Dagbok om vardagslivet med våra hundar

Februari

Torsdag 28 feb.
Jaha, så har jag gjort min sista dag på Tekniska Verken i Linköping. De tackade av mig jättefint med tårta och så fick jag en mycket vacker orkidée. Nu får vi se var mitt nästa uppdrag blir.

Det har för övrigt fallit en hel del snö! Ca. 1.5 decimeter har vi nog. Inte så mycket om man jämför med längre upp i landet, men fullt tillräckligt här. Dessutom har man ju blivit lite lurad av vädret på sista tiden - det har ju varit väldigt vårlikt och sen plötsligt är det vinter igen... bara så där. Vi får väl se hur länge det varar.

Hundarna var på enormt bushumör idag. Vi hann inte gå så långt innan de började springa och lekslåss, som de ofta gör. Det låter för dj-vligt rent ut sagt - kände man inte dem skulle man nog tro att de höll på att ryka ihop. Det morras och tuggas och brottas och bits och slits, sen springer de en bit och sen börjar alltihopa om igen... Men det är alltid Kenzo som väljer när det är dags att sluta. När han får nog och Isse inte slutar så far Kenzo på Isse och morrar i ett helt annat tonfall än när de leker, man hör verkligen att det är allvar. Ofta har Kenzo även en tass uppe på Isses manke samt att han luggar honom i nackhåren. Då blir det avbrott i leken och Isse lugnar sig. Men aldrig att det blir något riktigt gruff mellan dem, utan Isse går alltid undan för Kenzo när Kenzo blir irriterad och tröttnar. Å andra sidan är detta enda gången som Kenzo hävdar sin rang. När det gäller mat och sånt är de väldigt toleranta - äter glatt från samma tallrik om de får smaka rester och tidigare när Kenzo var lite dålig på att äta (det har gått över nu) så kunde Isse gå fram och försöka ta Kenzos mat när han var klar med sin egen och då flyttade sig Kenzo bara och lät honom ta det. Att sen jag inte tillät att Isse tog hans mat är en annan sak... Det enda jag sett dem vakta rejält mot varandra är alldeles färska märgben. De gamla benen som ligger utspridda över huset och hundgården är det ingen speciell konkurrens om, utan Isse kan ligga och gnaga på ett ben, sen tröttnar han lite och låter benet ligga och lägger huvudet på tassarna och vilar. Då kan Kenzo komma smygande och kolla lite på Isse för att se om det är OK att ta benet. Får Kenzo ingen reaktion från Isse så kan han då ta benet och lägga sig ner alldeles bredvid Isse och gnaga på benet, medans Isse vilar vidare.

Jag är så glad att våra hundar fungerar så väldigt bra tillsammans. Det märks att de verkligen har glädje av varandra. Ytterligare en orsak till att vi hoppas att Isse håller sig frisk - det skulle vara väldigt tomt för Kenzo om vi var tvungna att avliva Isse... :-/

Gårdagskvällen ägnades bland annat åt att titta på en videofilm som Angelica skickat. De hade filmat när hon och Trulls tränade lydnad samt lite annat, typ hur Trulls' föremålsintresse ser ut etc. Jättekul att se - det är inte samma sak att höra det beskrivas på telefon som att se det i verkligheten. Jag hoppas att vi kan träffas någon gång under våren eller sommaren för det hade verkligen varit roligt.

Tränade vars ett kort pass lydnad med hundarna. Isse är väldigt sugen på Frolic och det tillsammans med klickern har gjort att han faktiskt tycker att det är riktigt kul att träna lydnad med matte! Nu ska jag testa ute i trädgården i morgon - hittills har jag bara kört inomhus, men nu får jag gå vidare och se hur det går.

Måndag 25 feb.
Glömde berätta att jag i söndags la ett spår till Kenzo, ett näringsspår, kanske 40 meter långt, på gräsmattan och sen fortsatte det upp i skogen. Han spårade bra, det var lite snö på vissa ställen så jag kunde se att han höll sig bra i spårkärnan. Spåret var ca. 35-40 minuter gammalt och hade köttbullar kanske i vart tredje/fjärde steg. Mot slutet så markerade han kongen, som låg kvar sedan förra spåret, jag hade passerat ca. en knapp meter från den men inte brytt mig om att ta upp den. Nu markerade ju Kenzo den och fick beröm samt en köttbulle, men sen hade han lite problem att komma igång igen - kongen har ju tidigare betytt slut på spåret. Dessutom gick mitt spår precis parallellt med ett kattspår och det förvirrade honom lite. Men så småningom redde han ut det och tog sig fram till burken med köttbullar som jag numera tänkte ha som slut. Det verkar som om han nu är helt på det klara med att man ska nosen i marken när man spårar, så det är nog bara att gå vidare nu. Om jag hinner en kväll i veckan (och om vädret är på rätt humör...) så ska jag lägga ytterligare ett kort näringsspår, sen tänkte jag lägga ett eller två näringsspår i skogen i helgen.

Eventuellt ska vi åka till Jönköping på lördag och gå på beauceronklubbens årsmöte - vi har inte riktigt bestämt oss än, men det lutar åt att vi gör det. Vore kul att träffa lite fler beauceronmänniskor.

Söndag 24 feb.
Så är vintern tillbaka.... I fredags drog ett område med snö in över oss. Vi fick några centimeter, men det blev inte så illa som de hade väntat sig. Skåne har däremot fått en ordentlig omgång - det började snöa i tisdags och sen har det varit rätt jobbigt därnere med urspårade tåg, avstängd Öresundsbro, bandvagnar som stod redo och massor av olyckor i det hala och blåsiga vädret. Så farligt blev det inte här.

I fredags var jag och såg spexet tillsammans med Martins föräldrar. Det blev en lång föreställning - publiken var verkligen entusiastisk och det blev många omstarter. Hundarna fick tyvärr vara ensamma, vilket inte känns så kul, dock är det ytterst sällsynt att vi är borta både på dagen och på kvällen. Vädret var ganska OK när vi körde hem på natten, lite halt men inte på något sätt svårt att ta sig fram.

Däremot snöade det på lördag morgon (förmiddag...) när vi vaknade. Det hade tydligen snöat en del under natten för det var helt vitt ute. Vi gick en sväng med hundarna på lilla grusvägen. Såg spår efter bilar och jag misstänkte jägare, men vi såg först ingenting. Men så plötsligt dök det upp en hund.... en stövare. Vi kallade in våra hundar; Isse hann aldrig riktigt inse vad som hände medans Kenzo var halvvägs framme vid hunden men vände snällt. Vi kopplade våra och sen kom hunden fram och hälsade. Det visade sig vara en tik, mycket snäll och vänlig. Hon hälsade först på Kenzo, som uppförde sig precis lika fint som han brukar - han hälsade lugnt och vänligt utan att bli stökig. Sen gick tiken fram till Isse, men han kan ju inte hälsa vettigt utan kastade sig fram i sin iver att få träffa en hund, vilket skrämde tiken så hon pep till och sen återvände hon istället till Kenzo som tydligen var en mycket trevligare bekantskap... Vi vände och gick hemåt och efter lite funderande så fortsatte tiken åt andra hållet. Vi ville ju inte störa henne när hon jobbade och jag var först lite orolig att hon skulle försöka följa med oss, men det var alltså inga problem. Lite senare på eftermiddagen rastade vi en rund till innan vi gav oss iväg mot spexet. Denna gången blev det en sväng längs stora grusvägen för att inte störa i eventuell jakt. Vi gick ut på vallfältet och lät Kenzo springa av sig genom att gå en bit ifrån varandra och låta Kenzo springa mellan oss. När vi hade vänt lät vi Isse göra likadant men han var lite distraherad och när vi sen hörde rådjur skälla från skogen bakom oss, där vinden låg på ifrån, så insåg vi vad det var som störde. Efter den här rundan fick hundarna vara i hundgården och vi gick in och bytte kläder och åkte till stan. Det var sista spexföreställningen och den blev rätt lång - de hittade på en massa bus och roligheter. Efter föreställningen rev vi en del av ljudprylarna och hjälpte till att lasta dem i en bil, därefter var det äntligen dags att köra hem. Vi var hemma vid halv ett ungefär, efter att ha blivit fördröjda på Statoil när kassan hängde upp sig och kassörskans hjärna gjorde likadant.... *suck*

Nu i morse vaknade vi ganska sent. Det hade snöat i natt igen och snöade fortfarande lite när vi var ute. Idag mötte vi dock ingen jakthund. Väl hemma igen blev det först fågelmatning, sen hundutfodring och till sist frukost för oss. Jag jagade iväg en katt som satt under fågelbordet och åt kexbitarna vi kastat ut. Lite senare såg vi en stor "pälsboll" som satt och åt kex eller frö - det visade sig efter lite letande på nätet vara en ängssork, även kallad skogssork. Jättesöt var den fast jag kan tänka mig att många skulle trott att det var en råtta.... Nu har vi haft både sork- och musbesök vid fågelmaten. Lite förvånad är jag över att inga harar eller rådjur verkar ha intresse för att komma in i trädgården. Men jag är tacksam så länge åtminstone rådjuren stannar ute på fälten - det är underbart vackra djur men jag vill gärna ha kvar mina blommor i trädgården.

Överhuvudtaget är det gott om djur här runt omkring. Vi har sett en hel del högar med älgspillning, däremot har vi inte sett själva djuren. Rådjur får vi stanna för att släppa fram över vägen lite då och då, räv har vi också sett och så naturligtvis alla fåglar. På sommaren flyger det ofta fladdermöss här och i somras höll jag ju på att trampa på en liten huggorm som låg och solade sig i skjulet bredvid garaget. Det är härligt att bo så här nära naturen!

Tisdag 19 feb.
Igår hände i princip ingenting på hundfronten, förutom naturligtvis den vanliga rastningen. Jag hade tänkt komma iväg i hyfsad tid för att få gå en runda i dagsljus, men så hade Martin möte på jobbet och så fick jag vänta, sen ringde han och sa att de blivit ytterligare försenade så hans chef skulle köra honom hem... jaja, bra för min flex i alla fall.

I dag kom jag däremot iväg i tid, Martin hade spexet ikväll så jag fick ta en promenad själv. Det var ljust!! Underbart! Vi gick en runda som är ca. 2 km och sen när vi kom hem la jag ett näringsspår åt Kenzo på gräsmattan (15-20 meter långt) och det fick ligga en halvtimme. Han gick jättefint, jag hade ökat avståndet mellan köttbullsbitarna vilket inte verkade spela någon roll, förutom att det inte blev så "hackigt" eftersom han spårade lite längre mellan varje godbit. Sen brydde han sig knappt om kongen i slutet utan vill fortsätta spåra där jag hade gått bakom huset!! Nåja, det gör inget, jag kan ha köttbullar som spårslut istället om det gör att han spårar bättre. Nu börjar det bli dags att lägga lite längre spår, fast fortfarande med köttbullar i, och se hur det går. Får bli till helgen, än så länge hinner man bara precis hem och ut på rastning innan det är för mörkt. Jag kan visserligen lägga spåret innan rastningen men sen är det mörkt när vi ska gå det och även om Kenzo klarar det utan problem så kommer jag förmodligen att slå ihjäl mig - det är en sak att gå på en hyfsat slät gräsmatta och en helt annan att vimsa omkring i skogen som är full med träd (tänka sig!) eller i kohagen som är full med vattenpölar, stenar, snår och ris. Nåja, helgen är inte SÅ långt borta.

Söndag 17 feb.
Helgen har varit ganska lugn. I lördags fixade vi till i hundhuset efter Kenzos senaste påhitt - han hade fortsatt tugga runt hundluckan. Där började han tugga i höstas, men sen övergav han det och har inte rört det igen, förrän nu vill säga. Nu hade han gnagt ett rejält stort hål i gipsväggen.... ca. 1 dm i diameter. Martin löste det genom att spika en rejäl träplatta över. Sen satte han upp ett lysrör i taket istället för den hängande lampa vi tidigare hade - Kenzo hade ju redan tuggat sönder skärmen och vi ville inte riskera att han försökte ge sig på själva lamphållaren och glödlampan. På köpet fick vi betydligt bättre ljus också, eftersom lysröret lyser upp mycket bättre än taklampan.

Jag passade på att städa av ute i hundgården, där var dock inte så mycket att städa denna gången, och sen körde jag lite lydnad med Kenzo. Trände en del på hoppet, han har inte riktigt förstått att han ska hoppa på kommandot utan vill vänta på mig. Men det kommer så småningom.

Vi har inte spårat i helgen eftersom det i lördags blåste halv storm.... vi börjar bli riktigt trötta på den här blåsten nu. Idag var vi och såg "Sagan om Ringen" och den började redan kl. 13 så det var nästan mörkt när vi kom hem efter att ha sett filmen och sen handlat lite mat. Det fick bli vanlig rastning istället. Får försöka spåra nån kväll i veckan, korta näringsspår går ju att lägga i trädgården. Dock spårade jag i fredags, ett lite längre näringsspår - ca. 25 meter - och det gick riktigt bra. Han har börjat haja att han ska ha nosen i backen nu. För att återgå till "Sagan om Ringen" så tyckte jag att den var mycket bra. Den är 3 timmar lång, men det märks liksom inte. Det enda jag irriterade mig på är att de har ändrat i handlingen på en del ställen, men i övrigt var det en mycket bra film och jag vill gärna se den en gång till.

Torsdag 14 feb.
Vi var uppe tidigare än vanligt idag, för Martin skulle med ett tåg till Malmö kl. 8, så jag var på jobb redan 7.40!! Det är nog nästan rekord.... Kände mig tyvärr inte helt pigg, undrar om det är förkylning på gång? Nåja, det lär ju visa sig. Slutade redan fyra och körde ut på Tornby för att handla. En lustig syn var alla killar som kom ut från Ikano-huset med blombuketter.... Gissa om det har blivit ett "tvång" för vissa att köpa något till sin sambo/fru etc. Har förstått att en del blir riktigt arga och besvikna om inte killen kommer hem med något. Jag väntade mig inte något alls, dels med tanke på att det inte alls är nödvändigt för Martin att köpa något till mig och dels för att jag visste att han var i Malmö hela dagen och skulle komma med tåget kl. 20. Däremot köpte jag två goda choklad (såna där mörka med hög kakaohalt i - såna som är riktigt farliga för hundarna för övrigt) till Martin, tyckte att han kunde behöva något gott. :-)

Tog en något kortare promenad än vanligt med hundarna. Kenzo har en torrspricka på ena framtassens trampdyna, förmodligen beroende på den att den "grusväg" vi ofta går på egentligen består av bergkross, som inte är helt snällt mot tassarna. Körde däremot lite lydnad i trädgården sen - gräsmattan är snäll mot en sprucken trampdyna. Kenzo var duktig, lite väl livlig ibland, så vi tog en busstund där jag jagade honom och han sprang som en galning; han hade skitkul, morrade och skällde och jag skrattade så jag höll på att ramla omkull ibland. Efter det var lydnaden lite mer samlad... spännande egentligen - vissa hundar hade säkert gått i taket om man busat så här och sen kört lydnad, men inte Kenzo inte.

På det stora hela gick lydnaden bra. Han slarvade med apportbocken en gång, tog den i ena änden istället för på mitten, vilket gjorde att när han snodde in vid min sida så tappade han den - inte så konstigt med tanke på att han verkligen kastar sig runt och in - han går in på min vänstra sida. Men han plockade upp apporten igen och lämnade av den snyggt och prydligt. Han vet precis hur han ska göra - det bara blir lite överentusiastiskt ibland.... helt OK, han är ung. Han har i alla fall glädjen i arbetet hela tiden, DET är viktigt, tycker jag.

När Martin kom hem så fick jag minsann en röd ros!!! Tala om att jag blev häpen. Gulle! Han hade svängt inom macken och de visade sig faktiskt ha en del blommor kvar. Himla gulligt av honom, min sötnos.

Tisdag 12 feb.
Idag skulle jag varit på konsultmöte på jobbet (Proffice alltså) men det strulade till sig. Vi körde vars en bil in idag, eftersom Martin skulle vara kvar och spela in spexet och jag var alltså tvungen att köra hem om och rasta hundarna och sen åka in till stan igen för att gå på mötet. Det hade väl funkat om det inte varit för att jag skadat min axel på något sätt. I vissa vinklar känns det som om någon stuckit en kniv i axeln, inte kul. Jag kände av det redan när jag körde in i morse, men tänkte inte så mycket på det. Men sen har det definitivt inte blivit bättre under dagen, utan snarare värre. När jag körde hem gjorde det rejält ont och jag kände inte för att köra in till stan och sen hem igen, ytterligare ett varv. Ringde min chef och förklarade och tack och lov så har jag en klok och förstående chef, så jag kunde hoppa över mötet idag.

Måndag 11 feb.
Idag var det dags för foderhämtning, vilket vi hade full koll på... vad vi dock inte hade full koll på var att denna turen var en tidig tur. Lite över elva ringde chauffören och meddelade att han skulle vara vid Biltema kl. 11.55!!! Jisses... jaja, det var bara att åka, inte mer att göra åt det. Vi hämtade fodret och sen handlade vi lite mat till oss själva, sen blev det hemfärd. Egentligen är det ju jätteskönt att sluta så tidigt, nackdelen är att det tar hårt på flexen. Nåja, hur som helst så blev hundarna ytterst häpna över att vi kom hem så tidigt. Vi lastade in maten i kyl och frys samt fyllde frysboxen med hundfoder, sen tog vi vovvarna och gick en runda.

På vägen hem tog jag båda hundarna och så gick Martin ut ett spår till Kenzo och stannade själv kvar som slut. Jag gick tillbaka hem med hundarna och satte Isse i hundgården, sen gick Kenzo och jag tillbaka och tog spåret. Men det gick inget vidare, han sänkte knappt nosen och försökte bara få in vittringen i vinden hela tiden. Han kom fram till slut, men det var nog mer tur än skicklighet. Vi la ett spår till direkt efter, där jag gick iväg och Martin fick spåra med honom, men inte heller här gjorde Kenzo något vettigt, utan flängde omkring och vimsade och fattade inte alls att han skulle sänka huvudet. Han spårade dock sista metrarna fram till mig, men det är inte bra nog. Hur som helst så gick vi hemåt, men så fick jag för mig att "Nej minsann, vi SKA ha honom till att fatta att han ska sänka nosen!" så jag la ett kort spår (15-20 meter) med godis i och kongen i slutet. Släppte på direkt i sele och koppel, Kenzo drog iväg som vanligt så de första 2-3 metrarna missade han helt att det låg godis i spåret. Då stannade jag och sen stod vi där tills han plötsligt insåg att det låg något på marken. DÅ, äntligen, fick han ner nosen och sen spårade han faktiskt hela vägen fram till kongen! Nåja, då vet vi det. Det får bli många godisspår nu så att vi får ner huvudet på honom igen. Dessutom blir det överhuvudtaget inget uppletande mer, varken utomhus eller inne, förrän spåret sitter som det ska. Har även lite funderingar på om vi inte borde försöka spåra i skogen i stället, med tanke på att han verkar förknippa fälten/hagarna med uppletande. Får nog bli så nästa gång - förhoppningsvis till helgen. Ska dock inte lägga godis så tätt som jag gjorde nu (varje decimeter ungefär) för han tar ändå inte alla. Fast om jag använder köttbullar istället för torrfoder så blir det nog intressantare...

Nåja, här har jag lite att fundera på. Skadar nog inte att han strular med något - allt annat har gått så lätt med den här hunden att jag ibland blir lite osäker... ska det verkligen vara så här enkelt? :-) Nu har vi det här med spåret att ta tag i. Han uppförde sig likadant i början när jag försökte spåra med honom - han fattade inte att han skulle sätta nosen i backen, utan försökte lösa det genom vindvittring. Men efter lite tragglande med godisspår så gick han riktigt bra, har för mig att den 4 november var näst sista gången vi spårade, då spårade han riktigt bra, tillräckligt bra för att jag skulle anse det som helt godkänt. Sen höll vi upp en månad, pga. vädret och sen när jag försökte igen den 4 december så hade han glömt det mesta. Han prioriterar helt klart inte spårbeteendet och eftersom inlärningen inte var klar så är det ju inte så konstigt att han inte spårar vettigt nu. Dock går det ju mot ljusare och varmare tider, så nu får det blir spår varje helg och så småningom bör vi kunna spåra även i veckorna.

För övrigt skulle jag lätt kunna vänja mig vid att bara jobba halvtid - det var verkligen skönt att komma hem så tidigt idag! Synd bara att man inte kan överleva vettigt på två halvtidslöner...

Söndag 10 feb.
Idag kom vi upp lite sent, vilket nog berodde på att vi inte släckte förrän klockan var närmare halv tre. Tog en lite längre "morgon"promenad med hundarna, eftersom vi skulle iväg till stan sen. Tanken var att se "Sagan om Ringen" med Martins mamma och sen skulle vi hem till dem och fira Martins födelsedag i efterhand. Enligt tidningen så gick filmen 13.30, men när vi kom till bion så visade det sig att den gick redan 13! Eftersom vi tänkte köpa biljetter och sen köra hem till Marianne och John och parkera där och gå ner så blev det inte som vi hade tänkt, tiden räckte helt enkelt inte till, vi stod parkerade där vi skulle fått böter och Marianne var hemma.... klockan var då tio minuter i ett. Så vi hoppade över det där med film; får försöka ta det nästa söndag istället; och åkte istället hem till Marianne och John och hade en trevlig eftermiddag. Så kan det gå ibland.

När vi kom hem var det på väg att mörkna så hundarna fick en halvlång promenad och sen körde vi en budföring med Kenzo, bara i trädgården, väldigt kort, men det visade ändå att han har full koll på vad han ska göra. Mer träning än så blev det inte. Kanske kan det bli ett spår i morgon eftersom vi kommer hem tidigare än vanligt, vi ska nämligen hämta foder på eftermiddagen och sen får vi åka hem med det eftersom det är fruset och varken Martin eller jag kan förvara 40 kg fruset foder på våra jobb. Så jag tänkte att jag skulle ta Martin till hjälp och lägga ett motivationsspår till Kenzo, med husse som "slutföremål" ;-).... får se hur det går.

Lördag 9 feb.
Martin åkte iväg till stan tidigt, ungefär vid halv ett. Det är premiär på spexet ikväll och innan dess ska han dra en massa kablar för mikrofoner och annat. Jag la ett spår till Kenzo i hagen närmast huset. Lät det ligga i ca. 30 minuter, det var blött och ganska blåsigt och jag hade nästan medvind. Körde lite lydnad innan för att ta ner den värsta energin och sen gick vi en kort rastrunda, vilket nog var bra, för han behövde både kissa och bajsa. Lär ju inte bli bättre spår med en nödig hund. Sen gick vi och tog spåret. Han spårade slarvigt, vimsigt, drog omkring och var rätt hopplös. Så då fick jag nog och korrigerade honom rättså rejält. Efter det spårade han faktiskt lite bättre, men bra var det inte. Nå, han hittade slutet, fick leka lite med kongen men sen la jag honom och gick iväg snett mot huset till, visserligen blev det lite halvt om halvt medvind men det fick bli så. Gick kanske 50 meter, la kongen, gick tillbaka i en båge och släppte direkt på honom. NU spårade han, riktigt bra dessutom! Han fick mycket beröm när vi hittade kongen och sen gick vi vidare bort i hagen och jag la ytterligare ett spår, denna gång i medvind. Han spårade hyfsat, men inte helt bra, han tycks inte riktigt begripa vad han ska göra, men han hittade i alla fall fram.

Jag tror att jag måste öka motivationen för honom. Just nu är han inte riktigt med på varför han måste gå sakta och spåra, när han kan springa med hög näsa och söka. Funderar på att lägga några husse-spår, där Kenzo får se husse försvinna, sen tar jag undan honom och sen får spåret ligga bara 5-10 minuter, sen släpper jag på och så får vi se om det motiverar honom lite mer. Dessutom kommer jag inte att köra några uppletanden på ett tag nu, varken inne eller ute. Han har inga som helst problem med att använda sin nos till att söka i vinden, och uppletande kommer ju faktiskt inte förrän i högre klass; just nu är det viktigare att få honom att gå ordentliga spår.

Tog sen ut Isse och körde lite lydnad. Till att börja med såg det ganska hemskt ut - han går och smyger, med huvudet långt under rygglinjen för att visa underkastelse för mig. När jag kallar in honom så startar han ganska bra, men ju närmare mig han kommer desto saktare går det och desto lägre blir han. Snacka om lugnande signaler. Problemet är att jag inte är en hund - jag blir istället irriterad när han går och "mesar" så. Insåg att det inte skulle funka att fortsätta sådär, så jag gick in och hämtade köttbullar och klicker. Har "klickat in" båda hundarna och båda verkar ha fattat betydelsen av klicket. Däremot känner jag inte något större behov av att använda klickern på Kenzo, då han är så lättstyrd, ett "bra" eller "ja, duktig kille" från mig i rätt ögonblick gör att han vet att han gjort rätt. På Isse däremot är det en fantastisk förbättring när jag använder klickern! När han går fot så går han ibland och sneglar lite lätt på mitt ben, då klickar jag och han inser direkt att det var rätt. Så lydnaden såg plötsligt mycket bättre ut när han insåg att han fick köttbullar så fort han gjorde rätt, dvs. så fort jag klickade. Glädjande!

Fick i ögonvrån syn på grannen som passerade ute på vägen, på väg ut på en promenad. Jag hann dock inte se om han hade hunden med eller inte - han var nästan ur synhåll precis när jag såg honom. Fick en idé om att jag skulle testa att försöka träna Isse på att se hund på avstånd utan att gå i taket, med hjälp av klickern. Men naturligtvis så kom grannen inte tillbaka, jag väntade och väntade men det började bli svalt så till slut fick jag ge upp. Då passade jag på att träna när det kom en bil. Jag hade lite tur, för det kom en liten flaklastbil i hög fart, som sen saktade in och backade in på "vår" lilla grusväg, precis nedanför vår infart, och sen körde tillbaka samma väg som den kommit. I vanliga fall är Isse nyfiken på bilar som kör på stora vägen men han säger ingenting; kör de däremot in på "vår" väg då blir det liv på honom. Vi stod på däcket framför huset och jag hade Isse vid sidan, med ryggen mot vägen. Jag var ju inte beredd på att bilen skulle stanna och backa, men när jag insåg att de bromsade in så fick jag en bra chans att korrigera Isse med ett "nej" när han vände på huvudet. Direkt när han bröt och tog kontakt med mig så klickade jag och sen kom köttbullen. Efter det var han TOTALT koncentrerad på mig, trots att bilen backade och körde iväg så tittade han inte sig om en enda gång! Framgång! Nu får vi försöka träna mer, så kanske vi kan få bort en del av hans stökiga beteende när han ser människor på grannens gård, eller när det kommer människor cyklandes eller promenerandes förbi på stora vägen, för sitter vi på trädäcket och har Isse med så bara måste han varna och sen har han svårt att sluta, han ligger och "småskäller" ganska länge efteråt. Kanske kan vi till och med använda det här för att bryta hans totala fixering på hundar? Jag tror ju aldrig vi får bort den, men man kanske kan dämpa den lite? Vore fantastiskt!

För övrigt så passade jag på att titta hur Isse ser ut i baken, vi har ju blivit lite oroliga att nya fistlar är på gång i och med att vi tycker att han slickar sig mer än han borde. Men allting såg jättefint ut, inte minsta antydan till fistlar. Så förhoppningsvis är vi bara överdrivet oroliga. Problemet med fistlar är ju att de öppnar sig innifrån och ut, så om han slickar sig så KAN det bero på att det är något på väg, bara det att vi inte kan se det än. Nåja, det SER i alla fall bra ut, vi håller tummarna för att det fortsätter att VARA bra också!

Fredag 8 feb.
Idag fick jag åka hem själv, eftersom Martin skulle till spexet, det var genrep ikväll. Kom hem vid lite över halv sex och insåg att det faktiskt var lite ljust på himlen i väster, inte mycket, jag fick ha ficklampa när jag rastade, men trots allt var det i alla fall inte helmörkt! Mötte bonden med traktor på grusvägen, jag hade köttbullar i fickan och fick faktiskt Isse till att uppföra sig riktigt fint båda gångerna traktorn passerade oss.

Eftersom jag slet av ledbandet två gånger under 2000 så går jag numera alltid med fotstöd på den dåliga foten, åtminstone utomhus. I morse hade jag förlagt mitt "bra" fotstöd så jag fick ta det andra, som egentligen stödjer bättre, men som samtidigt sitter lite för hårt åt. När jag kombinerade det med att ha gummistövlarna så gick det inte bra alls, jag fick våldsamt ont i foten och vi kunde därför inte gå en längre runda. Fick ta igen det sen genom att träna hundarna. Försökte "klicka in" Isse, verkade som om han fattade, sen körde jag lite övningar där han skulle välja antingen boll eller rulle beroende på vad jag bad honom hämta. De första gångerna gick det bra, sen blev han trött, men vi lyckades avsluta så att han i alla fall gjorde rätt sista gången. Körde samma med Kenzo, som hade full koll på skillnaden mellan boll och knut (litet knutrep). Körde också lite kryp med Kenzo, såg riktigt fint ut. Sen verkade båda hundarna nöjda, även om Isse, som vanligt när husse är borta, hade lite svårt att koppla av.

Imorgon ska jag förhoppningsvis spåra med åtminstone Kenzo, helst med båda. Måste försöka få Kenzo att inse att han inte kan vimsa omkring i spåret och ta det lite då och då. Får bli lite mer motivationsspår samt att jag kommer att bryta honom om han slarvar för mycket, då kommer jag bara att stanna honom, sela av och sen får han alltså ingen belöning. Får se om det hjälper. Skulle gärna vilja spåra med Isse också, hoppas tiden och markerna räcker till. Det är så himla vått i skog och mark nu och mina stövlar funkar som sagt inte så bra ihop med mitt fotstöd, dessutom är det stora hål i stövlarna, dags att köpa nya kanske?! ;-) Viktigast är att få en chans att spåra med Kenzo, Isse kan alltid få göra någon annan övning. Visserligen gillar han verkligen att spåra, men å andra sidan KAN han ju spåra, Kenzo har däremot inte riktigt hajat allt och med tanke på att det är Kenzo som jag (förhoppningsvis) kommer att tävla med så får jag ju ta och satsa på honom i första hand. Nåja, har jag tur kan jag lägga två spår så att Isse får sitt också. Eftersom jag inte spårat med någon av hundarna sedan december (tror det är ännu längre sen med Isse) så orkar nog inte någon av dem något längre spår. Nu hoppas jag bara på lite hyfsat väder, vill inte ha mer regn eftersom det redan är så blött i markerna.

Torsdag 7 feb.
Martin var och handlade batteri samt lite andra småprylar som vi behövde till bilarna. Sen fick han släppa av mig hemma, eftersom han skulle in till spexet och fixa något där. Jag tog den vanliga rundan med hundarna, för en gångs skull (i och med att vi kom iväg lite tidigare från jobb) så var det ljust! Visserligen hann det mörkna när vi var på väg hemåt igen, men jag behövde inte ficklampan!! Härligt!

Sen tränade jag lite med båda hundarna. Passade på att göra en platsliggning när vi var ute på rastningen och störde dem genom att slänga godis över huvudet på dem... det var lite svårt, Kenzo låg dock utan problem, däremot var Isse på väg upp nån gång. Han har svårt för det där med att hålla kommanon nån längre stund. Tillbaka hemma så började jag köra lite lydnad med Isse. Hämtade köttbullar och körde med massor av beröm och mycket köttbullar och han tyckte faktiskt det var kul! Har ju haft problem med att han tycker att det är otrevligt att köra lydnad med mig, men igår gick det riktigt bra. Kul att se! Inte för att det någonsin blir en tävlingshund av honom, med tanke på hur hysterisk han blir när det finns andra hundar i närheten så är det kört, men skönt i alla fall att jag kan köra lite lydnad med honom, han behöver jobba, även om han inte alls behöver det på samma sätt som Kenzo gör.

Kenzo gick som vanligt bra. Han var supertoppad och slarvade en hel del, men det gör han bara när han är så där jättesugen på att träna och det försvinner efter en stund så jag bryr mig inte. Vill för allt i världen inte plocka bort hans entusiasm för att jobba. Han behöver inte någon motivation med köttbullar, att få jobba med mig är tydligen belöning nog. Men han får naturligtvis godis ändå, ibland, för att förstärka det hela. Han gjorde ett par riktigt snygga apporteringar, det går kanske lite väl fort ut och när han sen ska ta apportbocken så kan han mycket väl tvärbromsa nästan på den så att den kasar iväg, detta händer bara när han är så där riktigt uppe i varv. Så då gjorde jag så att jag, precis när han kom fram till apporten, röt till: "Ta ordentligt!". Här är något som jag verkligen uppskattar med Kenzo; trots att jag verkligen röt (och ni som känner mig vet att jag kan låta rättså rejält...) så fick detta inte honom att sluta jobba eller så, det dämpade honom bara tillräckligt för att han skulle ta apporten snyggt, och sen kom han i full fart in till mig igen. Hade jag gjort så med Isse så hade han aldrig mer tagit apporten, eller åtminstone så hade vi fått köra seriös positiv träning med apporten sen. Men Kenzo fattar vad jag menar och tar korrigeringar jättebra. Just det här att det är väldigt lätt att korrigera honom med rösten är suveränt.

Efter träningen var både hundarna och jag nöjda och vi gick in och fixade mat - dvs. jag fixade mat och hundarna fick ligga i grovköket och titta på. Isse blir kopiöst smutsig nu när det är lerigt på "lilla" grusvägen. Vi kan inte undvika att gå på den, den biten som är lerigast ligger precis utanför vår utfart. Kenzo blir lite smutsig om tassarna men torkar fort, däremot blir Isse smutsig över precis hela bakbenen samt även om magen. Den där konstruktionen med så kraftigt vinklade bakben ÄR inte vettig. Han rör sig inte så lätt som Kenzo, han blir smutsig hur lätt som helst, han ger överhuvudtaget ett ganska osmidigt intryck jämförelsevis. Å andra sidan var han smidig jämfört med Bibbi, så det hänger väl på vad man jämför med. Men jag kan ändå inte anse att dessa vinklade schäfrar med sina räkstjärtar och karprygg är vettigt och sunt byggda. Ren idioti, om ni vill veta vad jag tycker...

Onsdag 6 feb.
Ikväll blev det den vanliga promenaden, som väl är ungefär 2 km. Jag var trött och seg och orkade inte riktigt med att träna något, så efter maten blev det läsning av Hundsport, medan Martin gick ner till garaget och tänkte byta olja på Volvon - den har börjat "klaga" lite - oljelampan lyser några sekunder när man startar, så det är nog dags att byta olja och filter. Men.... inte hade vi någon hylsnyckel som passade till oljetrågspluggen... och våra skiftnycklar lyste med sin frånvaro. Så det blev inget med det oljebytet. Det blir istället en färd till Biltema imorgon. Nåja, Audin behöver ändå nytt batteri, så då kan vi lika gärna passa på att köpa en nyckel också.

Fick se statistik på hur många träffar jag har på min sida och det var minsann inte så illa, så det verkar som om det är en hel del som hittat till mig! Verkligen roligt!

Måndag 4 feb.
Tydligen så fungerade Martins förebyggande åtgärder - mattan (och även resten av hundhuset) var orört av lillbusen. Skönt! Hoppas det håller sig så. I morgon ska de få vars ett märgben när vi går till jobb, så har de lite sysselsättning.

Förmiddagen har varit riktigt fin, med sol och bara lite vind, men på etermiddagen började det blåsa upp och när vi kom hem blåste det riktigt rejält. Det var dessutom rejält kallt i huset. Sensorn till pannan sitter i köket (söderläge...otroligt intelligent placering - dessutom nära både spis/ugn, diskmaskin och tvätt/torktumlare!) och när det varit soligt och varmt och sen snabbt ändrar sig så hinner inte pannan med - den är inte så snabb - så det var bara 17 grader när vi kom hem. Martin tog ut hundarna en sväng i det otrevliga vädret och jag gjorde mat och drog igång en brasa. Fick i alla fall varmt och skönt i vardagsrummet. Nån hundträning blev det inte, jag var trött och frös och ville mest gå och lägga mig. Så Kenzo får stå ut tills i morgon, då ska jag försöka aktivera honom en stund. Den här tiden är jobbig, jag kan inte minnas att jag någonsin varit så trött en vinter som jag är nu. Ingen energi alls. Vill helst bara krypa ner och sova fast egentligen är jag inte enormt trött, inte fysiskt i alla fall, utan mer mentalt. Jaja. Det blir väl bättre. I helgen, när vi var ute i trädgården och det nästan kändes som vår - då piggnade jag till rejält, men det höll inte riktigt i sig. Jag tror att jag behöver ljusare kvällar framför allt.

Söndag 3 feb.
Idag har det varit full fart. Martin fyller år och vi hade bjudit in folk på eftermiddagen. Men först började vi med att jag städade ur hundgården - det behövs ju tas bort lite skit och sånt samt att blåsten förra veckan hade fått det att rasa ner en del smågrenar. Att sen Kenzo massakrerat plastmattan i hundhuset gjorde ju inte saken bättre - han drar gärna ut bitarna och sliter söndet det ute i hundgården. Efter en rejäl städning såg hundgården riktigt vettig ut. Under tiden fixade Martin till i hundhuset så att Kenzo inte skulle kunna förstöra mer matta - vi får väl se om det fungerar.

Jag hittade lite lökar utanför hundhuset, hade lagt dem där i somras för "vila" - sen glömde jag visst bort dem! Fast det brydde sig inte lökarna om - de hade grott ändå! Så nu flyttade jag dem till rabatterna och hoppas att de tar sig. Tror att det är påskliljor och krokus. Nåja, de gör sig hur som helst bättre i rabatten än i gräset utanför hundhuset. Vädret var för övrigt helt underbart, 14-15 grader i solen och det kändes som rena våren. Jag passade på att sopa bort löv i trappan upp till huset, samt fylla torra löv i varmkomposten, som blivit alldeles för blöt. Det var sån vårkänsla ute att jag hade lust att börja fixa i trädgården, men det är nog liiiite tidigt än, trots att vädret luras. Har en känsla av att det kan bli vinter igen innan det blir vår. Men härligt var det och precis vad jag behövde för att piggna till lite.

Sen på eftermiddagen kom gästerna. Vi hade som vanligt en väldigt trevlig eftermiddag och kakor och tårta uppskattades, verkade det som.

Fredag 1 feb.
Kenzo hade slitit bort ännu mer av mattan när vi kom hem idag..... Trots rejält med "Bit ej"-spray!! Tydligen smakade den inte vidrigt nog. Vad gör man? Jäkla hund! I helgen får vi försöka fixa till det så att det blir svårare för honom att göra om det, annars har vi snart inte nån matta kvar där.