|
| Torsten i november 2007, andra dagen hemma hos oss |
I augusti 2007 förlorade vi vår älskade Fredag. Vi visste sedan tidigare att det optimala för att hålla gnagarpopulationen i schack var två katter snarare än en, så vi började ganska snart fundera på att skaffa en ny katt.
Ungefär i den vevan så fick jag mail från en tjej som jag lärt känna genom Angelica. Riitta har uppfödning av Australian shepherd men de har också en katt och hon hade just fått ungar. Riitta ville gärna ha bra hem till sina kattungar och när hon läste att vi förlorat Fredag så tänkte hon att vi kanske var intresserade av en ny kisse. Det passade ju väldigt bra och när jag kikade på foton av kattungarna så fastnade jag direkt för en svart-vit hane med en stor svart "droppe" på nosen. Han var turligt nog otingad så vi tingade snabbt honom.
I Riittas kattungeblogg kan ni läsa mer om Torsten och hans syskon samt se en massa foton.
3 november var det dags att hämta hem honom. Han hade då redan fått namnet Torsten... och skyll inte på mig för det namnet; det var min kompis Anneli som kom med förslaget och Martin fastnade helt för det... så Torsten blev det.
Torsten är verkligen Måns-Oskars motsats! Han är otroligt social med allt och alla, det är inte mycket som skrämmer honom - han och Kenzo är de enda djuren i hushållet som inte är rädda för dammsugaren... - och han har överlag en kanonmentalitet. Vild är han.... Måns-Oskar får igen nu för allt han gjorde mot stackars Fredag....
Eftersom jag är allergisk mot katt så har jag varit tveksam till just en långhårig katt, men det visade sig att jag faktiskt är mindre allergisk mot Torsten än mot Måns-Oskar... ganska skönt faktiskt! Nackdelen med en långhårig katt som går ut är dock att han drar med sig hur mycket skräp som helst in... vi plockar ofta bort löv och små kvistar ur svansen och när det är smutsigt ute så syns det när Torsten legat på en ljus köksstolsdyna. Sen får man se till att kamma honom lite då och då så han inte tovar ihop sig, det är dock mest precis under magen, intill benen, som det tovar sig lite, i övrigt är pälsen faktiskt ganska lättskött. Tur det, för nån "pälsfantast" är jag verkligen inte, varken på hund eller katt...
 |
| Torsten i mars 2008 |