Dagbok om vardagslivet med våra hundar

Lisa skulle ut och spåra och tänkte eventuellt ansluta lite senare så vi körde igång utan henne. Först ut var Therese och idag fick hon och Zatoya till en kanonträning. Lite chockad blev nog Z för plötsligt så gällde lite andra regler än vad hon vant sig vid, men det gjorde faktiskt susen - gnällandet på fria följet försvann, hon la sig direkt på första "ligg"-kommandot och skötte sig överlag jättefint.

Sen la vi en plats med Sarabi och Zatoya. Sabbi ligger riktigt bra nu; inga tendenser att försöka resa sig, däremot blev hon en giraff när någon gick förbi med en hund utanför planen... ;-) Jag fick säga till henne nån gång när hon nosade, men i övrigt låg hon bra. Det går framåt. Jag klickar och går och belönar lite då och då och det funkar bra.

Efter platsen kommenderade Therese oss genom en lydnadsetta, med hyfsat resultat. Eller kanske skulle jag säga med bra resultat, med tanke på att jag inte kört igenom hela programmet med kommendering nån gång tidigare. När jag tänker efter har vi nog överhuvudtaget inte tränat med kommendering, jo kanske nån enstaka gång, men det är allt. Sabbi är dock totalt obrydd om att någon står och kommenderar vilket känns väldigt bra.

Hon är lite "fladdrig" i nästan alla moment, men det kommer sig väl av att hon inte är så gammal (hon är ju knappt 15 månader) och det blir bättre och bättre.

Efter genomgången lydnadsetta så blev det även lite framförgående - nu börjar hon förstå vad "före" betyder - och lite "håll fast"-träning. Obehagen från förra träningen var helt borta och hon grep och höll jättefint och kunde sitta alldeles stilla utan att tugga eller rulla runt apporten trots att jag tog något steg bakåt, åt sidan etc. Hon fick även testa att gripa och hålla apporten medan hon stod upp - även detta gick bra. =)

Therese åkte sen hemåt och jag tog ut Chili och tränade. Han är så otroligt övertaggad nu att jag inte riktigt vet vad jag ska göra... fast han håller ju ihop, förutom i krypet, så han får väl helt enkelt vara lite "galen". ;-) Fria följet blev mycket bättre idag; förra gången kom jag på en lite annan metod att belöna, eller snarare hur jag belönar, dvs. hur jag ger honom godiset och det har verkligen fungerat. Tränade igen en del blandade moment, bland annat tungapportering, rutan, inkallning med stå och ligg, fjärr och kryp. Krypet... tja.. jag har ju ändrat träningssätt där och just nu ser det mest vimsigt ut och Chili börjar lätt pipa om inget händer, men vi får se... det kan nog bli bra.

Vi jobbade också lite med att han ska hålla apporten utan att tugga; jag satte honom, gav honom apporten och sen fick han sitta kvar medan jag gick 2-3 meter bort och sen kallade in, så han måste jobba på att dels hålla apporten stilla och dels komma in snyggt vid sidan. Nyttigt, men jobbigt.

Lisa dök under tiden upp och vi la en platsliggning. Chili var jätteduktig så länge jag inte försvann bakom boden, men när jag testade det så började han pipa. Dock verkade han nu pipa i förväntan.... får träna det här momentet lite mer separat och se om det hjälper. Han drägglar i alla fall massor så han har hög förväntan på godiset, nackdelen är att han kan börja pipa pga. förväntan... svår balansgång det där!

Idag går mina tankar till en kollegas familj - min kollegas bror förlorade i natt sin 20 månader gamla son, som hastigt insjuknade och dog... Hur orkar man med livet efter en sådan händelse? =(

Jag har funderat lite över det där och antingen är han väldigt oberörd av smärta och irritation eller så är han så van vid att ha ont i halsen att det inte är någon större skillnad... Om det senare är rätt så är det ju otroligt tråkigt, jag känner mig väldigt skyldig till att han fått gå och ha problem så här länge. =( Jag har visserligen kollat hans tonsiller själv lite då och då genom åren när jag varit fundersam, men det har ju alltid sett så fint ut. Det gjorde det ju även denna gången, till och med veterinären tyckte ju att det inte verkade vara något, men han är en klok veterinär och lyssnar på djurägaren, tack och lov. Han känner mig sedan flera år tillbaka och flera hundar och han vet att om jag säger att något är fel med hunden så ÄR något faktiskt fel.

Hur som helst så känner jag mig ganska hemsk just nu... samtidigt som jag är så otroligt glad att vi hittade felet och att Kenzo nu mår så bra efter operationen.

Jag som trodde att han skulle matvägra - heh.... knappast. Tvärtom... Han får burkmat utrörd i vatten samt glass och det försvinner ner hur fort som helst. Dessutom tigger han minst lika mycket som vanligt av min mat... =)

Älskade gullehund, jag är så tacksam över att operationen gick bra och att han mår bra nu. =)

Jag har varit nervös hela dagen - jag har visserligen fullt förtroende för vår duktiga veterinär men en liten risk finns ju alltid när det handlar om en operation.

Men jag hade inte behövt vara orolig, allting hade gått bra och vid 17-tiden hämtade jag en pigg men något stressad Kenzo - han ville komma ut från mottagningen snabbare än kvickt... På vägen hem åkte jag om ett apotek och hämtade ut antibiotika och sen handlade jag glass, kattmat på burk (all hundmat på burk var bitar i sås och jag ville ha typ färs som är lätt att blanda med lite vatten) samt leverpastej som är det som är enklast att gömma tabletter i.

Kenzo verkar inte speciellt påverkad av sin hals just nu, trots att de fick sätta några stygn där. Men vi får väl se om det håller i sig. Nu ikväll har han i alla fall ätit två omgångar glass och en liten portion kattmat utrörd med lite vatten och han ville nog gärna haft mer...

Tur att man har försäkring; totalt inklusive besöket förra måndagen när de sövde honom och kollade tonsillerna så fick i betala ca. 2100 kr. Jaja. Bara Kenzo blir frisk och mår bra så är det helt klart värt det.

Min träningskompis Therese har också fått en hund opererad idag; hennes goldentik Gabbie har fått en knöl bortopererad från benet. För ett år sedan opererades hon för samma sak och det visade sig då att det var elakartat och nu fick de alltså ta bort en knöl som kommit tillbaka. Idag röntgade de även lungorna samt benet där knölen suttit och glädjande nog var allting bra, så förhoppningsvis ska Gabbie vara frisk och kry i många år till nu.

Det var en vacker morgon och på vägen in var jag tvungen att stanna och fotografera några träd som lyste i härliga höstfärger:

Vi hann med te och mackor lite snabbt när jag kom hem, sen åkte Martin iväg till sin studiopolare för att klippa vidare i en inspelning som de gjort. Jag tog ut hundarna på vars en lite längre promenad, de var visserligen rastade men jag behövde röra på mig - i och med att Martin är hemma nu så rastar han både morgon och eftermiddag och då blir det inte riktigt av att jag rör mig så mycket som jag egentligen måste göra.

Nu fick först Chili en promenad längs "stora" grusvägen, vi gick en dryg kilometer innan vi vände. Sen tog jag Kenzo samma runda, fast inte riktigt lika långt, kanske 1.5 km istället för 2. Inte för att han inte klarar gå 2 km, även om han inte är helt frisk just nu, utan för att det började skymma och jag hade inte reflexer på mig och en mossgrön tröja och grå byxor kändes inte helt lyckat. Inte för att det kör SÅ många bilar där på vägen men ändå, någon enstaka kommer det ju... två stycken faktiskt, under den tiden jag var ute.

Det var en helt underbar kväll; ljummet i luften (ca. 16 grader), solnedgång och alldeles tyst... nåja, nästan alldeles tyst - en traktor på ett fält en bit bort förde lite väsen, men i övrigt var det så lugnt och skönt som det är på landet. Jag är alltid lycklig över att bo som vi gör, men vissa dagar känns det extra härligt - en kväll som ikväll är ett sådant tillfälle. Hösten är underbar när det är så här fint, milt och skönt, en del träd har dock börjat skifta färg, förmodligen pga. de frostnätter vi hade förra veckan. Nackdelen med hösten är att man vet att mörkare tider är på väg och det går tyvärr ganska fort också... tror att det är en månad kvar tills vi ställer om klockan till vintertid. Redan nu är det nästan mörkt vid halv åtta. =(

Nå, man får njuta av ljusa kvällar så länge det nu varar och ikväll njöt jag verkligen. =) Hundarna såg ut att trivas de med, verkar som att de gillar att få en egen liten runda med matte lite då och då. Jag får ta en sväng med Sarabi i morgon för det hann jag ju inte innan det blev mörkt ikväll.

Efter promenaderna ägnade jag mig åt att klippa klorna på hundarna, fast Kenzo hade de klippt när han var sövd härom dagen, upptäckte jag. Hans klor växer heller inte så värst fort, eller så sliter han dem väldigt bra. Med Chili är det värre, hans klor växer rejält snabbt och nu har jag slarvat och inte klippt dem på några veckor, det syntes direkt. Även Sarabi fick klorna klippta, numera är det hur enkelt som helst att klippa hennes klor om hon bara får stå upp - hon gillar i och för sig inte det, men hon accepterar läget.

Zatoya och Therese hade börjat träna när jag dök upp. Det gick väl så där, både T och Z verkade lite disträ. Vi gjorde sen en platsliggning med Oliver, Kenzo och Zatoya, de fick ligga i drygt 4 minuter och det var inga problem alls. Kenzo fick sen springa till rutan två gånger, det funkade hyfsat. Det gäller nog bara att nöta på nu med sändande till kon och därifrån skicka till rutan och så variera med att ha belöning i rutan eller klicka och kasta belöning.

När sen Lisa skulle träna blev det mycket flams och fniss, det var bara en sådan dag. Lisa ville bland annat träna på att Oliver skulle klara att utföra hopp-apport även om hon kastade apporten så den landade ut bakom hindret. Men när hon skulle testa så visade det sig att hon bara inte kunde kasta snett!! Det blev perfekt rakt varenda gång, så till slut fick jag eller Therese hjälpa henne att kasta... ;-) Sen bestämde sig Oliver för att mitt godis var mycket godare än mattes, trots att vi båda hade vanlig skivad korv... *skrattar* Nå, vi hade rätt kul ändå. Kenzo fick lite lekspel sen när vi släppte upp honom men Oliver var som vanligt superkaxig - både Kenzo och Chili tycker att den lille pälsbollen är läskig eftersom han hela tiden försöker kaxa upp sig mot dem, fast att de bara vill leka. Ser otroligt löjligt ut när mina stora pojkar kastar sig undan för en liten sheltie... ;-)

När vi var klara så tog jag ut Chili och tränade en stund. Han var, som vanligt nu för tiden, nästan på gränsen till övertaggad... ;-) Fritt följ gick bra, men han går fortfarande för långt fram, får se om vi kan rätta till det. Jag belönar bakåt men det verkar inte räcka - det funkade på Kenzo men Chili verkar ha så mycket driv efter att ha kontakt med mig att han helt enkelt väljer att gå där framme ändå, trots att belöningen kommer bakom honom sen. Jaja.

Inkallning med ställande - bra, rutan - inte så illa trots att jag körde helt utan target idag. Hopp-sitt har vi inte tränat sedan i höstas, eftersom han hade så ont i ryggpartiet när han hade prostatainflammation, men det fungerade klockrent ändå. Tungapporten gör han verkligen bra, full fart ut och galopp (om än inte full fart) in, snyggt! =)

Krypet - där testade jag en annan teknik som verkade fungera bättre än att lägga boll eller godis bakom honom - han blir alldeles för ivrig och börjar pipa om han inte får komma igång och krypa snabbt nog. Den här andra metoden jag testade funkade mycket bättre, i alla fall idag. Vi får se nästa gång om det fortsätter funka.

Avslutade med lite "sakta"-träning som gick förvånansvärt bra, även om vi bara är på allra första stadiet än.

Därefter var det Sarabis tur. Linförighet och fritt följ började vi med, riktigt bra idag, lite vimsigt i början men bra ändå. Hon går bättre när jag belönar med bollen än med godis; hon taggar upp på bollen men klarar ändå att hålla position och fokus, så det får bli bollbelöning i fortsättningen.

Ikväll fick vi hopp-sitt att fungera! Tidigare har hon haft svårt att begripa mitt "sitt"-kommando, men jag har tränat sitt separat med klicker och boll och nu kopplade hon. Gjorde 3 hopp-sitt som blev riktigt kanon - roligt! Jag belönade när hon satt så hon behövde visserligen inte hoppa tillbaka, men det lär inte bli något problem, kommandot "hopp" vet hon ju vad det är.

Apporteringen, eller snarare "håll fast"-träningen gick så där; hon tuggade en del sist och då fick vi ha lite diskussion om det, så sen var apporteringen inte lika kul längre, utan mer tillbaka till hur den var för 2-3 gånger sedan när jag började med regelrätt "håll fast"-träning. Även idag försökte hon tugga, eller snarare rulla omkring med apporten i munnen men det accepterade jag inte. Det blev bra, men hon tycker inte att det är världens roligaste moment just nu. Det blir säkert bättre när vi slipper tjafsa om det här, så jag är inte orolig.

Framförgåendet har vi bara tränat på 4-5 gånger men det börjar redan bli mycket bra! Jag hänger eller lägger bollen i kanten på planen, sen går vi ut och vänder upp mot bollen, kanske 15 meter från den, sen får hon gå "här" (vill inte tjafsa med "fot" just nu eftersom jag inte vill trassla till positionen där) och sen går hon bra ut på kommando "före" och går fint, drar en del men det får hon göra just nu. Jag klickar och släpper henne ett par meter från bollen. Vi gjorde nog en 5-6 sträckor igår och sista sträckan fick hon inte ens se att jag la ut bollen men hon gick ut fint ändå. Kul! =)

Upptäckte sen, när vi skulle träna kryp, att när hon lägger sig ner så rullar hon över lite på vänster lår, förmodligen för att hon ska ha lättare att ha kontakt upp mot mig. På platsen är det ju helt okej, däremot blir det inte så bra inför krypet och fjärren, så vi jobbade lite på att rätta till det och det blev ganska hyfsat så småningom.

Avslutade med platsliggning och nu ligger hon verkligen superfint. Nästa vecka ska hon få ligga plats med en eller två hundar till, det börjar bli dags för det, men innan dess ska vi nog passa på i helgen och lägga henne och Kenzo eller Chili hemma i trädgården, det blir bra träning.

Ikväll passade jag på och gick ner på det nyslagna vallfältet bakom grannens hus och körde lite lydnad. Började med Sarabi, lite linförighet och fritt följ - positionen är bra nu, men koncentrationen var sämre än vad den brukar vara; hon verkade tycka att på ett fält ska man spåra eller leta föremål, inte träna lydnad... hon var verkligen jättekonfunderad i början. ;-)

Ställande och läggande under gång fungerar bra, hon har inte världens snabbaste ställande men det duger - att det går lite sakta är nog för att det inte är helt befäst och hon inte är helt säker på vad hon ska göra. Läggandet är bättre, men så är "ligg" också betydligt mer befäst än "stå".

Inkallningen var hyfsad första gången - bra tempo men dåligt avslut; hon kom inte ordentligt in till sidan och satte sig. Andra gången mycket bättre och då fick hon belöning.

Rutan funkade halvbra till att börja med, blev bättre efter lite träning. Avslutade med en platsliggning, hon har en tendens till att flytta fram ena tassen lite och typ lägga sig tillrätta precis när jag lämnar, hon flyttar alltså inte själva kroppen utan bara ett framben, men det kan mycket väl tolkas som att hon kryper om man bara tittar hastigt, så det jobbade vi lite på idag, sen fick hon ligga ca. 1 minut, vilket gick kanonbra, inga nosningar, full fokus på mig.

Bytte sen hund och hämtade ner båda pojkarna samtidigt, enklare så. Den ena ligger så snällt vid sidan medan man tränar den andra, numera kan ju Chili klara av att vara tyst också. =)

Började med Kenzo, eftersom han inte är helt kry så vill jag inte köra för mycket med honom, men den där jäkla rutan måste vi jobba med så mycket vi kan om vi ens vill fundera på att starta elit i höst.... Idag märkte jag att en bit av momentet i alla fall plötsligt sitter hur bra som helst, nämligen sändadet till konen... som vi nästan inte tränat! Han springer direkt ut till konen och stannar fint - när lärde han sig det? Jo, jag klickade ju in honom på sändande till kon och det behövdes tydligen bara två gånger för att fatta det momentet - gissa om jag önskar att jag hade haft klickern när jag började träna rutan för några år sedan; då hade vi kanske kunnat slippa mycket av det strul vi haft med det momentet. Jag använder klickern till rutan nu, men det ger inte riktigt samma effekt eftersom momentet är lite "förstört".

Idag gick det i alla fall ganska bra. Eftersom det var lite tuvigt gräs och en del smågropar på fältet så passade jag på att ställa en tallrik med en korvbit på, mitt i rutan, lite snyggt dold i gräset. Första gången missade Kenzo helt att gå in i rutan, han gick till en kon istället... Det är ju ett problem nu när konen funkar - innan vi började träna elitrutan så fungerade själva rutan ganska bra, han verkade äntligen ha greppat vad "rutan" betydde. Men så införde jag då det här med att först ställa sig vid en kon, så nu är han lite förvirrad igen och vill gärna testa att ställa sig vid en kon även i rutan. Jag fick kalla in och skicka om, då gick det bättre och han sökte sig till mitten av rutan och hittade tallriken med godis precis när jag ropade "stanna". Det gäller att ha lite timing. ;-)

Vi körde rutan några gånger och det funkade ganska bra, sen fick han vila lite medan jag tränade lite med Chili. Den "lilla" busen var övertaggad så det räckte och blev över... var får han all energi ifrån? Det känns nästan som att han taggar upp mer och mer för varje lydnadspass... i och för sig trevligt men det blir liiiite för bra ibland; fria följet blir lidande eftersom han flyttar fram sin position alldeles för mycket. Förvisso går han i övrigt kanonfint, och själv skulle jag nog egentligen vilja ha honom där för vi får väldigt fin kontakt, men tyvärr är det längre fram än vad reglerna föreskriver, så vi måste nog försöka fixa till det. =/

Rutan blev lite si så där; lätt hänt med övertaggad hund. Funkade ändå rätt bra, men helt befäst är den absolut inte. Inkallning med ställande och läggande var bra, något segt läggande första gången, eller tja... segt var det inte men det tog lite tid för honom att stanna. Så ingen belöning där utan vi gjorde om det och då blev det mycket bättre.

Sen fick Chili pausa lite och så fick Kenzo jobba lite med rutan igen, 2-3 gånger skickade jag och det gick ganska bra. Det är väl bara att fortsätta nöta.

Avslutade med apportering för Chili samt några skick till rutan.

Skönt med ett litet träningspass, i morgon ska jag till klubben och träna men det är praktiskt att kunna träna lite hemmavid också. Det fältet kommer att vara bra att ha i vinter för spår, uppletande och lydnad, om de inte tänker plöja upp det, men det tror jag inte - jag hoppas i alla fall inte det.

Nu har jag pratat i telefon med två andra beauceronägare i total närmare 2 timmar så nu blir det väl inte så mycket mer gjort ikväll.... ;-)

För ovanlighetens skull gick jag sen hela arbetsdagen och oroade mig för att de inte skulle hitta något... i vanliga fall ser man ju helst att veterinären inte hittar något som är fel, men att något är fel med Kenzo är jag helt säker på och skulle de inte hitta något så börjar man ju undra vad sjutton som är fel.

Hur som helst, efter jobbet åkte jag till vet.mottagningen och hämtade en Kenzo som helst av allt bara ville gå därifrån. När jag sen pratade med vet. så visade det sig att de faktiskt hade hittat något - min diagnos med tonsillit visade sig vara helt korrekt.... tonsillerna var rejält röda och fula men det såg man inte förrän man tittade ordentligt under sövning. De hittade även en del grässtrån i tonsillfickorna - inte konstigt med tanke på hur mycket gräs han ätit senaste tiden. Så nu blir det operation på måndag, ska bli skönt att få det gjort!

Sköterskan berömde förresten honom; han var så himla snäll sa hon. När de skulle sticka honom i benet så satt han bara och lät dem hålla på med benet och så tittade han bort. Mitt hjärtegull!

Stackars Kenzo, jag undrar lite hur länge han haft problem med tonsillerna... han har ju haft lite sådana här underliga "slick"-tendenser tidigare fast inte alls så mycket som nu sista tiden. Han har också visat ganska kraftiga reaktioner på skott - jag undrar hur mycket av det som hänger ihop med tonsillproblemen. Han kanske inte är helt skottfast i grunden, även om han hade 2:a på skottet på sitt MH och omdömet "skottfast" vid korningens mentaldel, men dessa kraftiga reaktioner som jag sett nu under vår och sommar har förvånat mig lite. Ska bli intressant att se om det blir någon förändring till det bättre efter operationen.

Han är fortfarande ganska trött, min lille gubbe, och ligger nu och halvsover bredvid mig i sängen (bra med laptop och trådlöst nät!), tätt intill Chilis rygg. Mina gullepojkar. =)

Vi tog en sväng in till stan idag för att handla kattmat då katterna satt och såg olyckliga ut när vi hällde upp vanligt Mjau torrfoder; de har blivit bortskämda med bättre torrfoder nu ett tag och ville minsann inte äta Mjau... ;-) Dessutom handlade vi lite växter och en algätare till mitt akvarium på jobbet, samt två vattentest då jag varit lite tveksam till hur bra vattnet egentligen varit, då jag haft två fiskar som dött - båda mina platy är döda, å andra sidan har jag tre platy-yngel som frodas och mår hur bra som helst, likaså är ancistrusen pigg och fräsch. Den fick nu sällskap av en till ancistrus, något mindre och lite prickigare. Hoppas den trivs. Vattnet hade pH 8 så det var ju rätt okej, och nitrathalten låg bra, så det borde inte vara så illa ställt. Däremot så har jag haft problem med blåalger och blev till slut av med det med hjälp av total mörkläggning av akvariet, tyvärr är vattnet fortfarande grönt från döda alger som flyter så nu får det bli små delvattenbyten 1 gång i veckan och så hoppas jag att det blir bättre.

Några aktiviteter med hundarna har det sålunda inte blivit i helgen, men däremot finns det andra som varit desto mer aktiva. Jag vill passa på att gratulera min träningskompis Lisa med Oliver som igår debuterade i lydnadsklass III och gjorde det med besked - 293 poäng, klassvinst och dessutom fick de priset för dagens bästa lydnadsekipage!

Lisa var inte den enda ur träningsgänget som tävlade igår; Therese och Zatoya startade i elitklass men tyvärr så blev det något fel vid inkallningen och de nollade det momentet. Synd, för resten hade gått bra fick jag veta och en 5:a på inkallningen hade räckt för ett 1:a-pris. Men ibland vill det sig bara inte. Nästa gång går det säkert bättre.

Istället blir det några bilder på våra myshundar:

Pojkarna myser i solen på altanen. Bilden tagen i söndags när jag kom hem från Rom.

Tre pojkar myser i sängen. Och innan någon kommenterar något dumt: ja, vi behöver dammsuga... ;-)

Sarabi, ja hon finns med på ett hörn, men pojkarna bus ligger hellre bredvid varandra än bredvid henne, hon är nog lite för busig för deras smak ibland...

Sarabi roar sig med att kika efter ett litet flygplan som passerar

Sarabi och Måns-Oskar trivs tillsammans

Pga alla ärenden så var jag lite sen till klubben, så Lisa och Therese hade redan börjat träna. Vi gjorde ett sittande i grupp och en platsliggning och Kenzo både satt och låg helt perfekt. Platsliggningen vet jag ju att han är helsäker på men sittandet har vi inte tränat så mycket men det ser bra ut nu, så det lär inte bli det som blir det stora problemet i eliten... ;-)

När det sen var min tur att träna så började vi med rutan. Kenzo ser fortfarande helt förvånad ut när jag försöker dirigera honom från konen (där jag ställer upp honom) till rutan men han tog sig i alla fall ut till rutan - numera hittar han faktiskt den själv. Man får vara glad för det lilla. ;-)

Därefter testade vi dirigeringsapportering och Therese fick lägga ut en apport, sen ställde jag Kenzo vid konen och skickade honom. Första gången såg han allmänt vimsig ut men hittade till slut apporten. Andra gången var han mycket mer med på vad som skulle hända och denna gången följde han min dirigering och galopperade till och med ut till apporten.

Han var för övrigt otroligt taggad idag, det kyliga vädret passar honom helt perfekt. Kul att se honom så himla pigg och glad - han är verkligen två olika hundar sommar och vinter.

Äntligen börjar förresten krypet se lite vettigt ut. Nu verkar det som att han har börjat använda den rätta bakbenstekniken även vid lite snabbare fart! Jag står fortfarande framför och klickar, men nu tror jag att jag ska börja gå några steg i taget, hittills har han bara fått krypa ett steg och sen få belöning men nu tror jag vi tar och utökar det till två-tre steg och ser om det funkar.

Jag avslutade med lite "gå sakta"-träning och försökte använda ordet "gå" som kommando; träningen gick bra men sen kom jag fram till att jag nog inte ska använda just "gå", eftersom vi använder det i andra lägen, som typ ett marsch-kommando. Jag ska nog använda "sakta" istället.

Eftersom jag inte behövde kommendering till nån av hundarna så slapp T och L stanna, så de åkte hem och jag tog ut Chili en stund. Han var övertaggad och sprang runt som en idiot när vi kom ner på planen. Vi började med rutan och först var han helförvirrad, så jag fick lägga ut musmattan som target en gång, därefter plockade jag bort den och då gick det bra även när mattan inte fanns där.

Fjärrdirigering med bollen bakom blev bra, likaså en inkallning med ställande och läggande - riktigt bra! Det som är dåligt är avslutet, då han sätter sig för långt fram och lite ut. Fortsatte med kryp, även här boll eller godis bakom, men nu var han så taggad att han nästan började pipa när det inte gick fort nog!! Jisses... tala om energi! ;-) Trevligt, men kanske lite väl mycket ibland. Jag avslutade med en platsliggning, där han fick ligga med ryggen mot en träningsgrupp som höll till på andra delen av planen. Jag hann bara gå och ställa mig (kanske 15-20 meter bort) innan han la ner huvudet. Jag klickade och belönade, sen fick han ligga lite längre nästa gång. Efter 3-4 lyckade "omstarter" så flyttade jag honom och la honom lite närmare skjulet, där det sitter en spegel, sen gick jag bakom skjulet och gömde mig och höll koll på honom i spegeln. Det tog en stund innan han la ner huvudet, kanske 30 sekunder, men direkt när han gjorde det så klickade jag och klev fram och belönade. Gjorde detta två gånger och andra gången så låg han och drägglade, så sugen var han på belöningen! Helt perfekt att han har så bra dragning till godiset, det underlättar massor. Tycker också att han blivit mer "godisgalen" sen jag började köra mer med klicker, men det är ju bara bra, så jag är väldigt nöjd med det. =)

Sist ut var Sarabi, som fick börja med linförighet. Hon är alltid så himla taggad när hon kommer ut på planen och tidigare har jag börjat med lite mer fartmoment, typ rutan, men idag beslöt jag att börja med linförighet. Hon var lite slarvig i början och gick för långt fram, men min metod med "bryska" vänstersvängar fungerar kanonbra och hon rättade snabbt in sig till en bra position. Gick mest rakt fram några meter och belönade när hon gick rätt men la även in några svängar och halter och det gick bra. Duktig var hon, jätteduktig.

Sen plockade jag fram apporten och det ser verkligen strålande ut än så länge! Hon kan nu sitta ner, gripa apporten på kommando och sen hålla den helt stilla utan minsta tendens till tugg i 5-6 sekunder, tills jag klickar och belönar. Kanonfint! Vi gjorde det här 4-5 gånger, sen fick hon sitta vid min sida istället för framför, och även här kunde hon gripa och hålla lika fint. =)

Därefter fick hon springa omkring lite och så tränade vi på "stanna" när hon var på väg mot mig. Det går bra, hon tvärnitar inte men hon stannar fint på kommando ändå. Lite läggande under gång gick också bra, sen körde vi hopp där jag försökte få henne att sätta sig efter hindret och det tyckte hon var svårt. Hon hoppar kanonfint och har sikte framåt, men att sätta sig på kommando på håll var svårt. Ska ta och träna det lite separat också. Fick i alla fall till några bra sättanden som jag klickade och så fick hon bollen. Själva "hopp"-kommandot verkar i alla fall helt befäst nu.

Avslutningsvis blev det lite framförgående-träning och även om hon nog inte helt har förstått "före" så vet hon i alla fall vad som ska hända när jag hänger upp bollen. Lite knöligt är det eftersom vi lärt henna att hon inte får dra i kopplet när vi går och rastar, men jag är tydlig med att koppla om till icke-stryp (eller snarare icke-halvstryp) så att det ska fungera som en signal till att det är okej att dra lite lagom. Jag minns hur knöligt det var att lära Kenzo det här momentet, eftersom han var helt bestämd på att han INTE fick dra i kopplet - att han sen kan dra vid rastning är tydligen en annan sak; på planen skulle han i alla fall inte göra det. ;-)

Jag slutade passet med några korta platsliggningar. Mitt under den andra så kom Martin gående från klubbstugan. Det var ju mörkt vid det här laget och Sarabi låg bara nån meter från kanten av planen, jag stod längre ute på planen och så kom Martin klivande genom mörkret bakom henne - det gillade hon inte alls. Hon låg kvar men det kom en rejäl dov morrning från henne. Jag bad Martin säga något och då blev hon lite förvirrad, så jag valde att bryta, sen lät jag henne springa fram och hon sprang faktiskt nästan ända fram själv, stannade kanske 1 meter ifrån, sen fattade hon att det var husse... ;-)

Sen gick det bättre att köra nån plats till och hon ligger stilla och bra nu, fokuserar på mig och nosar inte. Det ser fint ut! Börjar bli dags att lägga ihop med andra hundar, ska nog ta och börja hemma med Kenzo, Martin kan lägga honom. Jag har funderingar på att starta nån lydnadsetta i höst med henne, däremot får nog appellen vänta till våren, så att alla moment verkligen är befästa. Just nu är apportering, budföring, framförgående, platsliggning och markering av pinnarna i spåret inte klart och då känns det inte vettigt att gå ut och tävla, det är inte rätt mot Sarabi heller.

Hon har för övrigt balanserat sig mycket på sista tiden. De där konstiga beteendena som hon hade ett tag verkar borta igen, hon äter ordentligt och är pigg och glad, dock inte fullt lika stökig som tidigare, hon har lättare för att koppla av över lag, vilket känns bra. Men man får fortfarande passa sig lite; förra träningen så hade hon lyckats komma åt en påse med skräp som stod i bilen, vi brukar se till att hålla undan saker så att de inte ligger mot hennes bur för vi vet ju vad hon kan hitta på men soppåsen hade jag missat. Hon hade strimlat påsen och det som var i; plast och papper, så hela buren var full med skräp... Puh.. ibland är det FÖR mycket energi i henne. Men när man tränar är hon helt perfekt, jag tror att hon, med rätt förare, kan gå nästan hur långt som helst. Hon har enorm kapacitet och lär sig snabbt och hon har massor med arbetsvilja. Hon är lagom självständig men ändå tillräckligt förarvek för att hon inte ska vara jobbig; hon lyssnar fint även när hon är uppe i varv. Är man bara noggrann när man lär in saker så funkar det jättebra; det här är definitivt inte en hund där man ska slarva med grunderna för då straffar det sig nog i framtiden.

Vi kom hem vid 21-tiden och jag tyckte det var rätt kallt när vi klev ur bilen, kollade sen på termometern och den visade på 4.6 grader! Definitivt höst och säkert blir det nattfrost i natt. Dags att börja ta in de växter som ska övervintras.

I morgon blir det däremot träning, hoppas vädret är lite bättre då.

Det första spåret, som jag tänkte Kenzo skulle gå, fick ligga i ca. 45-50 minuter. Efter hans riktigt fina spårprestation för 10 dagar sedan hade jag väntat mig ett hyfsat arbete från hans sida. Men nej.... något är nog inte som det ska med honom. Han vimsade, stressade, ville inte vara med, skenspårade - det har han inte gjort på flera år - försökte gå ut från hagen ut på grusvägen för att slippa vara kvar... Jag fattade ingenting, visserligen blev jag inte direkt lycklig över hans mediokra insats men jag blev absolut inte arg utan försökte peppa honom och belönade massor när han hittade pinnarna (han hittade 3 av 5). Men han såg mest låg ut hela tiden. =( Något skumt är det och jag får nog ringa veterinären... jag har varit lite fundersam över hans gräsätande, han äter gräs jämnt och ständigt. Har kikat honom i halsen men tonsillerna har, så vitt jag kunnat se, sett fina ut. Men jag pratade med en annan beauceronägare för ett tag sedan, hennes hund har fått sina tonsiller bortopererade och tydligen såg det inte så illa ut vid en första titt, men det var inflammerat och fult.

Nå, det var ju inte så roligt men jag hoppades på att Chili däremot skulle göra ett bra jobb. Förra gången vi spårade på stubb så använde jag böttcher-selen men det blev tydligen alldeles för bra när han hade det jobbigt, så idag beslöt jag att ta Kenzos sele.

Det visade sig vara ett mindre genomtänkt beslut kan jag meddela. För idag spårade Chili, visserligen lite vimsigt på första sträckan men ändå ganska hyfsat, och efter vinkeln blev det ännu bättre. Jag klarade knappt av att hålla emot; jag hängde mig i kopplet - som är ett handtagslöst koppel av syntet, som tur var så hade jag en knut längst ut så jag fick lite stopp att hålla emot - men Chili bara forsade på som ett ånglok. ;-) Duktig var han i alla fall, superduktig! Spåret var bara typ 200 meter, eftersom jag inte visste hur bra han skulle klara det så tyckte jag det var viktigare att se till att han faktiskt klarade det än att det blev långt. Två pinnar samt slut - inga problem, han plockade snyggt båda pinnarna och markerade fint slutet. Så himla duktig är han, han har inte spårat sedan vi tävlade appellen i höstas, sen har han spårat två gånger nu senaste veckorna och genast är han tillbaka i sin fina spårform. Men jäklar vad stark han är! Nästa gång blir det böttcherselen på!

Jag avslutade det hela med att träna en stund i trädgården med Sarabi. Lite inkallningar, ställande, läggande samt apportering. Jag hade lagt apporten på en tunna och hon var där flera gånger och visade intresse. Jag var nyfiken på om det verkligen var apporten hon var ute efter - sedan vi började med "håll fast"-träningen har hon tyckt att apporten varit mindre trevlig. Men senaste träningen så tyckte jag att hon var ganska positivt inställd till apporten.

Idag fick jag bekräftat att så var fallet. När jag tog fram apporten blev hon alldeles till sig och vad som var riktigt kul var att hon kunde sitta framför mig och på kommando "apport" gripa apporten och sen helt själv, utan minsta hjälp av mig (tidigare har jag hjälpt till genom att hålla handen under hennes underkäke) kunde sitta och hålla apporten helt stilla!! Hon höll den utan problem i 3-4 sekunder, tills jag klickade och belönade. Duktig tjej! Vi upprepade det hela några gånger och så småningom blev hon lite trött av att hålla koncentrationen så då hjälpte jag henne lite genom att stötta under hakan. Det här blir nog bra; hon har redan insett att apporten bara är ett medel för att få godis och hon verkar även ha begripit att hon ska hålla den stilla och inte tugga, eller så är det bara för att hon är så koncentrerad när hon väntar på att jag ska klicka. Vilket som så är ju effekten väldigt bra. =)

Det har varit en del resande för mig i år; först var vi i Paris i maj och sen nu Rom - jag som inte varit utomland (förutom Danmark och Norge) på typ 20 år... =) Nu blir man allt lite sugen på att resa mer. En långweekend funkar ju ganska bra för vi kan nog fixa passning till hundarna om det inte gäller längre tid än så. Men det får vänta till ekonomin är bättre.

Från 30 graders värme i Rom till knappt 20 här, jag föredrar nog det senare... är inget vidare på att tåla värme. Dessutom är det ett underbart höstväder nu med stålande sol och klarblå himmel och en del höstfärger som börjar smyga sig in. Nätterna är ganska kalla och snart börjar det bli dags att ta in alla växter som ska övervintra inomhus.

Under helgen har Martin och hans pappa byggt vidare på hundgården som nu är nästan klar. Det har blivit kanonsnyggt, verkligen. Denna andra hundgård har byggts i tryckimpregnerat trä och eftersom både trä och nät är nytt så ser den ju mycket fräschare ut än den gamla hundgården som ligger innanför; den är byggd av gamla stolpar och gammalt nät och fungerar ju jättebra men är kanske inte lika snygg. Till våren ska jag nog försöka måla stolparna så kommer det att se lite bättre ut. Nu återstår lite plattläggning, en Lyaluckan ska på plats och så ska hundhuset delas av, sen är det hela klart. =) Ska bli jätteskönt att få det i ordning så vi kan börja använda det när Martin börjar jobba igen. Än så länge vet vi inte när det blir så just nu är det ingen kris, men man vill ju heller inte hålla på och bygga ute när kylan kommer. Dessutom borde vi försöka hinna få upp växthuset eftersom vi hade tänkt klä in hälften med bubbelplast och sätta en frostvakt där så att vi kan vinterförvara en del växter där. Vi får se vad vi hinner med.

Plommonen är nästan mogna nu och trädet knäcks snart av tyngden, ändå har jag gallrat en del men förmodligen inte alls så mycket som man skulle behövt. Koltrastarna har i alla fall fest just nu, de äter plommon i mängder. Själva väntar vi några dagar till så att plommonen blir riktigt mogna och söta, sen är det dags att plocka. Ska göra chutney och marmelad, samt frysa in plommonhalvor för senare bruk men det blir nog ändå alldeles för mycket över. Släkt och vänner får också så mycket de vill ha, vilket brukar vara populärt, likaså brukar jag ta med plommon till jobbet där de snabbt går åt. =)

Bönderna har börjat ta in korna, den ena hagen är nu tom, ungdjuren som gick där har fått komma in och vi har åter igen tillgång till fina spårmarker. Så i veckan ska det bli några spår, har även massor av stubbåkrar som vi kan spåra på - det var ju tydligen inte helt lätt så det är nog bra att träna på det. ;-) Jag hoppas att de snart också tar in de "stora" korna som går i hagen bortanför vårt hus för den är den överlägset bästa att lägga spår i, i och med att den är så stor - typ 800 meter lång totalt och minst 100 meter bred, mer på vissa ställen. Där kan man få till en hel del bra spår, med fin störning i form av komockor och mängder av viltspår. Bra träningsmarker, helt klart. =)

En liten mini-semester blir det dock i helgen, då vi ska med jobbet på konferensresa till Rom! Vi åker fredag morgon (och nu menar jag verkligen morgon - vi ska åka från Linköping 4.30!!) och kommer hem på söndag eftermiddag. Ska bli jättekul, men jag tror ju inte direkt att man kommer att vara utvilad efter den helgen. ;-)

Nå, idag tog jag tag i lydnadsträningen som ju blev inställd igår. Jag beslöt att fokusera på några moment per hund. Sarabi fick börja och vi började jobba med kontakt och position. Hon tenderar, precis som de andra två, att gå lite lång fram och idag försökte jag rätta till det. Hon är så snabb och livlig att effekten av att hon går för långt fram blir "värre" än med grabbarna. Att klicka och belöna bakåt när hon gick ganska rätt gjorde ingen skillnad, så efter ett tag testade jag istället att göra en snabb helomvändning åt vänster (alltså en dubbel vänstersväng så att säga) när hon kom för långt fram. Några gånger i början var hon inte riktigt med och då blev det ju att jag gick in i henne. Efter några sådana vändningar flyttade hon snabbt bak position och då klickade jag och belönade henne när hon gick rätt. Så småningom gick hon i en kanonfin position. =)

Därefter jobbade vi med platsliggningen - hon låg ganska hyfsat idag, lite störd av en schäferunghund som tränade på planen en bit ifrån; när hussen kastade en apport blev Sarabi till en giraff... ;-) Jag fick korrigera henne en gång men därefter låg hon bra flera gånger - jag gjorde 3-4 korta (runt 1 minut) platsliggningar.

Nästa moment var apportering, där vi jobbade med "håll fast"-biten. Jag har börjat göra så att jag håller fram apporten i ena handen och har klicker och godis i andra. Hon får ta apporten och så hjälper jag henne genom att hålla under hakan. De första gångerna som vi gjorde den här övningen (började för några veckor sedan men har inte varit så flitig med att träna det) så tyckte hon inte direkt att det var kul, men nu vet hon att om hon bara håller apporten en stund så klickar jag och belönar, så nu är hon väldigt förväntansfull, vilket känns bra. Jag vill inte ha något fokus på själva apporten som ett "kul" föremål, utan jag vill att apporten bara ska vara ett bytesföremål för att få det hunden vill ha (godis, boll etc.). Det har funkat fint på grabbarna och verkar även fungera bra på Sabbi.

Sista momentet för idag var framförgåendet. Jag hängde upp en boll i stegen och sen fick hon gå mot den några gånger. Det funkade jättebra. Jag måste ju ta tag i appellklassmomenten nu och få dem att funka, det vore trevligt att tävla appellen i höst, vi har en tävling på klubben i oktober.

Sen bytte jag hund och tog ut Kenzo. För hans del skulle vi jobba på rutan, apporteringsdirigeringen, framförgåendet och krypet. Rutan gick väl hyfsat, jag måste nog ta och börja träna in sändandet till kon nu (separat). App.dir. gick så där, jag körde med enbart en apport idag och efter en stund började han inse att han var tvungen att följa mina handtecken, så det blev rätt bra i slutet. =)

Krypet blev mycket bra; jag står framför honom och så får han krypa ett eller två steg, blir det ett bra kryp (dvs. inget "grodhopp") så klickar jag och belönar. Idag hade jag tärnad lever och det var mycket populärt hos hundarna... ;-)

Sista momentet var framförgåendet - vi har inte tränat på det på väldigt länge men idag gav jag honom lite hjälp genom att lägga godis på den lägsta stegen och nu fick vi till ett rakt och fint framförgående med bra drag; problemet brukar annars vara att han inte vill dra i kopplet alls (fast han kan dra i kopplet när man går och rastar, men inte på planen tydligen) utan så fort det tagit emot så har han stannat eller försökt vända in vid min sida. Men nu gick det alltså väldigt bra.

Just ja, han fick faktiskt ett kort "sittande i grupp" utan grupp, medan jag gick och hämtade kopplet som jag slängt längre bort på planen. Han satt i ca. 1 minut och det gjorde han jättebra.

Sist ut var Chili och nu började det skymma. Jag orkade inte gå och tända på planen utan körde igenom de moment jag skulle - i Chilis fall var det rutan, kryp, fjärr och platsliggning - och vi hann faktiskt bli färdiga innan det var för mörkt för att se något.

Rutan gick jättebra, idag kunde jag säga "rutan" istället för "trampa" - tidigare har han rusat rakt ut till rutan och trampat på musmattan om jag kommenderat "trampa" men om jag kommenderat "rutan" så har han sprungit några meter ut och sen vänt upp mot mig och sett ut som ett frågetecken. ;-)

La honom en gång i rutan och det funkade bra det med. Krypet var nästa moment och efter förra veckans träning, när Martin filmade, kunde jag ju konstatera att det går för fort när Chili kryper och då blir det direkt för högt bak (inte konstigt med hans ganska långa ben...). Nu la jag bollen bakom honom och så fick han krypa ett eller två steg, blev det bra fick han gå och ta bollen. Det här drog ner hastigheten till ett riktigt bra kryp. Trevligt. =)

Samma metod använde jag på fjärren, dvs. la bollen bakom honom och även här fungerade det mycket bra. Han fick bara göra några skiften men de blev väldigt bra så det fick räcka där.

En platsliggning på kanske 1 minut, med enbart Chili, blev bra. Han verkar väldigt avkopplad, men vi får väl se vad som händer när man tillför några hundar och kanske även en ny miljö... risken finns att han kommer att börja pipa. Jag får väl åka till nån annan klubb eller nån bra gräsplan i stan och börja med att lägga honom ensam på främmande plats och se till att det fungerar.

Som en liten avslutning började vi lite på det här med att "gå sakta" som en förberedelse inför framåtsändandet.

Kändes som en bra träning idag. Får se om jag hinner spåra något med dem innan helgen, i och med att jag är bortrest kommer det ju inte att bli så mycket aktiviteter för dem och det vore bra om de har fått göra lite nu i veckan.

Kom iväg från jobbet 18.30 och när jag kom hem beslöt jag mig för att ge mig ut och springa en runda, jag kände att jag behövde det. Har slarvat med joggingen under semestern och det märktes, fast totalt slut blev jag inte. Dock blev det nog inte sprunget mer än hälften av sträckan (som var runt 2 km), resten gick jag i rask takt. Men det var skönt att röra på sig och nu ska jag framöver försöka springa 2-3 gånger per vecka.

Martin fixade kvällsmat och efter maten pratade jag bort en rätt lång stund i telefonen, med en annan beauceronägare.

Kanske blir det lydnadsträning i morgon istället, om det inte kommer något annat i vägen...

Sarabi fick gå sitt spår först och hon gick riktigt bra. Hon är noggrann fast hon vill gärna kolla lite bredvid spåret ibland men hon är snabbt tillbaka i kärnan igen. Hon har fortfarande inte riktigt hajjat det där med att markera pinnar, men hon snusar ju till på dem när hon går över dem och eftersom jag markerar upp tydligt var pinnarna ligger så är det ju lätt att hojta till när hon passerar en och snabbnosar på den, då plockar hon faktiskt upp den. Bollen i slutet tog hon däremot utan tvekan. ;-)

Sen var det Chilis tur. Han vimsade lite smått första metrarna, blev lite distraherad av husse som stod en bit bort och filmade. Men sen kom han igång och spårade fint. Trots böttcher-selen är han jobbig att hänga med, han är stark som bara den och han går ganska snabb i spåret, trots att han är noggrann. Han tog första pinnen utan problem, så även första vinkeln, fast jag fick för mig att vi var fel men det var vi inte - tur att jag litar på hunden i det läget.... Även andra vinkeln och pinne nr två tog han fint. Sen kom en vinkel till, där snurrade han lite men hittade rätt och sen kom det bästa på hela spåret: Martin hade ställt sig i skogen för att kunna filma oss, men hade inte riktig koll på var spåret hade gått. Jag hade vinklat till vänster ut på en liten igenvuxen skogsstig, gått 20 meter på den och sen vinklat höger och sen låg det en pinne 6-7 meter efter den vinkeln. Martin hade råkat ställa sig på skogsstigen, bara typ fem meter från vinkeln (rakt framför oss när vi kom spårande) men Chili kastade bara en kort blick på husse, sen tog han vinkeln helt perfekt och hittade sen pinnen! Jisses så glad jag blev; att han kunde välja att ignorera att husse stod där var verkligen helt suveränt! =) Bäst av allt är att Martin fick det på film... jag ska lägga upp filmerna i morgon eller på söndag.

Efter tredje pinnen var det bara typ 10 meter till slutet, då det blev lite kort om plats fram till skogsvägen - jag hade Kenzos spår på andra sidan så jag var helt enkelt tvungen att avsluta så, men det gick ju bra, Chili hittade utan problem hundmatsburken.

Sist ut var Kenzo och han såg helt förvirrad ut första sträckan... såg ut som att han trodde att det var sök på gång. Men på något sätt tog han sig fram till första pinnen och sen verkade poletten ha trillat ner för sen spårade han bra, riktigt bra! Inte som Chili, men bra nog för att var Kenzo. Han har lite jobbigt i vinklarna; han tenderar till att ånga på och först efter att han gått över vinkeln med några meter så märker han att han tappat bort sig och då blir det ju att han måste ringa lite för att hitta spåret igen. Men han tappade faktiskt inte så mycket i vinklarna idag. Även andra pinnen hittade han utan problem och andra vinkeln gick ganska hyfsat. Tredje pinnen var heller inga problem, sen hade han lite snurr sista biten mellan tredje pinnen och slutet men redde ut det och var mycket nöjd med sig själv när han var klar och det kan jag ju säga att det var jag också!

Efter den här lyckade övningen åkte vi hem och åt kräftor. Det här blev en riktigt bra avslutning på veckan, som väl varit rätt okej fast jobbig - det känns som att jag skulle behöva semester igen.... att börja jobba efter semestern är alltid lite segt tycker jag, och det underlättar inte när jag börjar med att fakturera.

Nu måste jag se till att underhålla det här med spårträningen och sen ska jag börja ta hjälp av Martin för att lägga lite icke-förarspår. Jag ser fram emot när de tar in korna för då har vi åter igen jättefina marker för fältspår - vi har t.ex en hage precis bortanför huset, denna hage är ca. 800 meter lång och ett par hundra meter där den är som bredast och eftersom den är relativt kuperad så utgör den en kanonfin träningsyta för både spår, uppletande och intervallträning. Men det lär dröja nån månad till innan korna hamnar inomhus och det är väl skönt för dem med tanke på hur fint vädret är just nu.

Jag började köra lite med Kenzo; rutan, fritt följ, apporteringsdirigering - för första gången med apporter istället för godisskålar. Första gången gick inte så bra, då "rätt" apport hamnade i en grop i planen så han sprang och tog den apport han kunde se. De två andra gångerna blev däremot bra; tempot ut är lite lågt (trav) men det beror ju på att han inte är helt säker på vad han ska göra.

Rutan gick bra idag, jag ställde upp honom vid en kon och backade sen 2-3 meter innan jag skickade honom och det gick bra. Började med att ha en tennisboll i rutan första skicket, därefter kastade jag bollen. Det enda problemet just nu är att han har börjat lägga sig i rutan när jag ropar stanna... jag funderar på om jag ska envisas med att han ska ställa sig på mitt kommando eller om jag istället ska byta kommando till "ligg"? Får fundera lite.

Det var rätt varmt och Kenzo blev flåsig och lite segare, så då fick han ligga i skuggan i kanten av planen och så hämtade jag Chili. Det blev fritt följ, framförgående, kryp, rutan, apportering (både trä och metall), skall, fjärrdirigering och inkallning. Emellanåt växlade jag och lät Kenzo göra några moment, då var han minsann taggad. ;-) Han fick träapportering, kryp, lite mer rutan, framförgående och fjärrdirigering. Båda pojkarna gick bra och jag var nöjd, men kvällens stora glädjeämne var att Chili numera kan träna med full koncentration på mig trots att husse finns i närheten! Det är helt otroligt roligt, jag var överlycklig! Det här har varit ett stort problem då Chili varit enormt "husse-sjuk" och när Martin funnits i närheten så har jag helt enkelt inte varit tillräckligt intressant. Han utförde visserligen det han skulle men han var alltid så splittrad att det inte var roligt alls. På träning var det inte något större problem eftersom Martin sällan följer med till träningen, men däremot ställer det till det på tävlingar, då Martin så gott som alltid är med och ofta filmar eller fotograferar.

Men något har hänt med Chili den senaste tiden - dels har han mognat en massa; han är mer sansad när det inte händer saker men har kvar sin härliga energi när man jobbar. Dels har han blivit mer matte-bunden än tidigare och ofta är det mig han väljer att vara hos nu, därmed inte sagt att han inte gillar husse, men det har blivit lite mer balans. Underbart! =)

Jag ska lägga upp filmerna här på sidan under helgen, där ser man att trots att vi t.ex. i fria följet går mot Martin så har Chili full fokus på mig. =)

Sist ut vara Sarabi och hon fick börja med att springa till rutan lite, bara för att få bort lite "spring i benen". ;-) Sen tränade vi på linförighet, där hon går bra men är lite slarvig i kontakten ibland och, som alla mina hundar, går hon lite långt fram - problemet är att jag trivs med att ha hundarna i den positionen, det känns som rätt position för mig... Inte bra, men tydligen svårt att bli av med. =(

Dessutom blev det läggande och ställande under gång, kryp, inkallning och lite mer rutan, samt några hopp för Sarabis del. Hon var jätteduktig idag, som vanligt ska jag säga. Sist fick hon gå stegen och där är hon ju verkligen lustig - hon har inte direkt bra styr på tassarna utan håller på att ramla igenom, speciellt på vägen upp, men bekymrar det henne? Icke... svansen bara går och hon tycker att det är jättekul. =) Vi körde på den halvhöga stegen och Martin och jag höll i henne på varsin sida och då gick det bra. Hon hinner inte mer än landa förrän hon vänder och ska upp på stegen igen! Häpnadsväckande orädd för miljöer, höjder etc. är hon. Synd bara att vi inte fick chansen att visa det när vi var på FHTE för att testa henne....

På tal om hennes beteende så är hon fortfarande ovanligt lugn och balanserad, jag vet inte vad jag ska tro. Är det könsmognad eller är hon sjuk? Hon är dock pigg och glad och äter bra.... äsch, jag vet inte vad jag ska tro. Fortsätter hon att vara så här ett tag till så får vi nog ta ett blodprov och kolla så att hon verkligen är frisk. Å andra sidan; när hon är som hon är nu så är hon ju ganska "lagom" för min smak. Undrar om hon verkligen ändrat sig så här mycket bara pga. ålder och könsmognad? Nå, vi får väl se framöver.

Efter träningen åkte vi till Maxi och handlade mat. Vi trodde att det skulle vara lite mindre med folk med tanke på att klockan var 20, men icke... kändes som halva Linköping var där. Det var till och med kö till självscanningskassorna... visserligen gick det ändå mycket fortare än i en vanlig kassa men ändå... tydligen hade de många som var sjuka.

Åkte hemåt vid halv nio och suckade lite över att kvällarna nu blir kortare och kortare. Hösten är mysig, speciellt om det är så där klart och fint väder, men nackdelen är att dagarna blir korta; man hinner inte mycket med hundarna efter jobbet. Man får väl försöka utnyttja de här dagarna medan det fortfarande är skönt väder och ljust relativt länge.