|
| Måns-Oskar i november 2004 |
Måns-Oskar är född i slutet av augusti 2004 och kom hem till oss den 6 november samma år. Han var inte van vid hundar men det tog honom bara nån dag att bli modig, sen anföll han glatt svansarna på hundarna så fort de viftade det minsta på dem. Han var jätesöt men samtidigt en liten pest - vi kunde inte ha honom i sovrummet på nätterna för han busade och kastade sig över hundarna, våra fötter etc.
Fredag var heller inte helt lycklig över "lillmonstret" som anföll honom och hade sig.... dock var Fredag nästan FÖR snäll ibland, vi tyckte nog att han kunde rivit i lite med Måns-Oskar.
Så småningom blev de dock bästa vänner och Måns-Oskar verkade mycket ensam när Fredag tyvärr omkom i augusti 2007. Några månader senare kom Torsten in i bilden och nu fick Måns-Oskar känna på hur det är att vara äldst och ha en galen kattunge som anfaller en jämnt och ständigt... ;-)
Måns-Oskar är snäll och mysig, men han är verkligen en katt ut i klospetsarna. Han gör bara saker när han själv vill och han är inte speciellt kelig förutom på hans egna villkor. Att ligga nära i soffan eller i sängen är helt okej, men aldrig att han lägger sig i våra knän eller på oss. Han är ganska social (på sitt eget lilla vis) med oss men främlingar brukar han däremot undvika så gott det går. Det har dock blivit lite bättre med åren.
 |
| Måns-Oskar i juni 2007 |
Trots att han inte är så kelig så är han lätt att hantera - han blir aldrig arg och är dum, håller man fast honom för att t.ex. ge honom avmaskningsmedel så kan han sprattla och råka riva oss av misstag, men aldrig att han medvetet försöker vara dum. Snäll och rar är han verkligen.
Han är mycket förtjust i hundarna och ligger gärna tätt tätt intill dem. Till och med Kenzo accepterar nu att Måns-Oskar gör så. Tidigare var det Fredag som var Kenzos favorit - de var lika lugna och sansade. Nu när Måns-Oskar blivit "vuxen" så accepterar Kenzo honom fullt ut. Stökiga katter göre sig icke besvär hos Kenzo - de får hålla sig till Chili och Garibaldi som älskar att busa med kissarna.
Ett matvrak är han och vi har upptäckt att han äter det mesta, eller vad sägs om popcorn, ostbågar, ädelost, kryddsmör... ja, speciellt kräsen är han inte!
Sammanfattningsvis en ganska speciell kisse, med stor personlighet och som är en duktig jägare. Vi gillar vår "röda fara" och hoppas att han hänger med i många år framöver.