Fredag - vår fina "hittekatt"

Fredag njuter på altanen

2007-08-26 - Vår fina Fredag finns inte mer....
Vi åkte ner till min mamma i Helsingborg några dagar, under tiden skötte grannarna om växthuset och matade katterna. Lördagen den 25:e fick vi ett mycket sorligt samtal från dem; de hade fått tips om en död katt längs vägen och när de undersökte det så visade det sig vara vår Fredag... Döden verkar ha varit snabb, han hade nog brutit nacken.

Grannarna berättade att de under senare tid sett ett sämre trafikbeteende hos Fredag - som för övrigt var väldigt omtyckt av dem och tillbringade en hel del tid nere hos dem - och vi gissar på att han förmodligen började bli lite senil; han var ju troligtvis ganska gammal, hur gammal vet vi ju dock inte.

Det kommer att bli tomt här hemma utan Fredag, han var en älskad familjemedlem i nästan fem och ett halvt år och han var en otroligt vänlig och godmodig katt som tog en stor plats i vårt hjärta.

Vila i frid, älskade Fredag!

Här finns en del nyare bilder på honom: Vi minns Fredag

Vårvintern 2002 såg vi flera gånger en katt som var i trädgården. Jag var orolig för att katten kanske jagade fåglarna vid fågelbordet, för han uppehöll sig ofta i närheten av matställena, men så småningom gick det upp för oss att han faktiskt inte försökte äta fåglarna, åtminstone inte de gånger vi såg honom. Istället åt han av de brödbitar och andra rester som vi slängde ut till fåglarna.....

Att en hund äter vad den kommer över är jag ganska van vid, men jag är också medveten om att katter inte ofta är sådana "allätare". Om katten åt brödbitar så var den förmodligen hungrig. Så en dag fick jag nog av att försöka jaga undan katten och istället satte vi ut ett fat med Frolic och lite av hundarnas torrfoder. Vi satte fatet i uterummet så att det inte skulle snöa igen. Någon timme senare var jag tvungen att sticka ut huvudet och se om katten kanske var där. Jodå, och när jag gick ut på altanen och kallade på den så kom han rusande! Denna katt hade vi alltså i ett par veckor jagat bort så fort vi såg den och ändå så kom den så snällt rusande när jag kallade.... Jag lyfte upp den och kunde konstatera att visserligen var pälsen tjock och fin, men under pälsen var det inte mycket hull....

Katten fick komma in i grovköket, med hundarna bakom galler i andra hallen. Han kelade och åt torrfoder och spann så det dånade. Så småningom fick Kenzo hälsa lite försiktigt, vilket han skötte fint. Han var lite osäker på katten och tog det därför lugnt och fint och drog sig undan så fort katten fräste. Isse däremot var en annan femma. Han är ju van vid katt sen tidigare ägare, men problemet är att han älskar katter (han älskar det mesta här i världen) och när han gillar något och något är nytt för honom så blir han vild! Katten tyckte att Isse var världshemsk och ville inte alls vara med om att hälsa på en sån otäck hund....

Vi fortsatte mata katten. Vi lärde honom att han kunde gå in i hundhuset, han fixade direkt att gå genom hundluckan - smart kisse. Vi satte ut mat i hundhuset, detta var i mars då jag var mellan uppdrag och var hemma på dagarna så hundarna var sällan i hundgården. Även de dagar då hundarna var där ute så var det ju "ledigt" på nätterna och vi märkte att de nätter då det var riktigt kallt så sov Fredag gärna i hundhuset, det höll ju ca. 14-15 grader vilket var ca. 30 graders skillnad mot utetemperaturen...

Försöken att få hundar och katt att fungera ihopa fortsatte. Kenzo och Fredag, som vi döpt katten till, fungerade jättefint ihopa och fick ganska snart vara tillsammans medans vi stängde in Isse. Sen kom vändningen.... En dag när jag skulle sätta ut Isse i hundhuset (jag tror att jag skulle ut och spåra med Kenoz eller nåt sån't) så var Fredag i hundhuset. Jag tänkte att han sticker väl när jag kommer med Isse, men det gjorde han inte. Vad som däremot hände var att Isse inte fattade att katten var där förrän han var ända framme vid bordet där katten låg. Grejen med Isse är att om han inte hinner stressa upp sig (dvs. när han inte förväntar sig något) så är han lugn, och denna gången var han riktigt lugn och sansad. Han gick rakt fram till katten och nosade igenom honom - katten satt som en staty och visste inte riktigt vad han skulle göra...

Jag lät Isse vara lös i hundhuset, dörren stod öppen och jag stod kvar så att jag kunde hålla ett öga på dem. Isse blev så småningom lite mer framfusig, men då fräste Fredag ifrån och Isse gick undan. Efter ett tag fick dock Fredag nog och stack iväg, men detta möte verkade ha visat Fredag att Isse faktiskt inte var farlig. Så efter det blev det riktigt bra.

Vi hade frågat grannarna samt kollat om Fredag var märkt, vilket han inte var. Ingen verkade sakna en katt, dock har Fredag säkert varit väl omhändertagen från början då han är kastrerad! Men ingen verkar sakna honom och vi tog mer än gärna hand om honom. Våra grannar bönderna bara flinade när vi frågade om de saknade en kastrerad katt - de har inga kastrerade katter.... jag är inte förvånad...

Hundarna och katten kommer numera enormt bra överens. Fredag älskar att kela med hundarna, framför allt med Kenzo. Isse busar han hellre med - de har utvecklat nån sorts lek där Fredag slår på Isse med klorna indragna och Isse hoppar undan, sen försöker Isse fram och buffa Fredag i magen och så börjar det om. Tills Fredag tröttnar..... då kommer klorna fram och Isse blir ledsen och får ge sig...

När Angelica var på besök med Trulls så tänkte jag att det skulle bli intressant att se hur Fredag reagerade på en ny hund. Visserligen är han ju van vid våra två men det betyder ju inte automatiskt att han skulle acceptera en främmande hund. Så kom då Fredag upp på altanen, jag släppte in honom och han traskade in, rätt under nosen på Trulls. Inte brydde han sig inte. Han slängde en blick på Trulls, stannade till i typ 1 sekund och konstaterade sen "Undan hund, jag ska till min mat!".... Trulls visste inte riktigt vad han skulle göra... Så småningom vågade han nosa Fredag i pälsen, men när Fredag vände sig mot Trulls så blev det lite otäckt och Trulls var tvungen att hoppa undan. Detta lärde sig Fredag kvickt och man såg hur han nästan jagade Trulls ibland, bara för att det verkade vara roligt. Sen kelade han med honom en stund igen... Tala om att Trulls var lite förvirrad... ;-)

Vi är ganska överens om att vi inte kunde fått en bättre katt. Han tar sorkar (och tyvärr en och annan fågel också...), nu på sommaren är han bara inne ibland, på vintern är han inne mer, han river inte på saker inomhus, han vet hur man använder en toalåda, han kelar med hundarna, han är lätthanterlig - jag får utan problem ta fästingar, kamma honom etc. Vi har haft tur och det verkar faktiskt som att Fredag tycker att han också har haft tur - han verkar i alla fall trivas.

Länk till Martins berättelse om Fredag (på engelska) - även fler foton.