Den här dagboken har kommit att handla en hel del om vårt liv i allmänhet, inte bara om träningen av hundarna som var den egentliga tanken från början. Men eftersom man som hundägare hela tiden har hundarna omkring sig så får man väl säga att den fortfarande handlar ganska mycket om livet med våra hundar. :-)
Min ambition att uppdatera dagboken ofta har faktiskt fungerat hyfsat, vilket gör att det känns vettigt att fortsätta skriva. Dessutom är det ju faktiskt en del som läser den har jag insett - det är roligt att höra!
Jag kommer att lägga innevarande månads dagbok direkt på denna sidan, med det senast skrivna överst, så blir det lättare att läsa om det nu skulle vara någon som kontinuerligt kommer att följa denna dagbok. Tidigare månaders dagböcker hittar ni länkar till vänster om månadens dagbok. Funkar inte detta så får jag väl göra om layouten så småningom.
|
Dagböcker för 2004 Dagböcker för 2003 Dagböcker för 2002 Dagböcker för 2001 Till Startsidan |
|
|
Nå, efter lååång väntan så var det lottning. Jag drog startnr. 1, vilket kändes ganska bra, skönt att ha det gjort. Platsliggningen blev, till skillnad mot de två senaste gångerna, en lugn historia - skönt! Vi stod bakom ett skjul och i skjulet var det fönster, så jag kunde se Kenzo hela tiden.... Han låg perfekt, nosade ingenting vad jag kunde se. Efter platsen värmde jag upp med lite fritt följ, sen gick vi in och körde vår lydnad. De första momenten kändes rätt ok (fritt följ, läggande under gång och inkallning) även om Kenzo hade lite svårt att stanna snabbt på inkallningen pga. det leriga underlaget. Sen kom hatmomentet - rutan. Den var lagd upp mot skogskanten, precis bredvid stegen och jag försökte rikta Kenzo ditåt, men när jag skickade honom var det uppenbart att han inte hade sett konerna och alltså inte hade en aning om vart han skulle. I såna lägen funkar det bara inte - han sprang mer eller mindre rakt fram på planen istället för ut till vänter och jag kunde inte få honom att förstå vad jag ville. Missar han rutan från början så är momentet inte tillräckligt klart för att han ska klara av att hitta in i rutan sen. Så vi nollade åter igen. Det syns direkt på Kenzo att han vet att det blivit fel. Jag försökte ändå peppa honom, kallade in honom och klappade om honom - det är ju inte hans fel att jag inte lyckats få honom att förstå vad rutan är... Men han blir ändå lite låg och det märks förstås på de efterföljande momenten. Hopp-apport gick hyfsat, metallen och vittringen gick inte speciellt bra och på fjärren flyttade han sig närmare 1 meter framåt!! *suck* Jaja, inte mer att göra åt det, men jag var ganska deppig efteråt - det kändes som att vi aldrig kommer ur den där förbannade trean. =( Efter ytterligare väntan så blev det prisutdelning. Kenzo och jag hade fått ihop 226 poäng och jag trodde att vi skulle komma typ på 3:e plats (jag såg att en av de andra hade rejält låga poäng, runt 164) men till min stora förvåning så vann vi...! Ingen av de andra tre ekipagen kom över 200 poäng! Jisses... Jaja, ytterligare en pokal att lägga till samlingen, men jag hade gärna kommit sist, bara vi hade haft uppflyttningspoäng. Det var för övrigt fem beauceroner närvarande, fast bara två som tävlade. Som tur var så lyckades Thomas och Jakira's Gibson bättre än vad Kenzo och jag gjorde; de tog sitt tredje 1:a-pris i lydnadsettan och därmed LPI! Jättekul och stort grattis! På hemvägen åkte vi först och handlade mat på CityGross och sen åkte vi förbi en granne några km bort från oss och tingade en kattunge - en rödtigrerad hane, jättesöt! Det fanns 5 ungar; 3 honor och 2 hanar och jag fastnade direkt för den röda hanen, jag tycker den färgen är så fin! Så i slutet av veckan ska vi hämta hem honom. Nu ska vi bara komma på ett bra namn också. Vi fick träffa en halvbror till honom, även han rödtigrerad och vilken mysig katt! Superkelig och jättesnäll; hoppas verkligen vår lille "röding" blir likadan. Eftermiddagen och kvällen blev väldigt lat - vi eldade i kaminen, spelade Settlers och åt godis. Dock hann Angelica och jag med ett träningspass i trädgården innan det blev mörkt - Kenzo fick träna rutan och fjärren, Tacco fick träna rutan, fjärren, inkallning och fritt följ och Chili fick några apporteringar. |
|
Kvällen tillbringades med att äta god mat, koppla av samt spela spel - Settlers. Hundarna samsades utmärkt - så himla skönt att kunna ha tre vuxna hanar ihopa utan minsta tjafs. =) |
|
Torsdag 28 oktober
Träning och besök! Avslutade med en fjärrdirigering och det går tyvärr inte bra just nu. Han slarvar med skiftena när jag står på fullt avstånd från honom. Går jag däremot närmare så funkar det mycket bättre. Får jobba lite mer med det momentet. Medan Lisa hämtade Oliver så gjorde jag även en metallapportering som gick ganska bra; han galopperar in med den om jag hejar på honom... annars ramlar han lätt ner i trav. Efter Lisa och Oliver så var det Therese och Zatoya. Z var lite väl övertaggad idag och lät alldeles för mycket i fria följet och även krypet blev alldeles för slarvigt. Rutan gick däremot bra; Zatoya har inga som helst problem att gå till konen och sen vidare ut till rutan. Möjligtvis att hon la sig lite väl nära kanten på rutan idag, hon brukar vara mer mitt i, men det kan ha varit en tillfällighet. Sen körde Angelica igenom Tacco och han skötte sig strålande bra. Inga nosningar, bara lite okoncentrerad vid fjärren trots okänd "tävlingsledare" bakom honom (det strulade på förra tävlingen) och överlag var han jätteduktig. Vi avslutade med en platsliggning med Chili, Tacco, Oliver och Zatoya. Lisa stod kvar framme, vi andra gömde oss. Chili pep lite men låg annars bra - han var väldigt varvad eftersom jag hämtade honom direkt ur bilen och han ville gärna fram och hälsa på Tacco.... Efter nån minut så säger Lisa att det är något i skogen bakom planen; alla hundarna låg och tittade ditåt. Plötsligt kommer två harar rusande ut från skogen ut på planen. Jag tänkte inte riktigt utan tyckte att "jaja, skit samma, det är ju bara några harar" men de andra fick lite mer bråttom; Angelica kallade in Tacco och Therese gick fram till Zatoya. Heh... jag glömde att det är lite mer jaktlust i de där mallarna än i mina båssar... ;-) Chili låg som en staty fast att Tacco blev inkallad, även Oliver låg kvar trots att han inte är van vid att någon kallar in sin hund från platsen. Det blev överlag en bra platsliggning - störning är bra, i alla fall på träningarna där man har chans att styra upp det hela. =) Efter platsen fick Angelica träna lite med Chili - jag tycker att det är kul att se lite hur min hund går och jag får säga att han faktiskt gick riktigt bra! Angelica ställde lite högre krav på honom än vad jag gjort under senaste tiden och det funkade strålande. När vi diskuterade lite så sa Angelica att hon tyckte att jag varit ovanligt slarvig, jämfört med när hon såg mig träna sist. Dvs. jag tillät för mycket slarv från hundarna, och det har hon nog rätt i. Bra med lite feed-back så ibland... hon är dessutom inte rädd för att säga precis vad hon tycker vilket är väldigt bra. Chili var som sagt jätteduktig och hade efter en stund total fokus på Angelica och brydde sig inte det minsta om att jag stod på planen en bit bort - det där borde alltså gå att få honom att göra även när jag tränar och Martin finns i närheten. Vi avslutade med att Angelica tog ut Sarabi och tränade henne en stund. Hon är 3.5 månader nu och kan hämta metallapporten, komma in med den och sätta sig framför Angelica och sitta och hålla den till Angelica klickar - imponerande! Hon fick även träna "trampa på target" och ligg, samt att sitta i rätt position och även ta ett steg i rätt position. Snabblärd liten tjej; hon har redan lärt sig sitta i rätt position och har även bakdelen med sig och har koll på att den ska in - rätt bra kroppskontroll för att vara så ung! Blir säkert en jättetrevlig hund av henne. Angelica har haft Sarabi hemma för miljöträning och snart ska hon tillbaka till sin uppfödare, ska bli kul att se vad det blir av henne i framtiden - det ser väldigt lovande ut nu. Efter träningen fick vi bråttom iväg för att hinna handla lite mat innan affärerna stängde, sen åkte vi hem och gjorde te och mackor, vilket behövdes då vi var jättehungriga. Det gick bra att ha alla hundarna tillsammans; Tacco är lite rolig och börjar med att vara vänlig med fällda öron och inställsam kroppshållning; sen så fort han hälsat så testade han att morra, bara för att se om det funkade. Det gjorde det inte för Angelica blev vansinnig på honom; sen var det lugnt igen. Den enda incidenten var när Chili envisades med att han skulle ligga under köksbordet, fast att Tacco låg där. Tacco gillar inte att dela med sig av "sin" plats, men Chili klämde ändå in sig där och det gick bra ända till han knölade till sig och råkade lägga sig på Taccos tassar - då surnade Tacco till och gurglade lite samt markerade lite mot Chili, som i sin tur såg ut som att han helst ville försvinna genom golvet. ;-) Rätt skönt att det funkar så bra som det ändå gör med tre hanar. Det underlättar nog att de har träffast lite då och då ända sedan Tacco var liten. |
|
Tränade lite kryp med Chili och nu börjar det faktiskt se nästan vettigt ut. Han har fortfarande för bråttom, men har börjat lära sig att anpassa sig till mig takt.. några steg i alla fall. =) |
|
Tävlingen var i Vadstena och klass III + Elit skulle samlas 8.30. Jag kände redan hemma att min mage inte var riktigt bra, nog för att jag brukar vara nervös men det här var inte "som vanligt"... Nå, vi åkte till Vadstena och jag drog startnr. 3 (av 7 startande). De började med sittandet för elit, sen var det 3:ans plats. Vi la hundarna och gick bakom stugan och jag stod och pratade med en tjej om hur stökigt det varit på platsliggningen förra gången jag tävlade 3:an. Plötsligt hör vi hur en tjej i publiken säger "Nu är det en hund uppe!" och sen ropar tävlingsledaren att man bryter och att vi ska återgå och sen hör vi hur några hundar ryker ihop... Det var en schäferhane som gått upp och gått fram till en dobbishane och stått där och spännt sig, det klarade inte dobbisen av utan gick upp och så rök de ihop. Det i sin tur körde upp två andra hundar och när vi sen var på väg tillbaka så busvisslade en av ägarna på sin hund, för att försöka bryta bråket, då flög ytterligare 2 hundar upp och kvar låg endast en hund - Kenzo...=) Som tur var så blev det inte några men av slagsmålet, det var nog mest ljud och hugg i luften. Schäferhussen fick ta sin hund och dra sig undan medan vi andra fick lägga om platsen. Tävl.led. och domare konfererade lite och flyttade sen det hela till planen bredvid, för att avdramatisera lite. 2:an omgången platsliggning gick bra, två hundar pep lite men det var allt. Kenzo låg som en klippa även andra gången - han är verkligen stensäker på det här med platsliggning! Sen var det elithundens platsliggning och därefter fick hon gå sin lydnad. Hon bröt dock efter dirigerings-apporteringen så sen var det klass 3 och jag tittade på första ekipaget, som gjorde en helt klart godkänd insats. När sen startnr. 2 gick in på planen så gick jag och hämtade Kenzo och värmde upp lite. Hade sett att första skiftet i fjärren var till sitt, så jag tränade några skiften ligg-sitt och det gick bra. Sen var det då vår tur. Fria följet gick hyfsat, det kändes inte lika bra som det gjorde förra tävlingen eller på KM:et, men ändå rätt ok. Jag kikar sällan på betygen under tävling så jag såg inte vad det gav, men det visade sig sen att vi fick 8 på det, vilket väl var ungefär vad det var värt. Läggande under gång gick bra, vi fick 9 på det, som vanligt med kommentaren "ngt segt ner" vilket jag ju vet om. Inkallningen - han startade i bra fart och började bromsa direkt när jag kommenderade "stå" men det ganska leriga underlaget gjorde ju att han inte kunde tvärnita. Samma sak med läggandet, i övrigt tyckte jag att det gick bra. Det vill säga - ända till jag av misstag råkade se betyget.... 7.5!!! Det kändes inte som att det var riktigt rättvist. Jaja. Nästa moment var vårat "ödesmoment" - rutan. Den var lagd i en liten svacka, ungefär på samma ställe som den låg när vi tävlade där i våras. Då lyckades varken Kenzo eller Thereses Zatoya hitta rutan. Med tanke på allt strul med rutan på senaste tiden så hade jag inte så stora förhoppningar, men jag ställde upp, visade Kenzo var rutan var och sen skickade jag honom. Han galopperade full fart ut till rutan, sprang perfekt rakt in i den och jag gastade "stanna", han stannade och det såg ut som att han var nästan perfekt mitt i rutan så jag kommenderade "ligg". Fick kommando att börja gå, traskade mot rutan och när jag kom närmare så ser jag att det faktiskt stämmer - han ligger nästan perfekt mitt i rutan! =) Kallade in och han kom upp vid sidan och anslöt snyggt, sen fick vi göra halt och jag insåg att vi hade klarat rutan!!! Jag berömde Kenzo massor och Martin som stod i publiken gav till ett rejält tjut av glädje - allting kändes riktigt bra! Äntligen äntligen klarade vi det här eländiga momentet! Det visade sig sen att vi hade klarat det så bra att vi fick 10 på det... underbart! =) Men tydligen ska man inte koppla av och vara nöjd för tidigt... Nästa moment var hopp-apport och först försökte tävl.led. ge mig metallapporten... ;-) När vi sen fick rätt apport ställde vi upp och jag kastade apporten, fick till ett fint kast och apporten hamnade rakt och fint bakom hindret. Kommenderade "hopp" och Kenzo kastar sig fram och smiter vid sidan om hindret!! Jag hann absolut inte reagera; sen gjorde han en perfekt apportering och hoppade snyggt tillbaka... Vad säger man? Jag var mest häpen... Metallapporten gick hyfsat; han råkade komma åt den med tassen så den ställde sig på högkant och då blev han jättekonfunderad och försökte först ta den i ena änden, men sen tog han den och travade sen tillbaka. Betyg 7, har jag för mig. Vittringsapporten gick däremot riktigt bra, betyg 9 och sen var det fjärren. Han skiftade fint och verkade hålla sig bra i position, men sen ville han inte sätta sig från stå och när jag tog i med ett dk så la han sig istället... *suck* Betyg 8.5 samt helhetsintryck 9. Jag var helt säker på att vi inte skulle klara uppflyttning, trots att många personer sa "det fixar ni!". Men det visade sig att jag hade rätt - vi fick ihop 253.5 poäng och var alltså 1.5 poäng från ett 1:a-pris. =( En 8:a på inkallningen hade räckt, eller 7.5 på metallen. Det här börjar bli ganska löjligt... undrar hur många starter till vi måste göra för att klara ett 1:a-pris?!? Vi kom 2:a i tävlingen, men det spelar ju inte så stor roll - jag kunde gärna kommit sist, bara vi fick uppflyttningspoäng! Vid det här laget mådde jag heller inte så bra i magen och så fort prisutdelningen var klar så åkte vi hemåt. Tur det, för under bilfärden började jag må sämre och sämre och det var precis att jag klarade mig ända hem... Därefter så tillbringade jag hela eftermiddagen, från lunch fram till 19-tiden, med att omväxlande må dåligt och ligga på sängen och försöka vila lite... Hopplöst. Även Martin mådde dåligt, dock inte riktigt så illa som jag. Vi misstänker den kebab-tallrik som vi handlade i går kväll när vi kom hem från Uppsala... =( Ingen vidare söndag, men inte mycket att göra åt det. Framåt kvällen mådde jag lite bättre och fick i mig lite te och nån macka. |
|
Efter rastningen blev det snabbfrukost, sen bar det iväg mot stan för att hämta upp Anneli och hennes hund Rizzo (helsyster till Chili, fast från en tidigare kull) och därefter ställde vi kosan mot Uppsala och kennel Roseole's. När vi kom fram vid 13-tiden blev det först lunch och som vanligt var det jättegod mat. Jenny, som har Chilis bror Pike och även deras pappa Mauri, var också där och det blev en trevlig eftermiddag med fika, hundsnack samt att vi träffade en hel hög trevliga hundar. Två nya importer fanns också på plats, två tikar varav den ena är halvsyster till Kenzo. Det var väldigt roligt att se båda dessa tikar, lite extra roligt förstås att se Kenzos syster Strega. Det var rätt mycket som att se Kenzo - de är lika både i utseende och sätt; full fart in, pussa på alla, hoppa upp i knäet, kela. =) Ulla, som den andra tiken heter, var lite mer försiktig men hon ville gärna hälsa och var väldigt vänligt inställd, även om hon inte riktigt vågade så mycket som hon ville. Det kommer säkert att bli bättre när hon funnit sig tillrätta lite mer. Ett annat charmtroll är Maud Angelica - en tik med massor av fart och fläkt, glad och positiv. Inte utan att man blir sugen.... tur att vi hade Anneli och Rizzo med så det inte fanns mer plats i bilen... ;-) Tyvärr är ju vår kamera på lagning (för 2:a gången...) så några bilder blev det inte. =( Framåt sen eftermiddag var det dags att börja tänka på hemfärd. Vi kom hem till Linköping vid 19-tiden och lite trött blir man allt av att åka 60 mil på en dag, men det var väl värt det och som alltid var det jättekul att träffa alla trevliga människor och hundar. Tack och lov så verkade det inte ha regnat så väldigt mycket mer under dagen, för vattnet hade inte stigit mer. Men det är på gränsen... på ett ställe på grusvägen så stod vattnet så högt i diket att det var uppe i kanten på vägen; en rejäl regnskur till så kommer det att bli jobbigt att ta sig fram där i morgon... Hoppas att det inte kommer mer regn nu! |
|
I övrigt har väl veckan mest präglats av otäcka händelser; dels dubbelmordet här i Linköping och dels den hemska olyckan nere i Skåne. Mordet här i stan skedde inte långt från där Martins föräldrar bor.... Hundarna är lite lätt rastlösa efter att inte ha fått göra något vettigt på flera dagar. Jag har börjat träna in "trampa på musmatta" igen; har börjat på det tidigare, men sen la vi ner det ett tag. Nu måste jag hitta något vettigt sätt att lära Kenzo hitta till mitten av rutan. Att lägga grejor där går inte; han förstår inte det här med att hämta en boll etc. kontra konerna - det blir som en apportering och tar jag sen bort bollen eller lägger den lite gömd så springer han i riktning mot konerna, men kan lika gärna hamna utanför rutan som i den. Han vet alltså att han ska till konerna, men han ställer sig vid en kon istället för att hitta mitten på rutan. Har försökt klicka honom rätt, men det funkar inte..... *sliter mitt hår* Jag är enormt trött på det här momentet nu, vi har tränat det i snart 1.5 år och jag lyckas bara inte förklara för honom vad det är jag vill att han ska göra!! Kenzo är otroligt lättlärd och när det blir fel så beror det på att jag inte tillräckligt bra kan visa vad jag vill, men vad hjälper det att jag vet vad det beror på? Vi får bara inte till eländet. Nå, i alla fall så tog jag fram musmatta och klicker igår. Kenzo kom direkt ihåg vad man skulle göra och efter några korta träningspass så kunde han även sätta tassen på musmattan när den låg på en köksstol. Testade även att lägga musmattan i hallen och skickade Kenzo från köket till mattan (5-6 meter bort) och det gick jättebra! Chili hade inte lika bra minne av vad man gjorde med den här musmattan - han testade att plocka upp den (märks att vi tränat gripandet i apporteringen en del nu på sistone...) och sen skakade han den för att döda den, sen försökte han lämna den till mig... ;-) Han blir väldigt frustrerad när det inte funkade och han inte fick nåt klick och godis. Så småningom kom han dock på att det var tassarna som gällde. Dock fick han problem när jag la mattan en bit bort, det blev liksom för likt en apportering, så det fick vi trixa med en stund. Att sätta tassen på musmattan när den låg på en stol var däremot inte det minsta svårt tyckte han. Kul aktivering det här - hundarna blir trötta eftersom de måste tänka en massa och jag kan sitta på en stol och träna hund trots att jag inte är helt frisk.... mycket behändigt! =) Idag är vi friska och har varit på jobb; jag tycker att jag mest ägnat dagen åt att fara omkring - jag och en kollega åkte iväg och handlade kontorsprylar, växter och en massa andra prylar och sen har jag mest försökt komma igång efter att ha varit borta i 3 dagar - det fanns en hel del mail att gå igenom, post att sortera etc. Skönt ändå att det är fredag. Mörkt börjar det bli om kvällarna nu! Vi kom hem lite sent idag och jag fick ta ficklampa med mig när jag rastade... Hundarna utrustades med Blinki-halsband, fast bara den ena för det andra halsbandet är trasigt och ska bli fixat när Martin har tid. Det är nackdelen med de här halsbanden; de håller bara att tag, sen får vi öppna dem och löda om dem. Vi och vi förresten... det är Martin som fixar det, han är liksom händigare med lödpenna och elektronik än vad jag är.... ;-) Hur som helst är det himla skönt att vi har lydiga och viltrena hundar. Visserligen hjälper ficklampan till, och även Blinki-halsbanden, men ändå är det inte helt lätt när det är mörkt. En mörk höstkväll är verkligen mörk här ute på landet och om hundarna är 20-25 meter framför en så ser man ju inte om det far upp en hare eller ett rådjur en bit framför dem. Hade inte hundarna varit viltrena så hade jag naturligtvis inte haft dem lösa, men även att de är lydiga och snabbt kommer på inkallning är viktigt ifall det kommer en traktor eller dylikt - de kör inte direkt långsamt alltid, vilket väl inte är så konstigt då de är på privat väg och i princip är det bara de själva som kör där. Men i det läget så gäller det att hundarna inte slarvar med inkallningen. Folk tror väl att man är knäpp när man säger att man längtar efter snön, men när snön väl kommer är det ljust och fint och helt underbart att gå och rasta även när det är mörkt. En vinterkväll med snö och fullmåne så är det fantastiskt att gå på promenad här... *längtar* Ja, jag är väldigt förtjust i vintern och jämfört med Skåne så är det ju riktigt bra vintrar här uppe. =) |
|
Sen skulle jag själv på läkarbesök strax efter lunch och efter det kunde vi hämta Fredag om vi ville, så då beslöt vi oss för att jobba kort dag. Vi har aldrig varit hos vet. med Fredag så vi visste inte riktigt hur han skulle uppföra sig (Fredag alltså...) men han var lika cool som vanligt, lät sig snällt klämmas och kännas på och försökte visserligen värja sig lite ibland, men enbart med klorna indragna. Snällaste katten i världen tror jag - jag fattar inte varför ingen kändes vid honom när han dök upp hos oss för 2 år sedan. Nåja, deras förlust, vår tur! =) Framåt 2-tiden hämtade vi upp en mycket trött och seg kisse. Tänderna var nu rena och fina, och de hade tagit prov och kollat lever- och njurfunktioner och allting ser helt perfekt ut. Skönt att veta att han är frisk och kry! Han blev även vaccinerad och dessutom är han nu öronmärkt - vår otroligt duktiga och trevliga veterinär bjöd på märkningen eftersom han tyckte det var så trevligt att vi tagit hand om en hittekatt! Vi fick även Divas aska med oss hem... Sen åkte vi hem och släppte ut stackars vingliga Fredag. Han var jätteseg och vimsig och när han skulle skaka på sig (tejpen på örat irriterade nog honom) så ramlade han omkull.... Vi kunde inte hålla oss för skratt, för han såg så fånig ut, fast att det förstås var synd om honom. Nåja, han piggnar nog till. Han har vandrat fram och tillbaka lite och inte kunnat bestämma sig var han skulle vara, kissat (i lådan), kräkt (på köksgolvet) och till slut beslöt han sig för att lägga sig i soffan. Helst av allt ville han gå ut... men det kan han bara glömma - även om han i vanliga fall är duktig med att se upp för de få bilar som åker förbi här så är han absolut inte i skick att göra det nu. Egentligen hade jag funderingar på att lägga vars ett spår till Kenzo och Chili, men jag är seg och slö och har huvudvärk så det blev inget. Ska dock ta mig samman nu och gå och träna lite kryp och fjärrdirigering inomhus... *lat* =) |
|
Testade också rutan med Kenzo - tre skick och alla tre gångerna gick han in och ställde sig perfekt mitt i rutan!! Jippie! =) Lite apportering med Chili och naturligtvis gick det jättebra idag... använde klickern och det funkar verkligen bra, för han får väldigt bråttom att komma in och lämna av apporten till mig. Skönt att det funkade, nu blir det till att köra det lite på träningarna framöver så att det funkar varenda gång. Sen gick vi ut och gick en sväng med hundarna, inte så lång runda men i alla fall. Avslutade med intervaller, de fick springa ca. 1 km totalt. Nu är de dyngvåta och ligger i grovköket för att torka lite. Tråkigt att helgerna går så fort - tiden bara flyger förbi och i morgon är det jobb igen.... |
|
Tyvärr gjorde vi ett misstag sen när jag skulle ta ut Chili. Martin följde med till bilen, sen kom vi på oss själva och han gick iväg och jag väntade en kort stund med att ta ut Chili, men det hjälpte inte - Chili var väldigt fixerad på att försöka hitta husse. Tävl.ledaren hade valt att köra lydnaden först och därefter platsliggning och budföring. Dessutom kördes lydnadsprogrammet i omvänd ordning, dvs. med hoppet som första moment... lite annorlunda men inget som verkade störa nån av hundarna enormt mycket. Chili gick inte bra, det är bara att konstatera. Han gjorde vad han skulle, men han var seg och okoncentrerad; helt klart splittrad av att husse fanns någonstans i närheten. I vanliga fall är Chili väldigt alert och oftast snabbare med i svängar och så än vad Kenzo är - idag var han inte det. Jag var helt klart inte nöjd, men vi får väl skylla oss själva som ställde till det för Chili. Apporteringen var det som var sämst - han släppte apporten halvvägs in och jag fick kommendera "apport" igen och då tog han upp den i ena änden och bar in den. Tyvärr är det något som har börjat strula på sista tiden; får träna lite mer på det eftersom vi snart ska starta lydnadsklass II... Sen var det dags för Kenzo och mig. Nu gick det tack och lov bättre - Kenzo har ju förmågan att koppla bort saker runt omkring när vi jobbar. Det kändes som att han skötte sig riktigt bra, en del småmissar hade vi men inget jättestort. Jag var väldigt nöjd när vi gick av planen. =) Därefter var det dags för platsliggning. Jag hämtade ut Chili och Martin fick sen hämta Kenzo i bilen. Chili var rätt intresserad av var husse var, men i det här läget brydde jag mig inte så mycket om det. Platsen gick riktigt bra - det var rätt mycket publik och hundar som stod uppe vid stugan, så det blev en bra störning; perfekt för Chili, som kunde ligga och lyssna på det, samt att han låg och kikade efter husse. Aldrig förr har han legat så stilla och bra på en plats; han pep inte heller en enda gång! Båda gruppernas platsliggning var lugn och fin, skulle tro att alla hundar fick 10 på det. Sen var det budföring och även här skötte sig både Kenzo och Chili bra. Chili hade lite slarv vid mig, han kanade förbi mig och jag fick ge ett fot-kommando. Kenzo hade skitkul - först kikade han på en joggare som sprang en bra bit bort utanför planen, när han sen fick marsch-kommando så sprang han och kikade på joggaren en bit, innan han siktade in sig på mottagaren istället, sen kanade han lite förbi henne och ställde sig och kika ner på andra planen. Studsade sen in till hennes sida och gick fint tillbaka till mig, men var tvungen att tvärnita bakom mig och kika på tävl.ledare och domare. Jag var snabb och gav ett "fot"-kommando för att förhindra eventuella försök att hälsa på dem... ;-) Sen föjde en väntan på prisutdelningen. Jag var ganska säker på att Chili och jag hade kommit näst sist och jag gissade också på att Kenzo och jag kommit tvåa; jag hade sett Tina och Wilde när de gick sin lydnad och det var så himla snyggt att jag kände att det skulle vi inte slå. Mycket riktigt så kom Chili och jag på 5:e plats, med 215 poäng. Men den stora överraskningen kom när de ropade upp först tredje och sen andra placering. På tredje plats kom en schäfer, på andra plats kom Tina och Wilde!! Jisses - Kenzo och jag hade alltså blivit klubbmästare! Vi fick 244,5 poäng och slog Tina och Wilde med 2 poäng... =) Vi fick en fin pokal, en påse hundgodis (det fick alla som deltagit) och dessutom ett presentkort från 4 Tassar på 300 kr!! Inte illa! Jag är enormt stolt över min duktiga Kenzo! |
|
Igårkväll blev det lite rutan-träning i trädgården. Kenzo gör rätt kanske varannan gång nu, så det går i alla fall framåt. Resten av gångerna ställer han sig fortfarande vid en kon.... Jag försökte med att skicka på lite längre håll och lämnade då över klicker och godis åt Martin, som stod närmare, så att han skulle kunna klicka när Kenzo var rätt, eftersom jag stod lite dumt till för att se när han var mitt i rutan. Men Kenzo såg när jag lämnade över klickern och istället för att springa till rutan så sprang han och satte sig framför husse.... ;-) När jag sen tog tillbaka klicker och godis så gick han åter igen fint till rutan - den hunden är lite för smart för sitt eget bästa ibland... =) Det har varit kallt och klart väder hela veckan, varenda morgon har vi fått skrapa bilen. I morse var det dock inte alls kallt, däremot var det mörkt! Jag fick kolla klockan en extra gång eftersom jag nästan trodde att vi gått upp vid fel tid, men det hade vi inte. När jag kom ut så insåg jag varför det var mörkt - det duggregnade lite och var helt genommulet. De andra dagarna har det varit klart och soluppgång när jag rastat, därav den stora skillnaden. Idag tog jag till och med ficklampa, inte så mycket för att kunna se (för riktigt så mörkt var det inte) men däremot för att synas om det kom en traktor. Dags att fixa till de blinkande halsbanden till hundarna - de där halsbanden är inte världens bästa kvalitet, så Martin får lite då och då öppna dem och löda om kablarna.... En praktisk sak han gjort är att han i det ena halsbandet har bytt ut de röda lamporna mot gröna, så nu har vi alltid koll på vilken hund som är vilken. =) |
|
Tisdag 12 oktober
Lydnadsträning Efter lördagens miss med rutan så köpte vi ju koner och söndag- måndag har jag tränat rutan med Kenzo med hjälp av klickern. Det går hyfsat, men inte helt strålande. Chili däremot har mycket lättare för det, men så har vi ju liksom heller aldrig "ställt till" momentet för honom, vi har bara testat det på lek några gånger innan. Det märks att de två pass med inlärning av sändande till kon som jag gjorde med Kenzo ställde till det hela ännu mer - han fattade enormt snabbt att han skulle till en kon, det är verkligen effektivt att träna med klickern, men det gör ju förstås att han försöker ställa sig vid en kon nu istället för att ställa sig mitt i rutan. Ibland blir det ju rätt av ren tur, men ofta händer det att han hamnar utanför rutan vid en kon... *suck* Jag retar mig på att jag inte började klicka in honom i rutan redan från början; då hade vi förmodligen inte haft så här mycket problem.... Dumma jag - nu har jag i alla fall lärt mig av det misstaget. Dagens träning blev först sittande i grupp samt platsliggning med Chili. Vi var 6 stycken som blandade mellan sittande och plats - Zatoya och Chili fick sitta, resten låg. Chili satt jättefint och han är betydligt mer koncentrerad (och därmed tyst och stilla) när han sitter jämfört med när han ligger plats... Sen när Therese gick tillbaka och belönade Zatoya så gjorde jag om det hela till en platsliggning för Chili. Gick och gömde mig och han låg faktiskt förvånansvärt bra - bytte ställning en gång men det var allt. Jag borde lita på honom nu efter appellens mycket stökiga platsliggning, där han var en av de få som låg kvar, och egentligen litar jag ju på att han ligger, däremot så vet jag ju att han ofta ligger och piper och småkryper/byter ställning och det är det som jag vill korrigera. Efter platsen så började Therese med att köra igenom Zatoya. Det gick hyfsat, Zatoya är lite övertaggad och då kommer det lite ljud och hon blir inte helt stabil i de moment där hon ska stanna/ligga. Dock går hon kanon när hon verkligen sköter sig - ställandet på inkallningen var något av det snyggast jag sett; full fart och sen tvärnit! Synd bara att hon tjuvstartade sen... ;-) Sen var det Lisa med Oliver (sheltie). Oliver är bara 10 månader men han går redan en fin lydnad. De putsade mest på halterna, för att få bort en del sneda sättanden. Det är snart dags för debut för Lisa och Oliver och det ska bli jättekul att se hur det går. Läggande under gång är otroligt snabbt; han fäller undan benen och verkligen rasar ihop. Häftigt! Till slut körde jag igenom några moment med Kenzo: inkallning (slät) som gick kanonbra; full fart redan från start. Läggande under gång, också ok. Sen rutan... ödesmomentet. Fick det faktiskt hyfsat första gången, sen jobbade jag en stund med att skicka till rutan på kort håll och klicka när han hittade mitten av rutan. Oftast försöker han tyvärr med att ställa sig vid en kon... hur sjutton ska jag få bort det? *muttrar* Fjärrdirigering var sista momentet och där slarvade han, precis som på tävlingen... åtlydde inte första kommandot. Jag korrigerade och sen gjorde vi om; samma sak igen och jag korrigerade igen (eller korrigerade... jag gick mot honom och muttrade på honom, det räcker för hans del) och tredje gången gick det bra, då belönade jag direkt. Men fjärren har varit bättre, jag tror att jag har slarvat med att träna den eftersom den har fungerat så bra. Det får vi ta och åtgärda - ett moment som har koeffecient 5 på tävling är himla onödigt att få en 7:a på pga. dk:n... Efter detta så hade vi lite egen träning; Therese tog ut Gabbi, jag tog ut Chili och Lisa fortsatte träna lite med Oliver. Chili var superduktig; rutan är skitkul tycker han och han vill gärna rusa iväg in i rutan när vi kommer ner på planen. ;-) Linförighet, fritt följ, framförgående, inkallning med ställande, läggande och ställande under gång och hopp-sitt blev de moment som vi tränade. Testade avslutningsvis tungapportering och Chili var jätteduktig - först fick han plocka upp den från marken två gånger, sen gjorde vi en regelrätt apportering, dock på kortare avstånd (4-5 meter) och han gjorde den helt perfekt! =) Kvällen avslutades med att Chili och Oliver busade en stund. Först försökte Chili leka med Gabbi, men hon har som metod att lägga sig ner så fort nån hund kommer fram och det blir ju inte mycket lek och bus av det. Då tyckte Chili att Oliver var mycket roligare. Det var himla kul att se dem busa - trots att Chili är så stor så leker han ändå väldigt bra med små hundar. Jag är otroligt tacksam över att mina pojkar är så vänligt inställda till andra hundar. Klockan blev ganska mycket, närmare 21, innan jag äntligen drog mig hemåt. Önskar att de vore klara med ombyggnaden av Vikingstad-vägen - det är inte så kul att köra där, framför allt inte i mörkret - vägen är nyasfalterad och kolsvart, inga vita linjer är dragna än och de flyttar om vägbanorna lite hit och dit med hjälp av koner. När jag åkte in åkte jag i "mittfältet", när jag sen åkte hem åkte jag också i mittfältet, vilket gjorde mig lite orolig när det började närma sig möte - jag började undra om jag hade kommit fel. Men nej, då hade de ju flyttat så att mötande trafik körde i den filen längst till vänster (sett från min färdriktning). Jag blir helt snurrig.... Dessutom är det 50 stora delar av sträckan. Jag tror i och för sig att jag kan köra en annan väg till klubben, ska ta och testa det nån dag, för den här ombyggnaden ska inte vara klar förrän i december... |
|
Efter promenaden så blev det även lite markeringsövningar för Kenzo. Han har slarvat lite de senaste sökträningarna och släppt rullen för tidigt samt en gång även skippat helt att komma in med rullen - irriterande att bli av med en läderrulle i skogen! =( Så nu fick Martin hjälpa mig med lite markeringsövningar. Han fick stå bakom en buske, med rullen liggande framför fötterna. Jag skickade Kenzo på sök och han sprang ut och satte sig fot hos husse... ;-) Martin hade fått stränga instruktioner om vad han skulle göra/inte göra och han gjorde helt rätt - petade på rullen med foten till Kenzo insåg att det nog var rullen som han skulle ta. När han väl tagit rullen stod han dock kvar ett stund, tills jag gjorde ett litet ljud (jag misstänkte att han kunde behöva lite påminnelse/stöd) och då kom han i full fart. Jag sa åt honom att hålla fast rullen och när han höll den ända in och satte sig hos mig så fick han klick och belöning, sen kopplade jag i påvisningskopplet och han fick ut och få kel och bus och godis hos husse. Några upprepningar på den här övningen gjorde susen, Kenzo blev mycket mer intresserad av att snabbt ta rullen och sen sticka till mig för att få belöning. Körde även några skick där han inte fick gå ut och påvisa, men avslutade dock med ett skick med påvis - han har ju bra figurantintresse och det ska vi ju inte förstöra. Kändes som en bra träning överlag idag. Synd att jag inte körde den här "rutan"-träningen i fredags istället, då hade vi kanske haft större chans att klara rutan igår. =( Jaja, lätt att vara efterklok. Vi har en ny chans om några veckor, bra med lite tid att hinna träna innan det är dags igen. |
|
När det var vår tur att gå in och göra vårt lydnadsprogram så var jag återigen lite nervös, men inte extremt mycket. Fria följet kändes väldigt bra, han var fint i position, hade bra kontakt och det enda som inte blev helt bra var vändning på stället till höger; då kom han lite långt fram. Till och med backningarna gick bra; han backade utan att hoppa! Jag försökte också tänka på så att jag inte gjorde en del dumma dubbelkommando med huvud och kropp och det verkade faktiskt lyckas. Vi fick en 9:a och det kändes som en riktigt bra start! Läggande under gång och inkallning gick också bra, 9:or på båda momenten. Sen kom den eländiga, avskydda rutan..... vårt ödesmoment. Kenzo gick ut i full fart rakt mot rutan och det såg fint ut, men som så ofta så kom han lite fel, hamnade utanför rutan till höger och sen fick jag inte in honom. Till slut stod han mellan två koner och jag försökte få honom att backa, eftersom jag hoppades få honom att hamna hyfsat i rutan. Sen kommenderade jag ligg och tyckte att det såg ut som att han låg med frambenen lite utanför... Det är bara att inse att jag ser som en kratta; när jag fick börja gå mot rutan sen så såg jag att möjligtvis svansen låg inne i rutan, resten var utanför! Gissa om jag svor över mig själv och över detta eländiga moment! Kenzo känner naturligtvis av om jag inte är helt nöjd.... det gick nog igenom lite på resterande moment, trots att jag försökte att inte visa något utan tänka framåt och köra på med de moment som var kvar. Hopp-apport räddade jag med ett dubbelkommando när han såg ut att vara på väg att springa vid sidan tillbaka. Metallapporten gick riktigt bra; han galopperade faktiskt in med den, dock i väldigt långsam galopp, men i alla fall. Det fick vi 8.5 på och samma sak med vittringsapporten, som han gjorde jättebra, men hade lite dåligt tempo in samt lite tugg. Sämst (förutom rutan då...) gick fjärrdirigeringen - jag fick ge 3 dk! Även helheten fick vi 9 på så överlag var det ju bra poäng, bortsett från 0:an på rutan och 7:an på fjärren. Nå, ytterligare ett 2:a-pris till "samlingen" och vi kom dessutom på pallen, på 3:dje plats. Efter tävlingen åkte vi och handlade mat samt att vi var inom en sportbutik och köpte koner - nu ska jag använda klickern och lära honom att hamna rätt i rutan. Han vet i alla fall att han ska springa ut till rutan men jag måste hitta ett sätt att få honom att förstå att han själv ska leta upp mitten av rutan. Jaja... kul med utmaningar, eller nåt. Fast just momentet rutan börjar jag bli mer än måttligt trött på. =( |
|
Beslöt mig för att inte strula mer med Kenzo utan tog istället ut Chili. Han var lite väl överpeppad och sprang som en idiot runt runt på planen.... ;-) Jag började med att ställa mig i närheten av rutan och när han under sitt omkringskuttande råkade komma in i rutan så klickade jag och belönade. Efter några minuter hade han sprungit av sig värsta energin och då började jag kommendera "rutan" och så fick han själv leta sig in på rätt ställe. Vi körde nån minut, sen en kort paus, sen ytterligare rutan-träning och sen paus igen och upprepade det här en stund. Han var jätteduktig och började ganska snabbt inse att han skulle vara på ett bestämt ställe. Han försökte ibland med att ställa sig, sätta sig, backa etc. för att jag skulle klicka, men det slutade ändå med att han till slut gick in i rutan och han tittade sig verkligen omkring för att kolla om han var rätt! Kul att se och han är väldigt rolig att träna med då han har så enormt mycket entusiasm och inte tappar energi även om det skulle råka bli fel i nåt moment. =) Sen jobbade vi en stund med hans apporteringar. Hans teknik innebär just nu att han landar med framtassarna på apporten och sen fångar han den, ibland i luften.... Gulligt, men ger ju poängavdrag.... Sen har han även börjat med att ibland släppa apporten när han kommer in till mig. Detta gick lätt att åtgärda med hjälp av klickern. Lite knöligare var att få bort "hoppa på apporten"-beteendet, eftersom han använder tassarna så fort apporten kastas iväg mer än typ 50-75 cm framför honom.... Lite klurande gjorde att jag hittade en metod som nog ska funka men det kan ta lite tid att få till det.Det var jättekul att köra ett helt pass med klicker, det är otroligt hur snabbt hundarna förstår vad det är de ska göra. Jag har visserligen använt klicker en del tidigare, men inte så här mycket. Det blir nog mer i fortsättningen för det här funkade verkligen bra. =) Vi har fortfarande inte hunnit vänja oss vid att bara ha två hundar.... ingen Diva som yl-skäller av glädje när vi kommer hem. =( |
|
Det var väldigt kul och intressant! Kenzo började med att bita rejält, så hela pekpinnen blev lite sned... men efter en stund började han inse att han bara skulle nudda vid den med nosen. Chili hade lite svårare; han låste lite på godiset och glömde bort att han var tvungen att göra något för att få godis, men så småningom fattade även han. Jag tog korta pass på några minuter per hund, sen fick de vila en stund och sen körde vi ett pass till. Kenzo fattade ganska snabbt att det inte dög att nosa mitt på pinnen utan att det skulle vara i toppen. Nu kunde jag flytta runt pinnen lite och han gick fram till den och nuddade toppen på den. Därefter började jag överföra target:en till andra saker, dvs. man pekar på något och så ska hunden trycka nosen mot det jag pekar på, inte mot target-pinnen. Det hela gick ganska lätt och det var jätteläckert att se! Chili kom inte riktigt lika långt, mycket därför att han varvar upp lite för mycket och låser sig lite på godiset. Men vi kom så långt att jag pekade på ett föremål och så tryckte han nosen mot target-pinnen och föremålet samtidigt. Det är väldigt intressant att jobba med klickern vid inlärning; man ser verkligen hur hundarna får tänka till och trötta blir de också! =) |
|
I morse skulle jag som vanligt gå ut med hundarna. Kenzo och Chili for som vanligt omkring men Diva brukar ta det lite mer lugnt på morgonen. Jag gick in i vardagsrummet, men hon låg inte i Bia-bädden och heller inte i soffan. Kikade ut genom köket ut i grovköket och jodå, där ute låg hon på filten. Jag gick ut i köket och pratade med henne, men efter några sekunder så insåg jag att något var fel.... det kom ingen reaktion från Diva, ingen alls. Jag sa hennes namn några gånger, men inget hände. Då ropade jag på Martin och han måste ha hört något i min röst, för han kom direkt.... kände på Diva och kunde inte annat än att konstatera att hon var död.... =( Hon blev 9 år och 5 månader, exakt på dagen idag. Inte hade vi väntat oss att tiden vi skulle få ta hand om henne skulle bli så kort.... Hon kom ju till oss i våras, 2 dagar innan sin 9:e födelsedag. 20.30 Hundarna skötte sig bra, Kenzo slarvade och släppte rullen någonstans ute i skogen och gick sen tillbaka till figgen och fick godis... fuskis! Blir till att köra mer markeringsövningar. Draget till figgarna är det inget fel på i alla fall. Det blev tre skick för honom, fyra för Soda och Loke och två enkla nybörjarövningar för Inja, en rottis som var med för första gången. Känner mig fortfarande lite bedövad efter morgonens händelse.... och det känns tomt med bara två hundar. =( |
|
De anmälda åtta spårekipagen visade sig bli enbart fem och sen var det en sökhund. Jag drog spår nr. 5 vid lottningen men eftersom de hade valt att behålla de bästa spåren så hade jag egentligen startnr. 3. Vi fick åka ut och parkera och sen fick vi vänta ett tag innan en funktionär kom ut och dirigerade ut oss när vi la våra spår. Mitt spår gick på ängsmark med ganska mycket tjockt och relativt högt gräs - fina marker men jobbiga att gå i då det tjocka gräset hakade fast runt skorna... Regnbyxor var också nödvändiga, både för vätan uppifrån och från marken. Sen var det bara att sätta sig i bilen och vänta. Martin och jag hade tagit med oss varsin bok så vi satt och läste, fast Martin somnade ganska omgående istället. Vi hade beslutat att han inte skulle gå med bort och titta på spåret (det var ca. 100-150 meter mellan bilen och spåret) för att inte störa Chili mer än nödvändigt. När det var min tur så traskade Chili och jag iväg mot spåret och nu var jag rätt så nervös. Jag selade på och släppte på honom och han tog spåret ganska bra. Han stannade upp en gång och kikade lite på mig, men när jag inte sa något så spårade han vidare och hittade utan problem första apporten som han tog upp och kom med i full fart. Duktig kille! Sen fortsatte vi och i första vinkeln så ringade han lite men hittade nästan direkt rätt och spårade vidare. Tog utan problem apport nr två och fortsatte bra. Stannade åter igen upp och tittade på mig och jag sa något vänligt; då kommer han i full fart tillbaka till mig så det var bara att kommendera "spår" igen. Han började direkt spåra igen och slog ytterst lite i andra vinkeln. Tredje sträckan blev jag lite orolig för han gick och käkade gräs!! Han spårade samtidigt men det såg allt lite nonchalant ut.... Dock hittade han slutpinnen utan problem, ungefär lagom till att jag hade börjat bli orolig för att han hade gått över den. Så spåret gick riktigt riktigt bra - det kändes skönt!! Tillbaka till klubben för en kort paus och sen var det platsliggning. Vi hann inte mer än lägga hundarna ner, så drog en rottishane iväg och körde upp en dobermanntik som låg bredvid Chili. Vi hade ju inte hunnit lämna hundarna så vi andra fick kopplat våra hundar och de busande hundarna fångades in. Vi fick lösa upp det hela lite genom att gå en kort sväng på planen med hundarna, sen gjorde vi ett nytt försök. Ungefär när vi förare kommit ut och vänt oss om så gick dobbistiken bredvid Chili upp och föraren fick gå och hämta henne. En weimaranertik som låg på andra sidan om Chili låg och gnällde och ylade och skällde och så småningom kröp hon också, säkert 10 meter kröp hon innan hon till slut reste sig och gick till sin matte. En flattetik hade då satt sig upp och till slut började även hon gå, och när hennes husse backade några steg så satte hon full fart till honom. Under allt det här stöket så låg Chili och en tollarhane kvar - Chili pep lite och bytte ställning en gång, men i övrigt var han kanonduktig och jag var jättestolt över honom! Men det var låååånga tre minuter, kan jag berätta.... Därefter var det budföring och det skötte Chili jättefint, förutom när han kom tillbaka till mig, då tänkte han ta en liten extra sväng om tävlingsledaren - ytterligare en kul människa att springa till, verkade han tycka... ;-) Inför lydnaden var jag inte så där enormt nervös, nu hade jag fått reda på att vi fått 9-9 på spåret och eftersom plats och budföring gått riktigt bra så krävdes det ju en katastrofalt dålig lydnad för att missa uppflyttningen. Eftersom Chili faktiskt går en bra lydnad så var jag alltså inte så orolig. Dock började det inte så lysande, då han under linförigheten hittade en kissfläck som dobbistiken lyckats göra strax innan platsen.... Men ett rejält dubbelkommando räddade det hela - tur att man har en ganska vek och lyhörd hund - och resten gick bra. Bland annat fick vi 10-10 på inkallning och 10-9 på läggande under gång. Apporteringen blev inte så snygg för där släppte han apporten bredvid mig; något han börjat göra på sista tiden. Det var det moment vi fick sämst betyg på, 6.5-7 fick vi där. Slutresultatet blev att vi fick ihop 270.5 poäng och blev uppflyttade och dessutom vann vi! Himla trevligt faktiskt. =) Extra roligt var att Chilis bror Pike och hans matte Jenny också tävlade apppellen idag och även de blev uppflyttade på 233.25 poäng och en 3:e plats av 9 hundar. En riktigt bra dag för bröderna alltså. =) |
|
Framåt eftermiddagen packade Anneli in hundar och katt i bilen och åkte hemåt mot Helsingborg igen och vi tog det lugnt och latade oss mest resten av dagen. |
|
Anneli hade med sig två av sina hundar, Anton och Theo. Pyssla löper och är utplacerad hos en kompis och det gjorde det hela lite lättare. Diva fick hålla sig i hundhuset för säkerhets skull. Det blev en lugn kväll med mat, spel och avkoppling och vi gick och la oss ganska hyfsat tidigt. |