Jaha ja, så var det slutet av mars och ännu är våren inte kommen. Fast den är nog på väg, numera är det "bara" -5 grader på nätterna. Krukan med krokus som jag skulle ha utanför dörren, den åker ut och in i hundhuset (där vi håller ett par plusgrader), på dagarna kan den stå ute men på nätterna får den allt in i värmen.
I måndags snöade det. Visserligen försvann det igen på några timmar när solen väl kom fram igen, men ändå... det var inte riktigt vad vi hade hoppats på.
Vi matar fortfarande fåglarna, det behövs. Senaste tillskottet var en större hackspett, en hane, som i helgen satt och hackade på behållaren med jordnötter.
Flera gånger förra veckan hade vi rådjur på eller alldeles bredvid vägen när vi var på väg hem. Vi ser dem även på fälten här runt omkring, men än har vi inte haft några i trädgården verkar det som, åtminstone finns det inga spår av dem. Vi klippte ner fruktträden i helgen som gick och då blev det rätt mycket kvistar och grenar liggande, men det verkar inte ha lockat hit dem. Lika bra det, jag vill gärna ha dem runt omkring, men de får ytterst gärna stanna utanför trädgården, jag vill ha lite blommor kvar.
Idag hade de äntligen lagt nytt grus på vägen. Det behövdes, vintern har gått hårt åt den. Inte så farligt här vid oss, men på den biten som ligger strax innan det blir asfalt igen, den biten var helt hopplös, man kryssade sig fram mellan hålorna. Nu var det riktigt trivsamt att köra där igen. Det har överhuvudtaget varit hur bra som helst att ligga och köra småvägar trots vinterväglag, så om inte vädret blir avsevärt värre någon vinter så tror jag inte vi kommer att få så stora problem. Dessutom lutar vi nu åt att köpa en fyrhjulsdriven bil och då borde inte ens ett rejält dåligt väglag avskräcka.
Så mycket för den våren. Nu snöar det igen! Dock är det runt 0 grader så det blir inte liggande så länge, men inte känns det speciellt våraktigt längre. Idag när jag var i stan så handlade jag två krukor med krokus och en kruka minipåskliljor. Dessa planterade jag i en stor kruka som jag sen ställde utanför ytterdörren. Det ger åtminstone en liten föraning om vår, trots allt.
Gräsmattan mellan huset och hundhuset fick sig en omgång vedaska. När vi eldar i kaminen så samlar vi sen upp askan i en hink. Nu var hinken halvfull och jag passade på att sprida ut det över gräsmattan. Vi borde även köpa kalk och sprida ut, men det har vi inte gjort än, så än så länge fick mattan nöja sig med askan.
Vi har nu bott i huset nästan 2 månader. Under den tiden har det mestadels varit vinter, riktig vinter. Som kallast har vi haft -25 grader! Då kändes det plötsligt nästan varmt igen när det sedan var "bara" -10 grader. Jag som tidigare bott i Skåne har vant mig vid vintrar med nästan ingen snö alls. När det väl har fallit snö så har den oftast försvunnit inom en eller två dagar. Men här uppe är det lite annorlunda. En skillnad är ju naturligtvis att Linköping trots allt ligger 37 mil norrut jämfört med Helsingborg, en annan är att Linköping, till skillnad mot Helsingborg, inte ligger alldeles vid kusten. Vi har haft kallare än vad de har haft i Skåne, men den torra kyla vi har haft här uppe är faktiskt skönare än den fuktiga kylan som jag vant mig vid. Även när här var runt 10-15 grader minus så var det ändå behagligt, bara man klädde på sig ordentligt. Kylan går inte genom märg och ben på samma sätt, den är inte lika "rå" och fuktig.
Redan när vi flyttade in, den 20 januari, satte jag upp fågelmataren och fyllde den med frö. Första tiden hände det dock ingenting. Jag undrade och undrade när fåglarna skulle dyka upp, men det dröjde ungefär två veckor innan det hände något. Då kom det en ensam talgoxe. Några dagar senare hade den fått sällskap av en tita (en eller tall, jag kan tyvärr inte se skillnad på just dessa två arter, eftersom de är väldigt lika) samt några blåmesar.
Under någon vecka så var det bara dessa fåglarna som kom. Sen började det långsamt öka. En koltrast dök upp, några gulsparvar, fler talgoxar och blåmesar, etc. etc.
Hittills i år har vi haft följande arter här:
Dessutom har vi haft besök av några små skogsmöss som glatt äter av alla frön som ligger på marken. Mössen är mycket söta och väldigt försiktiga. Vid minsta aning om fara så rusar de tillbaka in under altanen.
Jag har också sett sidensvansar, dock ej i vår trädgård, och ett korppar verkar bo en bit ner i hagen bortom huset.
Trädgården börjar långsamt tina upp. En del lökväxter börjar sticka upp. Dock verkar det inte finnas så gott om dem. En del påskliljor och några få tulpaner är vad jag kan se än så länge. Det har varit ganska mycket snö den sista tiden, vi har haft ungefär uppemot 20 centimeter, men nu har det mesta smällt bort, endast några fläckar i skuggiga partier finns kvar.
Det börjar bli varmare nu. Solen står på och det blåser endast lite lagom. Att det blåser är säkert bra, med tanke på hur kladdig grusvägen är. De senaste dagarna har det varit som att köra på olja - riktigt rejält halt och kasigt. Det beror ju på att tjälen ännu inte har släppt men ytan på vägen har töat upp. Jag som är van vid bakhjulsdrivna bilar har muttrar och mumlat en del om det, i mitt tycke, underliga sätt som en framhjuldriven bil hanterar sådant väglag på. Men jag vänjer mig väl så småningom.
Trots att vi nu har haft en ganska rejäl vinter, med en hel del snö, så har det inte kännts jobbigt att bo här. Grusvägen har varit plogad i god tid, vägarna är visserligen små men inte på något sätt dåliga att köra på och det tar inte mer än en kvart in till Mjärdevi även när det är lite snö och halt. Vid torr väderlek tar det ca. 13 minuter att köra in till Martins jobb. Härom dagen när jag var nere i stan så passade jag på att kontrollera hur lång tid det tar att ta sig ner till centrum. Det tog 21 minuter från det att jag startade bilen här hemma tills att jag stannade motorn på gamla busstorget. Inte illa. Ändå så bor vi verkligen "på landet", med denna fantastiska natur inpå knutarna.
Min mor har frågat mig några gånger om vi inte tycker att det är för tyst här ute. Jag föstår vad hon menar, det är ju en viss skillnad att bo i en lägenhet 3 trappor upp, även om det är i ett ytterområde och inte mitt i centrum, men vi kan ju få det precis hur tyst vi vill här, eller rättare sagt, om vi vill spela musik, titta på TV etc. så stör vi inte någon, oavsett när på dygnet vi gör det. Att starta disk- eller tvättmaskinen kl. 23 är inte något problem längre, att ta en dusch kl. 1 på natten stör inte några grannar. Dessutom så är det inte helt tyst här. På dagarna är det ett evigt kvittrande och tjattrande på fåglarna, det passerar en del bilar (inte många, men i alla fall...), man hör flygplan, vinden susar i träden, grannen kör förbi med sin traktor. I dagens samhälle är tystnad nästan en bristvara, så att kunna välja själv om man vill ha det tyst eller inte känns som en stor tillgång.
Igår kväll när vi var på väg hem sprang det en råbock över vägen ett par hundra meter innan vårt hus. I morse, på väg in mot stan, såg jag något som rörde sig bort från ett hus vi just passerade. Jag trodde det var en hare, men när jag tittade efter lite noggrannar visade det sig vara en räv! Vi stannade bilen vid en lite grusväg precis efter huset och räven vände sig om och stod helt stilla och tittade på oss. Den var väl ca. 50 meter ifrån oss och vad vi kunde se var den fin i pälsen, verkade alltså inte drabbad av rävskabb. Pälsfärgen var mycket ljusare än den brukar vara på sommaren. En härlig syn!
Vid dagens morgonrastning hörde jag ett ljud som jag först inte kunde placera, sen insåg jag att det var svanar. 3 stycken kom flygande över fälten som ligger på andra sidan grusvägen från vårt hus.
Idag satt jag och Bibbi (Isse är på djursjukhuset och ska hämtas hem ikväll) en stund i solen på trädäcket på framsidan. Det var lite svalt eftersom det blåste lite, men med en filt över mig så var det riktigt härligt. Fåglarna hade full fart vid utfodringsstället, bara några meter från där vi satt. Om vi rörde oss för häftigt så flög de, men annars är de förvånansvärt orädda. Framför allt blåmesar, talgoxar och titor tar det med ro. De har vant sig vid att vi inte är farliga och att vi istället betyder mat. När jag går ut för att fylla på frö till dem så sitter de ibland kvar i trädet ända till jag är framme, först då flyttar de på sig. Om vi passerar över trädäcket och ner för trappan för att t.ex. rasta hundarna eller gå ner till bilen så brukar de inte ens bry sig om att flytta sig utan sitter kvar och äter allt vad de kan.
När jag satt där i godan ro och solade hördes det plötsligt ett svischande ljud. Det visade sig vara korparna som svävade över huset, det var deras vingslag jag hörde. De gled omkring en stund, sen flög de tillbaka mot den del av hagen där vi ofta ser dem. Förmodligen har de sitt bo någonstans i den delen, i något stort träd.