Uppdaterat 2006-11-01 — se längre ner på sidan!
|
| En portion Fodax Neutral |
Foder till hund - det där är ett svårt kapitel. Framför allt är det omtvistat. Fråga tio hundägare vad de tycker om utfodring, vilket foder som ska användas, vad hunden behöver ha i sig, etc. etc. så kommer du att få tio olika svar.
Tidigare har jag hållit mig till att ge hundarna torrfoder. Mina hundar har mått bra av det, åtminstone vad jag kunde begripa, och det är ju faktiskt rätt bekvämt, inget kladdande, bara sleva upp rätt antal deciliter i skålen och hälla på med vatten - klart! Det är också enkelt att ha med sig den typen av mat när man är på semester, läger etc.
Men så, sensommaren 2000, efter att ha varit utan schäfer i två månader efter att ha blivit tvungna att akut avliva Akilles, kunde vi inte hålla oss längre utan köpte Isse. Schäfrar är ju inte direkt kända för att vara problemfria när det gäller hud och mage, många schäfrar har klåda, många andra har känslig mage, några har både och. Akilles hade aldrig problem med varken klåda eller känslig mage, däremot hade han circumanalfistlar (perianala fistlar, perianal pyodermi är andra benämningar på denna sjukdom). Även Vicko (min f.d. sambos schäfer) drabbades av fistlar och hade dessutom problem med att han blev alldeles röd och irriterad på insidan av låren, det luktade även lite obehagligt och det som hjälpte på det var cortison, antingen i tablettform eller salva. Det visade sig att Isse led av något liknande. Röd-brun och irriterad på insidan av låren, flera sår på utsidan av lår/höfter, de största stora som en femkrona, de mindre som en femtioöring.
Att konstant se sin hund klia sig, bita och slicka på såren och vara allmänt irriterad är inte roligt. Ett foderbyte till ett högenergifoder - hos förra ägaren hade han gått på ett torrfoder av den typen man kan köpa i vanliga livsmedelsbutiker - nu bytte vi till Doggy Super Premium Plus, med 30 % protein och 20 % fett. Då försvann så sakta de flesta såren. De sista försvann (för gott) när han i januari 2001 fick en kur antibiotika mot det som vi felaktigt trodde var inflammerade analsäckar, men som senare visade sig vara fistlar.
Kvar var emellertid irritationen på lårens insidor och upp mot pungen. Han noppade, slickade och höll på, dock inte så illa som tidigare. När han så fick början en behandlig för fistlarna, bestående av cyclosporin (immunförsvarssänkande) kombinerat med Fungoral (mot svampsjukdomar) försvann, som med ett trollslag, även denna irritation. Det växte ut päls på lårens insidor och han var nästan lika fin där som Akilles hade varit! Intressant, jag misstänkte att det var en svampinfektion han har lidit av. Sorgligt att en så trevlig ras som schäfer ska ha så många problem. Det här är bara en av anledningarna till att jag till slut beslöt mig för att byta ras... Nå, tillbaka till Isse och det här med utfodring...
Medicineringen mot fistlarna hade vissa biverkningar, bland annat aptitnedsättning. Efter några veckor märkte vi av detta, då Isse började bli lite tveksam till att äta maten vi satte fram. Efter att vi hade trugat lite så kunde han tänka sig att äta lite, men speciellt glad var han inte. Gav man honom något annat, typ kalla potatisar, pasta eller nåt sånt så gick det ner utan problem. Då köpte vi lite burkmat och blandade ner i torrfodret - då gick allting ner! Mer burkmat införskaffades och vi ökade mängen burkmat så att han skulle få i sig lite mer näring, eftersom han redan hunnit gå ner några kilo. Han var smal redan innan, han var helt enkelt den typen av hund, men nu blev han nästan mager.
I några dagar gick det bra med burkmaten, sen upptäckte vi en bieffekt som vi inte riktigt hade räknat med.... Vi kom hem en fredag, rastade, matade hundarna, åt själva (framför TV:n...) gick sen in i arbetsrummet och satte oss framför datorn. Jag hörde Isse promenera omkring, bland annat in i vardagsrummet (det hörs rätt tydligt på det lite hårdare golvet där inne) men tänkte inte mer på det. Efter ett tag skulle jag ut i köket i något ärende, när jag passerade genom hallen utanför vardagsrummet tyckte jag att det luktade skumt - det luktade som en blandning av hundmat och urin. En titt in i vardagsrummet avslöjade katastrofen.... stora kisspölar över golvet, samt att den stora aprikosa trasmattan som låg under matbordet var totalt genomdränkt. Han hade börjat kissa på den och sen hade det väl fortsatt på golvet när mattan var "slut". Två mindre glada ägare och en otroligt ledsen hund flängde därefter omkring en stund; jag började med att släppa ut Isse (det är i sådana här lägen otroligt skönt att vi bor med skogen alldeles bakom knuten, det var bara att gå längs stigen bakom huset och låta honom kissa av sig där) och det flöt floder även nu, trots allt som redan runnit inomhus! Under tiden tog Martin hand om golvet.
Mattan åkte ut, det var ju tack och lov bara en trasmatta. Vi var väldigt glada att vi ännu inte hade kommit till skott att lägga ut den äkta matta som Martin ärvt efter sin mormor... den låg fortfarande hoprullad bredvid bokhyllan och hade klarat sig helt utan kiss - lite tur ska man allt ha. Resten av kvällen släpptes Isse ut flertalet gånger, även en gång tidigt på morgonen släppte jag ut honom, han kissade rejält mycket varje gång. Hur mycket får det egentligen plats i en hundblåsa?!
Nästa dag var det dags igen, även denna gången på kvällen, trots rastning bara någon timme tidigare. Nu hade vi lärt oss och stängt av till vardagsrummet, så nu kom det i hallen. Jaja, plastmatta, inga problem, bara att torka, men vad sjutton har hänt med Isse? Vi funderade på om det kunde vara njurarna, vi visste att medicinen han åt kunde påverka njurarna, men det verkade inte troligt, det kom så akut. Lite mer funderingar - alltihopa började ungefär när vi gick över till att servera stora mängder burkmat... hmmm... Kunde det ha något samband? Burkmat innehåller ju faktiskt väldigt mycket vatten. Hur som helst så gick vi tillbaka till torrfoder, bytte sort (Robur) och rörde ner små mängder burkmat i det hela och då åt han. Kissandet minskade till nästan normalt igen, så det verkar inte helt osannolikt att det faktiskt hade med maten att göra.
Under tiden hade jag läst en intressant artikel på nätet om utfodring av hundar enligt BARF-metoden. Du kan hitta artikeln på den här sidan under "Artiklar".
Jag testade att laga egen mat, kött, pasta, mixade grönsaker men inte ville Isse äta det, inte. Faktum var att han plötsligt inte vill äta något alls. Efter några dagar fick han hög feber och vi åkte in med honom till djursjukhuset. Jag misstänke Erlichia, eftersom Isse tyvärr hade hunnit få en del fästingar innan vi insåg vilket "fästingställe" vi flyttat till och därför börjat sätta på Exspot. Blodprov togs för detta och under tiden vi väntade på provsvaren (tog ca. 10 dagar) så fick Isse börja en antibiotikabehandling. Det vanliga blodprovet visade inget mer än att det möjligtvis kunde röra sig om Erlichia. Efter lång väntan fick vi besked om att det var helt rätt som jag trott, det var Erlichia. Totalt åt Isse antibiotika i 20 dagar och efter det verkar han helt återställd. Så småningom kom aptiten tillbaka igen, men helt bra åt han inte.
Nu bestämde vi oss för att testa det djupfrysta fodret Klass, som är uppbyggt på bl.a. vom. Vi köpte några kilo från djuraffären och testade. Succé! Isse älskade maten. Lite efterforskningar visade att det finns fler tillverkare av färskfoder, bland annat Fodax, som man beställer via telefon eller mail och sen kommer det med frysbil till stan och man åker och hämtar det. Det var dessutom billigare än Klass, så vi beslöt att testa och beställde en låda om 20 kg med leverans på vår första semesterdag vilket passade bra.
Måndagen infann sig och vi var i stan för att hämta fodret. Strax innan två ringde chauffören och meddelade att han skulle vara på Biltemas parkering ca. halv tre. Vi var där i tid och hämtade kartongen, som inte var så stor som jag hade varit rädd för, det är mycket välpackat. Hem och in med fodret i frysen i förrådet, det tog upp ungefär drygt en hylla där, några bitar åkte rätt in i frysen där inne istället. Första måltiden visade att Isse gillade Fodax minst lika mycket som han gillade Klass. Skönt! Dessutom blev han väldigt bra i magen av det.
Så han fick fortsätta äta Fodax Neutral och älskade det. Ingen matvägran då inte! Och framför allt - han var bra i magen!! Kenzo fick fortfarande Best in Show Lamm och Ris med Fodax iblandat.
Fodret luktar lite, det är ju rått kött, inte för att det stör mig, men känsliga personer kanske inte gillar att hålla på med det. En hund på ca. 35-37 kg ska äta ca. 6-700 gr per dag enligt Fodax' rekommendation, men sen får man ju även se till individen och eventuellt öka eller minska mängden.
Mer info om Fodax färskfoder hittar du här på deras hemsida. För oss i Linköping sker leverans var 5:e - 7:e vecka ungefär. Man måste beställa senast 1 vecka före leveransdagen. Om man beställer mer så får man en viss rabatt. Vi tycker att det är ett bra foder och leveranssätter fungerar bra. Leveransen brukar vara här i Linköping runt lunch så vi tar långlunch den dagen leveransen sker.
Det som för vår del talar för fodret är att hundarna mår så bra av det. Vi kan inte annat än rekommendera det!
Fortfarande ger vi råa märgben, grishjärta, lever, njure, råa kycklingvingar etc. lite då och då till hundarna och de mår bra av det och älskar det verkligen. Grönsaker har de inte fått så mycket, men jag funderar på om man skulle mixa t.ex. morötter och blanda i deras mat en eller två gånger i veckan, det är säkert bara bra. Just grönsaker är det viktigt att man mixar, eftersom hundar inte är så bra på att bryta ner grönsaker. I mixad form tar de däremot upp näringsämnena.
Uppdaterat 2006 11 01
Det är
några år sedan Isse gick ur tiden, idag är det Kenzo och hans kusin
Chili som huserar där hemma. De äter numera så gott som enbart Fodax,
även om vi ibland (när vi har glömt att ta in Fodax från frysen i
tid...) ger lite torrfoder istället, likaså får de äta torrfoder när
vi är ute på semester, läger etc. Torrfodret används även i
aktiveringskulorna som de har i hundgården.
När vi ger enbart Fodax så får de, när de inte är i toppkondition, ca. 5-600 g per dag, sen ökar vi det under vintern och när vi kör upp dem i kondition. Kenzo väger 40-42 kg (beroende på hur musklad han är) och Chili ligger på runt 50 kg. De håller sig väldigt fina i hullet och blir varken för feta eller för magra.
Tillbaka