Dagbok om vardagslivet med och träningen av våra hundar

Oktober

Tisdag 30 oktober.
Just när man tycker att Isse faktiskt uppför sig jättebra så ska han så klart motbevisa det. I morse var det jag som var ute med hundarna, naturligtvis mötte vi grannen, som tydligen var tvungen att rasta precis då, trots att han är ledig hela dagen... och naturligtvis var han tvungen att gå så att vi nästan möttes, trots att han inte brukar gå där annars. Isse tappade totalt kontrollen och ville bara fram och leka, inte sjutton har han fattat att den där hunden kommer att pryla upp honom och inte kommer han ihåg ett dyft av vad vi har försökt lära honom när det gäller att lyda. Det är ren råstyrka som gäller i såna lägen, han är döv och blind för allt annat.

Lite sorgligt är det allt, med tanke på att han på nästan alla andra områden blivit mycket bättre och mer sansad. Att gå på "stora" gruvägen med båda hundarna när det kommer en bil är numera inget större problem, man bara kommenderar dem "sitt" och väntar till bilen kört förbi, sen kan man gå igen. Visst är Isse lite ivrigare strax efter, men han är inte på något sätt okontrollerbar.

Nåja, in kom vi till slut, men då hade jag rejält ont i händerna och man kan ju undra vad Kenzo lär sig när det gäller hundmöten... jag vill ju inte att han lär sig av Isse.

Någon som vill ha en schäfer? :-(

Måndag 29 oktober.

I söndags var Caroline och Einstein och hälsade på och då la vi spår åt Einstein och Kenzo. Båda hundarna skötte sig fint. Einstein fick en hare som for upp i hans spår, men han fortsatte ändå, efter en snabb koll av vad det var som hände. Kenzo och jag följde med bakom när C. och E. gick sitt spår, vilket nog var bra, för när det sen var dags för Kenzos spår hade det legat i ca. 45 minuter samt att Kenzo var lite "avrastad" - han spårade ju även lite i Einsteins spår - och resultatet blev att Kenzo gick kanonfint - bästa spårarbetet hittills!

Måndag 29 oktober.
Helgen har mest ägnats åt städning och fixande inomhus. Natten mellan lördag och söndag ställdes klockorna om till vintertid - det märktes, kan jag säga. Söndag eftermiddag gick jag ut och rastade hundarna vid 17-tiden, det var MÖRKT! Så börjar en ganska tråkig tid, vill man spåra så måste man försöka hinna det på helgerna. Nåja, å andra sidan är det en rätt mysig tid när man med gott samvete kan krypa ihop i soffan framför brasan istället för att hålla på att fixa massor av saker utomhus.

I söndags var Caroline och Einstein och hälsade på och då la vi spår åt Einstein och Kenzo. Båda hundarna skötte sig fint. Einstein fick en hare som for upp i hans spår, men han fortsatte ändå, efter en snabb koll av vad det var som hände. Kenzo och jag följde med bakom när C. och E. gick sitt spår, vilket nog var bra, för när det sen var dags för Kenzos spår hade det legat i ca. 45 minuter samt att Kenzo var lite "avrastad" - han spårade ju även lite i Einsteins spår - och resultatet blev att Kenzo gick kanonfint - bästa spårarbetet hittills!

Onsdag 24 oktober.
Igår blev det en kortare rastning (det är ju mörkt när vi kommer hem nu.... ) och sen körde jag "hämta och håll fast"-träning med Kenzo, vilket gick riktigt fint - i slutet hämtade han glatt rullen i utbyte mot köttbulle. Har dessutom börjat träna "skall" då jag upptäckte att om jag slår läderrullen eller ett koppel eller liknande i bordskanten eller väggen så det smäller så tror Kenzo att det är bus och att vi ska leka och så skäller han - han skäller nästan aldrig annars, förutom om han blir väldigt överraskad och lite rädd, då kan han skälla till. Dock är jag glad att det är så lätt att locka fram skallet i Kenzo. Lustigt egentligen - Isse som skäller när han inte ska, han är helt omöjlig att få att skälla på kommando, jag kan bara inte få fram skallet.... medan Kenzo som nästan aldrig skäller annars, han var jättelätt att få fram skall på!

Vi köpte en del prylar till hundgården igår; mattor, en till golvet (det går inte att lägga fällar, de släpar Kenzo ut i hundgården och massakrerar....) och en till ett gammalt soffbord som numera är dedikerat till att vara liggbord. Mattan på liggbordet sattes fast med metallister i kanterna, så kanske den får vara ifred - det var i alla fall vad vi hade hoppats på, men icke... När vi kom hem hade Kenzo rivit sönder nästan halva mattan. Dumt nog hade vi bara satt lister längs långsidorna, kortsidorna skruvade vi fast, men det var som sagt dumt. Bara att ta bort mattan och så får de ha bordet utan matta.

Man kan ju bli vansinnig för mindre... eller nåt. Tröttsamt är det, med tanke på att vi gör detta för att det ska bli bekvämt för Kenzo! Isse har ju päls så det räcker och blir över.

Tisdag 23 oktober.
Idag när vi kom hem fick vi en överraskning, av mindre trevligt slag. Vi hade precis kommit in och skulle byta kläder när Isse började skälla. Jag stack ut huvudet och morrade på honom, men det visade sig att det var vår granne som dök upp hos oss. Han berättade att han hade fångat in våra hundar - de hade varit på rymmen!!! Han tittade ut genom köksfönstret och såg våra hundar fara omkring på fältet och busa och ha jättekul. Han var ganska säker på att vi hade åkt till jobb så han gick ut och då kom hundarna farandes, Isse är väldigt glad för vår granne, tur det, och Kenzo hängde på.

Grannen tog med sig hundarna, tur att de är så snälla och lydiga!!! upp till hundgården och stängde in dem igen. Han noterade att skruvmejseln som fungerar som sprint inte var avpetad utan satt i, fast utan att låsblecket var trätt över öglan….. alltså hade vi missat att stänga. Martin hade släppt ut hundarna på morgonen och eftersom han släpper in dem genom hundhuset (vi har vattnet där inne nu under den kalla årstiden) så hade han tydligen missat att kolla grinden till hundgården....

Jaja, det gick tack och lov bra och det var skönt att veta att de tog sig ut pga. slarv från vår sida, inte pga. att de hittat ett sätt att öppna hundgården eller att de hade hoppat/klättrat över nätet... Men lite otäckt är det allt..

En annan sak vi har problem med nu är att Isse tydligen skäller mycket i hundgården.... :-( Vår granne berättade det häromdagen, när Martin pratade med honom. Visserligen bryr sig vår granne inte alls, men han sa att när Isse skäller så startar han upp alla hundarna i grannskapet, dvs. inom en radie av ca. 1-1.5 km..... Problemet är att Isse skäller på de bilar och traktorer som kör på "lilla" grusvägen, som han tydligen betraktar som "sin väg". Dessutom har han utsikt över den från hundgården. De bilar som kör på stora vägen bryr han sig inte om numera, tidigare skällde han även på dessa men det har han slutat med. Tyvärr skäller han även så fort han hör eller har vittring av människor nere på vägen, samt när vår granne rör sig på sin gård, stänger dörrar etc. då drar Isse igång. Verkar som om han även lärt Kenzo den ovanan, inte så konstigt.

Vi har funderat på hur vi ska lösa det..... den bästa lösningen som jag kan hitta är elhalsband som reagerar på skall..... det kostar tyvärr 1500.... Vår granne sa att ingen klagat än och han tyckte mest att vi skulle veta det - tur att det inte stör honom... men man vet ju aldrig när någon granne börjar klaga... En fundering var munkorg, men det är egentligen inte en bra lösning, det lär honom inte av med att skälla, det bara förhindrar att han skäller, dessutom är det svårare för honom att dricka och när det blir varmt så dör han säkert av värmeslag eftersom han inte kan hässja ordentligt. Nej, då köper jag hellre ett elhalsband och ser till att han slutar skälla en gång för alla......

Dock har vi sagt att vi ska vänta lite - de har ju ganska nyligen börjat gå i hundgården och vi har ju sett en förbättring när det gäller det där med att skälla på bilar på "stora" vägen samt flygplan - vår granne kommenterade just att han tyckte att det blivit bättre, dock har ju skällandet ökat nu när de är ute - när Isse var inomhus tidigare så hörde han ju inte alltid t.ex. cyklister och joggare och såg heller inte allt..

Vi får se, jobbigt är det i alla fall, jag vill inte störa grannar och så......

Måndag 22 oktober.
Idag slutade vi tidigt, eftersom vi skulle hämta foder. Jag åkte från jobb redan halv två och vi var hemma runt halv tre. Då tog Martin hundarna på en kortare promenad medan jag la ut spår till båda två. Sen spårade jag medan Martin dammsög - det behövdes, kan jag säga. Spåren gick fint, Kenzo fick ett föremål i spåret (ej slut) för första gången och det gick jättefint, dessutom fick han även en vinkel, för första gången det också, men tyvärr hade jag inte tänkt mig för utan lagt den i felaktig vind, nåja, han vimsade en stund men lyckades hitta rätt igen.

Isse gick lugnt och fint och stabilt i sitt spår, ingen tvekan, han stannade en gång för att äta något skräp (förmodligen rådjursskit... jaja, han är väldigt hungrig nu) men ett "nej" fick honom att fortsätta utan problem.

Det problem jag har med Kenzo nu är att han är "vimsig" - han går i zick-zack och det gör att han kan få problem med vinklar, pinnar etc. Vet inte riktigt hur jag ska lösa det. Vill inte börja lägga riktigt gamla spår, med tanke på att han måste fixa 20 minuter gamla i appellklass. Å andra sidan så vill jag inte ha honom så här slarvig. Kanske mer näringsspår, fast inte så tätt mellan godiset utan kanske var 5:e meter eller så? Får fundera lite och se hur jag kan lösa det.

Dock vet han vad som gäller, han har full koll på att han ska spåra och han vet att kongen finns i slutet. Kanske rör det sig bara om orutin samt unghundsglädje och vimsighet.

Måndag 15 oktober.
Hemma tjugo i sex, började redan skymma. Den här tiden är inte rolig, åtminstone inte när man vill träna hund. Vi delade på oss vid rastningen. Jag gick längs "stora" vägen med Kenzo, till ett vallfält en bit bort, där tränade jag lite lydnad. Han var verkligen på superhumör! Full fart, ville bara göra mer hela tiden! Jisses - vilken hund jag har fått tag i! Vi körde linförighet, fritt följ, läggande och ställande under marsch, inkallning samt att han fick leta lite godis. På hemvägen började jag köra in framförgåendet, vilket verkade fungera.

Försökte köra lite "håll fast"-övningar senare på kvällen, men torrfoder var nog inte tillräckligt attraktivt, för Kenzo verkade inte alls road. Nåja, man kan inte lyckas jämnt. Meningen är ju att han ska förknippa det där bärandet på föremål med att få mumsigt godis, åtminstone så här i början när han tycker att det är jobbigt. Så vi kör vidare en dag när jag har köttbullar istället.

Söndag 14 oktober.
En lat dag - varken Martin eller jag hade motivation att göra något. Till slut satte jag mig med min hemsida och fixade bilderna från gårdagen, så fick jag lite gjort i alla fall. Sen gick vi ut med hundarna en sväng. Jag la ett näringsspår till Kenzo och medan det "låg till sig" så gick vi en sväng och letade efter svamp. Vi hittade en rejäl omgång med taggsvamp som blev ett gott komplement till revbenen som var vår söndagmiddag.

Spåret gick bra, Kenzo var noggrann, men inte extremt, han missade en del köttbullsbitar, som jag kunde se, så det verkar som om han har insett att om man följer spåret som kommer man till kongen. Nu ska vi bara befästa det där med att sele och kommando "spår" betyder att man ska spåra, så kan vi snart börja köra spår utan retning. Verkar som om det blir lite FÖR slarvigt när han fått retning, även om han egentligen inte verkar uppstressad, men han blir lite för ivrig, tror jag. Nåja, det är positiva problem, det ska säkert lösa sig..

Lördag 13 oktober.
Jag har visst slarvat med att skriva dagbok några dagar nu. Nåja, sånt händer. Hur som helst har vi haft en härlig dag idag! Vi körde till Finspångs BK och träffade Caroline och Einstein för första (men inte sista!!) gången. Einstein är från samma kennel som Kenzo, han är 3 år gammal och Caroline har haft honom i 2 år. Kenzo och Einstein fick busa av sig under en lång skogspromenad och Kenzo fick följa med in i klubbstugan när vi fikade. Han skötte sig superbra, var social och trevlig, inga problem med tillgängligheten där inte. Det kommer nog att bli en kanonhund av honom - jag är så otroligt stolt över honom!

Onsdag 3 okt.
Idag var vädret fint och vi var hemma hyfsat i tid efter jobb. Blev dock mindre glad när jag upptäckte att Kenzo massakrerat den gummimatta som vi i går spikade fast på liggbordet!!! Den lille råttan är allt för jäklig ibland! Nåja, han märkte mitt icke-goda humör och gjorde allt för att vara till lags - när han gör så är det svårt att fortsätta vara arg.

Vi rastade och på hemvägen tog Martin hundarna och jag gick ut spår år dem, ett rakt och lätt till Kenzo (kanske runt 100 m) och ett längre till Isse (300 m ?) med två föremål och två vinklar.

Spåren fick ligga ca. 30 minuter för Kenzos och 45 för Isses. Kenzo spårade hyfsat. Han börjar inse nu att han ska ut och spåra, för han spontanspårade både efter att jag försvunnit iväg för att lägga spåren och sen även på vägen ut till spåret senare. Däremot är han väldigt slarvig och vimsig. Ska nog köra näringsspår så att han lär sig att vara lite noggrannare. Han blir jätteglad när han hittar kongen, rusar runt som en galning med den och lyckas även prestera en och annan liten morrning.

Sen var det dags för Isse. Han gick ju kanonbra sist, så jag trodde nog det skulle gå bra denna gången också, men tji fick jag. Första sträckan gick bra, vinkeln hyfsat, men sen ballade han ur. Han drog "hemmåt", kanske för att vinden låg på från det hållet och spåret ju fortsatte där, kanske fick han fortsättningen av spåret i nosen, eller så var det Kenzo i hundgården som han kände? Jag vet inte - jag vet bara att han gick uselt. Han hittade tack och lov rullen (de började skymma så jag hade nog inte sett den själv annars) och fick beröm och godis och där fick han även ligga ner en minut och lugna sig lite. Sen fortsatte vi. Men då drog han bara ut åt vänster... helt hopplöst. Han tog sig runt, men det var enbart för att jag var envis och för att jag visste var spåret var. Dessutom lyckades han sen på vägen ut ur hagen, när vi var klara, trampa ner i värsta geggamojan, där korna haft sin vattenkopp och traskat omkring, han sjönk ner rejält med alla fyra tassarna och när jag röt till för att få upp honom, så flyttade han sig lite men sen LA han sig ner... ibland är det jobbigt att ha en SÅ vek hund. Det blev till att spola av honom med slangen i trädgården, gissa om han hatade det! Ändå stank det koskit i vårt sovrum sen. Straffet för att vi så gärna vill bo på landet... *mutter*