Dagbok om vardagslivet med våra hundar

Medan spåren låg till sig fikade vi - Angelica hade gjort supergoda mackor - och sen var det dags för Tajma att gå sitt spår. Jag var lite orolig för att pojkarna skulle börja gapa på varandra i bilen, så som de gjorde i torsdags, men de var faktiskt tysta och snälla. Tajma spårade jättefint, tog vinklarna bra och hittade föremålen utan problem, såg himla fint ut.

Sen var det Chilis tur. Fullt fart men lite dåligt fäste i början, som vanligt. Tog 1:a pinnen och vinkeln helt kanon, andra pinnen också jättebra, gick däremot över tredje pinnen, så jag testade med att "påminna" honom lite genom att visa den och säga till honom att skärpa sig. Ibland är det dock guld värt att ha någon annan med sig i spåret - Angelica kunde direkt konstatera att det där är inget bra sätt på en så vek hund som Chili, för efter denna "tillsägelsen" spårade han jättedåligt, klarade knappt av nästa vinkel och vimsade massor. Det hela blev bättre igen när han hittade pinne nr. fyra och tog den utan problem. Han gick däremot över femte pinnen men denna gången snodde Angelica den och visade honom att hon tagit den och att han minsann inte fick något godis. Ren konkurrens alltså. Det verkar ha funkat, för sista pinnen tog han utan problem. Jag hade lagt två pinnar på slutet med kanske 10 meters mellanrum, ifall han skulle gå över den som jag egentligen hade som slut, men det gjorde han alltså inte. Efter att jag selat av så fortsatte han spåra en bit och hittade ju då den sjunde pinnen och tog den, vilket han fick mycket beröm för - med tanke på hans tendenser till slarv med pinnarna så vill jag belöna all pinnplockning.

I övrigt så var det ett helt okej spår med ett tempo som var riktigt lagom, skönt!

Efter spåren åkte vi till klubben i Skillingaryd och tränade lydnad. Först ut Angelica med Tajma, bara lite enkla övningar (Tajma är bara 7 månader) och sen tog hon ut Tacco och körde några elitlydnadsmoment med kommendering. Såg bra ut, tyckte jag.

Därefter fick Kenzo testa att gå ett helt (nåja, nästan) elitlydnadsprogram och det gick väl inte direkt strålande. Han slarvade i fria följet så jag fick säga till honom - det var tydligen något som luktade väldigt gott - och sen blev han lite seg i resterande moment. Gick dock till rutan fint, men dirigeringsapporteringen blev däremot inte alls bra - han hade väldigt svårt att inse att han skulle till konen först. Det momentet är absolut inte ens halvfärdigt och jag inser att det nog inte blir någon start i elit i höst utan det får vänta till våren. Han är för närvarande i usel kondis, efter operation och konvalescens och dessutom går han ner sig lite när han märker att det inte blir rätt.

Under tiden låg Chili och var allt annat än seg... han pep och kunde absolut inte ligga still vid sidan om planen, utan han flyttade sig längre och längre mot oss. När det till slut var hans tur blev han överlycklig, men sen hade han det väldigt jobbigt med koncentrationen. Han var inte alls "nosig" som Kenzo, däremot var han ytterst splittrad mellan mig och Angelica. Vi körde igenom lägre klass och vid apporteringen for han ut, hämtade apporten och gick och satte sig hos Angelica... ;-) Tur att hon inte ska vara tävlingsledare någon gång när vi tävlar, det hade nog inte blivit så bra. I normala fall är han inte så störd av folk som kommenderar, numera kan ju till och med Martin vara med när jag tränar och Chili kan utan problem koncentrera sig på mig, men det här blev nog lite mycket - han är väldigt glad för Angelica och hon passade ju dem i en vecka i våras när vi var i Paris, så det blev bara för mycket.

Sen tränade Angelica lite med honom och det är väldigt roligt att se sin hund med nåogn annan, han gick jättefint och hans position är ju faktiskt väldigt bra numera, kul att se att det gjort nytta. Krypet var förvånansvärt bra, han kryper ordentligt med bakbenen istället för att "hoppa groda" men han blir fortfarande lite väl hög bak. Det är väl inte så lätt med de långa benen... ;-)

Sist fick Sarabi komma ut och göra några smågrejor. Apporteringen börjar bli ganska hyfsad nu; hon kan tendera till att tugga lite, men det är mest om hon blir för ivrig - så länge man håller träningen ganska lugn och balanserad så håller hon apporten lugnt och fint.

Vi avslutade dagen med en fika i stugan innan jag åkte hemåt. Det var jättekul att träna ihopa, det händer tyvärr inte så ofta. Dessutom är det himla nyttigt att träna på andra ställen än det gamla vanliga, det märktes framför allt på Kenzo, som ju var mer än lovligt disträ...

På kvällen var jag och Martins mamma på opera på Linköpings Konsert och Kongress. Vi såg Rossinis "Barberaren i Sevilla" med en ensemble från Norrlandsoperan samt Östgöta Blåsarsymfoniker. Det var en något annorlunda uppsättning då regissören hade förlagt handlingen till ett hönshus, men det funkade faktiskt bra och vi hade en trevlig kväll.

Sarabi började för övrigt morgonen idag med att spy... dock har hon mått bra resten av dagen så jag vet inte vad det kan ha varit.

Ikväll beslöt jag mig i alla fall för att åka och träna. Jag började med Chili och körde igenom hela lägrelydnaden förutom hoppet (det var just då upptaget av en träningsgrupp). Han gick jäkligt bra! Framförgåendet är superbt och han stannar snyggt med fullt fokus framåt. Linförigheten var okej, fria följet mycket bra, inkallningen hur snygg som helst, krypet förvånansvärt bra - det funkade jättebra att använda ett dovt "fot", så kröp han plötsligt i helt vettig takt! Strålande! Apporteringen var nog det sämsta; han grep den slarvigt, i övrigt var momentet bra.

När jag kört igenom hela lägrelydnaden så fortsatte vi med lite mer moment eftersom Chili fortfarande var hur pigg som helst. Rutan - snyggt, skickade på hyfsat håll rakt in i rutan och han får trampa på musmattan och så klickar jag och han får stanna kvar i rutan och jag går dit och belönar. Det sättet har jag gjort nu några gånger och det har gjort att han stannar jättefint mitt i rutan nu. Sakta - första gången gick det lite fort, så jag stoppade honom, därefter gjorde han några fina "sakta"-gående mot skålen; jättebra! Fjärren - mycket snyggt, rör sig inget framåt, jag hade godisskålen bakom honom idag och det funkade bra. Vi gjorde även några fler krypövningar, där jag har en hand på hans rygg och så får han bara flytta en framtass, sen klickar jag omgående, i ett försök att få honom lite mer fokuserad. Det verkar ju ha gjort lite nytta, så vi fortsätter med det, blandat med "vanlig" krypträning.

Några sättande under gång gjorde vi också, han är inte supersnabb men han sätter sig utan problem, bra! Jag avslutade med att lägga honom plats med ryggen mot träningsgruppen som höll till en bit bort. Det gick bra, han la ner huvudet efter ca. 1/2 minut men jag valde att inte klicka utan väntade ut honom. Han lyfte huvudet igen och låg "vanligt" ett tag, men efter en stund la han ner huvudet igen, då klickade jag och avslutade. Kändes som att vi fick till ett riktigt bra träningspass! =)

Sen var det Sarabis tur. Jag börjad med att jobba med att hon var tvungen att kämpa lite för att hålla sig vid min sida - jag tog några snabba steg åt höger, bakåt eller liknande och så klickade jag och belönade när hon slöt upp vid min sida igen. Funkar riktigt bra, hon kämpar verkligen för att hålla kontakten med mig. Sen klickade jag lite fria skiften när hon stod framför mig, samt ställande under gång när jag gick baklänges och hon självmant bjöd ställande.

Idag gjorde hon jättestora framtsteg med apporteringen! Jag började med att låta henne ta apporten på kommando samt sitta och hålla den helt stilla. Sen lockade jag upp henne i stående samt att hon tog några steg, men då var tugget på väg att komma. Så jag ändrade taktik och hon fick gå vid min sida, inte under fot utan jag sa bara "kom". När hon gick där så stack jag fram apporten till henne, hon tog den och stannade därmed, men jag lockade på henne och hon kom igång igen och gick sen fint vid min sida, helt utan tugg! Det här gjorde vi flera gånger, sen fick hon en kort paus och sen fortsatte vi. Nu testade jag också att sätta henne, låta henne ta apporten, jag gick iväg 2-3 meter och sen lockade jag på henne och hon klarade utan problem att komma till mig, fortfarande med apporten i munnen och utan tugg. Hon har hög förväntan på klick och godis, vilket gör att hon inte verkar speciellt intresserad av att tugga på apporten, bra!

Vi gjorde om det här några gånger och jag kunde även locka in henne i en hyfsat snygg, om än lite vid, sväng in vid sidan samt att hon kunde sätta sig, fortfarande med apporten i ett fint grep! Det här gjorde hon verkligen bra, jag är supernöjd med henne! =)

Hon fick också träna på rutan lite, nu ställde jag mig alldeles utanför rutan och hon fick springa in i rutan, trampa på musmattan och sen bli stående där, därav att jag ville stå nära så att jag lätt skulle få henne att stanna på rätt plats. Hon blir snyggt stående om jag använder kommando "stå", jag visste knappt själv att det var så pass befäst.

Även lite framförgående samt några läggande under gång hann vi med, vilket gick bra allltihopa. Mot slutet av träningen hörde jag hur det skälldes en massa uppe på parkeringen och Sarabi blev rätt störd av det. Jag blev lite fundersam för jag vet ju visserligen att hon inte gillar när andra hundar är stökiga, i och med att hon inte är helt säker på främmande hundar, men så här mycket brukar hon inte bry sig, speciellt inte när det är på så pass långt håll... Nå, vi var i princip klara med träningen så vi gick tillbaka till bilen och när jag närmade mig parkeringen började jag inse varför Sabbi reagerat som hon gjort - det lät som skällandet kom från min bil!! När jag kom ut på parkeringen tystnade gapandet men jag var rätt säker på att det hade kommit från min bil. Jag muttrade ilsket på grabbarna, satte sen in Sarabi och beslöt mig för att kolla lite - så jag gick några meter bort på parkeringen och gömde mig i skuggorna. Stod länge och väl där, säkert 4-5 minutr men inget hände, precis när jag ska gå tillbaka så drar de igång och gapar på varandra! Jävla hundar, rent ut sagt!! Så här höll de ju på i somras när vi var nere i Skåne, men då upptäckte vi att det berodde på att Kenzo vaktade ett grisöra som han fått. Nu fanns inga ben eller liknande i burarna, jo förresten, i Sarabis bur, men jag tror nog inte att det var det som utlöste det. Det kan dock ha varit pga. att jag parkerade bilen så att man såg hela vägen ner mot planen och Chili kunde se mig försvinna och sen hörde han mig väl också, förmodligen har han fört liv (legat och pipit) och det verkar ha startat Kenzo.

Jag tog ut Kenzo, som var rätt stressad och morrade på mig när jag tog tag i honom. Chili pep mest och tyckte allting var läskigt, och jag är så gott som helt övertygad om att det är Kenzo som startat med att bete sig dumt - det var han som började varenda gång i somras.

Således var jag inte på något strålande humör när vi sen gick ner på planen - typiskt, jag som varit så nöjd med Chilis och Sarabis träning. =( Nu var jag mest irriterad och det märkte ju Kenzo, samt att han redan var stressad. Vi började med fritt följ och där gick han väldigt bra, det gör han då han är under social press. Sen testade vi rutan och det gick väl hyfsat - som vanligt har han svårt att se den i det orangefärgade ljuset från belysningsmasten. Han gick dock till konen snyggt och han positionerade sig hyfsat bra i rutan (dock med hjälp av musmattan).

En dirigeringsapportering fick vi också till, det gick förvånansvärt bra, trots att jag själv fick lägga ut apporten (kör bara med en apport just nu). Krypet var riktigt bra och fjärren blev faktiskt äntligen så som den varit tidigare, nämligen att han står stilla eller flyttar bakåt istället för att flytta framåt! Tyvärr var jag fortfarande på kass humör, jag avskyr verkligen när pojkarna tjafsar så där i bilen - det gör mig mycket mer orolig och brydd än t.ex. Sarabis dåliga MH härom dagen. Mycket pga. att jag inte begriper varför det blir så här - jag trodde vi hade fått bort det men hur sjutton ska jag nu göra när jag är och tränar? Alltid ta med båda grabbarna ner på planen? De är ju inte ovänner när man väl tar ut dem; efter Kenzos träning tog jag ut båda och gick en kort sväng runt parkeringen, bara för att se hur det funkade och de gick sida vid sida och var lika goda vänner som de brukar vara. Så var det även i somras; de morrade och gick an i bilen, sen tog vi ut dem och de la sig ner i en enda hög, med tassarna i kors lite hur som helst och var hur mysiga som helst med varandra. Jag begriper ingenting av detta jävla beteende. =(

Nå, egentligen är jag nöjd med kvällens träning, åtminstone vad gäller Chili och Sarabi, de var superduktiga! Kenzos träning blev mindre bra, eftersom jag helt tappade glädjen i träningen pga. deras idiotryck. Jaja. Förbaskade odjur. =(

Chili fick mest träna kryp och nu funkade det plötsligt att säga "fot" istället för "kryp" - då kröp han i nästan helt vettig takt och då blev det inte "grodhopp" med bakbenen heller! Undrar om det kommer att fortsätta funka? Vore ju väldigt trevligt. Det är helt klart det lägreklass-moment som varit mest struligt. Sen har vi ju spårupptag som vi inte tränat så mycket, samt att platsen ju fortfarande inte är helt stabil utan han piper fortfarande en del men till våren är det definitivt dags att tävla lägre och förhoppningsvis även högre klass - vi tappade ju massor i och med att Chili var sjuk hela våren och halva sommaren så nu får vi sätta fart nästa år.

Han fick också göra några "sakta"-övningar; bra med en lång hall... ;-)

Kenzo fick träna på att göra något - dvs. han fick själv försöka fundera ut vad han skulle göra. Det är stor skillnad på hur han fixar en sån övning jämfört med Sarabi; hon fick tidigt börja med klickerträning och hon har fått träna mycket på att testa sig fram själv. Kenzo har ju inte den vanan och det märks; han sätter sig och stirrar på mig och väntar sig ett kommando, sen blir han till slut frustrerad - men han är jäkligt tålmodig!! - och då försöker han göra något. Idag testade han att skifta mellan stå och sitt, sträcka fram tassen, skälla och några gånger lägga sig. Jobbigt för honom, men himla nyttigt. Han fick också trampa på en target (ett lock) och då jobbade vi med att han skulle trampa och sen bli stående med tassen kvar på locket. Svårt, tyckte Kenzo men fick faktiskt till några lyckade försök så småningom.

Sarabi fick plocka upp en spårpinne, först fick hon ta den från min hand och när det funkade bra så fick hon plocka upp den från golvet. Mycket fokus på att hon inte ska tugga utan hålla den stilla och fint, det gick riktigt bra. Så småningom kunde hon även röra sig några steg med pinnen i munnen, utan att tugga något. Bra!

Även hon fick trampa på target och hålla kvar tassen, svårare för henne än för Kenzo eftersom hon är mer intensiv, men hon fick faktiskt till det så småningom.

Det blev inte mer träning än så, men det var ändå bra att få gjort lite och hundarna är i alla fall mer nöjda nu än om de inte hade fått göra något alls. Sen har jag spenderat en stund med att prata i telefon med en god vän och tillika beauceronägare, extra kul eftersom det var länge sedan vi pratades vid.

Det blev ett kort spår, ca. 50-55 meter med nio apporter. Det fick bara ligga typ 5 minuter, hade jag väntat längre hade det blivit kolsvart. Å andra sidan var det pinnplockning som skulle tränas, inte själva spåret. Jag satte sele och koppel på Sarabi och hade med mig klicker och godis. Direkt i spårstarten låg det en pinne, den plockade hon fint upp och fick klick och godis, sen fick hon plocka upp pinnen ytterligare 3-4 gånger innan jag var nöjd och hon fick fortsätta spåra. Det var bara typ 5 meter mellan pinnarna och jag höll emot rejält så att hon inte gick för fort. Vissa pinnar tog hon direkt, andra ville hon helst gå över men se det fick hon inte. Varje pinne hon tog gav klick och godis, sen fick hon plocka upp den igen 2-4 gånger. Det korta spåret tog säkert 6-7 minuter att gå, i och med att vi tog så god tid på oss vid varje pinne och i slutet var hon trött i huvudet... det märktes. ;-) Men hon var jätteduktig, det får bli fler sådana här spår i fortsättningen så att hon verkligen lär sig att pinnarna är viktiga. Själva spårningen är hon suverän på, hon går mitt i spårkärnan och har massor av driv, men det hjälper ju liksom inte om hon inte tar pinnarna.

Lite senare körde jag lite enkel klickerträning i köket med en hund i taget, eftersom jag hade en del korv kvar och den började lukta lite "på gränsen". Sarabi fick plocka spårpinne, först från min hand, då tog hon den fint och höll den stilla tills jag klickade, sen försökte jag få henne att ta upp den från golvet och hålla den stilla - det har vi provat med apportbocken men inte fått till, men nu funkade det med spårpinnen! Duktig tjej!! Sen fick Chili träna kryp - det är svårt för honom att hålla en lugn takt men idag testade jag att säga "fot" istället för "kryp" och det funkade bättre! Jag har gjort så på Kenzo och det har fungerat på honom, vet inte varför jag inte testat med Chili. Jag får ha ett lite annat tonfall än vad jag brukar ha, för annars sätter de sig upp, men med lite dovt tonfall så funkar det. Får testa vidare nästa gång vi är på klubben.

Sist ut var Kenzo och med honom tränade jag "hantering"... han avskyr när jag känner igenom honom t.ex. på bakbenet där han just nu har ett litet sår, han hatar verkligen sår och skador. Kollade på såret, klickade och gav godis. Kollade även tänder, öron etc. och han kanske inte älskar det men han har rätt hög förväntan på godiset, så det ska nog inte vara så svårt att få honom i alla fall lite mer positivt inställd till att jag känner igenom honom. Han har ju egentligen inga problem med att bli hanterad, utan det har kommit sedan han haft en del sårskador - jag har aldrig träffat på en hund som så mycket avskytt att vara skadad... han är lite speciell, min Kenzan. Fast just det där speciella draget hade jag faktiskt gärna varit utan... ;-)

Just ja - 2 månader till julafton idag....så här kan det se ut då:

Vår fina julgran julen 2003 - lite tanig, men det kan bli så när man tar vad man har på tomten.

Såna här bilder får mig faktiskt att längta efter snö och jul...
Här ser man vårt burspråk i köket, bilden tagen 3 dagar innan julafton (2003)

Han fortsatte spåra i ganska hyfsad takt, även om han ibland blev lite störd över att jag "ryckte" i honom - jag kan inte hänga mig i linan/kopplet för då lägger han bara mer tyngd i och drar på, utan jag får gå och "småknycka" för att få ner tempot och det stör honom just nu lite, men inte så mycket att han inte kan spåra. Jag märker att han blir mycket mer noggrann när tempot sjunker lite, så det funkar verkligen bra, men det är mycket Böttcher-selens förtjänst, utan den hade jag legat raklång efter honom misstänker jag... ;-)

Även andra pinnen tog han jättefint, däremot gick han över tredje. Den låg helt öppet och han spårade rakt över den med nosen, så jag blev måttligt glad och frågade vad sjutton han höll på med. Han tvärstannade och kom sen tillbaka till mig och såg något tagen ut. Jag muttrade lite och släppte sen iväg honom igen med ett neutralt "varsågod". Vi stod då nån meter innan pinnen (jag använder 3.5 meters koppel som spårlina just nu) och han doppade ner nosen i spåret, spårade fram till pinnen och tog den sen hur fint som helst. Klick och godis samt mycket beröm.

Fjärde pinnen tog han, femte likaså men sjätte pinnen, tillika slutet, tänkte han nog skippa, men jag höll helt enkelt emot lite och då valde han att plocka upp den. Jäkla skurk; han kan alltså spåra rakt över pinnen och ändå välja att inte ta den. Jaja, jag får ta på mig det, jag har väl lagt för mycket drag mot slutföremålet - har kört med små katt- eller hundmatsburkar, precis som jag gjort till Kenzo, men för Kenzo är pinnplockningen en av de viktigaste sakerna i spåret så på honom kan jag lägga rejält drag mot slutet, det kan jag uppenbarligen inte göra på Chili. Nå, jag var väldigt nöjd med honom ändå, de flesta pinnarna tog han bra och hans tempo i spåret var mycket bättre än det varit tidigare. =)

Kenzos spår var bara ca. 200 meter långt, hade tre pinnar och två vinklar samt en burk kattmat på slutet. Dock blev det ganska gammalt, upp emot 1.5 h - jag kanske ska förtydliga genom att berätta att Kenzo, som inte är någon naturlig spårhund, har mer problem med spåren ju äldre de blir. Dessutom så gick senaste spåret totalt katastrofalt... det var då jag ringde vet. och sa att något verkligen var fel, sen blev det ju tonsilloperation så visst var det något som var fel. Det spåret gick inte alls, han spårade överhuvudtaget nästan ingenting och när han inte klarade ut det så blev han stressad och ville bara gå därifrån. =( Så dagens spår var tänkt mest som en liten koll av hur han tyckte det var att spåra nu. Jag hade inte riktigt tänkt mig att spåret skulle blivit så gammalt, men jag tänkte att "vi testar och ser hur det går".

Eftersom jag lagt ut Kenzos spår direkt efter Chilis så råkade det bli så att det blev ett spårupptag som Kenzo fick göra, visserligen ganska enkelt - spåret gick ca. 2-3 meter in i hagen men det gick helt rakt förbi så han kom på det i 90 graders vinkel, så att säga, ingen riktning var mer "naturlig". Förvånansvärt (nej, jag väntar mig verkligen inga stordåd av Kenzo när det gäller spår...) så tog han rätt håll, det kan ha varit av ren tur, men han kollade faktiskt lite, typ en halv meter, åt vänster innan han sen gick åt höger, som var rätt håll. Däremot vimsade han lite sen och jag var inte exakt hundra säker på var jag hade gått, så jag blev stående och väntade lite medan han snodde runt, plötsligt så plockade han upp pinnen som låg typ 20 cm framför mina fötter. ;-) Nå, det blev bra ändå, trots vimsandet - jag ville att han snabbt skulle få en belöning om han valde rätt håll och det blev ju faktiskt bra. =)

Otroligt nog så gick han nästan helt perfekt i första vinkeln - i vanliga fall är han som sämst just i vinklarna, eftersom han inte är så värst spårnoga utan går lite "hipp som happ" och gärna kollar runt lite utanför spårkärnan... då brukar han inte upptäcka att han missat en vinkel förrän han gått några meter över den. ;-) Men idag överraskade han mig genom en näst intill perfekt vinkel! =) Sen spårade han riktigt bra och faktiskt förvånansvärt spårnoga fram till nästa pinne och eftersom han i alla fall är superduktig vad gäller att ta pinnarna så var det ju inga problem för honom. Strax efter den pinnen hade jag vinklat över en bäck (var tvungen då hagen tog slut strax efter) och även denna vinkel tog han perfekt?! Jag visste knappt vad jag skulle tro, men sen blev det istället något vimsigt efter bäcken... han envisades först med att gå rakt fram, fast att jag hade gått snett åt höger (jag hade ett väldigt bra riktmärke i form av en stor enbuske, så jag var helt säker på att han var fel på det och jag var rätt, och det stämde). Han kom dock rätt och tog även nästa pinne utan problem. Sista biten var det tuvor och lite blöt mark så jag var mer upptagen med att titta var jag gick än att titta på Kenzo, men det spelade ingen roll för han spårade hur säkert som helst. Han stannade till 3-4 meter innan slutet och tittade sig omkring, vet inte om han hörde något eller vad det var, då såg jag att han var typ 40-50 cm vid sidan av spåret, men när han sen tog upp spåret igen så drog han in i kärnan och sen spårade han några meter tills han fick syn på burken. =)

Jag är väldigt nöjd med hans spårinsats idag, det var ett av de bättre spåren han gått och jag såg inget av det där stressade osäkra beteendet som han hade innan operationen, utan svansen var uppe och han tyckte att det var jättekul att spåra. Underbart!

Mer än så här blev det inte gjort idag, Sarabi fick vara utan aktivitet idag, men hon fick väl så det räckte igår... Vi åkte sen iväg på födelsedagskalas hos en av Martins f.d. kollegor och där var vi i ett antal timmar och hade en jättetrevlig kväll. Tänkte försöka köra ett "pinnspår" med Sarabi i morgon - hon måste börja plocka pinnar i spåret, det hjälper liksom inte att hon spårar jättebra när hon inte är intresserad av pinnarna. Ska följa tipsen i Canis nr. 4/05, det verkar vara rätt väg att gå.

Kl. 7.30 (nåja, vi var några minuter sena om jag ska vara ärlig...) så var vi på plats på klubben. Regnet öste ner och det var inte alls mysigt. Vi anmälde oss och passade på att kolla att Sarabis id-chip gick att hitta. Martin behövde nästan bara hålla fram scannern vid halsen så hittades chipet, bra. Vi kollade ju i och för sig det både vid HD-röntgen och när vi var på FHTE och skulle L-testa henne så jag var inte speciellt orolig att det inte skulle funka. Vi fick veta att vi skulle gå som hund nr. 4... alltså vid kl. 11.

Första hunden gick dock snabbt - plötsligt slutade chipläsaren att funka - batterierna var slut! Så hund nr. 2 fick gå istället - den och nr 3 var båda örontatuerade. Under tiden fixades nya batterier fram och efter hund nr. 3 fick 1:an gå - nu funkade läsaren igen. Sen var det då vår tur. När tjejen i sekretariatet skulle läsa av Sarabis chip så hittades det inte?! Hon letade och letade men icke... Ska tilläggas att Sarabi inte visade något av den reaktion som hon gjorde på FHTE - då var hon rejält störd av scannern, idag brydde hon sig inte, hon nosade på den och var nyfiken men inget mer. Efter ett tag tog Martin och provade - han hade ju hittat chipet tidigare på morgonen men inte heller han lyckades. Till slut testade jag och efter lite letande så hittade läsaren plötsligt chipet utan problem! Lustigt, eller nåt, fast lite orolig blev man ju. ;-)

Vid det här laget hade det förresten klarnat upp och solen tittade fram! Lite tur hade vi allt. =)

Så fick gruppen gå ut och ställa sig där banan började och sen fick jag och Sarabi komma ut dit. Vi passerade gruppen, först framför och sen bakom. Inga reaktioner från Sarabi, hon nosade lite snabbt på en person men mer intresserad är hon inte av folk. Sen fick vi gå fram till testledaren som hälsade på oss, frågade vad hunden hette och sen tog han Sarabi med sig och gick iväg en bit. Inga problem här, Sarabi följd glatt med, blev lite passiv när han strök henne över huvudet men engagerade sig sen med kamp i kopplet på vägen tillbaka. Själva hanteringen var lite jobbigare tyckte hon - vilket jag hade väntat mig - men inga problem ändå; han fick titta på tänderna och stryka henne över huvudet utan problem men bakdelen var hon däremot lite försiktigare med. Hon fick 4:a på hälsning och samarbete och 2:a på hantering - helt okej med tanke på att hon faktiskt inte är speciellt social.

Lek med trasa var kul tyckte hon, hon sprang efter och grep den, något mesigt gripande kanske men sen kampade hon villigt med testledaren, det var riktigt kul tyckte hon.

Jakten - första gången tror jag inte ens hon såg trasan, hon tittade på en massa annat runt omkring. Andra gången såg hon dock trasan men valde att inte springa efter. Jag är inte helt förvånad, det händer ganska ofta att hundar som i vanliga fall är intresserade att jaga efter saker faktiskt inte gör det på MH:et.

Aktiviteten - här traskade hon runt rätt mycket i början, nosade, pep lite, nosade lite igen etc. Så småningom stod hon mest stilla men det kom en del pip - tråkigt att stå stilla så länge. Ganska typiskt henne.

Hittills hade det ju gått bra, men nu började den jobbiga biten för henne. Avståndsleken - här blev hon verkligen jätterädd... hon vrålskällde på figuranten när hon rörde sig och när hon tog det där "nigande" steget mot oss (de är ju på ganska långt avstånd) så kastade sig Sarabi bakåt och ville inte vara med alls... Jag är inte helt förvånad, kanske hade jag inte väntat mig fullt så kraftig reaktion men att hon skulle reagera hade jag haft helt klart för mig. När jag fick släppa henne så tog hon ett varv runt gruppen, sen vågade hon sig halvvägs fram till avståndsfiggen, men mer klarade hon inte. Jag fick koppla och så gick vi fram och i början var hon rätt rejält skrämd, men till slut kom hon fram och nosade på tjejen. Inte för att det gör henne direkt mer positivt bara för att det är en människa, men nosade gjorde hon i alla fall och när vi gick därifrån var svansen uppe i normalläge igen

Med den "uppvärmningen" blev ju dumpen, inte oväntat, väldigt jobbig för henne. Hon flydde ut bakom gruppen och stod sen där, oavsett hur jag kallade på henne när jag stod framme hos overallen. Till slut fick Martin hjälpa henne fram, hon var fortfarande väldigt skeptisk och ryckte till för minsta lilla. Så småningom tog hon sig fram till overallen och då kunde hon nosa på den och till och med nypa lite försiktigt i den. Men i det här läget tyckte beskrivaren att vi borde fundera på att bryta henne och vi valde att göra det. Sen la de ner overallen och vi passerade, för att Sarabi skulle få chansen att avreagera, och nu passerade hon overallen utan problem, på vägen tillbaka klev hon till och med över själva overallen... Men det var säkert rätt beslut att bryta henne, hon var rejält rädd. =(

Jaha, vad säger man om det här då? En hund som är så rädd att hon inte klarar ett MH, är det lika bra att åka in och avliva henne direkt? Ett stort problem är ju att vi inte planerar att behålla henne; jag hinner helt enkelt inte med att på ett vettigt sätt träna och tävla tre hundar och redan när vi tog hand om henne var tanken att hon skulle flytta så småningom, om hon inte visade sig vara för dålig.

Då kommer man ju till den intressanta frågan efter dagens händelser - är hon för dålig? Själv tycker jag att hon visserligen inte är någon stark och bra hund, men att hon borde kunna bli en mycket bra tävlingshund för någon som vet hur det är att ha en otillgänglig och lite feg hund. Jag har ju tävlat den här träningstävlingen Lydnadscupen nu tre onsdagar och Sarabi är helt oberörd över att det står okända människor på planen. I såna lägen bryr hon sig helt enkelt inte.

Men frågan kvarstår ju - går det att hitta någon som är beredd att ta en sådan här hund? Om inte, vad gör vi då? Då kvarstår väl bara ett alternativ men det känns inte roligt... jag tycker faktiskt inte att hon är så dålig. Men det är klart - om hon hamnar i fel händer, vad gör hon då? Hon ska ju inte bli en sån hund som flyttar mellan olika hem och blir värre och värre. =(

Hade hon bitit testledaren idag hade det ju varit enklare, om man säger så, men kontakt och hantering skötte hon ju trots allt relativt bra. Vi har heller aldrig sett några som helst bitförsök, morrningar eller liknande när folk har hälsat på henne. Usch, det här är inte lätt.

Idag var det bara Therese och jag som tränade. Först körde Therese igenom fritt följ, inkallning och fjärr, sen tog jag ut Chili och så gjorde vi ett sittande i grupp och därefter en platsliggning. Chili satt fint fast något litet pip kom det ju tyvärr. På platsliggningen låg han hyfsat men kunde inte vara tyst helt. Han la ner huvudet på tassarna flera gånger och jag klickade och belönade men ändå kom det lite pip ibland... *suck* Nåja, det är nog något som vi får leva med. Kanske blir han tyst när han blir 8-9 år... ;-)

Sedan kommenderade Therese oss genom några moment; fritt följ, läggande under gång, hopp-apport och en fjärr. Det mesta gick bra, vid läggandet nosade han rejält första gången så jag gick tillbaka och muttrade på honom, sen gjorde vi om och då gick det bättre, läggandet blev också snabbare. ;-)

Idag fungerade hopp-apport bättre än igår, vi gjorde det två gånger och båda gångerna hoppade han på tillbakavägen. Rutan fick han också testa, det gick hyfsat, avståndet var långt men han sprang utan tvekan direkt dit, däremot var själva avslutet inget vidare. Efter omskick fick jag honom att stanna mitt i rutan och jag klickade och belönade medan han var kvar på plats, jag måste helt enkelt börja göra det nu för att få honom säkrare på sin position i rutan.

Just ja, Chili fick gå lilla stegen också, den som är ca. 50 cm hög och har åtta steg. Han går den riktigt säkert och balanserat (ursäkta ordvitsen, det var egentligen inte meningen...), hoppar över sista steget men skit samma. Går han så småningom "stora" bruksstegen bra men råka hoppa över sista steget så är jag ändå nöjd; vi kan plocka tillräckligt bra betyg i andra moment hade jag tänkt.... ;-)

Sen bytte jag hund till Kenzo och han fick börja med rutan. Första skicket till konen blev inget vidare, men jag säger inte så mycket om det för den biten är helt enkelt inte helt klar. Andra gick mycket bättre men sen såg han inte rutan - jag har märkt att han har stora problem med det när det är mörkt och vi kör i lampljuset; kanske har han svårt att urskilja konernas röda färg mot gräset i det orangefärgade ljuset som blir av lamporna? Hur som helst, halvvägs till rutan kom han, fast för långt ut. Där stannade jag honom och kommenderade om, och då såg man tydligt när han plötsligt fick syn på rutan och då rusade han dit utan tvekan. Musmattan låg kvar sedan jag tränade Chili och det gjorde att Kenzo hamnade väldigt rätt i rutan.

Jag passade sen på att även få hjälp med en dirigeringsapportering medan Therese var kvar. Vi ställde ut en kon, jag ställde upp med Kenzo och Therese gick ut med en apport och la den till vänster, medan hon la den så peppade jag Kenzo med "ska du ta den!" och lite sånt, sen låtsades hon lägga två apporter till och då var jag helt tyst. Jag har aldrig tidigare provat att sända honom till konen när någon lagt ut en apport men idag beslöt jag att testa. Minsann - han sprang till konen, även om han såg lite tveksam ut, men det beror ju på att det inte är befäst än. Han hade full fokus ut mot apporten och drog iväg utan tvekan när jag kommenderade "vänster", riktigt snyggt! Jag är jättenöjd med hur det såg ut idag! =)

Jag tränade sedan vidare själv eftersom Therese var tvungen att åka hem. Det blev lite "sakta"-träning samt att jag började på "framåt" - kastade ut en boll på gräsplätten utanför planen och gick sen drygt halva planen bort, vände upp mot bollen, gick fritt följ en bit och sen skickade jag honom på "framåt". Full sula ut till bollen, naturligtvis. =) Det här gjorde vi totalt tre gånger, ska fortsätta jobba på det vid nästa träning.

Sist ut var det Sabbis tur. Idag kom jag fram till att det varit lite för mycket trixande med positionen innan och att det nog är därför hennes kontakt försämrats; hon är än så länge inte riktigt så duktig att hon kan göra både ock samtidigt, i alla fall inte tillräckligt bra. Så jag beslöt att belöna kontakten i fria följet. Först började vi dock med lite grundfärdigheter - hon fick stå fritt framför mig och själv prova sig fram till vilken position jag ville att hon skulle ha. Körde också lite ställande under gång, där jag gick baklänges och hon gick efter mig och fick bjuda ett ställande om hon själv ville, och det ville hon. =)

Fria följet ja... där gjorde jag så att jag rörde mig runt på planen, nrä hon självmant slöt upp vid min sida så klickade jag och belönade, sen försökte jag springa ifrån henne... typ... jag tog några snabba steg iväg åt något håll som hon inte väntade sig och hon fick jobba för att komma upp vid sidan igen, när hon väl kom på rätt plats så klickade jag. Funkade kanonbra. =)

En inkallning gjorde vi också, som vanligt gick det bra. Fortsatte sen med "håll fast"-träningen, idag fick hon omväxlande stå och sitta och hålla apporten. Hon har inga problem med att hålla apporten helt stilla så länge hon står eller sitter. Att få henne att gå ett steg med apporten i munnen gick däremot inte... svårt att göra två saker samtidigt... ;-) Däremot fick jag henne att från sittande resa sig upp i stående utan att tugga eller släppa apporten - jag drog helt enkelt lite i halsbandet tills hon reste sig. Det här är ett moment där man nog ska skynda långsamt med henne, det kommer att ge bäst resultat tror jag.

Sarabis träning avslutades med först framförgående - jäklar vad det är drag i henne, nu har hon förstått att här får hon lov att dra i kopplet... ska nog dra ner lite på motivationen nu, eller kanske snarare lära henne att gå någorlunda lagom istället för att kasta sig framåt. Men jag har ju medvetet lagt in hög dragning här just för att hon varit tveksam till att dra i kopplet eftersom hon i vanliga fall inte får lov att göra det, så att hon nu ligger på lite hårt är helt okej. Efter framförgåendet testade vi hopp-sitt och nu sätter hon sig på kommando på andra sidan hindret! Visserligen med hjälp av ett rejält handtecken men ändå - det går framåt! Duktig tjej! =)

Hela träningen kändes bra idag, det mesta funkade och jag var väldigt nöjd med alla tre vovvarna.

Även idag funderade jag på om jag skulle lämna henne vid platsen, men då hon var mer ofokuserad än hon borde vara så gick jag bara ca. 2 meter ifrån henne. Lydnadscupen är ju till för att träna tävlingsmässigt och jag bryr mig inte om vilka poäng vi får; bättre att få en stabil platsliggning som även håller i framtiden.

När det till slut var vår tur att gå lydnaden så var Sarabi hyfsat koncentrerad. Linförigheten blev ganska bra, fria följet bättre, faktiskt så pass bra att jag var mycket nöjd med henne. Poängen drogs ner av att hon skuttade och försökte bita mig i jackärmen under språngmarschen... ;-) Tror att vi fick 8.5 på både linf. och ff. Läggande under gång var kass, riktigt dåligt för att vara hon; jag såg i ögonvrån att hon inte la sig så jag fick vända mig om och kommendera igen, på en riktig tävling hade vi nollat, nu fick vi en femma. Inkallningen var bra, men hon slarvade med att sätta sig vid sidan, i övrigt fint tempo och bra ingång. Ställandet var även det ganska dåligt, men hoppet var jättefint. Summan blev 160 poäng, vilket ju var rätt okej med tanke på 5:a på platsen och 5:a på läggande under gång.

Efter detta så var det grabbarnas tur. Jag tog ut båda och sen fick de köra ett eller två moment var, sen bytte jag. Båda två var supertaggade och jätteduktiga - de är så otroligt roliga att jobba med! Massor av glädje, fart och vilja i momenten och så lite småbus mellan momenten.

Roligast var att Kenzo gjorde rutan helt perfekt första gången! Andra och tredje gången sökte han sig till en kon även i rutan, inte helt förvånande. Men sändandet till konen går jättebra och idag var det även full fart till rutan, så jag klagar inte - detta eländes strulmoment som gett oss så mycket huvudbry, att det funkar så här pass bra är jag väldigt glad över. =) Jag löste strulet genom att lägga musmattan mitt i rutan och låta honom trampa på den, då hittade han rätt position. Får köra med det mycket så att han förstår skillnaden på konen och rutan.

I övrigt - ja, vad gjorde vi mer...? Hmm... jo, jag tror jag kommer ihåg:

Kenzo: fritt följ, rutan, hopp-apport, kryp, sakta (inför framåtsändandet), dirigeringsapportering, inkallning med ställande och läggande samt fjärrdirigering. Bäst - rutan, ff och hopp-apport. Sämst - fjärren (han envisades med att flytta fram, speciellt vid sittandet).

Chili: fritt följ, rutan, skall, hopp-apport, sakta, läggande under gång, metallapporten, kryp, inkallning med ställande och läggande. Bäst - sakta (han gör det så jäkla bra!), ff och inkallningen. Sämst - krypet (som vanligt) och hopp-apport (blev ganska bra till slut men han försöker gärna springa vid sidan på vägen tillbaka).

Fick en kommentar av två klubbkompisar att de stått och tittat lite när jag tränat och att det såg så trevligt ut, glada och positiva hundar. Kul att höra. =)

När jag var klar var klockan 21.15 och jag var sist med att åka från klubben, visserligen var det några till som åkte precis innan mig men vi var inte så många kvar. Det hann bli rätt så kallt medan jag tränade med K och C; det frös till och med lite i gräset... *hutter*

När vi sen kom hem tyckte jag att hundarna behövde lite mer aktivitet så jag passade på och tränade lite "inomhusuppletande" med dem, det gjorde jag förresten även igår. Jag gömmer ett föremål (började med en kamprulle i läder) och så får hundarna, en i taget, leta efter den. Mycket populärt men det blev lite för lätt med läderrullen idag, så efter en stund bytte jag till en koppelreflex, ca 1 dm lång, som jag gömde lite klurigt och då blev det svårare...

Alla hundarna jobbade dock på kanonbra. Sarabi släpper gärna föremålet på vägen tillbaka ifall hon tror att hon ska få godis och eftersom "håll fast" inte är befäst än så gör jag istället så att jag kampar med henne när hon kommer in med prylen och då håller hon fast prylen hela vägen tillbaka till mig.

Kenzo och Chili däremot jobbar mycket för att få sin korv, dock vill de gärna kampa när de ätit upp korven.

Koppelreflexen var lite trixig för dem, bäst lyckades Chili, sen var även Kenzo och Sarabi jätteduktiga men Chili var helt klart lite effektivare - mycket roligt att se!

I morgon är det dags för Lydnadscupen igen, får se om jag ska lämna Sarabi hela sträckan vid platsliggningen då.

Hundarna verkar nöjda med kvällens akvititeter. Rätt skönt att kunna träna lite inomhus när det är mörkt och kallt ute. Jag vet att en del inte tycker om att träna inomhus eftersom de vill att hundarna ska vara lugna och avkopplade hemma, men för min egen del tycker jag det är helt okej; våra hundar verkar inte ha några problem med att skilja på när det är aktivitet och när det ska vara lugn och ro. Med en klicker och en påse korv kan man göra så himla mycket kul och det är kanonbra under den mörka och kalla årstiden. Jag har bland annat börjat lära hundarna spola på toaletten (fast vi slutförde aldrig momentet - skulle kanske börja på det igen), de har fått lägga en boll i en korg, trampa på musmatta, tända och släcka lampor, stänga skåpsdörrar etc. Även "vanliga" moment går bra att träna inomhus - apporteringen tränar jag alltid in inomhus i lugn miljö. Krypet går fint att träna i vår långa hall, där kan man även få till ställande och läggande under gång, och en hyfsad fjärrdirigering.

Vi var ute på morgonrundan och på vägen hem så gick det ett rådjur i hagen till höger om grusvägen, ca. 75 meter framför oss. Sarabi var väl knappt halvvägs mellan oss och rådjuret och travade på i normal takt, sen ser jag hur hon spetsar öronen och i nästa sekund drar hon! Exakt samtidigt vrålade både Martin och jag och hon tvärnitar och vänder direkt. Rådjuret flydde, nog mer pga. vårt vrål (som nog hördes till nästa socken...) och Sarabi kastade inte ens en blick efter det. Det var ju i och för sig bra att hon stannade direkt men jag är inte alls nöjd med att hon startade överhuvudtaget. =(

Efter frukost åkte vi till stan, Martin hade tid för klippning och vi passade innan det på att försöka hitta några jeans till mig. Efter att ha provat en massa par så hittade jag tillslut två par som satt bra, ett par stretch och ett par vanliga. De var mörkare än jag hade velat ha egentligen men de blir ju ljusare med tiden, dessutom var de inte bootcut som jag ville haft, men tja... de satt ju bra och jag orkade inte leta mer. Jag är INTE speciellt förtjust att shoppa kläder i mängder, speciellt inte när jag måste prova en massa. Inte blir man gladare när man ser sig själv i spegeln i provhytten. =(

Två par t-shirts (en långärmad och en kortärmad) blev det också, samt en t-shirt till Martin.

Just ja, såg en underbart vacker hund när vi var på väg in till klädaffären - en svart grand danois-hane, min drömhund... så himla fin! Nån gång i livet ska jag ha en grandis och då ska det vara en svart hane.... det borde väl funka fint som komplement till en eller två beauceroner. Med tillräckligt stor bil (som t.ex. Chryslern som vi har nu) så ska det nog inte vara några problem. =)

Sen åkte vi ner i centrum och Martin blev klippt och därefter tog vi en sväng inom Clas Ohlson och köpte några smågrejor. Sen hemåt till längtande hundar. Vädret var jättefint och vi tog en snabbfika innan vi gick ut i trädgården och jobbade en stund - jag med att skura växthusstommen och Martin med att fixa med grunden till växthuset. Hundarna fick vara med ute i trädgården och fick dessutom märgben, så de var också nöjda.

När växthuset var skrubbat och grunden fixad (så mycket som gick att göra idag) så tog vi en promenad och på vägen hem vallade vi en uppletandruta och körde lite uppletande. Bäst skötte sig Chili och Sarabi, Kenzo var lite allmänt förvirrad och vi hade lite små kontroverser om vad han höll på med... men vi kunde i alla fall avsluta vettigt. Sarabi kutar som en galning men faktiskt har hon nosen inkopplad och hon formligen tvärnitar när hon får vittring av ett föremål. Med tanke på hur lite vi tränat uppletande med henne så var hon fantastiskt duktig och gick riktigt hyfsat raka skick. =)

Nu ligger hundarna utslagna på köksgolvet och i ugnen står en rostbiff som luktar så himla gott. Sen ska vi se film, vi hyrde Star Trek Nemesis och Matrix Reloaded när vi var i stan. Av någon anledning så har vi lyckats missa att se just den Star Trek-filmen, jag fattar inte hur eftersom vi båda gillar ST, men vi får reparera misstaget nu. =) Matrix Reloaded har vi heller inte sett, men den har vi å andra sidan missat "med flit" eller vad man ska kalla det. ;-)

Därefter hämtade jag Sarabi och så körde vi en platsliggning med henne och Zatoya. Sabbi var pigg och taggad eftersom hon kom direkt från bilen, så jag var lite nyfiken på hur hon skulle sköta sig men det gick faktiskt hur bra som helst. =)

Efter platsen fick Therese och Lisa hjälpa mig att fundera på hur jag ska få Sarabi att rikta mer intresse och kontakt mot mig under linförighet och fritt följ. Jag har ju jobbat en del med hennes position på sista tiden och i och med det så har kontakten blivit lidande. Hon är så ung än att hon inte riktigt kan klara att koncentrera sig på både ock. Så jag gick tillbaka till att jobba med kontakten och det gav genast resultat. =)

Lite framförgående och en del "ligg"-träning gjordes också - Sarabi rullar över på vänster skinka när hon lägger sig, förmodligen för att han kontakt upp mot mig, men det blir lite fel vid fjärr och kryp så jag har försökt få henne att lägga sig rakt ner och idag gick det ganska hyfsat, med lite hjälp av Therese. Några enkla "gripa"-övningar hann vi också med.

Sen fick Sarabi ligga uppkopplad medan Lisa tränade med Oliver. Där lades fokus på att köra flera moment i sträck och sen springa ut till en väntande belöning - allt för att bygga upp uthålligheten på tävlingar.

Så småningom var det dags för mig att plocka ut pojkarna och träna lite medan Therese åkte hemåt och Lisa gick och rastade. Jag valde att ta med både Kenzo och Chili ner på planen, det är ganska praktiskt att köra något/några moment i taget med en hund och sen byta. Det drar verkligen upp motivationen hos dem och i och med att de är så goda vänner så blir det heller inte något strul pga. konkurrensen.

Började med fritt följ med Kenzo, följt av "dumrutan" och sen den vanliga rutan. Ff gick kanonfint, så även dumrutan. Rutan strulade lite; ut till konen gick han perfekt, men sen försökte han ställa sig vid en kon i rutan. Jag fick kommendera om honom några gånger, sen hamnade han rätt.

Sen fick Chili gå fritt följ och därefter rutan, vilket gick bra. Jag fick sen för mig att jag skulle köra dumrutan med honom och det gick kanonbra, jag kommer inte ens ihåg om vi någonsin tränat den tidigare.... men det har vi nog vid något tillfälle.

Kenzo fick även träna på kryp, hopp-apport (metall), slät metallapportering samt några skick till på rutan.

Jag tycker att jag märker skillnad på honom nu efter operationen; han är pigg som sjutton (fast det är ju förstås kyligt och perfekt "Kenzo-väder" just nu...) och även om något moment inte blir bra så går det att göra om det utan att han går ner sig, vilket faktiskt inte funkade riktigt tidigare, åtminstone inte på senare tid.

Chili fick träna på kryp, rutan (rätt mycket strul men vi fick det att funka till slut), apportering (trä) samt hopp-apport. På hopp-apport hoppar han fint ut, tar apporten bra men sen går han gärna vid sidan av hindret tillbaka. Men med lite hjälp blev det riktigt bra till slut.

Just ja! Ett moment som jag bara tränat några gånger med vardera K och C gick kanonbra idag - nämligen "sakta". Jag la korv i en plastskål och sen gick vi ca. 5-6 meter bort och sen fick de prova att gå mot skålen på kommando "sakta". Så himla duktiga de var, speciellt med tanke på hur kort tid vi tränat detta! Båda kunde gå nästan hela sträckan i lugnt tempo... hur häftigt som helst! Jag är jättenöjd! =)

Jag avslutade träningen med att de fick springa av sig på planen och jäklar vad de sprang - båda var på bushumör men samtidigt hade de ju gjort av med en del energi på träningen, så det blev inte så mycket bus utan mest en del springande.

Jag är jättenöjd med träningen idag, alla tre gick bra och det kändes som att allting flöt på. Kul med ett sådant pass! Kl. var strax efter 21 när jag var klar, då var det rätt fuktigt och råkallt så det var skönt att sätta sig i bilen och åka hem och dricka te och äta nybakade baguetter. =)

Pga. att jag skulle räkna ihop protokollen så fick jag starta som nr. 1. På platsliggningen hade jag bestämt mig för att gå åtminstone halvvägs från Sarabi, men då det blev en del stök med andra hundar (lite morrningar, halvt om halvt utfall och sånt) när vi höll på att ställa upp så ändrade jag mig - Sarabi är inte speciellt säker på andra hundar och hon tyckte att det var ganska läskigt att det morrades trots att det inte alls var riktat mot henne. Så jag gick ut i kopplets längd även idag, la dock ner kopplet på marken. Sarabi låg hur fint som helst och hela platsliggningen var väldigt lugn, förmodligen för att fyra av de fem förarna (och däribland alltså jag) stod kvar ganska nära sina hundar. ;-)

Vi var 16 startande så det blev tre platsliggningar. Sen var det min och Sarabis tur att gå in på planen och köra igenom lydnaden. Det gick ganska bra; linförigheten var riktigt dålig men resten blev betydligt bättre.

Lite kul var att när jag belönade genom att busa med henne mellan momenten så for hon flera gånger iväg och skulle hämta sin boll.... som vi inte ens hade med oss idag... märks att jag kört med extern belöning några gånger nu. =) Det är helt okej att hon är så här taggad på bollen; hon är ju väldigt lydig och försöker aldrig smita iväg, när hon försökte sticka iväg idag så var det ju under "hopp och lek" så att säga.

Nu kommer jag inte ihåg de exakta poängen men domaren dömde lite hårdare än förra veckans domare, bl.a. så fick man 5 om man stod i kopplets längd på platsen, förra veckan fick vi 6 för samma sak. Men totalt fick vi ihop 163 poäng idag och det är ju inte så illa. Har för mig att vi fick 10 på helheten och jag tror att vi även fick högt på inkallning och hopp.

Fyra ekipage hade bättre poäng, så av 16 hundar kom vi på 5:e plats, vilket jag tycker är bra med tanke på Sarabis ålder och erfarenhet.

Jag var förresten hundvakt åt en liten rottistjej under tiden jag räknade poäng, då hennes matte var skrivare åt domaren. Gåva är 6 månader och himla trevlig om än ganska busig - som valpar ju oftast är. Men vi kom riktigt bra överens, när vi haft en liten diskussion om det där med att tugga på mig. ;-)

Jag tog förresten bara med mig Sarabi idag och lämnade pojkarna hemma; det var tydligen inte så populärt sa Martin... både Kenzo och Chili hade haft väldigt tråkigt och tyckt väldigt synd om sig själva... ;-) I morgon är det dock träning så då ska de få jobba båda två; Kenzo bara lite lätt (eftersom han fortfarande är lite konvalescent), Chili ska däremot få ett lite ordentligare pass.

Vidare och nu låg han på som sjutton, så jag fick honom att dämpa hastigheten genom att ta och ge lite i linan (3.5 meters koppel...) samt säga till honom att ta det lite lugnt. Det funkade, han gick ner i tempo och blev samtidigt mer noggrann... inte direkt förvånande. ;-)

Tredje pinne vindade han in eftersom han kom ca. 1 meter vid sidan av den, men sen nosade han bara till på den och gick vidare!! Men vad sjutton - jag som vid första pinne konstaterade till Martin att "han är väldigt taggad på pinnarna numera!". Där fick jag för det. =(

Jag fick honom dock att plocka upp pinnen och så fick han korv, sen fick han pausa i en minut och dricka lite vatten. Han blev nog lite störd vid den här pinnen, för Måns-Oskar, denna tokiga katt, kom farande som ett jehu och klättrade upp i trädet som pinnen låg under.

Efter pausen spårade Chili plötsligt mycket mer sansat. I en vinkel slog han lite och jag släppte kopplet så han fick ringa, han gjorde en snygg, ganska stor, lov och kom sen rakt på spåret. När jag tog upp kopplet så gick det inte längre mellan bakbenen (spårar ju med Böttcher-selen, där linan knäpps i under magen) utan den gick upp på sidan av honom istället, men nu var tempot så behagligt och bra att det funkade jättebra. Sista pinnen tog han helt perfekt; jag hade glömt att jag hade lagt den just där och blev lite förvånad men mycket nöjd när han plockade upp den utan minsta tvekan! =) Lustigt att han tog två pinnar kanonbra och två bara struntade han i. Nr. 2 kan han i och för sig ha missat, men nr. 3 såg jag att han nosade till på och sen valde att inte plocka upp....

Hur som helst - sista sträckan från sista pinnen till kattmatsburken i slutet gick jättefint. Det blev lite stökigt precis sista metrarna fram till slutet, för då kom åter Måns-Oskar farande och klättrade ju upp i ett träd igen - jag ska sluta lägga apporter och slut vid träd (men det är ju så bra riktpunkter...) så Chili försökte spåra samtidigt som han kollade efter katten.... men han hittade i alla fall slutet.

Överlag är jag mycket mer nöjd med honom idag än förra gången - tempot var, i alla fall större delen av spåret, väldigt mycket lugnare och då spårar han också mycket bättre, det blir inte så mycket vimsande.

Kenzo och Sarabi fick vars ett kort lydnadspass i trädgården när vi kom tillbaka. Kenzos kryp börjar se bra ut och han gjorde en suverän fjärrdirigering! Nu ska vi bara få till rutan och dirigeringsapporteringen, sen vill jag nog ut och testa att tävla elitklass lydnad. =)

Senare kom några kompisar förbi, tog en fika och lämnade och hämtade en del prylar. På kvällen såg vi en del film; Changing Lanes, Bandits och Livet från den ljusa sidan. Riktigt bra alla tre.

Idag har jag varit fotograf igen... klubben hade appelltävling och min träningskompis Lisa startade med sin Oliver, så jag hade lovat att fotografera lydnaden.

Jag hade inte riktigt koll på när lydnaden skulle gå, men turligt nog kom jag till klubben precis när Lisa kom tillbaka från spåret. Det hade gått hyfsat; 7,5 poäng pga. en missad pinne och lite strul i nån vinkel. Även Johanna med Marco, Lena med Clara och Louise med Smilla tävlade och jag lovade att fotografera så mycket jag kunde.

Budföring och platsliggning genomfördes utan något större problem, sen var det dags för lydnaden. Eftersom Lisa skulle iväg och spela på en konsert senare på eftermiddagen så fick hon lov att gå sin lydnad först. Det såg kanonfint ut; nästan bara 8:or och 9:or i betyg. Totalt fick de ihop 285,75 poäng och då hade de ju alltså en del borta från spåret, så ni kan ju gissa att deras lydnad var rätt bra, typ. ;-)

Även de andra presterade en helt okej lydnad och det slutade med att alla blev uppflyttade, utom Johanna och Marco, som blev godkända. Å andra sidan hade det varit Johannas mål, eftersom Marco, som är en omplacering, har haft en del med sig "i bagaget" och att bara få honom att gå in på en lydnadsplan och vara trygg och vifta på svansen, det är en prestation i sig. Och viftade på svansen gjorde han. =) Jättetrevligt att se, även om momenten inte alltid utfördes exakt så som reglerna föreskrev. ;-)

Efter tävlingen så gick tog jag ut och tränade först Chili och sen Sarabi. Chili var duktig men kändes lite segare än vanligt, men på vägen tillbaka till bilen fick jag förklaringen; han satte sig och bajsade... Inte så lätt att gå en kanonlydnad när man är nödig.. ;-)

När jag tränade med Sarabi så började de skjuta i skogen en bit bort. Det var nog ett par hundra meter bort, men det var rätt rejäla smällar, som kom med 6-7 minuters mellanrum. Sarabi bryr sig dock inte det minsta om skott, utan bara jobbar på lika glatt. Framförgåendet börjar bli riktigt fint och idag gick hon mellanstora stegen som om hon aldrig gjort något annat. Jag testade att köra med bollen som extern belöning och det fungerar mycket bra.

När jag tränat klart tog jag ut alla tre hundarna och gick en promenad. Det smällde fortfarande regelbundet och Kenzo hade ju legat i bilen och hört smällarna så jag var rätt nyfiken på hur han skulle reagera. Jag har ju en fundering på om hans skottberördhet i huvudsak kommer sig av att han haft problem med tonsillerna, men det lär väl fratiden få utvisa. Idag var han i alla fall inte direkt jättestörd; Svansen var lite lägre än vanligt men det berodde nog mer på att elaka matte satte en sele på honom - han är lite roligt för när han går med selen på så äter han inget gräs... just nu vill jag inte att han äter en massa gräs, eftersom halsen förmodligen inte är helt läkt än.

Vi mötte hund två gånger på promenaden och även om mina inte gick något perfekt "här" så är det ändå skönt att jag utan problem kan passera en hund med mina tre i koppel och de bara promenerar på. Det är trots allt ca. 120 kg jag går och håller i och även om jag väger mer än jag borde så är jag ändå inte i närheten av deras sammanlagda vikt.

Vi fick höra ett eller två skott på vägen ut och ett på vägen tillbaka. Det sista skottet kom när vi hade kanske 75 meter kvar till bilen men Kenzo var då inte mer stressad än att han tvunget skulle markera över en kissfläck... ;-) Verkar nästan som att han inte riktigt reagerade lika mycket längre. Men vi får som sagt se längre fram.

Förresten så har vi numera ett växthus! Fast glasen sitter inte på plats än, utan det är bara stommen som är monterad och klar. Men det går framåt. Ska ta några foton i morgon.

Nu ska jag nog ta och spela lite Guild Wars...

Therese och Zatoya var först ut på träningen och idag gick Zatoya väldigt bra. En del osäkerhet i fria följet, men inte alls lika mycket som förra gången. Therese hade börjat träningen med att köra hopp-apport och när Z tramsade metallapporten blev Therese arg och korrigerade. Zatoya gillar inte att ta metallen, men efter tillsägelse och rejäl belöning när hon sen grep den så var det så pass kul att hon flera gånger självmant sprang och hämtade den när vi hade lagt den åt sidan... mer "hemsk" var den alltså inte. ;-)

Resten av träningen gick väldigt fint. När Zatoya började varva upp så kunde Therese direkt styra upp det och även om hon fick korrigera Z några gånger (mestadels med rösten, det räcker) så tappar inte Z någon arbetslust för det, utan blir bara mer fokuserad. Istället för att bita i Therese så pussar Zatoya nu på henne... en viss skillnad. ;-) Det hela så verkligen kanonfint ut och det blir ju mycket lättare för hunden att förstå vad den ska göra om man inte belönar halvbra utföranden och sen inte är riktigt nöjd med hur hunden utför momentet. Jag tror att de flesta av oss är alldeles för slarviga när vi belönar - det är så lätt hänt att man belönar ett utförande som är nästan bra; att sen hunden inte förstår att det var "nästan bra men nästa gång ska du göra det perfekt" - det tänker vi nog inte riktigt på. Nu pratar jag naturligtvis om helt befästa moment - vid inlärning gäller ju lite andra kriterier.

Nästa ekipage var Lisa och Oliver, som ska tävla appellklass på söndag. Lisa var inte helt nöjd med apporteringen och ville träna på det, men det visade sig att det inte behövdes speciellt mycket - det såg hur bra ut som helst. ;-) De körde också framförgående, som nog inte är helt klart, men som förmodligen funkar, det går bra för det mesta - eventuellt åker Lisa på att ge ett dk men det kan man ju stå ut med. =)

Till slut tog jag ut Sarabi och körde igenom lydnadsettan med kommendering. Sarabi gick inte kanonbra, men ganska bra i alla fall. Hon är lite "fladdrig" än så länge, förmodligen pga. att hon är så ung, men viljan finns där. Hennes vänstersvängar är så himla fina, höger kan hon däremot tappa lite i. Läggande under gång - där är hon lite osäker men så har jag också trixat lite med det momentet sen förra träningen, eftersom hon tenderade att lägga sig "framåt", vilket gjorde att det såg ut som att hon följde med mig något steg om man tittade lite hastigt. Nu har hon rätt teknik, men har då istället blivit lite osäker - men det är ju bara att fortsätta träna, så blir nog det bra.

Just ja, jag höll på att glömma, vi avslutade Sarabis träning med en budföring med Lisa som mottagare. Det gick jättebra, förutom första gången till Lisa för då siktade Sarabi in sig på min träningsryggsäck... ;-) Andra gången gick mycket bättre.

Efter det här så avslutade vi den gemensamma träningen och sen tränade jag själv med först Chili och sen Kenzo. Chili var, som vanligt, nästan övertaggad men nu är positionen i fria följet betydligt bättre. Fritt följ, framförgående, apportering (trä), kryp, fjärrdirigering, rutan, skall, läggande under gång och inkallning blev det och det mesta gick riktigt bra, det var mest krypet som fortfarande inte är bra, å andra sidan blir det inte start i lägre klass förrän till våren (eftersom det inte finns några tävlingar kvar i år på vettigt avstånd och dessutom vill jag gärna jobba vidare med platsliggningen ett tag till) så vi har ju lite mer tid att jobba med det. Just ja, vi avslutade med att träna lite "sakta" och nu kan han gå några steg sakta mot en skål med godis - efter två träningsgånger! Kanonfint! Det är förstås mycket jobb kvar, men han verkar ha förstått att han ska röra sig sakta och sen när jag klickar får han springa fram och ta godiset. Duktig kille! =)

Sist men inte minst fick Kenzo göra lite - det är drygt 10 dagar sedan han opererades och han är så himla pigg så jag kände att han nog inte skulle ta nån skada av att göra lite. Det blev fritt följ, rutan, fjärrdirigering, kryp och metallapportering (utan hopp). På ff var han lite väl långt fram igen, det kommer ju lätt så fort han blir så där övertaggad, men det går att rätta till numera. Rutan gick förvånansvärt bra med tanke på att han tycker det är svårt att se konerna när det är mörkt och belysningen på planen är tänd... Han missade konen vid första skicket men när jag skickade om gick det bättre. Sen hade han inte så hög fart ut i rutan men när han väl kom dit upptäckte han musmattan, som jag glömt kvar efter att ha tränat Chili, och det var tydligen kul för han studsade fram och slog framtassarna på den och jag var tack och lov snabb och klickade och sprang sen dit och belönade. Ytterligare ett skick på rutan gick bra, han gick till konen och sen gick han till rutan utan problem. Härligt - det tar sig faktiskt! =)

Precis innan metallapporteringen försökte han fiska upp en snörboll ur träningsväskan, så jag beslöt att ha bollen framme och vifta med när han var på väg tillbaka med apporten. Det gjorde susen, jäklar vilken fart han fick, han brukar avsky att galoppera med metallen men nu gjorde han det utan tvekan! =)

Frågan är om han är så här pigg pga. att det är svalt ute (Kenzos favoritväder) eller om det är pga. tonsilloperationen? Det får vi nog inte veta förrän i vår, men det är härligt att se honom så här pigg och glad. Vi märker också skillnad i det dagliga livet - han slickar inte "i luften" mer, inte heller håller han på och slickar på sina framben, han är gladare och svansen går mycket oftare, han vräker i sig maten och hela hunden känns annorlunda. Stackars Kenzo, undrar hur länge hans hals besvärat honom? Underbart dock att han mår så bra nu! =)

Man startar i den ordning man anmäler och jag råkade vara sist så vi fick startnr. 15. Platsliggningen gjordes i två grupper. En bra sak är att man får lov att t.ex. gå ut i kopplets längd, eller gå halva vägen ut eller vad som passar för en själv och ens hund. Eftersom Sarabis platsliggning inte är helt färdig än så valde jag att stå i kopplets längd, fast jag släppte ner kopplet på marken. Hon låg kanonfint, nosade en gång men i övrigt helt samlad och med fokus på mig. Snyggt! =)

Sen tog det ju en stund innan det var vår tur. När startnr. 14 gick in och körde sitt program så gick jag och värmde upp lite. Sarabi gick riktigt bra, efter lite inledande okoncentration. När det sen var vår tur så gick hon inte riktigt lika bra som på uppvärmningen; det blir ju lätt så när man ska gå enligt kommando istället för att man kör själv - man kan ju anpassa sig till situationen och vad hunden gör på ett helt annat sätt när man tränar själv utan kommendering. Även med kommendering, på träning, så är det enklare för om ens träningskompis kommenderar "gör halt" och man själv inte tycker att hunden är fokuserad så kanske man struntar helt i halten, eller i alla fall går en bit till innan man gör halt.

När man sen helt plötsligt måste följa exakt (nåja, ganska exakt) hur någon kommenderar så blir det ju lite annorlunda. Dessutom har Sarabi och jag bara tränat med kommendering en gång tidigare och det var på träningen i torsdags... ;-)

Men hon skötte sig ändå ganska bra. Jag märkte själv stor skillnad på kontakten men ändå så sa både tävlingsledare och domare efteråt att de tycker hon har väldigt bra fokus på mig. Hon är totalt oberörd över att det står domare, tävlingsledare och skrivare vid sidan, sån't bryr hon sig inte alls om. Däremot var hon nog lite fundersam över hela situationen och hon var tydligen väldigt tveksam vid t.ex. "ligg"; de sa att det såg ut som att hon inte riktigt var säker på att jag verkligen sa "ligg" så hon la sig ganska sakta.

Sen glömmer jag ju ibland av att det inte är en beauceron... ;-) Nej, men allvarligt - det är lite olika "teknik" när man tränar med grabbarna jämfört med när man tränar med Sarab. Grabbarna brukar jag förbereda inför momenten genom att tala om vad som kommer som nästa moment, det gjorde jag med henne idag inför ställande under gång och det var kanske inte det smartaste... vi gick iväg snyggt och sen plötsligt, innan tävlingsledaren ens börjat säga något om att kommendera, så gör Sarabi ett perfekt ställande under gång... *flinar*

Jag fick ju henna att hänga med igen, sen gjorde hon ett bra ställande till men sen skakade hon på sig när jag var på väg tillbaka och det gjorde att hon glömde vad hon höll på med, så då gick hon några steg mot mig.

Sammantaget så är jag jättenöjd med henne idag; hon gjorde vad man kunde begära och vi fick faktiskt ihop 173,5 poäng, trots en 6:a på platsen. Av 15 startande så kom vi 4:a så jag tycker att vi gjorde en hyfsad insats. Med en "riktig" platsliggning hade vi kommit upp i 185,5 och det var vad tvåan idag hade. Vinnaren, en tjej med en duktig BC, fick 191 poäng.

Nu döms det ju lite snällare på en sån här träningstävling än vad man gör på en riktig tävling, men jag tror att med en fungerande platsliggning och kanske ett ställande som utförs på korrekt sätt, så ska vi inte ha några problem att klara ett 1:a-pris i lydnadsettan. Men först ska vi ha en helt säker platsliggning, jag tänker inte tävla officiellt förrän jag känner att det fungerar.

Lydnadscupen pågår i ytterligare tre onsdagar och jag tänkte att vi ska vara med även de andra gångerna om inget kommer emellan. Det är jättebra träning och det är precis vad vi behöver. =)

Kenzo fick faktiskt lite lätt träning ikväll under tiden som jag väntade på att det skulle bli min och Sarabis tur. Han fick fritt följ, kryp, dumrutan och fjärrdirigering och han var så jäkla pigg att det nästan blev för bra - men bara nästan; han är ju otrolig på att hålla ihop trots att han nästan går "på klorna". =) Fjärren var kanonsnygg - för en gångs skull flyttade han sig inte alls varken framåt eller bakåt och inte heller i sidled, som han annars kan göra ibland. Även krypet börjar se fint ut!

Chili fick så gott som ingen träning alls; lite positionsträning utanför bilen var det enda vi gjorde. Han var inte alls nöjd med detta utan ville göra mer, mer, mer... =) Det blir förhoppningsvis mer tid för det i morgon, när vi har träning med träningsgänget. Om jag bara blir klar med faktureringen i tid... om inte så kommer jag inte att hinna åka och träna. Men jag hoppas på att allting ska flyta smidigt - jag kanske ska ta och koppla ut telefonen några timmar så jag verkligen får lugn och ro... =)

Nå, klockan blev halv ett vilket inte var helt lyckat men faktiskt lyckades jag komma upp i relativt vettig tid i morse... 7 får väl anses som okej i alla fall. ;-)

Det gjorde att jag kunde gå hem från jobbet redan 16.45 - i ärlighetens namn kan jag ju mycket väl gå tidigare om jag vill det, vi får ta ut flex ganska fritt men det är alldeles för lätt att hamna på en massa minus-timmar.... Hur som helst så kom jag alltså hem i vettig tid, Martin hade rastat hundarna och sen gick vi ut och la spår. Jag la ett kort spår (60-70 meter) till Sarabi, i lite halvrisig skogsterräng, medan Martin gick ut ett knappt 400 meter långt fältspår till Chili i en hage där det gått tjurar fram till för en vecka sedan.

Hem och hämtade Sarabi, hennes spår hade legat ungefär 30 minuter. Hon har bra driv i spåret men hon är jäkligt nyfiken och ska gärna kolla lite utanför spåret, tack och lov är hon väldigt noga med att söka sig tillbaka till spårkärnan igen. Jag hade lagt två pinnar i spåret och en snörboll som slut. Pinnarna skulle hon nog gärna hoppa över, men jag klickade när hon nosade till på den och visst, trevligt med lite godis tyckte hon men sen ville hon bara vidare. Lite kamp med pinnen gjorde det hela lite roligare, får nog använda kampen i det läget då godis inte är tillräcklig belöning för att konkurera med hennes förtjusning i att spåra. Men det är ju trots allt ett positivt problem, så jag klagar inte. =)

Hon spårade riktigt bra idag, på ett ställe kom vi till en stor nerfallen gren, den var lite böjd och jag hade klivit över där den var som högst - där var den kanske 50 cm hög. Sarabi kröp under grenen för att kunna följa spåret... himla roligt att se. =)

Bollen markerar hon däremot gärna och sen bar hon den halva vägen hem, mycket stolt och nöjd med sig själv, vilket hon kan få vara.

Sen var det Chilis tur och hans spår hade väl legat i drygt en timme. Jag var förutseende nog att använda Böttcher-selen vilket var tur för milda tider vad han låg på i början! Fattar inte hur 52 kg hund kan vara så tungt att hålla emot, själv väger jag ju ändå inte direkt pyttelite (fast något mindre nu än i våras, dock är det 10 kg till som ska bort...) men jag har banne mig inte en chans om jag inte har Böttcher-selen på honom.

Han spårade lite vimsigt i början men tog pinnarna - där har vi verkligen driv på pinnarna nu, han vet att han får korv och det funkar superbra. =) Efter ca. 3/4 av spåret tog han slut - inte så konstigt då han har spårat tre gånger den senaste månaden och innan dess ingenting sedan appellklasstävlingen förra hösten; detta beror ju på att han var "sjukskriven" hela våren pga. prostatainflammationen.

Han fick pausa lite, tyvärr hade jag inte vatten med, det hade han nog behövt i det läget. Sen kopplade jag om så att linan inte gick under magen/mellan bakbenen och sista biten vimsade han sig fram, dock tog han pinnen och hittade slutet (med liiiiite hjälp) så det blev ju rätt bra ändå. Man kan inte kräva mer av honom, han har helt enkelt ingen spårkondition och han tar ju ut sig mer än han egentligen behöver när han har sin matte "på släp" i början (jag mer eller mindre hängde mig bakåt i kopplet för att få ner farten...). Vi spårade med 3.5-meterskopplet idag och det är ganska lagom för då har han inte chans att vimsa för mycket.

När vi kom hem så fick Kenzo komma ut i trädgården och göra några enkla lydnadsmoment - lite fritt följ och några fjärrdirigeringar - han höll på att spricka av iver och han verkar väldigt pigg, vilket känns underbart! =)

Sen fick Sarabi lite träning av platsliggning - i morgon ska vi träningstävla på klubben och jag kommer att lägga platsen men bara gå ut i kopplets längd eftersom jag inte tycker att platsen är helt klar än och jag vill inte förstöra varken för oss själva eller för andra. Sarabi skulle bara skärpa till sig och ligga ordentligt om jag rev i med ett ordentligt "nej" om hon börjar nosa eller så, men andra stackars hundar kanske inte är van vid ett sådant ryande och jag vill ju inte ställa till problem för någon. ;-)

Men jag insåg ikväll att jag aldrig provat att lägga henne och sen gå iväg och ha kopplet kvar på, hon kanske skulle tolka det som att hon ska följa med mig.. hmm.... jag var ju tvungen att prova. Men hon låg kanonfint, det börjar se riktigt bra ut. =) Ska bli kul att träningstävla lydnadsettan i morgon, hon kan ju alla momenten men vi har bara utfört dem med kommendering en gång så det är bra träning.

Nu ska jag snart försöka sova... hmm.... fast jag måste ju surfa lite hundsidor först... och kanske kolla mailen... Slutar väl åter igen med att jag tittar på klockan och inser att den blivit alldeles för mycket. Hopplöst med så här dålig självdisciplin, men vad gör man? ;-)

Inga foton tagna under spårningen idag, så det får bli några bilder från söndagens dimmiga promenad. Ingen som helst likhet med ikväll då det inte var det minsta dimmigt utan istället en väldigt klar och vacker solnedgång. Jag är rätt nöjd med bilderna som blev förvånansvärt bra med tanke på ljuset och att det var jag (som verkligen inte är någon mästerfotograf) som tog dem. =)

Dock måste vi pensla på linolja på underredet eftersom det börjar komma rostangrepp där, dessutom ska Martin gå igenom och serva den och se om han kan hitta vad som gör den lite trött i motorn just nu - han hade något tips på nån ventil som kunde strula så vi får se vad han hittar. Jag ska polisha och vaxa den om det blir lämpligt väder nån helg, den är i kraftigt behov av uppfräschning i lacken, den är mer rosa än röd just nu... =/

Just nu lutar det åt att vi kommer att behålla den samt Saab:en och naturligtvis Chryslern och så säljer vi Audin (när den är fixad). Det är rätt praktiskt att även andrabilen fungerar som hundbil ifall att Chryslern behöver repareras eller så.

Jag jobbade över idag och kom inte hem förrän vid 19-tiden; det är fakturering denna veckan och således mycket att göra på jobb, men i morgon tänkte jag försöka vara i hyfsad tid på jobbet och då även kunna gå hem i vettig tid och hinna spåra med Chili och Sarabi. Ska be Martin lägga ett spår till Chili, vi har nästan inte alls testat andras spår så det kan nog vara dags för det nu. =)

Tyvärr blev det inte riktigt så som vi hade tänkt oss - John fick näsblod och det ville inte sluta... han ville heller inte lägga av att gräva men till slut var han tvungen för blodet bara forsade.... Sen satt han på altanen med papper i näsan och en isbit mot näsryggen för att få stopp på blödningen. När den hade minskat (påstod han i alla fall) åkte han hem och vi jobbade vidare själva - jag grävde bort gräsmattan och Martin fortsatte inne i hundhuset.

Lite senare tog vi en kaffepaus och åt nybakad plommonkaka med vaniljsås, inte så illa. =)

Martins mamma ringde lite senare och berättade att de hade fått åka till sjukhuset eftersom blödningen inte ville sluta.... jisses! Där hade de i alla fall bränt kärlet så sen hade det äntligen slutat, men nu måste han ta det försiktigt några dagar framöver medan det läker. Vilken otur, himla tråkigt för honom. =(

Det har blåst rätt mycket hela dagen och framåt eftermiddagen mulnade det på västerifrån. Vi gick först och rastade och åkte sen och handlade lite prylar som saknades. När vi kom hem tyckte jag det var lika bra att ta in tvätten och jag fick hjälp av Chili... han var duktig och plockade upp de tvättklämmor jag tappade i gräset. =)

Han har blivit väldigt matte-bunden på senare tid, efter att ha varit mycket mer husses hund tidigare. Nu vill han oftast vara där jag är, även om husse fortfarande är väldigt viktig.

När jag höll på att ta ner de sista kläderna fick jag se att Chili försökte nosa på en humla som satt på en av kärleksörtens blommor. Chili var väldigt försiktig och stod med ett framben uppdraget, mycket koncentrerad. Jag sa ett lågt "försiktigt" men jag tror inte det hade behövts, han var inte på något sätt ute efter att bita i humlan utan han ville bara nosa... han var otroligt söt! Han var så försiktig att han lyckades nosa på humlan utan att den blev störd och flyttade sig.

Intressant, för ett halvår sedan hade han inte varit så här samlad, men han har blivit mycket mer balanserad och sansad nu. Dock har han lika mycket energi och arbetsvilja; jag upplever honom nästan mer taggad på lydnadsplanen nu än vad han varit tidigare, han har alltid tyckt det var kul men nu är han så intensiv så det nästan blir för bra ibland; går det inte tillräckligt fort (som t.ex. när vi tränar kryp) så kommer det lätt pip pga. frustration... ;-)

Jag traskade runt med kameran och fotade lite i trädgården, tog bland annat en del macrofoton på blommor, tog en del bilder inne i hundhuset samt på platsen där vi håller på att gräva till växthuset.

Just nu ligger vi på sängen (väldigt skönt med trådlöst nät och laptop!) och Martin håller på att skriva ihop ett script till mig så att jag lätt ska kunna fixa snygga fotosidor på hemsidan - jag är inte helt nöjd med det upplägg jag har idag och jag skulle gärna slippa använda typ DreamWeaver eller så - jag föredrar att skriva koden själv, fast ett litet script tackar jag inte nej till... ;-) Vi får se vad det blir av det hela. Medan han skriver script så surfar jag hundsidor och skriver dagbok, sen kanske jag ska ta och spela GuildWars ett tag. Hade inte väntat mig att jag skulle tycka det var kul att spela online-spel, men det är riktigt kul. =)

Kenzo mår fortfarande bra, han har dock varit lite irriterad i halsen, inte så att han hostar men han ligger och slickar "i luften" rätt mycket. Lite glass brukar göra det bättre. Veterinären sa ju att vi nog fick räkna med typ 2 veckors konvalescens och än så länge har det inte ens gått 1 vecka så det är nog helt normalt att han är irriterad; han har ju trots att några stygn i halsen. Ska bli skönt när han är helt bra.