|
Aktuell månads dagbok Tillbaka till dagböckerna för 2002 Till Startsidan |
|
|
Tisdag 29 oktober
Träningskväll Vi avslutade med en budföring till husse. Även detta gick jättebra, fast det blev lite virrigt hos Martin för jag glömde säga att Chili ju inte begriper "fot" än utan man får använda "kom". Men det löste sig och han var jätteduktig och han går hur fint som helst på kommandot marsch. Efter detta fick han koppla av i bilen en stund och så tog jag ut Kenzo. Han var lite disträ i början - lite i stil med hur han var i lördags på tävlingen, så jag blev lite "arg" på honom, eller rättare sagt, jag ställde kravet att "nu lyssnar du på mig och skiter i vad som är utanför planen". Det funkade bra, han skärpte upp sig och fick mycket beröm. Det som dock händer när jag går in och korrigerar så här är att han blir väldigt mån om att vara till lags och han blir ju även lite "låg". Det märktes när jag körde ett ställande under gång - då la han sig istället. Men det är ganska lätt att åtgärda - använder jag kommandot "stanna" istället för "stå" så lägger han sig inte. Däremot när han inte är "låg" så funkar stå bättre, då han stannar snabbare vid det kommandot. Nåja, det gäller bara att anpassa sig efter hunden. :-) Vi körde igenom i princip alla 2:ans moment. Kenzo gick kanonbra och efter en inkallning med ställande och en apportering var han åter igen uppe i varv och då kunde jag gå tillbaka till att använda "stå" vid ställandet. Han släpper snabbt obehag, det är väldigt tacksamt. Han gick för övrigt kanonbra, var superpeppad och tyckte att det var skitkul att jobba. När vi skulle köra apporteringen så passade jag på att köra lite språngmarsh med vändningar och han var med hela tiden! Det enda som kanske inte var perfekt var metallapporten - han tycker att den är lite äcklig och travar gärna in istället för att galoppera, men det har vi tid att jobba på, det kommer inte förrän i nästa klass. Vi avslutade med att jag la honom plats ute på planen och gick och gömde mig. Martin stod och höll koll på Kenzo och jag stod så att jag såg Martin - då kunde han ge handtecken om Kenzo gick upp och då skulle jag ha möjlighet att korrigera direkt med rösten och sen gå ut och lägga om. Men han låg jättebra. Visserligen låg han och vred på huvudet en hel del, men han låg blickstilla med kroppen och hade inga som helst tendenser att resa sig. När jag kom tillbaka fick han ligga ganska länge medans jag stod bredvid, innan jag till slut satte honom upp. Vill inte ha en sån miss till som det blev i lördags, dvs. att han sätter sig upp innan kommando - det är onödiga poäng att förlora när han legat fint hela tiden! Efter träningen åkte vi och köpte nybakade bullar och croissanter och lite gott pålägg och sen åkte vi hem och gav hundarna mat och sen slog vi oss ner i soffan och käkade mackor och tittade på "Äntligen hemma". Man ska ju ha nån "belöning"... ;-) |
|
Söndag 27 oktober
Vi har tävlat.... I början tyckte han det var jättekul att vara så nära husse och matte, men sen lyckades han vända sig på "fel" håll och då trasslade han in sig ganska rejält, vi var tvungna att stanna och ta loss honom och sen var det inte så kul längre... men han fixade det ändå riktigt bra. Han stressar ju inte upp sig även om han tyckte att det var lite jobbigt. Vi tog lite te och mackor och sen gick vi och la oss. Det blåste rejält hårt och jag hoppades att det skulle lugna sig till morgonen - det är jobbigt när man inte hör tävlingsledaren... Kenzo var lite jobbig och ville inte riktigt ligga stilla på natten utan rantade fram och tillbaka och jag hade dumt nog druckit kaffe tidigare på dagen och hade svårt att somna. Så när klockan ringde halv sju var jag INTE speciellt pigg. Dessutom började jag känna mig nervös. Tyvärr så hade vädret inte förbättrat sig, det blåste kanske lite mindre men istället regnade det rejält... Efter frukost lämnade vi Isse hos John i stugan och innan vi åkte tänkte jag rasta Kenzo en sväng till så att han skulle gå och bajsa. Han gör tyvärr inte det i koppel och det är ju inte alltid det finns möjlighet att gå med lös hund vid klubbarna. Men inte skulle han bajsa inte, jag traskade fram och tillbaka men han bara sprang och åt gräs, drack vatten och såg allmänt förvånad ut när jag muttrade. Så småningom fick jag ge mig och vi åkte mot Valdemarsviks brukshundklubb. Efter att ha anmält mig så gick vi en sväng med Kenzo men inte skulle han bajsa inte. Vid det här laget kändes det som att det skulle gå åt skogen, men det var ju inte mycket att göra åt det hela. Dags för lottning och jag drog startnummer 4 av totalt 9 startande. Vi fick veta att man skulle köra klass 3 först och det var 5 hundar, så ca. 1.5 h skulle det dröja. Det var nog bara bra, för då hann vi gå en runda till med Kenzo och äntligen gick han och bajsade! Tur det, inte så lyckat att gå in på planen med en jättenödig hund... Vid det här laget hade det slutat regna och lite senare så tittade faktiskt solen fram! Vi tittade på en del treor, nån gick hyfsat, men några gick riktigt dåligt. Sen var det så småningom dags för platsliggning för vår klass. Kenzo var något okoncentrerad, men lyssnade hyfsat. Vi la hundarna och gick och gömde oss. Tala om att tre minuter är låååånga.... Så äntligen fick vi höra "återgå" och fick se hur det såg ut. Jodå, alla hundarna var kvar på sina platser, men en hade satt sig upp. Kenzo låg fint, men när vi kom tillbaka och ställde oss bredvid hundarna så satte han sig innan vi fick order om att sätta hundarna! Jäklar också... Vi fick en 7:a för det, jag fick sen höra av Martin att Kenzo legat oroligt och tittat efter mig, Martin hade nästan väntat sig att han skulle gå upp men det hade han ju inte gjort. Med tanke på att hans för tidiga sättande ska ge max 8 i poäng så tror jag att domaren även dragit lite för att han legat oroligt, även om det inte stod i protokollet. Lite tråkig början, men inte mer att göra åt det. Måste nog träna lite mer med platsliggning med främmande hundar och på lite okända ställen. Det dröjde en stund medan man körde platsliggning med klass 1, men sen var det dags för klass 2-lydnaden. Kenzo fick ligga i bilen en stund, när hund nr. 2 var inne så tog jag ut honom. Sen var det då vår tur. Kenzo var disträ och slarvig när vi gick in på planen och tyvärr hängde det med in i fria följet. Han höll sig vid min sida, men det var inte heller mer. På slutet började han dock vakna till och började gå med kontakt med mig, men det var ju så dags. På näst sista halten satte han sig först inte och jag fick blänga till rejält på honom innan han satte sig. Jag råkade se betyget sen och det var inte så bra - en 6:a.... nåja, det var inte värt mer så det var ju helt rätt. Dumt det där att se betyget, speciellt som vi redan hade ett lågt betyg, men å andra sidan var jag ju ändå inställd på att göra en bra insats så det var bara att kämpa vidare. Nästa moment, läggande under gång, kändes bättre, Kenzo gick ett bra fritt följ och la sig, så vitt jag kunde se i ögonvrån, bra. Sen gick allting faktiskt bra. Inkallning med ställande var kanon, full fart, tvärnit och sen full fart in till mig igen! Härligt! Vid apporteringen landade han på apporten - han tycker apportering är kul så han blir gärna lite överpeppad men det är helt ok - men i övrigt var det jättebra. Hoppet fick jag ge ett dubbelkommando för återhoppet, då han tittade på de som satt i tältet (domare och skrivare) och glömde bort sig lite, men i övrigt gick det fint. Vid helhetsintrycket sa domaren: "Elva" och skrattade, då förstod jag att vi nog gjort ett rätt bra intryck. Det kändes bra. :-) När vi kom av planen så sa Martin att han trodde att vi nog hade klarat 160 med några poängs marginal, vilket jag dock tvivlade på. När jag sa att koeffecienten på fria följet är 4 så blev även Martin tveksam och vi funderade lite och kom fram till att det var ganska säkert att vi skulle komma strax under 160, kanske 156-157 eller så. Jaja, inte mer att göra, nya tag etc. etc. Vi gick och fikade och sen gick vi ut och tittade på några ekipage till i 2:an. Jag började inse att även om vi missat ett förstapris så fanns det en stor chans till att vi skulle vinna eller åtminstone komma högt upp i listan, då de flesta hundarna faktiskt inte gick så strålande bra. Så småningom hade en del resultat kommit upp på tavlan och vi gick och tittade. Det första jag ser är att vi hänger överst! Minsann, trevligt, vi leder, tänkte jag och sen ser jag poängen..... 161!!!!!! Jippie..... vi fixade ett förstapris!!! Jag var så glad att jag inte visste vad jag skulle göra!!! Min duktiga Kenzo, han är bara bäst! Jag ska nog tillägga att koeffecienten på fria följet inte är 4, utan 3, vilket räddade det hela... ;-) Så småningom kom de sista resultaten upp och då visade det sig att vi fortfarande låg i topp och inte nog med det - vi var de enda som tog förstapris. Tvåan hade 150, 3:an 149.5 och 4:an 149. Mycket jämnt mellan dem! Jag var så stolt och glad när vi fick gå fram och ta emot prisrosett och en fin plakett eller vad man ska kalla det - en träplatta med en metallapport på - jättefin! Tänka sig - vår första lydnadsklass 2-tävling och vi klarar ett förstapris och vinner dessutom!!! Jag svävade nästan fram sen! Vi träffade en tjej med en leonberger, vi tävlade mot varandra i ettan i Norrköping och de tog ett förstapris där, nu tog de sitt tredje förstapris och har därmed LP 1 - starkt gjort med en ras som inte direkt syns så ofta på lydnadsplanen, dessutom är hennes hund en omplacering. Där var alltså en till som var lika glad som jag - vi log ikapp hon och jag! :-) Resten av helgen har varit ganska lat. Vi fick rådjursstek på kvällen och sen spelade Marianne, John och Martin kort medan jag läste. Hundarna var lite stökiga - framför allt Chili, så till slut kopplade jag honom för att lugna ner honom och det funkade bra. Han är ju inte så van vid att vara i stugan och dessutom är han ju ung och blir lätt uppspelt. Förresten så verkar Kenzo ha blivit mycket mer reserverad plötsligt. Han strulade ju på tandvisningen vid sista lydnads-ettan, men det trodde jag berodde på att domaren så lite skum ut i mössa och halvmörka glasögon, men nu på tävlingen så frågade leonberger-tjejen om hon fick hälsa på honom och ja sa "javisst!" men det ville minsann inte Kenzo. Inte så att han backade, men han nosade lite mot henne och sen bara struntade han i henne! Alltså inte alls osäker, bara reserverad. Jaja, jag har ju hela tiden sagt att jag vill ha en reserverad hund så det är nog inte fel. Bara han inte är osäker så är det helt ok. Som vanligt väcker ju Chili uppmärksamhet och folk var jättenyfikna på både Kenzo och Chili. Chili är inte så värst intresserad av andra hundar, han tittar lite och viftar på svansen men däremot är han alldeles galen i människor! Han vill hoppa och pussa varenda människor som passerar. Så där var ju Kenzo också tidigare, så det kanske är något som försvinner så småningom. Vi får väl se. Hur som helst är Chili väldigt trevlig att ha att göra med; godmodig, tålig, alltid glad och positivt och jag tror att han kommer att bli väldigt rolig att träna/tävla med framöver, han med. Vi har två helt underbara beauceroner! Förresten, protokollet från tävlingen finns på Kenzos tävlingssida under Lydnadsklass 2. Jag har inte skrivet något om själva tävlingen än, men protokollet finns i alla fall där. |
|
Torsdag 24 oktober
Träning Kenzo gick jättefint och var mycket motiverad. Fria följet var bra, läggande under gång suveränt - han formligen kastade sig ner... Fjärrdirigeringen bra, hoppet bra. Inkallningen - där la han sig första gången! Jag funderade lite och insåg att jag hade haft annat tonfall än jag brukar när jag gav kommandot "stå". Så vi gjorde om det och den här gången blev det jättebra. Apporteringen var också bra, full fart ut och in och inte mycket tugg. Överlag är jag jättenöjd, han var kanonduktig och är mycket motiverad att jobba. Det är ett rent nöje att hålla på med honom, han är otroligt tacksam och kul att jobba med. Gullehund! Sen satte jag Kenzo i bilen och tog ut Chili. Han var väldigt laddad och flängde och for som en liten galning... mycket energi är det i honom. :-) Vi gick in på planen och började med att köra lite "gå fint vid sidan" i koppel. Men han var väldigt "studsig" och trasslade in sig i kopplet hela tiden när han hoppade upp mot mig. Så till slut kopplade jag loss och så körde jag med honom lös istället vilket gick mycket bättre! Det blev lite "gå fint"-träning, en inkallning och läggande under rörelse (vill inte kalla det för läggande under gång än eftersom det bara är under utveckling). Sen tog jag bort nästan alla plankorna på hindret och lät bara de två nedersta vara kvar. Jag satte Chili på ena sidan hindret, gick runt till andra sidan och lockade på honom och han hoppade jättefint. Vi gjorde så två eller tre gånger och sen provade jag även att ta honom vid sidan och gå förbi och han hoppade jättebra! Duktig kille! Sista övningen blev att han fick sitta kvar när jag gick ut och la tennisbollen, sen fick han springa ut och ta den och komma tillbaka och byta bollen mot godis. En enkel förövning inför uppletande eller apportering. Jag måste säga att jag har två helt underbara hundar. De är så glada och positiva och så roliga att hålla på med. Motivationen är det inget fel på och Chili visade sig verkligen duktig idag när vi tränade - Maja och Klumpen höll på och tränade på samma plan, jag hade Chili lös och jobbade med honom och han var jätteduktig – trots att han flera gånger som belöning fick bollen kastad och fick rusa omkring med den en stund så försökte han bara springa fram till Klumpen en enda gång! Riktigt duktigt med tanke på att de fick leka på samma plan efter förra träningen. Det fick de dock inte göra denna gången utan vi gick in och satte oss i stugan en stund. Det är nästan det som Chili har svårast för - han är uppe i varv efter träningen och vill inte riktigt lägga sig ner och koppla av - miljön är ju ny för honom, det var andra gången han fick följa med in i stugan. Dessutom så blir han alldeles till sig när det kommer människor. Hundar är inte så intressanta, han viftar lite på svansen och så, men människor får honom att nästan krypa ur skinnet... Det är två mycket sociala beauceroner vi har. :-) Sammanfattningsvis - en kanonlyckad kväll, nöjda hundar och nöjd matte. Men inte är hundarna trötta inte - just nu far de omkring som galningar och leker med gamla märgben.... jag trodde det var meningen att de skulle bli trötta efter träningen och koppla av, men det har visst inte hundarna fattat. Isse, som varit hemma själv, är den som är lugnast. ;-) |
|
Tisdag 22 oktober
Mer och mer höst... Vi tog en promenad med hundarna, gick ungefär 2 km. Det är precis vad man hinner innan det är mörkt. Jag passade på att träna lite med Kenzo på ett vallfält. Han var superalert och vi körde lite fritt följ, läggande under gång, fjärrdirigering och inkallning med ställande. Allting gick mycket bra, han flyttade sig lite framåt på fjärren, men det var för att han var lite VÄL glad över att jobba. Han brukar i vanliga fall inte flytta sig framåt, så det är nog ingen fara. Inkallningen är jättebra, men jag använder fortfarande dubbelkommando (dvs. både röst och handtecken). Ska se om jag kan dela upp det lite, dvs. jag kallar in, ger stå-kommando med rösten och sen väntar jag nån sekund med att slänga upp handen med bollen. Får se om det fungerar... Chili höll under tiden på att krypa ur skinnet, så när jag var klar med Kenzo tog jag även ett kort pass med Chili. Det blev lite "gå fint vid sidan", en inkallning samt några lägganden under rörelse. Allting funkar bra och han tycker att det är jättekul. :-) |
|
Måndag 21 oktober
Spårträning Jag hade gett mig sjutton på att hinna spåra med hundarna ikväll. Problemet är ju att det blir mörkt ganska tidigt nu. Men vi löste det genom att Martin tog hand om rastningen (jag har nog världens snällaste och raraste och bästa sambo!) medan jag la ut spår på vallfältet nedanför huset. Det blev ett ca. 75 m långt spår till Chili och ett ungefär 150 m långt till Kenzo. Liggtiden - 15 minuter på Chilis, 20 på Kenzos. Jag började med Chili och han hittade visserligen spåret men hade det väldigt jobbigt och vimsade massor. Men fram tog han sig och hittade tillslut sin matskål. Det var första fältspåret för hans del och jag tycker nog att det gick så bra som jag kunde förvänta mig av honom, han är ung och vet inte riktigt vad han ska göra egentligen. Kenzo visste däremot vad som var på gång och var väldigt peppad. Men när jag släppte på så drog han iväg i full fart ut på fältet. Spåret låg längs med vägen, ca. 4-5 meter från diket. Jag stod kvar och han ringade och ringade och tog sen upp spåret men envisades med att gå ca. 0.5 till 1 meter vid sidan om spåret. Nu var det ju ganska färskt och förmodligen låg det ett brett vittringsfält så det var kanske inte så konstigt. Det var bra drag i linan och jag fick hålla igen lite. Emellanåt försökte han dock dra ut mot fältet, dvs. ca. 90 grader ut från spåret, men då höll jag bara emot. Han har inte riktigt hajat vad det är han ska göra, tror jag, men han följde ju i alla fall spåret så jag får nog vara nöjd med det just nu. Ca. 15-20 meter innan slutet så ringade han ut mot vägen, för första gången - han fick nog vittring på att jag gått där (jag gick tillbaka längs vägen) men jag bara väntade ut honom. Han ringade några gånger och försökte sen dra ut på fältet men då stoppade jag honom genom att hålla emot i linan. Efter några försök så stod han bara och såg förvånad ut. Jag klappade om honom lite för att visa att jag inte var irriterad (det har ju varit lite av ett problem tidigare; att jag tappat humöret) och sen stod vi bara där. Så småningom petade jag lite försynt i gräset där spåret gick, då doppade han nosen och började spåra igen och kom sen fram till slutet. Han fick äta sina godisar och sen lekte vi lite med bollen. Han sprang som en galning och verkade rätt nöjd med sig själv och jag får nog erkänna att jag inte heller var missnöjd med honom. Vi får jobba vidare på det här och försöka utnyttja tiden nu innan snön kommer på allvar. Så borde vi nog få det att fungera så småningom. |
|
Söndag 20 oktober
Valphämtning i snökaos Det blev en ganska tidig kväll, framför allt var Janne trött efter att ha kört drygt 80 mil. Lördag morgon sov vi till strax efter nio, sen ville inte våra hundar sova längre så det blev till att gå upp. Efter rastning och frukost tog vi en sväng in till Överskottsbolaget och Fyra tassar. På ÖoB köpte vi en fågelmatare och lite fågelfrö och jordnötter, samt en massa torkad våm till hundarna. På Fyra tassar inhandlade Angelica en massa hundprylar och vi beställde foder. Angelicas mamma ringde och berättade att hon hört på nyheterna att det var snökaos på västkusten och vi blev lite fundersamma ang. hur det skulle gå att köra och titta på valp sen, men vi bestämde att vi skulle ta deras bil, då den ju var anpassad för vinterväglag. Vid tvåtiden kom vi iväg. Chili fick följa med, men Kenzo och Isse fick stanna hemma. Vi gjorde så att jag körde ner, och Martin skulle köra hem, så fick Janne vila inför söndagens hemfärd på 80 mil. Det är ca. 25 mil till kenneln vi var hos och nerfärden gick på ca. 3 h. Väglaget var helt ok, det var snö på en del ställen, ganska mycket till och med, typ 3-4 cm som mest, men det snöade bara lite. Dock ökade snöfallet och blev ganska rejält under den sista biten och bitvis var det ganska halt. Då var det skönt att koppla in fyrhjulsdriften, kan jag berätta! Väl framme så kissade jag snabbt Chili och sen gick vi in och tittade på valparna. Det fanns två kvar (en tik och en hane) ur en kull som var ca. 11 veckor och två (även här en tik och en hane) från en senare kull, som var 10 dagar yngre. Eftersom Angelica helst ville ha en hane så var det de hon koncentrerade sig på. Efter att ha studerat valparna länge och väl och även fått se dem i en miljö där de aldrig tidigare vistats så valde hon hanvalpen ur den äldsta kullen. Jag var nog också mest förtjust i honom, fast jag gillade även hans syster, som var väldigt mörk, nästan gråbrun och med helt svart ansikte och svarta ben. Hon kommer nog att se väldigt härlig ut när hon blir stor! Efter några timmars valptittande, pratande och tedrickande så blev det till slut dags att åka hemåt. Jag kissade Chili och sen lastade vi in oss allihopa, inklusive valp, i bilen och började köra hemåt. Det snöade rätt häftigt och Martin fick köra med fyrhjulsdriften inkopplad. En bit norr om Kalmar passerade vi ett ställe där det hänt en olycka - polis och ambulans fanns på plats, bilen i diket hade voltat och låg på taket och det låg en person med halskrage i ambulansen. Tänk att folk varenda år glömmer bort hur man gör när man kör på halt väglag!!! Det här snöovädret kom visserligen oväntat, men vid den här tiden (20.30) hade det snöat sedan lunch ungefär så det kan ju inte ha kommit som en TOTAL överraskning. Även om man råkar ha sommardäck så kan man ta sig fram utan problem om man bara använder huvudet och kör försiktigt... En mil innan Vimmerby såg vi plötsligt ett konstigt ljus nere i ett dike - det visade sig vara en bil! Vi stannade så fort som det gick (det var ganska halt, men inte glashalt) och fick fram en ficklampa och skyndade bort till bilen för att se hur det hade gått. Lite otäckt är det ju för man vet ju inte vad man kommer att hitta. Nu visade det sig ha gått bra - det var ett yngre par och båda var helt oskadda. Bilen hade heller inte vält runt, utan bara snurrat 180 grader och stod nu nere i ett ganska djupt och brett dike, med baken mot viltstängslet (det hade väl stoppa framfarten). Killen påstod att han bara kört i 50 men vi var tveksamma till det när vi senare diskuterade saken - Martin hade hållit 70-80, visserligen med fyrhjulsdrift men ändå, och inte haft några enorma problem att stanna. Visst, det var halt men inte SÅ halt. Nåja, hur som helst så dök det upp ytterligare en bil och föraren i denna bilen hade numret till bärgare. Vi kunde inte göra så mycket mer utan fortsatte istället hemåt. Sista milen bytte vi så att jag körde, då Martin hade fått ont i nacken, troligtvis av att han inte satt bra, och vi kom hem runt midnatt. Vi valde att rasta Kenzo och Isse och sen låta dem vara kvar i hundhuset över natten (hundhuset är ju uppvärmt) och vi stängde för hundluckan så att de inte kunde fara ut i hundgården - Isse kan få för sig att fara ut och skälla på saker och dessutom la jag in en matta till dem och då ville jag inte att Kenzo skulle dra ut den i hundgården och förstöra den som han annars gör. Sen fick vi de mat och sen blev det lite mat till valparna och lite te och mackor till oss tvåbenta. Janne gick och la sig efter maten och Martin hade lagt sig redan när vi kom hem, i och med att han hade så ont i nacken. Han somnade och jag försökte väcka honom men det var kört, så han fick klara sig utan mat. Sen hämtade jag upp valpburen och vi lät Tacco prova den. Han verkade inte helt lycklig, men när buren stod tätt intill sängen där matte och husse låg så gick det bra och han sov snällt hela natten. Jag var hur pigg som helst (jag var väl också den enda - förutom hundarna då...) så läste jag en god stund och klockan blev nästan halv tre innan jag släckte. Eftersom Angelica och Janne hade långt att köra så ringde min klocka halv sex - och jag kan tala om att jag inte var lika pigg då! Men det var bara att gå upp och göra frukost. Det var rejält kallt ute, -6.7 när vi gick upp! Vid halv sju kom de iväg och sen satte vi oss vid datorn en stund... ;-) Nu drar det i ögonen så nu ska det nog bli några timmars sömn för min del, jag har ju lite att ta igen. Hundarna är rastade och matade och sover som stockar. Jag hade tänkt spåra lite idag, men vi får se hur det ser ut sen, om det inte är för kallt och för snöigt. Annars får det väl bli lite lydnad eller uppletande istället. |
|
Torsdag 17 oktober
Träningskväll Gör vi så här bra på tävling så klarar vi utan problem ett förstapris. Vi får väl se... vad som helst kan ju hända. :-) När Kenzo var färdigtränad så fick han ligga i bilen en stund medan jag tog ut Chili och gjorde lite övningar med honom. Han var lite distraherad av allting runt omkring men gjorde ändå bra ifrån sig. Gjorde två inkallningar som blev mycket bra - han sitter kvar när jag går ifrån honom och sen sitter han fint och väntar tills jag kallar och han går fint in på vänster sida och snor runt. Efter träningen fick han leka en stund med Klumpen. De hade jättekul och det är bara nyttigt för Chili att få träffa lite olika hundar. I morgon får vi trevligt besök hemma - Angelica och Janne kommer och ska sova över hos oss. De ska titta på valp på lördagen, ca. 25 mil från oss och det passar då bra att de sover över hos oss. De har en lång körning till oss dock - ca. 80 mil... Ska bli jättekul att träffas igen, det blir ju inte så ofta eftersom det är så långt mellan oss. |
|
Onsdag 16 oktober
Produktiv dag Sen blev det lite mat till både oss och hundarna och sen städade vi lite. När vi var klara var klockan bara sju, tänk så mycket man hinner med när man slutar lite tidigare! Man borde egentligen jobba bara 75-80 % men då kommer ju det där med ekonomi in i bilden... |
|
Tisdag 15 oktober
Besök hos läkare och tandläkare - allt på en dag... Inte nog med att jag var hos läkaren, jag hade även en tandläkartid som jag bara inte kunde missa då jag hade ganska ont i en tand. Det visade sig att det inte alls var tanden i underkäken, som jag trodde, utan istället tanden längst in i överkäken! Tydligen kan just den tanden ge konstiga nervsignaler så att det känns som att man har ont i en helt annan tand... Nu är tanden i alla fall provisoriskt lagad och ska rotfyllas i november. Inte riktigt min dag, kan man alltså säga. Hundarna har fått göra precis ingenting, jo förresten, körde en fjärrdirigering med Kenzo när jag rastade. Han är för övrigt inte halt idag, så det var nog bara en lätt stukning/vrickning han lyckades med igår. Skönt! |
|
Måndag 14 oktober
Konstiga ljud i natten... Jag bad honom kolla om Chili möjligtvis hade lyckats lägga sig på vår Playstation och starta den och mycket riktigt – det hade han! Jag hade lagt två gamla kasserade kuddar på golvet bredvid sängen, på den sida där Chili brukar sova, han gillar att ligga med huvudet på saker och ting (i soffan ligger han ofta med huvud och ibland framkroppen över armstödet...) men den här gången hade han rullat ihop sig mer eller mindre ovanpå den ena kudden och under den kudden låg Playstation:en. Startknappen sitter ovanpå manicken och är alltså ganska lättåtkomlig. Som det kan bli ibland.... ;-) Chili var helt oberörd av surrandet och pipandet och sov som en gris - det är inte mycket som stör den hunden, han är så sansad! När vi kom hem från jobbet så tog jag Kenzo själv på en promenad medan Martin tog Chili och Isse, tanken var att jag skulle ta ett kort träningspass med Kenzo. Men vi hann inte så långt, bara nerför trapporna, innan han lyckades skada sig.... Han gick fot nerför trapporna och när vi sen kom ner så belönade jag med bollen och när han for iväg för att ta den så hade han för hög fart, missade bollen, gjorde en tvärnit och tog bollen. Men sen stödde han inte på höger framtass under några steg. Jag kollade snabbt så att han inte hade råkat skära sig på något, men ingenting syntes. Han haltade inte direkt men gick orent, och nu några timmar senare är det benet varmare vid handloven än vad det andra är, så han lyckades nog stuka/vricka sig. Typiskt.... nåja, han får ta det lugnt några dagar så får vi se hur det blir. Det har verkligen blivit höst nu - det blåser och regnar och temperaturen är bara ett par plusgrader. Tråkigt värre och man blir inte direkt pigg och glad heller när det är mörkt när man går upp och mörkt ganska snart efter att man kommit hem. Men det är ju inte mycket att göra åt det. Den enda trösten är att när vintern verkligen kommer sen så är det ljusare tack vare snön. Men den kan dock få dröja lite till än så länge... |
|
Söndag 13 oktober
Fortsättning av arbetshelgen Jag återvände till bakningen och lite senare kom Martin in igen och ville ha kameran då katterna tydligen satt uppe i ett träd och bråkade! Min första reaktion var INTE att fota dem utan att få ner dem innan de skadade varandra. Nu var det inte så illa, de satt med ca. 1/2 meters mellanrum, den svart/vita katten över Fredag. Jag kallade på Fredag och minsann - det är inte bara hundarna jag har inkallning på - Fredag klättrade snällt ner och kom till mig! Jag tog in honom i huset för att ge den andra kattstackaren en chans att våga komma ner. Så småningom tog den sig ner men det tog nog en dryg halvtimme. Undrar vems katt det är, om den ens tillhör någon, eller om det är förvildad? Den verkade inte speciellt intresserad av att stanna och prata med mig heller - jag kom ut precis när den klättrade ner ur trädet, men den kastade bara en blick på mig och smet snabbt in i skogen igen. Vi får väl se om den dyker upp fler gånger. John och Martin höll på och jobbade fram till strax efter fem, sen gav de upp för dagen. Då hade de grävt rent och fyllt igen håligheter mot grunden på baksidan, samt lagt om alla plattorna längs gaveln vid gästrum/studio, då det visade sig att det faktiskt, trots plattor, hade regnat ner i grunden även där. Kanske beroende på att plattorna låg lite dåligt, vissa av dem lutade in mot huset istället för ut från grunden... Nu lär det klara sig över vintern och så får vi lägga klart med plattor på baksidan till våren. |
|
Lördag 12 oktober
Arbetshelg Efter rastning och frukost blev det städning. Vid 13-tiden kom John, Martins far, ut - han var (som vanligt) jättesnäll och ställde upp och hjälpte till att lägga plattor längs grunden - ett behövligt men länge uppskjutet jobb. Medan de jobbade ute städade jag klart och sen bakade jag en äppelkaka, tränade hundarna lite kort och gick en liten runda med Chili. När vi passerade där vi lade spår första gången (för några veckor sedan) ville Chili direkt in i skogen - han gillar verkligen att spåra! Ska försöka hinna gå ett spår till honom i morgon. Kanske skulle jag testa ett fältspår, om det inte blåser. Efter den lilla rundan gjorde jag fika och mackor och så tog John och Martin en paus i slitet. Sen fortsatte de att jobba en stund till, men sen började det regna lite och de fick bryta för dagen. Då hade de ändå hunnit med att lägga plattor längs hela nordvästra gaveln! På tal om träning så gjorde vi igår så att när vi kom hem från jobbet så tog Martin Chili och Isse på promenad och jag tog Kenzo - vi måste försöka att ge varje hund (framför allt Kenzo och Chili) lite extra tid ensamma med oss. Jag får ju ganska mycket tid med Chili i och med att han är med på jobb varje dag och vi tar vår lilla lunchpromenad - då kan jag passa på att träna en massa. Men vi ska se till så att Martin också tar sin tid själv med Chili ibland. Dessutom måste jag ta mer tid själv med Kenzo - han blir så lycklig när han upptäcker att det är bara han och jag som ska ut på promenad! Kenzo och jag gick inte så långt, det blev väl inte mer än ca. 1.5 km totalt men däremot gjorde vi en hel del. Vi gick till ett vallfält en bit hemifrån och körde lite lydnad - fritt följ, inkallning med ställande, fjärrdirigering och läggande under gång. Jag hade med mig en tennisboll och Kenzo var superpeppad och gjorde en kanonlydnad. Går han så här bra på tävlingarna så kommer det inte att bli problem att klara 160 poäng i alla fall. Nåja, allt kan hända, så vi får väl se när det väl är dags. :-) |
|
Torsdag 10 oktober
Jobb men ingen träning Idag är det torsdag och egentligen träningskväll, men jag hoppade faktiskt över det idag. Jag kände mig ganska slut efter jobbet och valde att stanna hemma istället. Martin skulle ut med jobbet och jag åkte hem och tog ut hundarna; först Isse och Chili en runda, sen fick Kenzo en egen runda med matte, något som han verkligen uppskattade! Han blir så glad så han knappt vet var han ska bli av när han märker att det är bara han och jag. Mitt hjärtegull.... han är bara bäst! Hur som helst så fick Chili och Isse springa lite som de själv ville, vilket innebar att Chili gjorde sitt bästa för att terrorisera Isse... som vanligt... och Isse bara springer undan. Jaja... Kenzo däremot fick lite träning på rastningen, vi körde fjärrdirigering och inkallning med ställande samt lite fritt följ. Efter rastningen körde jag lite lydnad i trädgården med honom eftersom han var så peppad. Lite mer fjärrdirigering, några inkallningar utan ställande (vilket gjorde honom lätt förbryllad först, men med lite hjälp så funkade det) samt en apportering och ett hopp-sitt. Han var jätteduktig och verkligen peppad, väldigt roligt att jobba med honom (som alltid). Chili for under tiden omkring i hundgården och pep och ville också jobba, så sen tog jag ut honom och körde lite. Han fick hämta metallapporten några gånger, det tycker han är buskul. Han släpper den visserligen strax framför mig, men det gör inget. Det här är bara träning på att bära på föremål, det är ju jättebra att han redan nu glatt bär på metall utan tvekan. Själva apporteringen kommer jag att köra in med byte mot godis, som jag gjort på både Kenzo och Isse, det kommer säkert att funka bra på matvraket Chili. :-) Efter "apporteringen" körde vi lite "gå fint vid sidan" samt några ligg och en inkallning som blev kanonfin. Han sitter kvar lugnt och fint, kommer som ett skott när man kallar och går in fint på vänster sida och kastar sig runt och sätter sig! Matte är stolt över sin fläckiga buse! Förresten så testade vi att ge Chili en halv Postafen (åksjuketablett) i morse. Jag märkte ingen skillnad då, men däremot så drägglade han nästan ingenting på hemvägen i eftermiddags, trots att vi åkte en liten extra tur till affären. Kanske hjälpte det att han inte mådde illa i morse, även om det just då inte verkade hjälpa. Det verkar vara mycket psykosomatiskt, då han börjar skumma och dräggla bara vi öppnar bilen... så att få honom lite lugnare kommer säkert att göra nytta. Vi testar ett tag till med Postafen så får vi se. Han var inte märktbart påverkad av tabletten, jag trodde han skulle bli trött, men han verkade inte mer trött än vanligt. Svårt att säga dock, han sover alltid som en stock på kontoret, åtminstone på förmiddagen. Framemot eftermiddagen kan han börja bli lite rastlös ibland, men ändå är han väldigt lugn. Folk frågar om jag ger honom Valium... :-) De skulle se honom här hemma på kvällen sen... då är han allt annat än lugn. Men det är så det ska vara - han är ju bara 4.5 månader. Passade förresten på att klippa klorna på alla vovvarna ikväll, det behövdes. Kenzo och Isse är ju vana och ligger snällt stilla. Kenzos klor slits rätt bra av sig själv, förutom sporrarna. Isse däremot var lång i klorna - jag har varit slarvig. Dock gick det att klippa dem ganska mycket, pulpan låg långt bak så det blev bra ändå. Chili tyckte först att jag var jobbig som skulle på hans klor - tidigare har jag klippt honom när han varit jättetrött och nästan sovit - men när han insåg att han fick en bit godis för varje klo så var det inte jobbigt att ligga stilla längre... Tänk vad man kan göra för lite godis... ;-) |
|
Tisdag 8 oktober
Elände, sjuk igen! Nåja, idag mår jag bättre och tacksamt nog så gick det över snabbare denna gången än vad det gjort de två tidigare gångerna. Men tråkigt är det i alla fall. I och med att jag varit dålig så har hundarna fått vara hos mig, jag har haft två beauceroner som sängvärmare ganska långa stunder. Isse har faktiskt skött sig bra, inte en enda gång på dessa två dagarna har han rusat iväg ut i köket för att skälla på något, utan han har legat snällt i sovrummet så länge jag har varit där. Chili och Kenzo har dock idag varit väldigt rastlösa och i morgon måste jag nog aktivera dem lite. De funkar några dagar utan någon aktivering och med enbart rastning, sen börjar det bli för bra. Nåja, nu mår jag ju bättre, så det ska nog gå bra. Får köra lite lydnad eller nåt enkelt spår i morgon kväll. |
|
Lördag 5 oktober
Spårträning Vi satte Kenzo i bilen och gick ut till Chilis spår. Han vimsade lite och fattade först ingenting, så jag gick nån meter in längs spåret och plötsligt så hittade han spåret och började spåra. Sen gick det som på räls fram till matskålen, som kom som en glad överraskning. Jag tror spåret kunde varit dubbelt så långt utan problem, han spårar jättebra. Vi hade en stund med mys och lek för att han skulle slippa hoppa in i bilen direkt igen - han är ganska rejält bilsjuk och dräglar mycket och vill numera helst inte gå fram till bilen. Så fick han till slut nöja sig och hoppa in i den förhatliga bilen. Vi tog ut Kenzo och då såg vi att gubben med hunden var på väg tillbaka så jag gick iväg med Kenzo medan Martin stannade kvar och stängde luckan så att hunden inte skulle fara fram och skrämma Chili - han behöver inte ha otäcka upplevelser med bilen, det räcker liksom att bilen är äcklig i sig själv. När gubbe och hund passerat kom Martin ner till spårstarten och jag släppte på Kenzo. Han drog iväg bra men som väntat tappade han bort sig när spåret vinklade - han är ju inte tränad på det där med vinklar - men han ringade fint (om än lite väl stort) och hade turen att komma tillbaka så att han gick rakt på spåret. Så det var bara att fånga linan och hänga på. Resten av spåret gick han klockrent, han hade bra driv och vimsade inte alls som han gjort tidigare. På ett ställe gick han ca. 1 meter till vänster om spårkärnan och då såg jag att han faktiskt stannade upp och sökte sig tillbaka i spårkärnan! Han kom lätt fram till slutet där det låg en hög köttbullar och medan han åt dem selade jag av. Sen tog jag upp bollen och vi busade och kampade en stund och han var verkligen peppad och mycket nöjd med sig själv - jättekul att se! Efter det fick han sitta i bilen en stund medan vi tog ut Chili och lät honom testa en enkel budföringsövning. Martin fick busa upp Chili en stund innan jag tog honom med mig och gick ca. 50 meter längs vägen, bakom en lätt krök. Sen fick han ligga i ca. en halv minut innan jag satte honom och sen skickade honom. Han kutade som bara den till husse och där fick han lek och kamp en stund innan Martin kopplade upp honom och lät honom koppla av i ca. en halv minut. Sen fick han springa tillbaka till mig igen och det blev lek och bus och sen sprang vi tillsammans tillbaka till husse. Det hela gick jättbra och han är mycket fokuserad och springer utan minsta tvekan mellan oss. Vi avslutade skogsvistelsen med att släppa ut Kenzo och promenera runt och plocka de få kantareller vi hittade, ca. 6-7 stycken, dock ganska stora. Sen blev det hemfärd. När vi kom hem tog Martin ut Isse på en promenad och jag började göra i ordning den lammstek vi ska ha till middag. Stek är bekväm mat, speciellt när man även steker potatis, lök och lite andra rotfrukter bredvid - hela middagen sköter sig själv och man kan hinna med annat, som t.ex. att skriva dagbok. :-) Kvällen kommer att bli slö, vi har nån film till att titta på och det är skönt att ha såna dagar ibland; när man bara kopplar av och vilar ut efter veckan. Hoppas ni alla har en lika skön dag/kväll som vi! |
|
Torsdag 3 oktober
Träningskväll och älgmöte Väl framme på klubben så rastade vi lite, sen blev det platsliggning i grupp. Vi var flera stycken som ville köra tvåans platsliggning, så det blev 3 minuter och de flesta gick och gömde sig. Alla hundar låg bra, utom att Klumpen kröp några steg precis när vi lämnade hundarna. Sen delade vi upp oss i två grupper - Maja, Sandra och jag gick lite längre ner på planen och körde igenom tvåans moment. Kenzo gick bra och var ganska "taggad" - jag fick honom även att hålla bra fart vid språngmarsch under fritt följ, han har tenderat till att sacka lite, det kan vara för att jag börjar språngmarschen med att kommendera "fot" - ska nog sluta med det. Fjärrdirigeringen gick bra, fast han var lite störd över att Sandra stod bakom och agerade tävlingsledare - hennes jacka prasslade när hon rörde armarna och det blev han lite distraherad av. Dock gick det ändå bra, det hade utan problem varit godkänt på tävling, då skiftena var bra. Inkallning med ställande gick också bra, fast jag "fuskade" och körde med både handtecken och röstkommando. Körde en gång till, med bara röst, men då gick han och väntade på ställandet. Man får nog vara noga med att köra både "släta" inkallningar och inkallningar med ställande. Apporteringen gick bra, fast tempot in var lite segt, han gick ner i trav sista stegen in till mig. Körde en gång till och var noga med att visa att jag hade bollen - då ökade farten. Han tuggar inte direkt, men byter tag om apporten nån gång. Nåja, borde ändå ge hyfsat betyg. Hoppet körde vi lite senare, han hoppar bra men drar lite till höger, vilket gör att han hamnar lite snett efter hindret. Ska försöka belöna genom att kasta bollen med vänster hand så att den landar till vänster efter hindret så ska vi se om vi kan styra upp det på det sättet. Sen fick Martin ta Kenzo och jag körde lite kort med Chili. Han är duktig, ha bra fokus på mig och kan även vara lös på planen en bit från andra hundar. Han var på väg att sticka till Klumpen en gång, men jag kunde utan problem bryta honom. Han får bara göra enkla övningar så som "gå fint vid sidan" och "sitt" och "ligg", det räcker i och med att han är så ung. Det egentliga målet med träningen just nu är ju att bygga relationen mellan honom och mig och ge honom grunder att stå på. Han ska tycka att det roligast som finns är att gå ut på planen med mig och jobba och han ska kunna fokusera på mig även om det händer saker runt omkring. Han visar goda anlag redan så jag tror att det kommer att bli bra. Efter träningne fikade vi och sen drog vi oss hemåt. Jag tog Isse på en promenad och fick chansen att testa pannlampan vi köpte härom dagen. Den funkade fint, visserligen inte lika bra ljus i den som i vår stora ficklampa, men fördele är ju att man kan ha händerna fria, vilket är ett måste om man är ute med alla tre hundarna själv. |
|
Tisdag 1 oktober
Spår Medans Martin tog hundarna på en promenad så gick jag och la spår. Det blev ett ganska kort, 25-30 meter, till Chili. Det gick i kanten på tomten, nerför en ganska brant backe och med ganska mycket sly överallt. Det blev ca. 15 minuter gammalt och han hade inga som helst problem med det. Problem hade däremot jag lite - Chili går på som en ångvält i spåret och det var brant - jag höll på att ramla flera gånger... Det är farligt att träna hund ibland. ;-) Sen satte vi Chili i hundgården och tog ut Kenzo. Hans spår var ca. 50-60 meter, lite slingrigt (det var en del stora stenblock som jag fick runda, samt en del ris och snår som inte gick att komma över/igenom) och hade legat ca. 25-30 minuter. Han spårade lite "vimsigt" i vanlig Kenzo-stil, han vill gärna kolla ut på andra håll och sen gå tillbaka i spåret, det blir lite uppletande över det hela, men han tog sig fram och jag var noga med att varken stödja eller verka irriterad när han vimsade. Han tog dock alltid upp spåret igen när han hade vimsat och han hade inga tendenser till att vilja gå därifrån som han haft tidigare, så det går framåt. Han hittade lätt fram till slutet som bestod av en hög med köttbullar. Sen ville han vidare fast jag selade av.... så helt ointressant är det inte tydligen. Jag ska köra lite skogsspår nu ett tag och sen när de tagit in korna så kan vi även använda hagarna och om spåret i skogsmark då funkar bra så ska jag börja köra fältspår också. Vore skönt att få spåret att fungera... han KAN ju spåra, det är nog bara att det inte är hans primära sätt att leta vittring - han vill hellre gå med hög nos i full fart - samt att jag strulat till det för honom genom att bli arg på honom. Dumt... men det ska nog gå att åtgärda. |