Den här dagboken har kommit att handla en hel del om vårt liv i allmänhet, inte bara om träningen av hundarna som var den egentliga tanken från början. Men eftersom man som hundägare hela tiden har hundarna omkring sig så får man väl säga att den fortfarande handlar ganska mycket om livet med våra hundar. :-)
Min ambition att uppdatera dagboken ofta har faktiskt fungerat hyfsat, vilket gör att det känns vettigt att fortsätta skriva. Dessutom är det ju faktiskt en del som läser den har jag insett - det är roligt att höra!
Jag kommer att lägga innevarande månads dagbok direkt på denna sidan, med det senast skrivna överst, så blir det lättare att läsa om det nu skulle vara någon som kontinuerligt kommer att följa denna dagbok. Tidigare månaders dagböcker hittar ni länkar till vänster om månadens dagbok. Funkar inte detta så får jag väl göra om layouten så småningom.
|
Dagböcker för 2004 Dagböcker för 2003 Dagböcker för 2002 Dagböcker för 2001 Till Startsidan |
|
|
Lördag 27 november
Kenzo 4 år - men ingen bra dag idag. Hans sätt att "fira" sin födelsedag på var dock inte det bästa och resulterade i ett antal bitsår i ansiktet på honom.... =( Överlag har det inte varit nån lysande bra dag idag. Det började i morse; vi hade bokat släp för att åka och hämta några bokhyllor på mitt jobb - vi har möblerat om lite och några Billy i ek blev över och passade inte in någonstans, så då fick jag lov att ta dem. När jag kom upp i morse trodde jag knappt mina ögon - det måste ha snöat hela natten för det var massor med snö.... Martin började med att gå ner och skotta uppfarten medan jag rastade hundarna. Som tur var tog jag på ett knästöd på mitt dåliga knä... Jag valde att gå på "stora" grusvägen eftersom den var plogad tidigare på morgonen och snön alltså inte låg fullt så djup på den som på lilla grusvägen. Förmodligen var det ett dumt val. Jag såg att grannen var ute med en av sina bilar; det såg ut som att de skulle åka någonstans. När jag gått ca. 100-150 meter på vägen så vänder jag mig om för att kolla så att grannen inte skulle åka åt mitt håll; jag ville i så fall få mig och hundarna ut i vägkanten i god tid. Dumt nog så stannar jag inte utan fortsätter gå samtididgt som jag halvt om halvt vänder mig om.... plötsligt så bara glider högerfoten iväg och jag dråsar i backen ganska bryskt. Känner hur det knakar till i mitt dåliga knä och blir jätteorolig, men lyckas ta mig upp; jag kom fram till att det nog inte var en bra idé att bli liggande mitt på vägen strax innan en kurva, speciellt inte med tanke på väglaget. Tack och lov så hade jag klarat mig ganska bra, lite blåslagen men inget värre och knäet kändes helt okej. Puh!! Nu valde jag att koppla loss hundarna (hade dem i flexikoppel) och låta dem gå fritt, samtidigt som jag själv gick vidare mycket försiktigare än tidigare. Det blev dock ingen långpromenad utan jag vände ganska snart. När jag kommer ungefär där jag fallit tidigare så ser jag att grannens bil nu står i diket 75-100 meter efter deras utfart... Jag berättade det för Martin, som avbröt skottningen och istället gick för att försöka hjälpa dem få upp bilen. Det visade sig att grannfrun inte hade sett var vägen tog vägen - det saknades några snöpinnar just där - och då hade råkat köra för långt ut och hamnat i diket. Ingen skadad men bilen fick de inte upp, utan fick ringa till bonden som fick komma med traktorn. Vid det här laget hade vi helt slagit ur hågen att köra släp, så vi ringde och flyttade vår bokning till söndagen istället. Sen gick vi in och åt frukost och tog det lugnt några timmar. På eftermiddagen var det dags för sista spexföreställningen; Martin skulle som vanligt spela in den och jag skulle sitta i publiken tillsammans med Martins föräldrar. Jag bad Martin rasta hundarna innan vi åkte - jag tänkte att jag skulle vara försiktig med tanke på att jag redan ramlat en gång idag. Han sa att han skulle fortsätta skotta lite när han kom tillbaka efter rastningen, så han skulle skicka upp hundarna så kunde jag släppa in dem. Men efter en stund så kommer han upp och släpper in hundarna och berättar att de råkat i bråk! =( Dumma Kenzo, det var hans fel alltihopa. Han är ibland jättetaskig mot Chili när de busar och idag var en sån dag. Chili är oftast alldeles för snäll för att säga ifrån, dock händer det till slut att han blir förbannad och då brukar Kenzo direkt skärpa sig. Idag hade Chili faktiskt blivit förbannad men jag vet inte riktigt vad som hände, rök ihop gjorde de i alla fall och det tog några sekunder innan Martin insåg att det faktiskt var lite allvarligt. Han kunde inte se några skador, men å andra sidan är det ju inte helt lätt att se blod på en svart hund... Jag kikade snabbt igenom båda hundarna, men såg inte heller något. Dock såg jag några minuter senare att Kenzo låg och slickade sig runt munnen och verkade allmänt störd - han hatar verkligen att vara skadad och kommer han inte åt såret så ligger han och slickar i luften typ.... Så jag kikade igenom honom noggrannare och hittade då ett rejält sår på vänstra kinden - säkert 2 cm långt, dock inte så djupt men det såg ändå otäckt ut - och ett jack precis under vänster öga. Chili hade däremot inga skador. Jag blev fundersam på om det större såret på Kenzo borde sys, men det var ju inte så djupt så jag tvättade av det och lät det helt enkelt vara. Att just Kenzo blev den som blev trasig beror förmodligen på att Chili var i underläge och väl fick lite panik. Han är inte lika självsäker som Kenzo och jag gissar på att han bara menat att försvara sig men att det tagit olyckligt. Riktigt tråkigt, speciellt som grabbarna ju faktiskt är väldigt goda vänner i vanliga fall. Tidigare på dagen hade de legat i soffan och då låg Chili och tog en tennisboll ur munnen på Kenzo, väldigt försiktigt visserligen, eftersom han hela tiden gav akt på om Kenzo skulle tillåta det, vilket Kenzo gjorde utan minsta tjafs. De ligger gärna nära varandra, får de ben så vill de visserligen skydda sitt ben, men samtidigt vill de inte ligga för långt ifrån varandra... Därför är det ju ännu mer tråkigt när det händer såna här saker. Hur som helst, vi hade bråttom och jag beslöt att hundarna skulle få vara kvar inomhus när vi åket till spexet, så vi satte tratt på Kenzo för att han inte skulle klia sönder såren mer. Med tratt på tuggar han heller inte sönder något inomhus så det är ingen risk att lämna honom inne när han har tratt. Nu fanns inget tjafs alls kvar mellan pojkarna, utan de la sig sida vid sidan bakom kompostgallret som vi satte upp för att hålla Måns-Oskar i köket, så att han inte jagade Kenzos svans nu när Kenzo hade tratt och helst skulle ta det lugnt. Spexet var hyfsat bra, dock inte det bästa jag sett. I pausen skulle vi gå ner till Martin (han sitter nere i källaren och spelar in ljudet) men då fick vi se att han stod uppe vid ljud/ljus-killarna i salongen. Det visade sig att han inte fått nån bild ner till källaren och utan bild är det hopplöst att försöka spela in, speciellt när det är sista föreställningen, för då blir det ofta en massa avsteg från manus med extra skämt etc. Typiskt, för dagens föreställning var tydligen den bästa. Jaja, den här dagen var ju inte så lysande överlag. Efter spexet så åt vi hos Martins föräldrar och vi kom väl hem vid 23.30 ungefär. |
|
Undrar vad vi ska ha för bil nästa gång.... jag kommer att få svårt att släppa min 745:a... trots att den gått nästan 30.000 mil så går den som en klocka och är pigg och kul att köra (den är å andra sidan trimmad; har fått en ny topp och 20 extra hästar vilket gör den lite roligare än den hade varit annars, misstänker jag). Lite sugen är jag på en 965:a av senare årsmodell - i så fall den med 3-litersmotorn. 204 hästar och automatlåda, tillika sollucka i taket vilket är enormt praktiskt när man har hund - öppnar man baklucka samt sollucka så får man hyfsad ventilering genom bilen även när det är riktigt varmt. Jaja, nu får det väl räcka med bilprat... Hur som helst så satt jag och njöt lite när jag körde hem från jobbet idag. Jag gillar vintern och att köra när det är halt gör mig inte något. Hundarna gillar också vintern och det är så skönt att de är rena och fina efter rastningarna. Visst finns det några nackdelar med vintern - elräkningen blir högre, kattlådan måste tömmas varenda dag eftersom katterna inte går ut lika mycket, man får stå och skrapa bilen när man ska iväg (tyvärr har "stora" Volvon inte motorvärmare) och lite sånt, men det är ändå saker som jag ganska lätt står ut med. Tråkigt är det förstås att vädret nu ska bli mildare. I morse hade vi -12 grader, men nu ska det bli plusgrader och töväder - lagom till 1:a advent! =( Måns-Oskar var för övrigt mer vild än tam ikväll... Han fick vara ute ca. 30-40 minuter och jag tänkte att då hade han väl busat av sig det värsta genom att fara runt under altandäcket, men icke.... när jag satt och slötittade på TV så får jag se hur katteländet hänger i gardinen vid altandörren!! Kan säga att vattensprutan åkte fram fortare än kvickt... *muttrar* Undrar hur sjutton det ska gå med julgranen i jul? Vi får väl bygga ett staket runt granen helt enkelt. Kattungar.... puh!! Det är typ tusen gånger lättare med en valp än med en kattunge, helt klart. I alla fall om valpen är som Chili var när han var valp. =) Inga hundaktiviteter idag och i morgon blir det inte lydnadsträning med min träningsgrupp, för jag ska istället hem till en kollega som fyllt 30. Får försöka hinna med ett pass lydnad i helgen istället. |
|
Kvällspromenaden igår var dock betydligt värre, då det vräkte ner regnblandad snö samt blåste rejält. Vädret har idag varit jättefint, men enligt väderprognosen ska det komma in sämre (mildare) väder till slutet av veckan, då får vi tydligen regn och flera plusgrader - riktigt trist, speciellt som det är 1:a advent på söndag, då vill man ju ha lite julstämning med snö och så. Ingen aktivitet alls med hundarna förutom rastning. |
|
Det blev ca. 3 h som de var ensamma och när vi kom hem så skyndade jag mig upp i huset. Men det hade gått hur bra som helst och det känns verkligen skönt - vi ska nog börja testa att lämna dem inne 3-4 h max lite då och då. Chili har ju varit inne själv 8 h men han har å andra sidan heller aldrig tuggat sönder något på det sättet som Kenzo gjort. Det vore rätt skönt att ha möjligheten att ha dem inomhus om det är riktigt dåligt väder nån gång - hundhuset är ju visserligen isolerat och uppvärmt men inte så bra som det borde vara och det märks t.ex. när det blåser från fel håll. |
|
Vi hann köra en hund till, softisen Loke - som även han körde framslagsträning vilket gick bra - innan det dök upp en bil med en jägare. Han förklarade att de skulle jaga av området där vi var och att de både skulle släppa hund samt ha skyttar där. Men de skulle vara klara inom ungefär en timme, så om vi kanske kunde komma tillbaka då? Det var väl inga problem, de var ju snälla och trevliga och vi ville inte vara ivägen, så vi åkte vidare till ett annat ställe. Här körde vi först Soda och Jim i framslagsträning och sen lite enklare övningar med Bella och sist Inja, som löper nu. Allting gick bra, kanske inte perfekt men ändå bra. Sen fikade vi och då började jag känna att jag frös ganska rejält - mina kängor behöver impregneras ordentligt, just nu släpper de igenom vatten och det blev ganska kallt om fötterna till slut. På eftermiddagen blev det en sväng in till stan för att handla lite mat och sen blev det åter igen en lugn kväll med lite TV-tittande och allmän avkoppling. |
|
I morse gick vi upp ganska tidigt, i och med att A och J skulle vidare. Vid 8.45 åkte de och sen tog Martin och jag en skön promenad med hundarna i det strålande vädret. Vi tog med kameran och fick en del riktigt fina bilder. Sen gick vi hem och satte oss vid TV:n för att titta igenom bilderna. Då passade vi på att dricka lite glögg.... himla mysigt! Lite senare gick jag ner och tömde släpet på ved. Det tog en stund då det var en hel del ved och jag fick gå många turer med skottkärran till vedskjulet. Hundarna höll mig sällskap; de traskade omkring i närheten och fick vars en pinne att leka med. Det är himla trivsamt att ha dem med sig så där, det är ett väldigt trevligt sällskap. Kvällen blev lugn då Martin var i stan för spexpremiären. Jag såg en film på TV samt spelade lite spel och hade en allmänt lat kväll. |
|
Det blev först lite linförighet och därefter fritt följ med stegförflyttningar och vändningar på stället. Det här är lite nytt för Chili men han gjorde det väldigt bra, det är bara när vi backar som han tenderar att svänga ut rumpan lite, men det har blivit bättre och bättre på de få gånger vi kört det. Därefter läggande och ställande under gång, båda gick bra och inga nosningar när jag återgick. Inkallningen blev 3:ans variant och den gör han kanonsnyggt - full fart, tvärnit på stå-kommandot, full fart när jag kallar in igen, tvärnit och kastar sig ner på ligg-kommandot och sen full fart sista sträckan in till mig. Läckert! =) Lite skall tränade vi också och sen testade vi rutan - från kort avstånd och bara några gånger, för sen blir han vimsig - det är jobbigt att tänka själv men det är också kul att se att han verkligen tittar sig omkring och kollar var han har konerna. =) Avslutade med fjärrdirigering som går riktigt bra, fast från stå till ligg vill han gärna flytta fram lite. Går mycket bättre om jag står nära, så det fortsätter jag med ett tag framöver. Sen var det Kenzos tur. Det blev lite linförighet, framförgående och sen fritt följ. Fria följet var riktigt snyggt; lite övertaggad men inte så farligt och snygga vändningar på stället samt sidoförflyttningar. Därefter testade vi rutan - jag hade bollen som belöning och det har verkligen gjort underverk med vårat "hatmoment" - nu springer Kenzo i full fart ut och faktiskt in i mitten av rutan och när jag lägger honom är han superförväntansfull, härligt att se! Jag gjorde om rutan några gånger under träningen och alla gånger gick det lika bra. Nu kan jag till och med ställa honom 4-5 meter från rutan och sen själv gå iväg bort en bit och därefter kommendera och han går faktiskt in i rutan! Känns som att det där momentet äntligen börjar lossna. Lite strul fick vi däremot på "dumrutan" eller snarare på sättandet under gång. Han la sig flera gånger... typiskt, eftersom han varit jättesäker på det här innan. Efter ett tag kom jag på mig själv att jag nog gick och kikade neråt/bakåt på honom precis vid sättandet, eftersom det strulade förra träningstillfället. När jag slutade titta på honom och istället gick och tittade rakt fram så satte han sig istället för att lägga sig. Tänk vad man kan ställa till det med sina omedvetna dubbelkommandon och felaktiga rörelser... Fjärrdirigeringen är jättebra nu - om jag står på 5-6 meter. Flyttar jag ut till fulla avståndet (15 m) så strular det, framför allt i första skiftet.... Jag testade att belöna med bollen direkt om första skiftet gick bra (när jag stod 15 m bort) och det gjorde att det blev lite bättre andra och tredje gången. Bara att jobba vidare med det här - det är ju en hög koeffecient på det momentet så det gäller ju att det blir bra. Vid det här laget var jag ensam kvar på klubben och när jag var klar med Kenzos träning så var klockan lite drygt 20. Jag åkte till Rydshallen för att köpa lite mat och när jag kom ut därifrån så snöade det lite smått! Sen körde jag hemåt och efter bara en liten bit så ökade snöfallet rejält; när jag svängde av Vikingstadvägen så gick det inte att ha helljuset på eftersom det blev som att köra in i en vit vägg!!! Jippie, nu kommer vintern! =) |
|
Däremot har Chili lite svårt att ligga lugnt kvar när kissen far iväg i 190 genom huset, då vill Chili vara med och leka så då ser man först Måns-Oskar i full sula genom huset och efter kommer Chili travandes. Sen stannar de och busar en stund och sen drar kissen iväg igen... =) Efter att ha stått ut med den här cirkusen ett tag så tröttnade jag och stängde in Måns-Oskar i grovköket.... *elak matte* Lite senare släppte jag ut honom och lät honom gå ut i trädgården en stund medan jag gick och duschade. Han går inte så långt märkte vi i helgen så jag trodde inte det var nån fara; visserligen var det mörkt men utebelysningen var tänd och det var helt vindstilla så även om han drog sig ner mot vägen så skulle han i god tid höra bilarna. Han behövde verkligen komma ut och springa av sig lite.... Si så där en 10-15 minuter senare skulle jag släppa in honom igen, men då kom det ingen katt... Jag tyckte jag hörde nån liten jamning samt prasslande under trädäcket, men inte kom det nån katt inte. Jag kallade och kallade, väntade en stund och gick sen ut och kallade igen, men ingen katt. Nu var jag ganska orolig och ringde Martin, som vid det här laget var på väg hem från stan, och berättade att Måns-Oskar var borta. En stund senare försökte jag igen och då äntligen dök kissen upp!! Lite smutsig i morrhåren... undrar om han trasslat in sig under altandäcket och först inte hittat ut igen? Det går inte att komma ut överallt under det, utan det är bara på vissa ställen. I lördags när han fick gå ut och undersöka trädgården så var han under altandäcket några gånger, men då var det ju ljust och förmodligen ganska lätt att hitta ut. Däcket är rätt stort, typ 50 m2k, och jag vet inte riktigt hur det ser ut med reglarna; det kan vara lite trångt på vissa ställen misstänker jag. Nåja, skönt att Måns-Oskar dök upp igen i alla fall. =) |
|
|
|
Vi var 5 ekipage samt att vi fick en extra-figge i form av Martin - det var uppskattat då många av ekipagen behövde en manlig figge att träna på - vi är ju bara tjejer i gruppen och det är nog inte helt fel att ha manliga figgar ibland också... Loke (wheaten) fick börja, tyvärr mådde han inte riktigt bra (ont i magen) så han fick bara ett skick. Det gick bra, men det var inte alls samma fart i honom som det brukar vara och han ville absolut inte ha godis, så det fick räcka med ett skick för hans del. Nästa ut var Soda (mellanpudel), riktigt elegant i sin nya klippning. Rätt kul att se en utställningsklippt pudel fara fram som ett jehu i sökrutan! =) Soda blev lite distraherad på första skicket (Anna-Karin var på väg till sin bil för att hämta ut sin hund och värma upp) men det hela löste sig och Soda var jätteduktig och tog sin fasta rulle (norsk-varianten) utan problem. Nästa skick, på Martin som låg upp i backen, gick bra det med; Soda tog sin lösrulle men sen på påviset ville han inte alls kampa med Martin, som tydligen plötsligt var jätteläskig. Det blev godisbelöning istället och sen gjordes ytterligare ett skick på nytt ställe, med Martin som figge och rejält med godisbelöning och nu gick det bättre. Tredje hund var Bella (blandras). Hon var inte helt fokuserad på vad hon skulle göra, å andra sidan har hon bara varit med och tränat två gånger tidigare. Hon löste dock de två motvinds-skicken skick bra, lite svårare hade hon när det sen var medvind och hon inte fick nån vittring från stigen. Till slut löste hon ändå uppgiften med lite hjälp. Det får bli lite fler flyende figgar för hennes del några gånger fram över. Jim (golden) var nästa på tur. Han gick jättebra och var inte speciellt "på" figgarna heller - han är annars lite som Kenzo, fast kanske inte lika våldsam... ;-) Tre skick löste han utan problem. Sist var det jag och Kenzo. Han fick också tre figgar; två i motvind, en i medvind. Han är väldigt fokuserad och vet precis vad som är på gång och denna gången skötte han sig riktigt bra hos figgarna. Vi hade bestämt att de skulle få korrigera honom med ett rejält "nej" om han började trampa omkring på dem och allmänt vara bufflig, men det behövdes inte några korrigeringar, vilket kändes jättebra. Skicket i medvind blev utan att det var tänkt det ett tomslag, då han gick lite för långt bort, men det är inga som helst problem att skicka om honom och andra gången hittade han figgen. Det märks dock att konditionsträningen varit dålig nu sen kvällarna börjat bli så mörka - han var rejält trött efter tredje figgen. Vore skönt om det kom lite snö sen, för då kan vi köra intervaller på "lilla" grusvägen utan att det är så hårt underlag samt att man ser mycket bättre eftersom det blir så mycket ljusare när det är snö. Vi avslutade träningen i vårt kök, med kaffe/te och äppelkaka samt genomgång av hur det gått. Sen tittade vi också igenom de bilder jag tagit under träningen. Ska lägga ut dem på nätet så fort jag hinner, det blev en del riktigt fina bilder. På kvällen var Martin och jag hos hans föräldrar och åt en kanongod middag. |
|
Det blev fritt följ, läggande och ställande under gång, apportering (som var riktigt bra) samt fjärrdirigering. Sen testade vi en inkallning enligt 3:an, med kommendering av Lisa. Det gick kanon! Full fart, tvärnit, sen ryckte det lite i honom men han tjuvade inte (han går inte på kommandon från den som kommenderar, däremot så trodde han nog att mitt inkallningskommando skulle komma snabbare än vad det gjorde, därav att han stod och "ryckte"...) och sen full fart och en jätteinbromsning (stora spår i gräset!) och ett snyggt läggande, till slut full fart in till mig och sen formligen kastar han runt rumpan och blir sittande och stirrar upp på mig och väntar på sin belöning. Skitsnyggt, helt enkelt! =) Några hopp-apport provade vi också på; första gången försökte han gå runt hindret på tillbakavägen, andra gången försökte han gå runt på utvägen, tredje och fjärde gången blev jättebra. Vi har knappt tränat detta momentet så det var ganska nytt för honom, men det lär inte presentera några större problem, förhoppningsvis. Vi testade även lite rutan - med Chili kör jag så att vi står nån meter utanför rutan och så kommenderar jag och då får han själv hitta sin position i rutan, när han är rätt klickar jag och belönar. Idag kunde jag faktiskt flytta ut nästan 3 meter från rutan och han klarade det... några gånger. Sen blir han trött - jobbigt att tänka själv - och då blir det lätt lite fel. Men han är duktig så länge han inte är för trött - han inser att han ska vara i mitten av rutan och tittar verkligen runt omkring sig så att han hamnar rätt. Häftigt - så här borde jag försökt göra med Kenzo också, redan från start. Jaja. Man lär sig av misstagen, förhoppningsvis... Vi avslutade med att Lisa hämtade Oliver och så gjorde vi en platsliggning. Nu ligger Chili tyst och stilla varje gång, i alla fall när vi kör på just den planen och med någorlunda kända hundar. Jag använder klickern och belönar honom emellanåt, och ibland även bara med rösten när jag ser att han ligger fint (bra med en spegel så att man kan hålla koll). Skönt ändå att det går på rätt håll, dock tror jag det kommer att ta tid innan han ligger tyst och stilla på bortaplan eller med många okända hundar runt omkring honom. Därefter var det Kenzos tur. Började med fritt följ som faktiskt gick riktigt bra. Jag är försiktig med belöning just i ff, eftersom det verkar vara ganska självbelönande för Kenzo - han taggar upp sig ganska rejält efter en stunds fritt följ. Tur att det momentet kommer först... skulle det ligga efter något "fartmoment" som t.ex. inkallningen så hade det nog blivit mycket slarvigare än det redan är... Därefter "dumrutan" där han för ovanlighetens skulle gjorde fel - han la sig på sittandet. I och för sig vet jag vad det berodde på - han var supertaggad första sträckan och när jag kommenderade "stå" så stannade han inte! Mycket ovanligt att han inte åtlyder ett kommando... men han bara hängde på vid min sida och såg ut som att han väntade sig godis eller nåt - supertaggad! Jag fick kommendera "stå" 3 gånger för att få stopp på honom!! *häpen* Vid sittandet sen så tänkte jag att jag nog fick ta i lite - men det borde jag lärt mig att det går inte där, då lägger han sig istället. Efter lite trixande så blev det till slut bättre, men då var han så het i fria följet mellan positionerna att det inte blev så snyggt.... fattar inte vad det är som är så kul med fritt följ? Han är lustig, mitt Kenzo-hjärtegull. =) Testade rutan - 1:a skicket perfekt rakt in i rutan! Jippie! =) Sen höll vi på en stund - jag drog upp honom med bollen så han var supertaggad; sen sa jag antingen "hopp och lek" eller "rutan" och så fick han springa till rutan, kom han rätt så la jag honom och kastade sen bollen som belöning. Det fick honom enormt mycket mer positivt inställd till rutan. Efter en stund flyttade jag rutan, sen körde vi lite andra moment mellan en stund (kryp, skall) och sen fick han springa till rutan igen. Startade mot "gamla" stället, men insåg snabbt att ingen ruta fanns där. Fick syn på konerna och drog till rutan, men kom fel - för långt till höger. Jag kommenderade honom att stanna, sen visade jag med vänster arm ut åt sidan och kommando "rutan" och till min jättestora förvåning så gick han rakt in i rutan! Självklart avslutade jag med att lägga honom och kasta bollen. Känns som att vi hittat en bättre form för att träna rutan - det ska helt klart vara bollen som belöning, eftersom godis dämpar honom medan bollen drar upp honom och gör att han plötsligt tycker att rutan är riktigt rolig! =) Hopp med metallapport testades, det gick bra. Jag försökte även få upp farten in med metallapporten på den vanliga släta apporteringen, men jag kan banne mig inte få honom att galoppera - jag satte honom med apporten, gick nästan hela planens längd, viftade med bollen och kallade sen in honom samtidigt som jag började springa. Det hade i vanliga fall fått honom att rusa som en galning - nu travar han, visserligen så fort han kan, men han vägrar fall in i galopp! Det är som om han blir "låst" när han har metallen i munnen.... Jag vet att han ogillar att hålla i den - det skramlar rejält när han sitter med den, och det verkar som att det är helt omöjligt för honom att galoppera med den. Jag tror i och för sig att det är en vanesak, men frågan är förstås hur jag ska kunna få honom att förstå att det går att galoppera med metallapporten i munnen... Undrar om jag kan testa att ha med den när vi är ute i skogen; kanske blir det bättre fart på honom om han ska hinna ifatt hela flocken? *funderar* Vi jobbade sen lite med fjärren - han gör skiftena bra nu och är ganska rejält taggad, dock flyttar han sig ibland i sidled! Han kan även flytta sig både framåt och bakåt, men om han inte är fullt så taggad så blir det inte så farligt. Just nu jobbar jag med att stå på nära håll för att verkligen se till att skiftena blir bra och exakta. Slutligen fick han även testa tungapporten. Det ser jobbigt ut och han är väl inte helt förtjust, men den verkar i alla fall inte vara lika äcklig att ta i som metallapporten. =) Kvällen avslutades med att jag satt en stund i klubbstugan och pratade med en del folk. Ytterst dåligt med folk på klubben ikväll, för övrigt. Vi var väl 4-5 person... Jag har ju i och för sig själv kännt att det är motigt att komma iväg till klubben och träna om kvällarna, men när man väl kommer igång är det ju jättekul. Tänkte just på det här att träna flera hundar - jag skulle lätt kunna träna ytterligare en hund, i alla fall när det gäller lydnadsbiten är det inga problem. Är jag ändå på klubben kan jag lika gärna köra 3 som 1 eller 2. Fick frågan ikväll om vi funderade på en hund till, nu när vi inte har kvar Diva.... Tja... funderingar finns ju alltid där, men jag ska nog vänta nu och se, ett tag i alla fall... tror jag.... =) |
|
Det slutade med att vi åkte hem, rastade, gjorde te och mackor, tände en brasa i kaminen och satte och och tittade på Vita Huset som vi spelat in. Nå, ska jag vara helt ärlig så blev det faktiskt träning ändå. Efter maten så skulle Martin gå ner och fixa i garaget - han måste byta bromsok på 740:n inför besiktningen. Då passade jag på och gick ut och tränade en stund i trädgården. Började med Chili och jobbade framförallt på att få honom lugn och lite mer säker i momenten. Senaste tiden har jag testat att ställa lite hårdare krav på honom, men det har inte funkat något vidare. Han är vek, egentligen mycket vekare än Kenzo, och när jag ställer krav så förstår han inte riktigt och då blir han osäker. Jag har kikat lite på filmerna från helgens tävling (som för övrigt finns på Chilis Lydnadsklass 2-sida nu om någon vill se...) och han nosar en del, men bara när jag vänder mig om! Läggande under gång är perfekt (nästan i alla fall...) och han ligger som ett litet ljus, tills jag vänder mig om; då börjar han nosa. Samma sak i fjärren - han nosar massor, speciellt när jag är på väg tillbaka. Det syns tydligt på filmen, däremot syns det inte på filmen av läggandet, då Martin slutade filma precis innan jag fick order att göra halt och vända mig om. Så nu beslöt jag mig för att jobba med det här och försöka få tillbaka den pigga och glada Chili som tycker att lydndsträningen är dagens roligaste grej... =) Framför allt jobbade jag med återgångarna; jag fick direkt nosningar när jag gick tillbaka efter läggande under gång och eftersom vi är hemma i vår egen trädgård så vet jag ju att gräsmattan faktiskt inte är så intressant - han nosade inte nån gång mellan momenten eller under hopp och lek, så det var helt klart kopplat till att han blev osäker på mig. Syntes även tydligt på ställande under gång; där doppade han ner nosen lite och sen fällde han väldigt tydligt öronen och såg lätt ynklig ut. Jag använde mig av klickern och klickade honom vid lite olika tidpunkter på min väg tillbaka och det tog inte många gånger förrän han glatt låg och väntade på min återgång istället för att nosa eller vända bort huvudet. Vi körde även en del apporteringar och nu fick jag faktiskt fram det där som han annars bara gjort på tävling - nämligen att han släpper apporten 2-3 meter ifrån mig. Även här använde jag mig av klickern och eftersom han är ganska rejält godissugen så är det en ytterst bra dragning. Jag klickade när han kom in och vände runt och precis var på väg att sätta sig med apporten, under förutsättning att han inte släppt den på vägen. Han är lite lustig, för även om han släpper den så plockar han upp den igen utan kommando, så han vet ju hur det egentligen ska vara. Ska försöka tänka på det på tävling att jag inte ska ge något nytt apportkommando om han släpper den, för då får vi ytterligare nerdrag för det - han tar ju ändå upp den själv igen så ett extra kommando gör bara att vi förlorar mer poäng. Hur som helst så blev apporteringarna kanske inte strålande, men tillräckligt bra i alla fall. Även tugget minskar när jag klickar honom, eftersom han blir helt stilla när han förväntar sig godis eller i alla fall ett klick. =) Sen tog jag ut Kenzo en stund och började med lite fritt följ, som gick bra. Därefter "dumrutan" och för en gångs skull så gjorde han fel på sitt - han la sig. Det berodde troligtvis på att jag hade sagt till honom att skärpa sig lite innan vi började momentet och sen gav jag ett något för hårt sitt-kommando. Nästa gång gick det mycket bättre. Det är annars väldigt ovanligt att han gör fel på de olika positionerna i just det här momentet. Därefter jobbade vi lite med återgången i vittringsapporteringen - jag la bara ut en pinne och så fick han klick och boll när han kom in med den. Även metallapporten gjorde vi samma sak med, men där får han inte upp farten; han tycker att den är jätteläskig att hålla i och det skallrar om apporten när han håller i den... Dock har det ju visat sig att hopp-apport med metallen blir bättre än en vanliga "slät" metallapportering vilket ju är positivt inför elitklass. Sist men inte minst jobbade vi med fjärrdirigeringen. Den börjar bli riktigt bra nu igen; jag har försökt att få honom att vara lite mer stilla i skiftena, dvs. bara räta ut eller fälla ihop benen i skiftet stå-ligg och tvärtom. Vid skiftet upp till sitt från ligg vill jag att han håller rumpan stilla och vid skiftet sitt från stå vill jag att han sätter sig "bakåt" - alltså inte flyttar sig bakåt, men viker ihop bakbenen typ, istället för att "skutta framåt" med bakdelen. Det ser riktigt lovande ut och jag har gått tillbaka till att belöna med bollen - en tennisboll eller mindre snör-boll som jag kan ha dold i handen och kasta när han gör ett riktigt bra skifte. Det funkar kanon, han är supertaggad. =) Jag testade att ställa lite mer krav på Kenzo, bara för att se lite hur han reagerar, jämfört med Chili. Om jag ställer krav på Kenzo, säger åt honom att skärpa sig och är lite allmänt "på" honom så gör det honom bara mer taggad... Däremot får jag absolut inte blir arg; då vill han inte vara med längre. Men lite allmän press på honom gör alltså honom bara mer taggad. Något jag definitivt inte ska använda inför fria följet, för då blir han alldeles för het och går för långt fram. I andra moment däremot är det jättebra, framför allt i de moment där man vill ha lite fart och energi - apportering, vittringsapportering, hopp-apport, fjärr, inkallning. Avslutade inomhus med lite enkelt krypträning. Kenzos kryp är ganska hyfsat, Chilis kryp är det inte. Men det kan nog bli med tiden. =) Lillkissen, som fortfarande inte fått något namn (fast nu har vi några som vi funderar på), har verkligen gjort sig hemmastad hos oss. Nu hälsar han hundarna med kel eller bus. Kan säga att Kenzo inte direkt uppskattade att bli överfallen av en lekgalen kattunge när han låg i "sin" soffhörna och kopplade av... Kenzo formligen FLÖG ner från soffan och vägrade sen att gå dit och lägga sig igen så länge katten var i närheten. ;-) I går försökte jag köra fjärrdirigering med Chili. Vi var i köket och det blev en ganska rejält störning för Chili när lillkissen överföll Chilis viftande svans hela tiden! =) Jag är ganska förvånad över att Chili hade sinnesnärvaro nog att ändå klara skiftena i fjärren.... det var rätt skickligt; han är nämligen väldigt förtjust i katten och vill gärna busa med honom, men trots det kunde han alltså koncentrera sig på vad jag sa. Det går framåt med hans koncentration, helt klart. =) |
|
När vi gick och la oss så tog jag helt enkelt med kissen (som vi ännu inte kommit på något bra namn åt) in i sovrummet och han däckade i sängen; förmodligen helt slut efter kvällens upplevelser. I morse vaknade han dock vid 7-tiden och ägnade sig åt att anfalla mina tår genom täcket - inte helt uppskattat av mig, så han åkte ner på golvet och sen fick han roa sig själv några timmar; han busade omkring lite ett tag, men sen lade han sig tydligen och sov inne i den bäddsoffa som för tillfället (i väntan på lite ommöblering i arbetsrummet) står på högkant i hallen. Jag hittade inte honom någonstans när vi senare gick upp, men med Chilis hjälp gick det bättre. =) Idag har lillkissen varit ganska lugn större delen av dagen. Jag var iväg och tränade sök och under tiden så låg han bara i kattboxen, som han tydligen utsett till mysigt ställe. Framåt eftermiddag/kväll blev det lite mer fart på honom och nu bekymrade han sig knappt över hundarna längre; han tycker att det är lite jobbigt när Chili springer efter honom och puffar på honom, men han reser inte ragg och fräser längre. =) Sökträningen gick bra; vi var 5 hundar och alla skötte sig bra. Vi hade lite dåligt med utrymme och det var folk i skogen precis överallt, men alla hundar fick två skick, varav det ena var ganska brant och risigt och det andra i fin slät och ganska öppen skogsmark. Kenzo var helstökig på första figgen - han trampade omkring på henne, försökte slicka henne i ansiktet och var allmänt buffligt överlycklig. Till slut tog han rullen och kom och nu höll han den snyggt ända fram till mig. Att han stökade lite kan ha berott på att jag lånade en rulle av slang och körde med vid det skicket, eftersom Kenzo vid förra sökträningen lyckades slarva bort den ena läderrullen. Vid andra skicket var han nämligen mycket duktigare och tjafsade inte alls med figgen utan tog rullen och kom direkt. Dock lyckades han ändå "knocka" den figgen, eftersom han kom i full fart och tvärnitade men inte lyckades få stopp helt utan kanade rakt in i figgen.... ;-) Vi höll till en bit från skjutbanan och idag märkte jag inga reaktioner på Kenzo, trots att de sköt ganska mycket. Vi kopplade upp hundarna i skogen en bit från rutan och de andra hundarna var totalt oberörda av skjutandet, vilket kanske gjorde sitt till för att hålla Kenzo oberörd. Även när vi sen satt och fikade nere vid bilarna så såg jag att Kenzo låg helt avslappnat i bilen trots en massa smällande och när jag sen rastade båda pojkarna en sväng innan vi åkte hemåt så small det även då men ingen reaktion alls från Kenzo. Verkar alltså vara förknippat med just att ligga plats med skott - kanske för att det smäller bakom honom och han inte är beredd på det; han är en hund som verkligen vill veta hur saker och ting går till och varför... Martin hade under tiden vi tränade fixat till isolering till luckan upp till vindsutrymmet ovanpå garaget. Garaget är isolerat men det fanns ingen lucka upp till vindsutrymmet, vilket gjorde att om vi satte igång värmen där så eldade vi en massa i onödan. Nu är det däremot fixat och i veckan ska Martin ge sig på att fixa bromsarna på 740:n innan den ska in och besiktigas. Resten av kvällen blev lugn; vi tittade på video, åt middag, eldade i kaminen och kopplade av. Skönt med helg, synd bara att den tar slut alldeles för snabbt... |
|
Jag drog startnr. 3 (av 6 startande) och på platsen gick det ungefär som vanligt - Chili pep och flyttade sig lite; dumt nog så gör han en rörelse framåt när han byter ställning, så det blir lite kryp över det hela. Nåja, jag räknar inte med full poäng på platsen; han klarar det helt enkelt inte. Inför lydnaden peppade jag upp honom och när vi gick in på planen så tyckte jag att vi hade ganska bra kontakt. Fria följet gick också hyfsat, men sen kom läggande under gång. Han la sig jättefint (såg jag på filmen sen) men när jag har vänt mig och ska gå tillbaka så nosar han som en galning... =( Inkallningen gick däremot kanonbra! Full fart, tvärnit (så mycket som en så pass stor hund nu kan tvärnita) och full fart in till mig, en snygg snurr in och sen satt han perfekt med full kontakt upp mot mig. Det kändes riktigt bra! Ställande under gång såg också bra ut, ända till jag är på väg tillbaka - då går han mot mig! Det har han då aldrig gjort förut.... Apporteringen - ja, vad sjutton ska jag göra åt den? På träning funkar det jättebra, även om jag lånar någon annans apport, men på tävling funkar det bara inte! Han rusar ut, tar apporten jättebra och sen är det bra fart in, men ca. 2 meter från mig släpper han apporten... Så gjorde han alltså även idag. *suck* Fjärrdirigeringen; där låg han och kikade mot andra delen av planen där de körde lydnadsettan. Därav fick jag ge ett dk på ett av sättandena, samt att han även här nosade rejält när han låg ner. Hoppet gick bra, det fick vi 9.5 på, det såg jag och det blev även 9.5 på helheten. Det kändes inte något vidare och Martin och jag var överens om att vi förmodligen fått ihop 150-nånting. Så väntan på prisutdelningen var ganska seg; jag ville mest åka hem och koppla av. Till slut var det äntligen dags. När de kom till 6:e och 5:e plats var på 120-nånting respektive 150. Sen kom 4:e plats - 160 poäng! Och det var inte ens vårt namn de ropade upp!! Jag tappade nästan hakan. På tredje plats var det däremot vi - 161 poäng hade vi fått ihop! Kan ju säga att den där 10:an på inkallningen räddade verkligen det hela!! =) Så nu är Chilevippen uppflyttad till lydnadstrean; dock ska vi ut och tävla tvåan lite mer, jag vill ha LPII på honom och dessutom behöver vi ut och träna på andra klubbar så att han blir lite mer säker i nya miljöer. Skönt var det i alla fall att vi fixade det, även om det var på gränsen. =) |
|
Hade egentligen tänkt åka ut och spåra, men det tog längre tid än beräknad på Tornby, eftersom det var massor med människor överallt och sen på vägen hem började det regna. Så istället för att åka ut i skogen och spåra så gick vi en skogspromenad hemmavid och letade trattkantareller. Faktiskt hittade vi en hel del; det blev ca. 2 liter. Resten av kvällen blev lat; jag pratade bort några timmar i telefonen med en annan beauceronägare och Martin höll till i studion. |
|
Vi gjorde också en platsliggning och Chili låg riktigt bra - helt stilla och tyst (jag kikade på honom i spegeln som sitter på skjulet). Äntligen - det är nog första gången han ligger så bra på klubben, i alla fall ihop med andra hundar. Lägger jag honom med bara Kenzo, eller ensam, så går det alltid bra; då ligger han tyst och stilla. Efter den gemensamma träningen så fick Chili ligga i bilen och så tog jag ut Kenzo och tränade ett pass med honom. Han var peppad och gick väldigt bra, utan att slå över och bli för taggad - hans position i fria följet var riktigt bra. "Dumrutan" gjorde vi och den sitter perfekt - han är helt stabil i sina olika positioner och väntar tills jag är vid hans sida och säger "fot" innan han startar igen och han förväxlar aldrig positionerna. Jätteskönt att det funkar så bra. Jobbade även med att dra upp tempot lite vid tillbakagången på metallapporteringen och vittringen, med hjälp av en boll som jag kastade bakåt. Det gick bra, fast han ville inte släppa apporten och ta bollen förrän jag sa gav honom tillåtelse genom att kommendera "loss"... =) Testade även hopp-apport med metallen och det är helt klart så att han gör det bättre än vad han gör en "slät" metallapportering, vilket känns positivt. Rutan - ja, det var vi ju bara tvungna att köra. Jag hade satt upp en ruta nära den halvstora stegen, eftersom han verkar ha svårt med rutor som står intill andra saker. Mycket riktigt så fick han problem när jag skickade honom, men när jag skulle kalla in honom och försöka igen så vände han åt "rätt" håll och fick då syn på musmattan i rutan och fick bråttom in för att trampa på den. Så det blev ju rätt bra ändå. Skickade honom några gånger till, tog sen bort musmattan och skickade ytterligare gånger och det gick bra hela tiden. Verkar som att han börjar inse att han ska till mitten av rutan - vi får se om det varar... det här momentet ser jag absolut inte som ens halvfärdigt, eftersom Kenzo inte alls är säker i det. Började lite smått kika på apportering med dirigering, dock helt utan biten "sända till konen" - vill inte ställa till det med koner och rutan just nu. Det går ju bra att köra in apportering med dirigering utan att ha med den där första biten med sändandet till konen - jag kan helt enkelt ställa Kenzo en bit framför mig och sen backa bak och stå och dirigera honom. Idag testade jag med dirigering med en apport ute först åt höger och sen åt vänster; höger gick lätt, vänster var svårare men så var gräset också högre på vänster sida så han hade svårt att se apporten. Sen fortsatte vi med att jobba med att jag ställde honom och sen dirigerade antingen vänster eller höger, när han gick åt rätt håll så kastade jag bollen så den landade framför honom - han såg aldrig att bollen kom från mig eftersom han var fokuserad ut åt den sida jag kommenderat. Det gick riktigt bra; han är väldigt mån om att försöka förstå vad jag vill och menar. Avslutade med lite mer rutan där jag ställde honom en bit utanför rutan (2-3 meter) och sen försökte få honom in i rutan - det är det som varit största problemet för oss; kommer han rakt in i rutan så fixar vi det, men missar han rutan så kan jag sen inte dirigera in honom. Nu fick han gå in 3-4 gånger och så belönade jag med bollen när han hamnat rätt och jag lagt honom. Jag måste helt klart köra rutan mer med bollen som belöning - han blir mycket piggare och får bättre fart än när jag kör med godis. Sen fick det räcka för den här kvällen och vi åkte hem för att äta lite. |