Dagbok om vardagslivet med våra hundar

När vi kom hem fick vi börja med att torka upp en massa vatten - Kenzo var så glad att han gjorde världens skutt och landade i vattenskålen.... vatten över hela golvet... *suck* Därefter tog jag ut Chili på en rask promenad medan Martin tog Kenzo och Sarabi en annan sväng. Efter som det är för mörkt och halt för att ut och jogga nu så försöker jag istället ta raska promenader - i måndags gick jag och Sarabi ca. 3 km och idag fick alltså Chili följa med samma runda. Jag går längs "stora" grusvägen för den är plogad och alltså ganska lätt att gå på. Den hund som får följa med får gå i flexi och det gör ju att jag drar upp hastigheten själv lite, vilket nog bara är bra. ;-)

När vi hade rastat satte vi upp lite slingor i trädgården - en i växthuset och en längs trappan upp mot huset. Den i växthuset är i form av istappar och den längs trappan är blå... jäkligt blå! Det ser ut som om vi har ett rymdskepp i trädgården... ;-) Kolla själva:

Så här ser det ut i växthuset:

Och så här ser köksfönstret ut:

Jaja, det gjorde ju att vi hade tillgång till i princip hela planen och det gjorde ju inte oss något att vi var de enda som var där. Therese startade med Zatoya och precis som förra gången gick träningen ganska fort jämfört med hur det varit under hösten - Zatoya var tyst nästan hela fria följet, bara en gång behövde Therese säga till henne. Det ser verkligen kanonfint ut nu! De körde även igenom inkallning, rutan, dirigeringsapportering och fjärr och idag reste sig Z på första "stå"-kommandot i fjärren, bra!

Därefter hämtade jag Kenzo och även denna gången var jag ganska tuff mot Chili vilket gjorde att han var helt tyst (nå... något enstaka svagt pip kom det, men det är ingenting mot hur det varit) när jag tog ut Kenzo ur bilen. Skönt! Med Kenzo blev det först fritt följ, som väl gick ganska bra - jag tycker han går lite väl långt fram men han sätter sig inte så långt fram vid halterna nu i alla fall. Sen fortsatte vi med rutan och där var vi ju tillbaka till "gå till konen"-beteendet... *suck* Att det gick riktigt bra förra gången hjälpte tydligen inte utan Kenzo envisades med att springa till någon av de två högra konerna i rutan istället för att gå rakt in. Vi testade lite olika metoder men jag vet inte om jag tror att någon av dem egentligen kommer att resultera i att han verkligen förstår vad han ska göra. Irriterande! Att gå till konen klickade jag in på två träningspass, jag önskar att jag hade klickat in rutan också när vi började träna den, men då hade jag inte börjat använda mig av klicker, tyvärr.

Jag har lite funderingar på att börja om från början och helt enkelt klicka in rutan från grunden, vi får se hur jag gör, jag ska fundera lite mer först.

Lite kryp tränade vi också och han kryper ganska hyfsat, speciellt när det inte blir "grodhopp" med bakbenen, men även när han verkligen kryper med bakbenen så blir han lite väl hög bak. Nåja, det ser i alla fall bättre och bättre ut.

Nästa hund ut var Oliver. Det blev träning av bland annat dirigeringsapportering som funkade bra när Lisa blev lite tydligare i sin dirigering. Även rutan tränade de, där fick de lite samma problem som Kenzo, dvs. Oliver gick till en kon istället, fast det löstes med ett godisfat mitt i rutan. Sen fick de träna lite med störning av Therese och mig, som gick omkring på planen runt om ekipaget när de gick fritt följ samt att vi försökte störa Oliver vid inkallning med ställande och läggande. Bra träning och efter lite förvirring i början blev det sen riktigt bra. =)

Therese och Lisa åkte sen hem och jag tog ut Chili och tränade en stund. Eftersom rutan (och framför allt elitrutan) blivit ett stort problem för Kenzo så tänkte jag att jag nog skulle ta och börja tidigt med det här med sändande till kon etc. med Chili. Sagt och gjort, vi tränade först på rutan, vilket gick kanonbra. Därefter flyttade vi oss bort en bit och tränade på att ställa upp vid en kon. Det här kör jag helt utan kommando, han får själv jobba och tänka och det funkar kanonbra. Sen gjorde jag det svårare genom att flytta oss till en kon som stod ca. 5-6 meter från rutan. Först klickade jag honom för att ställa upp vid konen flera gånger, sen ställde vi upp vid konen och tränade på att gå till rutan.

Här ser man en tydlig skillnad på hur bra Kenzo och Chili uppfattar den här träningen. Chili är "rut-tränad" genom att han fått lära sig hitta mitten av rutan själv och så har jag klickat, ibland har vi även använt target. När han sen började hitta rätt varje gång la jag på kommandot "rutan". Det syntes tydligt idag - om jag inte gav något kommando gick han till en kon men kommenderade jag "rutan" så gick han spikrakt in i rutan och vände upp i bakkant! Så snyggt! Vi växlade lite fram och tillbaka på att träna på att gå till rutan medan vi stod vid konen, ställa upp sig självmant vid konen och mot slutet även att jag kommenderade "rutan" när han stod vid konen och jag stod ca. 1 meter ifrån honom och det funkade hela tiden! Underbart! Ska bygga vidare på det här och verkligen vara noga med att han förstår skillnaden, det är ingen brådska utan bättre att det blir rätt!

Började även med sändandet till kon i samband med dirigeringsapporteringen. Här fick han åter igen söka upp konen själv, jag klickade honom för det flera gånger och när han vid något tillfälle stod väldigt bra vid konen så kastade jag iväg en apport och bad honom stanna kvar vid konen. Jag kastade apporten väldigt långt ut till vänster eller höger och sen dirigerade jag honom ut till apporten. Vi har redan tidigare kört en del dirigering med godisskålar och han har varit väldigt lättstyrd. Nu blev det här ju inte direkt likt en dirigeringsapportering så som den ser ut i färdigt skick, men jag tror att det här kan vara ett bra sätt. Det återstår att se om jag får rätt. ;-)

Till sist fick Sarabi komma ut och träna en stund. Det blev en del av de vanliga kontakt- och positionsövningarna, rutan, konen (lika bra att börja tidigt), hopp-sitt och apportering. Hon skötte sig bra, var som vanligt lite överladdad och vimsig, men håller ändå ihop det rätt bra. Hon vill så himla mycket på en gång liksom och man får hålla väldig lugn och sans under träningen för att hon inte ska överladda.

Jag gjorde det lite svårt för henne genom att först klicka in det här med att gå och ställa sig vid en kon och därefter tränade vi rutan, utan target. Men faktiskt så gick hon bara till en kon en eller två gånger, det gav ju ingen utdelning utan klick och godis kom när hon gick rakt in i rutan. Precis som med Chili så har jag ännu inget kommando på det här med att gå till en kon, däremot har jag kommando för att gå till rutan. Det är ju ett tag kvar tills Sarabi ska tävla trean och elit, så vi har ju god tid på oss att träna in det här, men det känns som att det nog är bra att börja tidigt, med tanke på att det ju inte är ett helt lätt moment.

Även när jag hade Sarabi ute så var Chili tyst och lugn i bilen, skönt! När jag hade tränat klart med S var klockan 21 och jag var rejält frusen. Dessutom hade det börjat snöa och blåsa och det ökade hela tiden. Första delen av hemvägen var inte så illa, men när jag kom ut på vägen mot Vikingstad så snöade det så pass mycket att jag inte kunde använda helljus, det blev bara en vit vägg då.... Hem kom jag men det tog en dryg halvtimme och sista biten, på grusvägen, kröp jag fram i 20-30 km/h, vilket nog var tur för det for ett rådjur över vägen strax innan jag var hemma och jag såg det banne mig inte förrän jag var några meter ifrån det. Som tur var så var rådjuret redan på väg in i skogen när jag fick syn på det. Väl hemma så var det otroligt skönt att hoppa in en varm dusch och sen blev det te och mackor. Lite sent att äta vid 22 men vad gör man....

Hundarna fick en promenad strax innan det mörknade, då passade vi på att låta dem leta lite godis - jag klämde fast en massa godisbitar på en gammal stubbe (ca. 1 meter hög) och sen fick de en i taget leta rätt på godisbitarna. Efter det slängde jag ut en massa små godisbitar i snön och så fick de, alla tre på en gång, leta upp dem. Det är tydligen rätt jobbigt att hitta saker i snö för de jobbade på ganska intensivt och med mycket fnysningar och nysningar... blir väl kallt i nosen gissar jag. =) Kenzo var som vanligt den som hittade mest eftersom han är så himla metodisk; Chili och Sarabi har en tendens till att flänga runt lite för mycket, men även de hittade nog en hel del.

När vi kom hem lagade jag en köttgryta och bakade saffrans- och whiskymuffins med hallon - supergott - medan Martin satte upp julgardinen i köket. Vi tar egentligen bara fram adventspyntet nu, allt julpynt får vänta till några dagar innan jul, jag vill inte ha tomtar och grejor framme redan nu, det känns för tidigt, men just julgardinen i köket sätter vi upp redan nu.

Kvällen avslutades med middag och sen några nybakade muffins samt en stunds slappande i soffan medan vi njöt av hur rent och fint och mysigt huset nu var. Undrar hur länge det varar...? ;-)

Jag tog en Snackies-bit (Frolic-kopia) och gömde den under Sarabis liggdyna i hallen utanför sovrummet. Sen fick Kenzo börja leta. Han pejlade rätt snabbt in ungefär var i hallen godiset fanns, men sen blev det svårt... han stod ofta på dynan och då insåg han inte att han var tvungen att kika under den. Det tog några minuter men till slut löste han problemet. =)

Samma sak med Chili och sen Sarabi, de letade intensivt och pejlade in vilken del av hallen som var intressant, men sen blev det lite stopp. Men alla tre löste uppgiften efter några minuter.

Därefter la jag en godisbit högt upp (för högt för att kunna nås av en hund) på en bokhylla i samma hall. Kenzo löste uppgiften löjligt enkelt, det tog honom kanske 15-20 sekunder att pejla in var godiset fanns, sen ställde han sig på bakenen med framtassarna så högt upp på hyllan som han bara kunde nå och när han upptäckte att det inte räckte till så fick jag en blick som verkligen sa "men hallå, hjälp till?!" vilket jag också gjorde. Inte direkt tröttande för honom, den uppgiften... ;-)

Lite jobbigare blev det för de andra två, men slutligen löste även de uppgiften. Som avslutning stoppade jag en godisbit i en kong - kongen har en gång i tiden haft ett rep i sig men det har Kenzo gnagt av, kvar är skumgummifyllningen, vilket gör att man kan peta in en godisbit alldeles i öppningen och få in den lite under kanten, sen är den inte helt lätt att få ut om man inte har fingrar... Alla tre hundarna fick varsin runda med kongen och här var det Sarabi som lätt löste det hela genom att upprepade gånger släppa kongen i golvet så godiset till slut ramlade ut.... Kenzo och Chili la sig istället och slickade och bet för att få ut godiset. Vet inte om Sarabi verkligen insåg hur man får ut godiset eller om det var ren tur, men häftigt såg det i alla fall ut. =)

Idag är det förresten en månad till julafton... tiden bara rusar iväg! Vi började adventspynta på jobbet idag och ska slutföra det i morgon, här hemma får det däremot vänta till på söndag - jag gillar att hålla på traditionerna men på jobbet är det ju inte direkt så att man vill åka in en söndag och adventspynta så det får vara klart redan i morgon.

Nu vill jag ha lite snö också, samt några minusgrader... det här eländiga vädret med regn och slask är inte alls kul.

Therese var först ut med Zatoya och idag såg det verkligen bra ut. Liiiite ljud från Zatoya vid ett tillfälle, men det korrigerade T snabbt och sen var det lugn och balans igen. Z ligger visserligen och balanserar på gränsen till att "rinna över" men numera verkar hon kunna hålla sig så pass lugn att hon är tyst i alla fall. Det finns väldigt mycket arbetsvilja i den hunden och hon tycker att det är så himla roligt att träna, vilket ju är enormt positivt förutom då att det blir för bra ibland. Men det blir som sagt bättre och bättre.

Det blev även hopp-apport, inkallning, dirigeringsapp. och fjärr. Allting funkade väldigt bra, så det blev ett snabbt avklarat träningspass i och med att inget strulade.

Igår hade jag lite strul med grabbarna - när jag kom hem från jobbet så släppte jag ut dem att kissa uppe i skogen, sen fick de vänta hemma medan jag rastade Sarabi (vi delar upp rastningen lite för framför allt Sarabi blir mycket mer balanserad och lyssnar bättre när man rastar henne ensam). Jag hann inte mer än ner till bilen så hörde jag ett jävla liv från huset. Jag vände och rusade upp igen och for in och skällde på dem. Förmodligen var det Kenzo som åter igen tröttnat på Chilis tjutanden och blivit förbannad på honom. Det här är ju något tröttsamt, de har ju även hållit på så här i bilen och jag har inte riktigt vetat vad jag ska göra åt det.

Så jag pratade lite med Angelica och frågade om hon trodde att ett citronhalsband på Chili skulle hjälpa till att få honom tyst. Hennes kommentar till det hela var att jag kanske borde behandla Chilis gny-pip-tjut i bilen på samma sätt som vi har gått till väga med att få bort Zatoyas ljud i fria följet. Det är ju en fråga om att Chili ligger alldeles för högt i förväntan och det är ju precis det vi åtgärdat med Zatoyas fria följ. Hmm... tja.. det var nog en bra idé, varför har jag inte funderat på det själv? Tur att man har kloka kompisar att bolla idéer och funderingar med! =)

Sagt och gjort - idag när jag skulle ta ut Kenzo ur bilen så var jag inställd på att nu jäklar skulle Chili dämpa sig och varva ner. Jag öppnade skjutdörren och tog Kenzos koppel och passade samtidigt till att med ganska bestämd röst säga åt Chili att gå och lägga sig. Han såg lätt fundersam ut så jag fick riva i lite och då la han sig och såg väldigt häpen ut. När jag sen gick bak och öppnade bakluckan så satte han sig igen, jag ryade på honom och sa åt honom att lägga sig och skärpa till sig, sen öppnade jag till Kenzo och började ta ut honom. Ytterligare en gång fick jag rya till på Chili, men sen var han väldigt lugn, och framför allt helt tyst!

Även när Kenzo började studsa runt och hälsa på Therese så var Chili lugn! Minsann... så här enkelt trodde jag inte det skulle vara. Jag stängde luckan och låste bilen och fortfarande inte ett ljud från bilen.... vem har bytt ut min hund? ;-)

Träningen idag gick mycket bättre än i lördags. Kenzo fick först gå lite fritt följ, vilket han gjorde riktigt bra och med förvånansvärt bra position. Därefter jobbade vi med rutan - vi ställde upp 3-4 meter från rutan och så skickade jag honom rakt in och klickade när han var på rätt plats. Jag måste hjälpa honom med ett "stå" eller "stanna" för annars blir det för svårt tycker han, men han gick i alla fall rakt in i rutan. Sen backade jag typ 1-2 meter och vips kunde han inte gå rakt in utan gick till en kon?! Flyttade fram igen och fick honom att gå rakt, körde det massor av gånger och flyttade sen två steg bakåt, fortfarande gick han rakt, kunde så småningom flytta ytterligare två steg bakåt. Sen flyttade vi på rutan och körde lite till. Jag vet inte hur många gånger han fick springa in i rutan men som tur är så är han glatt och villigt med på att göra om det hur många gånger som helst. Jag hade kokt lever som belöning, det kanske hjälpte till... ;-)

Jag ville inte träna så mycket mer med honom efter rutan, han fick gå lägsta träningsstegen några gånger och sen avslutade vi med en fjärrdirigering. Idag ställde han sig direkt på första kommandot, så jag klickade och belönade direkt efter det skiftet. Gjorde om det en gång och samma sak - han ställde sig direkt, klick och belöning. Kändes som att vi fick till en mycket bättre träning idag och han var helt klart mycket mer fokuserad idag än i lördags. Skönt! =)

Sen var det dags för Chili. Jag passade på att muttra på honom när jag satte in Kenzo i bilen och Chili låg stilla och fint och lugnt i sin bur. =) När jag hämtade kopplet och öppnade hans bur satte han sig upp, jag sa åt honom att lägga sig, trädde på halsbandet och sen fick han ligga och vänta tills jag sa "varsågod". Nu var han lite dämpad och väldigt uppmärksam på vad jag sa.

Vi hade bestämt att vi skulle börja med en plastsliggning så Therese tog ut Z igen. Chili brukar direkt börja pipa och ha sig när han ser henne, men idag gick han tyst vid min sida. Jag muttrade lite på honom på vägen ner till planen, sa åt honom att det minsann var dags att han skärpte till sig och skötte sig. Sen la vi dem plats, med kanske 6-7 meter mellan hundarna och jag la några godisbitar snett framför Chili, som han skulle kunna fokusera på.

Faktiskt var nog detta en av de bättre platsliggningar han någonsin gjort. Han låg helt stilla, la ibland ner huvudet på tassarna och hade inga tendenser till att byta ställning, krypa eller så. Däremot pep han, dock inte alls så mycket som han brukar, utan små ganska tysta pip. Mycket mer acceptabelt än när han ligger och vädrar efter nån annan hund och gnyr/piper. Det kan ha varit pga. godiset också... jag ska testa utan nästa gång. Hur som helst så låg de i ca. 3 minuter och han låg hur fint som helst! Framgång! =)

Efter platsen körde jag lite lydnad själv; framåtsändande, kryp, rutan och så fick han gå träningsstegen några gånger. Han verkade piggare idag än i lördags och han äter också bättre igen, kanske hade han bara nån liten förkylning eller något sådant.

Sist ut var Sarabi, som var väldigt disträ och vimsig idag. Jag är envis och kör med koncentration redan från början och det blir ju ganska snabbt bättre, men hon är väldigt intresserad av att nosa omkring på planen och skulle nog gärna flänga omkring i några minuter och bara nosa... helst under galopp. Varför göra något sakta när det kan gå fort?" verkar vara något av ett motto för henne... ;-)

Efter lite stadge-träning blev det lite hopp-sitt och nu är nog det momentet snart helt färdigt. Hon sitter lugnt och koncentrerat vid min sida och väntar på kommando, när jag sen kommenderar hoppar hon och har fokus framåt, vänder fint upp när jag kommenderar "sitt" och sätter sig, för det mesta. Ibland lägger hon sig istället, då väntar jag bara ut henne. Några gånger klickade jag och belönade genom att kasta godis över till henne när hon satt fint. Sen klickade jag och lät henne hoppa tillbaka för att få godiset hos mig och några gånger fick hon göra hela momentet tävlingsmässigt och få belöning först efter helt utfört moment. Inga problem, hon fixar det. Skitsnyggt, rent ut sagt. =)

Det blev även lite apporteringsträning, först fick hon hålla apporten och gå vid min sida, sen satte jag henne och gick ifrån och kallade in och till slut testade jag faktiskt att kasta iväg apporten och sen låta henne springa ut och ta den. Jag sa inte "apport" utan bara "ta den!" och ut for hon, stannade vid apporten men plockade inte upp den utan kom in med den igen. Tja... jag sa "ta den!" en gång till och hon sprang ut igen och denna gången plockade hon upp den! Bra tjej! Hon höll den sen fint hela vägen in, något litet tugg, eller snarare att hon lägger om den, när hon skulle in vid sidan, men i övrigt himla fint! Vi gjorde om det här några gånger och hon valde att plocka upp den på andra eller tredje skicket varje gång. Frågan är om man riskerar att befästa det här med att hon kan springa ut ett varv, inte ta den och sen springa ut igen och ta den andra gången? Jag får fundera lite på det. Kanske ska jag hjälpa henne genom att säga "ta den" eller liknande precis när hon är ute vid den, för hon är på väg att greppa den men sen är hon inte helt säker på om hon ska göra det och då kan hon välja att strunta i det. Eller så testar vi i koppel och jag springer med henne ut... nå, det finns lite olika sätt att göra det, men det ser ut som att vi snart har en fungerande apportering också. Riktigt bra!

Jag avslutade med en kort platsliggning innan det fick räcka med träning för idag. Kändes som att det blev bra pass med alla hundarna, sån't är alltid kul. =)

Medan Martin och John höll på med växthuset så städade jag trädgården inför vintern, plockade in vattenslangen och andra småprylar, flyttade in några krukor i växthuset och städade ur i uterummet så att vi kunde sätta in utemöblerna - det var väl liksom på tiden att de kommer in under tak nu....

Efter att allt fixande var klart tog vi en sväng med hundarna innan det blev mörkt, sen lyfte vi in trädgårdsmöblerna i uterummet och sen fortsatte vi fixa inomhus - vi röjde i två hörnskåp i köket och flyttade om en del saker, det blev mycket bättre sen.

Känns som att vi fick gjort massor idag, härligt! Nästa helg är det ju 1:a advent och då måste vi adventsstäda, så det är ju skönt att det mesta utomhus är klart nu.

Sarabi höll för övrigt på att halvt om halvt ta livet av sig själv i morse... de sprang och lekte på ett fält, hon hade en pinne och Chili jagade henne, dumt nog höll hon pinnen längst ut i ena änden och eftersom pinnen var ganska lång så gick det ju som det gick - den andra änden gick rakt ner i marken och hon fick pinnen rakt upp i gommen... Jag hörde hur hon tjöt till, sen släppte hon pinnen och kom galopperande i sakta mak mot oss. Som tur var så avslöjade en snabb titt att hon visserligen gjort ett prydligt hål rakt upp i gommen, men det var tack och lov inte djupt och när vi kom hem (vi var ca. 200 meter hemifrån) så hade det slutat blöda. Sånt kan annars ta rätt illa, nu hade hon nog tur som fick pinnen rakt upp i gommen istället för ner i halsen... *ryser*

Jag passade sen på att träna på rutan, eftersom jag märkt att Kenzo har svårt att se den i strålkastarnas sken när vi tränar på kvällarna. Tyvärr var Kenzo märkligt oengagerad och liksom inte riktigt inkopplad idag; han gick rakt ut till konen men passerade sen den, stannade 4-5 meter efter den och när jag då sa "konen!" igen så gick han rakt fram till konen... Sen i rutan gick han från kon till kon - vilket är det som är störst problem med det här momentet just nu. Han verkar äntligen ha förstått själva konceptet "rutan" dvs. att han ska springa till rutan, men sen hur han ska placera sig i rutan, det har han inte förstått. Det gick rätt bra tidigare, men sen vi började köra med sändandet till kon så har det blivit att han tror att han ska gå till en kon även i rutan. *suck*

Jag testade med att ställa mig 2-3 meter utanför rutan och skicka in honom, det funkar för då går han rakt in, sen flyttade vi bakåt till kanske 6-7 meters håll och då gick han till en kon... okej, då blir det till att träna på att hitta mitten i rutan på först kortare avstånd och därefter utsträcka avståndet sakta. Känns bra att jag hittade ett läge där det funkar och ett där det inte gör det, för då vet jag i alla fall var jag ska börja. Det blir lite enklare så.

Hopp-apport gick bra, däremot gick dirigeringsapporteringen inget vidare - han hade helt glömt bort att han skulle stanna vid konen först. Lite trixande fick det att funka hjälpligt, men jag är rätt glad att jag inte anmälde till nån tävling i höst, eftersom varken rutan eller dir.app. funkar riktigt. Avslutade med en fjärr, där han plötsligt inte kunde ställa sig på "stå" vid första skiftet, han bara satte sig...? Nå, lite trixande till och ett annorlunda handtecken, sen funkade det. Men överlag kändes han inte speciellt engagerad vid dagens träning. Något bättre blev det när jag gick över från godis till kamp som belöning, men han var ändå ovanligt vimsig och otaggad, det kalla vädret till trots. Kändes inte riktigt som han brukar, eller kanske snarare som han brukar när han är seg och slö på våren när han fäller. Undrar om det kan vara något sådant nu, eller om det fortfarande är hans öroninflammation som spökar... han verkar dock fin i öronen nu.

Chili fick komma ut som nästa hund och med honom tog jag det ganska lugnt då han definitivt inte är helt pigg just nu - jag vet inte om det kan vara nån förkylning eller vad det kan vara, men han är lugnare än vanligt, blir fortare trött och äter inte ordentligt. Har kikat honom i halsen men kan inte se minsta lilla rodnad, annars börjar man ju lätt tänka tonsilit just med tanke på att han inte äter - han som i vanliga fall kastar i sig maten...

Han fick gå lite fritt följ - som gick bra, inkallning - där han hade dåliga stoppsträckor första gången, blev bättre andra gången, kryp - förvånansvärt lugnt, vilket får mig att ännu mer misstänka att han inte är helt bra... Sen fick han träna på att gå sakta, förbi Therese mot sin godistallrik, det var första gången vi testade något sådant men det var inga som helst problem, han kastade inte en blick på T. Lägsta träningsstegen fick han gå över 2 gånger och gjorde det superfint, trots att det låg lite is och vatten på stegen. Han börjar bli riktigt säker på den och nu tar han det så pass lugnt också att han inte trillar igenom. Det är ju i och för sig ingen fara att trampa igenom på den låga stegen, speciellt inte med hans långa ben, men de kan ju faktiskt slå sig lite ändå, trots att stegen inte är mer än kanske 40-50 cm hög - de kan ju skrapa i benen rejält och jag tror att Chili har slagit i några gånger när han trampat igenom, för nu är han mycket mer noggrann med att verkligen kliva på stegen, vilket känns bra inför träning på den vanliga stegen.

Så mycket mer gjorde jag inte med Chili, jo förresten - en fjärrdirigering blev det också och han skötte sig bättre än både Kenzo och Zatoya, som båda hade problem med att göra första skiftet korrekt. Chili håller också sin position ganska bra, möjligt att han flyttar fram ytterst lite, men det ska vi nog kunna åtgärda.

Sist fick Sarabi komma ut och med henne blev det mest stadgeträning - hon fick dels träna på att ligga stilla och koncentrerat medan jag gick in och ställde mig vid sidan av henne, typ avslut av läggande under gång, plats etc. Det gör hon väldigt bra nu - jag lägger henne inte med kommando utan hon får bjuda ett läggande framför mig och sen flyttar jag mig lugnt in vid sidan. Hon ligger helt stilla och är mycket fokuserad, så det ser verkligen bra ut.

Därefter tränade vi på utgångspositionen, hon fick självmant komma in och sätta sig i rätt position. När hon sen skulle få belöningen så drog jag den framför mig så hon var tvungen att resa sig och snurra runt lite och alltså blev stående framför mig igen, sen fick hon åter igen självmant söka sig in till sidan. Hon är duktig på det och positionen är bra.... tror jag.... ska nog be någon kolla eller göra det framför en spegel så att jag ser om hon sitter i rätt position - jag har ju en tendens till att "dra fram" mina hundar.

Sen blev det lite fritt spring över planen då jag hjälpte Johanna att leta efter hennes nycklar som hon förlagt någonstans, som tur var så visade det sig att de låg i klubbstugan. När jag ändå hamnade i närheten av hindret så passade jag på att träna hopp-sitt med Sarabi och det börjar hon bli riktigt duktig på. Ibland lägger hon sig istället för att sätta sig, men i övrigt gör hon momentet mycket bra; startar direkt på hopp, sätter sig lagom långt från hindret och sitter och väntar till jag klickar och kastar bollen. Än så länge bryter jag momentet när hon satt sig bra, eftersom återhoppet varit lätt för henne, det svåra har varit att sätta sig på andra sidan. Så småningom ska jag nog börja klicka och låta henne hoppa tillbaka och få belöningen hos mig, men än så länge håller jag mig till att kasta över bollen till henne.

Sarabi var den som funkade bäst idag. Hon är ofta väldigt högt i varv när man går in på planen och jag vill gärna åtgärda det genom att köra mycket koncentration och fokus. Nog för att det hade varit enkelt att låta henne springa av sig lite på planen innan träning och verkligen låta henne nosa av planen men nån sån möjlighet kommer ju inte att finnas när det kommer till tävling, så då vill jag hellre lära henne att man fokuserar och jobbar direkt när man kommer in, oavsett hur intressant det är med en ny plan, spännande dofter eller liknande.

Det var otroligt skönt att träna i dagsljus, synd bara att varken Kenzo eller Chili var riktigt i form, men så är det ju bara ibland.

Kenzo fick träna positionsskiften för fjärren och det såg riktigt bra ut. Dessutom jobbade vi på utgångspositionen; där ser det inte lika bra ut - han sätter sig fortfarande ofta för långt fram, eller snett, eller både ock.... puh.

Därefter fick Chili ligga plats med köttbulle en bit bort - så här i köket utan störning av andra (främmande) hundar går det ju kanonbra, men frågan är vad som händer när vi flyttar det hela till klubben. Nå, det återstår att se.

Sarabi fick träna på att ligga lugnt och stilla medan jag kom och ställde mig bredvid henne. Hon fick bjuda ett frivilligt ligg framför mig, sen rörde jag mig lugnt och försiktigt in vid sidan tills jag stod i rätt position, då klickade jag och belönade. Det räckte med ett lyckat försök för att hon skulle inse vad som gällde - ligga stilla och vänta på klick. Så småningom la jag till "sitt" och så hade vi ett avslut som funkar i flera moment - platsliggning, läggande under gång, fjärr, kryp. Inte för att det är klart, men det är en bra början. =)

Sen fick hon ligga plats. Denna gången tog det 6 minuter innan hon la ner hakan mot golvet första omgången. Andra gången la hon sig på sidan, jag klickade det eftersom det är själva det här med att koppla av som jag ville premiera. Tredje gången så hade plötsligt poletten ramlat ner - nu la hon ner hakan efter typ 25-30 sekunder! De två påföljande gångerna tog det kanske 10-20 sekunder, sen avslutade vi träningen. Intressant att när hon vär förstår så går det snabbt som bara den, däremot fattar hon inte riktigt lika fort som grabbarna - hon verkar inte koppla sammanhang lika bra som de gör. Antingen är beauceroner överlag väldigt smarta eller så är det mina två pojkar som är så snabba?

Chilis krypträning varierade i framgång... han kan samla ihop sig och krypa lite vettigt ibland, men då pip-gnyr han istället, eftersom han tycker att det går för långsamt.... *suck* Lite fånig är han allt ibland. ;-)

Båda pojkarna fick träna en del på att helt enkelt bjuda beteenden för att få klick och godis. Inte helt lätt när man tränats på "traditionellt" sätt från början - man ser stor skillnad på hur Sarabi och grabbarna gör i det läget. Sarabi provar gärna allt möjligt om jag inte ger något kommando, medan både Kenzo och Chili väntar och väntar och väntar... Kenzo är nästan värst, för han har sådant tålamod att det är helt otroligt. Han bara sitter och tittar och väntar... fast när man väl kommit igång och tränat lite annat en stund så blir han snabbare på att försöka bjuda olika beteenden. Chili har sämre med tålamod (inte helt oväntat...) och är därför också snabbare med att försöka göra något - nackdelen med honom är att han börjar "frustrationspipa" rätt lätt.

Beslöt mig dock för att aktivera hundarna lite eftersom det kändes som att de verkligen behövde det. Jag började med att gömma små bitar köttbullar på en massa ställen i huset och sen fick hundarna leta upp dem. Det här är ganska tröttande för dem, jag vet inte om det blir extra jobbigt i och med att de får leta allihopa på en gång; det blir ju rätt mycket konkurrens då och intensiteten stiger. Som tur var så är de snälla och kan leta tillsammans utan att det blir bråk - annars hade jag å andra sidan inte gjort på det sättet.

Sen fick Chili träna kryp och nu var jag lite "taskig" på så sätt att om han kröp iväg för fort så fick han helt enkelt börja om igen. Han blev helfrustrerad eftersom han var väldigt sugen på köttbullsbiten som jag hade i handen, och det kom en del småpip och gnäll, men till slut insåg han nog att om han kröp iväg i full fart så fick han bara göra om allting och fick ingen belöning för "racer-krypet", så då dämpade han farten och då äntligen fick han belöning. Jobbigt, sa Chili - effektivt, sa matte. ;-)

Efter detta beslöt jag att träna lite fritt följ-starter med Sarabi och det blev riktigt bra. Vi har ju en lång hall och jag behövde egentligen bara 4-5 meter för att kunna starta, gå några steg och sen klicka och belöna om hon gick bra och hade kontakt.

Passade även på att träna platsliggning, först med Chili och sen med Sarabi. Med Chili har jag ju problemet att han inte är tyst när det är andra hundar med. Jag har försökt med att klicka in "hakan i backen" och det funkar, så länge jag står nära och han får belöning så fort han lägger ner hakan. När jag flyttar mig längre ifrån eller om han inte får belöning direkt så riktar han om intresset och ligger och vädrar efter de andra hundarna och piper... *grrrr* Nackdelen med en hund som verkligen gillar andra hundar. Men skam den som ger sig, jag är envis och jag tycker att det är surt att förlora 2-3 poäng på platsen bara för att han inte kan koncentrera sig på att ligga tyst och stilla, så jag funderar på nya metoder. Idag testade jag att lägga en köttbullsbit en knapp meter vid sidan om honom, i höjd med framtassarna. Nu tränade vi ju i köket och där är han alltid tyst och lugn, lika så om jag lägger honom plats ensam på klubben, eller med Kenzo/Sarabi. Det är bara när det blir andra hundar som han blir till sig... Men jag ville testa hur pass intresserad han var av den här köttbullen, så man får ju börja i lugn och ro.

Han var i alla fall väldigt fokuserad och han vet ju att han ska lägga ner huvudet, så han la ner huvudet men sen kom det inget klick och då lyfte han huvudet igen. Så här höll han på några gånger tills han till slut tröttnade och faktiskt kopplade av lite mer och behöll huvudet nere en stund. Då först klickade jag och så fick han ta köttbullen. Nästa träning på klubben ska jag testa det här - jag tror att han i början måste ha dragningen väldigt nära om det ska konkurera ut hans intresse för de andra hundarna. Samtidigt så måste jag kanske även korrigera honom lite när han ligger och vädrar och piper... Vi får se, egentligen vill jag inte korrigera det eftersom han är så vek och tar åt sig mer än vad som syns för stunden, men samtidigt så vete katten om det enbart funkar med belöning när han gör rätt. Vi får väl se... jag får testa lite olika metoder. Jag vill gärna lösa det här eftersom vi ska starta lägre klass samt fortsätta med lydnadsjklasserna till våren.

Efter Chili var det Sarabis tur. Hon ligger lite "fladdrigt" - det är ju lite hennes stil i allt hon gör, men just i platsen vill jag ha henne mer fokuserad. Jag gjorde precis som med Chili; la en godisbit ca. 1 meter ut vid sidan om henne och sen la jag henne plats mitt på köksgolvet och slog mig ner på en stol och väntade. Tanken var att jag skulle vänta ut henne tills hon la ner huvudet på tassarna (något hon aldrig gjort på platsen men väl när hon ligger och kopplar av hemma). Och vänta fick jag... Hon tittade knappt åt godisbiten trots att hon var väldigt sugen på den, istället fokuserade hon på mig och verkligen stirrade på mig... men det gav ju ingen utdelning. Efter 8-9 minuter tröttnade hon, började klippa med ögonen och la till slut ner huvudet, då klickade jag och hon såg mest häpen ut men tog glatt godiset.

Jag börjar lära mig att det är rätt stor skillnad att träna med henne jämfört med grabbarna - hon är mer intensiv och snabb som bara den och hennes arbetsvilja tar nästan aldrig slut, men hon kopplar inte saker lika lätt. Vi gjorde om den här övningen och den här gången låg hon i nästan 10 minuter innan hon la ner huvudet. Sista gången så tog det väl 7-8 minuter, jag vet inte om hon egentligen begrep vad vi gjorde, men det kommer nog. Hur som helst var hon superduktig som låg så stilla så länge; inte en tendens till att byta ställning, resa sig eller något sådant. Det var jag imponerad av!

Under hela den här träningen låg Kenzo vid mina fötter och väntade tålmodigt på att jag skulle träna honom, så jag avslutade det hela med att träna positioner i fjärrdirigeringen. Jag vill att han ska antingen stå helt stilla eller backa, vilket som, men han får däremot inte röra sig framåt. Idag var jag väldigt konsekvent och så fort han gjorde ett skifte där han rörde sig framåt så gick jag bara tillbaka och satte om honom i urpsrungsposition. När han skiftade korrekt fick han i början belöning direkt, efter några gånger fick han istället göra ett eller två skiften till. Han insåg snabbt vad som gällde och gjorde superfina skiften. Nu stod jag bara ca. 3-4 meter bort men nästa gång ska jag öka på avståndet lite.

Mer träning än så här blev det inte, får se om jag fortsätter lite i morgon kväll.

Just ja - Martin och hans pappa har jobbat med växthuset idag och nu är all isolerplast på plats - hela taket, bortre gaveln samt några sidosektioner i bakre delen. Nu ska det glas i resten, men det får bli under veckan och helgen. Sen måste vi även fixa bubbelplast och nån värmefläkt, sen kan jag flytta dit de växter som ska övervintra - de står just nu i hundhuset men där kan de ju inte stå från och med måndag, då Martin börjar jobba och hundarna ska vara där. Nå, de (växterna alltså) kan nog mellanlanda i garaget några dagar, än så länge är det inte så kallt ute.

Hundarna kommer alltså att få börja vara i hundgården igen från och med nästa vecka - undrar vad de kommer att tycka om det. De har haft sällskap av husse nu sedan mitten av juli och knappt varit i hundgården överhuvudtaget, men å andra sidan har det ju inte varit så mycket aktiviteter även om husse varit hemma med dem, det är ju ändå jag som tränar och aktiverar dem, så den biten blir det ju ingen förändring av.

Ikväll blåste det halv storm och värre ska det tydligen bli, så noll aktivitet med hundarna idag. De tycker nog det är tråkigt - Kenzo kom och satte sig och stirrade på mig och "knorrade" men sorry... jag jobbade länge och orkade inte göra något när jag kom hem. Hoppas nu att växthusets tak, som lades på plats i helgen, inte blåser iväg....

Nu har Kenzo för övrigt fått örondroppar i nästan 5 dagar och han är mycket bättre, skönt!

Plasten än så länge bara ditlagd, sitter inte fast än

Jag hade funderingar på vars ett spår till hundarna, men så råkade jag kasta en blick in i hundgården och insåg att jag nog skulle lägga energin på att städa där istället.... Den stora tallen är ett jättefint skydd mot solen men den fäller också enorma mängder barr. I den nya hundgårdsdelen var det inte så mycket barr och skräp utan mest grus som behövde sopas bort.

Så här såg det ut innan jag började....

... och så här fint blev det efteråt.

Plasten börjar komma på plats

Under tiden kämpade Martin och John med motspänstig plast och vinden hjälpte inte direkt till... men framåt gick det trots det.

Hundarna fick märgben att sysselsätta sig med, mycket populärt.

Snyggingarna poserar i den nystädade hundgården

När jag var klar med städningen av hundgårdarna så tränade jag lite koncentrationsövningar med Sarabi i trädgården. Sen tog jag ut henne på en promenad och hon fick springa lite i en backe, jag stod på toppen av backen och så rullade jag ner ett äpple (som vi hittat strax innan) och så fick hon springa ner och ta äpplet och sen springa i full fart upp till mig. Det gjorde vi en 8-10 gånger och sen visade jag henne hur jag la äpplet i en gammal stubbe, sen gick vi tillsammans ner för backen och så tänkte jag skicka henne upp efter äpplet. Men precis när vi kom ner vid foten av backen så fick hon syn på en kullfallen trädstam som såg lite mysko ut. Lite ragg åkte upp och jag kopplade loss henne och gick mot stocken. Hon for omkring och skällde på stocken med raggen uppe, jag sa inget utan gick bara fram till stocken och stod stilla där och ganska snabbt kom hon framsmygande. När hon upptäckte att det inte var något farligt så sparkade jag lite på stocken och så fick hon busa lite med den, slita loss lite bark och så, sen sprang hon omkring och var jättemallig över det. ;-)

Vi fortsatte vår promenad men på vägen hem gick vi in på samma ställe igen, jag trodde att hon förmodligen hade glömt att äpplet fortfarande låg kvar uppe i stubben ovanför backen men jag tog en chans och ställde upp henne och sa "hämta bollen". Jag får erkänna att jag blev rätt förvånad när hon drog iväg rakt upp till stubben och började krafsa för att få loss äpplet. Hon fick dock inte upp det utan kom tillbaka till mig, jag skickade henne igen men även denna gången misslyckades hon med att få upp äpplet. Då tog hon en gren istället och kom med.... ;-) Helt klart intressant att se att hon faktiskt har bättre "kom ihåg" än vad jag trodde. Det är väl hennes ibland lite väl fladdriga stil som gör att man tror att hon har noll koll.. ;-)

Hem och bytte hundar och ut med Kenzo och Chili. Det började nu skymma och vi tog en promenad ut i hagen som ligger bredvid huset. De fick springa runt lite som de ville först, sen kopplade jag dem och så tog vi några minuters skritt-pass, jag har förstått att det är genom skritt i ojämn terräng som man bygger upp muskler så jag tänkte ta och testa lite.

När vi kom upp till andra långsidan av hagen så kikade vi lite på ett rådjur som betade på fältet bortanför hagen. Kenzo är nyfiken men inte mycket mer än så, medan Chili var helt fascinerad... ;-) Så småningom fick rådjuret vind av oss och drog iväg, då blev Chili lååång i halsen. Efter den här viltspaningen beslöt jag att testa en sak som jag kört med grabbarna bus tidigare men som vi nog inte gjort på över ett år, nämligen budföring med hundarna som "hjälpförare" åt varandra. Jag satte hundarna, gick ifrån dem (idag gick jag bara ca. 40-50 meter eftersom vi som sagt inte gjort det här på länge) och sen kallade jag in Kenzo. Eller rättare sagt, jag försökte kalla in bara Kenzo, men eftersom Chili fortfarande var lätt blockerad av synen av rådjuret så hörde han bara att jag kallade, inte vilket namn... så båda hundarna startade. En mindre glad matte läxade upp Chili och sen gick det bättre nästa gång - Kenzo kom i full fart till mig, fick en godis och sen sa jag lite tyst "Ska du gå till Chili?" och då kikade han på Chili där han satt och så sa jag "marsch" och iväg for Kenzo. När han kom fram till Chili ropade jag "sitt" och Kenzo satte sig ner ungefär bredvid Chili. Enkelt och bra, mycket effektivt att använda om jag vill köra konditionsträning med hundarna någon gång när inte Martin är med.

När det var Chilis tur kom han fint springade till mig, men när jag sen skulle skicka tillbaka honom hade han tankarna på rådjuret och sprang visserligen mot Kenzo men han sprang och kikade åt det håll rådjuret hade försvunnit så jag fick stoppa honom och påminna honom om vad han var tänkt att hålla på med. Det var väl lite taskigt att först låta honom kika på ett spännande rådjur och sen göra den här övningen, men det var faktiskt lite medvetet som jag testade; jag vet att han är nyfiken på vilt fast han drar ju aldrig och jag tyckte att det kunde vara bra med lite koncentrationsträning för hans del... ;-)

Efter lite påminnelse så kom även Chili ihåg vad vi höll på med och de fick springa 3-4 sträckor var. Sen tog vi ytterligare ett skrittpass tills vi kom ner till grusvägen och sen gick vi hemåt. Nu under kvällen har alla hundarna varit väldigt lugna och mest legat och sovit. =)

Min vackra Kenzo

Växthuset helt utan glas/plast

Isolerplasten provas ut

Medan de fixade med växthuset så planterade jag om en del amaryllislökar samt tazetter - jag sparade en massa tazettlökar från i julas och de har börjat gro nu igen! Trodde inte riktigt att de skulle göra det men jag sparade i alla fall dem på vinst och förlust. Nu ska det bli kul att se om det blir några blommor också.

Rejäl växtkraft! Undrar om de kommer att blomma också...?

Hundarna fick under tiden lite godissök i trädgården, vilket de tycktes uppskatta.

På eftermiddagen tog jag en sväng med hundarna, först med Kenzo och Chili. På en stubbåker vallade jag upp en ruta som var ca. 30x60 meter, men bara en korridor på ca. 10-15 meter användes, jag vill dock gärna ha ett större område vallat så att de lär sig gå raka skickt trots att det finns mycket yta vallad. Jag la ut fyra föremål; två läderrullar, en spårpinne och en axelvadd. Kenzo fick börja och han slarvade lite genom att byta föremål - han hittade först axelvadden men bytte sen mot en rulle... jag gissar på att det är sökträningen som gjort honom mer inriktad på att ta en rulle än något annat föremål. Inte mer att säga om det, jag skippade bara att använda rullarna samtidigt som de andra föremålen. Han hämtade in två de två rullarna och sen fick Chili hämta in apporten och axelvadden. Det blåste rejält motvind så förhållandena för att träna raka skick var väldigt bra.

Båda pojkarna skötte sig riktigt bra och gick fina raka skick. De fick gå kanske 6-7 skick var och det enda som strulade var att Chili inte blev sittande när jag gick ut med föremålen. Det slog mig att det kanske inte är så konstigt att han har problem med platsliggningen när han får lov att flytta sig vid sådana här tillfällen. Så jag gick tillbaka och rev i lite och han blev väldigt till sig och fjäskig, men sen satt han också helt stilla resten av gångerna. Jag passade på att belöna honom varje gång jag kom tillbaka och han satt bra.

Snyggingarna!

Sen bytte jag hund och gick ut med Sarabi. Även hon fick göra några uppletande-skick men hon var lite mer förvirrad. Det började skymma och hon verkade rätt störd av det, de första två skicken gick bra men sen började hon springa omkring och nosa, stå och titta ut över fältet etc. Jag förenklade övningen lite så vi fick till det lite i slutet ändå, men helt inkopplad var hon alltså inte. Hon var även jäkligt slarvig med att gå "här" på vägen tillbaka... verkar helt klart vara inne i nån period.

På kvällen fick hundarna vara ensamma då vi åkte in till stan och åt Mårtensmiddag hos Martins föräldrar. Det blev inte gås men anka, och jag och John fick dessutom svartsoppa - jag har inte ätit det på flera år och det var som vanligt otroligt gott. Glass och konserverade fikon avslutade middagen och sen satt vi och pratade i några timmar innan vi till slut åkte hemåt.

Efterom jag inte var säker på hur Kenzo mådde med sina öron så tog jag med Chili ner på planen direkt när jag kom till klubben. Han fick ligga kopplad vid sidan medan Therese tränade med Zatoya. Han var inte helt tyst, men ändå hyfsat sansad. Zatoya gick riktigt bra, även om hon fortfarande är för taggad i fria följet. När Therese var klar hämtade Lisa Oliver och tränade några moment. Dirigeringsapporteringen börjar se ganska bra ut nu, fast ibland har Oliver lite väl bråttom och tycker att han vet precis vad han ska göra och inte behöver han vänta på att matte ska säga något... ;-)

Avslutningsvis gjorde vi ett sittande i grupp med Zatoya och Chili. Chili kunde bara inte vara tyst utan var tvungen att sitta och vädra mot Zatoya och pipa lite. Det där gör mig galen... han gör ju samma sak på platsliggningen och det är himla onödigt att få 7:or och 8:or på platsen. Sen la vi en plats och då testade jag med ett godisfat en bit snett bakom Chili. Han la ner huvudet på tassarna men när jag inte klickade och belönade omgående så lyfte han huvudet igen och snart började han vädra efter Z och pipa igen. Nu blev jag less och ryade på honom, då såg han lite fundersam ut och slutade pipa och vädra och kopplade faktiskt av lite. Jag fick säga till honom några gånger men han låg faktiskt inte sämre än han gjort tidigare, tvärtom. Sen klickade jag som avslutning när jag var på väg tillbaka och då fick han fara upp och ta sitt godis. Jag vet inte riktigt om jag ska köra så här i fortsättningen; säga åt honom att skärpa sig men samtidigt ha en rejäl extern belöning som han får ta när han väl ligger tyst och stilla. Usch, det här är ett struligt elände. Egentligen enda problemmomentet som jag har med honom - krypet är i och för sig inte lysande men där går det i alla fall framåt och jag ser vägar att gå för att få det bättre. Platsliggningen har jag svårt att komma fram till hur jag ska lösa. =(

För Chilis del blev det sen träning av "sakta" (som han för övrigt gör så sanslöst bra nu att jag är helimpad!) och även "framåt" som vi nyligen börjat med. Lite kryp, metallapportering, lite fritt följ samt sändande till konen hann vi också med. Just ja, hopp-apport tränade vi, där gick han runt hindret första gången, när jag hade positionerat honom dåligt. De efterföljande gångerna valde han självmant att hoppa även på tillbakavägen så det verkar som att det går framåt. =)

Sen var det Sarabis tur att komma ut en stund. Eftersom jag inte ville ha något gapande i bilen mellan grabbarna och samtidigt inte ville ha Chili ute när jag tränade Sarabi (för han håller inte truten, utan ligger och småpiper) och inte heller Kenzo, eftersom det blåste och regnade och jag var rädd om hans öron, så valde jag att ta ut Sarabi på den övre appellplanen, närmast parkeringen, då kunde jag höra om grabbarna skulle börja gapa i bilen. Det visade sig vara rätt bra träning för Sarabi. Planen är inte lika bra upplyst som den framför stugan och det blev ganska mörkt ute i kanterna mot skogen. Dessutom blåste det rejält och ovanpå det så var en massa orienterare ute och sprang i skogen (med rejäla pannlampor) och allt det här sammantaget gjorde Sarabi alldeles stirrig. Kanske påverkade det också att det är i det skogspartiet och på den planen som klubben hade MH:et; hon mindes nog att det smög omkring läskiga typer där...

Jag misstänker att hon är i nån sorts spökålder just nu, för hon som i vanliga fall är himla miljöstark var väldigt stressad och osäker idag. I kanten på planen ut mot skogen stod det en träskiva lutad mot ett träd. Skivan var nästan svart och såg nog lite skum ut, för när vi gick mot den så blev Sabbi helspänd och började småskälla. Jag kopplade loss henne och lät henne kämpa sig fram till den själv, fast jag gick sakta framåt hela tiden. Hon tog sig fram även om hon tyckte det var skitjobbigt, och när hon väl kom fram och insåg att det var en träskiva så började hon klättra och kliva på den.... hon avreagerar i alla fall väldigt bra. =)

Sen ägnade vi träningspasset åt att gå fram och tillbaka längs med skogskanten. Jag gick baklänges och lät henne erbjuda beteenden självmant: stå, sitt eller ligg under gång. I början gick hon bara efter mig, men sen började hon testa att göra något, hela tiden hade hon dock koncentrationen splittrad mellan mig och skogen. Vi höll på så här i kanske 10 minuter, sen ägnade vi en stund åt att leta godis i skogen; jag kastade in små godisbitar i skogen, en i taget, och hon fick springa in och leta. Det gjorde hon dock utan tvekan, även om hon ibland snodde runt och glodde ut i skogen.

Sist ut på planen blev Kenzo. Eftersom det var ett sån't eländigt väder med rejäl blåst och emellanåt även regn, så fick han inte vara ute så länge eftersom jag var lite rädd om hans öron. Vi tränade en del på positionen vid sidan och den är tyvärr fortfarande inte helt bra, men vi har ju fixat till den tidigare så det ska väl gå att göra även nu.

Vi tränade också på framförgående, kryp och stegen - han fick gå den lilla låga träningsstegen och numera går han den hur säkert och fint som helst, jättekul att se! Till våren blir det nog till att börja testa den halvstora, men det vill jag nog gärna ha bra ljus och torr stege för att börja med. Kenzo var i alla fall väldigt pigg och träningssugen. Vi avslutade med hopp-apport och det ser riktigt fint ut nu. =)

Jag kände inte av att det var kallt medan jag tränade, jag var så koncentrerad på träningen, men när jag sen satte mig i bilen för att åka hem så insåg jag att jag frös.... Det var himla skönt att komma hem och äta och ta en varm dusch. I sån't här väder önskar jag att vi hade haft en inomhuslokal att träna i.

Det blev en lång dag på jobbet för min del idag, då det är dags för fakturering och följdaktligen massor att göra. Jag kom i alla fall iväg hemåt runt 18. Idag fyllde vi för övrigt på frysen med hundfoder då Fodax-bilen kom till Linköping. Så nu finns 100 kg foder i frysen och hundarna slipper äta torrfoder som de fått göra senaste veckan då Fodax:en tog slut lite tidigare än beräknat.

En sak som jag glömde skriva om i helgen (förmodligen pga. allt det här med korningen) var att Kenzo betedde sig mindre trevligt vid ett tillfälle - när Jenny tog in Pike och Mauri så var Kenzo och Chili instängda i grovköket. Chili blev ju helt till sig när det kom hundar och han pep och tjöt och gick an och plötsligt började Kenzo morra och strax därefter for han på Chili och skulle nypa till honom, fast eftersom Kenzo hade tratt på sig så blev det inget av det då tratten tog emot... Jag blev riktigt arg på honom och sa till honom att ge fan i det där, då la han sig ner och låg och småmorrade ett tag. När Chili slutade tjuta så tystnade även Kenzo. Jag vet att han inte alltid uppskattar Chilis pipande, men så här irriterad har han inte varit innan. Förmodligen var det samma sak som hände härom veckan när de gapade som idioter på varandra i bilen. Lördagens händelse var ju lite mystisk och jag var inte helt glad över att Kenzo gjorde som han gjorde, men sen glömde jag bort det igår eftersom det blev så mycket mer korningen etc.

Men... idag hittade jag nog orsaken till Kenzos beteende. Jag kelade med honom och tyckte att hans öron luktade lite väl mycket, så jag beslöt mig för att ta en tops och kolla så att det inte var något problem. Jisses... han har en rejäl öroninflammation! Inte konstigt att han blev helt galen på Chilis pipande och ylande - med tratten på blir det ju ytterligare förstärkt och har man då ont i öronen så lär det ju kännas riktigt jäkligt. =( Stackars min Kenzo, och jag som blev arg på honom. Tänk att man aldrig lär sig att hundar inte bara "blir konstiga" så där utan anledning. Jaja, nu har han fått lite örondroppar och så ska jag ta kontakt med vår veterinär och be honom skriva ut lite mer, för de vi har är nästan slut.

Så här såg det ut när jag hade rensat Kenzos öron... inte konstigt att han var irriterad över Chilis tjutande.

Vår "lilla" otillgängliga fläckiga ylande buse är för övrigt en myshund av största sort. Igår var han ganska trött efter korningen och sov som en stock lite här och var, först i soffan, sen i sängen. Så här kan det se ut när han vräker sig i sängen... vi skulle nog egentligen behöva en större säng... ;-)

Så här ser en trött Chili ut. Kanske inte den mest smickrande bilden av honom, men han är söt även så här. =)

En till som vet att vräka sig är Måns-Oskar. Vi köpte jättefina liggdynor på Rusta - eftersom en av Sarabis favoritliggplatser är precis utanför dörren till antingen studion eller arbetsrummet så blev det i längden lite jobbigt att kliva över en Bia-bädd. Då hittade vi de här fina dynorna och investerade i två sådana. Tur att vi köpte två, för Måns-Oskar lägger helt fräckt beslag på den ena när han är inne och Sarabi vill inte tränga ihop sig för mycket och precis som de andra hundarna är hon alldeles för snäll för att köra bort Måns-O.

Nu ligger Chili för övrigt och snarkar som bara den. Han har klämt in sig mellan mig och Martin och så här ser det ut när han sover:

Idag blev det mer foton än text i dagboken, men det kan säkert vara trevligt som omväxling. Jag har ju en tendens till att skriva lååånga dagboksinlägg och har man tröttnat på det så kan det ju vara trevligt med lite bilder istället. ;-)

Kenzo fick börja och han gick ganska hyfsat. Han är ju en helsäker pinnplockare och missar sällan pinnar, däremot spårar han lite si och så. Fast jag märkte idag att om jag skiter i att han inte går i spårkärnan och bara hänger på så löser han det ändå... jag fick nämligen koncentrera mig på att hålla mig på benen på ett ställe där det var tuvigt och blött och då gick Kenzo hur fint som helst medan jag bara hängde med och lät honom styra bäst han ville. När han missade lite i en vinkel släppte jag bara kopplet och han ringade lite och hittade utan problem spåret. Jag måste nog börja låta honom spåra helt på sitt eget lilla vis, han tar ju sig bevisligen fram! Han har stor motivation att hitta pinnarna, eftersom de betyder godis och lek, så han tar sig fram mellan dem trots att han inte är någon stjärnspårhund. Jag var mycket nöjd med honom idag. Jag passade på och peppade honom rejält när vi skulle starta efter pinnarna och det resulterade i ett rejält drag framåt och en mycket taggad Kenzo. Jättekul att se! =)

Chili fick faktiskt testa ett spårupptag idag. Det är inte helt optimalt att ha ett 3.5 meters koppel då. Han gick över spåret med ca. 1 meter, vände tillbaka, cirklade runt mig (jag stod nästan mitt i spåret då) och sen tog han utan tvekan upp spåret - åt rätt håll. Förmodligen mer tur än skicklighet, men det blev ju rätt. =)

Första vinkeln tog han utan problem, sen drog han lite snett på sträckan därefter, han var väldigt intresserad av tomten till den lilla gård som ligger precis bredvid fältet. Men han tog första pinnen utan att tveka. Nästa vinkel var en ganska snäll vinkel, men sen kom en 90-gradare och här vimsade han bort sig lite, men hittade sen rätt igen. På nästa sträcka var det två pinnar men... han gick över båda två!! *mutter* Nå, den första tog han upp men släppte igen och bara spårade vidare. Nästa struntade han helt i. Eländes elände.

Nästa vinkel tog han däremot bra, sen fick han för sig att han var tvungen att kolla ett dike som låg i kanten av fältet, ungefär där jag vinklat. Så jag släppte kopplet, men han bara kikade på diket och sen tog han upp spåret igen, nu med kopplet släpande efter sig. Nu var tempot plötsligt fint och han tog utan minsta tvekan nästa pinne! Apporterade den snyggt och prydligt till mig, under mycket tjo och tjim från min sida. När vi fortsatte sen så lät jag kopplet gå ut på sidan av magen istället för mellan bakbenen, hans tempo var nu så lagom att jag inte behövde hålla emot. Även nästa pinne tog han utan problem, så ock vinkeln - helt klockrent!

Likaså tog han sista pinnen utan något som helst strul.... jag blir lite förvirrad. Det kan ju vara så att han är lite för hetsig i början och då blir han slarvig. Nu kom det ju pinnar och vinklar tätare än vad det kommer att göra på tävling, men det ska han ju egentligen klara... Hmm, jag måste fundera lite på det här. Nå, slutet av spåret är jag kanonnöjd med, han gick hur fint som helst och visade vilken duktig spårhund han faktiskt är. Trevligt. =)

Framåt kvällen fick vi storstadsbesök, nämligen Jenny med Chilis bror Pike och deras pappa Mauri. Pojkarna Gädda (Brochet i deras stamtavlenamn betyder gädda...) ska göra sin korning (mentaldelen) i morgon... spännande!

Vi tillbringade kvällen med att äta god mat, dricka lite vin och prata en hel massa. som vanligt är det så himla trevligt att ha Jenny på besök, det är synd att det inte blir så ofta som vi träffas, fast i år har det faktiskt blivit många fler gånger än tidigare år, mycket trevligt. =) Pojkarna bus håller med mig - både Kenzo och Chili är överförtjusta i Jenny.

Jag började med att bara lägga ut två-tre bitar och så fick en hund i taget leta. Det här godiset luktar väldigt mycket, så pass mycket att jag tror att även en människa skulle kunna hitta en bit med hjälp av luktsinnet, fast kanske inte lika lätt som hundarna gör det. Nå, alla tre vovvarna jobbade på bra och efter en stund så gömde jag 10-12 bitar och sen släppte jag iväg alla tre hundarna samtidigt. Det blir ju en viss konkurrens och det utlöste typiskt nog också en incident där Kenzo rev i lite med Sarabi, som ju inte har vett att ge fan i att stoppa fram nosen när Kenzo håller på att fiska fram en bit godis... Chili är smartare och gör inte så, därför så blir det heller inget tjafs mellan grabbarna, skönt nog. Det var ju ingen större fara med Sarabi heller; hon blev jätterädd och tjöt till men det är ganska typiskt henne; sekunden efter var hon åter igen i full gång och letade godis så det bekymrar inte henne, men hon låter ofta rätt mycket när vi eller Kenzo korrigerar henne. Chili är för snäll och klarar inte riktigt av att säga till henne på skarpen, han springer istället till matte eller husse och ber om hjälp... ;-)

Det tog hundarna en stund att hitta alla bitarna; jag hade gömt dem lite olika klurigt - en bit låg på knopphandtaget till en garderob; den var tydligen svår för hundarna verkade inte se biten, men därmot kände de ju lukten, så det tog en stund innan de löste det. En annan bit låg på toapappershållaren och Kenzo slet en del med den; han försökte dra i toapappret men det hjälpte ju liksom inte... dum är han dock inte, som försöker med en sån grej. =)

När alla bitarna till slut var upphittade så gömde jag en omgång till, denna gången i köket och grovköket. Nu märktes det dock att hundarna var trötta; Kenzo vimsade omkring lite men gav sen upp och gick och la sig medan Sarabi mest envisades med att leta i grovköket trots att de få bitar jag lagt där var de som gick åt först. Det blev nog inte lättare av att påsen med godis stod i köket och därifrån kom det nog en hel del doft...

Dagens bästa "letare" var utan tvekan Chili; han var supermetodisk, jobbade verkligen ut varje doftspår han hittade (till skillnad mot Sarabi) och hade tillräckligt hög motivation för att inte lägga av bara för att han blev trött (till skillnad mot Kenzo). Han har verkligen en underbar arbetsvilja och han börjar nu även få en balans som gör det hela ännu bättre. Vår söta "lillpojke". =)

Det här var i alla fall ett effektivt sätt att trötta ut hundarna; när till och med Sarabi frivilligt lägger sig ner och tycker att "nu vill jag vila" då vet man att man att de blivit rejält aktiverade. Chili var riktigt slut sen, han låg och tokflåsade en lång stund efteråt, men nu sover de allihopa som klubbade. Det här ska vi göra fler gånger! Det är en perfekt grej att ta till när det är mörkt och kallt ute och man inte känner för att träna något annat.

Först ut var Therese och Zatoya och därefter Lisa och Oliver. Jag hade tagit med Kenzo ner på planen eftersom jag inte tänkte ha en upprepning av förra veckans idiotuppförande i bilen. Så när det var min tur så blev det lite fritt följ med Kenzo och där upptäckte vi att han åter igen flyttat fram sin position alldeles för mycket. Han var i och för sig supertaggad idag, vilket brukar resultera i framflyttad position, men det kan ju faktiskt bli så även på tävling och det är onödiga poäng att missa. Så vi jobbade en hel del med positionen och det blev bättre, om än inte helt bra. Jag har ju fått honom att flytta bak positionen tidigare, men jag har nog slarvat lite på sista tiden. Bra med uppmärksamma träningskompisar!

Sen provade vi rutan och det gick väl hyfsat men inte direkt strålande - han har fortfarande problem med att först springa till konen coh sen till rutan, det verkar förvirra honom lite vilket inte är så konstigt med tanke på hur mycket strul vi haft med rutan i treans version, då blir det ju inte direkt lättare nu när vi ska köra elitversionen... Nåja, bara att träna på, så lossnar det väl så småningom. Han hade dock mycket lättare att springa till rutan om jag ställde honom vid konen, så det är ju hela den här kombinationen med att springa ut till konen, stanna där och sen gå till rutan som han finner jobbigt.

Avslutade med lite dirigeringsapportering där vi backade lite och använde skålar med godis istället för apporter. Även här har han problem med att kombinera ihop det här med att först springa till konen, stanna där och sen springa vidare och då dessutom åt rätt håll... men, det är långt till våren så vi får bara jobba vidare tills det börjar funka.

Efter det här fick Kenzo ligga i bilen och så plockade jag med mig både Sarabi och Chili ner på planen - allt för att undvika gapande mellan pojkarna. Fast nästa gång ska jag nog istället ta Kenzo och Sarabi samtidigt och så byta Sarabi mot Chili, för att ha två heta, pip-benägna hundar nere på planen samtidigt är inte nån vidare supersmart idé kan jag meddela...

Chili fick träna på alla lägre-momenten, vilket gick bra. Sen blev det även hopp-apport (funkade perfekt idag - trevligt!), gå sakta (börjar bli superfint) och så började vi med "framåt" vilket än så länge var väldigt enkelt eftersom han fick springa och ta sin boll som låg i utkanten av planen. Tänkte jobba med själva kommandot "framåt" nu ett tag, så det blir lite mer befäst, sen när det börjar fungera så ska vi sätta in en grupp, åtminstone på två personer och så får vi se hur det går.

Sarabi fick jobba lite med positionsskiften fritt framför mig, inte så svårt för henne egentligen, förutom att hon envisas med att hon ska in och sitta i utgångsställning bredvid mig... ;-) Sen blev det lite fritt följ, där jag jobbade på att försöka "smita iväg" från henne ibland så hon verkligen fick anstränga sig att hitta rätt position och så klickade jag så snart hon var rätt. Hopp-sitt tränade vi också på idag och nu börjar det där med sitt-kommandot gå in, kul att se. Även lite framförgående tränades, samt apporteringen - där börjar det se kanonfint ut. Hon kan nu gå vid min sida med apporten i munnen, hon kan sitta kvar med apporten och sen komma på inkallning (sträcka ca. 5-7 meter) och jag kan lotsa henne in vid sidan när hon kommer in. Några gånger blir det lite tugg, men ytterst lite och det kommer mest när hon inte är helt säker på hur hon ska göra. Till slut beslöt jag mig för att testa att kasta iväg apporten och låta henne hämta den... något vi inte alls tränat ihop med "håll fast", därmot har hon fått hämta apporten när jag kastat den ibland men då har jag klickat när hon varit på väg in till mig och så har hon fått släppa den, eftersom jag har vetat att hon ändå inte skulle klara att hålla den ända in. Nu höll jag henne i halsbandet och så fick hon springa ut så fort apporten landat och när hon var på väg in med den så påminde jag henne om att hon skulle hålla fast den, sen hjälpte jag henne in vid sidan och det fixade hon - duktig tjej!!

Det fick räcka med den här träningen idag, det kändes hyfsat bra men jag är lite less på att inte våga lämna pojkarna i bilen... Undrar om jag ska ta hjälp av någon som kan passa på dem lite nästa gång. Eller så får jag träna på andra planen, om där inte är någon kurs, för då har jag så pass nära till bilen att jag direkt hör om de drar igång och låter. Vi får väl se. Irriterande är det i alla fall. =(