Dagbok om vardagslivet med våra hundar

Idag har vi besiktigat Saab:en. Det var sista dagen idag och Martin hade fått en tid först nästa vecka, men så hittade han en tid idag, typiskt nog hade vi ju då inte kört Saab:en idag utan tagit Volvo:n så vi fick helt enkelt åka hem på lunchen och byta bil. Vi åt lunch ute på altanen i det underbara vädret och inte sjutton ville man åka tillbaka till jobbet sen. Halvtid vore rätt lagom att jobba... synd att man inte klarar sig på det. =(

Glömde ju skriva att Saab:en gick igenom! Inte så illa för en bil som vi gett 600 kr för samt att Martin bytte bromsbelägg på den för en kostnad av 200 kr. =) Det finns visserligen en del andra saker att fixa till på den, men den går hur snällt som helst och både sommar- och vinterdäck är nästan helt nya, så bara däcken är nog värda mer än vad vi gav för bilen. Då gör det inget att motorhuven har en annan färg (bytt efter en krock) och att höger framskärm är bucklig (efter samma krock). Bilen är numera döpt till Pärlan... =)

Vi ska kika lite mer och se vad vi kan hitta och hur mycket vi kan/vill lägga, men det ser faktiskt ut som att det kan bli en ny bil trots allt! =)

Idag skulle vi egentligen tränat, men då vi fått höra att det går kennelhosta på klubben så avstår vi. Det får bli lite träning hemma istället.

Kenzos sår i tassen ser väldigt fint ut, får han bara ha tratten på några dagar till så är nog såret helt läkt och då kör vi igång konditionsträningen rejält igen. Igår hade han lyckats plocka av sig bandaget, men sen hade han inte kommit åt att slicka under tassen, så det var ingen fara. Värst är ju om han kommer åt att slicka för då slutar han inte slicka förrän han slickat upp ett rejält sår.

Lite lustig är han allt, min Kenzo. Han äter ju uselt nu när han fäller, men om vi håller igång honom så blir han hungrig och då går maten ner. Nu har han tagit det lugnt några dagar pga. såret i tassen och genast äter han jättedåligt igen. Men om man då busar med honom, kommenderar "skall" eller liknande, ja då blir han riktigt till sig och när man sen säger att han är duktig så belönar han sig själv genom att äta en klick foder. ;-) Igår fick jag göra så; jag puffade på honom och sa åt honom att morra; det kan han nämligen göra på kommando. När han sen morrade lite mer och skällde till så hoppade jag undan och det tyckte han var så himla roligt att han studsade efter mig och skällde några skall till och när jag sen berättade hur duktig han var så kastade han sig över maten. *flinar* Den hunden är nog inte riktigt som alla andra, men rolig är han... för det mesta i alla fall. =)

Nu börjar vi istället luta åt att vi ska byta bil. Volvon är dessutom lite trång med tanke på att vi har tre hundar. Så vi stack lite tidigare från jobbet och åkte till Jönköping för att titta på några bilar. Den som vi fastnade för är en Chrysler Grand Voyager -94, en rejält stor bil med gott om plats för hundburar och ändå kan man ha några passagerare samt packning. Vi provkörde den och den kändes bra och såg fin ut. Den är nybesiktigad och i bra skick så vitt vi kunde se.

Så vi var riktigt glada och nöjda när vi åkte hem. Vi tänkte dock surfa lite mer på nätet för att jämföra priser samt att vi även skulle kolla lite med bilkunnigt folk. Glädjen blev dock kortvarig när vi upptäckte att vi inte får dra husvagnen, i alla fall inte på vanligt b-körkort.... *suckar* Det är tydligen inte vår dag idag. Husvagnen är inte speciell tung, den väger 1080 i totalvikt, men det gör ändå att det går över 3.5 ton. Skit också. Nu vet jag faktiskt inte vad vi ska ta oss till.... det får väl bli en Volvokombi igen, fast egentligen behöver vi ju något större. Fan. Nu går jag och lägger mig och struntar i den här hopplöst kassa dagen. =(

Hur som helst, vi satsar på att få tassen att läka snabbt och kunna konditionsträna ordentligt, så ska vi nog kunna starta på nästa tävling som vi är anmälda till, vilket är om drygt 2 veckor. Nu äter han i alla fall ganska bra... man får vara glad för det i alla fall. ;-)

Vi kom till Norrköping lagom i tid för att se några starter i lydnadsklass 2. Först var det ett beauceronekipage - Richard och Balder (från samma kennel som Kenzo och Chili). De hade tyvärr fått en 5:a på platsen då Balder satte sig upp och sen gjorde de ett lite halvslarvigt program; Balder var väldigt okoncentrerad i vissa moment. Det var lite blandad kompott - 10 på fjärren t.ex. men bara 6.5 på fria följet och det hela slutade med 137 poäng. Därefter var det en av mina sökträningskompisar - Anna-Carin med sin blandrastik Bella. Här gick det desto bättre; ett kanonfint program resulterade i 181,5 poäng och klassvinst! Grattis!!

Vi fick även träffa Inger och Richards nya hund, en liten harlekinfärgad beaucerontik på 7 månader. Jättesöt och helvild... ska bli kul att se vad det blir av henne i framtiden. Hon verkar i alla fall ha krut så det räcker till, vilket jag för min del tycker verkar trevligt. =)

Sen fikade vi lite och jag tog ut Sarabi en stund så hon fick lite miljöträning. Hon sköter sig verkligen kanonbra, det enda man får passa henne lite med är andra hundar - hon tycker att det är lite läskigt med främmande hundar som hälsar på henne, speciellt om de är lite burdusa. Människor däremot är hon neutralt vänlig mot, vissa hoppar hon upp på lite snabbt och hälsar på och hon accepterar att bli klappad och kelad med utan problem. Nya miljöer stör henne inte; hon satt på en bänk på altanen och sen började hon klättra över räcket, där hängde hon och kikade ner och såg ut som att hon funderade på att hoppa ner - 2 meter eller nåt sånt... det bekymrade väl inte henne något. ;-)

Nästa ekipage som vi tittade på var Lydia och hennes golden Jim, som tävlade lydnadsklass 3. Förra helgen i Vadstena fick de ju ihop 254 poäng; retligt med 1 poäng från 1:a-pris. Idag stämde allting bättre och de gjorde fina 282,5 poäng och blev 2:a i sin klass! Grattis!!

Sista ekipaget som vi tittade på var i lydnadsklass 2, det var Thomas med sin beauceron Gibson. De gjorde även de ett halvhyfsat program och slutade på 145 poäng. Det var lite småmissar här och där men överlag såg det väldigt trevligt ut och de kan säkert fixa ett 1:a-pris nästa gång.

Sen tänkte vi åka hemåt och nu äntligen hade solen kommit fram. Det resulterade dock i att den parkeringsplats där vi ställt oss inte längre var frusen och fin som när vi kom utan istället lerig och hal och vi upptäckte att vi helt enkelt satt fast! En snäll kille kom och hjälpte oss och med förenade krafter så lyckades vi knuffa bilen samtidigt som Martin trixade lite med att svänga så att han skulle komma loss ur de uppkörda spåren och så vips var vi loss!

I Linköping hämtade vi upp en kompis, hjälpte honom att kabla igång hans bil och sen åkte vi ut till oss, eftersom Martin ska hjälpa honom att fixa bilen. Medan vi höll på med bilen fick jag ett SMS från Angelica, som var nere i Burlöv och tävlade lydnadsklass 3. De hade fixat 1:a-pris och inte nog med det - de vann klassen på 269,5 poäng! Jättestort grattis - jag vet hur Angelica har kämpat med hitta ett sätt att få samarbetet att funka och nu verkar det ha lossnat! =)

Efter lite te och mackor så gick Martin ner och fixade med bilen medan kompisen, som inte kunde göra så mycket för att hjälpa Martin, istället gick ut och slog lite på den sten som finns i något som kunde varit en välfungerande carport om det inte vore för den här stenen.... Det är intressant - man har alltså byggt garaget och sen en carport bredvid och låtit den här stora stenen vara kvar... nu går det ju inte att t.ex. spränga bort den för då flyger ju även garaget åt helsike, men det kunde man ju gjort innan man byggde något alls där? Jag fattar bara inte hur de har tänkt, men vi ska i alla fall försöka slå bort den - även om det kommer att ta tid, för den är ganska stor, den när nog typ drygt 1 meter hög och minst lika bred vid basen. Vore ju väldigt skönt om vi kunde använda den carporten.

Jag planterade lite penséer (nu hade jordsäcken stått inne sedan igår och tinat lite mer så jag kunde använda jorden...), städade hundgård och hundhus, bakade en kladdkaka och började röja upp i örtagården. Sen fikade vi på altanen - vädret var inte lika varmt och fint som igår men det gick att sitta ute om man hade en fleecejacka eller liknande på sig. Hundarna låg mest på altanen och kopplade av.

Påskhelgen är slut och i morgon är det jobb igen... puh... nackdelen med att vara ledig i flera dagar är ju att det är så mycket jobbigare att komma igång igen.

Just ja, vi försökte kika på tvättmaskinen igår; det stinker surt ur den och vi misstänker att något har fastnat någonstans, kanske en strumpa eller något sådant. Tyvärr kommer man inte åt runt trumman och i avloppsfiltret sitter inget, så det blir till att ringa efter reparatör. =(

Jag tog henne för övrigt på bar gärning igår morse; de låg i grovköket för att torka efter morgonrastningen och så hörde jag en duns. Smög ut och kollade och jodå, hon hade tagit Martins ena känga och låg och tuggade på den. Hon åkte på en omgång och sen var hon inte alls intresserad av att tugga på skor längre.... Hon fick tyvärr chansen att tugga på en del grejor i veckan som gick; Martin var hemma onsdag och torsdag och på onsdagen hade hon lyckats tugga sönder en stor tennisboll som Kenzo och Chili haft jättelänge - hon lyckades få hål på tyget och även få hål på själva bollen (synd på grabbarnas favoritboll...) - och sen dagen därpå var Martin lite slarvig (med tanke på vad som hänt dagen innan borde han nog tänkt sig för lite...) och då drog hon ut innersulan på en av hans tennisskor och tuggade sönder den i småbitar. Tur att skorna redan var slitna och mer eller mindre behövde bytas ut, men irriterande att hon fått chansen att tugga på något. Nu har vi ögonen på henne lite mer och förhoppningsvis ska hon inte få chansen att göra något sådant igen.

Även idag har vädret varit helt underbart. Vi har varit inne i stan en sväng för att handla lite; det blev några penséer, några sticklingar (petunior, fuchsior och passionsblommor) samt nya framsidor till våra fågelholkar. Dessutom lite kattmat, hundgodis och en algskrapa till akvariet på jobb.

När vi kom hem fikade vi på altanen och sen bytte vi framsidorna på de två fågelholkar som gått sönder. Jag skulle plantera penséerna men upptäckte att jorden, som stått inne i uterummet, fortfarande var frusen... solen har ju inte nått in där. Säcken får stå i grovköket tills i morgon så kan jag nog plantera då istället. När jag var i uterummet så hittade jag en kasse med lökar som inte blivit planterade förra året. Jag trodde att det bara var att slänga, men blev rejält förvånad när jag upptäckte att de flesta lökarna faktiskt grodde nu! Stoppade ner några i den krukan med penséer som jag började plantera i idag, ska plantera några fler i morgon.

Hundarna har fått lulla omkring ute på altanen och gräsmattan. Sarabi börjar bli hyfsat duktig på att hålla sig där; det hjälper väl att grabbarna är jätteduktiga och vet precis var de får gå och inte. Förhoppningsvis ska även Sarabi bli duktig på att hålla sig på tomten; vi har ju inget staket och även om hundarna aldrig är helt utan uppsikt så brukar de i alla fall få traska runt i trädgården ganska fritt när vi är där ute. Går vi in får de inte vara kvar själv ute; det finns gränser för hur mycket jag litar på dem. Kenzo och Chili är superduktiga och försvinner aldrig iväg, även Diva var mycket duktig och höll sig inom de gränser vi satt upp. Ska bli intressant att se hur Sarabi klarar det. Hon är nog lite mer självständig än grabbarna. Nå, vi får väl se.

Nu har vi varit ute på en promenad och även kört lite lätt uppletande. Sarabi var tyvärr jättedålig i magen; vet inte vad hon ätit men det bara rann ur henne. Hon får svälta i kväll.

Uppletandet gick bra. Jag vallade en korridor och la ut tre vanliga spårpinnar. Skickade sen först Chili; han fick kommandot "sakta" så att han inte skulle rivstarta, men nu märks det att antibiotikan börjar hjälpa för han klarade av att utan problem galoppera ut, hugga en pinne och komma in i full fart utan att han pep för att det gjorde ont. Nästa hund ut blev Sarabi och han var jätteduktig! Hon rusade ut, hittade pinnen och kom in i full fart. Jag hade en snörboll som belöning och jag viftade lite med den så att hon höll bra fart in. Hon höll pinnen hela vägen in och fick sen bollen. Sist ut var Kenzo, som först slarvade lite, men sen hittade pinnen utan problem.

Gjorde ytterligare ett skick, Chili och Kenzo var mycket duktiga, men Sarabi fick hjärnsläpp och släppte pinnen halvvägs in och ville sen inte ta den igen. Troligtvis blev det för stor dragning till bollen - den var ju mycket mer intressant än pinnen.... Jag avslutade med att kasta ut bollen och låta Sabbi leta efter den istället och då gick det mycket bättre; hon höll den hela vägen in och fick godis som belöning istället. Jag ska nog köra med lite roligare föremål i uppletandet så länge; eftersom hon inte kan apportera så kan man ju inte direkt kräva att hon ska hålla kvar föremålen och då är det bättre att använda något som hon tycker är kul så att hon verkligen håller det hela vägen in.

För övrigt så har jag i två dagar nu jobbat med hennes vardagsinkallningar. Hon har varit lite slö med att komma; hon lyssnar men det har inte direkt varit så att hon rusat tillbaka utan kommit i ganska maklig galopp. Jag gick då över till att kampa med henne, först med kopplet igår och sen idag med snörbollen och nu jäklar snor hon runt på en femöring och rusar tillbaka när man kallar. =)

I morgon skulle Kenzo och jag tävlat på Påsksmällen, men jag ringde och strök oss. Kenzo mår faktiskt lite bättre igen; han äter och är lite piggare, men han är fortfarande mycket seg och loj och det finns ingen anledning att gå in på en tävlingsplan med en hund som inte är helt bra; även om han inte är sjuk i vanlig mening så mår han ju inte bra. Fick tips om att ge honom B-vitamin och ska ta och köpa det och testa, förhoppningsvis hjälper det lite. Vi har ca. 3 veckor till nästa tävling och tills dess hinner vi nog köra upp lite kondis på honom; vägarna är så pass torra nu att jag tror att jag kan börja cykla lite med honom. Synd på Påsksmällen, men det är sånt som händer. I år hade jag ju tänkt dra igång hans konditionsträning redan i början av februari men då var han ju skadad i benet och det var inte förrän i slutet på februari som han var friskförklarad och sen har det varit ganska taskigt underlag ett tag så det har varit svårt att köra konditionsträning och sen kom den här värmen så himla snabbt, så allt det här samverkade till att det inte alls blev som jag hade planerat. Dock verkar Pemmikan verkligen göra nytta; han äter mycket bättre bara efter några dagar med Pemmikan och det gör stor skillnad i hur mycket han orkar.

Idag är det 9 år sedan min far dog. Ibland är det fortfarande svårt att fatta att han inte finns längre...

Vi skulle egentligen tävla lydnad på Påsksmällen på måndag, men jag funderar allvarligt på att stryka oss; det känns inte som någon större idé att gå in på tävlingsplanen med en hund som mår skit - även om han inte är sjuk så mår han ju verkligen dåligt. Det här har verkligen flugit på honom; förra helgen var han riktigt pigg, om än väldigt okoncentrerad vilket nog mer berodde på dåligt med träning i vinter. Men nu är han så seg så det finns bara inte.

Jag hade hoppats kunna hålla honom i form denna våren med hjälp av konditionsträning och Pemmikan, men jag hade inte räknat med att vädret skulle gå från vinter till full vår på mindre än en vecka. Så här snabbt har han aldrig blivit dålig förr. =(

Nå, vi skippar väl helt enkelt tävlingen på måndag och så drar vi igång konditionsträningen nu och hoppas att han är pigg om några veckor istället. Hoppas kan man ju alltid.

Idag ska jag börja fixa lite i trädgården. Det ser rätt ruskigt ut efter stormen i januari; det har blåst ner massor av grenar och skräp och dessutom så klipper jag aldrig ner något i rabatterna på hösten utan det tar jag nu på våren.

Vi har blommande snödroppar i rabatterna och krokus och annat är på väg upp. Härom dagen såg jag tofsvipor och i går sjöng koltrasten - våren är här, helt klart. =)

Vi fick sitta i väntrummet en stund och Chili ägnade sig mest åt att ha pipkonsert, då han ville hälsa på två samojeder som kommit in. Han är lite lustig; människor är inte alls speciellt roliga men det är däremot hundar - oavsett kön. Otroligt skönt att han är så snäll och vänlig mot alla hundar; det underlättar mycket.

Till slut var alla katter bortforslade (tror att det var många kastreringar eftersom kliniken för tillfället har rabatt på kastrering av katt) och Chili och jag fick gå in i ett undersökningsrum. För säkerhets skull, med tanke på Chilis reaktion på vet., så satte vi på en munkorg och så fick Chili en spruta. Fast han verkade tycka att en spruta inte var så farligt; han hade nog trott att Sven skulle klämma på honom så det gjorde ont, som förra gången och han verkade rätt lättade när det inte blev mer än sprutan. Sen fick vi vänta och Chili la sig ner och somnade nästan omgående. Han mådde lite illa precis innan han slumrade till, men han kräkte inte utan det blev bara lite "ulkande".

Jag fick vara med när Sven sen ultraljudade och det var rätt intressant, även om jag inte direkt kunde se så bra på skärmen. Sven förklarade dock vad vi tittade på och hur det skulle se ut. Därefter togs ett sekretprov från prostatan (jäklar så långt in man kan föra en kateter i en hund...!) och det såg INTE fint ut; det behövde man inte vara utbildad för att inse. Det ska vara typ genomskinligt men det var blodigt... inte konstigt att Chili har haft ont.

När vi ändå hade honom sövd så fick vet. kika i hans öron. Det såg dock fint ut - jag fick också titta, så nu har jag kikat på Chilis trumhinnor - och det var skönt att höra. Även tonsillerna såg bra ut, de var inte svullna men kanske lite mycket framme; han har tidigare luktat illa ur munnen men efter förra antibiotikakuren så försvann det, så förmodligen har han haft en liten infektion i tonsillerna tidigare.

Sen var det dags för antidoten och det tog bara några minuter så var Chili vaken, om än inte pigg, och stapplade med mig ut i väntrummet. Nu väntar en ny antibiotikakur samt att efter påsk får vi svar på sekretproverna och då får vi se om någon annan åtgärd ska göras. Vore verkligen skönt om det räcker med antibiotikabehandling, även om det behövs en längre kur - jag hoppas att vi slipper kastrera honom.

Nu ligger han under mitt skrivbord och sover som en stock... =)

Kenzo och jag startade i lydnadsklass III i Vadstena. Vi skulle egentligen samlats kl. 9 men pga. det dåliga underlaget så hade de bara en plan, så elit och trean blev flyttade till 11. Jag åkte dock dit ganska tidigt ändå, eftersom de andra i min träningsgrupp också skulle tävla - Lisa och Oliver i 1:an, Therese och Gabbie i 2:an, Lydia och Jim samt Kenzo och jag i 3:an och Therese och Zatoya i eliten.

Lisa och Oliver gjorde en superfin insats. Enda missen var ställandet; där la sig Oliver. I övrigt tror jag inte de hade något under 8, eller var det 8.5? Snyggt var det i alla fall och de fick ihop 155 poäng och kommer säkert att klara ett 1:a-pris nästa tävling.

Therese och Gabbie gjorde ett bra jobb, tyvärr såg jag dem inte eftersom jag var inne i stugan för lottningen just då. Jag fick dra även åt Lydia (som fotade Therese) och Therese i eliten. Jag fick startnr. 5, Lydia fick 1 och Therese fick 2.

Eliten gick före trean och Therese och Zatoya gjorde en helt klart godkänd insats. Det kalla och ibland lite blöta underlaget gjorde dock att Zatoya inte ville lägga sig, så de tappade en hel del poäng på det. Totalt fick de ihop 237 poäng och blev placerade som 3:a av 4 ekipage.

Eftersom bara en plan fanns att tillgå så tog det ju ganska lång tid. Framåt 13-tiden var det till slut vår tur. Platsliggningen gick som vanligt utan problem; Kenzo är ju väldigt säker på det momentet. Den här gången var det heller inget strul utan alla hundarna låg lugnt.

Jag satte Kenzo i bilen medan Lydia körde. Hon och Jim gjorde hyfsat bra ifrån sig, med några missar (5 på inkallningen) och några toppar (10 på fjärren!!).

När hund nr. 4 var inne hämtade jag Kenzo. Han var okoncentrerad och kändes inte riktigt "på" men ofta kan han vara sån utanför planen men skärpa sig när vi väl jobbar. Tyvärr var det inte en sån dag idag... Jag märkte det direkt på fria följet - han var slarvig, hade ingen eller dålig kontakt, satte sig snett etc. Läggandet blev ganska bra. Inkallningen - bra ställande och bra fart, men han satte sig på läggandet så jag fick ge DK.

Nästa moment var vårt ödesmoment - rutan. Jag riktade in Kenzo och han sprang.... rakt fram, när rutan så att säga låg ut åt vänster. Jag stannade honom och fick honom att gå mot rutan. Där velade han lite, men ett nytt rutan-kommando fick honom att gå in snyggt och jag la honom och han låg riktigt bra, helt i rutan. Sen började jag gå och då händer det.... precis när jag vinklar vid rutan så går han upp och springer till mig!! Det har han aldrig ens funderat på att göra tidigare. *suck*

Hopp-apport - snett sättande, slarvigt avlämnande och när jag tog apporten så hoppade han upp innan kommando. Metallapporten - slarvigt gripande, snett sättande. Vittringsprovet - bra, han byter grepp på pinnen men det tror jag inte vi får bort. Fjärren - flyttade fram ca. 25-30 cm, vilket han gärna gör när han inte är taggad.

Det hela resulterade i 225.5 poäng, absolut inte ens i närheten av vad vi kan prestera. Jaja. Vi kom på tredje plats av fem (egentligen sex men en bröt) och fick pokal; inte direkt vad vi förtjänade. Nåja, nu blir det till att träna lite mer ordentligt.

Vann gjorde Lydia och Jim, på 254 poäng... 1 poäng från 1:a-pris! Himla synd, men så som det ser ut så grejar de det nästa tävling. =)

Sabbi har fått vara med ute några gånger och har skött sig jättebra. Hon är lite osäker och får gärna upp lite ragg, men hon gapar inte på varken folk eller hundar. Nån hund gapade lite på henne och hon skulle nog kunna tänka sig att svara, men så fort jag säger till henne så struntar hon i det, och när hon väl struntat i det så är det så att säga glömt. Hon hälsade på en del folk och även några hundar. Med hundar är hon lite fånig - svansen åker ner och hon visar tänder. Är hunden hon hälsar på snäll (hon får bara hälsa på hundar som jag vet är snälla och säkra) så tar det sen bara några sekunder så går hon över i lekfullhet och kastar sig fram och ska busa. Snabba reaktioner har hon, men hon avreagerar också väldigt snabbt och hon är enkel att ha med sig ute trots mycket hundar och folk så jag är jättenöjd med henne idag.

Vädret har varit strålande hela dagen och sällskapet har varit kul, så överlag var det ju inte helt bortkastat, men nöjd är jag inte. Nå, det kommer fler tävlingar; bara att ta nya tag.

Pga. detta så hade jag bara en hund, Kenzo, med till träningen på kvällen. Vi kunde dock helt klart valt en bättre kväll att träna, men nu blev det som det blev. Planerna på klubben var allt annat än bra - antingen var det 15-20 cm blöt snö med 5-10 cm vatten i botten, eller så var det plogat och glashalt. =( Dessutom regnade det hela tiden, inte så mycket men ett stadigt droppande var det.

Vi var, trots vädret, fyra tappra som beslutat oss för att i alla fall försöka köra lite lydnad. Vi började med sittande i grupp för tre av hundarna och det gick jättebra - förutom att vi förare fick pulsa och halka omkring för att komma bakom ett skjul och gömma oss. Sen skulle jag börja och köra lite fritt följ - inte lätt på ett sådan underlag - det blev mer att jag halkade omkring och Kenzo försökte följa med någorlunda.

Sen ville jag köra rutan - det var egentligen det enda som jag ville köra - men det gick rent åt skogen. Kenzo galopperade ut, eller snarare plöjde sig fram genom den blöta snön, till rutan men sen vimsade han mest omkring och såg ut som att han aldrig varit med om det här innan. I och för sig har vi aldrig tränat på ett sådant underlag tidigare, men ändå... Fick kalla tillbaka honom och skicka om, men det gick faktiskt inget vidare.

Jag gjorde sen inte mer utan istället körde Therese igenom Zatoya. Nu fick vi omvänt resultat gentemot förra veckan; då gick Kenzo bra och Zatoya mindre bra, idag var det tvärtom. Allting såg väldigt bra ut och Therese var nöjd.

Lydia och Jim var nästa ekipage. Jim hade även han lite hjärnsläpp och strulade med både rutan och vittringsapporteringen. Lydias skor läckte och hon blev blötare och blötare om fötterna och jag är imponerad över att hon inte tröttnade och blev irriterad. =)

Under tiden de tränade så la jag ut bollen i rutan och tänkte avsluta med att skicka Kenzo till rutan en gång. Det funkade rätt bra, fast inte riktigt som jag hade tänkt mig. Han såg aldrig bollen, utan gick bara in i rutan och ställde sig, så jag la honom och sen sa jag "ta bollen" varpå man riktigt såg hur han tänkte: "Men kasta hit den då!" *skrattar*

Nå, han letade och hittade sin boll och sen fick det räcka. Avslutningsvis så tränade Lisa och Oliver lite, men Oliver var heller inte helt inkopplad och det strulade en del. Till slut rättade det dock till sig och sen ville ingen av oss köra mer utan vi gick in i stugan och värmde oss en stund. Lydia tog av sig skor och strumpor och hon kunde vrida ur strumporna - de var blötare än om de varit i tvättmaskinen!!! Jag var väldigt tacksam över mina vattentäta kängor! ;-)

Jag hämtade sen upp Martin i stan och vi åkte hemåt. Det regnade mer och mer, lite snöblandat var det. Undrar hur vädret ska bli i helgen - kommer inte att bli kul att tävla, det är ju en sak som är säker.

När vi kom hem upptäckte vi att Sabbi hade vält kompostgallret som stod för luckan till hundgården (hon var i hundhuset) och naturligtvis samtidigt lyckats ha sönder sin tratt, turligt nog hade den hängt sig som en haklapp så hon hade inte kommit åt att slicka på såret (som för övrigt läker otroligt fint) men tratten var ju trasig. Martin lagade den med silvertejp... snyggt... ;-) Förhoppningsvis behöver hon bara ha tratten en bit in i nästa vecka. Skönt att det har läkt så bra!

Igår körde jag hem lite före Martin; vi har köpt en bil till - en gammal Saab 900 GLE från -80, i faktiskt ganska hyfsat skick. Den är krockad för ett tag sedan och därmed lite skrynklig i plåten på ena framskärmen, men inte värre än att den går igenom besiktningen. Bromsarna är i princip helt slut - det är metall mot metall nu, men att byta bromsar är ju relativt lätt gjort (min mekande sambo påstår i alla fall det). Den har gått 18.000 mil och har insprutningsmotor, dragkrok och elspeglar. Manuell, tyvärr, men det får vi väl stå ut med. Vi betalade 600 kr för den, så man ska väl inte vänta sig för mycket. Det är kombi-varianten (eller halvkombi kanske man ska kalla det) och den lastar därmed en hel del, i alla fall mer än den Volvo 440 som vi har som extra-bil idag.

Hur som helst, Martin skulle köra hem Saaben men först handlade han lite prylar på Biltema för att fixa de läckande kylarslangarna på 440:n. Alltså kom jag hem först och körde direkt fast längst ner på uppfarten, innan det ens hade börjat bli uppförslut. =( Ut och skotta lite, sen kom jag loss och kom en bit upp, men sen var det kört igen. Backade och lät bilen stå medan jag skottade rent lite bättre på uppfarten (som är alldeles för lång...) och kom sen några meter till, därefter var det bara kört. Jag var ganska trött och på dåligt humör redan tidigare (sov alldeles för lite i natt) och det här gjorde mig inte på bättre humör.

Hundarna fick sig en promenad och strax efter att jag kommit tillbaka så kom Martin hem. Han hade fått stanna en gång och fylla på kylarvätska eftersom det var nästan tomt, i övrigt hade Saab:en gått snällt. Nu fick han roa sig med att backa ner 740:n, köra upp Saab:en och sen försöka få upp 740:n på uppfarten igen. Jag som svurit som bara den över att jag var så klantig och inte kunde köra, fick nu se att det nog inte berodde så mycket på hur jag körde utan mer på hur jäkla halt det var. Det föll ett snöblandat regn och det gjorde underlaget rent ut sagt såphalt. Skitväder.

Jag tappade definitivt all inspiration till att göra något vettigt, så kvällen tillbringades med TV-tittande och telefonpratande. Anneli ringde och berättade att Klara hade opererats; där fanns en unge som var död samt en fosterblåsa utan unge. Veterinären trodde att hon drabbats av en infektion; förhoppningsvis ska det inte vara något problem att para henne igen. Väldigt tråkigt att det blev så här nu, stackars lilla Klara.

Dessutom har hon visat prov på mycket fin förmåga att koppla av - första halvtimmen var hon lite orolig och rastlös, sen la hon sig ner och slappnade av och tog det lugnt. Hon börjar även lära sig att hon inte får gå ut från mitt rum hur som helst, även om jag har gått därifrån. Nu stannar hon för det mesta på tröskeln och står där och väntar.

På lunchen gick vi en sväng runt en liten park en bit från kontoret. Vi mötte en del människor och såg en del hundar på avstånd. Människor vi mötte reagerade hon inte så mycket på, men människor som dök upp lite plötsligt runt ett hörn en bit bort fick henne att få upp lite ragg på manken och vidare upp i nacken - hon såg helfånig ut... - och så åkte svansen upp och hon hade nog tänkt sig att kanske ge ifrån sig ett litet "voff" men se det tyckte inte matte. ;-)

Hon är lätt att korrigera i de här lägena, jag knyckte till lite lätt i kopplet och sa åt henne att lägga av och då slutade hon. Hon försökte nån gång att blänga lite på en dam som gick efter oss, men jag tillåter inga såna dumheter och då struntar hon helt enkelt i det.

Vi testade att gå på gallergolv när vi var ute och rastade; en bit från vårt kontor fanns en ramp med sådant golv och det fick hon gå på. Inga problem, det var väl inget med det, tyckte hon. Såna saker bekymrar henne inte det minsta - hon är supersäker!

Ikväll har jag tränat lite med vovvarna. Vädret är kallt och otrevligt så vi höll istället till i köket. Med Chili jobbade jag lite med positioner samt fjärr och han var supertaggad - det märks att det var ett tag sedan vi tränade.... Sen fortsatte vi att jobba med att han ska lägga ner huvudet på framtassarna eller golvet/marken vid platsliggningen. Det här kom han tydligen ihåg från den enda gången som vi tränat det tidigare (det är några veckor sedan nu) och ganska snabbt började han lägga ner huvudet, varpå jag klickade och belönade. Nu ska vi jobba vidare på det och börja testa det på klubben också, fast inte ihop med andra hundar till att börja med.

Sarabi fick lite positionsträning, ligg, sitt, ligg-stanna kvar samt att jag klippte klorna på henne. Hon är inte så förtjust i det, men numera ligger hon snällt på sidan och låter mig klippa några klor, sen får hon fara upp och ta en bit korv och sen får hon lägga sig igen och så klipper vi några klor till. Korvbiten ligger en bit bort så att hon kan se den hela tiden. Det här ställde till lite problem för när jag la ner korvbiten så kom Måns-Oskar farande och skulle sno den! Jag försökte jaga undan honom utan att jaga upp Sarabi som låg fint på sidan, men till slut tröttnade jag och kastade klotången mot honom (den träffade inte på honom men däremot alldeles bredvid honom) och då fick han nog och stack iväg.

Till slut fick även Kenzo lite träning och med honom blev det visitation - nuförtiden gillar han inte att bli genomkänd, för då får han för sig att han är skadad och det avskyr han mest i hela världen... *suckar* Så jag la en bit korv på en tallrik och sen fick han stå och låta mig känna igenom honom och så klickade jag och han fick ta korven. Efter några gånger såg han väldit mycket mindre störd ut av att jag gick igenom honom. Nu ska jag lägga lite energi på det här och när det funkar bra med mig så ska husse få känna igenom honom, sen går vi vidare och låter mina träningskompisar göra det och sen nån mer okänd på klubben etc. etc. Vore ju trevligt om jag kan ställa ut honom utan att han ser ut som om han håller på att avlida när domaren känner igenom honom.... jag måste nämligen ställa ut honom en gång till för att få utställningsmeriten för lydnadschampionatet - det behövs minst en 2:a utdelad efter att hunden fyllt 2 år. Kenzo har redan 2 släta 1:or men de är tagna vid 18 och 21 månaders ålder.... så vi får i alla fall ge oss in i ringen åtminstone en gång till.

Medan vi stod och skrev in oss kom veterinären förbi, stannade till och böjde sig ner och klappade Sarabi. Hon blir ju inte direkt överlycklig, men heller inte speciellt störd - hon blir mest lite passiv och verkar fundera på om det är trevligt eller inte... ;-)

När vi kom tillbaka på eftermiddagen möttes vi av en ganska pigg Måns-Oskar och en förvånansvärt pigg Sarabi. Hon hade skött sig jättebra och alla tyckte att hon var så trevlig och mysig. Jättekul att höra! Allting gick bra, förutom att hon avskydde tratten och helst inte ville gå när hon fick den på sig.

Vi hämtade ut antibiotika och smärtstillande och sen åkte vi hem. Jag gick en kortis med Sabbi så hon fick kissa, sen tog jag en lite längre sväng med grabbarna. Sabbi mådde helt klart inte speciellt bra; hon verkade ha rejält ont och hon darrade och såg väldigt ynklig ut. Hon åt några bitar korv precis när vi kom hem, men sen ville hon inte ha något. Lite senare såg jag att hon slickade sig runt munnen och jag började misstänka att hon mådde ganska illa. Vi satte oss i vardagsrummet ett tag och hon fick ligga i bia-bädden och vila och plötsligt började hon spy - det kom upp ganska mycket vatten och några bitar korv... Medan Martin fick den roliga uppgiften att torka upp så släppte jag ut Sabbi i trädgården där hon gick och bajsade - det såg jobbigt ut då hon nog hade rätt ont och inte kunde sitta ordentligt.

Efter att ha kräkt och bajsat verkade hon dock må mycket bättre. Vi vilade några timmar allihopa och hon sov lugnt. När hon sen vaknade var hon faktiskt hungrig och fick en liten portion mat samt en smärtstillande tablett plus antibiotika. Nu är hon ganska lugn och har till och med lyckats stå ut med tratten en stund - så länge vi har ögonen på henne får hon vara utan tratt, för hon verkar inte slicka speciellt mycket, men på nätterna vågar jag inte låta henne vara utan tratt. Hon gillar den absolut inte, men hon är faktiskt lugnare än vad Kenzo var första gången han hade tratt... han väckte mig tidigt en morgon genom att stå och gny i hallen - han som aldrig gnyr eller piper annars... Numera är han helt oberörd av tratten men det tog några dagar för honom att koppla av. Förhoppningsvis går det snabbare för Sabbi att vänja sig.

Vet. har för övrigt gjort ett fint arbete med såret; det är sytt med "osynliga" stygn, så det ser väldigt fint ut redan och eftersom det är en sutur som löser upp sig själv så slipper vi åka in och ta stygnen. Jätteskönt!

Det vara bara Therese och jag som tränade idag och vi började med ett sittande i grupp, vilket gick jättefint för båda hundarna. Därefter gjorde vi en platsliggning, inte heller den orsakade några problem. Sen började jag med lite fritt följ bara för att värma upp Kenzo. Planen var plogad på ett ställe men där höll några andra till, så vi höll oss i snön och jag gick fram och tillbaka på en upptrampad "stig". Förvånansvärt nog, med tanke på hur taggad Kenzo var, så var hans position ganska bra ändå; inte alls så långt fram som han ibland kan gå när han är för taggad. Therese hade redan ställt upp rutan och det var ungefär det enda moment som jag kände att vi verkligen behövde träna, så efter fria följet testade vi rutan. Kenzo rusade direkt ut till rutan, men sen var det något som luktade intressant och han började vimsa omkring och glömde vad han höll på med. Han var så pass disträ att när jag ropade "ligg" när han var mitt i rutan så vände han och kom istället; han fick nog för sig att jag ropade "hit". Jag skickade honom igen, men nu var han helstörd av det som luktade intressant, så till slut kallade jag in honom och bad om skärpning. Skickade igen och nu var han åter igen fokuserad; perfekt rakt ut i rutan, stannade fint när jag ropade och la sig perfekt. Det fick han sin boll för.

Det här var ju både bra och dåligt - jag var ju inte direkt nöjd med att han var så "nosig" först, men trevligt att se var att han kunde skärpa sig och att det inte fick honom att tycka att rutan var tråkig. Det märktes tydligt att han är mycket säkrare på rutan nu - han vet att han ska in i mitten och han går inte och ställer sig vid någon kon längre. Jättekönt!

Vi testade också ett kryp samt en fjärrdirigering. Krypet var väl inte så illa och fjärren var riktigt bra. Sen fick det räcka, det här var ett lagom genrep efter så lång tid utan träning. Vi hinner ju träna några gånger till innan det är dags för tävling. =)

Therese började med rutan och det gick helt perfekt, mycket snyggt! Sen vittringsapportering, men där var Zatoya helt snurrig och tog fel pinne två gånger. Till slut blev det rätt och sen gjorde vi om momentet två gånger (med rätt pinne på olika ställen) och hon gjorde rätt båda gångerna. Verkade mest som att hon inte var helt inkopplad på vad hon skulle göra första gångerna. Apporteringsdirigeringen blev också den bra; Zatoya var visserligen först på väg mot fel apport, men hon gick lätt att bryta och dirigera om, så det var ju inte så illa. Men sen skulle de köra rutan en gång till och då började Zatoya testa om hon inte behövde springa ända fram till konen utan kunde stanna halvvägs. Där stod hon, superförväntansfull och viftade på svansen och hoppades på godis... ;-) Sista mometet blev fjärren, som gick hyfsat, fast inte så bra som den brukar.

Vi tog en liten fikastund, fast utan fika, efter träningen. Trevligt att vara igång igen; nu känner jag hur träningsentusiasmen kommit tillbaka! Härligt! =)

När jag sen skulle åka hem så skulle jag kolla om jag fått ett SMS från Martin - han var iväg och fixade en del saker och skulle SMS:a när han var på väg hem. Då hittade jag inte mobilen... =( Letade runt i bilen men insåg snart att jag inte hade den där utan att jag förmodligen hade tappat den. Det slog mig att jag kanske hade råkat lägga den i den fickan som jag har hål i, så jag började leta precis utanför bilen och där låg den! Det var kolmörkt på parkeringen och mobilen hade stängt av sig, så det var mest ren tur att jag hittade den. Den var rätt kall och ville först inte starta, men sen gick den snällt igång. Puh... tur att jag hittade den, och tur ändå att jag hade tappat den precis utanför bilen! Men nu blev jag, för andra dagen i rad, så där mindre imponerad av mig själv... *muttrar lite*

Dagen avslutades med sen kvällsmat i form av te och nybakad ciabatta, mumsigt!

Tack och lov har jag i alla fall anmält till rätt klass, så det var bara att ringa och ändra. Nog för att Chili är uppflyttad till trean men han är knappast klar för tävling än på ett tag.

Nå, till Vadstena har jag i alla fall anmäla rätt hund (fick även det PM:et idag) men frågan är ju om jag då lyckats anmäla Kenzo till lydnadsklass II i Linköping, fast att det var Chili jag skulle anmäla dit?!? Jag skrev nämligen anmälningarna samtidigt. Jaja, det spelar ingen roll, för den tävlingen får jag ändå stryka oss ifrån då Chili inte kommer att vara färdigbehandlad till dess.

Det är kanske tur att Sarabi är av annan ras än pojkarna; förhoppningsvis blandar jag inte ihop henne med dem. Annars kan det ju blir riktigt förvirrat när jag ska sitta och skriva anmälningar för tre olika hundar till olika tävlingar. Som gjort för att klanta till det.

Jag är otroligt oimponerad av mig själv just nu. *suckar*

Dessutom har det varit väldigt milt idag - det var 4-5 plusgrader när jag åkte från jobbet och det är fortfarande 2 plusgrader nu kl. 22 på kvällen! Det lär inte bli mycket snö kvar om det fortsätter så här i veckan! =)

Nu börjar jag bli väldigt sugen på att träna hund igen! Skönt att motivationen börjar komma tillbaka! Tyvärr så är ju vår bil fortfarande trasig (bakluckan går inte att låsa upp) så det lär bara bli Kenzo som får följa med och träna på torsdag, å andra sidan är det han som ska ut på tävlingsbanorna först av alla så det passar ganska bra. Har anmält mig till några tävlingar i mars och det ska bli intressant att se hur det går. Kenzo har ju haft en ganska lång viloperiod; först pga. att jag inte var motiverad att träna när det var mörkt och kallt, sen pga. bitskadan. Nu är han enormt taggad; minsta lilla jag gör med honom får honom att bli helt salig. =)

Tyvärr har han börjat fälla så smått och det brukar innebära att han så småningom slutar äta och inte mår så bra. I år har jag tänkt testa med att hålla igång honom med rejäl konditionsträning samt extra tillskottsfoder i form av Pemmikan och så får vi se om det lyckas. Tidigare år har han ätit väldigt dåligt under ungefär en månad och då tappar han alla de muskler han byggt upp under vintern. Han äter inte så lite att han blir mager, men bara precis så mycket att han håller hullet och då är det ju muskelmassan som försvinner. När han sen fällt klart har han ingen energi kvar och sen dröjer det inte så länge innan sommarvärmen kommer och då är han ändå inte så pigg (han är väldigt värmekänslig). Min gissning är att om jag kan hålla honom i bättre kondition och hull under fällningen så kommer han att funka att tävla och träna med även i april och maj, kanske ända in i juni. Tidigare har vi fått sluta tävla runt slutat av mars och sen får vi vänta till september innan vi kan komma igång igen. Att utsträcka säsongen med åtminstone 2 månader till på våren vore väldigt skönt. Vi får väl se hur det experimentet utfaller. =)

Typiskt att det ska strula med bilen... som om vi inte hade tillräckligt med trasiga prylar just nu. Dessutom har vi inte råd att laga sakerna heller. Torktumlaren funkar inte och kan vi inte laga den själv så får vi nog helt enkelt vara utan torktumlare - det kan man ju förstås vara utan problem, men irriterande är det ändå. Vår ena bil, Volvo 440:n, har något problem med vevhusventilationen och vi vet inte alls hur allvarligt det är. Och nu, när vår hundbil (740:n) är den enda fungerande bilen så kan vi inte använda den som hundbil eftersom vi inte får upp bakluckan! Tredje bilen, AUdin, har stått ganska länge nu i väntan på reparation; den behöver en ny servopump och det kostar alldeles för mycket för oss just nu. Jag är så trött på det här. =(

Hur som helst så fick vi i alla fall med oss en massa kött hem, och även en hel del köttiga ben till hundarna; det kommer de att uppskatta.

Vi fick tyvärr inte gjort så mycket igår, jag mådde inte helt bra och Martin slogs mest med vårt ADSL-modem, som inte vill funka ordentligt. Ytterligaren en sak som strular.... *grrr*

Idag har det i alla fall varit en trevlig dag, med underbart väder. Det var strålande sol och ca. -9 grader i morse... eller kanske ska man säga förmiddags? Nå, vid 10-tiden i alla fall... Gick en halvlång sväng med hundarna innan frukost. Åt sen frukost framför TV:n och kikade på en film, sen åkte vi till stan för att lämna in ADSL-modemet på service. Vi fick som tur var ett lånemodem under tiden. Skulle inte varit så kul att gå tillbaka till vanligt modem nu ett tag när man vant sig vid den här hastigheten... ;-)

Kollade också på en köttkvarn till vår assistent, men den kostar 795 kr och hade dessutom en veckas leveranstid, så det avstod vi ifrån; vi lånar en köttkvarn istället. Enklare, och framför allt billigare, så.

Martin la sista handen vid ställningen till vattenskålen; svetsade några fogar, slipade lite och till sist målades den med hammarlack. Nu ska den bara torka och få ett lager färg till, sen ska vi sätta upp den i hundhuset och så kan hundarna få vatten igen. Vi har kört med en skål ute i hundgården, men Sabbi välter ju den ganska omgående, så de har i princip inte haft något vatten nu.... tur att det inte är varmt, men det är ändå verkligen inte kul att lämna dem utan vatten. Med ställningen ska hon förhoppningsvis inte kunna välta ut skålen.... hoppas kan man ju. Hon är en riktig liten filur ibland; väldigt lik Kenzo i mångt och mycket.

Framåt sen eftermiddag tog jag en sväng med Sabbi medan Martin tog grabbarna på en runda. För första gången fick Sabbi gå lös på "stora" grusvägen och hon skötte sig otroligt bra; gick fint på vänster sida, kastade sig runt och rusade tillbaka till mig så fort jag kallade och hon kan även stanna på kommando "stanna". Vi såg ett rådjur och Sabbi var nyfiken men inte mer nyfiken än hon hade varit om det hade varit en hund eller en människa; det var nog mest rörelsen hon blev nyfiken på.

Stannade på ett ställe för att låta henne leta efter snörbollen som jag kastade ut, men det var ju skare så bollen försvann ju inte alls i snön som jag hade tänkt mig - den la sig bara ovanpå och det var ju inte direkt svårt.... Vi flyttade oss lite och hittade en tall som föll i stormen; den är nu uppsågad och det låg en massa ris där och i det kastade jag in bollen och då fick hon ju jobba lite mer.

Hon är verligen superlydig och det är, precis som med grabbarna, stor skillnad på hur lyhörd hon är när man är ute med henne ensam. Det är väl inte så konstigt, men man märker som sagt inte riktigt hur lydig hon faktiskt är förrän man tar ut henne själv. Ska bli jättekul att sätta igång med riktig tävlingslydnad med henne; tror att hon kommer att bli en mycket bra tävlingshund. =)

Efter promenaden åt vi en underbart god middag på hjortfilé. Hundarna fick vars ett märgben; det uppskattades väldigt mycket. Lite senare skruvade vi isär torktumlaren för att se om vi kunde hitta felet - vi tror att det är en rem som gått sönder, men tyvärr var det inte direkt en enkel konstruktion; vi måste nog lyfta ur hela trumman för att komma åt att se och det orkade vi bara inte ikväll, så det får bli en annan dag. Tur att vi har ett torkskåp som i alla fall funkar utan problem.

Stressig dag på jobbet i och med att idag var sista dagen för februari månads fakturering. Vi hann tyvärr inte riktigt klart utan får fortsätta på måndag, men det var tydligen ok.

Var tvungna att ta en sväng inom Maxi efter jobb; massor av människor men tack var självscanningssystemet slipper man i alla fall stå i kö i kassan i evigheter; skönt.

När vi kom hem och klev ur bilen hörde vi hur Sabbi började gapa i hundgården. Hon blir rätt varvad när hon vet att vi är på väg att släppa ut henne, men det är inte direkt trevligt att hon gapar, så jag var på väg att vråla på henne - vi har nästan fått bort det här gapandet, men ibland glömmer hon sig - men jag hann inte utan istället ryckte "polisen" Kenzo in... Han gillar inte att man beter sig så som Sabbi gjorde, så hon åkte på lite stryk av honom, sen var hon tyst. ;-)

Samma sak sen när Martin skulle släppa ut dem från hundhuset; Sabbi studsade omkring och ville inte sitta lugnt ner, då sa Kenzo ifrån och sen var Sabbi lugnare.

Tog en ganska kort sväng med hundarna; de får ha lite längre promenader i helgen. Sabbi fick springa några sträckor mellan oss för att göra av med lite överskottsenergi. Sträckan var ca. 100 meter och det var så pass mörkt att vi inte såg varandra. Första skicket från mig till Martin gick kanonbra; hon drog iväg direkt och märkte nog inte ens att Kenzo och jag var kvar. Tillbaka till oss gick det också bra, men nästa skick till husse blev hon lite tveksam; nu hade hon gjort av med lite energi och kopplade in hjärnan och insåg att vi ju inte hängde med. Men när husse ropade drog hon iväg utan problem. Däremot lyckades Martin inte få henne att springa tillbaka till mig sen. Jag och Kenzo gick halvvägs tillbaka och då klarade hon det.

Det här var första gången hon fick göra det här och man får säga att med tanke på det så skötte hon sig riktigt bra. Förmodligen skulle hon bli en duglig rapporthund; hon är snabb, smidig, relativt tyst och ointresserad av främmande hundar och människor. Synd bara att vi inte har några att träna med. Appellen kan man nog klara ändå utan att ha tränat så mycket tillsammans med andra - så var det när vi körde Kenzo - men sen blir det ju lite jobbigare. Nå, vi får väl köra spår eller sök istället, fast lite synd är det ju.

Tävlingsplanerna för Sarabi är annars start i appellen någon gång efter sommaren samt start i lydnadsettan till sommaren. Vi har i och för sig knappt börjat träna några moment än, men hon lär sig otroligt snabbt och visar stor arbetsvilja, så det ska väl inte ta så lång tid att träna in momenten till ettan och appellen. Hon får ändå inte starta ettan förrän tidigast i slutet av maj och dit är det ju nästan 3 månader och på den tiden ska vi väl utan problem hinna få in momenten. =)

Nästan lika kallt i morse som igår morse, men idag startade bilen - säkert pga. att vi hällde k-sprit i den igår. Skönt, så slapp vi mer strul med det. Såg på väderleksrapporten att det ska bli mildare i helgen, det tackar vi för! Nu är jag klar med vintern, nu får det gärna bli vår!

Ikväll ska jag på chokladprovning med tjejerna på jobbet, så Martin får ta hand om hundarna. Ingen träning den här torsdagen heller alltså - det har inte blivit av på flera veckor nu, men nästa vecka hoppas jag verkligen att vi är igång igen. Då är det kanske lite varmare också... =)

Värre blev det då vi skulle starta bilarna - 740:n vägrade helt enkelt att starta, startmotorn gick runt men den tände inte. Vi testade 440:n, som vi egentligen inte skulle köra eftersom den läcker kylarvatten, och den startade, fast den stannade ideligen när vi stod och skrapade den. Kom i alla fall iväg och körde ca. 2 km, sen skulle Martin fylla på glykol och då upptäckte vi att det luktade bränt och något är tydligen fel med vevhusventilationen, eller vad det nu var.... så vi fick vända och åka hem. Så nu sitter vi här utan möjlighet att komma till stan just nu. Perfekt, speciellt som jag har fakturering denna veckan och alltså massor att göra. =(

18:00
Bilen gick så småningom igång... fast det tog tid. Vi värmde den under motorn med en kupévärmare och vid 13-tiden startade den till slut. Så ungefär halv två var jag på jobbet. Nu har vi i alla fall fyllt på med K-sprit och hoppas att det hjälper. Tyckte också att det såg ut som att det inte skulle bli så kallt i natt; hoppas kan man ju.

Igår kväll när vi höll på att tvätta sängkläder för fullt (efter Sabbis mindre lyckade nerkissning av sängen i förrgår) så gick torktumlaren sönder. =( Det är remmen som driver trumman som gått av; förhoppningsvis kan vi själva fixa en rem och sätta dit. Annars är det bara att skrota torktumlaren - den är gammal och inte helt kry och vi har lappat och lagat den några gånger innan (andra saker). Tyvärr har vi inte råd med en ny nu, så i så fall får vi helt enkelt vara utan tumlare. Tråkigt, inte så viktigt men irriterande. Vi har ett torkskåp men vissa saker blir ju bara bättre i torktumlaren, t.ex. frottéhanddukar.

Dessutom är alltså vår ena bil (440:n) trasig, något med vevhusventilationen; den är tydligen igensatt och då blir det ett övertryck i motorn, därav att Martin fick olja över halva sig i morse. Förhoppningsvis är det inte så svårt/dyrt att fixa, men vi vet ännu inte. Typiskt. Den här månaden kunde vi knappt betala räkningarna och hur vi ska ha råd att fixa bilen (även om Martin ju gör det själv) vet jag inte. Trött på det här nu. Vill ha en vettig ekonomi - nu!!!! =(

Han var inte överdrivet förtjust i att bli klämd på - jo, i början gick det bra, för då gjorde det inte ont och att stå rätt upp och ner och bli genomkänd fixar Chili hur bra som helst, bara han slipper mysa och kela med främlingar så får de gärna klämma igenom honom. Men när det sen började göra ont så fick vi för första gången se Chili arg mot en människa. Han har morrat mot folk förr, när han varit i sina spökperioder, men då har han morrat sen dragit sig undan. Den här gången kastade han runt och försökte nypa till veterinären. Vi satte på en munkorg och sen gick det bättre. Som tur var är vår vet. väldigt lugn och vettig och han tyckte att det var väl inte så konstigt att Chili försökte markera att han inte ville bli klämd på när det gjorde så ont.

Stackars lill-gubben som har så ont. Men antibiotikan ska ju hjälpa ganska fort förhoppningsvis, så blir det nog bättre sen. Det skär i hjärtat att se honom stå och sätta upp framtassen på sängen för att han vill hoppa upp, sen åker svansen in mellan benen eftersom han vet att det gör ont och så piper han lite av frustration och lägger sig sen i biabädden istället. Lillhjärtat - trots att han är stor (vi vägde honom, han väger 46 kg) så är han fortfarande vår lilla fläckiga valp... undrar om vi någonsin kommer att se honom som "vuxen"? Han har ju ett sätt som är otroligt valpigt, trots att han snart är 3 år.

Det kan mycket väl vara pga. Sarabi som Chili fått problem.... hon är förmodligen på väg mot sitt första löp, kanske är det inte enormt nära förestående, men vi har ju märkt att båda pojkarna är väldigt intresserade av hennes kissfläckar. Nå, nu har vi även beställt tid för kastrering av Sarabi så nu lär vi slippa såna problem i fortsättningen. Vi beställde även tid för kastrering av Måns-Oskar samtidigt som vi ändå tar Sabbi; lika bra att få det gjort, jag vill inte att Måns-O ska springa runt och bli pappa till en massa kattungar som ändå förmodligen blir ihjälslagna om de blir för många... folk här ute på landet kastrerar sällan sina katter verkar det som, och får de för många så slår de ihjäl överskottet... Nå, jag vet inte säkert att det är så, men å andra sidan finns ingen anledning till att låta Måns-Oskar gå okastrerad.

Efter vet.besöket var vi på en shoppingrunda och hämtade ut antibiotikan till Chili, köpte grus och växter till mitt nya akvarium på jobbet samt beställde kylarslangar till vår Volvo 440, som läcker och därmed kokar. Sen åkte vi förbi jobbet och satte igång akvariet. Nu ska det få stå en eller två veckor, sen ska jag köpa några fiskar också. Det är ett kanonfint akvarium, ganska litet (27 liter) med inbyggd filteranläggning och pump (dolt längst bak) och lysrör. Det blev jättefint när vi satte igång det! Ska ta nån bild och lägga upp på hemsidan så fort jag hinner.

Nu slapp i alla fall Chili gå kopplad på rastningen; nu vet vi ju att han inte är skadad, så nu får han springa så mycket/litet som han själv vill. Inte konstigt heller att han varit lite extra osocial på jobbet; han har ju ont och mår inte bra, det ökar ju inte ens sociala förmåga direkt, det vet man ju själv om man inte mår bra. Skönt att vi nu i alla fall vet vad som är fel och att han har fått påbörja sin behandling.

--------------------

10.00
Igår kväll var Sarabi väldigt billig... hade någon kommit och velat ha henne hade jag just då glatt skänkt bort henne. Varför? Jo.....

Vi skulle gå och lägga oss, jag var lite senare än Martin och stod och borstade tänderna när han kröp ner i sängen. Hör sen ett vrål från honom: "Hon har kissat ner hela sängen!" och jodå, det hade hon verkligen - en jättepöl var det, dessutom hade vi renbäddat en halvtimme tidigare. Det hade trängt igenom täcken, lakan och ner i bäddmadrassen och det var ingen liten pöl, utan snarare en sjö... =(

Hur vi kunde veta att det var just Sarabi? Tja... Chili har just nu ont i ryggen och kan inte hoppa upp i sängen, Kenzo hade legat inne hos mig i arbetsrummet hela tiden (han var fotstöd åt mig...) och Sarabi har tidigare haft tendenser att kissa lite var som helst när hon varit nödig, fast det har ju typ varit i hallen, på nån matta eller i köket - alltså på golvet. Men i sängen?!?! Jag har aldrig haft en hund som kissat i sängen, även om jag läst om det på hundforum ibland.

Vi fick vända madrassen och lägga en handduk för att försöka suga upp det värsta samt att vi stoppade ett täcke i tvättmaskinen (mer fick inte plats, får köra resten i kväll) och sen var det bara att börja leta efter extratäcken och bädda om, igen... =(

Ibland är det allt annat än roligt att ha hund. =(

Jag undrar om det beror på förestående löp eller något sådant? Varför skulle hon annars kissa just i sängen? Visserligen sover hon oftast i en bia-bädd på golvet, men hon har även sovit i sängen lite då och då, så det borde väl inte vara den uppenbart bästa platsen att kissa på? Nå, vi ska hur som helst ta och beställa tid för kastrering; lika bra att få det gjort innan hon börjar löpa, så slipper vi strul hemma med löptik och galna pojkar...

Chili ska till veterinären i eftermiddag; han är fortfarande inte bra i ryggen/benet, hade svårt att hoppa upp i bilen i morse och vill helst inte gå i trappor alls om det kan undvikas. Ändå tycker jag att han rör sig bättre ute, han är inte så stel och rör sig "ledigare" eller hur man ska säga. I morse gjorde han även lekinviter till Kenzo, så han verkar faktiskt lite bättre. Nå, vi får se vad vet. säger.