Här tänkte jag försöka beskriva vad circumanalfistlar egentligen är. Ha tålamod, jag letar efter bra info, länkar etc.
31 mars 2003 - Vi fick idag ta det svåra beslutet att låta Isse somna in. Med stöd av vet. Sven Ödman beslöt vi att detta var det bästa för Isse. En lång tids kämpande med diverse problem är över och förhoppningsvis har Isse nu funnit ro.
22 mars 2003 - Idag upptäckte vi att Isse fått en ny fistelgång.... Det är ca. 16 månader sedan han opererades. Det vi har fruktat hela tiden har hänt och nu känns det som att det inte är mer att göra. Det känns inte alls roligt, speciellt med tanke på att vi på sista tiden börjat jobba för att hitta ett nytt, bra hem till Isse. Istället lutar det nu åt att vi kommer att avliva honom....
9 juli 2002 - Det var ett tag sedan jag skrev här. Kan berätta att Isse fortfarande är "fistel-fri"!! Vi har dessutom kastrerat honom för att ytterligare minska risken för återkommande fistlar. Han går på 2.5 mg kortison per dag vilket också bör bidraga till att minska risken. Det känns riktigt bra nu och vi är inte så oroliga längre!
30 januari 2002 - Det visade sig vara Isses sår som spruckit upp - inga nya fistlar. Såret hade dock läkt ganska mycket från insidan, så det var inte mer än kanske 0,5 cm djupt nu. Så nu har han gått på en 14 dagars antibiotikakur och NU äntligen har det läkt innifrån och ut helt och fint, för några dagar sedan var det stort som en 10-öring ungefär och ingen hålighet utan "kött" ända ut! Underbart. Nu håller vi bara tummarna att fistlarna inte kommer tillbaka!!
15 januari 2002 - Martin konstaterade idag att han tycker att Isse slickar sig mycket i baken..... Jag är för tillfället sjuk och har inte orkat titta efter, ska försöka göra det i morgon. Men det låter inte bra. Under läkningen har han nästan bara slickat sig efter rastningarna, för att hålla sig ren, om han nu slickar sigt mer verkar det indikera att han åter igen har problem med fistlarna. Idag har han dessutom matvägrat. Han åt i morse, men nu på kvällen ville han inte äta. Han kräkte även galla när han var ute på sista kvällskissningen, men det är troligtvis pga. att han inte ätit något ikväll. Skumt... den hunden har bara FÖR mycket problem.... Om nu fistlarna kommit tillbaka så vet vi inte riktigt hur vi ska gå vidare. Risken finns att det inte är någon idé att fortsätta kämpa... :-/ Vidare rapport kommer troligtvis inom några dagar.
10 januari 2002 - Isse har läkt fint och verkar nu inte ha några problem. Dock vågar jag inte riktigt tro på att det är helt bra - jag väntar bara på att fistlarna ska komma tillbaka igen. Men kanske.... denna gången kanske vi har tur. Isse går idag på en låg dos kortison, en halv 5 mg's tablett per dag, vilket förhoppningsvis minskar risken för återfall. Det har dessutom gjort underverk med hans eksem som nu är helt borta. Förmodligen får han stå på kortison i fortsättningen.
18 december 2001 - Jag har visst inte skrivit så mycket här på sista tiden. Dock kan jag berätta att operationen gick bra, eftervården har också fungerat fint, såret verkar läka bra och vi har varit på återbesök ungefär två gånger i veckan i början och nu är vi nere på en gång i veckan. På torsdag, 20 december, är det dags för ytterligare ett besök, sen är det juluppehåll - veterinären har stängt i mellandagarna. Det är även dags att betala alltihopa.... tack och lov blev det tydligen inte så dyrt som jag hade räknat med / fasat för. Rapporterar mer när vi varit där på torsdag.
26 november 2001 - Isse opereras idag!!! Mer info när jag hört något från veterinären.
16 november 2001 - Jag har pratat med veterinären alldeles nyss. Han föreslog att vi provar att operera bort de fistlar som nu kommit tillbaka, eftersom medicineringen inte verkar fungera på Isse. Vi ska fundera över helgen, men jag känner redan nu att det inte är mycket att fundera över. Både Akilles och Vicko blev bra efter operation, även om Akilles fick tillbaka sina fistlar efter drygt 6 år - men det kan vi nog stå ut med, om Isse får vara frisk så länge så är jag jätteglad. Risken är väl bara att han är ett sån't där svårt fall som inte går att bota. Om fistlarna kommer tillbaka efter operationen, ja då är det inte så mycket mer att göra, då kommer vi nog att bli tvungna att låta Isse somna in, han kan inte gå och ha ont hela tiden. Men vi håller tummar och tassar för att operationen ska göra susen! Inte mycket mer att göra än att hoppas...
12 november 2001 - Det blev inte att vi tittade på Isse förrän i fredags. Tyvärr var resultatet inte bra - fistlarna har kommit tillbaka. Visserligen är de inte så speciellt inflammerade än, men han är redan irriterad, han sätter sig och försöker bajsa 5-6 gånger, vilket säkert kommer sig av att fistlarna får det att kännas som om han inte var klar.
Nu känns det rätt hopplöst. I veckan ska jag kontakta den veterinär som behandlat Isse. Vi får se vad vet. säger, kanske måste vi sätta Isse på en lägre dos under en längre tid än de 50 dagar han nu behandlats. Ledsamt är det i alla fall - det känns som om vi kämpar en ojämn kamp här.
5 november 2001 - Ikväll ska jag ta en titt på Isses rumpa. Vi försöker kolla den kanske en gång i veckan, ibland blir det lite mer sällan. Medicineringen slutade vi med den 16 september och fram tills nu har det sett fint ut, inga fistlar har öppnat sig. Men jag vågar inte riktigt tro på det än.... Dock har jag gott hopp, efter första behandlingen kom fistlarna tillbaka efter 2-3 veckor, men nu har det gått längre än så och det verkar fortfarande bra. Det är lika nervöst och oroligt varje gång vi ska kolla baken på Isse. Vi försöker raka bort en del päls så att det ska bli "ventilerat" och se till så att det inte finns hårtussar som "kladdar fast" mot huden precis vid analöppningen, det känns som om det vore ypperliga grogrunder för problem. Isse älskar inte precis behandlingen, men å andra sidan är han som vanligt tålmodig och snäll, så något direkt problem är det inte. Svårast är faktiskt att komma åt och se ordentligt. En så pass "räkstjärtad" hund som Isse är det inte bara att ställa upp och sen lyfta svansen - han är låg redan innan och när man sen börjar lyfta i svansen blir han ännu lägre eftersom han inte riktigt gillar det. Vi har kommit fram till att enklaste sättet är att lägga honom på sidan på golvet och sen, medan husse kliar och håller Isse lugn, så försöker jag med hjälp av ficklampa se hur det ser ut i de bakre regionerna. Att sen raka bort lite hår med en gammal skäggtrimmer är inget problem när jag väl ser vad jag gör - en trimmer skrämmer inte Isse - nästan ingenting skrämmer förresten Isse - han tror inte att någonting är farligt. Ibland önskar vi liiiite mer självbevarelsedrift i honom. Men det är skönt att han är så orädd och positiv till allting.
Håll tummarna för att det ser bra ut ikväll......
Tillbaka till Hundar