Första tiden - 020728 — 020804

Hämtning

Så var det då äntligen dags att hämta vår valp! Jag hade varit nervös i flera dagar, men när vi väl kom iväg så kändes det bättre - det är rätt typiskt mig. Vi kom fram vid lunchtid och möttes av 7 stycken glada och busiga valpar som alla ville hälsa. Christer lyfte ut Chili så att vi fick en chans att se bara honom. Han såg lika fin ut som på bilderna - jag gillar att han har så mycket grått i sin teckning.

Martin tog massor av foton på hela syskonskaran samt på Chili själv. Synd att det tar lite tid att framkalla dem... Alla sju valparna såg jättefina ut och ingen verkade direkt tillbakadragen utan de var pigga och framåt precis som man vill att valpar ska vara.

Så småningom var det då dags att sätta sig i bilen och åka hemåt. Jag placerade mig fram med Chili och försökte få honom att sitta nere vid fötterna men det ville han verkligen inte vara med om. Han ville sitta i mitt knä. Och han dräglade jättemycket. Vi körde till Uppsala och där tankade vi och sen blev det omflyttning, då solen strålade in på min sida och höll på att steka valpstackaren. Alltså flyttade vi bak och med hjälp av en papperskasse så skapade vi ett solskydd på bakre sidorutan vilket fungerade alldeles utmärkt. Chili drack lite vatten och sen tog det inte många minuter förrän vattnet kom upp igen, blandat med det grus han lyckats sätta i sig på gården strax innan vi åkte.... Efter denna kräkning blev det inte mer av den varan, även om han dräglade en del en stund. Det var tyvärr väldigt varmt i bilen men plötsligt fick jag en idé. Vi hade med oss en stor kylklamp (typ 20 x 20 cm) för att hålla lite dricka svalt och nu tog jag denna kylklampen och la under fällen. Chili uppskattade denna primitiva men fullt dugliga ersättning för A/C och sträckte ut sig med magen mitt öven kylklampen och somnade! Jag höll koll så att det inte blev för svalt, men en ventapad-fäll verkar vara perfekt, den släppte igenom tillräckligt för att det skulle bli svalt, men inte iskallt.

Vi körde till Järna, där stannade vi och rastade både oss och Chili. Han följde snällt med i kopplet och kissade också en skvätt. Sen åkte vi vidare och han somnade igen. Han sov i princip hela vägen hem och det kändes jätteskönt att han tog det hela så lugnt. Väl hemma fick han först hälsa på Kenzo. Kenzo var jättenyfiken, men Chili tyckte att han var lite läskig - inte så konstigt, att hamna med helt främmande människor, åka bil i flera timmar och sen presenteras för en jättestor främmande hund är säkert inte helt lätt för en liten valp. Efter att ha hälsat på Kenzo fick han komma in i huset och titta igenom det lite, först därefter släppte vi in Isse, som då även var rastad en sväng för att han skulle dämpa sig lite. Men han blev alldeles till sig när han såg Chili. Vi vet ju att han bara är vänlig, men det är ju inte lätt för Chili. Så vi höll noggrann koll på Isse den första stunden och det gick faktiskt riktigt bra. När han väl fick nosa igenom Chili så var han riktigt vettig och gjorde inga ansatser till att nafsa (han brukar annars göra det som en lekinvit... hans språk är som sagt inte helt friskt).

Lite senare fick alla hundarna mat och Chili åt med god aptit, skönt att se att han inte var mer påverkad av allt nytt. Vi hade gjort i ordning en hage av kompostgaller och ställt bredvid vår säng på Martins sida, i denna buren fick Chili sova. Han var ganska nöjd med det, speciellt som vi la oss på sängen och tittade på Star Trek. Sen kissade vi honom en sväng till innan vi alla somnade. Han sov sen snällt till 5.40 nästa morgon, då kissade vi honom och sen fick han sova en stund till, fast det ville han inte, så det blev till att gå upp tidigt för vår del..... Jaja, det kan man ju överleva. Det kändes lite jobbigt att åka till jobb, dels var jag trött efter att inte ha sovit så mycket och dels ville jag ju vara hemma med Chili och de andra, men sån't är livet.

En liten terrorist

På måndag kväll när jag kom hem så insåg jag att Chili redan redan börjat känna sig hemma. Han for omkring och busade och försökte leka med de vuxna hundarna. Isse gjorde några tafatta försökt att busa, men Kenzo var mest stressade och rusade undan hela tiden. Han var extremt klängig på mig, han till och med la sig på mina ben när jag la mig på sängen..... allt för att komma bort från valpen, och kanske även för att han ville att jag skulle ägna mig åt honom, inte åt valpen. Inte för att jag tror att han var direkt svartsjuk, men däremot kände han väl att han inte fick min fulla uppmärksamhet.... Hur som helst så tyckte jag synd om honom eftersom han var så otroligt stressad - det är första gången jag sett Kenzo stressad för övrigt... - så jag beslöt att ta med honom till jobbet dagen därpå.

I övrigt hade det gått bra med Chili under dagen. Det här med namn förresten, det är inte lätt. Vi kunde bara inte enas om ett namn, så de första dagarna fick Chili heta "valpisen" och andra små smeknamn. Det var inte förrän efter 3-4 dagar som vi beslöt oss för Chili, dels för att vi båda gillade det (det var nog det enda namnet vi var överens om...) och dels för att det faktiskt är ett trevligt namn. Det kändes rätt bra att äntligen ha ett namn på honom...

På tisdagen var Kenzo alltså med på jobbet och verkade helt salig över det. När vi sen kom hem på kvällen så hade Isse kommit på att han faktiskt kunde leka lite med Chili och när Kenzo hade betraktat dem en stund så gav även han sig in i leken. Sen lyckades valpen ställa till något och Kenzo morrade till och upptäckte då att Chili faktiskt lyssnade på honom och dessutom så sa ju matte att han var duktig som morrade! Nu vände det - Kenzo slutade betrakta Chili som äcklig och började istället leka mycket med honom. Han har ett fint tålamod och lägger sig ofta ner och låter Chili hoppa, bita och tugga på honom, men när han väl säger till att han tycker att det är nog då är han tydlig och Chili misstolkar aldrig. Så jag tror att Chili kommer att lära sig ett bra språk av Kenzo.

Rumsrenhet

Första veckan fick Martin torka kisspölar jämnt och ständigt. Förmodligen en kombination av valp som inte kan hålla sig och husse som är upptagen av annat... Men så är det väl bara att ha valp. Det är ju inte speciellt jobbigt, man får se till att ha moppen framme jämnt och ständigt, mer är det inte. Däremot har Chili hela tiden velat bajsa utomhus, vilket är rätt skönt. Dessutom fungerar det jätetbra med kompostburen. Vi har gjort en likadan att ha i arbetsrummet, så att Chili kan ligga bredvid husse när han sitter och jobbar.

Ganska enkelt ändå...

Nu är det längesedan jag hade valp och jag mindes inte hur mycket jobb det var. Men jag hade varnat Martin och sagt att det kunde bli riktigt jobbigt. Dock får jag nu konstatera att det varit betydligt enklare än vad jag trodde det skulle bli. Antingen så är det bara så enkelt, eller så har vi fått tag på en underbar liten krabat... hur som helst har det varit mest nöje och bara en del jobb, och det jobbet är ju lätt att ta när man har en sån sötnos. Han är verkligen urgullig - vi bara smälter av att titta på honom. Men trots det så har vi inga problem med att säga till honom. Jag har tagit tag i honom 2-3 gånger under första veckan, det räckte, sen lärde han sig att "nej" verkligen betyder "nej" och lyssnar på det även när han är utom räckhåll. Vi är jättenöjda och hoppas att han fortsätter att utvecklas så här bra. Jag kommer att försöka dokumentera det på de här sidorna, men det kan bli lite fördröjningar, dels pga. semester och dels pga. att hundarna ju faktiskt får komma före hemsidan.... ;-)