|
Aktuell månads dagbok Tillbaka till dagböckerna för 2003 Till Startsidan |
|
|
Lördag 29 november
MH Nåja, anledningen till att vi gick upp så tidigt var att vi skulle iväg till Veberöds brukshundklubb och titta när Angelica och Tacco gjorde MH. Vi kom tyvärr iväg lite sent och det var otroligt dimmigt.... kustklimat - jag har nästan glömt hur det kan vara... Hur som helst så försvann dimman i höjd med Lund och sen gick det bra att stå på lite och eftersom de var lite sena att komma igång så hann vi faktiskt i tid! Tacco gick som andra hund, men jag ville även se hans bror Texas, som gick som första hund, därav brådskan. Martin stannade i klubbstugan när Texas gick; han ville inte riskera att bli dålig igen nu när han nästan var bra. Jag däremot gick med och det var kul att se hur Texas betedde sig och sen kunna jämföra med hur Tacco gjorde vid samma moment.Tacco genomgick sitt MH med full fart, kan man väl säga, och i lite "typisk" Tacco-stil. Han har en hel del skärpa men än så länge inte tillräcklig dådkraft för att agera helt själv. Dessutom är han inte direkt superlydig..... på lilla bytet så jagade han snyggt efter trasan, tog den och var på väg tillbaka men fick för sig att han skulle kolla vad som var i skogsdungen inne i hagen bredvid.... så iväg for han och Angelica vrålade men det struntade Tacco glatt i just då.... ;-) På skramlet så var han inte alls berörd när han väl kollat vad det var som lät. Istället så passade han på att dra iväg tillbaka till där avståndsleken varit och sen snodde han det skynke som figuranten haft på sig.... Jag trodde Angelica skulle få slag.... ;-) Hur som helst, protokollet och Angelicas egna kommentarer om det hela kan man hitta på deras hemsida: http://hem.passagen.se/angelicassidor Efter det här så tog jag ut Kenzo och Chili och gick en kort sväng med dem, sen pratade vi en del med lite folk och sen drog vi oss mot Helsingborg. Jag kände mig inte helt fräsch vid det här laget - täppt i näsan, irriterad i halsen och lite lätt "bomull i huvudet"-känsla förebådade ytterligare en omgång förkylning. Jaja... :-( Vi åkte en kort sväng inom Anneli och tittade på hennes senaste tillskott, mellanpudeln Teo. Sen blev det en sväng inom apoteket på Väla, en kort rastning i Väla skog och sen hem till mor och koppla av. Jag stoppade i mig c-vitamin, echinagard och Curadon och gick sen och la mig en stund. Mådde hyfsat men helt klart var att jag inte var bra. Det blev en ganska tidig kväll för min del, å andra sidan hade vi ju varit i gång en del under dagen så det var skönt att gå och lägga sig. |
|
Fredag 28 november
Försvunnen katt och Skåneresa Nåja, fredag och sista arbetsdagen denna veckan - härligt. Martin var piggare och vår planerade resa till min mamma i Skåne skulle bli av. Det enda problemet var att vår ena katt, Klara, var försvunnen sedan gårdagen. Jag såg henne på torsdag morgon innan jag åkte till jobbet, men sen hade vi inte sett henne, varken i går kväll eller i morse.... Våra katter går ganska fritt ut och in som de själva vill, de passar på att smita ut och in när vi går ut med hundarna och Klara är dessutom bra på att leka mistlur och tala om när hon vill in. Fredag är mer typen som sätter sig och stirrar på dörren. Funkar ganska bra när han är inne, för oftast ser antingen Martin eller jag honom och släpper ut honom. Funkar mindre bra utomhus, speciellt när det är mörkt.... ;-) Att katterna inte kommer in på kvällen är inte något att oroa sig över, oftast är de nere i bondens lada och jagar möss och de dyker upp när de är trötta på det nöjet. Problemet nu var att Klara, som är en Cornish Rex, inte har så mycket päls och även om det inte är vinter så är det ju ändå inte speciellt varmt ute heller... Kändes inte så kul att behöva åka ner till Skåne över helgen och lämna henne ute. På eftermiddagen fick jag en idé och ringde hem till Martin och föreslog att han skulle kolla ute i pumprummet - där har vi vår vattenreningsanläggning, en frys och en frysbox. Frysboxen innehåller mestadels hundmat och Martin hade varit ute och hämtat in hundmat på torsdagen. Så Martin traskade ut och kollade och jodå, på frysboxen satt Klara. Som tur är så är pumprummet uppvärmt och håller ungefär rumstemperatur, men det hade nog inte varit så roligt för Klara att vara instängd där till söndag, ifall vi nu inte hade hittat henne.... Hur som helst så kom vi iväg mot Skåne och resan gick bra. Martin fick köra en bit, trots att vi hade sagt att jag skulle köra och han vila, för plötsligt blev jag jättetrött, så ungefär 1 h körde han, sen tog jag över igen och då var jag pigg igen. Väl nere fick vi middag och sen gick vi och la oss ganska tidigt, eftersom vi skulle upp tidigt nästa morgon. |
|
Torsdag 27 november
Mer träning Båda hundarna har varit något överenergiska, speciellt som att de har fått vara inne med husse, som varit sjuk, istället för att vara i hundgården. I hundgården gör de i alla fall av med en del energi genom att busa, det blir inte lika mycket av det inomhus. Varenda morgon och kväll har de avslutat promenaden med ett rejält bus i trädgården - Kenzo har sprungit som en galning och Chili hänger ju på, sen brottas de ett tag och sen springer de en stund igen.... ;-) Det är väldigt skönt att ha två hundar, speciellt som de trivs så bra med varandra - det gör att de bränner en del energi på bus med varandra. Träningen gick hyfsat får jag väl säga. Chili fick börja och han var först ganska "tiltad" i skallen pga allting runt omkring. Men tack och lov så funkar det att vänta ut honom; det finns väl gränser hur kul det är att sitta och glo på andra hundar... ;-) Körde igenom tvåans moment samt framförgående, metallapport och kryp och han skötte sig bra, om än inte strålande. Han var lite distraherad, men på det hela taget ganska duktig i alla fall. Tränade även lite på rutan - det går hyfsat, fast helt har han inte greppat det - ibland lägger han sig halvvägs till rutan istället för att gå in i den.... ;-) Men det kommer... dessutom är det lite kvar tills vi ska tävla trean, så det är lugnt. Kenzo var inte så glad över de leriga planerna. Vatten har han inget emot, han kan glatt springa igenom en vattenpöl och han älskar att bada, men leriga planer är inte kul att lägga sig på, tyckte han. Fick hjälp med att köra vittringsapporteringen tävlingsmässigt... tur att det inte var tävling, för han tog fel pinne första gången. Jaja... jag gör väl det svårt för honom när det är pinnar som ligger i ryggsäcken tillsammans med kongen, kopplet etc. När jag kör hemma, med pinnar som legat ute, funkar det alltid klockrent. Tidigare fanns det en omgång pinnar på klubben i träningslådan, men nu är de borta. Får testa med någon annans pinnar någon gång och se om det går bättre. Troligtvis gör det det. Rutan gick hyfsat. Första gången gick bra, fast han stannade lite väl långt fram i rutan, så jag backade honom och då la han sig nästan perfekt mitt i rutan. Sen körde vi nån gång till, men det blev inte helt bra. Jaja.... bättre att det funkar första gången istället för sista, typ... ;-) Det mesta gick bra, men det märktes att han inte gillade leran. Han trivs när det är kallt och kyligt, så jag hoppas att det snart blir frost. Dessutom är det inte så kul att tävla i sån här "lervälling". Jag är själv väldigt rädd för att halka; eftersom jag skadade mitt knä i september så vill jag inte gärna riskera att jag gör om det igen. Det har läkt bra, men är fortfarande lite känsligare för hastiga rörelser, typ halkningar.... :-( Satt sen en stund i klubbstugan och pratade, men sen var det dags att åka hemåt för att få i sig lite mat. Just ja, jag höll på att glömma - mitt underbara hjärtegull Kenzo fyller 3 år idag! Det kom jag på i eftermiddags och inte hade jag något gott till honom.... det får bli lite extra i helgen istället. |
|
Måndag 24 november
Mer träning Eftersom Martin börjat känna sig hängig redan på eftermiddagen så tog jag och hundarna själva en 2 km lång promenad i mörkret. Tur att hundarna har blinkande halsband och man själv en rejäl ficklampa - det blir verkligen kolmörkt på landet en novemberkväll. Jag längtar efter snön - den lyser upp och gör en väldig skillnad ute hos oss, mycket mer än vad man märker av i stan. Idag var det i alla fall fruset, då börjar man hoppas lite på kyla och snö! Dessutom så var ju hundarna rena och fina även efter en promenad längs grusvägen - skönt! Sen fick båda hundarna vars ett kort pass lydnad. Kenzo och jag ska tävla om några veckor och eftersom träningen blivit eftersatt pga. Kenzos antibiotikakur och min förkylning så känns det som att vi får köra igång och träna upp den mentala konditionen lite. Ska köra några minuters lydnad varje kväll nu ett tag framöver och ska även försöka komma iväg till klubben en kväll, även om det tar emot lite nu när det är så mörkt. Med Kenzo körde jag lite fritt följ, vittringsapport, hopp-apport samt fjärrdirigering. Han var peppad och pigg, han gillar det här kyliga vädret. Chili fick lite fritt följ, där han emellanåt studsade omkring halv bakom mig. Det tog mig några försök innan jag insåg att det berodde på att han försökte få tag på handtaget till den kamprulle i läder som jag hade nedstoppad i jackfickan.... ;-) Handtaget är trasigt och följdaktligen inte längre ett riktigt handtag, då det inte sitter fast i rullen mer än i ena änden, så istället är det en lång "flärp". Den hängde alltså ut och den försökte nu Chili få tag i.... ;-) Nå, jag stoppade ner rullen ordentligt och sen fick han den istället som belöning efter fria följet. Han var fullkomligt helvild och for omkring med rullen som en galning, hoppade och skuttade och flängde och for. Vad kan man göra annat än att skratta? Det som ibland förvånar mig med honom är att han faktiskt kan koncentrera sig så bra som han kan när vi väl jobbar... det är faktiskt ytterst sällan som han flippar över i själva momenten. Enda problemet har ju varit platsliggningen där han legat och pipit, men det verkar ju lugna sig lite med tiden. Sen fick han testa en vittringsapportering. Jag hade tre pinnar varav två legat ute på gräset ett tag. La ut "min" pinne och skickade Chili som for som ett jehu ut och högg en pinne och sen in till mig. Jag var lite osäker på om han tagit rätt pinne, eftersom den var väldigt jordig.... jag var tvungen att gå ut och kolla om det var rätt, och det var det faktiskt! Synd att han inte fick någon belöning (ville ju inte belöna eftersom jag inte trodde att det var rätt pinne...). Nåja, på det igen och denna gången klämde jag i med ett "sakta!" när han drog iväg vilket gjorde att han i alla fall inte landade i pinnarna och spridde dem över halva stället.... ;-) Han tog rätt pinne och fick massor av belöning. Verkar som att han använder nosen bättre nu när det är lite mörkt, visserligen låg pinnarna ganska nära en av trädgårdens lampstolpar, men ändå är det ju inte som dagsljus. Bra, då ska vi jobba mycket med detta momentet nu när det är mörkt. Hopp-sitt gick rätt bra, förutom att han la sig ner på andra sidan flera gånger.... fånhund! ;-) Avslutade med en inkallning med ställande samt en fjärrdirigering. Nu börjar han förstå vad kommandot "stå" samt handtecken betyder, tidigare har jag fått ge 2-3 stå-kommandon, men efter lite intensivträning i helgen så verkar han ha greppat det lite bättre, för idag så gav jag kommando och tecken och först hände inget, så jag trodde att jag skulle behöva ge dk, men så reste han sig självmant och då fick han massor av beröm. Det blir ju så lätt att man arbetar in ett dk och det vill jag inte göra. Sen var träningen slut för idag. Får se om jag hinner ta en sväng i morgon - det är styrelsemöte med beauceronklubben vilket kan göra att lydnaden får vänta till onsdag. Jaja, man kan inte hinna med allt... |
|
Söndag 23 november
Äntligen lite träning Helgen har mest ägnats åt att röja i arbetsrummet. Vi har fixat nya kontorsmöbler och för att kunna sätta in dem så var vi först tvungna att städa och röja, innan vi kunde få ut de gamla. Nu är det mycket bättre plats och ännu bättre ska det bli sen när den ena klädkammaren förvandlas till datorskrubb; då ska vi flytta in bäddsoffan i arbetsrummet så får vi ett extra gästrum. Jag hade tänkt spåra med hundarna i helgen; igår blev det inte av men idag insåg jag att jag borde gjort det igår... när vi vaknade i morse så ösregnade det nämligen.... Igår var det uppehåll hela dagen. *suck* Nåja, framåt eftermiddagen så slutade det i alla fall regna så jag gick ut och la ett spår i hagen bortom huset. Det blev ca. 600 meter långt och jag gjorde ett slut halvvägs och ett i slutet. Tanken var att låta en hund i taget spåra. Spåret fick ligga 40 minuter, sen släppte vi på Kenzo medan Martin hängde på bakom med Chili i koppel. Kenzo spårade riktigt bra. Hans vinkelteknik är dock inte bra, han behöver i princip alltid ringa i vinklarna, men han hittar ju spåret igen. Antingen är det bristande erfarenhet eller slarv eller kanske en kombination. Jag insåg också att jag inte får hålla tillbaka honom i linan; då tror han att jag försöker stoppa honom. Helst ska jag bara hålla lätt i linan med två fingrar ungefär... då funkar det bäst. Så lite störning som möjligt från min sida verkar vara tricket. Däremot tål han att det blir ett stopp, typ om linan fastnar. Tur det - min förrförra schäfer, Akilles, kunde få för sig att det var jag som ryckte i linan om det tog stopp - det kunde räcka för att få honom att inte vilja spåra mer.... Jag hade inget godis att belöna med, men hade med en boll som Kenzo fick springa efter vid varje apport. Det var tydligen en bra idé - det uppskattade han mycket! Han såg enormt stolt ut när han hittade andra och tredje apporten. :-) Slutet höll han på att missa, pga. att jag inte tänkt mig för utan lagt det för nära efter en vinkel. Med hans vinkelteknik så blev det ju inte så bra... han höll på att missa slutet, men gick som tur var på spåret 5 meter innan slutet och spårade rakt på slutet och den burk med hundmat som fanns där. Kenzo var ytterst nöjd med sig själv efter denna prestation. För den delen så var jag även nöjd med honom; han blir säkrare och säkrare i spåret, även om han inte är någon stjärna på det, och det märks att han tycker att det är väldigt kul - DET är viktigt! :-) Sen var det Chilis tur. Jag hade tänkt testa att låta honom göra ett enkelt upptag och hade lagt spåret därefter, men han var bara intresserad av att gå tillbaka till där Kenzo fått sin matburk.... Så jag fick göra ett direktpåsläpp istället. Han drog iväg i full fart, men ett "sakta" från mig fick honom faktiskt att dämpa tempot lite - det tackade mina fingrar för... ;-) Första apporten tog han utan minsta tvekan. Nu hade jag ju tyvärr inget godis utan även han fick bollen som belöning. Till skillnad mot med Kenzo så var det dock inte så god idé... Chili är mycket mer "varvad" än Kenzo och behöver inte jagas upp mer med bollkastande i spåret.... Dessutom vill han ha godis för att han tar en apport... det märktes vid nästa - den gick han bara över.... När jag sa till honom så tog han upp det men spottade direkt ut den och gick vidare.... Jag uppmanade honom igen, men då stod han bara och såg ut som ett frågetecken, med pinnen liggande framför tassarna.... Jaja, inte mer att göra, nästa gång har vi godis med. ;-) Han fick för första gången en spetsvinkel och löste det bra. På sista sträckan spårade han bäst, nu var tempot lite mer sansat och han flängde inte så mycket. Han har för mycket energi ibland, den hunden... ;-) Slutet tog han utan minsta problem. Han spår blev nog något kortare än Kenzos, å andra sidan var det mer "trixigt". 3 apporter hade Chili, Kenzo hade 4. Båda skötte sig bra, men Chili ska nog få längre spår och nästa gång ska han nog inte få följa med bakom Kenzo, det bara drar upp honom onödigt mycket. Och så ska jag komma ihåg att ha godis med.... Sen hände en otäck sak. Jag selade av Chili och sen släppte vi båda hundarna och kastade vars en boll till dem. Gjorde så några gånger, sen sparkade jag iväg en boll som båda for efter. Bollen for iväg över några små stenblock. Kenzo är smidig som bara den och där var det ingen fara, däremot så ser sig inte alltid Chili för... denna gången kastade han sig över en stor sten och fick inte upp baktassarna.... ena bakbenet small i med en hörbar smäll..... Chili gnydde till och stödde inte på vänster bak. Direkt så flyger ju en massa tankar genom huvudet - jag var orolig för att han hade brutit något ben med tanke på vilken rejäl smäll det var. Jag sa till Chili att lägga sig ner vilket han gjorde, sen gick jag fram och kollade igenom hela benet och tassen. Tack och lov så kunde jag inte känna något brott och när Chili sen fick resa sig så stödde han åter igen på benet och verkade inte speciellt berörd. Tala om att man pustar ut.... När vi gick ut ur hagen så passerade vi ett dike. Det var rätt mycket vatten i diket eftersom det regnat rejält och båda hundarna älskar att plaska omkring i vattnet. Nu ville Chili dricka, så jag passade på att låta honom stå i vattnet en stund för att kyla av benet. På vägen hem sen så haltade han inte så det var nog inte så farligt. Men usch så otäckt det såg ut.... man får verkligen hjärtat i halsgropen när något sådan händer... |
|
Onsdag 19 november
Närkontakt med rådjur... Efter det här var de i alla fall ganska trötta och nöjda en liten stund... *pust* För övrigt så fick vi i morse verkligen prov på att båda hundarna är viltrena och lydiga... Martin var ute på morgonrunda strax efter sju, det var fortfarande ganska mörkt och plötsligt så går det ett rådjur över grusvägen, ca. 10 meter framför hundarna! Martin ropade på dem och Kenzo vände direkt medan Chili var lite förvirrad och mest stod och glodde, men sen kom även han. Ingen av dem gjorde nån ansats att sticka efter rådjuret. När Martin berättade det så lät det som att rådjuret var ganska långt ifrån dem, men sen förstod jag att det varit väldigt nära.... max 10 meter, sa Martin och tillade att hundarna hade kortare avstånd till rådjuret än till honom. Skönt att de är så lydiga - å andra sidan hade de inte fått gå lösa om de inte hade varit det.... |
|
Tisdag 18 november
Jodå, jag lever.... Var sen tvungen att jobba fredagen, eftersom de skulle stänga ekonomisystemet i två veckor, pga uppgradering. Inte så himla lyckat att jobba, det insåg jag sen, men vad gör man? Blev sämre igen på lördagen och har nu varit hemma måndag och idag. Nu äntligen känns det bättre och jag räknar med att jobba igen i morgon. Hundarna har varit pestiga! Helt hopplösa.... De är så sugna på att jobba och de tror hela tiden att "nu är det dags!" - minsta rörelse från mig utlöser världens rusch mot dörren och man ser riktigt hur glada de blir. Det är ju inte så kul att göra dem besvikna, men vad gör man när man mår kass? Man får väl skylla sig själv som är så galen att man skaffar två mycket aktiva brukshundar... ;-) Nåja, till helgen ska jag försöka ta igen lite av den överhoppade träningen; åtminstone ska vi väl kunna lägga ett spår var åt dem samt köra lite lydnad. |
|
Måndag 10 november
Träning Under tiden tränade jag med först Chili och sen Kenzo. Chili var lätt "tiltad" i början eftersom det var många hundar på planen; en träningsgrupp med 4-5 människor som körde en hund i taget, en tjej som tränade själv i ett hörn och 2 tjejer med vars en rottis i ett annat hörn. Chili och jag ockuperade det sista lediga hörnet och i början så kunde han bara titta på de andra hundarna, åtminstone så fort vi inte gjorde något. Så länge han gick fot så gick han med bra kontakt (förutom om någon av de andra som tränade tjoade till för mycket eller liknande) men vid halterna så "fastnade" han och bara glodde på allt runt omkring. I det läget är det ju ingen idé att bli irriterad, han är unghund och det är mycket i huvudet på honom. Jag skulle kunnat korrigera honom och försökt köra vidare, men det skapar trots allt viss press och stress; jag vill ha en hund som följer mig för att det är så himla kul att jobba ihop med matte... Så jag väntade istället ut honom. Nu är det ju inte så fantastiskt roligt att stirra på någon som tränar, i alla fall tyckte inte Chili det, så ganska snart började han ta kontakt med mig istället. Då körde vi vidare och efter några sådana vänteperioder så var det inte så kul att glo längre utan roligare att jobba med mig. :-) Skönt att jag i alla fall i sådana lägen har tålamod.... när det gäller slarv i vardagslydnaden är mitt tålamod väsentligt mycket mindre.... vilket hundarna har lärt sig. ;-) När kontakten väl fanns där så körde vi linförighet, framförgående, fritt följ, läggande under gång, inkallning, apportering (med min vante, eftersom jag inte hade nån apport med mig), fjärrdirigering, kryp, hopp-sitt och rutan. Vid rutan märktes det att träningen tagit på honom (mentalt alltså) för han vimsade lite och la sig innan rutan och lite sånt. Jag förenklade övningen lite tills han lyckades, sen avslutade vi träningen för dagen. Chili var riktigt trött efteråt, troligtvis pga jobbet att koncentrera sig på mig när det var störning runt omkring. Kul att se honom så "slut" - i vanliga fall har han alltid lite extra energi över... :-) Sen var det Kenzos tur och här blev det fritt följ (riktigt bra, Kenzo var lite överpeppad, men sånt kan vi leva med...), framförgående, inkallning med ställande och läggande, fjärr, kryp och rutan. Nu har han inga problem med att gå till rutan, så nu beslöt jag att vi skulle börja jobba med positionen i rutan, dvs. att han ska ligga mitt i rutan (ungefär). Det körde vi några gånger och det såg bra ut, fast det kommer nog att ta lite tid att få det riktigt snyggt. Men det gör inget, tid har vi - hela vintern. :-) Krypet är nog det som är sämst. Han kryper visserligen lågt, men ack så fort! Jag kopplade honom och då går det något bättre, men jag ska nog fortsätta med de där övningarna jag gjorde ett tag - att han skulle krypa baklänges. Måste få in i huvudet på honom att han ska följa mig, inte krypa fortast möjligt och komma före mig... Egentligen är nog inte hastigheten problemet, för jag kan förstås gå lite fortare, så snabbt kryper han ju inte, MEN han vinklar in framför mig.... Hmm.... jag får fundera lite på olika lösningar. |
|
Söndag 9 november
Tävling på klubben Ruggigt väder - dimmigt, fuktigt och rått. Sådana dagar är det skönt att vara i köket istället för att ligga figge ute i söket... ;-) Kenzo och Chili fick vara med i köket för att Kenzo skulle slippa ligga i bilen med tratten på hela dagen. De sköter sig bra, men är lite väl uppspelta ibland och kommer det in nån stackars människa i köket så blir hundarna saliga och "överfaller" personen... ;-) Chili har dock, som vanligt, svårt att koppla av helt när det är nya och spännande situationer, så han var ganska pestig emellanåt. På lunchen tog jag en promenad med en hund i taget, då passade jag även på att träna några minuter med Chili och sen fick han faktiskt ligga i bilen några timmar. Kenzo fick däremot fortfarande var med inne, för att slippa tratten. Det var 3 startande i lägre klass, 2 i högre och 4 i elit. Therese med Zatoya startade i lägre och var lite lätt nervös eftersom Zatoya strulat på budföringen några gånger samt att hon inte gillar att lägga sig ner när det är vått. De började med lydnaden för lägre-hundarna och T och Zatoya startade som nr. 2. Mycket riktigt så nollade de läggande under gång samt kryp, just för att Zatoya tyckte att marken var riktigt kall, blöt och äcklig... ;-) Dock fick hon ihop tillräckligt med poäng för att klara uppflyttningen om nu resten skulle gå bra.... Platsliggningen hade gått helt utan problem och efter lydnaden var det sen dags för budföring. Till T's stora lättnad gick den helt perfekt - inte minsta tendens till strul! Det såg bra ut inför sökarbetet. Martin och jag fixade lunch som blev ytterst uppskattad av alla funktionärer. Sen kom äntligen Therese in och berättade att de fått 8.5/9 på söket, så då var det klart att de hade klarat uppflyttningen! Jättekul, det var de värda. Therese hade dessutom lyckats springa in i ett träd (!) på första påviset så hon hade en rejäl bula över ögonbrynet.... men just då verkade hon inte bry sig så mycket om det... ;-) Det slutade med att de blev 2:a, har för mig att poängen blev 470-nånting. Bra gjort! Vi var inte klara i köket förrän framåt 15-tiden, sen tog vi en promis med hundarna och sen åkte vi hem. Det blev inte mer gjort den dagen, vi var alldeles för trötta, så vi latade oss mest. :-) |
|
Lördag 8 november
Full fart hela dagen Kenzo började med att ställa till det för sig - jag släppte ut dem ur bilen på klubbens parkering och han far iväg ca. 10 meter och ställer sig och slickar.... nån tik som kissat, naturligtvis. Jaja, hanar, sådana är dem men det som gjorde det hela mindre lyckat var att när jag kallade på honom så var han helt "döv"... nog för att han kan vara lite slarvig ibland (eftersom vi tillåter det... vi får skylla oss själva) men så här brukar han inte göra. Nu blev jag arg och röt till, men tror ni han lyssnade? Icke... Det finns gränser och nu var min gräns nådd. Kenzo fick en omgång och var ytterst följsam och försiktig efter det. Det är sällan som jag behöver korrigera honom så pass... :-( Packade in och ut mat och tog därefter en promenad. Sen blev det träning. Började med Chili, eftersom han är så stökig att ha uppkopplad och jag tänkte att om han fick börja så skulle han kanske kunna vara lugn sen. Körde igenom linförighet, framförgående, fritt följ, läggande under gång, inkallning med ställande, hopp-sitt, apportering och rutan. Han var duktig och fokuserad och inte alls så stökig som i onsdags, även om det fortfarande finns mer energi i honom än vad som egentligen behövs. Nu var vi dessutom helt ensamma på planen vilket gör att han koncentrerar sig bättre. Sen var det Kenzos tur och förvånansvärt nog så kunde Chili klara att sitta uppbunden nästan utan att pipa. Det kom något litet gny, men mer var det inte! Det är en framgång! Kenzo gick ett mycket bättre fritt följ idag jämfört med i onsdags, mycket beroende på att jag kom på att jag faktiskt måste hålla ett mycket högre tempo med honom än med Chili. Det vet jag egentligen, men jag hade väl glömt bort det lite och dragit ner tempot lite och då går Kenzo sämre, eller rättare sagt så hinner han med att göra en massa annat som att kolla omgivningen, nosa etc. Med lite högre tempo blir det däremot supersnyggt. Det blev också en inkallning med ställande, ett läggande under gång, hopp-apport och rutan. Nu var det nästan mörkt och jag hade inte tänt belysningen på appellplanen, så först hittade Kenzo inte rutan, men med lite dirigering så hittade han konerna och gjorde en bra ingång och la sig snyggt. Jag gjorde sen om det hela en gång, och då var det inte nån tvekan längre, nu visste han ju var rutan var. Avslutade med en vittringsapportering, där jag tog i alla pinnnarna själv när jag la ut dem men den som han skulle plocka hade jag haft i handen en stund, så det borde vara skillnad och det var det också, han tog rätt pinne utan att tveka. Nu kollar han verkligen igenom pinnarna ordentligt istället för att bara ta första bästa - skönt! Medan jag plockade in konerna fick hundarna springa och busa lite och trots att vi precis tränat så var de jättepigga och sprang som galningar och busade och jagade varandra. Kenzo låter "illa" när de busar - jag tror att han har lärt sig det av Isse, som alltid lät väldigt mycket när han lekte med Kenzo. Sen åkte vi hem - fast jag hade lite problem med bilen innan jag kom iväg. Reläet till halvljuset är tydligen inte helt friskt och när jag skulle åka hem så hade jag plötsligt inget halvljus... inte så lyckat med tanke på att det var skymning och därtill dimma... Efter mycket om och men och petande på reläet så kom halvljuset tack och lov igång. Väl hemma var det bara att fortsätta städningen... efter det var jag faktiskt rätt trött. Martin och jag hjälptes åt att skriva klart en artikel till rasklubbens tidning, sen blev det inte mycket mer gjort den kvällen. Fullspäckad dag alltså, men skönt att jag hann träna igenom hundarna, de behövde verkligen få göra lite! |
|
Onsdag 5 november
Klubbmöte och träning Igår skrev jag ju att Kenzo varit så duktig och lärt sig gå genom (eller snarare tvinga igenom) luckan i hundhuset trots att han hade tratten på..... Jo, duktig var han, men trattar är inte gjorda för sådan behandling.... så när vi kom hem idag så hängde det som var kvar av tratten som en haklapp på Kenzo... han hade ju också passat på att tugga lite på den, nu när han äntligen kom åt den. ;-) Tur i oturen så hade vi en tratt till - en något större (vidare), som vi inte ville använda på Kenzo innan när han var så stressad av tratten, men nu går det ju bra. Ikväll var det medlemsmöte på klubben. Jag passade på att träna en stund innan. Chili var överpeppad och jag fick köra en bra stund innan han dämpade sig så att han gick vettigt. Men kul hade vi. ;-) Hann inte köra så mycket som jag hade tänkt, för jag insåg att klockan började bli mycket och jag ville även hinna träna Kenzo innan mötet. Kenzo gick bra, lite okoncentrerad i fria följet, men inte så att det direkt gjorde det hela dåligt, bara att jag kände att det kan gå bättre. Metallapporten gick bra, fast han travar gärna på vägen in eftersom han inte riktigt gillar att hålla i metallapporten; jag tog fram kongen och visade den, då gick han upp i galopp. Rutan testade vi - klockrent! Rakt in i rutan, tvärstopp, ligg. Tjusigt! Undrar om det kan gå så bra på en tävling? Det lär vi få veta i december... :-) Mötet var.... tja... vad ska jag säga? Irriterande, tyckte jag. Jag blev så j-vla sur, att jag lika gärna kunde struntat i att gå dit. :-( Jag har varit med i ett par brukshundklubbar nere i Skåne och visst kan det vara lite tråkig stämning ibland, skitsnack, olika viljor etc. Men aldrig att jag varit med om en klubb där det är så mycket negativ inställning till att verkligen göra saker!! En tjej erbjöd sig att ta hand om agility-sektorn, eftersom vi numera inte har hundungdomen hos oss - eftersom "vissa" i klubben tyckte att de tre stora planer vi har inte räcker till att dela med sig till en större agilityplan.... skitbra! Hur som helst, när någon självmant kliver fram och säger "jag kan ta hand om det här!" så ska man väl säga "Så bra!"? Men icke, här skulle det stötas och blötas om ifall det var bra att agility-sektorn låg under tävlingssektorn, det kunde ju ställa till problem "om några år"...!! Jag gapade som en fisk... vad ÄR detta egentligen? Sen fortsatte det i samma stil. Några tyckte att vi skulle låsa dörren till toaletterna (som ligger i ett separat hus) eftersom dörren inte helt går igen och det fanns ju risk för att saker och ting skulle frysa sönder, någon kunde vandalisera (hej och hå, klubbstugan ligger låååångt ut i obyggden...) etc. etc. Nyckeln ska i så fall hänga i klubbstugan - kul för den som inte har någon nyckel och blir nödig när man tränar!!! :-( Då föreslog en man att han kunde ta med sig en hyvel och fixa till dörren! Kanonbra, tyckte jag, men tror ni att alla tyckte som jag - åh nej. Som tur var så röstade mötet för att toadörren åtminstone så länge ska vara öppen (och hyvlas till). Därefter fortsatte det med belysningen på parkeringen. Eller snarare den obefintliga belysningen på parkeringen.... Jag har ju varit med och haft kurs nu under hösten och det är inte roligt att försöka samla sina kursare på parkeringen. Det är heller inte roligt att försöka treva sig fram och tillbaka till sin bil. Det visade sig att några kursare hade varit beredda att titta på kostnader för installation av någon form av lampor där. Skitbra, tyckte jag åter igen, men vad tror ni folk (nåja, inte alla, men vissa "gnällrövar") tyckte då? Nej, det blev för dyrt, för jobbigt, besvärligt etc. etc! Vilken lysande inställning!!! *mutter* Det pratades om typ "bygglampor" med rörelsedetektorer, varpå Martin konstaterade att vi har en sådan hemma på garaget och att det funkar jättebra. Men då var det någon som tyckte "då blir man bländad och kör in i något"..... Då fick Martin nog och tyckte "J-vligt konstigt att vi inte krockar med vårt garage varje kväll!" vilket förstås skapade en del fnissanden. Nåja, jag kände i alla fall att det här bara blev för mycket! Hur kan några få med så taskig, negativ inställning få styra vad som händer?!!? Har god lust att bli helbetalande i rasklubben och delbetalande i brukshundklubbens lokalklubb och istället tävla för rasklubben. Så kan jag utnyttja lokalklubbens faciliteter (fast inte toan, för den lär väl bli låst så småningom om gnällrövarna får som de vill...) och så behöver jag inte bry mig om klubben i övrigt... :-( Riktigt tråkigt och inte så jag vill ha det egentligen, men samtidigt har jag inte lust att "slåss mot väderkvarnar". Jaja, med tiden så kanske inställningarna ändras lite, i takt med att mer och mer "nytt blod" kommer till klubben, men tills dess vete sjutton om jag vill hjälpa till mer alls på klubben.. :-( |
|
Tisdag 4 november
Trodde vi ja..... :-) När vi kom hem så stod Kenzo ute i hundgården! När jag gick mot hundhuset för att släppa ut dem så tänkte jag att Kenzo nog kommit ut men sen inte kommit in igen - nåja, vädret har varit bra idag så det är nog ingen fara. Men när jag kom närmare dörren så for båda hundarna in i huset och visst tog Kenzos tratt emot, men på något sätt lirkade han sig igenom! Tratten hade fått en något mer kantig form, men var fortfarande hel..... Han är rätt otrolig ibland, min lille Kenzo! :-) Inga hundaktiviteter idag, däremot tänker jag försöka träna lite lydnad på klubben i morgon kväll. |
|
Måndag 3 november
Kass dag Efter det här så ville han inte koppla av. Vi trodde först att han gjort sig illa, men det verkade inte så. Troligtvis fick han för sig att det var vi som "slängt" ner honom när han ramlade ner.... fånhund! Så han vankade av och an, snurrade runt, la sig i Biabädden, reste sig, la sig, reste sig etc. etc. Vi var halvgalna på honom efter en stund och lät honom hoppa upp i sängen, men nu var han så osäker på om han fick vara där eller inte, att han bara inte kunde koppla av. Till slut fick jag nog och släppte ut honom ur sovrummet - då traskade han iväg och la sig någon annan stans och kopplade av direkt! *suck* Dessutom så var Klara och jamade vid gallret, men när jag flyttade gallret så hon skulle kunna komma in så flydde hon istället - förmodligen var gallret väldigt farligt... ;-) Summa sumarum så sov vi verkligen uselt. Jag vaknade och var på dåligt humör, Martin var urtrött och allting kändes jobbigt. Mitt humör blev inte mycket bättre av att vara på jobbet - det var bara en sådan dag när allt kändes fel - och Martin var så trött att han troligtvis inte gjorde mycket nytta, så vi åkte hem redan strax efter tre... Skönt att komma hem i dagsljus för en gångs skull! Kenzo har verkligen totalt accepterat tratten nu. Mycket lustigt egentligen - för en dryg vecka sedan var han helt paralyserad när han fick på den, nu far han omkring och fastnar han någonstans så bara rycker han till så att tratten lossnar och så far han vidare! Han verkar ha "vuxit" i och med att han övervunnit rädslan, för plötsligt brer han ut sig i soffan och sängen på ett sätt som han inte riktigt gjort tidigare - han är väldigt noga med att inte vara i vägen i vanliga fall. Eftersom han är den typen av hund som gärna får "ta för sig" lite mer (han är väldigt försynt och sansad) så är det kul att se att han blivit lite "tuffare". Lustigt dock att det kan komma sig av att han övervunnit sin rädsla för tratten - fast kanske inte så konstigt egentligen. |
|
Söndag 2 november
Halvbra träning Medan spåret låg till sig så körde vi lite rapport. Vi valde en kraftledningsgata, sträckan blev nog inte mer än kanske 175 meter, men med viss stigning så att man i alla fall inte kunde se mellan stationerna. Kenzo fick inte springa - jag vill inte anstränga honom för mycket nu när han går på antibiotika. Chili skötte sig hyfsat på stationerna; lite pip men relativt sansad i alla fall. När jag skickat honom till A så gick jag ut en kort förlängning på ca. 30-40 meter. Tyvärr så kom vi nästan ut på grusvägen så jag fick göra en 90 º sväng till vänster; där misstänkte jag att han skulle få problem och mycket riktigt så missade han den och vimsade runt lite. När jag såg att han var på väg att dra tillbaka till husse på A så visslade jag lite - jag ville inte han skulle vända. Han fick nu upp spåret på oss och hittade lätt fram till C. Nåja, han behöver mer spårträning; vi måste börja köra frispår med honom tror jag. Han fick gå två skick till och det var inga problem hos mig, däremot så fick Martin ett stopp ca. 10-15 meter ut. Tyvärr så kallade han in Chili igen och skickade om; händer det igen så ska han få försöka med att vänta ut honom istället. Chili är just nu i en sådan period att han är lite "förvirrad" - ibland får man säga kommandon två gånger, för första gången bara stirrar han på en som om han aldrig hört ordet förut, nästa gång så gör han direkt det man bett om.... Tonåring, helt klart. ;-) Sen var det dags för Kenzos spår. Nu hade det nog legat någonstans mellan 45 minuter och en timme... och det märktes. Kenzo spårade, men han var vimsig och inte alls så säker som förra helgen. Dock tog han sig fram och hittade fram till och med pinne nr. 5, sen hittade han nån skit som han var tvungen att äta... då tröttnade jag, selade av och selade istället på Chili, som gick bakom med husse. Chili fick spåra lite, men var nog mest förvånad över hela situationen och vimsade mest han också.... *mutter* Under tiden traskade Martin och Kenzo på efter oss och plötsligt så markerar Kenzo en pinne! Då fick han på sig selen igen och Martin fick ta honom och spåra fram till slutet, som han hittade utan minsta problem! Helt klart har han blivit en bättre spårhund än vad han var för 1 år sedan... då fixade han inte alls ett spår som var så här gammalt. Det går framåt! :-) Vi gick hem och kikade lite på filmerna och fotona som Martin tagit, sen gick vi ut och jag körde lite lydnadsmoment i trädgården medan Martin filmade. Det blev faktiskt riktigt bra, men Chili var ganska förvirrad och envisades med att lägga sig på inkallning med ställande... en gång halvlåg han eftersom han inte visste om han skulle ligga eller sitta... det såg inte klokt ut! Ni kan se filmerna på filmsidan Efter träningen fixade vi i trädgården; röjde i uterummet, satte in trädgårdsmöblerna, satte upp en lampstolpe (som varit nere sedan i vintras när de borrade för bergvärmen), tog in vattenslang, torkvinda, krukor etc. Faktiskt var vi riktigt effektiva, skönt att känna så ibland! :-) |
|
Lördag 1 november
Lugn dag |