I mitten av februari var den andra antibiotikakuren avslutad. I ca. 2 veckor var allting frid och fröjd. Sen observerade jag att Isse var irriterad i baken igen, han satte sig och liksom kasade ändan i snön, ett ganska typiskt beteende hos hundar med analsäcksproblem. Tack och lov att han gjorde det ute och inte inne på mattorna...
Det blev nytt besök hos veterinären och där konstaterade de att det bästa nog vore att operera bort analsäcken, med tanke på hur kort tid det tog innan den blev inflammerad igen, trots 2 penicillinkurer i följd. Detta var precis vad jag också hade tänkt mig, så det blev beslutat att han ska in för operation tisdag nästa vecka. Så kommer vi att ha två hundar med krage, eftersom Bibbi fortfarande har sin kvar efter kastreringen.
Så var operationen avklarad och i tisdags tog de stygnen. Operationen gick bra, dock hittade de även två fistlar, men veterinären trodde att de hade kommit på grund av den inflammerade analsäcken och jag hoppades att det stämmer. Isse kom hem med två prydliga rader stygn, ett på var sida om analöppningen. Han fick ha krage på sig, eftersom han slickade sig rätt mycket. Jag tog Bibbis krage, då vi inte fick någon på Djursjukhuset, men efter någon dag upptäckte jag att han, tack vare sin långa nos, nådde utanför tratten. Inte helt oväntat, en rottisnos ÄR kortare än en schäfernos... Så då hämtade jag upp en större krage som vi hade liggande. Med denna kom han inte längre åt att slicka sig - taskigt, men behövligt.
Läkningsprocessen gick ganska bra. Han fick antibiotika under tiden så det har inte blivit någon infektion. Två veckor efter operationen, togs stygnen. Veterinären som titta på det konstaterade att allting såg fint ut och att det lilla sår som var kvar nu kunde läka öppet. Jag hade varit lite orolig eftersom det på ena sidan (den sida där inflammation och fistlar hade suttit) inte läkte lika bra som på andra, men veterinären lugnade mig alltså med att allting såg fint ut.
Så nu skulle allting vara frid och fröjd. Operationen har tack och lov inte påverkat tarmen, han har inga problem med bajsandet, vilket är skönt, det hade inte varit roligt om det hade strulat. Isse själv är nog mest glad över att slippa kragen, för nu får han sova i vårt sovrum igen. Det gick inte att ha honom där, han flyttade sig runt på natten, som han brukar göra, mellan hall och sovrum, men med tratten på så slog han i allting och väckte oss flera gånger per natt. Det funkade bara inte, så han och Bibbi fick sova i köket, vilket inte Bibbi brydde sig så mycket om, eftersom hon i vanliga fall sover i hallen eller grovköket, men Isse var verkligen olycklig.
Säg den glädje som varar...