Jaha, dags för MH igen.... förhoppningarna var ju att det skulle gå bättre än i höstas. Sabbi har växt till sig rätt bra, tycker vi, men det är ju svårt att veta vad som händer på ett MH.
Vi skulle gå som tredje ekipage, men eftersom ägarna till de två första hundarna aldrig hade sett hur ett MH går till så flyttade vi om ordningen så Sarabi fick börja; perfekt tyckte jag.
Hon var lite varvad och småskällde på folk när vi stod och väntade vid id-kontrollen. Att läsa av chippet var inte minsta problem, det hittade vi så gott som direkt, skönt! Att hon var lite varvad bekymrade mig inte så farligt; hon tenderar till att vara så precis när man tar ut henne ut bilen och det är nya saker på gång, men hon brukar rätt snabbt tagga ner.
Så gick publiken ut och ställde upp sig och någon minut senare var det vår tur. Och jag kan bara säga jippie - hon har verkligen stabiliserat sig! Hanteringen gick hyfsat, hon tyckte att testledaren var lite småläskig men hon accepterade ändå att bli hanterad av honom. Leken gick bra; hon tvekade lite inför att kampa med honom, men när hon väl börjat så var det ju jättekul (hon älskar ju verkligen att kampa, så jag är inte förvånad).
På lilla bytet sprang hon halvvägs fram första gången och nästan ända fram andra gången, mer blev det inte.
Passiviteten, tja, stå stilla är ju inte så kul, hon vandrade runt lite och gnällde en del.
Sen kom vi till avståndsleken och det var här hon fick det riktigt jobbigt i höstas. Nu - vilken skillnad! Svansen upp, mycket skall men stort intresse och när jag fick släppa så kutade hon direkt nästan ända fram, tog en liten koll och vågade sen fram och kampa med figgen!! Härligt att se!
Nästa moment var dumpen och i höstas valde vi att bryta henne här, då hon hade det verkligt jobbigt. Men idag var det lite andra takter. :-)
Skramlet därnäst var inga som helst problem, men så har hon ju heller aldrig varit känslig för plötsliga ljud.
Spökena var läskiga, tyckte hon, men hon var ändå jätteduktig; höll sig framför mig så gott som hela tiden.
Slutligen skotten, som inte var några problem. Vid passiviteten beslöt hon sig för att skälla på den där skumma typen i skogen som stod och sköt, men i övrigt inga problem och hon var inte det minsta berörd efteråt, så en 1:a på skotten blev det.
Sammantaget så måste jag säga att jag är supernöjd med henne; hon har verkligen vuxit till sig och blivit mer stabil; hon kanske inte är en superhund men hon kommer helt klart att bli en bra tävlingshund - hoppas nu bara att vi kan hitta någon som kan förvalta hennes egenskaper på ett bra sätt. Det finns mycket motor och vilja i den här hunden. :-)
Filmerna från momenten finns här nedanför. QuickTime-varianterna är tyvärr ganska stora och vi har inte världens högsta fart ut från vår server, så därför har jag även gjort om filmerna till RealPlayer-format vilket gör dem avsevärt mindre.