|
Aktuell månads dagbok Tillbaka till dagböckerna för 2002 Till Startsidan |
|
|
Torsdag 28 november
Äntligen lite aktivitet! Så var det då äntligen dags för lite "action" - vi var
iväg och tränade ikväll. Jag började med Chili och körde lite fritt
följ. Han går mycket bra, med fin kontakt (utom när han ibland tappar
koncentrationen) och är mycket uppmärksam. Svängar hänger han med i
utan problem och han sätter sig helt automatiskt vid halter. Mycket
trevligt! Jag körde nåt läggande under gång, en inkallning, några
enkla hopp-övningar och avslutade sen med framförgåendeövningar som
gick jättefint. Sen fick Chili vara i bilen medan jag tränade Kenzo.
Även Kenzo gick fint och var peppad och jag körde mest lite inkallning
med ställande, några fjärrdirigeringsövningar (få honom att resa
sig/lägga sig utan att flytta sig framåt, vilket hittills fungerar
mycket bra) samt lite hopp-snett som fungerade halvbra. Dessutom blev
det en platsliggning där vi förare försvann ut i mörkret så att
hundarna inte såg oss (de låg med lamporna mot sig) och när jag såg
att Kenzo nosade så klämde jag i med ett ordentligt "nej" varpå Kenzo
blev mycket förvånad. Han nosade heller inte mer sen...
;-) Efter lite fika och eftersnack så åkte jag hem och sen
tränade jag lite mer hemma. Det blev håll fast-övningar med Chili, det
går numera riktigt bra och jag har börjat med att han nu måste hålla
rullen några sekunder. Jag måste dock hålla handen under hakan på
honom, annars spottar han ut rullen eftersom han vill ha godiset. Nu
har jag också börjat introducera kommandot "loss" just för att han ska
veta när han får lov att släppa. Efter Chili fick Kenzo lite håll
fast-träning med metallapporten. Han gör en hyfsad metallapportering
på planen, men kan gärna gå ner lite i tempo på vägen tillbaka,
eftersom metallapporten är lite otäck att bära på. Därav att vi kör
lite träning inomhus, lite enkla håll fast-övningar med byte mot
köttbulle samt även rena apporteringar. Vid den här årstiden är ju
metallapporten lite kall att ta i när man tränar utomhus, vilket
kanske inte direkt bidrar till att göra det mysigare, alltså är det
säkert nyttigt med lite extra träning inomhus. |
|
Onsdag 27 november
Länge sedan.... Idag fyller Kenzo 2 år!! Vad tiden går! Jag var taskig och firade hans födelsedag med att gå ut och äta med jobbet.... Vi hade personalmöte och våra ekonomi- och lönemedarbetare i Göteborg var också inbjudna för att hälsa på personalen (vi har många nyanställda som inte träffat alla) samt se våra fina lokaler. Efter mötet var vi sju stycken som gick ut och åt. Det blev en jättetrevlig kväll! Chili följer ju fortfarande med till jobbet och numera behövar han inte ligga i bur, då jag har ett eget rum nu. Han har faktiskt skött sig helt otroligt bra. Jag hade vissa misstankar om att han skulle vara väldigt vild och hoppa på varenda person som kom in i mitt rum, därför hade jag med ett extra koppel så att jag skulle kunna koppla honom på hans liggplats under skrivbordet, men han har varit helt underbar och nästan alltid legat kvar på sin plats även när det kommer in någon på rummet. Jag har ett kompostgaller för dörren som temporär lösning, eftersom jag ska sitta i ett annat rum från och med nästa vecka när de nya möblerna kommer och jag vill inte borra hål i två dörrkarmar för att sätta upp en grind. Men kompostgallret fungerar jättebra och jag är inte ensam om att tycka att jag har en fantastiskt duktig hund, speciellt med tanke på hans låga ålder. Han är helt enkelt superduktig! :-) |
|
Fredag 22 november
Flyttdags Det fanns inte så mycket mer att göra där eftersom en del av möblerna (bl.a. våra skrivbord) fortfarande inte var flyttade (undrar om flyttfirman hann med det innan klockan 17 då ytterdörren på gamla stället larmas...?) så vi begav oss istället till Elfa där Martin skulle ha lite prylar. Medan de expedierade vår beställning så traskade Martin omkring i butiken och hittade en rea-låda. I denna låda hade de påsar med komponenter och annat kul som de reade ut till riktigt låga priser. Det stod antingen 4 eller 9 kronor på påsarna och först trodde vi det var per komponent, men det var faktiskt per påse! Här fick Martin nästan spel och det slutade med att vi handlade rea-prylar för ca. 150 spänn. Vissa saker kostade typ 15-20 kr/st i ordinarie pris medan några faktiskt var uppe på 121 kr styck! Alltså ett litet klipp. :-) Visserligen var det prylar som skulle utgå ur sortimentet och därav kan man ju inte säga att priserna egentligen stämmer, men att det var rejält billigt är det i alla fall ingen tvekan om. Kul att se Martin helt salig – det var rena julafton för honom! Väl hemma så släppte vi ut hundarna. Stackars Chili hade för första gången fått vara hemma en hel dag. Visserligen så trivs han ju jättebra i hundgården med de vuxna, men det är en lång tid för honom att vara ensam och jag gillar det inte riktigt, men idag hade vi inte så mycket val. Han var i alla fall enormt trött; de har förmodligen busat massor, för när vi hade rastat och utfodrat dem så somnade han i soffan och sov så hårt att han inte märkte att vi gick därifrån så småningom. Det tog närmare en timme innan han yrvaket kom traskande in i arbetsrummet och då kom han bara in och kelade lite, sen dråsade han omkull i hallen och somnade direkt igen... Alltså lägger jag inte nån tid på aktivering idag... På tal om aktivering så fick jag hundtidningen Canis idag och när jag satte mig och läste i den så hittade jag en mycket intressant artikel om det här med att lura eller lära hunden. Vilken aha-upplevelse jag fick! Så här är det ju man ska träna! Inte ska man lura hunden genom att få den att tro att man vill en sak för att nästa gång sedan ändra det. T.ex. inkallning med ställande; om man kan köra det 5 gånger i rad och hunden gör det lika bra eller bättre för varje gång – ja då vet man att man verkligen lärt hunden momentet. Men om det blir sämre och sämre för varje gång, då har man förmodligen "lurat" hunden genom att t.ex. köra mestadels släta inkallningar och bara då och då göra ett ställande. Hmmm... nu fick jag massor att fundera över! Här ska läsas igenom artikeln igen och funderas mera!!! Jisses så inspirerad jag blir! :-) Jag kan se flera uppenbara fördelar med den metoden; hunden blir säkrare och utför momenten bra varje gång samt att hunden under inlärningen blir tvungen att tänka till lite – jag gillar när hundarna får använda huvudet, jag tror att ju mer de får lov att göra det desto bättre blir de på det (dock tror jag inte att det gäller för Isse...). Vi får väl se, jag kommer att testa den här typen av inlärning/träning och rapportera hur det går. För er som inte har tidningen Canis så rekommenderar jag verkligen att den; massor av bra artiklar om hundträning. Har utkommit med fyra nummer per år men kommer från och med nästa år att utöka till 6 nr per år, vilket inte gör mig det minsta ledsen... :-) |
|
Torsdag 21 november
Flyttstök... Jag var inte helt pigg när vi åkte hem, men samtidigt var jag träningssugen, så vi rastade en kort runda, åt lite middag och sen åkte jag till klubben med Kenzo och Chili. Det märks att det är vinter... det var minst sagt låg aktivitet där. Det var jag och Sandra ur vår grupp, resten var på olika sätt förhindrade (löptikar, arbete etc). Sen var det en tjej med en ung springer spaniel-tik samt att det lite senare dök upp ytterligare 2-3 personer. Jag började köra med Chili; i vanliga fall brukar jag börja med Kenzo eftersom vi ofta börjar med platsliggning och jag vill ha med honom på det och Chili är än så länge lite för ung och otränad för att ligga plats nån längre stund, åtminstone i grupp. Men eftersom det var rätt kallt så valde Sandra att avstå från platsliggning med Tilly, då hon (Tilly alltså... inte Sandra...) har väldigt kort päls på magen. Alltså lät jag Chili börja för en gångs skull. Jag har så smått börjat introducera kommandot "fot" och han verkar ha fattat någorlunda vad jag menar. Vi körde lite fritt följ, en inkallning, ett hopp och några läggande under gång. Det fungerar jättebra att belöna med boll-i-rep, den gillar han massor och han far iväg och hämtar den men sen drar han tack och lov inte världens repa på planen utan kommer ganska snabbt tillbaka till mig då han vet att jag byter bollen mot godis. Idag hade jag blodpudding; ytterst uppskattat. :-) Sen fick han ligga en bit ifrån hindret när tjejen med springer-tiken tränade hopp med hjälp av kastat föremål. Det ryckte i Chili, men låg kvar gjorde han ändå, efter bara en lätt påminnelse från mig. Han är jätteduktig! Som avslutning körde jag en enkel övning i framförgående vilket gick mycket bra. Sen fick han finna sig i att hamna i bilen en stund medan jag tog ut Kenzo och tränade en stund. Kenzo var "på hugget" och vi körde lite fritt följ för att värma upp. Jag upptäckte att jag numera kan "pendla" med vänsterarmen utan att han pendlar med ut och in – det gör det mycket lättare att gå med en ledig stil när man kan röra armarna naturligt. Det märks att Kenzo fått en annan stabilitet i fria följet numera. Trevligt! Sen blev det en apportering med metallapporten; faktiskt gick det jättebra och han galopperade till och med in med den! I vanliga fall är han ju verkligen förtjust i att apportera men just metallapporten är inte så rolig att ta i munnen tycker Kenzo. Vi testade även en fjärrdirigering eftersom det gick så dåligt på tävlingen härom helgen, men nu gick det utan minsta problem. Hmmm... jaja, det går ju alltid bättre på hemmaplan, i alla fall när man har en något "tävlings-orutinerad" hund om ni förstår hur jag menar. Kenzo är än så länge ung och blir lätt distraherad av en massa saker. Hur som helst så har jag börjat med ställande från liggande och tvärtom, inför fjärrdirigeringen i lydnads-trean. Har försökt lära honom ställa sig och lägga sig i en enda rörelse, dvs. bara "fälla" sig själv upp och ner, om ni förstår hur jag menar..... Än så länge kör vi det bara med mig stående precis vid hans huvud, snett framför honom. Ska köra så tills det verkligen sitter. En platsliggning blev det också då tjejen med springer-tiken ville träna plats. Så jag gömde mig och bad de andra säga till Kenzo om han nosade. De fick säga till en tre-fyra gånger.... ena gången hoppade jag dessutom fram bakom boden och röt på honom..... Nu nosar han inte så mycket på bortaplan, men jag kan tänka mig att ju mer rutinerad han blir, desto mer nosande på bortaplan kan vi få. Han flyttar sig absolut inte, ligger heller inte och sträcker sig för att nå någon lukt, men han nosar lite runt omkring där han ligger och i de högre klasserna är det ju inte så säkert att det accepteras... så jag vill gärna ha bort det. Ska se om jag kan ta hjälp av någon som står och tittar på honom – på tävling står ju alltid tävlingsledare och domare i närheten och om Kenzo tror att även de kan korrigera honom så är det ju inte nån nackdel.. ;-) Sista momentet blev samma enkla framförgående-övning som jag hade kört med Chili. Faktiskt så gjorde Chili det bättre, men så är han också mer oberörd över att jag håller emot i kopplet. Kenzo kan tycka att sånt är lite jobbigt och istället då ta till att nosa lite i marken. Men det gick ändå rätt bra och det är bara att fortsätta jobba på det. I det stora hela – en bra träningskväll. På vägen hem fick jag ett rejält kast med bilen på grusvägen; det var en aningen halt och jag körde på sommardäck... Men det gick att häva utan större problem och ingen fara skedd. Det börjar dock bli dags att byta till vinterdäck även på Volvon (Audin har redan dubbdäcken på). |
|
Onsdag 20 november
Nu börjar vintern komma |
|
Söndag 17 november
Träning Första sträckan gick fint och han tog vinkeln kanonbra, men sen märktes det att det var jobbigt och han började bli trött, för han slog väldigt efter vinkeln. Han ville nog följa med vittringen ut till vänster (det var ju sidovind) istället för att gå i spårkärnan. När han vimsat lite för mycket så tog jag in honom till sidan och la honom ner och så fick han vila ca. 1/2 minut. När jag sen släppte på honom igen så snurrade han lite först, men sen så hittade han spåret och spårade perfekt de sista 10 m fram till slutet! Skönt när man får slutet att bli bra. Efter att han ätit upp maten så kastade vi boll lite och sen avslutade vi och gick tillbaka in. Chili fick vara i grovköket med Isse och så tog vi med oss Kenzo och gick ut och gjorde en budföring. Vi körde i hagen där vi hade spårat med Chili och när vi gick in i hagen så tog Kenzo direkt upp spåret. Han tog sig lätt upp till där vi hade haft påsläppet men eftersom jag hade börjat spåret med att vinkla av från där jag kom ifrån så missade han den vinkeln. Dock tog det honom inte många sekunder att inse sitt misstag och sen hittade han spåret och drog iväg. Nu fick vi se att han minsann inte har några problem med att spåra... spåret var vid det här laget ca. 45 minuter, å andra sidan hade vi ju gått det två gånger, varav ena gången med två människor och en hund. Kenzo susade iväg i galopp och gick exakt där spåret gick.... Tänk om man hade kunnat hänga med i det tempot - då hade han säkert spårat utan problem även i sele och lina. Jag fick lite funderingar på om jag ändå skulle testa att spåra lite mer med honom, men med lite andra metoder. Vi får se.... jag ska fundera lite mer först. Hur som helst, dags för budföring. Vi lämnade Martin och gick iväg. Martin fick kalla på Kenzo några gånger under första biten. Sträckan blev ca. 100 meter. Jag satte på tjänstetecknet och skickade Kenzo som drog iväg i bra fart mot husse, men efter ca. 1/3 av sträckan så avvek han och drog ner mot grusvägen. Det var ungefär där vinkeln på Chilis spår låg, så jag blev inte helt förvånad. Martin kallade på honom och då kom han direkt. Han fick sig en liten korrigering av Martin och sen skickae han honom direkt tillbaka till mig. Den här gången gick han spikrakt och utan minsta strul. Massor av beröm fick han och sen ropade jag till Martin att jag ville göra om det en gång till. Så jag skickade iväg Kenzo igen och denna gången gick han direkt till husse utan minsta strul. Tillbakaskicket var även det utan minsta tvekan och när han kom fram till mig så tog jag emot honom med stora famnen, tog av tjänstetecknet och fram med bollen. Kenzo verkade helnöjd och vi avslutade och gick in och hämtade de andra hundarna och gick en kort rastrunda. Det var nästan mörkt vid det här laget och resten av dagen blev lugn, vi städade lite, lagade mat och tittade på TV. En skön och avkopplad dag, sånt behövs ju lite då och då. :-) |
|
Lördag 16 november
Tävlingsdags igen! Så var det då äntligen dags för platsliggning. De delade upp oss i två grupper. Jag hade dragit startnummer fyra och Kenzo fick ligga mellan en Welsh Springer Spaniel-hane och en Aussie-tik. Platsliggningen är otroligt lång, men allting gick bra och sen fick vi då vänta en stund innan det var vår tur. Kenzo var rätt peppad men lite ofokuserad; det känns som att han kommit in i nån sån där könsmognadsperiod som han hade i våras. Han hade gått som en dammsugare när vi promenerade runt på området tidigare, men jag fick ändå honom att gå en hyfsad lydnad när jag värmde upp lite kort medan startnr. 3 var inne. De första tre hundarna nollade alla läggande under gång... samt hade en del andra småmissar. När sen Kenzo och jag gick in så märkte jag redan på fria följet att han inte alls var så följsam som han var för två veckor sedan i Vadstena. Men vi tog oss runt och jag råkade se att betyget blev 8, inte så illa. Sen kom läggande under gång som blev bra. Inkallning med ställande blev lite fel – jag var lite konstig i halsen så mitt "stå"-kommando lät annorlunda och Kenzo stannade inte, han fattade nog inte att det var stå jag menade, för när jag tog i och sa stå en andra gång och lät som vanligt, ja då tvärstannade han precis som han brukar. Men då var det ju så dags. Jaja. Vidare till ställande under gång, som jag tyckte gick bra. Sen var det apportering och där gjorde han en kanonapportering och vi fick 10 på det! Härligt! Sen var det fjärren och där blev det helt kortslutning; han satte sig inte förrän på fjärde kommandot! Vet inte vad som hände, men så är det ju ibland. Ner till ligg gick bra, men andra sitt fick jag ge dubbelkommando på. Så här blev det låg poäng. Hoppet var sist och där hoppade han fint men sen fick jag ge dubbelkommando på sättandet och han hamnade väldigt snett. Ni kan tro att jag var glad att vi tränat på just det där med att hoppa även om han hamnar snett, för han hoppade snyggt och prydligt tillbaka igen! Puh.... Martin gjorde en snabb ihopräkning under tiden och kom fram till ca. 165 poäng. Nåja, det var fullt tillräckligt även om det hade varit roligt att slå till med en lite högre poäng. Sen satte vi Kenzo i bilen och gick och fikade. Så småningom var klassen klar och det blev prisutdelning. När de kom till tredjeplatsen och fortfarande inte hade ropat upp mig och Kenzo så kände jag att det här grejar vi nog. Och när vi hörde att det tredjeplats-placerade ekipaget hade fått ihop 162 poäng så visste jag ju att LP II var i hamn. Men inte nog med det – det visade sig att vi vann! 164,5 poäng fick vi ihop och jag tycker att det är lite dåligt att man vinner på såna poäng, men den här gången var det ju i alla fall ytterligare två ekipage som fick ihop 1:a pris, så standarden var väl lite högre denna gången. Så nu kan Kenzo tituleras LP I II Roseole's Tarte Lintzer! Det känns bra och det är kul att det gick vägen; det har egentligen gått alldeles för snabbt, han fick sin LP I-titel den 28 september och nu är han LP II, mindre än 2 månader senare. Men det gick ju och nu ska vi koncentrera oss på rapporten över vintern istället för att förhoppningsvis kunna starta i appellklass till våren. Samt att jag ska försöka hinna spåra lite mer med Chili innan vintern kommer på allvar. Kenzo ska också få en välbehövlig paus från lydnaden ett tag. Nåja, vi ska inte sluta köra lydnad helt, men vi kan ju gott dra ner på intensiteten i träningen ett tag. Det enda nya jag ska köra är framförgåendet, men vi har 4 månader på oss att köra in det så det ska nog fixa sig. Jag är så stolt över min duktiga Kenzo. :-) |
|
Fredag 15 november
Höstväder När vi åkte hem efter jobb så var det jättedimmigt! Det gick inte att köra speciellt fort alls och det tog rätt lång tid att ta sig hem. Väl hemma fick jag ta hundarna på promenad ensam, då Martin hade fått rejält ont i ett knä. Jag tog ut Isse och Chili på en runda först och sen Kenzo på en ensamrunda – han älskar att vara ute med bara matte! Det är lite smålustigt med Chili nu, det är lite som att ha en mini-Kenzo, nästan... när jag rastade Chili och Isse så fick Isse gå kopplad och Chili lös de partier där jag kände att jag behövde ha koll på hundarna (förbi grannens hus t.ex.). Chili är lyhörd och lyssnar kanonbra. Jag är faktiskt lite imponerad över hur lätt han är att hantera och jobba med! Allting bara flyter på. Han är snart 6 månader och går lös på lunchrastningarna inne på Mjärdevi, trots att vi möter människor, cyklister, hundar. Idag fick han gå okopplad ut från kontoret och ut till bilen och det fixade han lysande, trots att han egentligen inte vill gå fram till bilen. Numera har vi dock en påse torkad vom i bilen och varje gång han ska åka så får han en eller två bitar. Detta har gjort att hans drägglande nästan helt har försvunnit och han har även blivit något mer positiv till att hoppa in. Så han är nog inte så åksjuk längre, det är bara så att minnet sitter i. Idag har hundarna inte fått göra något annat än att gå på promenad. Jag kände inte alls för att göra något med dem och de verkade rätt nöjda med att få vars ett grisöra och sen bara koppla av. Just nu sitter Martin och tittar på "The Shining" men jag vägrar att se den – jag har sett den några gånger och den är jäkligt otäck och jag vill helst sova utan mardrömmar i natt. Så istället sitter jag här och skriver dagbok och surfar lite. Mycket bättre, ger inga mardrömmar... hoppas jag. ;-) |
|
Onsdag 13 november
Den glädjen blev inte långvarig... Vad som däremot är glädjande är att Kenzo fortfarande inte hostar! Inte heller har någon av de andra två visat minsta tecken på att vara smittade, så nu verkar det faktiskt som att det var nån halsirritation, inte kennelhosta. Jag håller tummarna men väntar ändå och ser om det händer något vidare i veckan. Om inte så blir det tävling till helgen... Det blev en halvlång runda med hundarna – vädret var som sagt uselt och dessutom skulle Kalle komma, så vi skyndade oss lite. Medan Martin och Kalle jobbade i studion så passade jag på att titta på Mat från i måndags, men eftersom Chili var helvild så fick jag även träna lite när jag sett klart på video. Började med gripövningar, jag vill inte kalla det "håll fast"-träning än, eftersom vi just nu bara jobbar på att han ska bita om läderrullen och så får han godis. Sen gjorde jag lite uppletande inomhus med Chili, som tyckte det var kul men lite jobbigt. Bra, han behövde bli av med lite överskottsenergi. Vad som är roligt att se är att han nu börjar använda nosen lite, förra gången vi försökte så letade han enbart med synen och hittade han inget så sprang han tillbaka till mig. Vi höll på en stund och jag gjorde det lite svårare för varje gång, men inte så svårt att han inte lyckades. Sen fick han vila och så körde jag några uppletanden med Kenzo som blev jätteglad. Tränade även lite fjärrdirigering och lite kryp. Sen fick hundarna vara nöjda, det var de faktiskt också, till och med Chili var riktigt lugn sen... Chili åkte förresten på en omgång av Kenzo idag! De fick slicka ur stekpannan som vi gjort köttfärssås i och i vanliga fall så sätter jag dem ner runt tallrik/gryta och sen kommenderar jag fram dem en och en. Det är enklast att göra så, inte för att de bråkar, för det gör de inte, men för att Kenzo går undan om någon av de andra är först i grytan/tallriken. Men har han väl börjat äta då aktar de andra sig väl, de vet att det är Kenzo som bestämmer och honom utmanar man inte hur som helst. Dock gjorde Chili idag misstaget att komma lite väl nära när han väntade på sin tur. Kenzo blev irriterad och flög på och vrålade till lite. Både Chili och jag höll på att få hjärtsnörp – jag stod precis och satte lock på våra lunchlådor och höll på att tappa lådan när Kenzo röt till.... ;-) Chili blev riktigt chockad – han är så van vid att Kenzo är snäll och Chili får ofta ta ben etc. ur munnen på Kenzo. Men när det väl är något som Kenzo verkligen vill ha, då är han beredd att försvara det. Chili blev riktigt dämpad efter det här och gick och la sig en bit bort och låtsades att grytan inte fanns längre... Intressant att se samspelet i en flock så här. Det jag hoppas på är att det inte blir för mycket bråk när Chili väl blir könsmogen sen. Hoppas kan man ju... Beauceroner verkar överlag vara ganska språksäkra och Kenzo är ju inte den som direkt startar bråk, men frågan är väl hur Chili kommer att bete sig. Jag struntar i vem som kommer högst i rang, bara de är nöjda själva och det inte är bråk mellan dem |
|
Tisdag 12 november
Snö!!! Hundarna var alldeles till sig på kvällen när vi rastade – Kenzo och Isse älskar snö och Chili hade ju hunnit lära sig att snö är kul. Det hade snöat hela eftermiddagen och nu framåt kvällen låg det ca. 5 cm snö. Helt underbart vackert! Vi passade på att byta däck på Audin, det tog inte så lång stund, trots att vi fick stå ute (garaget är lite väl fullt av annat skräp just nu). Skönt att ha det gjort i alla fall, vintern verkar ju vara ganska bra i antågande nu. En underlig sak är att Kenzo inte hostar alls! Han hostade lite smått, typ en gång, utan avslutande kräkförsök, i går kväll, men inget i natt, inget i morse och inget nu ikväll.... jag begriper det inte riktigt, det verkar ju inte riktigt vara kennelhosta ändå, för inte sjutton går det över på tre dagar? Dessutom har ju ingen av de andra visat någon symptom på smitta alls. Nåja, bara att vänta och se hur det verkar. |
|
Söndag 10 november
Kennelhosta? Idag har vi dock varit lite mer aktiva. Martin började med att bygga upp hyllor i förrådet – äntligen kanske vi kommer att få lite mer ordning där... Jag la under tiden spår till Chili. Det blev ett fältspår, i kohagen, ca. 100 meter långt med en vinkel. Det fick ligga 25-30 minuter och jag använde för första gången sele och lina (Kenzos sele var lite för stor men gick att spänna in lite om man trixade en del). Chili spårade fint, lite vimsigt men på ett helt annat sätt än Kenzo – även när han vimsar så letar han sig alltid tillbaka till spåret igen. Vinkeln klarade han perfekt och överlag gjorde han ett mycket bra spår. Han fick sin matskål i slutet vilket är mycket populärt... Sen kastade vi lite boll och på tredje kastet så stötte Chili på vägen in till mig upp en hare... Den gick upp rätt under nosen på Chili som blev så häpen att han tappade bollen och sprang omkull! När han väl trasslat sig upp så var ju haren borta för länge sedan. Chili visade inget intresse alls av att springa efter, utan hade tvärtom lite ragg och tyckte att hela händelsen var lite skum och otrevlig. Nu släpper ju sånt fort, men det var rätt bra att det hände som det gjorde, istället för att han försökte sticka efter. Kanske betraktar han numera harar som otrevliga och obehagliga? Helt okej i så fall.. ;-) Vad gäller Kenzo så skiter jag numera i spåret! Det beslutet tog jag när jag såg Chili spåra. Kenzo kommer aldrig att tycka att spår är kul eller värt att göra, alltså varför framhärda? Jag gjorde det tidigare, eftersom rapportkursen på klubben krävde godkänd appellklass spår, men nu verkar det som att den kursen inte längre finns på kursprogrammet så då kan det ju liksom lika gärna vara. Så vi ska satsa på att försöka ta appellen i rapport. Efter detta beslut så gick vi ut och gjorde en lång budföring i kohagen. Första sträckan var ca. 75 meter, sen gick jag ytterligare 30 meter ur synhåll för att se om Kenzo klarade att spåra sig fram. Egentligen är han väl inte mogen för förlängningar, men jag var bara nyfiken att se hur han funkade överlag. Skicket till Martin gick bra. Sen fick han ligga och vänta i 2 minuter innan Martin skickade honom tillbaka till mig. Tyvärr kom det en bil på lilla grusvägen (strax utanför hagen där Martin och Kenzo stod) precis när Martin skulle skicka, så Kenzo blev distraherad och gick först en bit på rätt håll men drog sig sedan åt det håll bilen kört. Martin kallade in honom och skickade honom igen. Efter en tveksam start fick han upp farten och kom upp mot där jag stod, dock inte den vägen han sprungit första sträckan, utan något vid sidan. Fast vinden låg på från andra hållet så det var nog rättså rätt i hans ögon (nos) ändå... Han stannade upp när jag inte var på plats, och fortsatte efter ca. 10-15 sekunder och sprang då rakt till mig och blev riktigt glad över att hitta mig. Jag var dock inte så nöjd med detta, det blev ju helt fel. Så jag ringde ner till Martin och sa att jag ville göra om skicket, denna gången från där vi nu stod, det var nog drygt 100 meter och vi hade full sikt över hela sträckan och Kenzo kunde även se mig från Martin och vice versa. Detta skicket gick mycket bättre, men han sprang en väg ner och en annan upp, båda lite utanför den ursprungliga vägen som han och jag gått till B. På nervägen var han ca. 15 meter åt ena hållet och på uppvägen ca. 10 meter åt andra hållet... Så nu vet vi det – inga förlängningar eller dumheter (dumt av mig att ens testa, men så är det ju ibland... man kan inte vänta...) och så kör vi istället bara långa raka budföringar med kort paus på varje ställe. Vi gick ner på fältet nedanför huset och körde en sådan lång rak budföring som gick kanon, så avslutet blev i alla fall bra. Kenzo har hostat till lite under helgen. Det började i lördags morse, han hostade och försökte kräkas, men inget kom upp. Jag började undra om han hade fått något i halsen – han hade ju tidigare i veckan gnagt på matta och lister i hundhuset – så jag var lite orolig. Men under resten av lördagen hörde vi inte mer. Dock väckte han sen oss natten mellan lördag och söndag, vid två tillfällen hostade han rejält och avslutade med att nästan kräkas. Sen var det lugnt tills i morse, då kom det nån hostning till. Däremot ingenting under dagen. En gissning är väl att det faktiskt är kennelhosta, även om det inte är så mycket hosta. Han är vaccinerad mot det, men det är ju inget 100 %-igt skydd. Så jag kan nog ställa in mig på att tävlingen vi anmält till nästa helg får vi skippa. Dessutom kommer ju säkert även Isse och Chili att bli sjuka.... Så nu får vi låta bli att åka till klubben på några veckor. Även om Chili än så länge inte visat symptom så kan han ju vara smittbärare... Förmodligen har Kenzo blivit smittad på någon av tävlingarna, antingen i Valdemarsvik eller Vadstena. Jaja, sånt händer, men det var lite synd att det hände just nu – jag hade hoppats att vi skulle klara av ett förstapris till i 2:an så att han skulle få LP II innan säsongen är slut, men det ser inte ut att bli så nu. |
|
Torsdag 7 november
Träning som vanligt Körde lite fritt följ och några läggande under gång med Kenzo, samt några släta inkallningar. Första gången gick det lite långsamt, sen var det bättre fart. Testade även ett framförgående men det gick inte så bra – jag fick lägga bollen på en bänk en bit utanför planen och det förstod han inte riktigt sen, så det får vi träna på i bättre miljöer. Ska nog börja köra det hemma. En enkel metod är att ha honom kopplad när vi är på väg tillbaka från rastningen. På uppfarten mot huset har han stark dragning framåt så då kan man passa på att köra det utan att behöva fixa med bollar eller föremål. Nåja, det är ett tag till appellklass och framförgåendet är det enda moment som han inte redan kan, så det ska nog gå bra. Sen var det Chilis tur och han var superduktig! Jag tog ut honom ur bilen och sen fick han gå lös hela vägen till planen och även fram till Maj/Klumpen och Sandra/Tilly – han gjorde ett litet försök att springa fram till Tilly, men stannade direkt när jag sa till och sen låg han fint vid min sida! Helt otroligt så duktig han är, jag blir jättestolt! Sen tränade jag lite gå fint vid sidan, några inkallningar samt något läggande under gång. Stod och pratade en stund, sen fick han vara lös på planen och leta efter sin boll-i-snöre, det blev lite småsvårt då det var mörkt och massor av löv, men han gjorde bra ifrån sig. Sen var det så kallt att jag beslöt mig för att bryta för kvällen och åka hem. |
|
Onsdag 6 november
Chili är busig Han har vissa tendenser till att få "springryck", dvs. han rusar omkring i cirklar bara för att det är så kul att springa. Men även när han är så uppe i varv så kommer han direkt när jag visslar eller kallar. Förmodligen hjälper det att vi busar och leker mycket ute på promenaden och att han får vara mycket lös – han känner inte att han måste springa iväg för att få lov att vara lös en stund till. Nu räknar jag väl inte riktigt med att det kommer att fortsätta vara så här bra, han kommer säkert att få sina "tonårsperioder", men då har vi i alla fall grundlagt ett bra samarbete. Han är ju väldigt säker och framåt och orädd utan att vara direkt dumdristig, men samtidigt har han en stor samarbetsvilja och lyssnar väldigt väl vilket gör honom till en mycket trevlig fläckig liten buse. :-) Ikväl tappade han äntligen sin vänstra övre hörntand! Den högra åkte för nån vecka sedan, då hade de permanenta hörntänderna redan börjat synas. Jag drog i det längsta på att ringa veterinären, då jag hoppades att även den vänstra skulle komma ut och ikväll tappade han alltså äntligen den! Skönt, då slipper vi åka och dra ut den. De två nedre hörntänderna har han fortfarande kvar, men där har inte de permanenta tänderna visat sig än så där är det gott om tid. |
|
Tisdag 5 november
Träning Hur som helst så fyllde vi igår på med halm i boxen och sen satte Martin fast bordet i golvet, så att det inte ska gå att flytta omkring, samt att han satte dit några bitar list till så att Kenzo inte alls ska kunna komma åt mattkanten. När vi hade fyllt boxen med halm så hämtade vi hundarna och lät dem testa. Det blev succé - både Chili och Kenzo kastade sig ner i halmen och la sig och sen låg de där och busade! Sen var det bara att vänta och se om Kenzo kommer att börja ge sig på avbalkningen också, i så fall måste vi metallsko den. Idag när vi kom hem från jobb var vi alltså ganska spända på att se hur det såg ut. Men till vår förvåning så hade han inte tuggat någonstans! Undrar om det bara var en tillfällighet, eller om det inte var så kul längre nu när Martin fixat bordet.... Vi får väl se framöver. Jag tog med Kenzo och Chili till klubben för lite träning. Den här gången fick Chili börja. Jag introducerade kommandot "fot" och det fungerade bra, även om han förmodligen inte fattade så mycket, men det kommer ju. Vi körde några inkallningar - det är han suverän på - sitter blick stilla även om jag går långt iväg, och väntar utan minsta tendens till tjuvstart. När jag sen kallar så är det full fart in till mig och så försöker han bromsa men hamnar oftast någon meter bakom mig, dock är han snabbt på plats vid min sida igen. Han är verkligen jätteduktig! Några läggande under gång testade vi också och det fungerar bra, han gillar att lägga sig eftersom det innebär godis - när han tigger så provar han ofta med att kasta sig ner och se om det ger utdelning... funkar inte det så skäller han. ;-) Vi testade även att gå på den låga stegen, den som är bara en rad steg ca. 40 cm över marken. Han har dock lite för bråttom när jag har godis och trillade därför igenom flera gånger. Till slut valde jag att låta honom gå upp och stå på stegen och bara stå stilla där, sen fick han godis och jag lyfte ner honom. Att jag lyfte honom var för att jag inte ville att han skulle tro att han kan hoppa ner när han själv vill - det går väl an på den här stegen, men när man väl kommer till den höga kan det ju bli direkt farligt... Sen var det Kenzos tur. Jag körde lite fritt följ först, han var lite okoncentrerad emellanåt, så då blev det lite linförighet istället vilket hjälpte upp det hela lite... ;-) Sen gjorde vi en platsliggning med Maja/Klumpen. Maja blev kvar framme då Klumpen tenderat till att krypa lite när Maja lämnar henne. Jag gick och gömde mig och sen fick de ligga i typ 4-5 minuter tror jag. Kenzo låg bra, fast han nosade en del, så Maja korrigerade honom en gång för det. Ska försöka se till att någon kan korrigera honom när jag gömmer mig, så att han inte tror att det är "fritt fram" bara för att jag försvinner. Dock verkar han nosa mindre på tävling, vilket förmodligen beror på att han då är på en okänd plats, med okända hundar omkring sig, och jag är försvunnen. Då verkar han istället hålla mer koll på var jag blivit av. Efter platsen gick jag över till att träna hopp - alltså träna på att Kenzo ska kunna hoppa även när han sitter snett vid sidan om hindret (dvs. så som det blev på tävlingen i söndags, där han inte hoppade tillbaka utan gick runt om). Jag satte honom ungefär så som han hade hamnat i söndags och de första gångerna försökte han gå bredvid hindret. Det stoppades dock snabbt av mig och sen gjorde jag det något lättare några gånger och belönade rejält när han gjorde rätt. Så småningom kunde han sitta ganska mycket vid sidan och sen även ca. 5 meter från hinder och ändå hoppade han. Nu ska vi jobba vidare på det här och se till att det sitter till 100 %, sen kan vi gå vidare och köra in hopp-apport och därefter träna på att hoppa tillbaka med apporten även om den landar långt ut till höger eller vänster. Några inkallningar gjorde jag också. Första gången stod Maja och kommenderade som om det skulle bli inkallning med ställande men jag körde det som en slät inkallning. Ingen tveksamhet från Kenzos sida, det är alltså inte tävlingsledarens kommando han går på. Det trodde jag i och för sig inte heller, men man får ju ändå testa för att vara helt säker. Körde 2 släta inkallningar i rad, med bra fart, och sen den tredje körde jag ett ställande, som blev mycket bra. Det får bli lite omväxlande träning nu så att han lär sig att han ska lyssna på mig och inte välja själv om han ska stanna. Vi körde även en fjärrdirigering, som gick bra och sen fick han testa att krypa en kort bit. Första gången flög han upp – jag hade lagt bollen som dragning – men en korrigering från mig fick tillbaka honom och andra gången kröp han faktiskt, om än väldigt snabbt. Jag kom på nu att jag borde kört framförgående också, men det glömde jag. Det får vi ta på torsdag. När vi sen kom hem så var Chili fortfarande väldigt pigg och ville göra mer! Hur mycket energi är det i den lille busen? Så jag beslöt mig för att börja köra in grunderna för apportering. Jag satte mig på en stol i köket, laddade upp med handen full av godis och en läderrulle i andra handen och sen väntade jag. Det tog inte lång stund för Chilevippen att inse att man ska puffa på rullen för att få godis. Vi höll på i några minuter och sen fick han vila (fast det ville han inte...) och jag fortsatte med Kenzo. Kenzo kan ju apportera, utan problem (förutom i söndags då...) men han gillar inte riktigt metallapporten, så jag började köra från grunden igen fast med metallapporten. Använde mig av köttbullar – Kenzo är inte så galen i mat som Chili och jag vill gärna att belöningen i det här momentet är åtråvärd. Höll på nån minut och han var jätteduktig. Sen tog jag Chili igen och denna gången blev han tvungen att bita lätt om rullen för att få godiset - inga problem, tyckte han, dum är han inte! Några minuter senare la jag av och sen var faktiskt båda hundarna trötta och lugna! :-) Apportering tycks vara ett sådant moment som för vissa ekipage blir ett nästan oöverstigligt hinder. En del försöker bygga upp att apporten i sig är så himla rolig – nackdelen med den metoden är att om man lyckas så kan man lätt få en hund som "stoltserar" med apporten, typ "haha, jag har den åtråvärda saken, inte sjutton tänker jag lämna tillbaka den till dig, matte!". Inte riktigt så jag vill ha det... Andra kör på ren lydnad, vilket med en del hundar fungerar bra, men som funkar mindre bra på andra. Risken där är att man kan peppa hunden lite extra på träningen och då fungerar det, men när man sen kommer ut på tävling så fungerar det inte. Själv har jag valt att göra det hela till en "byteshandel" – apporten är för hunden de "pengar" den måste avlämna till mig för att få "köpa" godis/boll eller vad nu hunden vill ha för belöning. Det gäller alltså att använda något som hunden är verkligen motiverad att vilja ha. Vad det är varierar ju från hund till hund. Så här har jag kört in apporteringen på Kenzo samt byggt upp ett föremålsintresse hos Isse, som var totalt ointresserad av föremål när vi fick honom. Det är en enkel metod, som dessutom gör att hunden måste tänka lite själv, vilket är nyttigt. |
|
Söndag 3 november
Tävlingsdags igen! Kortfattat - ja, teorin höll. Kenzo gick bra, ända fram till apporteringen, där det gick åt skogen.... något lukt på planen hade stört hundarna före Kenzo och samma sak hände oss - Kenzo for ut, skulle precis gripa apporten och... gick istället iväg och nosade! Det krävdes tre (tror jag, jag minns inte helt) dubbelkommandon för att få honom att äntligen bryta och ta apporten. Fjärren gick bra, sen var det hindret och återigen störde "lukten" - han hoppade, men satte sig inte på kommando utan gick iväg!! Ett rejält "sitt" fick honom att stanna och sätta sig, men då var han så långt utanför hindret att han inte hoppade utan gick runt om på tillbakavägen! Alltså - en 0:a.... Det blev en låååång nervös väntan, till efter att lydnadsklass 1 också var klara. För övrigt så var även 1:ans hundar störda av lukten, men de hade bara linförighet och fritt följ genom "doftfältet", dock lämnade någon hund sin förare för att nosa! Något måste det har varit där i gräset – tävlingsledaren sa att det var frosten i gräset som inte hundarna var vana vid, men icke... det var ju frost på resten av planen också, men där var inte någon hund som brydde sig.... Nåja, skumt var det i alla fall. Vid prisutdelningen höll jag på att gå åt av nervositet... De började baklänges och när de ropade upp tvåan och det fortfarande inte var vi så insåg jag att vi skulle vinna! Men... till det viktigaste - på vilken poäng??? Tvåan hade 151..... så äntligen kom vårt resultat – 162!!!! Jippiee!! Vi gjorde det IGEN!!! Underbara Kenzo, trots strul och elände så klarade vi oss! Dock.... jag hoppas att det blir mindre "tight" på nästa tävling – det måste ju inte vara med så här små marginaler varenda gång.... ;-) Lite mer utförlig beskrivning finns att läsa på Kenzos tävlingssida |
|
Lördag 2 november
Vi bygger till i hundhuset Igår slutade vi till lunch, så vi tog och åkte till CityGross och handlade en massa mat. Sen hem, lät hundarna komma ut och kissa lite (Chili hade fått vara hemma för en gångs skull, eftersom det var kort dag) och sen åkte vi till stan igen. Vi lämnade fastighetsdeklarationen och sen åkte vi till Tornby – tyvärr tillsammans med halva Linköping kändes som – och där handlade vi en del virke på K-rauta, gummimatta och bagagerumsmatta på Biltema och lite godis på Jam-Jam. Sen hem igen och tog ut hundarna en sväng. Till middag blev det älgentrecôte, inte dumt alls. Idag har vi börjat använda oss av det virke vi köpte igår – vi håller på att bygga en "halmbox" eller vad man ska kalla det, i hundhuset. Dvs. vi delar av en bit av hundhuset med en låg skiva och sen lägger vi halm innaför där. Vi har svårt att ha mattor eller fällar då Kenzo totalmassakrerar dem på ingen tid alls, men vi vill ändå ge hundarna något varmt att ligga på. Vi blev färdiga med avbalkningen men hann inte lägga dit någon halm – det får bli i morgon. Vi la dessutom bagagerumsmatta på det liggbord (f.d. soffbord...) som står i hundhuset. Framför allt Isse gillar att sitta på bordet och titta ut genom fönstret och eftersom bordet i sig är ganska halt så satt vi nu dit en matta. Vi har "säkrat" kanterna på den genom att sätta smala lister gjorda av byggplyfa (samma material som vi har på liggborden utomhus) vilket inte är så lätt att tugga igenom. Annars kommer Kenzo säkert att massakrera även den mattan.... För övrigt så finns det numera två liggbord ute i hundgården samt att hundgården är nysopad - tallen är kanonbra för att skugga på sommaren, men det blir mycket barr från den. Nu är i alla fall de flesta barren utanför hundgården istället. Lite aktivering av hundarna har det också blivit. Jag tog ut och rastade dem en och en, men innan dess la jag ett kort spår till Kenzo på den lilla fältbiten bakom hundgården. Det blev ett kort spår, kanske 60 meter, men jag lyckades ändå få till två vinklar...eller rättare sagt en böj och en vinkel. Spåret fick ligga medan jag tog ut Chili. Även Chili fick lite aktivering då jag la ett frispår till honom som han fick ta direkt. Kul att se hur olika Kenzo och Chili är – det syns verkligen att Chili av naturen föredrar spår, trots att han rusade iväg så gick han hela tiden med låg nos och när han tappade bort sig så tvärnitade han och sökte noggrant av marken tills han hittade spåret och sen kom fram till godiset. Sen lag jag ett kort spår som han fick gå i koppel (även detta spår fick han ta direkt) och han spårade fint även här. Frispåret var ca. 20 meter och det andra ca. 40 meter. Därefter hämtade jag Kenzo och vi gick och tog hans spår (som då var ca. 25 minuter gammalt). Han spårade faktiskt riktigt bra – jag valde att ha honom i koppel eftersom det inte var så långt mellan spåret i och med att jag hade lagt vinklar, samt att han har visat sig ha svårt för fältspår och jag ville inte ge honom chans att vimsa för mycket. Han missade lite i vinkeln men hittade snabbt spåret igen och kom lätt fram till matskålen i slutet. Skönt att det funkade! Efter spåret gick vi ut en sväng på fältet nedanför huset och tränade lite – körde lite fritt följ, en inkallning med ställande samt fjärrdirigering och det gick kanonbra. Till sist fick Isse en runda, vi gick ut på fältet så han fick springa av sig lite. Jag tränade lite smått med honom vilket gick hyfsat. Framför allt så gick inkallningen bra – han brukar ofta vara ytterst långsam när han kommer till mig på inkallning (det går mycket fortare till husse) men idag gjorde jag en inkallning som var kanske 50 meter och då gick det undan ända fram! :-) Jag tog en massa bilder av hundarna när de busade i hundgården, men jag orkar nog inte lägga upp dem ikväll, så det får bli i morgon. Då blir det också lite bilder från hundhuset. |