Dagbok om vardagslivet med våra hundar

Jag var 10 minuter sen så Therese var i full gång med att träna Zatoya när jag dök upp. Lite problem med ljud, men i övrigt gick Z bra. Tyvärr hade vi missat att det var samträning idag just kl. 11, så den lilla plan som var upplogad var full av hundar. Vi försökte hålla till i ett hörn men det är ju inte helt lätt.

Vi valde därför att lägga en plats uppe på parkeringen. Det var Zatoya och Sarabi som fick liga några minuter. Sarabi har inte legat plats på klubben på länge men låg faktiskt ganska bra. Blev lite lång i halsen när det kom två hundar gående ganska nära, men låg sen bra. Hon fick springa och ta bollen sen som belöning och det verkar funka även på klubben - hemma är hon ju superfokuserad, nu var hon lite mer vimsig men ändå duktig.

Därefter gick vi ner till appellplanen och skulle köra igenom 1:an med Sarabi. Det fanns fortfarande en del hundar kvar och Sabbi var rätt störd av en hund som under ljudliga morrningar kampade med sin matte. Sådant är definitivt det som hon har svårast att klara av, eftersom hon är lite osäker på främmande hundar. Jag blev irriterad och avbröt linförigheten, samtidigt som jag insåg att det inte var rätt att bli arg på Sarabi; hon har helt enkelt inte fått tillräckligt med tärning på klubben på länge och då blir det ju väldigt nytt till att börja med. Vi flyttade oss lite längre bort och nu fokuserade hon bättre och vi körde igenom hela ettans program. Hon gick hyfsat; inte perfekt men heller inga jättemissar, kändes rätt okej. Sen fortsatte vi och körde igenom fritt följ ytterligare en gång, samt även läggande under gång, och nu var hon uppvärmd och mycket mer fokuserad och gick mycket bättre. Det såg kanske inte enormt mycket bättre ut, men jag kände att jag hade kontakt med henne på ett helt annat sätt och det är ju nog så viktigt.

Sen tränade Lisa igenom Oliver och det såg jättefint ut. Rutan börjar sitta och dirigeringsapporteringen likaså. När hon var klar hämtade jag Chili och Therese hämtade Gabbi och så la vi en plats. Chili var faktiskt inte så farligt pipig som jag hade trott han skulle vara; han låg visserligen inte tyst, men han låg ändå rätt bra. Flyttade sig (bytte ställning) en gång och det blev nån sorts krypande rörelse, men sen låg han helt stilla även om han som sagt inte var helt tyst - det hade jag å andra sidan inte väntat mig heller.

Vi blev sen kommenderade igenom tvåans program av Therese och det kändes riktigt bra; Chili var uppmärksam och lyhörd och ignorerade nästan helt Gabbi som fanns vid sidan av planen. Gabbi luktar tydligen väldigt gott, även när hon inte löper, det tycker båda mina pojkar och det brukar vara en svår frestelse när hon är i närheten, så jag är jättenöjd med Chilis koncentration och fokus. Han känns pigg och energisk; han var faktiskt så pass taggad att han pep i fjärren pga. förväntan... Jaja. Han kommer i alla fall inte att ha några problem med att gå ett klass 3-program sen, den saken är klar. Det finns mycket energi in den grabben... på gott och ont. Det är nästan alltid bra, men just pipandet är inte så roligt.

Avslutningsvis så tränade jag själv en stund med Kenzo. Fria följet var bra, så även dumrutan. På inkallningen satte han sig istället för sig på läggandet...? Lustigt, det var en ny variant. Andra gången blev bättre. Sändande till kon, som jag tyckte att han kunde så bra förra helgen, var totalt borta ur huvudet på honom idag, däremot siktade han mot rutan istället... *suck* Efter lite träning på konen så funkade det igen och rutan fungerade hyfsat - jag såg till att ha bollen i rutan ett par gånger, sen funkade det bra även utan boll. Får helt enkelt fortsätta köra så här så det blir rutin av det.

Testade även av dirigeringsapporteringen. Även här var sändandet till konen lite förvirrat, men sen gick det bra. Nu körde jag i och för sig bara med en apport (eftersom jag inte hade fler med mig) men momentet är helt enkelt inte klart än och det är bättre att göra det enkelt så att han löser uppgiften. Både vid rutan och dirigeringsapporteringen så var farten ganska låg; jag tänkte att det kanske beror på dålig kondis och det gör det säkert delvis, men det beror helt klart också på att han inte är säker på momenten; då går tempot ner. Det är inget jag bryr mig om, utan vi jobbar på att få momenten att fungera och sen tror jag farten kommer av sig själv.

En fjärr och hopp-apport gjorde vi också och de här momenten gick kanonbra. Han var lite väl snabb att sätta sig efter ett ställande på fjärren samt att han satte sig istället för ställde sig på ett "stå"-kommando, men i övrigt var han pigg och ivrig och hade bra tempo. Han rörde sig heller inte framåt i fjärren vilket var jättebra. Hopp-apport - inte mycket att säga; jättefint helt enkelt.

Avslutade med ytterligare en ruta och nu gick både sändande till kon och själva rutan bra, skönt! Tog sen pojkarna på en promenad, inte så lång då min fot bråkade med mig, och därefter en kort sväng även med Sarabi, innan jag åkte hemåt.

Framåt sen eftermiddag tog vi en promenad och nu fick hundarna springa lite intervaller. 5 x 200 meter blev det och det kan nog behövas. Tröttast var Kenzo, av förklarliga skäl - han har ju tagit det lugnt när han gick på antibiotika. Piggast var nog Sarabi, men Chili ligger inte långt efter. Kenzos klo har vi fortfarande tejpad och den håller sig riktigt bra. Jag har inte vågat klippa i den utan filar den istället. Däremot idkade jag allmän klovård när vi kom hem; klippte klorna på alla tre hundarna samt masserade och stretchade Kenzo lite.

Så har jag i alla fall varit lite aktiv med hundarna och det känns bra, även om jag känner mig rätt slut nu. Hundarna verkar i alla fall nöjda och sover gott lite här och var i huset. =) Jag ska nog följa deras exempel och gå och lägga mig snart.

Det tog ju ett tag att komma i säng så idag sov vi ganska länge, även om Kenzo egentligen ville gått upp mycket tidigare. Jag släppte ut hundarna i trädgården vid 7-tiden och tänkte att det skulle göra att vi fick sova länge, men det hjälper ju inte när Kenzo är pigg och vill göra något....

Dagen har dock tillbringats med att i princip inte göra något alls. Jo, vi åkte en sväng till Vikingstad och handlade lite, samt rastade förstås hundarna men mer än så har det inte blivit. Jag är inte pigg alls; sov bort en stor del av dagen, och Martin lider av sviterna av en 61 timmars arbetsvecka.... Hundarna fick stå ut med att ha jättetråkigt.

Jag var lite orolig för huruvida bilen skulle starta idag men den startade faktiskt väldigt snällt. Den tyckte dock att det var kallt för den var rätt trög på att växla i början - automatlådeoljan var väl kall den med, kan jag tro.

Tog några foton till på nötskrikorna i morse, de är väldigt roliga att titta på.

Kolla in koltrashanen i bakgrunden - vilket gap! Hungrig så här på morgonen efter en kall natt, gissar jag.

Tja... så kan man ju också ta sig fram... Ser ut som att skrikan hoppar jämfota och det var väl ungefär vad den gjorde, bara det att hoppet blev rätt rejält i och med att den tog hjälp av vingarna för att komma iväg.

Ikväll, eller snarare i natt (för det blir efter midnatt) kommer Martin hem igen. Skönt! Vi klarar ju oss bra när han är borta men det är ju helt klart mysigt att ha honom hemma igen, det tycker både jag och hundarna. Undrar om han köpt med sig något gott vin eller något annat kul från Italien.

I morse fotograferade jag nötskrikor; vi har en hel flock som kommer hit och äter och jag lyckades få med i alla fall nio stycken på samma bild, det har varit tio eller fler men de sitter ju inte helt stilla så jag hinner fotografera....

En hel hög med nötskrikor - skrikhalsar brukar jag kalla dem pga. hur de låter. Vackra är de i alla fall och roliga att studera.

Hålla sams ville de inte göra...

Kenzos spräckta klo är lite bättre; jag tejpar den och så får han ha tratt på dagarna eftersom han annars plockar av tejpen. Men så kom jag fram till att det nog inte är så bra för honom med tratt eftersom han redan har något strul med ena örat; det blir ganska instängt med tratten. Så jag har istället börjat ta bort tejpen innan jag går till jobbet, sen tejpar jag om honom på kvällen och sen får den sitta under natten - då är jag ju hemma och då rör han inte tejpen... - och sen tar jag bort den igen efter morgonpromenaden. Jag har inte vågat klippa klon, eftersom jag är rädd att den spricker mer om jag klämmer ihop den i klotången, så jag har istället filat av den med en nagelfil.

Det verkar i alla fall som att fiskoljan har gjort nytta, för hans klor är nu starka och fina igen! Härligt, så ska de ju egentligen se ut. Undrar om det är öron/hals-problemet som gjort honom lite allmänt halvtaskig? Antibiotikakuren är i alla fall slut nu och han är pigg och glad, jättepigg till och med, men fortfarande verkar han irriterad av sin hals eller om det nu är örat. Själv tror jag på en djupare öroninflammation med vätska bakom trumhinnan eftersom han ofta ligger och smågäspar, ungefär som man själv gör när man ska tryckutjämna när man flyger... Vi får se, blir det inte bättre så blir det vet.besök igen och så får de gå ner längre ner och kolla noggrannare. Men det hade ju varit skönt att slippa det.

Följdaktligen fick jag gå hem tidigt också, vilket var skönt men också behövligt då jag började bli rejält trött framåt eftermiddagen. Vädret var strålande och jag ägnade nån timme åt att promenera och fotografera hundarna. Här kommer lite av dagens bildskörd:

Vackra pojkar spanar ut över nejderna

Vintriga hagar med vårt hus i bakgrunden; det är hundhuset man ser närmast i bild, sen ser man taket på själva huset och längre till vänster garagetaket. Allra längst till vänster kan man ana taket på den jättestora ladan (som inte tillhör oss, tyvärr)

Så här ser det ut där vi går och rastar

Kenzo i full fart

Chili i full fart

Lite suddigt och hundarna är inte direkt mitt i bild, men det blev ändå så kul att jag behöll det i alla fall

Vackra underbara Kenzo

På ett ställe så stod jag och kollade lite på de bilder jag tagit senast. Hundarna lullade omkring lite för sig själva alldeles bredvid mig, men så ser jag plötsligt hur de båda två kommer gående snett förbi mig med nosarna i backen... framför dem rör sig något litet och ludet... en liten sork! Den var nog rätt yrvaken och sprang inte direkt överdrivet fort, men grabbarna gick försiktigt efter och kollade noga på den lilla varelsen. Ingen av dem försökte fånga den. Tyvärr hade jag ju kameran i "titta på bilder"-läge istället för i "ta bilder"-läge... attans!

Sorken smet över en driva och ner i ett dike och försvann och där stod två snopna pojkar och undrade var deras nya lekkamrat tagit vägen....

Sorken har precis försvunnit...

Sen var de bara tvungna att gå tillbaka till det ställe där sorken tydligen först dök upp; de nosade ivrigt runt men ingen mer sork... Till slut fick de ge upp.

Kanske, kanske.... kommer det en till?

Berövad sin nya lekkamrat så fick de traska vidare och busa lite med varandra istället. Jag tror att sorken var ganska glad över det... det är lite skillnad i matchvikt... ;-)

Några spårstämplar i snön - vet inte riktigt från vad dock

Ytterligare spårstämplar - närmast från hare, de bortre kan vara räv eller rådjur, eller kanske hare, det var svårt att se just där

Så här skum kan Chili se ut i full galopp.... inte sjutton ser han ut som en beauceron? Lite Yoda över honom faktiskt...

Sen fick grabbarna ta det lugnt en stund medan jag tog ut Sarabi en sväng. Även hon fastnade på minneskortet... här kommer några bilder:

Ser ut som hon dansar, men egentligen kastar hon omkring med en pinne...

Tar sats....

... inför ett språng över diket

Plöjer sig genom snön... bra motion!

Snygging, fast synd att bara ett öra ville stå upp.... =)

Efter det här tog Chili och jag en sväng in till storstaden, där vi besökte veterinären för att kolla upp Chilis prostata. Efter prostatainflammationen förra våren är inte vet.besök Chilis favoritsysselsättning; tidigare accepterade han hanteringen utan att knota, men sedan vet.stack in ett finger i häcken på honom och kände på hans rejält förstorade och smärtande prostata så anser Chili att det finns bättre saker att göra än att gå till veterinären... Jag kan förstå honom, faktiskt.

Men att vara i väntrummet är häftigt tycker han; massor av intressanta dofter. Jag passade på att väga honom och han har gått ner några kilo; vägde 50 mot nästan 53 i somras. Nå, vissa (hej Jenny!) påpekade då att han kanske var på gränsen till välgödd så då får man väl gissa att han är mer lagom nu...

Det satt en mamma med ett litet barn i famnen i en stol precis bredvid vågen. Chili var nyfiken och nosade intresserat men mycket försiktigt på det lilla barnet. Såna små är ju inte farliga verkade han tycka. Sen när vi satt och väntade kom det fram en tjej och ville hälsa på Chili, jag påpekade att han förmodligen inte var riktigt i en sådan sinnesstämning eftersom han inte direkt gillar att vara hos veterinären, men att hon gärna fick försöka. Hon sträckte fram handen, Chili nosade på den och morrade. Han är rätt cool; satt helt lugnt, backade inte, försökte inte skrämma henne, utan bara talade om att "nej tack, jag vill inte hälsa på dig just nu".

I motsatts till Kenzos översvallande vänlighet mot allt och alla (utom just veterinären - där har han och Chili samma inställning...) så är det faktiskt väldigt skönt med Chilis ointresserade attityd; man slipper slita och dra som en galning för att hålla styr på Chili när det är mycket folk. Han bryr sig helt enkelt inte om dem och envisas nån med att vilja hälsa så kan han på ett lugnt sätt säga "nej tack". Och ändå så tycker folk att en reserverad hund är något av det värsta som finns... hmmm.... Jag förstår faktiskt inte det - kan det vara så att man blandar ihop rädd och reserverad?

Å andra sidan så fick jag slita och dra lite mer i Chili sen när han fick syn på en urläcker (nåja, det var han som tyckte det...) mastifftik, och när hon sen försvunnit så var det en chihuahua-tik som tilldrog sig all hans uppmärksamhet. Liiiite tröttsamt är det när han blir helt till sig och nån större urskiljning har han ju inte heller - det var rätt stor skillnad på mastiffen och chihuahuan men det var ju tikar, så skit samma, tyckte Chili.. ;-)

När vet. så småningom kom ut i väntrummet så försökte hon prata med Chili, men "nej tack" sa Chili och morrade. Veterinären var en sansad tjej och sa till Chili att då fick han väl smyga efter henne istället; sunt sätt att ta det på tyckte både Chili och jag och smög efter... nå, jag smög faktiskt inte... ;-)

Väl inne i undersökningsrummet så ignorerade Chili henne mest men när vi skulle undersöka honom så valde jag att sätta på en munkorg - Chili har som sagt dålig erfarenhet av fingrar i baken och även om jag var ganska säker på att det inte skulle göra ont denna gången (vi har inte märkt några tecken på att han skkulle vara dålig igen, men det är ju skönt att kolla upp det ändå) så kunde jag ju inte tala om det för Chili. Så på med munkorg och sen försökte vi få honom att stå stilla. Inte kul, sa han och försökte gå sin väg, men med lite envishet och några rejäla "stå"-kommandon från min sida så stod han faktiskt stilla till slut. Och då upptäckte han också att det ju faktiskt inte gjorde ont, så sen var det inte så farligt längre. Inte för att han ville pussa på vet. efteråt men han hyser ju heller inga onda avsikter när korgen väl kommer av, utan vill helst bara gå därifrån.... Prostatan kändes normal, vilket var väldigt skönt att få bekräftat. Vi kan nog beteckna honom som frisk.

Kvällen blev lugn och tidig; jag var av förklarliga skäl rätt trött och la mig tidigt. Temperaturen låg på ca. -10 på kvällen, hutter... Jag funderade på att bära upp en korg ved men hade lite för ont i min vänstra armbåge (har nog fått en muskelfästesinflammation där) för att riktigt orka med det, så jag kröp ner i min varma säng... nåja, den var ganska sval till att börja med men två pälsiga pojkar hjälpte snällt till med att värma upp den åt mig... när husse inte är hemma kan de ju bre ut sig lite mer.

På vägen hem stannade vi till på en plogad parkering i Mjärdevi och tränade lite. Jag satte upp en ruta och började sen träna lite fritt följ med stegförflyttningar och vändningar på stället med Kenzo. Det gick bra, han var lite disträ över det helt nya träningsstället, men skötte sig överlag bra. Gjorde även en fjärrdirigering, riktigt bra blev den! Sen testade vi rutan - det var länge sedan och han såg helt nollad ut. Ut till konen gick han hur bra som helst, så den biten är inga problem - det är också den biten som jag klickade in på två träningspass.... tänk om jag hade klickat in rutan från början? Jaja.

Hur som helst så fick jag hjälpa honom genom att lägga en boll i rutan, sen gick det hur bra som helst och andra skicket, utan boll, gick även det klockrent. Det verkar som att enklaste sättet att lösa det på är att alltid lägga en boll i rutan under träning, men att försöka dölja den så att han inte ser den förrän han är nästan framme. Nu i snön är det enkelt, likaså i lite högre gräs. När det är kortklippt gräsmatta kan jag använda det kampläder som han är väldigt förtjust i, det går att lägga så att det knappt syns förrän man är framme i rutan.

Tog sen ut Chili och tränade lite - han var lite störd över ett helt nytt ställe, men skötte sig ändå bra. Fritt följ, stegförflyttningar, ställande under gång, inkallning med ställande var de moment vi började med. På inkallningen fick han hjärnsläpp och lyssnade inte överhuvudtaget alls på mitt "stå"... ;-) Andra gången gjorde han däremot en inbromsning så det sprutade snö. Duktig kille.

Testade även av rutan med honom, men han var om möjligt ännu mer förvirrad än Kenzo. Lite hjälp fick han och efter att jag klickat honom för rätt position inne i rutan en gång så hade han plötsligt klart för sig vad vi höll på med. Avslutade med en platsliggning, medan han låg så kom det en golden farande förbi ute på en gångväg, ca. 10 meter bakom honom. Chili låg dock hur fint som helst och efter en stund gick jag bakom bilen och smygkikade på honom. Först kollade han efter mig, sen la han ner huvudet på tassen! Jag klickade direkt och sprang dit och belönade, duktig kille! Avslutningsvis var han dock inte så duktig... jag hade sett att han dragit sig mot bilen flera gånger och tänkte att det var väl sjutton om han ska börja bli så hussesjuk igen - Martin satt nämligen i bilen eftersom han frös - men när jag nu sa "hopp och lek" till Chili så drog han runt bilen till en kissfläck som han tydligen hade hittat där. Inte lyssnade han heller, eller jo, det gjorde han men inte förrän han hunnit ta sig några slick. Åh, jag blir galen. Jag vill inte hålla på så här. Kenzo märkte också fläcken, men han är lite nyfiken, sen skiter han i det. Chili blir helt manisk... jag är just nu väldigt inne på att kastrera honom. =(

På tal om Chili - i morse vågade han för första gången försvara en pinne mot Sarabi... I vanliga fall morrar han men släpper sen, idag kämpade han lite och vi peppade honom, till slut släppte han pinnen på marken och kastade sig fram och rev han i rejält mot henne och då skällde hon till, kombinerad frustration och överraskning... det hade hon inte väntat sig. Sen var hon lite försiktigare och respekterade faktiskt hans morrningar, men var tvungen att frustrationsskälla lite. Chili var jättenöjd, men rätt slut efteråt. ;-)

Nu framåt kvällen så har vi varit ute och gått en sväng. Jag somnade till en stund i sffan efter att Martin åkt in till stan, och eftersom det är kallt och jag frös och kände mig allmänt sömning så tog jag faktiskt en gemensam promenad med alla tre hundarna. Sen fick de mat och nu ligger de och gnager märgben så det ekar i huset. Jag köpte jättefina ben i går i Rydshallen; långa och med mycket kött på och det var uppskattat av hundarna. =) Kenzo fick för övrigt torrfoder och det gick ner utan tvekan, så det är tydligen bara Fodax som han inte vill äta. Funderar allvarligt på att beställa Nordic istället, för de har ett foder utan vom, med lamm istället. Vi får se hur det blir. Jag vill helst inte ge torrfoder, jo nån gång då och då kan jag göra det, men jag ger hellre färskfoder eftersom jag tror att de mår mycket bättre på det.

Kenzo har för övrigt ätit fiskolja i snart två veckor och idag när jag klippte klorna på honom så tyckte jag att de var mycket bättre; inte alls flisade utan hårda och fina. Det kan ju vara så att det här öron/halsproblemet har gjort honom lite allmänt kass i kroppen för han brukar normalt inte ha dåliga klor, men då var det ju bra med fiskolja som lite hjälp. Den trasiga klon är tyvärr inte så fin, den är fortfarande tejpad och har inte blivit värre, men jag kan inte göra så mycket mer än att fortsätta låta den vara tejpad och så får vi klippa av bitar efter hand.

Senare på kvällen
Kenzo är rolig... han ville väldigt gärna smaka av min mat när jag åt, men att bara tigga lönade sig inte idag. Då gick han iväg ut i grovköket och lyckades hitta en strumpa som förmodligen ramlat ur tvättkorgen. Den kom han med, eftersom han vet att även om vanligt tiggande inte alltid gör att man får något (även om det händer rätt ofta... inte så konstigt att de tigger...) så får han alltid belöning när han kommer med föremål. ;-) Dum är han inte! Dessutom är han ju lätt att stoppa genom att säga till honom att gå och lägga sig, så jag fortsätter belöna när han kommer med saker eftersom jag tycker att det är praktiskt - kanske inte vid sådana här tillfällen, men annars är det himla bra. =)

Jag tror att Kenzo hade blivit en strålande service-hund; han älskar att hjälpa till, hämta saker, släcka lampor, stänga dörrar etc. Mitt guldhjärta, han är underbar!

Stressig dag på jobbet, men jag lyckades ändå komma iväg i hyfsad tid. Tog ut hundarna i två omgångar som jag oftast gör, det är helt enkelt enklast så; alla tre tillsammans blir lite väl mycket spring och stök, speciellt om det dyker upp nån bil eller så. Både Kenzo och Chili var supertaggade och jag hade med mig en tennisboll och lät dem jobba lite för en stunds lek. Fjärr och stegförflyttningar med Kenzo - det gick hyfsat; han är nästan övertaggad just nu och då blir det ibland lite väl bra men det är skönt att se honom pig! Han har 1.5 dag kvar på antibiotikabehandlingen och det har definitivt gett resultat; han är inte alls lika irriterad i hals/öra längre, även om det inte är helt borta. Frågan är vad som händer när vi slutar med antibiotikan; om eländet kommer tillbaka lika mycket igen. Vi får se.

Med Chili körde jag först en fjärr, som gick kanonbra och sen skulle jag testa av hans kryp. Kanske inte helt lyckat när jag var trött och hunden övertaggad - naturligtvis tappade jag humöret när han kröp i racerfart. Jag tycker inte det är kul när det blir så här, jag vill inte träna genom att korrigera när det går fel, men tja... vad, ska jag säga... ibland är mitt humör och mitt träningstankesätt helt enkelt inte helt överens. =(

Nu blev det bra ändå, för min irritation gjorde att Chili dämpade sig rätt rejält och plötsligt kunde han ju krypa hur fint som helst, med rätt bakbensteknik. Men jag är inte alls nöjd att vi kom dit genom att jag blev arg på honom. I vissa fall verkar det dock fungera på honom; vid hans halvhysteriska pipande i bilen så fort jag tar ut nån av de andra, vid platsliggning när han ligger och piper efter de andra hundarna och så nu i krypet. Men det är alltså egentligen inte så här jag vill träna... fan vad det ska vara svårt ibland.

Resten av rundan var vi dock inte osams utan tvärtom. Gjorde en platsliggning där jag la bollen vid mina fötter när jag stod och väntade, sen gick jag tillbaka och så fick Chili dra iväg och hämta bollen. Han ligger sanslöst fint så här utan störning, men jag vet ju hur det blir sen när det kommer en massa hundar runt omkring; då börjar hans pipande...

Med Sarabi beslöt jag mig för att bara låta henne springa och hämta bollen, med tanke på hur mitt humör var. Dock kunde jag inte låta bli att köra lite lydnad och det gick riktigt bra, hon var mycket duktig. Hon fick springa si så där 7-8 sträckor på mellan 75 och 150 meter så det blev ju en del; hon springer ju dubbelt så långt som det eftersom hon ska springa den sträckan och hämta bollen och sen tillbaka till mig. Hon är lite roligt; säger jag åt henne att släppa bollen så gör hon det, sen finns den inte i hennes medvetande längre (ser det i alla fall ut som), hon traskar vidare utan en blick mot bollen. Men sen kan vi gå 150 meter, jag stannar, vänder mig och och skickar henne på "hämta bollen" och hon drar utan tvekan iväg. Alltså har hon ju faktiskt full koll på var bollen är och hon har ju stort intresse av att hämta den. Just därför är jag förvånad över att hon har så lätt att släppa den. Sen ger hennes livliga och ganska utåtriktade stil inte direkt heller rätt signaler; man tror att hon mest vimsar omkring ibland, men oftast (dock inte alltid, ska tilläggas...) så har hon bra koll på vad som händer och vad hon ska göra. ;-)

Skulle egentligen suttit en stund vid datorn och fixat med diverse saker; svarat på mail etc. men det blev inte så, jag var trött och gick istället och la mig och läste. Får ta mailsvar i morgon istället.

Det har snöat från och till hela dagen. När vi kom hem såg vi att grannen höll på att skotta snö och deras ena bil såg ut att sitta fast. När sen Martin kom tillbaka efter en sväng med grabbarna så såg han att bilen fortfarande satt fast, men att de hade gett upp och gått in. Då tog han Chryslern och körde ner för att se om han kunde hjälpa till. När jag kom tillbaka från min promenad med Sarabi så var de i full gång med att försöka dra upp bilen, så jag satte in Sabbi och gick sen ner till grannen för att se om jag kunde vara till nytta. Strax efter att jag kommit ner fick de till slut upp bilen, efter en del trixande. En sak är säker - vi behöver nya vinterdäck till Chryslern... men de vi har får räcka säsongen ut nu.

En annan insikt är att en fyrhjulsdriven bil vore trevligt och banne mig snart nödvändigt om vintrarna ska fortsätta vara så här. Martin vill ha en pick-up, jag lutar åt nån Jeep, Pajero eller kanske en Cheva Blazer, men kan tänka mig en pick-up om vi bara köper en som har tillräckligt stor hytt för att kunna få med en hund eller två om det behövs. Vi får se; vi har i dagsläget fyra bilar och behöver verkligen inte en femte, utan innehavet måste i så fall omfördelas. Nå, det är inget som kommer att hända just nu men inför nästa vinter kanske det vore bra. Ibland önskar jag att vi hade en traktor...

Kom hem i vettig tid även idag, så jag hann rasta i dagsljus, väldigt skönt. Mindre skönt var vädret; blåsigt och snöigt, riktigt "räligt" som man säger i Skåne (där det för övrigt också har snöat... igen....det ÄR en underlig vinter).

Pojkarna fick springa lite; Kenzo går visserligen på antibiotika, men det märks att han behöver röra på sig. De fick springa lite budföring med varandra som mottagare; det är rätt kul att kunna göra så. Kenzo är supersäker; jag säger till honom "Ska du springa till Chili?" och när han hör Chilis namn så kollar han efter honom, sen drar han iväg på "marsch" och springer till Chili, som jag har satt en bit bort. Jag får sen ropa "sitt" till Kenzo och sen kallar jag in Chili. Chili å sin sida vet också vad det betyder när jag säger Kenzos namn, han riktar in sig och tittar på Kenzo, men sen blir han lite tveksam och springer inte alltid hela vägen fram, men överlag gick det riktigt bra. Det är häftigt att ha hundar som är så lättlärda.

Jag fick också Kenzo att springa till Chili med en tennisboll i munnen, släppa den och sätta sig ner, sen kallade jag in Chili och därefter Kenzo, utan boll... fast det var svårt - han ville gärna ta med sig bollen - men han klarade det till slut, och sen skickade jag tillbaka Chili att hämta bollen.

Två platsliggningar gjorde jag också, där avslutade jag med att Chili fick springa iväg och ta bollen när han la ner huvudet mot marken.

Allt springandet gjorde susen för Kenzo mage... han har nog blivit lite hård i magen av antibiotikan och bajsar bara typ varannan dag. Men efter att ha sprungit lite så blev det rejäl fart på magen.... Då trodde jag att han skulle äta lite bättre - i morse vägrade han äta, tog bara en tugga och gick sen ifrån maten - men icke.... Även nu ikväll matvägrade han, till slut åt han dock upp, men bara typ knappt halv portion. Sen tiggde han som en idiot från mig när jag åt. Han är inte alls förtjust i att det är så mycket vom i Fodax:en; förra omgången var mycket mer kyckling och för första gången på jag vet inte när så var Kenzo helt galen i mat. Nu funderar jag på att försöka hitta något annat färskfoder, som inte innehåller fullt lika mycket vom. Vill inte gärna gå över till ett torrfoder, men att hålla på och strula så här är ju heller inte så kul. Vi får se hur vi gör.

Sarabi fick enbart springa sträckor - jag la tennisbollen på marken och sen gick vi ca. 100 meter, sen skickade jag tillbaka henne att hämta bollen och så upprepade vi det 8-10 gånger eller något sådant (jag räknade inte...). Sen var hon rätt trött - det blev ju dubbelt så långt för henne att springa eftersom hon skulle ifatt mig igen och dessutom var snön både halkig och på vissa ställen, där den blåst upp i drivor, ganska tungsprungen. Hon skötte sig jättebra, men det blir lite IQ badboll mot slutet när hon är trött... då orkar hon inte riktigt tänka längre. ;-)

Resten av kvällen har mest ägnats åt att uppdatera Beauceronklubbens hemsida. Skönt att ha det gjort, det har legat lite efter ett tag nu, men nu är den "up to date" igen, hyfsat i alla fall. Hundarna har sovit mest hela tiden och jag har passat på att elda i kaminen för fy sjutton så kallt det blir till och med i vårt hyfsat nya och välisolerade hus när det blåser så här. Nu kallar sängen på mig... natti!