Testet skulle göras på FHTEs anläggning utanför Stockholm. Jenny följde med och tittade eftersom hon bor ganska nära.
När vi kom fram till FHTE fick jag gå och rasta Sarabi lite kort, sen skulle vi börja testet. Men det började inget vidare; de skulle läsa av hennes chip och hon panikade... mycket underligt, tyckte jag, då vi är vana vid att hon snarare försöker bita i saker som man viftar omkring framför henne än att skygga undan. Underligare skulle det dock bli... Killen som höll läsaren lät istället mig prova att hitta chippet, men Sarabi var lika stressad, det var alltså inte killen som hon blev rädd för utan läsaren?! Martin kom och hjälpte mig men Sabbi fortsatte stressa och försökte krypa ur halsbandet för att komma undan... jag har aldrig sett henne bete sig så här. =(
Vi hittade i alla fall chippet, jag visste sen röntgen förra veckan att det satt en bit upp på halsen, det var bara det att jag hade letat på fel sida. Sen var det då dags att starta testet. Testledaren (samma kille som försökt läsa av chippet) tog fram en boll och så fick jag ta bollen, koppla loss Sarabi och hålla henne i halsbandet och sen kasta bollen till testledaren, som sen smög ut ca. 5 meter i skogen (väldigt öppen terräng med lite sly) och gömde bollen, sen låtsades han gömma den på ytterligare några ställen. Redan här var Sarabi ovanligt ofokuserad; i vanliga fall skulle en kastad boll få henne väldigt intresserad men hon verkade mest förvirrad. När jag sen fick släppa henne stod hon bara vid min sida, sen vände hon och travade iväg bakom mig, rakt igenom gruppen på 6-7 personer som stod där. Jag fick kalla på henne och vi gick några steg ut i skogen medan testledaren och beskrivaren hämtade fram bollen. Sen flippade Sarabi helt plötsligt ur och började stormskälla på beskrivaren!
Jag har aldrig sett ett sådant beteende hos henne. Nog för att hon inte är direkt överdrivet tillgänglig, men det här var inte en otillgänglig hunds beteende, det här var hur en jätterädd hund agerar. =( Jag stod som ett frågetecken och till och med när beskrivaren kastade iväg bollen så fick det bara Sarabi att hämta bollen och sen kasta sig undan för att han inte skulle komma nära... Naturligtvis bröt de testet redan här, vilket förstås var helt rätt. Martin och jag fattade verkligen ingenting och jag fösökte förklara för dem att om jag någonsin sett några sådana här tendenser hos Sabbi så hade jag aldrig plockat upp henne på ett test. Vi pratade lite och sen var det inte mycket mer att göra än att packa in hunden i bilen och åka... =(
Eftersom vi var bara några mil från Uppsala skulle vi passa på att hälsa på Kenzos och Chilis uppfödare Lilian, så vi ställde kosan ditåt. På vägen dit satt Martin och jag och pratade och bara funderade på vad sjutton som hade hänt. Den här reaktionen från Sarabi var totalt oväntad - nog för att vi hade räknat med att det kunde vara så att hon inte skulle hålla måttet - det vet man ju inte säkert förrän man testar en hund - men att falla så här direkt var inget vi ens hade kunnat föreställa oss skulle hända. Sarabi må vara mindre tillgänglig men hon är inte rädd för saker och ting, inte i vanliga fall åtminstone.... Den hunden vi sett idag var inte den hund vi levt med i 7 månader...
Nu började vi dock inse att en del småsaker som hänt de senaste veckorna kanske har ett samband. Sarabi har ätit dålig i några veckor, varken färskfoder eller torrfoder har gått ner. Vi har trugat med henne och fått henne att äta lite då och då, men det har varit stor skillnad mot det matvrak till hund som hon varit tidigare. Hon har även varit lugnare än vanligt men det hela har nog smugit sig på så vi har inte riktigt reagerat, bara konstaterat att "så skönt att hon börjar bli lite "vuxen". Hon morrade även åt våra kompisar som vi var och fikade hos i söndags innan vi åkte från Skåne, hon låg i buren i bilen och de kom fram och tittade och hon morrade! Inte alls Sarabis sätt, hon brukar helt enkelt ignorera folk om hon inte är intresserad, till skillnad mot Chili som mycket väl kan morra, men han är också mycket fegare än Sabbi.
Nå, vi kom inte fram till så mycket mer just då. Naturligtvis var vi besvikna men faktiskt mest häpna; det kändes nästan som att vi hade fått med oss en annan hund idag än vad vi är vana vid. Sarabi själv somnade i bilen och sen sov hon som en stock... också lite ovanligt, hon har blivit väldigt lugn i bilen de senaste veckorna, vilket vi trott har berott på att vi åkt så mycket bil under semestern, men nu började vi ju undra. Hon sover ju mer än vad Kenzo och Chili gör...?
Tillbaka till Sarabis sida