Kastrering av hane, tillika abdominell kastrering

Isse hade en testikel liggande i buken. Detta visste vi ju redan när vi köpte honom, i och med att han var 3.5 år. Vi hade du inga planer på att kastrera honom, även om lite oro fanns - Akilles fick ju tumör i sin bukliggande testikel... risken finns ju, men vi beslöt oss för att vänta lite och se när det gällde Isse.

Dock började vi så småningom fundera. Isse var jämnt och ständigt varm. Även på vintern kunde han sitta upp och flåsa för att han var så varm. Han stressar också väldigt mycket - läs mer om hans stress under Problemhund. En förhoppning fanns att åtminstone en del av den stressen skulle försvinna vid en kastrering. Om inte annat så skulle vi i alla fall eliminera risken för tumörer.

Till slut, våren 2002, beslöt vi oss för att ta steget och kastrera honom. Det enda som egentligen hade hållit oss tillbaka var att det kostade en slant och att vi ju inte hade en aning om ifall det skulle hjälpa. Det fanns ju en viss risk att vi skulle se det som en "dunderkur" och tro att vi skulle få en helt annan hund efteråt.... fast fullt så naiva var vi inte egentligen, men samtidigt, efter att ha levt ett tag med en sådan hund som Isse så är man nästan beredd att hoppas på vad som helst.

Själva ingreppet gick bra, dock tog det lite längre tid än beräknat, då veterinären hade lite svårt att lokalisera den bukliggande testikeln. Isse var därför ganska hängig och knappt vaken när vi kom och hämtade honom. Han var till och med lugn när vi mötte en hund i väntrummet! Tänk om han alltid kunde vara sådan, så mycket lättare det skulle vara att trivas med honom....

Såren läkte fint utan några problem. Isse fick naturligtvis ha krage, och han fick inte gå i hundgården med Kenzo eftersom att Kenzo då hade slickat på såren även om Isse inte kom åt dem själv. Stygnen var sydda med självupplösande suturer, så vi slapp åka in på återbesök (jag glömde fråga veterinären om han alltid gör så eller om han gjorde det för att bespara oss stöket och stressen med att åka in med Isse en gång till... - de är ju ganska medvetna om hur jobbig Isse är)

Tillbaka