Dagbok om vardagslivet med våra hundar

Men så kom vi på ett sätt att få dem att leka - man ger Sarabi en pinne, en repknut eller liknande och sen springer hon med den och då jagar Chili henne istället. Det här funkar strålande och både Sarabi och Chili tycker att det är jättekul! Härligt att se! =)

Förhoppningsvis släpper det här så småningom och Chili lär sig att han kan säga till Sarabi utan att hon kommer att reagera som Kenzo. Han har faktiskt redan vågat morra lite smått när hon blivit för ettrig och då lugnade sig Sarabi direkt. Men det är ändå ledsamt att det blivit som det blivit - Kenzo, som är den som varit dum, har ju visserligen blivit fysiskt skadad några gånger, men det verkar inte bekomma honom något. Han är av lite tuffare virke än Chili, i alla fall när det gäller sådant; i andra lägen kan han vara betydligt vekare än Chili.

Efter frukost och avkoppling några timmar så åkte vi in till stan för att titta när mina sökträningskompisar tävlade agility. Linköpings HU hade en stortävling i Valla ridhus, med massor av starter, över 350 om jag minns rätt... Vi kom lagom i tid för att se klassen Agility 1, large och det var jätteroligt att titta på. Man blir nästan lite sugen själv... undrar om man skulle ta och gå en kurs?

Vi såg hela klassen, ca. 60 starter, men sen frös vi lite för mycket och åkte och handlade lite och sen åkte vi hem och gick ut med hundarna. Kvällen tillbringades mest med att koppla av samt se på saker vi spelat in på video under veckan Martin var borta.

Jag klickertränade även Sarabi en kort stund. Jag har läst mycket i Canis om grundfärdigheter och Doggie-Zen, där man lär hunden en massa grundfärdighete, som t.ex. stå, sitt, ligg, komma på inkallning, bakdelskontroll etc. etc. och sen olika svårighetsgrader på de här färdigheterna. Man lär nog enklast in det med hjälp av klicker och en "vältränad" klickerhund ska kunna erbjuda alla de här beteendena utan kommando. Sen sätter man så småningom på kommandon och därefter kan man i princip börja köra tävlingslydnad, då det består av en massa sammansatta grundfärdigheter. Jag tycker det hela låter himla intressant och tänker testa det med Sarabi, som ju redan är inklickad.

Idag jobbade vi med "stå". Hon kan redan sitt och ligg och erbjuder antingen det ena eller det andra, men stå är hon inte van vid. Så det var lite jobbigt för henne att förstå först, hon vill gärna sätta sig, lägga sig, sätta sig, skälla etc. Men så småningom började hon förstå att hon skulle stå rakt upp och ner. Vi jobbar vidare med det - jag vill ha att hon erbjuder stå lika naturligt och lätt som sitt och ligg, innan vi går vidare.

Som tur var så har hundarna dragit ut en del halm från halmboxen (som bara har typ 20-25 cm höga kanter) och den halmen hade sugit upp det mesta vattnet. Nåja, det här förklarade varför vattenskålen var tom igår. Martin får fixa nån ställning till den, så att vi inte får vatten i hundhuset varenda dag, det är nog inte så bra för väggar och lister - själva golvet klarar sig då det är plastmatta, men rinner vattnet in under listerna så sugs det sen upp av gipsskivorna i väggarna - mindre bra misstänker jag. ;-)

Vi åt taccos med kyckling till kvällsmat. Kycklingen var i form av hela klubbor som vi benade ur och delade och sen fick hundarna benen och skinnet - mycket uppskattat. Vi vet ju att pojkarna äter ben bra, de tuggar noggrant sönder dem, men vi visste inte riktigt hur Sarabi skulle göra, så vi höll noggrann koll på henne, men hon visade sig också duktig och tuggade benet ordentligt. Jag var lite rädd att hon, glupsk som hon är, skulle försöka tugga lite snabbt och sen svälja men det var alltså ingen fara. Skönt, då vet vi det.

Hur som helst, träningskompisarna var precis på väg in för att fika när jag kom, så vi fikade och pratade en stund, sen åkte de hem och jag tog ut Chili och körde lite lydnad. En annan träningsgrupp höll till på A-planens ena del, så jag fick lagom med störning precis som jag hade hoppats. Chili är väldigt distraherad av andra hundar; han kan sitta rätt upp och ner och bara titta och sen helt förvånad ut. Han skulle inte drömma om att försöka springa dit, men han har däremot väldigt svårt att koncentrera sig på mig. Så vi jobbade med att han skulle koncentrera sig på mig och det gav utdelning, om han satt och stormstirrade på träningen på andra sidan planen så fick han sitta där och glo - så småningom blev det ju ändå ganska tråkigt. Men helt nöjd är jag inte - jag måste fundera lite mer på hur vi ska komma tillrätta med det här. Det blir lite jobbigt att tävla honom de gånger de kör två klasser samtidigt på en plan - då tappar han lätt koncentrationen. Om vi är ensamma på planen så går det mycket bättre; han störs inte alls så mycket av publik och hundar utanför planen, men just när nån hund är i närheten av honom och tränar/tävlar så blir det för mycket för honom att koncentrera sig på. Han mognar väldigt långsamt, det är i alla fall en sak som är säker.

Det vi körde igenom var linförighet, fritt följ, fjärrdirigering samt stå och ligg under gång. Testade även sitt under gång, vilket gick bra.

Sen satte jag Chili i bilen och tog ut Sarabi en sväng. Vi lullade mest omkring på klubben, pratade med lite folk och tittade på träningen. Hon är lite misstänksam på folk nu när det är mörkt och alla är klädda i jättestora jackor och har mössor på sig, men så fort jag säger till henne att hon inte ska bry sig så struntar hon helt enkelt i folket. En tjej bjöd henne på korv och sen var Sarabi väldigt social med henne; hoppade upp på henne och tiggde mer korv. Hon är inte rädd för människor, utan mest ointresserad, även om hon inte ännu är säker nog att bara ignorera folk. Fast folk med godis är mycket intressanta... där vill hon gärna ha mer kontakt. =)

Mer träning än så här blev det inte idag för sen frös jag för mycket och beslöt att åka hem.

Undrar ni vad? Jo, det handlar om ADSL-erbjudandet, som vi väntat på länge nu. Att sitta och köra via modem är riktigt hopplöst och kostar oss massor. Men nu äntligen slipper vi det. Underbart!

I övrigt hände inget speciellt revolutionerande ikväll. Jag rastade hundarna i två omgångar, Chili och Sarabi tillsammans och sen Kenzo ensam, mest för att det är praktiskt just nu när Kenzo inte får fara omkring så mycket. Säkert nyttigt för mig också med lite extra promenader - det behövs, kan jag säga. =(

Passade även på att klippa klorna på alla hundarna. Kenzo och Chili är jätteduktiga och ligger helt stilla. Sarabi har gjort stora framsteg och kan nu ligga ner på sidan och låta mig pilla på tassarna och klorna och även klippa en klo eller två i taget. Jag lägger en bit köttbulle eller korv på golvet en bit framför henne och så får hon rulla över på sidan och ligga där medan jag grejar med klor och tassar, efter en kort stund får hon tillåtelse att resa sig och ta godiset. Eller resa sig... studsa upp snarare. ;-)

Jag lekte och busade lite med henne idag och det är rätt intressant att se hur okänslig hon är när man busar men däremot väldigt känslig när man korrigerar. Om man tar henne i nackskinnet lite nätt och hon vet med sig att jag inte är helt nöjd så piper hon till direkt ganska rejält, men om man leker så kan man ta ett stadigt tag i kragen och ruska om, så pass mycket att man lyfter henne från marken och hon bara kampar och morrar och har jättekul. Otroligt lätt att stoppa henne också - jag bara säger "nu är det bra!" och hon slutar direkt att bita och kampa och busa och blir helt lugn, medan jag står och klappar lugnt på henne. Väldigt trevlig egenskap tycker jag, det här att hon kan gå från full lek och kamp till helt lugn och stilla så snabbt. =)

Hon är för övrigt bra i magen igen, skönt! Jag var på Apoteket och köpte kapslar med dofilus-bakterier, eftersom jag har väldigt svårt att få i Kenzo filen med sådana här bakterier; han tycker det är jätteäckligt och då känns det som att det är betydligt lättare att ge honom en kapsel. Än så länge är han bra i magen, tack och lov. Jag har helt slutat ge honom Rimadyl; han verkar ändå inte ha ont och eftersom Rimadyl kan vara lite elakt mot magen så finns det ju ingen anledning att ge det i onödan.

Det har varit lika fint väder idag som igår. Mestadels har det blivit en lat dag - jag har titta på film och TV samt läst lite. Hundarna har fått vars en separat promenad även idag och jag gick även idag med Sarabi längs "stora" grusvägen. Vilken skillnad från igår - det märks att hon lär sig väldigt fort - hon gick snyggt på vänster sida ute i vägkanten och ibland ner i diket, nästan helt utan "utflykter" upp på vägen. Likaså var hon helt obekymrad över att gå längs skogen tillbaka sen; jag såg våra spår från igår och då gick hon upp på vägen ungefär var 5:e meter.... idag var det kanske en gång på 200 meter. Skönt att hon är så otroligt snabblärd.

Hon har en ovana som är lite irriterande - när hon ska bajsa så drar hon iväg ganska långt. I morse när jag var ute med alla tre så skulle hon fara iväg och sätta sig och hittade uppenbarligen ingen bra plats. Till slut var hon drygt 75 meter ifrån mig och lyssnade inte heller på mina rop. Då blev jag vansinnig och vrålade på henne och då vände hon direkt och kom tillbaka. Sen drog hon inte iväg lika långt igen. Kenzo gör likadant, mycket för att han tvunget vill galoppera en bit innan han sätter sig, men med honom vet jag ju att han kommer om jag verkligen ropar på honom och dessutom är han ju så lydig att det inte är nån risk även om han är en bra bit bort från mig. Sarabi är visserligen lydig och lättstyrd, men eftersom vi bara haft henne i 2 veckor så litar jag ju inte till 100 % på henne. Vet ju inte hur hon reagerar om det går upp en hare framför nosen på henne - då vill jag helst inte ha henne 75 meter bort, utan på lite närmre håll.... Hon har i och för sig visat sig duktig med katterna; speciellt Måns-Oskar far ju ofta omkring som en galning i trädgården och Sarabi har inte sprungit efter honom, så jag tror inte att det är något problem med vilt, men innan jag har fått veta säkert så vill jag ju gärna ha lite marginaler...

Efter rastning, hund-, katt- och fågelmatning samt frukost till mig tog jag tag i städning av huset - det behövdes. Det tog lite längre tid än vanligt, eftersom jag var ensam - Martin är på tjänsteresa, åkte i tisdags, kommer hem på tisdag. Tråkigt när han är borta över en helg, men förhoppningsvis ska det inte ske så ofta. Efter ett par timmars städning tog jag hundarna på vars en separat promenad - bra att göra det ibland. Började med Sarabi och gick längs "stora" grusvägen - nytt promenadstråk för hennes del. Hon hade inte direkt koll på att hon ska gå på vänster sida, så det var nog bra att jag tog henne själv där, det blir jobbigare om man ska hålla reda på två eller tre hundar när en av dem inte riktigt vet hur hon ska gå. Hon fick gå kopplad tills vi kom till en stor hage, där gick vi in och så fick hon vara lös där en stund - hon är duktig och kommer direkt på inkallning, men eftersom jag inte är 100 % säker på henne än så får hon inte vara lös på stora vägen. Dessutom har hon ju som sagt inte lärt sig att gå på vänster sida än. På vägen hem tyckte hon det var lite skumt att gå i kanten på vägen/dikeskanten. Hon gick och kikade in i skogen och verkade tycka att det var lite skumt med mörk granskog (som det är större delen av sträckan) så där tätt inpå.

Hon var så upptagen med att kolla allt nytt att hon helt glömde att gå och kissa, så jag fick ta henne en extra sväng längs lilla vägen sen för att hon skulle kissa... ;-) Jag tog förresten några fina foton av henne när vi var ute - de kommer upp på hemsidan lite senare i veckan.

Sen tog Chili och jag en promenad på några kilometer och till sist avslutade jag med Kenzo, som fick en kortare runda. Totalt var jag ute i 1.5 h och gick väl runt 4.5 km.

Avslutade med att fixa till i köket, där gick ytterligare en timme och sen var det kväll och avkoppling som gällde. Lite långtråkigt en lördagkväll ensam hemma... tur att man har hundarna.

Igår kväll hade Måns-Oskar en hård kväll... jag satt och tittade på TV och såg att Chili hoppade upp i soffan och la sig. Han la sig dock inte riktigt tillrätta utan såg ut som att han inte riktigt visste vad som var fel; då ser jag hur Måns-Oskar frenetiskt försöker ta sig ut underifrån Chili... Chili hade alltså lagt sig på honom! Större delen av katten lyckade komma loss, men huvudet var fortfarande klämt in under Chili (som väl väger runt 45 kg...) och jag hörde halvkvävda ljud. Jag fick Chili att hoppa ner och befriade sålunda Måns-Oskar, som såg lätt förvirrad ut, dessutom stod pälsen åt alla håll för han hade blivit helt statisk... Jag skrattade så jag höll på att ramla ur soffan. =) Bara 15-20 minuter senare så låg Måns-Oskar och sov i soffan igen, Sarabi hoppar upp, kliver över Måns-Oskar och sätter sig sen ner - bara det att hon inte hade riktig koll på bakdelen så hon sätter sig - naturligtvis - på Måns-O... Åter igen kvävda jamningar - denna gången hade han huvudet fritt men blev ganska tillplattad och kunde knappt få fram några ynkliga jamanden. Jag fick Sarabi att flytta på sig och Måns-Oskar såg ut som att han inte visste vad han skulle tro. Men han blev liggande kvar i soffan ändå... =)

Sarabi var dålig i magen på kvällen, rejäl diarré. Kanske var det en bit ost som hon fick tidigare - jag är så van vid att Kenzo och Chili tål allting vi ger dem så att jag aldrig funderar över sånt, men jag vet att Diva inte tålde mjölkprodukter och det kan ju vara samma sak med Sarabi.

Han vägrar dessutom bajsa när han är kopplad - i vanliga fall kan han ju gå lös i princip var som helst så det är sällan något problem, men just nu vill jag inte gärna ha honom lös. Risken att han hoppar över ett dike eller liknande är för stor och jag vågar banne mig inte låta honom hoppa och skutta hur som helst. =( Så ikväll gick och gick vi - jag vill ju heller inte gå för långa promenader med honom så här första veckan, utan låta benet läka i lugn och ro, men jag fick ge mig för jag ville ju att han skulle gå och bajsa... Intressanta problem man får ibland som hundägare... *suckar*

Men inte bajsade han inte... tänkte sätta sig en gång, snodde runt, flyttade sig och struntade sen i det. Då får han väl vara nödig då. Tyvärr innebär den minskade motionen/aktiveringen dessutom att han inte vill äta, att han sen inte bajsar gör väl inte saken bättre, så ikväll vägrade han att äta. Det gör att jag inte får i honom tabletterna (som jag tidigare lagt i en klick leverpastej, varpå han snällt ätit det) och inte heller Dofilus-filen. Tabletterna fick jag helt enkelt stoppa i halsen på honom - vilket inte är helt enkelt; han avskyr det och biter ihop allt vad han kan så att jag inte ska få upp käkarna på honom. Han är dock alldeles för snäll för att göra något annat, så när man väl fått öppnat munnen så gäller det bara att pricka ner tabletterna i halsen och sen hålla igen nosen. ;-)

Pojkarna är i alla fall tillbaka till sitt vanliga sätt att förhålla sig till varandra, det vill säga vänligt och avslappnat. I tisdags och onsdags var det lite spännt, mest för att Chili inte vågade passera Kenzo om han stod i vägen. Nu är det lugnt igen och ikväll låg de bredvid varandra i vardagsrummet. Kenzo kan dock inte begripa varför han inte får ligga i soffan - han blänger surt på mig varenda gång jag stoppar honom när han är på väg ur bia-bädden och upp i soffan. Till slut la han sig demonstrativt mitt på golvet istället... ;-)

Måns-Oskar är för övrigt en väldigt lustig katt. I två dagar har han fått Axilur avmaskningstablett inbakad i leverpastej och ätit snällt. Ikväll fick han den med bara lite gélé (från kattmaten) på den, då slickade han först av gélén och sen åt han tabletten... Tänk om det hade varit lika enkelt att ge Kenzo sin medicin.

Började en avmaskningskur för katterna igår, eftersom jag härom dagen såg att Fredag hade ett masksegment i baken. De skulle ha 1/2 tablett Axilur var; jag rullade in det i mjuk leverpastej och la det i matskålen till Fredag. Pyttsan heller - sånt äter väl inte jag, sa han och åt runt leverpastejkulan. Så jag fick helt enkelt stoppa ner den i halsen på honom, då svalde han snällt. Måns-Oskar däremot, han är mer hund än katt ibland. Jag rullade in även hans tablett i lite leverpastej och la den på en tallrik på golvet. Måns-Oskar kommer fram, luktar på den och börjar sen knapra i sig den. Han tuggade snäll igenom den trots att det knastrade när han kom in till själva tabletten... det bekymrade inte honom. Konstigt att han inte tyckte att det smakade illa? Lustig katt... ;-)

Sarabi och jag tränade lite "loss", vilket gick jättebra. Hon är väldigt lugn inomhus nu, har verkligen börjat känns sig som hemma. När det inte händer något så går hon och lägger sig någonstans och antingen kopplar av eller tuggar på nåt ben.Väldigt skönt!

Kenzo tycker att det är mycket konstigt att han inte får ligga i soffan.... det är förstås inte så högt att hoppa ner från soffan, mer ett kliv än ett hopp, men just nu vågar jag inte riskera något. Att sova bakom galler på natten tycker han också är väldigt taskigt av mig - men annars hoppar han upp i sängen och det vågar jag heller inte låta honom göra. Vore ju inte så roligt om han hoppade ner och belastade benet så att det bröts. Nej, han får hålla sig på golvet åtminstone tills vi röntgat honom om 4 veckor - har det läkt bra då så kan han nog få börja ligga i soffa och säng igen.

Eftersom det såg så pass illa ut - han stödde knappt på benet, hässjade och var allmänt påverkad - så ringde jag Valla Djurklinik och frågade om vi kunde komma in. Naturligtvis var det efter stängningsdags, så vi skulle åka på jouravgift, men det var inte mycket att välja på - jag misstänkte att det var fråga om mer än bara ett köttsår.

Martin fick snabbrasta Chili och Sarabi och sen åkte vi in till stan med Kenzo. Veterinären föreslog röntgen av benet och det ville jag också. Kenzo, som inte direkt älskar att gå till veterinären sedan han var sjuk för knappt 2 år sedan, var jätteduktig - han gör ju aldrig något, han vill bara helst gå därifrån. På röntgenbordet skulle vi lägga honom på sidan och det ville han helst inte, troligtvis mycket pga. att han avskyr att vara uppe på saker, men efter lite kämpande så fick vi honom att ligga på sidan och sen låg han snällt där.

Bilderna visade tyvärr, som jag hade misstänkt, ett jack i själva benet (ulna), dock är det inte av. Han kommer att få äta en stor dos antibiotika för att förhindra infektion i själva benet, i övrigt ska det läka bra av sig själv. Det andra benet (radius) är ju inte skadat och det är så pass stabilt att det stöttar, sa veterinären. Dock får han inte hoppa och belasta benet under läkningen. 6-8 veckor tar det, vi ska ta en ny röntgenbild om 4 veckor.

Nåja, det kunde varit värre, det kunde tagit i leden. Men det här gör ju framtiden jobbig - hur ska vi ha hundarna sen? Inte vågar jag låta dem gå i hundgården tillsammans.... Det är så jäkla dumt - här har vi två hanar som verkligen trivs tillsammans, som aldrig tjafsar, som ligger i soffan och sängen tillsammans, som gärna ligger ganska nära varandra till och med när de har ett gott ben - fast lite distans håller de, men de vill ändå inte vara för långt ifrån varandra. Allting funkar jättebra, förutom att Kenzo är en mobbare. Så när de ska leka så är Kenzo inte snäll utan pressar Chili. Chili i sin tur är översnäll och går undan så mycket han bara kan, men det finns ju en gräns även för honom och då verkar det som att han i panik biter ifrån sig. =(

Vi har sett lite tendenser till det här; senast var ju på Kenzos födelsedag den 27 november, då de busade och lekte när Martin var ute med dem, men så blev Kenzo för mobbig och Chili bet ifrån sig. Chili har sedan mer och mer valt att inte leka med Kenzo; han tycker nog inte det är så kul. Men inomhus kan de ligga och småbrottas och då blir det aldrig stökigt, troligtvis pga. att det inte blir samma intensitet som när de springer och jagar varandra.

En fundering som jag har nu är att kastrera Kenzo. Han ska ändå inte användas i avel och det kanske skulle kunna hjälpa - det här beteendet har sakta växt fram; han hade lite av det när vi hade honom och Isse, då han ett tag höll på med att inte låta Isse röra sig i hundhuset/hundgården utan han fick sitta upptryckt i ett hörn i hundhuset.... Till slut sa Isse ifrån, fast det tog lång tid innan han gjorde det, han var ju så himla snäll han med. Även jag var på Kenzo nån gång när jag råkade se vad som hände och efter det var det lugnt igen. Men nu har Kenzo alltså "vuxit på sig" och blivit tuffare i sin mobbning. Därav att jag hoppas att en kastrering ska kunna hjälpa... fast jag vet inte. Nåja, inget är bestämt än, men vi kommer i alla fall att få dela av hundgård och hundhus - jag vågar inte chansa igen och ha dem ihop och riskera fler såna här skador. Så himla tråkigt. =(

Kenzo var rejält halt och stödde knappt på benet igår kväll, så jag var rätt orolig för honom. I morse gick jag ut och rastade Chili och Sarabi och sen skulle Martin ta ut Kenzo och låta honom kissa uppe i skogsbrynet bakom huset. Under natten har han fått ligga i studion (tvärs över hallen från sovrummet) med kompostgaller i dörröppningen - han får ju inte hoppa upp i säng eller soffa nu, eftersom nerhoppet kan skada benet värre. Jag väntade mig en lika halt hund som igår, men ut far en virvelvind, hur pigg som helst, travade utan minsta hälta! Troligtvis sitter effekten av Rimadylsprutan, som han fick igår kväll, kvar samt att den akuta svullnaden har gått ner, vilket säkert gör att det gör mycket mindre ont, men ändå... lite förvånad blir man allt.

Han åt glatt sin mat och en klick leverpastej med antibiotikatabletten i gick ner även den. Jag ska åka till Apoteket idag och hämta ut Kefavet och Rimadyl som han ska få, och så ska jag åka och köpa Dofilus eller något liknande så att hans mage förhoppningsvis klarar av tabletterna. Usch, det här känns inte kul alls, men förhoppningsvis ska han läka utan problem. Det är mer framtiden jag är oroad för.... hur pojkarna ska fungera ihop, hur vi ska lösa det med hundgården (vi har egentligen inte råd att bygga om den nu, men vi har ju å andra sidan inget val...) etc. etc. =(

Fria följet var bra, liiiiite långt fram men mycket bättre än det ibland kan vara när han är så pass taggad. Rutan gick... tja... bra får jag väl säga. Först såg han inte rutan, så han sprang åt lite fel håll, så jag stannade honom, då stod han parallellt med rutan, ungefär som vid elitlydnadsrutans kon. Jag kommenderade "rutan" och gjorde en rejäl markering med armen och han travade iväg mot rutan, gick in i mitten, jag ropade stanna och sen ligg, han la sig och fick bollen. Inget tjafs med att hamna fel i rutan, utan rakt in i mitten, snyggt och prydligt! Therese flyttade rutan och jag skickade om, den här gången såg han rutan och hade bra fart, men sen såg han att Lydia och Jim var strax bakom rutan och tränade, då bromsade han in och stannade, jag kommenderade "rutan" och han travade in, åter igen i mitten. Verkar som att det här med att hamna fel håller på att rätta till sig! Underbart! =) Att han blev lite tveksam när Jim var så nära är ju inte så konstigt - Kenzo är en språksäker hund och han känner inte Jim - att då rusa rakt mot honom var nog inte vad Kenzo upplevde som smart. Hade det varit en känd hund så tror jag inte han hade brytt sig - jag har tränat med t.ex. Maja och Klumpen där Klumpen varit väldigt nära rutan när Kenzo skulle dit, men då var det alltså en hund han känner rätt väl, det gör nog stor skillnad.

Efter det här körde jag igenom Chili en stund, utan kommendering och utan andra hundar på planen. Förra träningen var han otroligt ofokuserad och kändes inte alls som vanligt, men idag var han tillbaka till sitt normala jag, ungefär. Helt superkoncentrerad, så som Kenzo, är Chili inte, men idag var han alltså som han brukar vara. Det blev fritt följ (riktigt snyggt, med en kanonfin position), läggande och ställande under gång, hopp-sitt, minsta stegen, fjärrdirigering och några små krypövningar och han gjorde jättefint ifrån sig hela tiden.

Vi avslutade träningen med att ta en fika- och pratstund, samt att kika på filmerna som jag tagit, främst av Lisa och Oliver under fria följet. Grabbarna fick stanna i bilen och jag tog med Sarabi in. Hon skötte sig bra, men var lite irriterad på Oliver i början, då han var väldigt "på" - hon kände sig trängd och tyckte det var jobbigt så Lisa fick ta undan Oliver. I övrigt skötte hon sig bra hela tiden, även om hon tyckte det var tråkigt att ligga ner och koppla av hela tiden - dock har hon blivit jättebra på att lägga sig när man säger åt henne "gå och lägg dig" och hon kopplar av bra. Vid ett tillfälle satt hon och Gabbi och tiggde korv av mig, då försökte Sarabi försvara "sin" korvpåse. Jag skällde på henne och sen satt de snällt sida vid sida utan att Sarabi tjafsade. Hon testade ju samma sak på Kenzo hemma för ett tag sedan; jag blev inte glad och sedan dess har hon insett att jag inte behöver hjälp med att försvara min mat eller "min" korvpåse... ;-) Hon är lite ettrig men inte dum. =)

Helt klart var att hon har lättare för att träffa främmande hundar ute - vid sökfikat fick hon vara med ute och hälsade på Jim (golden, 7 år) och Inja (rottistik, drygt 1 år) och det var inga som helst problem. Men när Oliver och Gabbi samtidigt skulle hälsa på henne i klubbstugan blev det för mycket - hon kände sig nog lite för trängd. Men överlag skötte hon sig jättebra hela dagen.

Lite mindre duktig var hon på kvällen när hon stal mat - inte vår mat, tack och lov, utan en tallrik med Fodax. Just nu äter Sarabi torrfoder uppblött med c-vitamin och i det får hon Fodax. Grabbarna äter ren Fodax, som de får på varsin tallrik. Tallrikarna stod på spisen, Sarabis skål stod på bänken bredvid och vi skulle ge hundarna mat så fort hennes torrfoder sugit upp lite mer av c-vitaminvattnet. Jag var i klädkammaren och hängde upp torr tvätt, Martin var i grovköket och hängde upp tvätt i torkskåpet. Jag hörde ett rasslande men trodde att det var Martin som grejade i tvättstugan; när jag kom ut i köket så visade det sig att det var Sabbi som stod på bakbenen och krafsade ner en av tallrikarna med Fodax... Otur för henne så kom jag precis så jag tog henne på bar gärning och jag kan ju säga att jag inte direkt var glad - tallrikarna stod ju på spisen och det är lätt hänt att hon drar igång en platta när hon krafsar så där, eller drar ner något farligt - hon var millimeter från att dra ner vår vassaste kniv... Jag är helt klart inte van vid hundar som försöker stjäla mat... Hon stal kattmat härom dagen, men det har hon inte försökt göra om sedan dess, förhoppningsvis lär hon sig även att köksbänkarna är förbjudet område, tack och lov så lär hon sig snabbt.

Lite senare blev det en tripp till stan för att köpa en spårsele till Sarabi. Först var vi och hämtade upp en gammal dator som Martin fått, därefter råkade vi passera en zoo-butik som vi inte varit i tidigare. Vi passade på att kolla deras utbud och det var riktigt intressant. Vad gäller hundprylar så hade de inte så mycket, däremot hade de jättefina klätterträd till katter, rejält billiga också! Dessutom hittade vi superfina akvarium, så nu är funderingarna på om vi ska ta och sälja det akvarium vi har och köpa ett sådant - de var verkligen snygga! Helglas (rejält tjockt glas dessutom), svart silikon, bänk i trä och matchande lock (med inbyggd belysning) i samma träslag. Fanns i bok och svart just nu, men kommer till hösten i ek, vilket är vad vi har i våra bokhyllor i vardagsrummet. Så just nu lutar det åt att vi säljer vårt nuvarande och sen väntar till hösten och skaffar ett sådant som vi tittade på. Ett 240-liters kostade 3.295 kr, det är inklusive bänk, matta och belysning. Inte illa alls!

Nå, efter det stoppet så fortsatte vi till 4 tassar och hittade snabbt en passande spårsele till Sarabi. Något stor är den men storleken under var för liten redan och hon kommer ju att växa lite till, framför allt kommer hon ju att bredda sig lite och då kommer den här nog att vara perfekt. Sabbi skötte sig jättebra i affären. Hon fick upp lite ragg när vi gick in, för precis innanför dörren, vid kassadisken, står en staty av en hund i naturlig storlek och det tyckte hon var mycket underligt. Men hon gick fram och kollade den och sen var det inte mer med det. När vi höll på att prova sele så kom en man fram och frågade vad det var för ras. Sabbi nosade på hans hand, slickade lite på honom och var sen nöjd med det. När vi sen betalade så stod hon på bakbenen vid kassadisken och kikade på de som jobbade och vad de höll på med - hon är inte intresserad av att hälsa på folk men hon backar å andra sidan heller inte undan utan hon bryr sig mest inte alls.

Sen åkte vi hem och hundarna fick vara i hundgården en stund medan jag gick ut ett kort spår till Sarabi. Vi fick visa henne hur man använder hundluckan - lite jobbigt var det tyckte hon, men hon lär sig nog. När hon sen fick syn på mig ute i hagen bakom huset så drog hon igång världens gapande, men när jag röt på henne så upptäckte hon ju att det var matte, sen blev hon tyst... ;-) Pojkarna har gjort precis samma misstag tidigare; numera är de tysta när jag går ut spår eller vallar uppletanderuta i hagen.

En halvtimme senare tog vi spåret - det kunde tyvärr inte ligga längre för det höll på att bli mörkt ute och jag vill inte riskera att bryta benen.... Hon spårade jättebra, men pinnarna var hon inte överdrivet intresserad av... nåja, det går ju att jobba upp lite intresse där.

Hon är för övrigt mycket bättre nu efter c-vitaminkuren - hon kissar inte speciellt mycket eller ofta och dricker heller inte några enorma mängder. Skönt!

Tisdagskvällen blev en jobbig kväll för Sarabi, för lite senare tänkte jag försöka klippa klorna på henne då framför allt framsporrarna var lite vassa. Förresten, när vi ändå är inne på ämnet sporrar så måste jag erkänna att en hund utan baksporrar ser jättekonstig ut... ;-) Hur som helst, klippa klorna var inte heller något som Sarabi ville vara med om. Så jag avbröt övningen och tog istället fram klickern och började jobba med att jag fick hålla i hennes tassar. Det gick betydligt bättre efter bara en kort stund, och eftersom hennes klor inte är av någon direkt katastrofal längd så väntar jag med kloklippningen och jobbar istället vidare med klickerträningen. Det blir mycket enklare om vi slipper bråka varje gång vi ska klippa klorna.

Eftersom jag misstänkte en uvi så började vi ge henne c-vitamin i tisdags. Hon har fått två brustabletter som jag löst upp i vatten och blandat i maten och det har hon ätit - tur att hon är ett matvrak. I gårkväll märkte jag ingen större skillnad på henne, hon drack massor och kissade flera gånger, varav en gång inne. För övrigt så lyckades jag skrämma Martin rejält vid det tillfället... Sarabi höll på att småbusa med Måns-Oskar borta i matrumsdelen i vardagsrummet. Plötsligt ser jag att hon sätter sig ner och kissar - naturligtvis på den enda fina matta vi har i hela huset... Jag rev i med ett "Sarabi, nej!" och lät nog allmänt upprörd och Martin flög upp ur soffan och fick för sig att Sarabi blivit för hårdhänt när hon lekt med Måns-Oskar och därmed skadat honom. Det tog några sekunder för honom att inse att det jag stod och muttrade över var en kissfläck, inte en skadad katt.... ;-) När han väl insåg så hämtade han moppen och moppade upp och tyckte att en kissfläck väl inte var så farlig (det är ändå en matta som han ärvt av sin mormor) med tanke på vad han trodde hade hänt. =)

Hur som helst, i morse var däremot Sarabi mycket bättre! Hon började inte morgonen med att dricka en halv skål vatten (hon får sova i bur på nätterna några dagar till), tvärtom så var hon lugn och inte det minsta flåsig och jag har heller inte behövt släppa ut henne i natt. Hon drack lite när vi var ute och rastade men var inte alls så flåsig som hon varit de andra dagarna och drack heller inget sen när de hade ätit sin mat. Så c-vitaminen har nog gjort susen, skönt! Vore väldigt skönt att slippa släpa iväg henne till veterinären det första vi gör, med tanke på att hon tycker att det är jobbigt att bli fasthållen och dessutom inte är överförtjust i främmande människor. Vi får se hur det artar sig.

Sarabi är en lätt hund att ha att göra med, det märker vi redan. Hon har sovit lugnt de första två nätterna, hon fick dock sova i en bur för att hon skulle koppla av helt, men buren stod bredvid min säng och hon bara gick in och la sig och somnade, mer var det inte med det. Verkligen trygg och säker trots ny miljö - jättehärligt! Hon har busat med Kenzo och Chili och börjar redan lära sig att Kenzo inte är farlig trots att han låter väldigt mycket när han leker.... det kommer sig ju av att han vuxit upp med Isse och därför leker på typiskt "schäfermanér".

Måns-Oskar och Sarabi är redan kompisar och busar ganska vilt. Äntligen har Måns-Oskar fått en värdig "motståndare" - Sarabi ger sig minsann inte lika lätt som de andra hundarna. Hon är väldigt försiktig och biter inte i honom, men däremot slänger hon tassen på honom ibland och det är han inte helt förtjust i. ;-)

Jag lät Sarabi göra lite enkla övningar i går kväll; sitt, ligg, utgångsställning, trampa på musmatta, trampa på musmatta som ligger på en stol. Hon fattar väldigt snabbt och är otroligt enkel att träna i och med hennes stora godisintresse och vilja att göra saker.

I övrigt så tillbringade vi gårdagskvällen med att hämta in maten från hundhuset och sätta in den i kylen. Skönt med ren och fin kyl och nyavfrostade frysar, men det hade ju varit trevligare att själv få välja en passande tidpunkt... ;-) Det blåste rejält även ikväll, men inte alls så illa som i lördags, tack och lov! Men lite riktig vinter hade väl inte varit fel - idag var det 9 plusgrader och det känns inte direkt rätt i januari. =(

Sen ökade vindstyrkan ganska snabbt. Vårt plank, som vi byggde i somras, höll inte för ansträngningen utan vinkeljärnen böjde sig och ett cementfundament lyftes upp ur marken. Planket rasade i alla fall inte, utan hänger i en mindre snygg vinkel. Vi får helt enkelt ta ner det och börja om igen... tråkigt, men det kunde ju blivit mycket värre. Som tur var så klarade alla stora träd i trädgården av att stå emot blåsten. Vi har tagit en extra husförsäkring eftersom den vanliga villaförsäkringen inte täcker skador som orsakas av fallande träd, men även om man har försäkring så vill man ju helst inte ha ett träd genom taket...

Martin var ute och flyttade bilarna så att ett eventuellt nedfallande träd inte skulle träffa alla bilarna utan vi skulle fortfarande ha åtminstone en i körbart skick... Han klättrade även upp och säkrade vindsluckan - jag var livrädd att han skulle blåsa av stegen, men turligt nog var det lä på den sidan. Sen var det bara att slå sig ner och vänta. Det blåste värre än vad jag någonsin upplevt och det knakade och lät i huset, men inget verkade blåsa bort och inga träd ramlade ner på oss.

Runt 2-tiden var vi så trötta att vi inte orkade sitta uppe längre, dessutom började vinden äntligen att avta lite.

I går morse blev det frukost på det som fanns i kylen (något ljummet dessutom) men först flyttade vi ut allting från kylskåpet ut i hundhuset, som höll ungefär utetemperatur, dvs. runt 4-5 grader. Perfekt som kylskåp och inga vilda djur som kunde komma åt maten. Vi tömde även frysarna i köket och la över allting därifrån ut i frysboxen istället. Lite senare åkte vi in till Martins föräldrar och lånade duschen samt åt middag. Därefter åkte vi till Vaggeryd för att hämta hem en ny familjemedlem.

Längs E4 ner till Vaggeryd var det inte så illa, man såg en del nedfallna träd men det såg ändå ganska hyfsat ut. Men sista biten från E4 in till Vaggeryd, där såg det verkligen illa ut! De hade röjt av vägen när vi kom (klockan var ca. 18 då) men hur det har sett ut på morgonen vill jag nog inte veta... På parkeringen utanför huset där Angelica och Janne bor hade flera tallar ramlat och krossat bilar.... när vi kom stod det en bil helt begravd av en tall!

Nå, hur som helst så fick vi hämtat vår nya familjemedlem, som är en Hollandse Herdershond-tik. Hon är snart 6 månader och ser inte direkt ut som en HH då hon är felfärgad och även har öron som skiftar mellan att stå och hänga... ;-) Men väldigt söt är hon. Det var inte direkt planerat att Sarabi skulle flytta hem till oss, men det blev lite akut för hennes del och då blev det som det blev. Det är en mjuk och lättstyrd tjej, dock inte utan skärpa. Hon är otroligt miljöstark men är däremot inte så överdrivet förtjust i främmande människor. Näringsdriften är enorm, vilket tillsammans med hennes mjukhet och förighet gör henne väldigt lätt att träna med. Ska bli roligt att se vad det blir av henne i framtiden. =)

När vi kom hem var klockan närmare 21 men fortfarande ingen ström. =( Efter en kortare rastning av hundarna så ägnade vi en stund åt att frosta av frysarna i köket och sen försökte vi ringa Tekniska Verken för att kanske få nån info om hur det låg till. Men först var det upptaget och sen svarade de inte längre så vi fick inte veta mer. Huset har hållit sig väldigt bra i temperatur, det var ca. 17 grader inomhus när vi kom hem och då hade vi ju ändå varit borta i drygt 7 h. Vi eldade lite i kaminen och satt och kopplade av en stund innan vi till slut kom i säng.

Idag tog vi lite sovmorgon - mest för att det skulle bli lite ljusare och därmed lite lättare att klara av den frånvarande elen. Telefonerna fungerade när vi gick upp, så jag försökte ringa min kollega för att höra om vi hade plats i frysen på jobbet (vår frysbox var uppe på -11 grader) men hon var inte inne. Vi gick och rastade och när vi sen kom in igen, ca. 20 minuter senare, så hade telefonerna slutat att funka! *suck* Inte heller mobilerna fungerade, eller rättare sagt - vi hade ingen som helst mottagning. Vi började så smått fundera på att helt på vinst och förlust ta med maten och åka in till stan och så hoppas på att Martins föräldrar samt mitt jobb hade plats i frysarna åt oss, men så hade vi lite tur - en bil från Tekniska Verken dök upp nere vid elstolpen precis utanför tomten och Martin gick ner för att prata med killarna. 10-15 minuter senare hade vi el igen!! Dock kan vi komma att tappa den igen under dagen när de drar igång andra områden, men förhoppningsvis ska det vara temporärt. För varje timme som vi har el så kommer ju frysboxen att bli lite kallare, så det ska nog klara sig även om vi blir strömlösa kortare perioder till.

Skönt ändå att vi kom igenom det hela med så pass lite problem - att planket blåste sönder var tråkigt men det är ju bara att fixa det igen så småningom.

Idag träffades halva träningsgruppen (Lisa och jag) på klubben för ett pass. Jag började med Chili, men idag var han mer än lovligt "borta" - han kollade på tusen andra saker (trots att det inte var någon annan på planen samtidigt som vi, men det passerade nåt hundekipage och nån joggare utanför planen) och var allmänt disträ och "off". Körde lite rutan med target, vilket gick riktigt bra, förutom att han ibland vill ta upp musmattan och komma in med den... ;-) Fria följet var inte så strålande, så kopplet åkte på och så körde vi lite linförighet där jag passade på att göra några milda koppelkorrigeringar som påminnelse. Då blev han mycket mer vaken - så här "snälla" korrigeringar i kopplet gör honom inte dämpad utan bara mer aktiv på vad vi håller på med. Testade ett framförgående med kommendering av Lisa och det var det som gick riktigt bra idag - han gick rakt och fint men utan att dra så himla mycket. Mycket snyggt!

Apporteringen - ja, här hjälpte jag honom när vi körde med träapporten; jag viftade med en boll-i-snöre och då höll han utan tvekan apporten hela vägen in utan att jonglera med den. Metallapporten tog han, som vanligt numera, snyggt och prydligt.

Något som han faktiskt verkar ha slutat med är att landa på apporten med framtassarna, numera springer han fram till apporten och passerar precis förbi den, vänder upp och tar sen apporten på vägen tillbaka. Mycket bättre än att han landar på den - jag vet inte vad som fått honom att sluta trampa på den, men det är ju trevligt att han slutat i alla fall. =)

Avslutade med lite kryp men här blev vi osams, eller rättare sagt - jag blev irriterad och Chili blev pressad så vi avbröt och så fick Lisa hämta Oliver istället.

Oliver har gått ett väldigt glatt och alert fritt följ, men lite väl långt fram. Idag hade även han en dag då han var lite okoncentrerad och dessutom så började han testa om han kanske kunde få godis utan att utföra momenten - han lät bli att sätta sig i utgångsställning och stod upp istället, ibland testade han även att snurra, eller skälla, eller lägga sig ner.... ;-) Lisa blev lite smått frustrerad, men med lite funderingar så fick vi så småningom till det så att det slutade med att Oliver istället gick ett kanonfint fritt följ, i perfekt rätt position och med mycket snygg kontakt. Jättekul när det går så bra, även om Lisa tyckte att han gick lite väl långt bak, men jag vet ju hur lätt det är att missbedöma det där - jag har gjort samma misstag själv. Enligt mig gick Oliver i perfekt position, ungefär med bogen vid Lisas vänstra ben. Ska ta med kameran nästa gång vi tränar och så ska jag filma så Lisa får se själv. =)

Sist fick Kenzo ett pass, mestadels rutan, en hopp-apport (med metallapporten), en fjärrdirigering och ett framförgående samt lite kryp (som gick mycket bättre än med Chili...). Rutan gick bra - gissa om det är underbart skönt att kunna skriva det så gott som varenda gång nu för tiden.... ;-)

Träffade förresten en ny beauceronbekantskap idag - Linda och Satchmo's Oden. De har flyttat ner från Östersund och bor nu i Norrköping. Jättekul att träffa ytterligare en beauceron med vidhängade ägare; det börjar bli ganska många beauceroner här i Östergötland nu. =)

Fritt följ gick riktigt bra, läggande och ställande under gång var det inget större fel på förutom att han inte la sig på läggandet första gången, men det var nog bara ett misstag för han brukar aldrig ha problem med det annars. Apporteringen går lite blandat - med träapporten blir det lek på vägen in och han släpper den; han plockar i och för sig upp den direkt igen, men det är ju ganska onödigt ändå. Metall- och tungapporterna däremot gör han kanonbra... jaja. Jag ska nog göra så att jag hjälper honom lite när det är träapporten - försöker få honom att hålla den hela vägen in så att vi inte etablerar ett mönster med det här med att jonglera med just träapporten.

Rutan har han inte riktigt förstått - han vet att han ska vara i mitten, men det funkade inte när jag kommenderade "rutan" - däremot under "hopp och lek" så kunde han springa in där. Jag har lite funderingar på att köra med en musmatta som target; jag ska fundera lite till på det. Jag avslutade med fjärrdirigering som gick jättebra.

Sen var det Angelica och Tacco. Hon jobbade en del med att få till snygga höger om halt, vilket så småningom lyckades - det var inte Tacco som gjorde fel utan Angelica som inte riktigt fick till hur hon skulle röra sig för att få Tacco att göra det snyggt. Sen tränade de på rutan, vilket ser jättebra ut - hon har kört med target och det funkar mycket bra på Tacco. Fjärrdirigeringen var inte så illa, med tanke på att hon fått börja om lite med den. De fortsatte sen med metallapportering, vittringsprov och hopp-apport samt framåtsändande, där Tacco går snyggt och prydligt i långsam takt - mycket imponerande.

Därefter tog jag ett kort pass med Kenzo, i huvudsak fritt följ och "dumrutan" och sen testade vi rutan. Första gången missade han helt var rutan var och drog iväg åt fel håll, men jag fick tillbaka honom och det utan att han gick ner sig, vilket annars lätt kan hända. Visade på rutan igen och denna gången hittade han den och gick snyggt in i mitten av rutan och fick sin boll som belöning. Skönt att se att han hela tiden är positivt inställd till det här med rutan, det är viktigt att han tycker att det är kul!

En vittringsapportering fick Kenzo också göra då Angelica hade "luktlösa" pinnar. Han gjorde det, som vanligt, mycket snyggt och samlat. Duktig kille. =)

Vi hade en lugn och avkopplad nyårskväll; efter maten satt vi och pratade och åt godis, drack Irish coffee och annat gott och vid 12-slaget stod vi ute på altanen och tittade på de rakter som vi kunde se, mestadels från Nykil och Vikingstad. Chili hängde med ut men Kenzo föredrog att stanna inne - han tycker inte om raketer alls. Enstaka smällar går bra (förutom på platsliggningen, typiskt nog...) och han är bedömt skottfast både på MH och korningens mentaldel, men just rakterna gillar han inte alls. Undrar om det inte är det där tjutandet - det lät så om valborgsbålet i våras, utan några smällar, och då tyckte han inte alls om det.

Tyvärr fick jag ett tråkigt besked - min mamma ringde och önskade gott nytt år och berättade att hon lyckats snubbla och ramla i köket och därmed hade brutit sin vänstra handled! =( Usch, lite för många olyckor den här veckan, jag tyckte annars att det hade räckt med att Martin högg yxan i benet i måndags...

Min mamma har opererats idag; hon hade brutit båda benen i handleden samt även slitit av ledbandet. Verkligen otur för henne, det är första gången hon någonsin brutit något. Tur i oturen så har hon sin syster där, så förhoppningsvis ska de klara sig bra. Annars får jag ta och åka ner några dagar, vi får se i morgon när hon är lite mer klar, hon var ganska snurrig och trött efter operationen när jag pratade med henne nu ikväll.

Idag har det inte blivit gjort mycket - vi har varit ganska trötta. 3 av gästerna åkte runt 1-snåret i natt, en fjärde sov över. Vi satt sen uppe till 4, då jag gick och la mig, sen satt Martin och hans kompis uppe till kl. 7 i morse, då jag tröttnade och blev rejält sur och tyckte att de faktiskt kunde gå och lägga sig. Sen sov vi till ca. 10, då ringde min bror och väckte oss och sen var det lika bra att gå upp tyckte jag. Så det blir nog hyfsat tidigt sänggående ikväll misstänker jag....

Jag hoppas att det nya året blir ett bra år i alla hänseenden. Att vi får vara friska och krya, både människor och djur, och att vår ekonomi bättrar sig lite; det är ganska tröstlöst att ha det så här. 2004 har väl inte varit så illa ändå. När det gäller hundarnas träning och tävling så känns det som att vi i alla fall kommit en bit på väg - Kenzo är äntligen uppflyttad till Elitklass lydnad och vi har även börjat träna sök, vilket går riktigt bra. Chili har tagit LP 1, startat 2:an och blivit uppflyttad till 3:an. Dessutom har han blivit uppflyttad till lägre klass spår.

Målen för 2005 är inte helt klara och konkreta än, men LP 3 och start i elitlydnad är det som ligger närmast för Kenzo. Även träning av skott vid platsliggning är något jag måste ta tag i med Kenzo, och naturligtvis ska vi fortsätta med söket och förhoppningsvis kunna starta lägreklass till hösten. Efter uppflyttning har jag också tänkt ställa ut honom i bruksklass för första gången (i och för sig räcker det med godkänt i lägre för att få ställa i bruksklass och därmed konkurrera om certen). Vi får väl se hur det går med söket.

Chili ska ta LP 2 och sen starta i lydnadsklass 3, samt i lägre klass spår.

Ska bli kul att se om vi kan uppnå de här målen. =)