Dagbok om vardagslivet med våra hundar

Idag har inte hänt mycket mer. Började dagen med att rasta, Martin tog Sabbi och Kenzo längs lilla vägen och jag tog Chili längs stora vägen. Tyckte vädret såg fint ut och gick ut utan mössa - stort misstag! Det var svinkallt och blåsigt och dessutom skugga där jag gick, så vi vände och gick åt andra hållet ett tag, där var det i alla fall sol. Insåg när jag kom in varför jag frusit så - det var -7.2 grader! Med blåsten på det så var det rejält kallt. =(

Sen har vi slappat i soffan och titta på video och sen tog vi faktiskt tag i köket. Började med att rensa filtret i diskmaskinen eftersom den inte diskat rent på sista tiden - lätt att inse varför när vi tömde filtret! Uäck.... Även spridararmarna fick sig en rengöring, så nu borde den väl verkligen diska rent igen, tycker man.

Rensade även tvättmaskinen, då de senaste omgångarna tvätt luktat lite surt när man tagit ut dem ur maskinen - inte direkt kul att tvätta kläder och så luktar de illa när man är klar... Körde sen ett 90-graders program så den skulle bli helt genomsköljd och det gjorde susen; när vi sen tvättade en maskin tvätt så luktade den fräscht och gott efteråt.

Käkade middag (entrecote med sallad och yoghurdressing samt appfelstrudel efter) och mer än så har det inte blivit idag. Totalt ointressant dag att läsa om, eller hur? ;-)

Det lär för övrigt bli en kall natt - termometern visar -13 grader nu.... *hutter*

Tyvärr var jag inte helt frisk igår; jag satt och frös samt hade ont i halsen, dessutom sträckte det sig upp mot örat. Även i morse mådde jag dåligt så jag beslöt att stanna hemma från jobbet. Har mest vilat/sovit hela dagen, förutom att jag var ute en kort sväng med hundarna.

Har bokat in ett vet.besök på tisdag för Chili - han har ont i ryggen/benet och det blir tyvärr inte bättre. Han piper när han försöker hoppa upp i sängen, däremot haltar han inte alls. Jag kan se att han är lite stel och han går mer i passgång än vanligt; han brukar växla mellan trav och pass på promenaderna, lite beroende på vilket tempo han håller, men nu passar han mest, och går direkt upp i galopp och ner i pass igen. De gånger han travar kan jag som sagt inte se nån hälta alls. Han verkar mest ha ont i ryggen, men de gånger han piper till är han lite försiktig med höger bak precis efter att han pipit, sen verkar det som vanligt igen. Jag är verkligen orolig nu och jag hoppas att vet. kan hitta vad det är och att det inte är något allvarligt. Min lillkille... världens snällaste hund, fast att han ser ganska imponerande ut med sin storlek så är han otroligt snäll och mjuk, en riktig mes. Tycker så synd om honom att han har ont, och det är jobbigt att inte veta vad det är.

När Kenzo var skadad nu sist så visste vi ju vad det var och dessutom så var han ju bara halt samma kväll som det hänt, nästa dag var han pigg och glad och stödde fullt ut på benet. Vi visste ju också att prognosen var bra och att han förmodligen skulle läka utan minsta problem. Men ett sår i benet, även när det gått ända in i skelettet, är lite mer konkret än problem och smärta i ryggen eller var det nu är som Chili har ont. Nå, vi får som sagt se vad vet. säger - tur att vi har en jättebra vet. som jag litar på till 100 %. Det är otroligt mycket värt!

På kvällen blev det lite träning med hundarna, dock inte utomhus utan jag körde lite klickerträning i köket. Skivade först upp drygt 1.5 kg korv så jag fick ett antal "träningspåsar" som jag sen stoppade i frysen, bekvämt att ha så man slipper stå och skiva korv varenda gång.

Träningen gick bra. Med Sarabi så fokuserade jag på stadga, att hon skulle lägga sig och sen ligga kvar och inte studsa upp direkt. Även en del utgångsposition jobbade vi med; det ser rätt bra ut, tycker jag själv - jag har försökt se till att inte "dra fram" henne för mycket, det misstaget har jag ju gjort med de andra två och det är knöligt att rätta till sen. Testade även att lära henne nudda en target stick med nosen - det var lite jobbigare, då hon mest försökte bita om den. Men i slutet blev det ganska bra. Ska fortsätta med inlärning av target stick nästa träningspass; det är ett bra hjälpmedel vid fortsatt träning av olika moment.

Chili fick först träna på att skälla på mig när jag satt ner - nu kommer skallet nästan direkt och utan större tvekan. Har en fundering på om jag ska testa sök med honom och i så fall ska han definitivt gå som skallhund, därav att jag kör skall-träning nu. Nästa pass jobbade jag med att i början klicka minsta lilla rörelse han gjorde, bara för att öka hans intresse att prova sig fram. Både hos Kenzo och Chili märks det att de är tränade på "traditionellt" vis; de är inte alls så snabba som Sarabi på att testa och ta egna initiativ. Men det blir bättre och bättre, vilket jag tycker är kul, jag gillar hundar som tänker och agerar lite själv när vi tränar, framför allt eftersom lydnaden verkar bli så mycket snyggare och roligare när hundarna själv får fundera ut vad som utlöser belöningen. =)

Det funkade bra med Chili; det tog inte speciellt lång tid för honom att börja prova sig fram. Så småningom gick jag över till att bara klicka skiften mellan sitt, stå och ligg. Eftersom vi tränat skall innan så testade han även att skälla lite, men då vänder jag bara bort huvudet och det förstod han ganska bra.

Samma sak med Kenzo; klickade honom för minsta lilla försök till rörelser först, sen skärpte jag kriterierna och klickade enbart vid skiften mellan stå, sitt och ligg. Gick väldigt bra. Vi tränade även kontakt; ställde mig i hallen framför stora spegeln så jag kunde se precis hur bra kontakt Kenzo höll, även om jag inte tittade på honom. Funkade väldigt bra, men det är ju å andra sidan inte så mycket störning hemma.

Sarabi var duktig idag och låg lugnt och tyst i grovköket medan jag tränade någon av de andra. Hon lär sig verkligen såna saker snabbt.

Vädret är verkligen trist nu; kallt och blåsigt och snön yr så vägarna knappt är körbara på vissa ställen. Verkar inte som att det ska bli någon direkt bättring heller. I Skåne var det tydligen snökaos på flera ställen.

Fick tränat på att kalla in Sabbi när hon lekte med Kenzo - det var inte helt lätt kan jag säga. Det underlättades inte direkt av att Kenzo är superduktig på att veta vem man menar; ropar man nån annan hunds namn så tar han inte åt sig. Så han fortsatte att leka medan jag försökte bryta Sabbi - bra träning! Det krävdes att jag rev i med ett lite ilsket "Sabbi!" tre gånger, sen bröt hon leken, då kallade jag på henne men då lät jag ju vänlig och då tänkte hon börja leka med Kenzo igen. Ett rytande till och sen kom hon snällt och fick godis. Det var första gången jag testade att bryta henne så här och det gick ju riktigt bra. =)

Chili fick mest gå i flexi; jag är rädd om hans ben eller rygg eller vad det nu är. Han verkar bättre, men han får helt enkelt ta det lugnt ett tag till.

Väl hemma igen så utfodrade jag hundarna, lagade mat till mig själv, röjde i köket, bakade en kladdkaka och dammsög hela huset, vilket var behövligt. Sen klippte jag klorna på alla tre hundarna samt Måns-Oskar. Chilis klor är värst, de växer rejält och det var ett tag sedan jag klippte dem, så det gick att ta ganska mycket. Å andra sidan är Chili coolast att klippa - han ligger ner på sidan och håller på att somna. =)

Kenzo sliter sina klor bra, så på honom behöver jag mest ta sporrarna samt lite topparna på de vanliga klorna. Han är dock inte överförtjust i att bli klippt - det har inte blivit bättre sen jag klippte honom för långt i somras, han minns att han blev skadad då; det blödde en del först och dagen efter grävde han i trädgården när de busade och lyckades naturligtvis få det att blöda igen... Att vara skadad är ju något som han verkligen avskyr....

Sarabi hade själv "filat till" sina klor härom dagen - hon fick vara ensam i hundgården eftersom Chili var inomhus och Kenzo var med mig på jobbet då han skulle till vet. och röntgas. Eftersom hon skulle vara ensam så fyllde vi godispyramiden med torrkulor och så fick hon ha den och roa sig med. Tyvärr så hade hon klantat sig lite och lyckats få ut den under grinden i hundgården - det enda stället där det är lite högre avstånd mellan plattor och rör - och sen hade hon frenetiskt krafsat för att få tag på den igen, men inte lyckats. Däremot hade hon snyggt och prydligt filat ner klorna; inte så långt att det gått hål utan bara precis lagom. ;-) Så nu behövde jag bara klippa sporrarna samt klon på den yttre tån på varje framtass. Vi har inte tränat kloklippning på ett tag, men hon var superduktig - låg stilla och lät mig klippa utan problem. Jätteskönt!

Till slut tog jag Måns-Oskar och han är ju rolig - han gillar inte att bli fasthållen och han sprattlar rätt bra för att komma loss, men han rivs inte, visst kan han råka riva när han spjärnar emot med bakbenen, men han drar in framklorna för att inte riva mig trots att han försöker komma loss... Lite övertalning och invecklade manövrar med armar och händer resulterade i att jag kunde klippa alla klorna på honom utan större problem. Som avslutning fick alla djuren vars en bit korv som belöning - även Måns-Oskar. Hundarna vet att de inte får stjäla Måns-Oskars korv - han äter inte lika fort som de... däremot tigger han minst lika mycket som hundarna... ;-)

Hade egentligen tänkt klickerträna lite med vovvarna, men kom av mig när klockan blev för mycket och jag var trött. Nå, nu fick jag ju städat lite idag, så får jag väl ta klickerträningen i morgon istället.

I och med att han inte haltat utan gått på benet hela tiden så har han heller ingen förlust av muskelmassa. Så nu kan vi sätta igång och träna igen, även om jag inte tänker köra hopp med honom på några veckor till. Det är ju å andra sidan ett moment som vi inte måste träna så mycket heller eftersom han kan det bra.

Nu ska bara Chili bli bra i sitt ben också, sen är det full fart på träningen igen hoppas jag - bara vädret håller med och blir lite bättre... Nästa vet.besök med något av djuren hoppas jag blir ett planerat sådant - vi ska kastrera Sarabi och Måns-Oskar under våren (Måns-O ska även öronmärkas och vaccineras) och dessutom ska Chili röntgas (ja, det är sent, men vi har fått skjuta på det flera gånger pga. dålig ekonomi...). I övrigt hoppas jag att vi slipper vet. besök. *håller tumme*

Men helgerna är mer irriterande. Både igår morse och idag (samt även förra helgen) så börjar hundarna anse att vi ska gå upp redan vid 7.30 - 8!!!!! Det ansåg INTE vi, speciellt inte idag när vi la oss ganska sent i natt, runt 2-tiden. Jag släppte ut alla hundarna vid 8-tiden så att de fick kissa och sen försökte vi sova en stund till, men det blev inte så långa pass - 20-30 minuter sov vi, sen var hundarna igång igen. Mest Kenzo och Chili faktiskt, Sarabi drar inte igång förrän någon av de andra gör det. När så äntligen hundarna var lugna så började Måns-Oskar leva omkring... jag flög upp ur sängen, for ut i hallen och fick tag i honom och nästan kastade ut honom på altanen... *muttrar* Odjur. =(

Just ja - vi hade strömavbrott i natt! Jag vaknade av att något stod och pep och det tog en liten stund att inse att det var UPS:en i datorskrubben. Jag väckte Martin som fick gå upp och ta ner servern innan UPS:ens batterier tog slut - den har ganska dåliga batterier och klarar kanske 3-4 minuter just nu - bättre än inget, men man har ju inte så lång tid på sig. Lite senare kom ett SMS från Linköpings kraftnät (vi prenumererar på SMS-besked ang. strömförsörjningen) som bekräftade att ca. 180 abonnenter var strömlösa och att man felsökte och beräknade vara klara ca. 5.45. Jag blev rejält imponerad när det kl. 5.46 kom ett SMS om att felet var åtgärdat - snabbt och bra minsann! Vi var väl av med strömmen i ca. 2 h, inga större problem så där mitt i natten, vi sov ju ändå (förutom när vi tog ner server, läste SMS etc...) ;-)

Morgonpromenaden delade vi på; Martin tog Chili i flexi längs stora vägen och jag tog Kenzo och Sabbi längs lilla vägen. Efter frukost och nån timmes slöande i soffan åkte vi en sväng till stan eftersom vi behövde handla lite. Vi beslöt att ta med hundarna, för att de skulle få lite omväxling, men när vi hade släppt in Kenzo och Sabbi i bilen blev det lite problem - Chili ville inte hoppa in. Jo, han VILLE nog egentligen hoppa in, men han vågade inte. Troligtvis visste han att det skulle göra ont - inte för att han har hoppat in i bilen nu under veckan, men han har säkert försökt hoppa upp på liggbordet (som mer används som utsiktsbord...) i hundhuset och det är ungefär lika högt som att hoppa in i bilen. Jag försökte lyfta in honom, men det tyckte han var läskigt. Till slut tog han mod till sig och hoppade in och det gick bra, han pep inte till eller något, så det var nog bara det att han visste att det kunde göra ont. Stackars lillkillen. =(

Hur som helst, vi åkte in till stan, tog en sväng om Fyra tassar och tittade på fiskar och annat kul, sen handlade vi på Maxi och sen åkte vi inom mitt jobb för att titta på mitt nya akvarium på jobb. Jag vann ett presentkort i höstas när Kenzo och jag blev klubbmästare på Linköpings BK och sen fick jag ytterligare ett presentkort av Martin i julklapp, så förra veckan åkte jag och hämtade ut mitt efterlängtade akvarium som jag ska ha på jobbet - den där glasskålen jag hade blev inte så bra; det är ingen bra miljö för fiskar. Nu har jag ett riktigt, om än ganska litet, akvarium, med inbyggt filter och pump samt en snygg lysrörsramp - jag ska fotografera det så fort det är igång.

Vi tog med Sarabi upp på kontoret, hon har aldrig varit där tidigare och jag ville se hur hon reagerade. Hon är verkligen miljöstark - att komma in på ett helt nytt ställe, åka hiss etc. bekymrar inte henne det minsta. Jag släppte lös henne inne på kontoret och hon for in i olika rum för att kolla vad det var för ställe och svansen den gick hela tiden. Likaså när vi gick därifrån, då tog vi trapporna (hissen hade vi ju redan testat) och hon är inte det minsta bekymrad över att trappan är ganska brant. Otroligt så oberörd hon är av nya miljöer - jag är mycket imponerad! Hon börjar även bli mycket lydig; vi släppte lös henne på parkeringen för att hon skulle kunna gå och kissa och även om hon har full fart när hon far omkring så behöver man bara kalla på henne så tvärvänder hon och kommer - skönt!

Sen åkte vi hem och tog ut hundarna på en promenad - denna gången bytte vi så jag gick med Chili och Martin tog de andra två. Jag kollade noga på hur Chili rörde sig, men jag kan inte se något hälta eller stelhet. Däremot så passgångar han hellre än travar - i vanliga fall växlar han ganska mycket mellan pass och trav, men nu höll han sig mest till pass, travade några steg och sen gick över i galopp och sen ner i pass igen när han saktade in. Någonstans har han ont, helt klart. Vi avvaktar och ser, han får ta det lugnt i veckan och troligtvis kommer han att få ligga inomhus istället för att vara i hundgården, bara för säkerhets skull. Bättre att han håller sig lugn och varm istället för att behöva avvärja Sabbis busryck... Om Kenzos ben ser bra ut på röntgen så kan han och Sabbi vara i hundgården istället. Först hade jag tänkt att jag skulle ta med Chili till jobb, men om han har svårt att hoppa upp i bilen så är det ju inte en höjdaridé. Nå, vi får se. Hans öga ser för övrigt mycket bättre ut idag - salvan har nog gjort nytta! Igår var han röd och irriterad i nedre ögonlockskanten, idag är det rosa som det ska vara och inte alls så irriterat - himla skönt!

Kvällen har ägnats åt att laga mat - vi hade 1.5 kg kassler som gick ut i morgon, så jag gjorde smördegsinbakad kassler som vi hade till kvällsmat och Martin gjorde en gratäng med kassler, bladspenat och ostsås - nu har vi mat till flera dagar framöver - trevligt. =)

För övrigt så har vi kopplat om lite med telefoner och ADSL-modem. Vi har haft brus i luren (vi har ännu inte kopplat in modemet på första jacket nere i garaget) men idag testade Martin lite och efter att ha kopplat bort telefonen i köket så blev det bra - det var tydligen den som ställde till det. Och inte bara det - det blev lite bättre fart... eller mer än lite... innan hade vi ca. 1 Mbit åt båda håll, nu har vi 7.6 Mbit in och 1.3 ut. Inte illa med tanke på att vi ligger drygt 4 km från telestationen och att de trodde att vi skulle kunna få typ 3-4 Mbit. Nåja, det här var en mycket trevlig överraskning och jäklar så fort det går att surfa nu! =)

Lagom till att Kenzo alltså börjar bli bra, så är det Chilis tur - dels är han irriterad i ena ögat och jag tycker mig kunna se en liten rispa - men det är svårt att se och det kan istället vara en ögoninflammation. Turligt nog hade vi lite ögonsalva hemma så det fick han. Som om inte detta räcker så har han ont i ett bakben - troligtvis sviter efter när Sarabi sprang in i honom förra söndagen. Han har inte visat något i veckan, men i morse när vi rastade så fick Sabbi och Kenzo springa och busa lite i en hage, efter en stund kallade vi in Kenzo och släppte istället lös Chili. För att komma in i hagen måste man hoppa över ett litet dike och dessutom ligger hagen lite högre än grusvägen. När Chili hoppade så skrek han till och vi kallade direkt tillbaka honom. Först blev jag rädd att det var något med ryggen, men sen visade det sig att han var lite försiktig med höger bak. Han fick gå kopplad resten av rundan (som blev ganska kort eftersom vi vände när detta hänt) och Martin fick springa med honom så att jag kunde se om han (Chili alltså...) haltade. Men ingen hälta, däremot såg han lite stel ut. Kan vara en sträckning... vi får avvakta och se, han får ta det lugnt och gå kopplad några dagar. Blir han inte bättre i öga eller ben så får vi ta ett besök hos veterinären i veckan som kommer.

Nu på eftermiddagen tog jag först en sväng längs stora grusvägen med Chili i flexi, vi gick väl runt 1.5 km. Ingen hälta, vilket känns skönt, och ingen reaktion på någon rörelse heller. Han fick ju å andra sidan inte göra några hopp och skutt.

Sen tog jag ut Kenzo och Sabbi. Egentligen funkar det bäst att låta just de två leka och busa, för Kenzo är inte rädd att säga till Sabbi om hon blir för vild, vilket hon lätt blir när det blir jaktlekar. Chili däremot har det jobbigt i såna lägen, då väljer han helt enkelt att bara stanna och stå stilla, för det vet han att det gör att Sabbi slutar jaga honom.

Jag hade tagit med en boll-i-snöre ut när jag gick ut med Kenzo och Sabbi. Vis av tidigare erfarenheter så tog jag en röd boll med rött snöre - jag vet hur dåligt en vit boll syns i snö... Efter att ha promenerat en stund så att de var uppvärmda så lät jag dem leta boll i snön en stund i en av kohagarna. Kenzo fick börja och jag lät Sabbi sitta lös - Kenzo och Chili har vi lärt att de ska sitta och vänta tills vi skickar en av dem; vi använder då deras namn för att tala om vem som får springa och leta. Jag fick stoppa Sarabi första gången jag skickade Kenzo, för då stack hon, men sen satt hon snällt kvar två gånger till. Därefter fick hon testa, men det var tydligen lite svårt. Hon hittade bollen men sen visste hon inte riktigt vad hon skulle göra; så hon släppte bollen som försvann i snön. Hon plockade upp den igen, men var tydligt brydd och valde till slut att komma in utan bollen. Jag lät Kenzo hämta bollen och sen kastade jag iväg bollen längs grusvägen istället. Här hade Sabbi inga problem med att hämta bollen och komma tillbaka med den, och efter några sådana kast så kunde jag kasta ut den i hagen och hon klarade att hämta den.

Vi gick vidare till ett ställe där det var lite mindre snö och så fick de leta en stund till. Tydligen är det jättesvårt att hitta saker i snön - jag är mycket imponerad att lavinhundarna fixar det så bra som de gör; visst, de tränas ju till det, men när jag ser hur svårt Kenzo har det - han som i vanliga fall är en mycket säker uppletande-hund - då inser man hur duktiga lavinhundarna är. Eller är det bara mina hundar som har svårt att hitta saker i snö?

Hur som helst så fick de rejält med motion, speciellt Sabbi, som fick springa mest. Kenzo är ju trots allt konvalescent så han fick bara göra några få enkla skick. Sabbi sprang och sprang och letade och letade men hade himla jobbigt att hitta bollen. Hon ger dock inte upp utan springer och jobbar på väldigt bra. Hon går också ut rejält långt, jag tror hon var ute på säkert 60-70 meter, trots att bollen låg kanske 25 meter ut. Båda hundarna hittade bollen vars en gång men sen, tredje gången, var det kört - ingen av dem hittade den. Till slut fick jag gå ut och hjälpa dem - då var jag rätt nöjd att jag tagit en röd boll... ;-) Efter det här gjorde vi om det en gång till så Sabbi fick hitta den och den här gången gick det bättre. Sen fick det räcka för idag; nu fick de i alla fall göra något kul och lite vettigt.

Vädret är synnerligen tråkigt; igår eftermiddag regnade det och nu är det runt 0 grader, vilket gör snön kladdig och blöt och det är även rejält halt på sina ställen. Jag hoppas bara att det inte fryser nu för då blir det nog riktigt illa. =(

Det har ju snöat mängder, vilket i och för sig är vackert, men det ställer till en hel del. I går morse skottade Martin upp hela uppfarten, så pass att vi kunde se gruset på vissa ställen. Sen snöade det mer eller mindre hela dagen och när vi kom hem på kvällen så kom vi typ 2 meter in på uppfarten, sen fick vi backa och ta fart (den sluttar uppåt) och så kom vi två meter till. Detta fick vi sen upprepa tills vi kom hyfsat långt upp. När vi sen tittade lite noggrannare så såg vi att det kommit över 1 dm snö under dagen... det måste ligga närmare 3 dm nu.

På hundträningsfronten är det för tillfället stiltje, och all den här snön gör till och med vanliga promenader jobbiga just nu. I kväll skulle Martin in till spexet, så vi åkte hem och han hämtade lite prylar och sen stack han igen, varpå jag gick och rastade alla tre hundarna. Tre hundar, en massa snö samt en ficklampa gjorde det hela ganska jobbigt och Sabbi hjälpte inte direkt till genom att vara tokpigg och springa och försöka få igång de andra hela tiden. Det gjorde att det blev mer lek än rastning, så när vi kom hem fick jag släppa in Sabbi och Chili och sen gå en extra runda med Kenzo, denna gången dock på "stora" grusvägen som var plogad och lätt att gå på. På lilla grusvägen gick vi väl ca. 300 meter innan vi vände - jag var helt slut, inte så mycket i benen som i fötterna..... hopplöst, och eftersom det är is under på vissa ställen så är det extra knöligt att ta sig fram.

Sen är det ganska fint med all snön, men frågan är väl hur länge den blir liggande. Vägarna är plogade och fina, i alla fall ute på landet - faktum är att det är nästan bättre väglag där än i stan eftersom det inte saltas ute på småvägarna utan istället blir en kompakt och fin snöyta att köra på. Jag önskar bara att vår lilla grusväg var plogad eller åtminstone lite uppkörd - förr om vintrarna har det varit annorlunda, för då användes den jättestora ladan nedanför vårt hus; den ägs av lantbrukarna som bor ca. 1.5 km bort längs lilla vägen och de hade rullbalar med halm i ladan och körde varje dag ner och hämtade en eller två balar. Nu har de byggt en ny stor lada uppe vid gården och ladan vid oss används bara till att ställa maskiner i. Således blir inte lilla vägen uppkörd och det är heljobbigt att gå där. Nå, man ska inte klaga, men det vore skönt att kunna ta en ordentlig promenad.

Så... roligare än så här blir det inte i dagboken idag.

På eftermiddagspromenaden lyckades Sarabi springa rakt in i Chili när de lekte tafatt. Det tog tydligen inte helt bra; hon sprang in i honom bakifrån och han tjöt till och var lite dämpad efter det. Först var jag rädd att han skadat svansen, eftersom den hängde rakt ner, men det visade sig sen mest bero på att han nog tyckte hela situationen var lite läskig. Stackars Chili. Både Martin och jag klämde igenom svans, svansfäste, rygg och lår men utan reaktion, så förhoppningsvis var det inte så farligt. Vi får väl se under de närmaste dagarna.

Lite senare tänkte vi börja med att dra nät till datorskrubben, då vi får ADSL inkopplat på tisdag, men först hittade inte Martin borret och sen visade sig borrmaskinen vara oladdad, så då gav vi upp och började istället röja i arbetsrummet (vilket verkligen behövdes...).

Sen tog vi Chili och då fick han testa enligt en artikel jag läst i Canis. Figuranterna satte sig ca. 5 meter ut i skogen, väl synliga, och sen ställde vi upp oss på stigen vända mot figge nr. 1 och så fick Chili själv välja om han ville gå ut till henne. Det ville han gärna och när han kom ut fick han godis och beröm, sen ställde sig figgen upp och blev passiv. Jag vände mig då om så att jag stod riktad mot nästa figge och tanken var att Chili själv skulle söka sig över mittstigen och ut till nästa figge, som även hon var väl synlig. Det gick jättebra! Under tiden rörde sig figurant nr 1 utåt och framåt i rutan, så att hon stod ca. 10 meter ut i rutan. Den här gången blev dock Chili lite förvirrad och tappade koncentrationen (som han ofta gör just nu - jag tror att han är inne i en 2:a könsmognad...) och han gick och kissade på tre ställen. Sen valde han dock att söka igen, men sprang då tillbaka där figge nr 1 var första skicket. Sen blev det dock rätt, han hittade henne och fick godis och när hon blev passiv så lämnade han henne. Tyvärr var terrängen lite för dold så han hade inte full sikt på figge nr 2, så det blev lite vimsande så jag valde att ta in honom till mig och sen stod jag bara tyst, vänd mot figge nr. 2 och då sökte sig Chili själv ut till figgen.

Samma metod testade vi sen på rottistiken Inja, som varit med och tränat ett tag men som haft lite dålig motivation att gå ut till figgarna. Hon funkade jättebra på det här sättet och verkade tycka att det var kul att själv få fundera ut vad hon skulle göra. Ska testa den här metoden med Chili även nästa gång, det lär dröja ett tag till innan Kenzo kan börja träna sök igen.

Efter träningen satte vi oss i skogen och fikade en stund och då fick alla tre hundarna vara med. De fick gå lösa, men först fick Chili och Loke hälsa på varandra, vilket gick utan minsta problem; Chili är ju så himla snäll och mjuk och skulle aldrig drömma om att spänna sig mot en annan hane, utan visar tydligt att han är liten (nåja, mentalt liten i alla fall) och inte vill stöka. Loke är också ytterst sansad så det var inga som helst problem. De ignorerade mest varandra sen och Chili ägnade sig åt att uppvakta Inja... inte helt uppskattat av henne dock. Marias andra hund Fiffi löper just nu och förmodligen luktade även Inja gott, för Chili var helt till sig. Inja rev i rejält med honom ibland, men han bara hoppade undan, fjäskade lite och sen var han framme och flirtade igen. ;-) Fast när jag sa till honom att gå och lägga sig så la han sig snäll... visserligen låg han och pep men han blev liggande. Skönt att han lyssnar ändå. =)

Annars har hon en väldigt tydlig av- och påknapp, vilket är en välsignelse med en så intensiv hund. I mångt och mycket är hon väldigt lik Kenzo; hon är smart, snabb, lär sig snabbt nya saker, gräver gärna i hundgården (vi har plattor men de gräver runt stolparna....), demolerar gärna saker i hundgård/hundhus (fast hon är inte i närheten så illa som Kenzo var när han var ung), lätt för att koppla av när inget händer, måste springa en sträcka innan hon kan sätt sig och bajsa... En massa saker som Kenzo gör, gör även hon... Lustigt egentligen. =)

Rastade Chili och Sabbi för sig, så fick Kenzo vänta, han hade ju varit ute en sväng på lunchen i och med att han är med mig på jobbet för tillfället. Det är underligt egentligen - de gångna tre veckorna när Kenzo gick inomhus om dagarna (medan såret på benet läkte) så var det inga problem att sen släppa ihop pojkarna, trots att de varit ifrån varandra hela dagen. Men nu, när Kenzo är med mig på jobbet, då är de tillbaka till det beteende de mer eller mindre alltid har haft när man separerat dem över dagen - de är spända och stela mot varandra en stund. Det måste ju nästan bero på att en av hundarna luktar annorlunda? För annars borde de ju reagerat likadant t.ex. förra veckan, när Kenzo varit inomhus och Chili och Sabbi varit i hundgården? Men då var det inget tjafs...

Hur som helst så hann jag i alla fall gå en hel promenad med C och S utan att ha ficklampa - underbart! Även Kenzos kortare prommis blev utan ficklampa, men då hade jag den med mig, eftersom det började bli lite väl mörkt - jag kunde fortfarande se utan lampa, men om det kommer en bil eller traktor så vill jag kunna synas lite bättre. Vi har reflexer på både oss och hundarna, men det skadar aldrig med en lampa också.

Lite senare på kvällen så passade jag på att klickerträna lite med doggarna. Sarabi fick börja och hon är så himla duktig. Vi tränade utgångsposition, skall och ligg, samt plocka upp föremål (en stor påsklämma i plast) och allting funkade bra. När hon plockar upp något så släpper hon det ganska snabbt igen, men det börjar bli dags att jobba vidare med att hon ska hålla fast det en stund. Ska nog använda metallapporten så riskerar vi inte så mycket tugg.

Kenzo och Chili har det lite jobbigare med klickerträningen - de är ju inte lika vana vid att testa sig fram för att se vad som utlöser belöning, utan de väntar på ett kommando från mig och när det inte kommer något så blir de väldigt förvånade. Båda har ett jättestort tålamod och kan stå och vänta på mig hur länge som helst, känns det som. Men det är nog nyttigt för dem att få "tänka till" lite - de är ju inte dumma, tvärtom. Det är bara det att de inte är vana vid att tänka så mycket självständigt. Ändå så tycker jag att jag har gett dem ganska mycket "tankefrihet" men det går ändå inte att jämföra med hur det hade varit om man hade klickertränat dem från start.

Jag tappade en del korv på golvet när jag innan träningen stod och skivade upp korven i slantar. Alla tre hundarna var i köket och stod/låg/satt på golvet nån meter bakom mig men inte nån av dem (inte ens Sabbi...!) kastade sig fram för att sno korven som ramlade på golvet, utan de väntade snällt på mitt "varsågod" - som för övrigt aldrig kom, utan istället kom Måns-Oskar farande som en pil och snodde korven och åt upp den! Hundarna såg så häpna och besvikna ut att jag fick dela ut lite korv till dem med. Det här hände 4-5 gånger och varenda gång snodde Måns-O korven och hundarna låg snällt kvar. Omvända världen? ;-)

Gick sen och tog Kenzos spår. Idag hade jag nästan kunnat behöva Chilis Böttcher-sele på Kenzo för helsike vad han låg på i linan (3.5 meters-koppel). Han är fortfarande inte en supersäker spårhund och kommer väl aldrig att bli det heller - han är dålig på att gå i spårkärnan och ska gärna kolla runt hela tiden så att han har koll på att spåret verkligen går där han är... men han tog sig fram och jag beslöt mig för att bara hänga på och låta honom spåra själv och det gick faktiskt hyfsat bra. Tappar han bort sig så gäller det att jag håller emot ordentligt när han sen börjar spåra igen; det känns stor skillnad om han är i spåret eller inte - är han inte i spåret så envisas han inte om jag håller emot, men om han har hittat spåret så lägger han tyngden i selen och verkligen VILL vidare; då vet jag att vi är rätt. ;-)

Han var supernöjd med sig själv när han kom till slutet (köttbullar) och han fick faktiskt sin älskade snörboll en stund, dock vågade jag inte kasta den utan han fick den bara och så fick han själv springa runt lite med den. =)

Avslutade med att gå ut en sväng med Sarabi och låta henne leta efter en snörboll som jag kastade iväg så långt jag kunde. Vi höll till i en hage och hon var jätteduktig; hon sitter stilla vid sidan och väntar när man kastar iväg bollen och jag behöver inte hålla i halsbandet, utan bara säga åt henne att stanna. Sen sticker hon inte iväg förrän hon får kommando. Hon letar intensivt och bra och jag testade även att kalla in henne två gånger mitt under söket, vilket gick hyfsat, första gången fick jag höja rösten lite, men andra gången gick det bättre. Efter det så kom hon sen självmant in några gånger när hon inte hittade bollen, men då fick hon inget godis utan jag bara skickade ut henne att leta igen.

Under tiden hade Martin kommit hem och han tog Chili på en promenad, så sen var alla hundarna nöjda och glada. =) Skönt att ha fått lite gjort när det gäller träningsbiten. Jag längtar enormt mycket efter att det blir ljusare på kvällarna så att man får lite mer ork och lust att träna... men det är ju i alla fall på rätt väg nu.

Lite senare, när det bara var Martins föräldrar samt Kalle och Ciza kvar, varav ingen är hundrädd, så släppte vi in alla hundarna. De skötte sig fint; eller ja... Chili och Kenzo är ju (som vanligt...) stökiga och buffliga som sjutton; de klättrade upp i soffan, pussades och stökade. Sabbi la sig på golvet och busade lite med Chili och ignorerade gästerna, efter en kort stund bestämde hon sig dock för att hälsa och även hon få lite del av allt kel. Alla tyckte att hon är väldigt söt och trevlig, vilket hon ju är. =)

Det var i princip ingen kö alls i kassorna heller, så det var bara att betala, packa och åka hem. Väldigt skönt att komma hem och slippa ösa in maten i kylen och sen ut och rasta; nu var ju hundarna rastade och klara. Fixade middag och slappade resten av kvällen (som blev ganska kort med tanke på att klockan var typ 21 när vi käkade...).

Ikväll tänkte jag träna lite med Sarabi och höll på att skära upp några köttbullar i mindre bitar, då tappade jag en bit och vem kastar sig fram för att ta den - ja inte är det Sarabi, som står en bit bakom mig; hon såg biten falla men har helt slutat med att försöka kasta sig fram utan väntar på ett varsågod (vilket är bra med tanke på hur matgalen hon är - jag vill inte att hon ska sluka vad som helst som man tappar...). Däremot for Måns-Oskar fram och skulle ha den tappade biten... Lustig katt. ;-)

Nå, tillbaka till träningen. Jag har läst mycket i Canis om grundfärdigheter, där man lär hunden en massa olika saker (sitt, ligg, stå, skall, inkallning, kryp etc.) som man sen utvecklar i svårighetsgrad - sitt, sitt när föraren går baklänges, sitt i utgångsposition, sitt vid fritt följ etc. etc - ungefär sådär, det blev nog inte helt rätt, men det är i alla fall den principen. Man börjar med att inte ha något kommando utan hunden ska själv erbjuda de här olika beteenden och sen när det börjar fungera så sätter man kommando på det. Om man "får till" alla grundfärdigheterna (har för mig att Canis hade 19 st. listade) så kan man i princip gå rätt ut på en lydnadsplan och köra moment sen, eftersom alla moment är ihopsatta av olika grundfärdigheter.

Jag tyckte det här lät väldigt intressant och har nu testat lite på Sarabi. Hon kan sitt och ligg på kommando, men jag beslöt mig ändå för att köra som om hon inte kunde något av det. Först fick jag börja med stå, eftersom hon alltid erbjöd antingen sitt eller ligg. Efter två dagars klickande för stå, så erbjuder hon nu stå, sitt och ligg omväxlande. Sen gick jag vidare; klickade för stå några gånger, sen gick jag baklänges och hon följde med, men ganska snabbt stannade hon för att se om hon fick klick och belöning, och det fick hon. Gjorde om det och hon erbjöd åter igen stå under gång. Superhäftigt!

Tog en paus, sen klickade jag henne för sitt några gånger. Fortsatte sen med att gå baklänges och denna gången erbjöd hon sitt under gång. Paus igen och sen samma sak med ligg och samma resultat här. Så himla häftigt att det funkade precis som de beskrivit. =) Naturligtvis har de ju testat detta och vet att det funkar, men ändå... jag tyckte det var jättekul att se. =)

Ska nog fortsätta med några andra grundfärdigheter sen; target, skall etc. Spännande det här! =)