Perioden 020805 — 020920

Chili och de andra i flocken

Av hundarna och katten så är det nog Isse som har haft det jobbigast med att acceptera valpen. Isse är ju annars väldigt glad för andra hundar och älskar att busa och leka så man skulle kunna tänkt sig att han skulle vara riktigt nöjd med att få busa mycket med Chili. Men så har det inte blivit. Istället så morrar Isse så fort Chili kliver på honom (händer ganska ofta... Chili är inte direkt en blyg och försynt hund...) men det blir aldrig mer än morrningar. Dock försvarar Isse ben och sin matskål och de få gånger han lyckats ryta till lite så har jag och Martin berömt honom massor, men jag är inte säker på att han fattar riktigt vad har får beröm för...

Kenzo har haft det mycket lättare. Han morrar till när det blir för bra. En gång har han faktiskt blivit riktigt arg... Kenzo hade en toarulle som han hade hämtat på toa, Chili sprang bredvid honom i hallen och försökte ta rullen. Efter en stund tröttnade Kenzo och morrade lite, varpå Chili nog tog det som lek och började morra tillbaka. Då blev Kenzo arg och röt till lite vilket inte respekterades av Chili. Då tog det hus i helsike! Jag såg det hela, jag var inne på toaletten, men jag la mig inte i, utan lät Kenzo sköta det. Han var verkligen arg, det hördes och han tuktade Chili ganska rejält. Efter denna beta var Chili märkbart lugnare resten av kvällen och såg till att hålla sig ur vägen för Kenzo... Efter det har han varit lika busig och vild med Kenzo men jag tycker att han respekterar Kenzos morrningar lite bättre nu.

Jag hoppas verkligen att de ska kunna hålla sams även när Chili blir äldre. Jag älskar båda hundarna och kan inte tänka mig att göra av med någon av dem, även om Kenzo nog är min ögonsten över allt annat. Men förhoppningsvis kan de lösa det på ett vettigt sätt. Jag bryr mig inte om vem som blir högst i rang - bara de själva är nöjda och glada och trivs.

Fredag är tålmodig och låter Chili stöka ganska mycket. Några gånger har även Chili och Fredag lekt - de jagar varandra i köket, det ser helläckert ut. Fredag har hela tiden klorna indragna, om inte Chili går för långt, då åker klorna ut och så får sig Chili en varning, men det händer ganska sällan. Det är himla roligt att se att två djur med så olika språk ändå kan umgås och till och med leka.

Arbetande hund

Ja.. alltså, beauceronen är ju förstås en brukshund, men när det gäller Chili så har "arbetande" lite annan innebörd, åtminstone nu - Chili är nämligen kontorshund. Han är med mig på jobbet på dagarna och det går faktiskt riktigt bra. Innan han började följa med så var jag lite orolig att han skulle föra liv, pipa, gnälla etc och störa mina kollegor (jag sitter lite dumt nu, med mina chefers rum ett på var sida och de måste gå in i mitt rum för att komma till sina rum), men Chili har skött sig exemplariskt! Folk frågar om jag har gett hunden valium, för han är så lugn... ;-)

Jag började med att ha honom i den bur vi köpte (en hoppfällbar s.k. utställningsbur) men den växte han snabbt ur och nu har husse fixat en bur av kompostgallerbur, komplett med lucka och allting. Jättebra blev det och sen har vi lagt en gummimatta underst och fäll ovanpå. Vattenskål och tuggben är andra attiraljer som finns i buren. Här sover Chili under våra arbetsdagar. På lunchen tar vi en promenad med lite lek, rastning och lite träning. Han får gå lös emellanåt och det har hittills funkat bra. Jag får ju vara lite uppmärksam så att jag hinner stoppa honom om det dyker upp någon, men det har än så länge inte ställt till problem. Han är väldigt människoglad, men verkar dock ändå inte benägen att direkt rusa fram till folk, utan jag har lyckats kalla in honom och då får han naturligtvis mycket belöning.

Det känns väldigt bra att kunna ha med honom så här. Än så länge har ingen här klagat, och jag vet att det funnits hund här tidigare, så det bör inte vara någon allergiker här. Man vet ju förstås inte om det blir annorlunda på nya kontoret, men det är ett tag tills vi ska flytta dit. Än så länge kan i alla fall ingen klaga på att Chili stör - tvärtom. Det är många som inte ens märkt att jag har honom med, de som bara passerar förbi i korridoren ser märker inte av honom, om det inte är så att vi är på väg ut just då. Jag är i alla fall mycket glad att jag fått den här chansen att ha hund på jobbet - annars hade det inte blivit någon Chilevippen hos oss. Att låta en valp gå i hundgård tycker jag är fel. Dock får han vara i hundgården nån timme då och då, med de stora hundarna och det går bra, men än så länge tycker jag att han är för liten för att lämna där hela dagen.

Träning

Innan vi fick hem Chili funderade jag en del på hur fort man ska gå fram med träning av en valp. Men sen när vi väl tog hem honom så slutade jag fundera och kör numera efter vad jag själv känner är vettigt. På de snart två månader vi haft Chili så har han utvecklats ganska mycket och det märks att han gillar att jobba med huvudet.

Det som vi började med var vanlig vardagslydnad; "nej", "kom" och naturligtvis hans namn. Det har inte varit speciellt svårt - jag fick ta tag i honom några gånger första veckorna och poängtera vad jag menade, men sen har det flutit på. Han har lyssnat fint på "nej" även när han varit utom räckhåll, vilket jag tycker är mycket positivt. Det kan bli rätt jobbigt om hunden lär sig att så länge den är utom räckhåll så kan den göra som den vill. Men även om han är busig och har mycket egen vilja så är han även följsam och vill göra rätt, vilket naturligtvis underlättar helt enormt.

Gå i koppel har han gjort sen vi tog hem honom. Vi har i princip aldrig haft något strul med det, vi bara satte på honom kopplet och så gick vi. I början stretade han emot någon enstaka gång, mer var det inte. Efter nån vecka gick han i koppel som om han aldrig gjort något annat. Ska det vara så här lätt? ;-)

Jag började även med att låta honom vänta på "varsågod" vid maten. Första tiden fattade han ingenting - jag höll lite om bringan på honom och lät honom inte äta förrän jag släppte och tydligt sa "varsågod". Efter några veckor hade poletten ramlat ner och under tiden hade vi även börjat träna in "sitt", så numera sitter han snyggt och prydligt och väntar snällt tills det kommer ett varsågod.

All träning har bedrivits med hjälp av godis, boll etc. Mycket uppmuntran och beröm när han gjort rätt, ignorerat när han gjort fel. Han är ju liten fortfarande och man kan inte kräva någon enorm koncentration av honom. Men han har hittills lärt sig: sitt, ligg, skall, kom, gå och lägg dig, sätt dig ner ("gå och lägg dig" och "sätt dig ner" används som mjukare varianter av sitt och ligg, han behöver inte vänta på hopp och lek-kommando utan är fri att flytta sig igen, men "gå och lägg dig" är ändå en "önskan" från oss om att hundarna ska koppla av och det funkar bra). Sen har vi även testat lite med "stå" vilket är svårt, man får inte hålla belöningen för högt upp för då sätter han sig. Bäst är att använda boll-i-rep, då kan man låta den stanna upp och hänga framför nosen på honom samtidigt som jag lite nätt har satt handen i ljumsken på honom och på så sätt stannat honom. Det har fungerat rätt bra, men han har definitivt inte förstått vad "stå" betyder än.

På kul testade jag en dag med metallapporten. Jag hade den ute för träning av Kenzo och så fick Chili prova att springa efter den. Till min förvåning sprang han ut och hämtade apporten! Han bar den inte ända fram till mig, men fick ändå beröm och godis. Nu har han börjat att inse att han inte får godis om han släpper den halvvägs, fast han lyckas inte alltid bära den ända fram till mig. Det är inte så noga, jag kan köra in apporteringen "på riktigt" lite senare, men han visar gott gry och har ett stort föremålsintresse, vilket är ytterst positivt.

Vi har även spårat lite. Fyra spår har det blivit, ena gången blev det två i rad, för det första blev lite fel. Han har ett bra intresse för att använda nosen till spår och jag tror att det kan bli en bra spårhund av honom. Han är ivrig men inte FÖR ivrig och han är inte speciellt vek och störd av mig. Inte på samma sätt som Kenzo, där jag har ställt till det lite genom att bli arg på Kenzo när han strulat i spåret. Nåja, man lär väl sig av sina misstag, eller nåt... ;-)

Myshund

Lille Chili är även en myshund av stora mått. Han och Kenzo får numera ligga i soffan, om filten ligger där - det har Kenzo förstått och hoppar inte upp om filten inte är där, men Chili har inte riktigt greppat det. Även i sängen ligger de, fast Kenzo brukar efter en stund bli för varm och då går han in i gästrummet där han har "sin" säng... åtminstone anser han att det är hans säng och han ser mycket förvånad ut när dörren är stängd när vi har gäster som sover över...

Kenzo brukar dessutom ligga vid fotänden av sängen, oftast i alla fall, men Chili lägger sig raklång utsträckt mellan Martin och mig. Vissa nätter har han legat med nosen i min nacke och sovit... han är så söt att man inte har hjärta att flytta på honom... Han kommer säkert att bli odräglig att ha där när han blir större, men just nu är han så gullig att vi båda håller på att spricka. :-)