Söndagen den 12 oktober 2003 begav vi oss till Tidaholms brukshundklubb för att göra korningens mentaldel med Kenzo. Egentligen var det Svenska Beauceronklubbens arrangemang, men Kenzo var den enda beauceronen så de hade fyllt på med rottisar och en schäfer.
Vi kom dit bara typ 5-10 minuter innan det skulle börja - det är svårt att beräkna exakt hur lång tid det ska ta att köra. På vägen hade vi även hämtat upp Angelica i Jönköping. Vi visste sedan tidigare att Kenzo skulle börja, så Martin fick rasta Kenzo medan jag anmälde oss. Sen drog det igång.
Hälsa på gruppen var inga problem - Kenzo hälsade glatt men ganska balanserat. Sen fram till testledaren, vi pratade lite och sen tog han Kenzo och testade kontakt/hantering. Det gick bra, även om Kenzo hade bråttom tillbaka till matte, inte så konstigt. Därefter var det lek. Vi kastade trasan mellan oss och sen fick till slut Kenzo springa efter och ta den. Sen kampade jag med honom och så tog testledaren över. Kenzo kampade bra; det blev riktig fart i honom när testledaren tog över - han är av naturliga skäl inte lika tuff i kampen när det är jag som håller i trasan... ;-)
Vi fortsatte till "Lilla bytet". Första gången startade Kenzo inte förrän jag tagit ett steg framåt och sagt ett lågt "Ja!" - inte så konstigt; han drar ju inte iväg och jagar t.ex. vilt utan kollar med mig vad vi ska göra. Andra gången däremot då visste han ju att han fick springa, så då drog han iväg bra. Han hade hyfsade gripanden, men sen släppte han trasan.
Efter "Lilla bytet" kom "Stora bytet". Det var en figurant med en stor filt över sig. Figgen hopp-sprang i zick-zack längs en stig. Kenzo for iväg men stannade nån meter ifrån en "skumma typen" som nu satt på huk. Han skällde några skall och testledaren sa till mig att gå fram halvvägs. När jag började röra mig så vågade Kenzo själv gå fram till "skummisen" och han blev mycket glad när han insåg att det var en människa under filten.
Sen var det "figurskogen" - en massa halvkroppsfigurer uppställda - och jag gick iväg medan testledaren höll kvar Kenzo. När jag kommit fram till det träd där jag skulle gömma mig så släpptes Kenzo. Han sprang ungefär halva sträckan, sen klarade han inte mer utan sprang tillbaka till testledaren, som hjälpte honom genom att gå med en bit. Så småningom tog sig Kenzo fram till mig, men han sprang mer på måfå istället för att koppla in nosen. Vi gick tillbaka till testledaren och så gjordes det hela om igen, med den skillnaden att denna gången fällde man upp en pappfigur precis när Kenzo passerade den. Nu var han däremot inte det minsta tveksam - han visste var jag fanns och han bara vek undan från pappfiguren som fälldes upp och så fortsatte han direkt ut till mig.
Dumpe var nästa moment. Här drar de upp en overall från marken alldeles framför hund/förare. Kenzo reagerade, men gick fram själv när jag släppte kopplet. Först lyckades han trampa på sitt koppel, så han trodde att jag höll tillbaka honom, men när han insåg att han kunde gå fram så var det inga som helst problem. Han avreagerar snabbt och det var inga konstigheter med att gå förbi dumpen några gånger sen.
Därefter var det skramlet. Samma procedur som med dumpen, bara det att här rasslar det till rejält istället. Kenzo hoppade till, tog ett varv kring mig (och höll på att trassla in kopplet alldeles) och gick sen fram och undersökte, utan tvekan. Inga direkta reaktioner efteråt - han avreagerar som sagt snabbt.
Trumgubben var nästa moment och här var Kenzo väldigt positiv. Först stod han bara stilla framför mig och kollade; när sen trumgubben (eller snarare gumman i det här fallet) kom lite närmare så gjorde Kenzo lekinviter och ville fram - han hade full koll på att detta var en människa. :-)
Momentet efter var släden - där drar man en "släde",med en halvkroppsfigur på, sakta mot hunden. Kenzo tyckte den var lite läskig, men gick självmant fram och kollade på den, även om han var ganska försiktig. Lite kvarstående hade han, men andra gången vi passerade så nosade han själv av figuren och sen var det lugnt.
Det näst sista momentet var spökena. Här var Kenzo lite fundersam, men det märks att han mognat rejält sedan han gjorde sitt MH. På MH:et backade han in bakom mig, nu stod han kvar framför mig och först när figurerna kom riktigt nära blev han lite osäker (man ser det på filmen - han börjar fälla öronen lite) och när sen spökena vände sig om så hoppade han till; det blev något mellanting mellan en lekinvit och en flyktstart. När jag släppte kopplet smög han fram och kollade vänstra spöket och sen blev han jätteglad för det var ju en människa! Sen struntade han mer eller mindre i det andra spöket; nu visste han ju vad det var.
Det avslutande momentet var skott; först under aktivitet och sen under passivitet. Kenzo kampade bra, men släppte när skotten kom, dock är han lätt att starta igen. Han är inte berörd, bara nyfiken och vill ha koll. Under passitivteten stod han bara rätt upp och ner och kollade mot skogen där skytten stod. Efteråt var han helt oberörd.
Kontentan av det hela blev alltså att han blev godkänd, med 131 poäng. Han hade 146 samt minskningstal 15 och han klarade minimumkraven på tillgängligheten, nerverna och skärpan.
Domarna konstaterade att han inte har mycket skärpa och försvarslust, men att han är en väldigt social hund och att han löser mycket med det. Dessutom är han en analyserande hund, vilket ju stämmer väldigt bra. Han står gärna och kollar in saker istället för att handla mot dem, sen när han kollat in och beslutat sig för vad det är så agerar han med mestadels vänlighet. Domarna ansåg att han var en trevlig hund och jag kan ju inte göra annat än att hålla med! :-)
Visst skulle man kunna säga att han gott kunde haft lite mer skärpa och försvarslust, men Kenzo är Kenzo och jag vill absolut inte ha honom på något annat vis än sådan han är nu. Dock såg vi ju just i "figurskogen" att han får problem när han tappar bort mig... vi har ju haft lite funderingar kring det här med rapporten och jag har ibland undrat om han är rätt hund för att springa ensam genom skogen. Troligtvis är han inte det, dessutom märkte vi ju nu att när han kommer vilse och blir ensam, då "panikar" han lite och springer bara på ren chans, utan att överhuvudtaget koppla in nosen.... Vi har ju haft stora problem med just det här med förlängningarna på rapporten... Vi får se, vi ska diskutera lite mer, men kanske får vi ändra oss ang. rapporten och köra något annat istället?