|
Aktuell månads dagbok Tillbaka till dagböckerna för 2003 Till Startsidan |
|
|
Tisdag 25 februari
Förkyld igen Gick hem tidigare från jobbet eftersom jag inte mådde bra. Vi skulle iväg och storhandla och det var skönt att komma dit lite tidigare och slippa trängas med alla människor, det är jobbigt nog när man är frisk... Så nu har vi gjort av med drygt 1200 spänn på mat, och i morgon ska vi hämta 60 kg Fodax, så där ryker ytterligare några hundra (fast det är ändå ytterst prisvärt med Fodax jämfört med torrfoder!) och Martin väntar fortfarande på sin A-kassa... har inte fått något alls hittills, men tydligen ska han på torsdag få för två veckor i januari, sen återstår ytterligare en vecka i januari (en vecka går bort i karens) och hela februari.... Jaja, vi överlever väl, förhoppningsvis. Men det är inte roligt att leva på gränsen, och jag som ville åka på Göteborg-Mölndals läger i sommar och träna rapport.... Det blir minsann inget sådant, såvida inte Martin får jobb förstås. Men arbetsmarknaden här i Linköping är heldöd för tillfället. Riktigt sorgligt att se och ytterst oroande. Vi försöker att inte fundera för mycket på konsekvenserna av det hela, men tyvärr kan det bli så illa att vi måste sälja huset framåt sensommaren. Det känns INTE bra. Men vad gör man?? Nej, nu ska jag inte gnälla - det är långt till sensommaren. Vi hoppas på det bästa, helt enkelt. Tillbaka till ämnet hund.... våra hundar har fått nöja sig med att gå promenader med husse idag, för jag var definitivt inte pigg nog att träna något med dem. Kanske orkar jag lite i morgon istället. Det är tur att både Kenzo och Chili är ytterst anpassningsbara, annars hade det blivit jobbigt. De kan bli lite rastlösa när de inte har jobbat på ett tag, men de blir inte odrägliga, tack och lov. |
|
Måndag 24 februari
Vissa dagar... På jobbet har det inte varit katastrof, men däremot hade jag en tid hos tandläkaren. Tyvärr fick jag även räkningen, 4.984 kr.... fast då inkluderar det även nästa besök, som förhoppningsvis blir sista när det gäller rotfyllningen. Sen ska jag bara gå igenom alla tänderna vid ett "vanligt" besök också, och hoppas att ingenting dyker upp där. Nåväl, det hjälper ju inte mycket att gnälla.... Efter jobbet tog jag ut Kenzo en stund och körde lite fysträning. Först värmde vi upp lite med rask promenad och lite jogging (jag var inte direkt rätt klädd, men faktum var att jag orkade något mer än jag hade trott), sen lämnade vi bollen på ett ställe, gick ca. 150 meter och så fick Kenzo springa tillbaka och hämta bollen igen. Det blir rätt bra fart på honom i sådana lägen, även om det inte går att jämföra med när han springer mellan Martin och mig. Vi körde 3 sådana sträckor samt några kortare och sen drog vi oss hemåt eftersom maten började bli färdig. Jag strechade Kenzo lite innan vi åt och han verkar uppskatta det någorlunda; han får ju en mysstund med matte i alla fall. ;-) Pratade lite kort med Angelica och fick veta att allting var ok med hennes hundar – Trulls kastrerades nämligen idag och Tacco fick en sporre borttagen. Han har sporrar på bakbenen, 2 på ena och 1 på andra. Sporrar bak är tydligen inte helt ovanligt för vissa linjer inom mallarna. Två av sporrarna är "riktiga" sporrar, som beauceronernas, men den tredje var en liten skinnflik med en klo på och den klon växte helt snett och gick inte att klippa. Så den lilla konstiga sporren togs bort, medan han fick behålla de andra två "riktiga". Skönt att höra att allting gick bra. |
|
Söndag 23 februari
Mer träning Vädret var hyfsat när vi morgonrastade och blev ännu bättre uppåt dagen. Idag var det inga jägare här så jag beslöt mig för att lägga spår till Chili samt att vi tänkte testa lite specialträning med Kenzo med avseende på det här med att få honom att spåra sig fram till oss (inför förlängningarna på rapporten). Jag gick ut Chilis spår först. Det blev nog ca. 200 meter (ev. något längre) och innehöll en tennisboll, en boll-i-rep, en vinkel och så då matskålen i slutet. Sen fick spåret ligga och vi gjorde övningen med Kenzo. Han fick se Martin stå en bit ut i hagen, sen gick Martin iväg och snitslade samtidigt var han gick. Jag tog undan Kenzo och gick och hämtade spårsele och lina samt tjänstetecken. Sen gick vi tillbaka, spåret var alltså ganska färskt, hade kanske legat 8-10 minuter. Martin anropade på radion och sa att han var framme - han hade gått ett spår som var ca. 100-125 meter ungefär. Jag tog Kenzo med mig och gick bort mot hagen. Han var helt klart intresserad och han fick därför gå lös. Vi gick ut till den plats där Martin stått (jag hade bett honom trampa upp en rejäl "lega") och Kenzo visade intresse, så jag lät honom gå lös och han travade iväg i spåret. Jag hängde på en bit efter. Första biten, ca. 50 meter, gick bra, sen hade Martin vinklat lite (för att inte gå in i staketet...) och där missade Kenzo och vimsade lite. Så då kallade jag in honom och kopplade på spårlinan och så fick han spåra. Det gjorde han hyfsat, så efter en bit släppte jag lös honom och han fick frispåra. Det gick så där; i början gick det bra, sen saktade han ner och vimsade och vände tillbaka till mig. Till slut kom han dock fram till Martin, men han verkade inte ha fattat något egentligen... :-/ Vi funderade lite på om vi skulle göra om övningen men denna gången skulle jag gå ut förlängningen - med tanke på att Kenzo har lite mer dragning till mig så borde det kanske funka bättre. Så vi började med att göra en enkel budföring på ca. 75 meter, där min station var dold bakom en större enebuske. Skicket till Martin gick bra, men när Martin sen skulle skicka tillbaka till mig så ville Kenzo inte alls; han drog iväg ner mot höger, åt helt annat håll. Martin kallade tillbaka honom och försökte ett par gånger till, men med samma resultat. Till slut visslade jag och DÅ kom Kenzo i full fart..... Nu beslöt jag att vi skulle sluta med den här övningen, för det var ganska tydligt att Kenzo inte fattade någonting och han istället blev förvirrad även på den vanliga, enkla grundsträckningen. Så vi bröt och gick hem med honom och tog istället ut Chili. Chilis spår hade nu legat ca. 1/2 h. Här har vi i alla fall en riktig spårhund - jäklar vad motiverad han är; han bränner nästan sönder händerna på mig om jag inte är snabb och matar ut linan med rejäla tag... ;-) Han spårade fint men höll på att missa tennisbollen. Jag tjoade lite och då tog han den, men ville istället fortsätta spåra med bollen i munnen. Jag fick dock stopp på det hela och belönade och gav godis, sen fortsatte vi. Nästa sträcka, fram till vinkeln, var lite knölig att gå så jag koncentrerade mig bara precis på att hålla balansen och tittade inte ens på Chili, som spårade på som på räls. Han är väldigt säker och det syns tydligt när han tappar spåret, så man behöver inte vara tveksam på om han spårar eller inte. Vinkeln gick bra, inte klockrent men med bara en liten snurr. Strax därefter kom bollen och den stannade han minsann och tog upp och när jag tjöt till och berömde så vände han och kom mot mig med bollen. Han släppte den efter några meter, men då var jag nästan framme och kunde belöna med godis samt att jag kopplade loss linan och lekte med bollen en stund. Sen fick han spåra vidare och hade en liten miss på ett ställe men redde upp det och kom fram till matskålen utan större problem. Han är verkligen jätteduktig och säker och balanserad, lillkillen! Man såg på honom att han var riktigt nöjd med sig själv sen; han fick gå och bära på bollen på vägen hem sen. När vi kom tillbaka så beslöt vi oss för att köra några enkla, raka rapportsträckor med Kenzo för att rätta till strulet innan. Så vi körde på grusvägen; sträckan var 200 meter och han gick som ett skott, utan problem, skönt. Vi ska nog koncentrera oss på att enbart köra grundsträckor nu ett tag. En fundering jag har angående Kenzo och förlängningarna i rapporten, är att köpa mjölksyra och köra vanliga spår (i sele och lina alltså) fast med syra i, sen kan man hoppas att så småningom kan vi börja köra förlängningar och då använda oss av syra och så kopplar han ihop det hela. Vi får se.... jag behöver egentligen hjälp med det här problemet, men jag har skrivit på Västerviks BKs sida, i rapportforumet och inte fått något svar.... Bäst hade varit att åka på Göteborg-Mölndals läger i sommar; de har rapport på det lägret, men med rådande ekonomiska situation så har vi inte en chans att klara av det... :-( Nåja, vi får försöka bäst vi kan och ta hjälp av de vi hittar. Efter träningen så tog vi en rejäl städning av kök och grovkök samt att vi dammsög hela huset - det var behövligt... var kommer allt hundhår ifrån?!? Sen åt vi tacos och snart ska vi avsluta söndagskvällen med Star Trek - som vanligt. :-) |
|
Lördag 22 februari
Träning Martin beslöt att följa med till klubben, vilket alltid är trevligt. Vi gjorde så att han fick hålla Chili medan jag började att träna med Kenzo. Nu fick Chili inte hoppa omkring och busa utan han fick ligga eller sitta och ha tråkigt. Och tråkigt hade han - han "gnisslade" lite smått nästan hela tiden... ;-) Jag körde lite linförighet, fritt följ, skall, kryp, hopp-apport och framförgående med Kenzo. Det gick bra, framför allt framförgåendet börjar nu arta sig! Även hopp-apport ser bra ut, om än något långsamt - han travar, åtminstone på tillbakavägen, men det gör inget. Det viktigast just nu är att vi får momentet att fungera, sen kan vi dra upp farten lite när han är 100 % säker på vad han ska göra. Han startar i alla fall direkt på mitt "hopp"-kommando nu. Just det ja, jag gjorde även en inkallning med ställande och läggande med Kenzo, fast det blev med läggande och ställande för jag glömde bort mig lite på ordningen... ;-) Han gör verkligen dessa inkallningar BRA - det är full fart, tvärnit, full fart, tvärnit igen och full fart även sista biten in till mig. Jag har gett mig sjutton på att det ska gå att lära in en bra inkallning, med hög fart, snygga stopp och hög fart igen, och att det blir så varje gång, istället för att man "lurar" hunden och kör släta inkallningar 9 gånger av 10 och sen 10:e gången kör man ställande och läggande; detta bara för att hunden lär sig att kommandona för stå och ligg kommer och därför går sakta. Bättre då att försöka lära in att det hela består av att man kommer snabbt, stannar snabbt och sen sätter fart snabbt igen och att belöningen finns hos matte och slarvar man och går långsamt så avbryts helt enkelt momentet och belöningen uteblir. Ja, jag har läst Canis.... någon som känner igen resonemanget? Det här med bakåtkjedjning och att lära hunden istället för att lura den tycker jag är superintressant! Får se om jag lyckas även med andra moment - tänkte använda den här metoden så mycket som möjligt. Sen var det då dags att köra Chili lite. Han var vid det här laget superpeppad, nästan lite väl mycket, men det lugnade sig snabbt. Idag testade jag att hålla lite bättre tempo vid linförighet och fritt följ och det fungerade jättebra. Skönt. Körde även en inkallning och ett läggande under gång. Sen testade vi hoppet. Här har jag gjort samma sak som med Kenzos inkallning, dvs. Chili VET att godiset finns i min hand, men jag har också försökt lära honom att han måste hoppa över hindret och sen gå fot en bit med mig innan han får godiset. Det verkar faktiskt fungera riktigt bra, för han startar på mitt kommando "hopp" och han vänder sig inte mitt över hindret längre, som han gjorde i början, utan han är inriktad på att jag ska komma runt hindret och sen springer vi en bit. Att vi springer är mest för att det ska bli lite "action" och att han ska sträva ännu mer framåt mot godisutdelningen; jag kommer att dra ner på farten så småningom när momentet sitter bra. Vi avslutade med en platsliggning där jag la Chili, Martin la Kenzo, Maja la Klumpen och sen var det med en kelpie också, där husse stod med långlina eftersom hunden inte ville bli liggande. Martin och Maja gömde sig och jag stod kvar ca. 10-12 meter från hundarna. Fast jag kunde nog lika gärna gömt mig.... Chili låg BARA och tittade efter husse och pep.... Det är inte det att husse är så fantastiskt rolig, men Chili har stark dragning till oss båda två och jag var ju fullt synlig och därför inte något att oroa sig över, däremot försvann ju husse. Dessutom är Martin lite extra kul eftersom han är lekfarbror. Chili hoppar mer på Martin än på mig och han har något mer respekt för mig. Hur som helst så fick hundarna ligga ca. 3 minuter och det är rätt bra gjort av Chili att ligga helt stilla så länge. De andra låg också bra, utom kelpien som gick upp 3-4 gånger.... Det som är intressant att se är att när jag tränar med Chili, då kastar han knappt en blick på husse; då är träningen med mig viktigast. DET är postivit och att han är superglad för husse gör inte något alls, tvärtom. Det underlättar mycket om vi väljer att köra rapport med honom. Visst ja, Chili fick även hålla apportbocken några gånger, samt även testa att gå några steg med den. Det är svårt det där - att hålla apporten och gå samtidigt. Först släppte han den, men andra gången klarade han några steg. Han börjar bli säkrare på att hålla apporten i alla fall och han är duktig för han tar den inte förrän jag säger apport, inte ens om den är mitt framför nosen, men så fort apportkommandot kommer så griper han apportbocken. Trevligt. Nu ska jag försöka gå vidare med "håll fast"-träningen och se om jag kan lära honom att plocka upp den från golvet istället för att ta den från min hand. Ska börja med att hålla den mellan knäna, det har fungerat bra på både Isse och Kenzo som "mellanläge" innan man lägger ner den på golvet. Överlag så var hundarna jätteduktiga idag, speciellt Chili. Han är duktig på att lyssna på planen, han drar inte iväg till de andra hundarna, jo förresten, han var på väg fram för att hälsa på kelpien eftersom det var en ny "bekantskap" men han vände när jag röt till lite. För det mesta försöker han inte ens gå fram och hälsa. Både Kenzo och Chili fjäskade som galningar för Klumpen - de tycker väldigt mycket om henne men har också en enorm respekt för den här lilla ettriga damen (som är en blandning mellan boxer och border collie) och håller sig därför ganska låga, mycket lekställningar och inställsamt beteende, vilket nog är klokt... Det är väldigt kul att se dem när de fånar sig och gör sig till och Klumpen springer omkring och är superkaxig i sitt lilla "harem". ;-) |
|
Fredag 21 februari
Halvhängig dag, samt spex Väl hemma så tog Martin och jag ut hundarna en sväng, det var riktigt skönt att komma ut och gå en sväng. Alla tre fick busa en stund i hagen så de blev av med lite energi. Sen vilade vi en stund, Martin lyckades faktiskt somna medan jag hade problem med min hals som irriterade mig och därför kunde jag inte riktigt slappna av och sova. Framåt halv fem utfodrade vi hundarna och sen fick de vara i hundgården, medan vi styrde kosan mot stan. Jag och Martins föräldrar skulle gå och se studentspexet - Martin satt nere i källaren och spelade in ljudet. Det är fjärde året som han håller på med det och i år har han ju verkligen haft gott om tid till det i och med arbetslösheten. Spexet var jättebra, både skådespelare och orkester var mycket duktiga. Efter föreställningen var vi en sväng hem om Martins föräldrar och åt lite lätt supé eller vad man ska kalla det, klockan var då drygt 23...... Jag var rejält trött så vi stannade inte så länge, men det var trevligt ändå och vi fick se deras kök som precis är renoverat; jättesnyggt, trots att kaklet inte var uppe än. Så var den här fredagen slut. Kenzo lyckades förresten med konststycket att bli förvisad från sängen - han morrade på Martin när M skulle flytta lite på Kenzo som låg på hans täcke. Vi vet att Kenzo inte gillar att bli flyttad på; ber man honom att flytta sig så flyttar han sig direkt, det är alltså inte nån sorts försök till att komma upp sig i rang, utan bara en markering att han inte gillar att bli flyttad på handgripligen. Men Martin tänkte sig väl inte för, och då morrade Kenzo. Skit samma att vi vet att han inte gillar att bli lyft på - han åkte ändå ner från sängen och ut ur sovrummet en stund. Så går det när matte är trött och irriterad, det är ett hårt liv våra stackars hundar har... ;-) |
|
Onsdag 19 februari
Härlig eftermiddag Har inte gjort något alls med hundarna ikväll, men det överlever de, tack och lov. Tur att de är så balanserade som de är - alltid med på att jobba en stund om tillfälle bjuds, men de blir absolut inte omöjliga bara för att de inte får göra mer än gå promenader några dagar. Fast blir det FÖR många dagar i sträck så börjar det faktiskt krypa lite i kroppen på dem, speciellt på Kenzo. :-) Förhoppningsvis blir jag inte sämre än vad jag är nu; hade ju tänkt träna en massa i helgen. Vi får se.... Nu ska jag i alla fall gå och lägga mig och hoppas att jag mår bättre i morgon. |
|
Onsdag 19 februari
Härlig eftermiddag Jag gick hem från jobb lite tidigare idag. Vädret var strålande och när jag kom hem tog vi en promenad med Kenzo och Chili (Isse fick stanna hemma). Sen kom Joakim förbi och lånade lite verktyg för att fixa ett mindre fel på sin bil, och medan grabbarna grejade med bilen så satte jag Kenzo och Chili i hundgården och tog ut Isse på en promenad. När man är ute med bara Isse så är han riktigt duktig. Han stressar inte speciellt mycket och är ganska lyhörd. Han är dock inte så särdeles intresserad av att hålla kontakt med en, men han kommer snällt om man kallar. Efter promenaden så fick Isse och Chili vara inne och hålla husse sällskap när han lagade mat, medan jag tog ut Kenzo och körde lite fys-träning. Vi gick ut på lilla grusvägen och så lämnade vi hans boll-i-rep på ett ställe, sen gick vi ca. 100-150 meter varpå han fick springa tillbaka och hämta bollen och sen springa tillbaka till mig igen. Vi avverkade 4 sådana här sträckor, där den 4:e blev något kortare eftersom orken började tryta lite. Mellan dessa sträckorna promenerade jag på i hyfsat rask takt så att Kenzo travade. Det är helt klart inte lika hög dragning på att springa och hämta bollen som det är att springa mellan mig och Martin, vilket förstås är fullt naturligt och trevligt att se, så när det börjar ta emot lite och vi dessutom var på hemväg där maten hägrade så blev sista skicket lite tveksamt, men det gick ändå bra. Det var första gången jag körde den här typen av träning på Kenzo, men jag ska fortsätta och köra den någon/några gånger i veckan samt att jag, så fort det inte är så halt ute, ska börja jogga med honom - inte för att det kommer att gå speciellt fort för mig i början, men även långsam trav bygger kondis och muskler, så det är säkert bra. :-) Efter den träningen så tog jag ut Chili i trädgården en stund för att testa hur det funkar att belöna framåt med bollen; det som jag testade inomhus igår. Det visade sig vara effektivt och idag hade jag en hund som var mycket mer "med" även när jag gick lite snabbare. Körde mest fritt följ, några hopp och en inkallning samt några läggande och ställande under gång och Chili var jätteduktig hela tiden. Väldigt busig, men jätteduktig. ;-) Jag stretchade förresten Kenzo efter fys-träningen och det gick riktigt bra. Jag är inte så bra på det, men jag vet ungefär hur man ska göra och det viktigaste är väl att det aldrig får ta emot och det får inte göra ont. Brukshundklubben ska ha en stretching-utbildning en dag under våren - det ska jag definitivt gå på! Det är ju viktigt att hålla hundarna i trim, speciellt om vi ska köra rapport som innebär en hel del kroppslig ansträngning för dem. |
|
Tisdag 18 februari
Chili på jobbet Idag har Chili varit med mig på jobbet. Det var ett tag sedan sist, närmare bestämt innan jul, men han hade inte glömt hur man sköter sig på kontoret - han står så snällt i dörröppningen till mitt rum utan att gå ut ur rummet, trots att jag går iväg eller det passerar människor utanför. Märkte att det är nyttigt att ta med honom lite då och då som miljöträning - inte så mycket för miljön inne på kontoret, där märktes ingen skillnad, men däremot på lunchpromenaden märktes det att det var ett tag sedan han gick i stan. Det är väl nackdelen med att bo på landet. I början av promenaden var han lite virrig och lyssnade dåligt, inte så att han drar omkring som en idiot eller så, men han var inte så där enormt uppmärksam och gick slarvigt vid sidan. Men efter en stunds promenerande lugnade det sig. Han fick gå lös i skogsdungarna runt Gamla Linköping och han är duktig - kommer när man kallar, sticker inte fram till människor. Ibland kan han drömma sig bort över nån intressant doftfläck, men han är inte direkt ohörsam, bara lite "borta" och det räcker att jag morrar till lite eller höjer rösten lite så "vaknar" han igen och lyssnar direkt. Han är väldigt trevlig att gå ut och gå med; det är skönt att han är så lyhörd trots sin ålder. Vi var och hälsade på fåren i Gamla Linköping. I december blev ju Chili rejält skrämd av fåren och ville helst inte vara i närheten av hagen. Nu var han betydligt lugnare, även om han inte direkt var framåt så hade han heller inga flyktbeteenden. Han nosade och nosade i luften och tittade på fåren, som tittade tillbaka (de stod en bit in i hagen). Sen upptäckte han att någon matat fåren med knäckebröd och då tappat några bitar, så då försökte han krypa under nätet för att komma åt bitarna. :-) Nu ikväll har jag varit ute och tränat lite med Kenzo och Chili i trädgården. Började med Chili och upptäckte att jag nog varit lite dålig på att ha lite hyfsat tempo vid fritt följ. Vi har gått ganska sakta, för att behålla den bra kontakten, och det är ju ok, men nu när jag försöker öka tempot så "tappar" jag honom, han kommer bakom och försöker inte riktigt ta sig upp vid sidan igen. Han verkade mest förbryllad varför jag "sprang ifrån" honom.... ;-) Hoppet börjar i alla fall fungera fint nu - han startar på mitt kommando hopp trots att han vet att det inte ligger något föremål på andra sidan utan att han får godis av mig och han vänder sig inte mitt över hindret. Förmodligen har det hjälpt att jag avslutat med att springa några meter efter hindret innan han fått sin belöning - han verkar inse att vi ska några meter framåt innan godiset kommer. Testade även några korta krypövningar, vilket gick fint. Sen körde jag lite med Kenzo - fjärrdirigering som gick kanonbra - han flyttar sig nästan inte alls framåt nu - samt kryp som gick alldeles för fort, eftersom jag var dum och hade bollen som dragning. Tog bort den och använde godis istället, som han fick från mig istället för att det låg framför honom på marken (som jag hade gjort med bollen), då gick det bättre. Ibland får man lite hjärnsläpp och gör saker som man sen undrar varför i hela fridens dar man testade, eftersom man inser i efterhand att det naturligtvis inte skulle fungera, åtminstone inte på det sättet man tänkte just när man testade det. Jaja, hundträning är kul och intressant, även när det blir fel. ;-) Gjorde också en vanlig inkallning men där blev något fel - Kenzo kom inte när jag kallade första gången och andra gången kom han, men blev osäker och saktade in, så jag fick "heja på" honom och då gick det bra. Körde några inkallningar till med samma resultat. Skumt.... undrar vad det var som hände? Skällde lite smått på honom och sa åt honom att skärpa sig, sen hjälpte jag honom rejält vid nästa försök och DÅ gick det snabbt och bra. Avslutade träningen med att köra lite inomhus; jag fick nämligen en idé efter att jag gått in och tagit av mig alla ytterkläderna, då orkade jag inte klä på mig igen utan körde i vår ganska långa hall. Jag testade att köra med boll under fria följet med Chili, sen belönade jag framåt. Det tog inte många gånger förrän jag hade en liten Chilevipp som hängde med betydligt bättre även när jag gick lite fortare. Bra, nu ska jag testa det här utomhus i morgon. Gjorde även en inkallning inomhus med Kenzo och nu var det bättre fart. Undrar vad det var som hände? Kan förstås vara att jag tränade i trädgården i fredags och då kom vi ju ihop oss om det där med hopp-apport. Eller så bara missförstod han något och blev osäker. Kenzo är lite "svår" på det sättet - han är känslig och läser signaler enormt bra och om man har gjort en sak på ett sätt (t.ex. använt ett speciellt tonfall) ett antal gånger så blir han mcyekt skeptisk om man plötsligt använder ett annat tonfall. Nu ska jag tillägga att detta gäller enbart vid ren lydnadsträning - i vardagen är han inte så känslig, men just vid lydnadsträningen är det både en välsignelse och en svårighet att ha en så känslig, snabb och intelligent hund. Men för det mesta är det bara helt underbart, så de få gånger det strular får jag ta på mig ansvaret och se till att träna mer varierat och använda olika tonfall, rörelser etc. |
|
Söndag 16 februari
Lyckad och misslyckad rapport-träning Framåt lunch fick jag ett energiryck och ville göra något konstruktivt, så vi gick ut och beskar äppelträden. Får se om det blev bra, vi var betydligt brutalare än vi varit tidigare år, men så såg träden också betydligt bättre ut nu när vi var klara. Nåja, det visar sig väl framåt augusti om vi lyckades. :-) Sen gick vi och tränade rapport med Kenzo. Vi gick bort till ett skogsparti ca. 1 km från huset. Där fick Martin stanna och så tog jag Kenzo med mig och fortsatte in i skogen längs stigen. Sträckan blev gissningsvis 175-200 meter si så där, med lite kurvor och backar. Eftersom det var ganska kallt så kopplade vi inte upp vid stationerna utan skickade direkt. Sträckan var ju inte så lång och Kenzo har hyfsad kondis, i alla fall helt tillräcklig för att klara några sådana sträckor utan att behöva vila mellan. Jag skickade iväg honom och han drog iväg utan minsta tvekan. Jag hade bestämt mig för att testa en förlängning; vi har kört några få sådana men alltid längs stigar eller längs naturliga saker som skogsbryn, nu ville jag testa om Kenzo bara fortsatte och följde "vägen" eller om han faktiskt kollade av var jag hade gått. Så jag gick en förlängning på kanske 75 meter, snett ut över fältet till en liten skogsdunge. Sen fick Martin skicka Kenzo. Jag hade perfekt sikt över B-stationen och när Kenzo kom farande blev han mycket förvånad över att matte var borta. Jag hoppades att han skulle spåra, men tyvärr..... han drog iväg längs skogsbrynet, dvs. rakt fram, där jag istället hade gått snett ut på fältet. Han sprang 30-40 meter, stannade, tittade sig omkring, drog ytterligare 20-30 meter och stannade igen. Jag väntade mig att han nu skulle vända och antingen gå tillbaka till husse eller leta efter spår där han senast såg mig. Men icke...... Han var envis och skulle vidare längs skogsbrynet. Nu började jag bli orolig och visslade på honom för att bryta det hela, men precis när jag visslade så drog han iväg och försvann runt hörnet där fältet breddar sig!! Jag ropade nu högt, men ingen Kenzo. Då anropade jag Martin på radion och sa att Kenzo hade dragit iväg och att jag skulle springa och leta efter honom. Så jag sprang (så gott jag kunde, det var knöligt och snöigt) upp till där han försvunnit ur sikte. Men ingen hund.... bara ett tomt fält och ett skogsbryn. Jag ropade och ropade - nu började jag bli rejält orolig. Martin anropade och frågade om han skulle komma ner men jag ville att han skulle bli kvar på A-stationen ifall Kenzo på något sätt kom upp bakvägen och letade sig tillbaka den vägen. Jag ropade och ropade och ropade.... fy sjutton så otäckt det var att stå där och inse att hunden är borta!!! Jag var ju inte orolig för att han skulle jaga eller ställa till något; nej, han var ju bara på jakt efter mig, men tänk om han kom vilse helt, eller kom upp på vägen (visserligen en mindre grusväg men ändå med en viss trafik) eller träffade på någon som inte gillar hundar.... Allt detta flög genom mitt huvud medan jag fortsatte ropa. Sen plötsligt så ser jag något som rör sig i skogen och inser att det är en svart hund med knallgult tjänstetecken..... Tala om lättnad! Han var alltså inte borta mer än max. 3-4 minuter, men för mig som ALDRIG har haft hundar som försvunnit så var det rena mardrömmen! Hur folk kan vara obekymrade trots att deras hundar är borta i 10-15 minuter eller mer övergår helt mitt förstånd (och ja, visst finns det människor som är så obekymrade och som bara konstaterar att "hon/han brukar alltid komma efter en stund"). Nu visste jag dessutom att Kenzo ju inte hittar på något som att jaga eller så, men ändå...... fruktansvärt. :-( Jag var inte överdrivet glad på honom, frågade honom vad sjutton han hållit på med, tog av tjänstetecknet och kopplade honom, samt anropade Martin på radion och meddelade att Kenzo var tillbaka. Sen gick vi tillbaka till Martin och sen hem. Jag måste säga att jag inte är så glad över det här - inte just att det här hände, men att Kenzo drog iväg så här utan att ens försöka använda nosen för att kolla var jag gått. Det kan vara så att det hade blivit annorlunda om det hade varit Martin som gått ut förlängningen - Kenzo HAR större dragning till mig, han är ganska mattesjuk (han har dock stor dragning även till husse så det är aldrig problem att skicka honom) och det blev förmodligen lite för mycket när jag plötsligt var försvunnen. Frågan är förstås hur man löser detta. Vi ska nog ta och testa med en förlängning i skogen, inte på ett fält - jag har märkt att han spårar bättre i skog än på fält; på fält vill han gärna försöka lösa saker med hjälp av syn och luftburen vittring. Hur som helst var det INTE någon rolig upplevelse. :-( Jag hade tänkt spåra med Chili, men det hade börjat
blåsa en del och jag kände inte för att lägga fältspår när det blåste
så, så istället valde vi att köra lite rapport med honom också. Vi
bytte hund och traskade ut till samma ställe. Nu var jag nyfiken på
hur Chili skulle göra på en förlängning. Visst, jag vet, han är för
ung och för "grön" för att klara av det, men jag ville ändå se vilket
av alternativen han skulle välja - spåra sig till mig, springa som en
idiot rakt fram eller vända och gå till husse.
Jag gick ut samma sträcka som till Kenzo, men något
kortare, kanske 150 meter. Det var ett par krökar på vägen så han hade
absolut inte någon sikt till husse, det skulle han ha enbart sista
30-40 metrarna. Chili var ivrig och fokuserad - helt klart visste han
vad som var på gång. Kul att se, speciellt som vi inte kört speciellt
många gånger med honom. Jag satte på tjänstetecken och sen sände jag
iväg honom, han startade direkt och gick som ett skott. Kom ner till
husse utan minsta problem och fick köttbullar och mycket beröm.
Under tiden gick jag vidare längs stigen. Jag stannade
ca. 40-50 längre ner, där jag hade sikt över nästan hela
förlängningen, utom precis B-stationen. Jag skulle i alla fall kunna
se om han spårade sig fram, sprang "i blindo" eller inte dök upp alls.
Sen anropade jag Martin och bad honom sända Chili. Det som hände var att jag kunde se honom som hastigast
när han vimsade runt på B-stationen (jag såg en svag skymt av vårt
illgula tjänstetecken) och sen kom det ingen hund..... strax därefter
anropade Martin och berättade att Chili var tillbaka hos honom.
Intressant - då fick vi i alla fall en bekräftelse på att han inte
springer "i blindo" som Kenzo, utan att han helt enkelt valde att gå
tillbaka till där han visste att husse skulle finnas. Skönt att veta!
Vidare hade Chili kommit till Martin i bra fart, men ändå sprungit och
tittat sig om mot det håll där jag "borde" varit. Intressant och kul
att se hur han fungerar i såna lägen. Martin fick nu skicka honom igen och jag gick tillbaka
halvvägs till B-stationen och när Chili kom till B så såg han mig och
jag ropade på honom och så fick vi ett bra avslut. Han var rejält
trött vid det här laget - inte så konstigt, han är ung och har inte
hunnit få någon kondition att tala om. Dessutom hade han ju fått lösa
ett problem också - att matte plötsligt var borta - med tanke på hans
ålder (8.5 månader) så tyckte jag han skötte sig strålande!
Förmodligen bidrog tröttheten till viss del till att han inte spårade
sig vidare; hela vägen ut till B-stationen spårade han våra "gamla"
spår. Hur som helst, det var bara en test för att se hur han löste
problemet och jag får säga att jag är jättenöjd med hur han skötte
sig. Efter det här fick det räcka med hundträning och frisk
luft för idag och vi gick hem och lagade mat istället - det blev en
supergod köttgryta med massor av mumsiga saker i och till efterrätt en
äppelpaj med vaniljsås. Nu sitter jag och skriver dagbok och sen ska
jag lägga upp lite bilder på hemsidan - vi tog en del kul bilder på
Chili och mig idag, samt några bilder på katterna och lite annat smått
och gott. Sen är helgen slut och vi ska avsluta söndagen med att se på
Star Trek - som vanligt... ;-) |
|
Lördag 15 februari
Träning Jag började med Chili, körde fritt följ, linförighet, hopp, inkallning och framförgående. Allting gick bra; han är som vanligt lite distraherad av snön och ska bita i den lite då och då, men i övrigt gick det fint. Hoppet börjar se bra ut, han vänder sig inte i luften längre - tidigare gjorde han det mitt över hindret med påföljd att han slog i ganska rejält några gånger. Inte för att det bekymrade honom, men jag ville ju verkligen inte att han skulle fortsätta så. Nu verkar det däremot sitta riktigt bra att han ska starta på mitt "hopp"-kommando och sen kommer jag efter och sen springer vi en bit efter hindret och så får han belöningen en bra bit längre fram. Verkar funka än så länge. :-) Just det ja, Chili fick även testa att gå några steg med apporten i munnen. Det gick hyfsat. Jag satte honom framför mig, lät honom ta apporten och sen backade jag två-tre steg och sen kallade jag lite försiktigt på honom. Han klarade att gå rakt mot mig och att sen sätta sig - fast att sätta sig med föremålet kvar i munnen var jobbigt tyckte han - men däremot klarade han inte att försöka gå in vid min sida, då släppte han apportbocken. Kul ändå att han numera kan gå några steg, det går framåt. Han är verkligen jätteduktig, trots att han är så enormt valpig fortfarande. Sen gick jag upp till parkeringen och körde en platsliggning med Kenzo och Chili. Det gick bra och därefter fick Chili ligga i bilen och Kenzo och jag gick och tränade. Jag hade bestämt mig för att fokusera på hopp-apport och framförgående och idag fick vi verkligen allting att fungerra bra, till skillnad från igår. Jag upptäckte att vid hopp-apport så ska jag vänta typ 3-4 sekunder innan jag säger "hopp" till honom; då hoppar han utan tvekan. Tidigare har han ryckt till men inte startat när jag kastat apporten och sen sagt hopp - det har sett ut som att han inte har förstått vad jag menar och det är säkert så det har varit. Nu gick det i alla fall jättefint och han hoppade, apporterade och hoppade tillbaka varje gång, inga försök att gå vid sidan av hindret. Jättehärligt! Sen körde vi lite framförgående. Det har fungerat dåligt att ha föremål som dragning; han har helt enkelt inte varit intresserad tillräckligt. Så idag så testade jag helt enkelt att bara gå och sen kommendera "före" och då gick det riktigt bra. Det är ju fördelen med Kenzo - kan jag bara kommunicera till honom vad jag vill han ska göra så gör han det så bra han kan. Kommandot "före" har vi fått till genom att köra det på uppfarten hemma, men i början fungerade det inte när jag sen flyttade det in på planen på klubben, därav att jag försökte med dragning. Men nu verkar han begripa så nu ska vi bara köra vidare på det och få det riktigt snyggt. Vi avslutade med att han fick gå den låga träningsstegen. Han formligen svischar över den nu, så jag får ge ett rejält fot-kommando precis när han går upp på den, då dämpar han farten och går ganska bra. Sen fick jag ett ryck och tänkte låta honom testa den mellanstora stegen, som är som en riktigt bruksstege, bara något lägre. Kenzo tyckte att det var ganska läskigt och han sträckte sig upp så långt han kunde utan att låta baktassarna lämna marken... ;-) Så stod vi ganska länge och han sträckte sig längre än jag trodde var möjligt, men fortfarande vågade han inte klättra. Sen, helt plötsligt, kastade han sig upp och klättrade upp och över och ner - det hela gick så fort att han nästan ramlade ner flera gånger och man kan nog säga att han kravlade/vinglade över snarare än gick men han skadade sig i alla fall inte. Han fick naturligtvis MASSOR med beröm och fick jaga runt med min vante en stund. Efter det här så ansåg både Kenzo och jag att det fick vara nog, så vi drog oss mot bilen. Vi stod och pratade med Lennart en stund och sen dök det upp en bil som visade sig innehålla ett par som var på besök hos oss i julas för att kolla på beauceronerna. Nu hade de köpt valp - en liten hane från Lillsjöviks kennel. 14 veckor var han och en liten tuffing verkar han vara. Ska bli intressant att se vad det blir av den lille sötnosen. Kul med fler beauceroner på klubben! Efter lite mer prat så tog jag mina två busvovvar och gick en sväng. Vädret var helt underbart; strålande sol, blå himmel och alldeles stilla. Vi har ca. 1 dm snö här så det var rena vinteridyllen. Jag passade på att träna lite på att ha båda hundarna gående i koppel - hemma blir det mest att de går lösa och ibland är det bra att se om det fungerar att gå och rasta båda i koppel utan risk för mitt liv (det är rätt många kilo hund i kopplet....) men det gick kanonfint, de är duktiga och lyhörda, även om Chili kan tendera till att dra ibland, men han behöver bara en liten påminnelse och sen är han duktig igen. När vi kom hem var hundarna trötta och nöjda och ligger nu mest och sover. En härlig dag har det varit. I morgon ska jag se om vi hinner köra lite rapport med Kenzo och ett spår med Chili. Hoppas vädret håller sig lika fint som idag, det var verkligen en underbar dag. |
|
Fredag 14 februari
Alla Hjärtans Dag Stack hem lite tidigare från jobb och körde inom Rydshallen och handlade sushi - lite lyx får man allt unna sig ibland. Sen hemåt och när jag kom hem visade det sig att Martin redan hade rastat, trots att jag hade tänkt att vi skulle gå tillsammans. Jaja, så kan det bli. Vi åt istället och tittade lite på sånt vi spelat in på video. Sen gick jag ut och tränade lite med först Kenzo och sen Chili. Kenzos träning gick åt skogen när det strulade på hopp-apport och jag blev arg.... bara att lägga ner och ta ut Chili en stund istället. Sen när jag hade tränat med Chili så tog jag ut Kenzo igen och löste upp det hela och lyckades få det hela hyfsat fungerande. Puh.... ibland är det dumt att ha lite humör.... för det mesta blir jag inte arg på Kenzo, men det händer dock ibland. Jaja. Det går att reparera, men det är ju egentligen ganska onödigt. Jag får trösta mig med att jag har blivit bättre på att kontrollera humöret, så för det mesta blir det inga såna här konflikter. I morgon blir det träning på klubben, får se hur det går. Ska fokusera på framförgående samt hopp-apport och så får vi se om det funkar. Med Chili ska jag nog träna lite linförighet; jag märker att fria följet går mycket bättre än linförigheten... mitt fel, jag har tränat mer fritt följ än linförighet. Nåja, det går säkert att rätta till. Ska även testa och se om han kan klara att gå några steg med apporten i munnen. Vet inte om han är redo för det, men han tar den fint nu och sitter och håller den lääänge. Att plocka upp den från marken ska jag dock inte börja träna på klubben utan det kommer jag att köra hemma, inomhus, till att börja med. Får se om jag får inspiration och kör lite ikväll. Eller så latar jag mig bara.... ;-) |
|
Onsdag 12 februari
Det händer inte mycket... Chili har ju alltså börjat markeringskissa men han lyfter fortfarande inte på benet! Det ser helt otroligt fånigt ut när han "vrider" kroppen för att kunna pricka en buske eller något, eftersom det är svårare att pricka när han inte lyfter på benet. Jag funderar lite över varför han inte lyfter, förmodligen är det pga. att han inte har förstått att han kan göra det. Det skulle förstås kunna vara pga. att han bor ihop med 2 andra hanar, men Isse är ju under Chili i rang och Kenzo är visserligen över men inte speciellt dominant i sitt sätt. Dessutom är Chili superbalanserad och trygg med sin roll, så jag tror inte riktigt på det. Jag tror helt enkelt att han får lära sig att det går lättare att kissmarkera om man lyfter på benet (om man är hund vill säga.... ;-) I övrigt hände det inte mycket ikväll. Jag pratade med Angelica i drygt 2 h och sen tränade jag lite med hundarna, med betoning på lite. Kryp och fjärr med Kenzo, läggande och ställande med Chili. Det var allt. Förhoppningsvis har jag lite mer energi i morgon. Jag längtar till våren! Visserligen börjar det bli ljusare nu, på morgonen när jag går upp märker man rättså stor skillnad, men det är fortfarande nästan mörkt när jag kommer hem. Det gör att jag har svårt att få energi till att träna. Nåja, vi går ju mot ljusare tider så det är väl bara att vänta. För övrigt så är vädret ett lustigt fenomen – vi har nu ca. 2-3 minus här men när jag pratade med Angelica (som bor i Robertsfors, vilket är ganska nära Umeå) så fick jag veta att de har haft +6 grader där idag! Rena vårvädret! Lustigt som det kan bli. |
|
Tisdag 11 februari
Tröttsamt med Isse Nu ikväll har faktiskt Klara och Fredag ätit ur matskålen samtidigt! Framgång. Däremot så gjorde Klara bort sig när hon hoppade upp i soffan och inte såg att Fredag låg där (han har nästan samma färg som den filt som ligger där åt hundarna...). Hon landade nämligen på Fredag, som inte alls uppskattade att bli väckt av att en katt landade på honom. Så han fräste till och smällde till Klara lite, dock inte hårt, utan bara som en markering. Klara bestämde sig snabbt för att hoppa ner... Lite senare kom hon och la sig på mitt ben när jag låg i soffan och pratade i telefon. Hon blir mer och mer social, så hon börjar nog känna sig lite mer hemma här nu. På hundfronten är det ganska lugnt. Dock har Martin börjat gå separata rundor med hundarna - Chili och Kenzo tillsammans och Isse för sig själv. Isse är så jobbig när det är dags för promenad, han stressar upp sig något enormt och det smittar tyvärr av sig lite på Chili. Kenzo är som vanligt oberörd. Jag önskar att vi kunde hitta ett hem till Isse, där han fick vara ensamhund, någonstans på landet, med ägare som aldrig släpar iväg honom till brukshundklubben eller andra ställen där han blir hyperstressad. Hur vi ska lösa det när vi börjar tävla och träna mer med Kenzo och Chili vet jag inte..... just nu har vi ingen lösning på det. Antingen får vi lämna honom på hundpensionat, men då stressar han där, eller så får vi ta med honom och ha en hysterisk stressidiot i bilen. Då får det nog bli lugnande medicin till honom; så illa som han var när vi var på kennelträff i höstas har jag nog aldrig sett honom. :-( Synd att det ska vara så svårt att hitta rätt hem till honom. Jag har svarat på några annonser, men de hör aldrig av sig igen när de får veta hur han är - jag är ju "rak" och berätta allt, både positivt (vilket han ju faktiskt har en hel del) och negativt. Kanske skulle jag annonsera, men jag drar mig lite för det; det känns som att man kommer att få en massa människor som tror att de ska få en schäfer gratis eller i alla fall billigt. Det är INTE det jag är ute efter - att bli av med honom till varje pris. Nåja, vi får väl se, det kan ju ske under... ;-) |
|
Söndag 9 februari
Ny familjemedlem Hundarna fick vara i hundgården vilket de inte direkt uppskattade, men med så många gäster så blir det för trångt med tre sociala hundar med glädjefnatt. Våra hundar är visserligen lydiga och trevliga men inte speciellt väluppfostrade... ;-) Idag har för övrigt vår djurflock utökats med ytterligare en medlem - S*Råådalen's Grace Kelly, allmänt kallad Klara. Klara är en Cornish Rex, en lockig raskatt. Min kompis föder upp sådana katter och Klara har varit ute på foder hos en tjej men det fungerade inte så bra med deras hankatt, som var väldigt elak och prylade upp Klara hela tiden. Så hon fick flytta tillbaka till sin uppfödare, men nu uppstod det ett problem... Klara hade vant sig vid att gå ut och visserligen har inte en Rex-katt så mycket päls (de har bara underull, inga täckhår) men hon vill ändå vara ute lite då och då. Där Anneli bor är det inte helt lämpligt för Klara att gå ut, så Anneli försökte hitta ett nytt hem till henne. Vi sa att vi kunde testa och se om Klara och Fredag (vår katt) fungerar ihopa. Hundar är inget problem, då Klara är uppväxt med hundar, men att släppa ihop två främmande katter kan ju vara värre, speciellt som Klara haft lite dåliga upplevelser tidigare.
Till att börja med fick Klara undersöka huset själv, bara Kenzo var inne och honom kelade hon glatt med. Sen släppte vi in de andra två hundarna och då tyckte hon det blev lite för stökigt. Speciellt Isse är helt fixerad - han blir som vanligt helt låst när det är något han gillar. Han älskar ju katter och är snäll mot dem, om än något "bufflig" men han blir så fruktansvärt intensiv. Så småningom släppte vi ut Fredag. När han fick syn på Klara så blev han alldeles stel, sen gick han emot henne och då gömde hon sig under soffan där Fredag inte kommer in då han är lite större än hon. Fredag stod och stirrade en stund, sen kallade jag på honom och han bestämde sig för att inte bry sig om den där konstiga krylliga saken. Lite senare somnade Klara på sängen i gästrummet och Fredag la sig i soffan i vardagsrummet. Ytterligare lite senare så satt Fredag och åt då Klara kom traskande. Hon bestämde sig för att hoppa upp på diskbänken där deras mat står (för att de överhuvudtaget ska få någon mat så måste den vara utom räckhåll för hundarna) och det gillade inte Fredag alls. Må vara att hon fick lov att vara i huset och han kunde acceptera att hon var typ 1 meter ifrån honom, men att hoppa upp och störa honom när han äter; nej, det uppskattades inte! Han fräste och Klara beslöt sig för att hoppa ner igen... ;-) Trots allt har det hittills gått bättre än jag väntat mig - inga slagsmål, inga skrik och tjut, bara lite blängande och så Fredags indignation över att hon störde honom i maten. Vi får se hur det fortlöper. |
|
Lördag 8 februari
Träning Jag började för en gångs skull med Chili. Han var duktig idag, höll fin kontakt trots att lekkamraten Klumpen fanns på planen och tränade samtidigt, samt även lite andra störningar. Körde linförighet, fritt följ, läggande och ställande under gång och inkallning samt hopp. Tyvärr smällde han i hindret rejält vid sista hoppet blev lite halt en stund, men sen gick det över. Men jag valde i alla fall att avsluta där; vi var i princip klara och han hade skött sig jättebra. På vägen tillbaka till bilen så lyfte han för första gången på benet när han kissade.... han är rolig, för han har markeringskissat några veckor nu, dock utan att lyfta på benet - kan ni tänka er hur det ser ut när han står och vrider hela kroppen för att kunna kissa åt sidan? ;-) Att han lyfte på benet denna gången berodde på att han kissade på en stor sten - för att överhuvudtaget komma åt så var han tvungen att sätta upp ena tassen en bit upp på den sluttande stenen. Får se nu om detta gjorde att han fattade att det är lättare att markeringskissa om man lyfter på benet. Vi avslutade Chilis träning med en budföring på parkeringen. Sen fick Kenzo jobba en stund. Han var inte riktigt så peppad som förra helgen, men gick ändå bra. Jag körde lite hopp-apport, det har inte riktigt fastnat än. Jag ska nog köra lite varje kväll här hemma ett tag framöver och se om vi kan få till det. Inkallning med ställande och läggande var bra. Fria följet var bra och han fick även testa att gå den lilla träningsstegen, vilket han även idag klarade galant. Vi avslutade även hans träning med en budföring. Sen åkte vi och tittade på orkidéeutställning, vidare till Fyra Tassar för att kolla på akvarietillbehör och för att se vad fiskar kostar nu för tiden. Sen var vi på apoteket och sen in på Matex för att handla lite mat och slutligen inom biblioteket för att leta efter böcker om akvarier - men det fanns ju i princip ingenting! Skitdåligt.. :-( Det blir till att leta på nätet eller att köpa böcker. |
|
Torsdag 6 februari
Magsjuka och ett större inköp Sen har vi alltså gjort ett inköp idag. Ett ganska stort inköp, som dessutom utökar antalet husdjur. Nej... vi har INTE köpt en hund till – tre räcker, åtminstone så länge vi har kvar Isse. Däremot så har vi köpt ett akvarium! Jag har haft akvarium i många år, sedan tidiga tonåren och fram till för ca. 4 år sedan. När jag var nybörjare hade jag ett ganska litet akvarium, sen blev det så småningom ett rejält stort, 222 liter och det hade jag i många år. Tyvärr fick jag till slut för mig att sälja det och valde då att köpa ett mindre, ca. 60 liter. Det var nog ett misstag; små akvarium är mycket jobbigare att hålla fina än vad stora är. Så till slut så gav jag upp det här med akvarium, men jag har saknat det jättemycket. Vi har tittat lite på akvarium men att köpa nytt är dyrt och även begagnade går på några tusen,så det har fått vänta och jag har fått längta. Nu dök plötsligt chansen upp att köpa ett riktigt rejält akvarium för en billig summa. Jag blev jättesugen och Martin tyckte "Slå till!". Så det slutade med att vi numera är ägare till ett helglasakvarium på 375 liter! Dessutom till det facila priset av 700 kr. Då ingick även ljusramp, filter, pump och en del andra smågrejor. Som hittat, rena fyndet!! Vi hämtade det ikväll och Thomas, denna klippa, kom ut och hjälpte oss att bära upp det från bilen och in i huset. Det är TUNGT! Otroligt tungt, men jättefint! Jag har fotat det och kommer att lägga upp bild på det i helgen. Nu måste vi lägga på nytt silikon; akvariet har nämligen stått tomt i ca. 4-5 år och jag vågar inte riskera att det läcker. Så speciellt akvariesilikon ska inhandlas, sen måste vi fixa till en ny möbel att ha det på. Det står för tillfället på en gammal skänk eller vad man ska kalla det, men den kommer nog inte att må bra när vi fyller akvariet med vatten, så istället ska vi försöka bygga något nytt. Martins mamma föreslog att vi använder oss av två köksskåp som vi skruvar ihop och sen lägger en skiva på. Låter som en bra idé; vi får fundera lite. Sen dröjer det nog lite till vi kan köpa växter och fiskar; vår ekonomi är inte så bra just nu. Men vi får väl köpa lite i taget och sen vill man nog ändå ha igång akvariet först med bara vatten och växter och pump och så innan man stoppar i fiskarna, allt för att ge fiskarna en så bra start som möjligt. Hur som helst; kul ska det bli!! |
|
Måndag 3 februari
Martin fyller år
Mer än så här blev det faktiskt inte idag. Hundarna har fått promenader samt bus och får nöja sig med det. Kanske kör jag lite inomhusträning i morgon kväll. |
|
Söndag 2 februari
Ingen träning - Chili magsjuk Chili fick av naturliga skäl ingen frukost, vilket resulterade i att han kräkte när vi satt och åt - förmodligen pga. tom mage. Inte mycket att göra åt... Jag hade tänkt spåra med honom idag men eftersom vädret var dåligt (bara några minus men rejält blåsigt) och jag dessutom brukar ha matskålen i slutet så avstod jag - att ha mat i magen på honom just nu vågade jag inte riktigt. Han fick ris till kvällsmat och så hoppas jag att han är bättre i morgon. Isse är nu äntligen bra i magen och har börjat äta av "riktig" mat igen, dock blandat med ris fortfarande. Jobbigt med magsjuka hundar. Nu har Isse, jag och Chili varit magsjuka - undrar om det är något som smittar?? ;-) Istället städade vi och jag bakade lite kakor. Senare på eftermiddagen kom Martins föräldrar ut och grattade Martin som fyller år i morgon. Vi åt taccos och sen kaffe och kakor. Nu ska jag läsa lite på nätet och sen ska vi se Star Trek... det är en trevlig avslutning på söndagarna. Synd att det inte blev mer träning idag, men så blir det ibland. Får försöka köra lite lydnad och några inomhuspass i veckan och så hoppas jag på hyfsat väder nästa helg så det kan bli lite spår då. |
|
Lördag 1 februari
Träning Jag började köra med Kenzo, vilket nästan får Chili att riva bilen... han vill verkligen inte sitta kvar i bilen när jag går iväg med Kenzo för att ha kul - han vill också följa med och han krafsar på rutan och piper, men tack och lov så skäller han inte. Jag värmde upp Kenzo med fritt följ, sen blev det skall, kryp (han kryper fint nu och klarade även en högersväng!), hopp-apport som inte riktigt sitter, han kan ibland välja att gå bredvid hindret tillbaka. Började med några enkla övningar på sändande till rutan och provade också vittringsapport; med tanke på att jag aldrig provat det tidigare så skötte han sig superbra. Jag hittade några pinnar som låg i pryllådan på planen och de tog jag i en plastskopa så att jag inte höll i dem. Sen la jag "vår" pinne lite framför och så skickade jag Kenzo på "leta apport". Jag märkte snabbt att "leta" var nyckelordet – han var på väg att ta första bästa pinne men då sa jag ett tydligt "leta" och då kollade han igenom alla pinnarna och valde rätt pinne, varpå jag hojtade till och berömde massor. Vi gjorde det ca. tre-fyra gånger och jag tror att han började förstå vad jag ville. Han är ju väldigt lätt att träna med bara jag kan kommunicera till honom vad det är jag vill att han ska göra. Sen fick jag av någon anledning för mig att vi skulle testa den låga träningsstegen. Kenzo har haft problem eftersom han faktiskt är lite höjdrädd och jag har överhuvudtaget inte fått honom att gå på den. Träningsstegen är ca. 30-40 cm hög med 8-9 stegpinnar, så de ramlar ju inte och skadar sig om de hoppar av. Men Kenzo har inte velat gå på den alls. Idag provade vi igen - det är länge sedan sist - och efter några försök så kunde han plötsligt trava över den kanonfint! Jag vet inte vad som hände, men han bara klarade det! Han älskade det inte precis, men var heller inte speciellt berörd. Härligt, jag hade ställt in mig på att vi skulle få köra Elit bruks utan stegen, men kanske... det här väcker ju förhoppningar! Efter det här så avslutade vi med ytterligare några hopp-apport och nu gick det riktigt bra. Sen fick Kenzo ligga i bilen och jag tog ut Chili. Han var på superbusigt humör och for omkring som en galning. Han har lite svårt med koncentrationen i fria följet när det är snö på marken.... han ska hela tiden ta små tuggor snö, skutta runt och allmänt busa, men det gör inget, han är ju bara 8 månder och jag väntar mig inte full koncentration av honom. Hur som helst så körde vi några läggande och ställande under gång. Läggandet är bra, ställandet är hyfsat. Sen blev det några hopp-övningar och några framförgåenden, vilket gick riktigt bra. Som avslutning testade jag träningsstegen. Chili har tidigare haft mycket lättare för den än vad Kenzo har haft, i och med att Chili är mer oberörd höjder, men nu märks det att han har det jobbigt med sina långa unghundsben som inte riktigt vill som han vill. Vi försökte flera gånger med att han skulle gå själv men det gick inte, han sträckte sig efter godiset men fick inte upp bakbenen. Till slut valde jag att lägga godis på steget framför vad han nådde, sen kommenderade jag "stanna" och gick bakom honom och lyfte helt sonika upp bakbenen på första steget. Sen hjälpte jag honom med en tass i taget och flyttade först fram en baktass till nästa steg, sedan nästa baktass. Därefter visade jag honom hur han flyttar fram en framtass till nästa steg och därefter nästa framtass, då nådde han godiset. Sen fortsatte vi så - jag la godis på nästa steg, hjälpte honom fram med en tass i taget och så till slut hade han gått hela stegen! Han är så otroligt härlig att jobba med - tänk er, han är 8 månader och han stod helt stilla på stegen medan jag gick runt och flyttade en tass i taget. Han var inte rädd eller så och stod alltså inte kvar för att han var paralyserad och inte vågade röra sig, tvärtom så gick svansen ganska mycket, även om det märktes att han koncentrerade sig och hade då inte tid att vifta fullt så mycket på svansen som han brukar. Men att stå så stilla och låta mig lyfta en tass i taget fram till nästa; det tycker jag är rätt bra gjort av en livlig 8-månaders unghund. Vid det här laget var det bara jag kvar på klubben så jag la en platsliggning på parkeringen med båda hundarna - ibland är det mycket praktiskt att ha två hundar. De behövde inte ligga så länge, kanske 1 minut men Chili skötte sig jättebra och låg helt stilla och var koncentrerad på mig. Till slut gjorde jag några framför gående med Kenzo och nu gick det riktigt bra. Vi har haft lite strul med det momentet eftersom Kenzo inte gärna vill dra i kopplet och därför mest går och strosar fram, men nu använde jag min ena vante (som han älskar att leka med) som jag la i Kenzos bur (som stod öppen) och sen körde vi tvärs över hela parkeringen och nu fick jag lite drag framåt. Inte så mycket, jag kan hålla kopplet med pekfingret, men tillräckligt för att det ska se vettigt ut och att vi ska få en rak fin sträcka. Nu fick det vara nog och vi drog oss hemåt. Det var inte så farligt kallt om man bara ska se till termometern, ca. -5, men det blåste en hel del och det var nog egentligen kallare, så det var skönt att hoppa in i bilen och köra hemåt. |