Så här såg det ut när Chili somnade med huvudet på husses laptop i natt...

Rastningen blev lite "intressant"... jag började med att gå ut med Kenzo och Chili och när jag kom ner på vår uppfart tyckte jag hundarna verkade så nyfikna att jag stannade dem i tomtgränsen. Såg att en av markägarnas bilar stod nere vid stora ladan så jag beslöt mig för att kopplad hundarna, då jag inte var säker på om det var någon i ladan och fixade. Jag hann dock inte mer än tänka tanken på koppel, så small det två skott en bit bort... aha, de var ute och jagade. Jaja, det förklarade ju bilen som stod parkerad där. Jag ändrade snabbt mina planer på att gå längs lilla grusvägen, för det var därifrån skotten kommit, och valde istället att gå längs stora grusvägen.

Jag noterade förresten att Kenzo inte reagerade speciellt illa alls på skotten, tvärtm så lyssnade han till, såg lite nyfiken ut och sen struntade han i det. Det var ju positivt! Men för säkerhets skull fick han gå kopplad första sträckan, medan Chili fick vara lös. Vi kom väl 50-60 meter längs vägen, sen tvärstannade Chili och vädrade in i skogen. Vi fick ungefär samtidigt syn på en jägare som stod vid ett träd... hoppsan! Chili gav till en fnysning - främmande karlar som står i skogen är ju inte direkt vad vi brukar möta på morgonpromenaden - men jag gav honom en lågt "här"-kommando och han kom direkt och slöt upp vid min sida och sen promenerade vi förbi jägaren, som log ett glatt och vänligt leende mot oss. Snyggt gjort av Chili! - en balanserad markering, en fnysning och direkt in till mig när jag bad honom, dessutom behövde jag bara säga ett väldigt tyst och lugnt kommando. Han blir mer och mer säker och lyhörd ju äldre och mer balanserad han blir. Trots att jägaren log så vänligt så kände jag mig lite dum som kom och störde i deras jakt, fast det händer i och för sig väldigt sällan, men ändå... men de verkade ju inte ta illa upp. "Stora" grusvägen är ju för övrigt allmän väg. Det var dock väldigt skönt att kunna visa att mina hundar var så lydiga, det ser ju alltid trevligt ut.

Jag beslöt mig för att gå vidare längs stora vägen då jag har för mig att det är en annan markägare lite längre fram, dessutom verkade ju mesta aktiviteten vara åt helt motsatt håll. Det verkade vara rätt beslut för vi såg inga fler jägare utan kunde promenera på i lugn och ro. På vägen tillbaka kopplade jag båda hundarna när vi skulle passera där jägaren stått tidigare, men han hade flyttat på sig så jag såg honom inte. Däremot så såg jag en hund på fältet bortanför grannens hus, och när vi var på väg upp för trapporna upp mot vårt hus så såg jag att hunden kom på vägen utanför grannen, så jag snabbade på att få in grabbarna i huset - visserligen är det ju ingen fara med en lös hund som kommer fram, både Kenzo och Chili är trevliga men man vill ju helst inte störa den jagande hundens koncentration.

Nu hade jag ju dock ett litet dilemma eftersom jag fortfarande inte hade rastat Sarabi... jag ville inte ta ut henne samma väg som jag gått med K och C eftersom det nu for omkring en hund där. Till slut gick jag och kollade på den lilla ängen bakom hundhuset, där Sarabi brukar gå och kvällskissa. Där syntes inga jägare, så jag beslöt att släppa ut henne där, så fick hon ha en promenad senare på dagen. Hon sprang glatt ut och kissade och letade sen rätt på ett bra ställe och satte sig och bajsade. När hon sitter där så kommer det plötsligt en jägare gående i hagen, bara 40-50 meter bort... oups! Sarabi såg honom inte och när hon var klar så kom hon farande till mig och jag tog med henne in. Skönt att hon inte såg jägaren, för hon hade säkert inte kunnat hålla helt tyst när det går en främmande människa på ett ställe där hon möjligtvis väntar sig att sen kor på sommaren...

Vi har sen tagit det lugnt större delen av dagen, läst, tittat på video och sånt. En intressant sak hände när vi satt och tittade på video - Kenzo låg och sov i soffan, plötsligt vaknade han till och skuttade ner och rusade ut i hallen och vidare ut i köket. Jag var tvungen att följa efter och se vad han kollade på - ingen av oss hade hört något - och det visade sig att det var en jakthund (troligtvis en drever, fast jag hade lite svårt att se eftersom den var lite skymd av några buskar) som lullade omkring nere vid vår infart, typ 30-40 meter från huset. Undrar om Kenzo hörde den eller vad som fick honom att vakna till just då? Den drev ingenting utan verkade mest springa och nosa i spåren efter mig och hundarna och alltså hördes inga skall. En lustig händelse var det i alla fall. Kenzo är supersöt när han kollar på något så - han är helkoncentrerad och stirrar ut, men inte ett ljud kommer det från honom. Sen slänger han en snabb blick på mig, typ "ser du matte!" och jodå, jag såg ju också. Jag misstänker att han gärna skulle sprungit ner och hälsat på hunden, han är så himla social och inbjuder verkligen alla hundar till att vara sociala med honom. Sötnos!

Framåt eftermiddagen tänkte jag gå och rasta men eftersom jag inte var säker på om de slutat jaga så valde jag att vänta tills skymningen fallit, sen fick hundarna vars en kort promenad medan Martin skottade lite på uppfarten - igår när han kom hem från jobbet så kom han först inte alls in på uppfarten utan fick skotta lite så att han i alla fall fick in bilen precis på uppfarten så den inte stack ut i vägen.

Våra snälla grannar hade förvarnat oss om att de skulle ha gäster på nyårsafton och att de skulle skjuta av en del rakterer. Vi skulle fira nyår med Martins föräldrar så det var ju inte så svårt att lösa det hela genom att vi åkt hem så vi var hemma i god tid till 12-slaget. Så blev det också; vi tillbringde en lugn och mycket trevlig kväll i stan med Marianne och John och två goda vänner till dem. Det var nog bra att vi åkte hem - Kenzo var rätt så störd av raketerna, så han fick bli instängd i den del av huset där ventilationen låter mest och minst ljud utifrån kommer in. Chili däremot stod med oss ute på altanen och var bara hellycklig över alla kul ljud- och ljuseffekter. Han är så säker med sådana saker, lill-killen!

Jag hade nog inte riktigt trott att Kenzo skulle bli så stressad, med tanke på hur oberörd han var av skotten i morse, men i och för sig tror jag att det mer är det där tjutandet/vinandet från rakterna än själva smällarna som han inte gillar. Jag är dock lite lurig på hur det är med hans öron - han hade ju en öroninflammation i november och sen tycker jag det har sett bra ut, men han är fortfarande irriterad av något - han äter gräs och står ibland och "slickar i luften" så något är det nog ändå. Hans öron och tonsiller är nog de största bovarna vad gäller hans skottberördhet. Vi får väl se vad vet. kan hitta, jag tror som sagt att det fortfarande är något problem med öronen, även om tonsillerna nu blivit åtgärdade.

Hundarna fick märgben, men Kenzo ville inte ha sitt till att börja med. Mest nöjd blev han när jag gick och la mig på sängen och han kunde krypa upp och ligga i mina knäveck... då var han trygg igen. Efter en liten stund hämtade han sitt ben och började omsorgsfullt kladda ner mitt täcke med märgbensklet... I vanliga fall får de inte ligga i sängen och äta alldeles färska märgben, men inatt var det lite undantag för hans del. =)

Kenzo tycker synd om sig själv

Så småningom var dock benet intressant

Jag vill passa på att önska alla ett:

Gott Nytt År!

När Sarabi var rastad tog jag ut pojkarna på en runda. Det är banne mig säkrare att gå med båda dem i flexi än Sarabi ensam... Vi gick en bit längs stora grusvägen, sen fick de springa och busa lite på ett fält. Kenzo var helpigg och studsade fram och nöp Chili nackskinnet som lekinvit, samtidigt som han lät en del. Två gånger försökte han med det här, men Chili tyckte det var lite väl läskigt. Tredje gången avslutade Kenzo det med att kasta sig på rygg framför Chili och då äntligen insåg Chili att det ju faktiskt bara var lek, sen var det full fart på dem. Mattes guldgossar!

Totalt var jag ute i en dryg timme och sen var det skönt att komma in i värmen igen. Jag sov uselt i natt pga. ett värkande knä, eller snarare muskelfästen runt knäet - förmodligen orsakat av att jag pulsade omkring i djup snö igår - så jag tyckte det var rätt skönt med en slapp dag. Det blev att jag la mig på sängen med en bra bok och sen fick jag sällskap av Kenzo, Chili och Måns-Oskar. Sen somnade jag tydligen.... ;-)

Jag sov inte jättelänge men jag hämtade nog in den tid jag missade i natt, skönt! Vid 15-tiden tog jag ut Kenzo och Chili på en promenad. Trevligt nog så hade de åter igen plogat lilla grusvägen så nu är den riktigt bra att gå på. Det är visserligen fortfarande en massa is under snön, men efter att traktorn kört där så är snön mycket mer packad och man kan gå på den utan att gå igenom ner till isen, dessutom så har mittsträngen kommit fram ännu mer så det är riktigt bra grepp emellanåt. Så det blev en lite längre promenad, skönt för oss alla tre. Även om jag inte kunde gå så raskt som jag skulle behöva så var det bättre än de tidigare dagarna. Grabbarna sprang och busade lite på ett fält och vi hade en riktigt skön promenad.

Sen gick Sarabi och jag en sväng längs samma väg. Hon var hyperpigg och flängde och for som en galning. Såg för jäkla roligt ut när hon kom farande ut från en hage, tog ett elegant skutt över diket och landade i snön och tänkte fortsätta. Men hon hade missbedömt hur djup snön var där hon landade, så det enda man såg av henne var ryggen... Upp kom sen en något förvånad hund, helt snöig i ansiktet.... *skrattar*

På hemvägen var jag lite taskig och kastade ut stenar i hagen som hon sen fick leta efter. Inte hittade hon dem inte - snön var djup och stenarna ganska små, men hon jobbade frenetiskt och jag misstänker att hade hon haft lite mer erfarenhet av uppletande och hade fått lov att hålla på så hade hon hittat dem tillslut - hon ger sig verkligen inte i första taget. Hon fick i alla fall jobba lite, vilket hon nog behövde. Det här "jullovet" som hundarna haft vad gäller träning har inte direkt fallit dem i smaken, speciellt inte Sarabi.

Väl hemma hann vi precis börja lägga ut fågelmat när telefonen ringde. Det var en kille från Utsikt (Tekniska Verkens nätföretag) som var på väg ut till oss för att kolla upp det här med vårt nät. Sedan telefonavbrottet den 23:e har vi haft uselt nät, med låg hastighet och en massa packet loss. 5 minuter senare var han på plats och han och Martin försvann ner i förrådet där modemet sitter. Si så där en kvart senare hade de konstaterat att det inte var något fel på vårt modem - nätet uppförde sig lika illa med vårt som med det modem som vi fick låna av Utsikt härom dagen samt ytterligare ett som killen haft med sig.

Så Martin fick sätta sig och ringa Telia, där han hamnade i telefonkö. Efter kanske en kvart kom han fram och efter att ha pratat lite kort med en tekniker så fick han lägga på och så fick de ringa upp honom på mobilen, sen fick vi dra ut alla telefoner som fanns anslutna och så testade de. De kunde meddela att någon av våra utrustningar störde, för när vi dragit ut alla telefoner så var det inte längre något problem. Jaha... där ser man. Nå, modemet kom upp, vi fick samma hastighet som vi brukar ha och sen kopplade vi in telefonerna en efter en. Nätet fortsatte gå lika bra och inget verkade störa... Lustigt. Det kan ha berott på att kontakten i jacket i arbetsrummet inte var helt intryckt i jacket, men vi vet inte om det var så. Nu funkar i alla fall allting, det är ju huvudsaken. Stort tack till Utsikt som gjorde massor för att hjälpa oss!

Under tiden som Martin satt i telefon med Telia fick han ett SMS från firman som reparerat Chryslern, så när han var klar med Telia så ringde han nästa samtal och fick veta att bilen nu är färdig. Kalaset slutade på 10 992 kr.... fin julklapp. =(

Efter alla dessa telefonsamtal och fixande så fick vi äntligen frukost... Hundarna hade fått mat ganska omgående och fåglarna också så det var bara vi människor kvar... inte så viktigt alltså. ;-) På tal om hundmat så hämtade vi ju en ny sändning Fodax förra veckan och det verkar vara lite annat innehåll i den, förmodligen lite mindre mängd vom än i förra omgången och det föll verkligen Kenzo i smaken - han har ätit lite halvtaskigt några veckor nu och jag började undra vad som var felet, men det var tydligen bara en kombination av lite för lite fysisk aktivitet (märks direkt på hur mycket han äter) och att han inte var helt överförtjust i den omgången Fodax. Intressant att se honom så förväntansfull vid matdags och att han sen kastar sig över sin mat! Inte så vanligt när det gäller Kenzo.

På eftermiddagen hade vinden ökat och så även mängden snö. Vi fick åter igen sopa rent till fåglarna och lägga ut mer frö, eftersom de vi la ut i morse var översnöade. Stackars fåglar, inget kul väder för dem. Vi gick en promenad med hundarna, först en sväng på fältet och där fick hundarna roa sig med att leta efter en tennisboll som jag kastade ut i snön. Tydligen är det jättesvårt att hitta saker i snön, det har jag märkt tidigare vintrar när vi ägnat oss åt uppletande i snö, och det var inget undantag idag.

Första gången trodde jag att bollen var tillfälligt förlorad, men till slut hittade Chili den. Andra gången var det Sarabi som hittade den efter en lång stund intensivt letande av alla tre hundarna. Sen kutade hon omkring med den och Chili jagade henne. Hon var jättenöjd med att ha fått tag i bollen, ända tills hon som vanligt blev lite "glappkäftad" och tappade bollen... Det händer lite då och då när hon har saker; hon byter grepp och så tappar hon prylen. I vanliga fall är det inga större problem, hon bara vänder och plockar upp den, men så enkelt var det visst inte idag... ;-) Till slut fick husse och jag träda in och hjälpa till att leta - det var tydligen lättare att hitta en gul tennisboll med synen än med lukten idag... ;-)

Efter en stund intensivt letande och springade fick det räcka och vi vandrade vidare. Dock var ju vädret inte nån direkt njutbar upplevelse, så det blev verkligen inte nån långpromenad. Vi gick på grusvägen på tillbakavägen och man får gå väldigt försiktigt och se till att hålla sig på mittsträngen (som inte går att urskilja i alla snön...) för där är det inte fullt lika halt. Sarabi drattade omkull en gång i morse, men det var den enda rejäla halkningen som någon av oss presterade, förvånansvärt nog. Bönderna som äger lilla grusvägen hade faktiskt plogat den idag, vilket gjorde det mycket lättare att gå där än vad det varit på flera dagar - det är jobbigt nog att försöka undvika isen, måste man sen pulsa fram i snön blir det inte direkt enklare. Men nu var det alltså bara halkan som vi fick se upp med.

Resten av dagen har varit lugn, vi har tittat på film, eldat i kaminen och ätit god mat och allmänt varit extremt lata. Mycket skönt, fast jag har säkert gått upp 2 kg under julen och lite bättre väglag vore bra, för jag behöver mina raska långpromenader igen... Tydligen skulle det bli mildare väder efter nyår, det kanske är lika bra så kan isen smälta bort och sen kan det få komma lite fin snö igen - snö utan is under är ju bara trevligt. =)

Det har snöat i flera dagar nu, det började naturligtvis på juldagen... och i morgon ska det komma rejält mycket snö och dessutom blåsa ordentligt. Egentligen hade jag tänkt att jobba i morgon istället, men efter att ha hört om vädret beslöt jag mig för att ta det idag, lite tråkigt om man kör fast och hamnar i diket i morgon, bättre att hålla sig hemma en sån dag. Det är rätt mycket öppna fält längs vägen ut till oss och om det blåser rejält så driver snön ihop i ganska rejäla drivor och även om de är duktiga på att ploga så finns det ju gränser för vad de hinner med.

Dagarna efter jul har varit lugna och lata; vi har mest kopplat av, tittat på video, ätit (alldeles för mycket, jag har gått upp flera kg tyvärr, tur att jag hade lyckats gå ner lite innan jul, så jag ligger på samma som jag gjorde i början av december...) och tyvärr har väglaget varit halvt livsfarligt med snö över och is under så raska promenader har det inte blivit så mycket av. Jaja, man ska inte klaga och jag klagar definitivt inte på snön, däremot hade det väl inte behövt töa i en dag precis innan jul, det känns ganska onödigt..

Hundarna har inte fått någon aktivering alls vilket börjar märkas; de är lite väl taggade och far gärna upp så fort man reser sig. Måste försöka fixa lite träning nån dag, om inte annat så får vi väl träna lite inomhus. Fast uppletande i snö brukar vara ganska jobbigt för dem, så om inte vädret blir FÖR jäkligt i morgon så kanske vi kan köra lite sådant, eller så väntar vi till fredag och så får det bli lite godisletande eller lite klickerträning av nån kul ny grej inomhus imorgon om det blir snöstorm.

Just ja - vår Chrysler gick ju sönder innan jul. Vi trodde först det var ett ganska enkelt fel men tyvärr visade det sig vara AC-kompressorn som skurit ihop. Så ca. 11.000 kr kommer det att kosta oss. Kul julklapp... not! Jaja. AC i gamla bilar är ett elände. =( Bilen ska lagas nu i mellandagarna så just nu har vi bara en bil och därför blir det inte att jag åker till klubben och tränar, eftersom Volvons "hundinredning" numera är nerplockad. Just nu tycker jag faktiskt det är skönt med lite träningsledigt, men jag misstänker att hundarna inte riktigt håller med mig. ;-)

Tyvärr hade den mesta snön regnat bort under natten och det var lerigt och trist och halkigt när vi rastade, men det är väl smällar man får ta. Vid 13-tiden dök Martins föräldrar upp och vi åt en sill-lunch, sen såg vi Kalle Anka och sen tog vi oss ut på en promenad, som faktiskt inte var lika livsfarlig som den varit på morgonen - vi gick på stora grusvägen och den var inte speciellt hal alls, om man gick på rätt ställe. Skönt att röra på sig lite efter maten.

Efter promenaden blev det glögg och avkoppling i några timmar. Vi såg även Karl-Bertil Johnssons julafton" och därefter fixade vi mat. Efter maten blev det paketöppning och lite telefonsamtal ner till Helsingborg. Alla var nöjda med sina julklappar - jag fick en hel massa trevliga saker som jag inte orkar räkna upp här; mest hundrelaterat var nya utgåvan av "Klickerträning för din hund" samt "Stressade hundar", i övrigt var det ganska många blandade saker; DVD-filmer, böcker och annat roligt.

En trevlig och avkopplad julafton, trots en del stress och stök innan. Jag önskar alla en riktigt GOD JUL!

Vid det här laget hade jag gett upp. Tyvärr var det lite svårt att känna nån riktig julstämning med det här eländet hängande över mig. Min mamma tog det mycket bättre, men å andra sidan var det ju jag som lagt ner tid och energi på att fixa bra julklappar och presenter, och dessutom kändes det tråkigt att inte kunna vara där nere när hon fyller år och jag ville ju i alla fall att våra presenter skulle komma fram. *suck*

Strax innan lunch ringde det någon från Posten och konstaterade att paketet inte skulle komma fram under dagen - åh fan?! Berätta något mer som vi redan vet.... Jaja. Strax därefter la telefonen av, så Martin fick ta mobilen och felanmäla till Telia. Under tiden han sitter och pratar med Telia så ringer det på min mobil. Det är en tjej från Postens kundtjänst i Borlänge, av alla ställen, och hon berättar att paketet är lokaliserat och att de gör om det till ett expresspaket och det kommer att köras ut under julaftons förmiddag!! Jag tappade nästan målföret men lyckades klämma fram att hon räddat min jul... ;-) Dessutom hade hon, när hon inte kom fram på hemnumret, sökt efter mig på Eniro och hittat mitt mobilnr. Det kallar jag service!

Efter det här glädjebeskedet så kom julstämningen åter och jag gjorde potatispaté medan Martin lagade Jansson. Sen fick hundarna en promenad i det något slaskiga vädret - snö ligger än så länge kvar, men det ska tydligen regna ikväll... Jaja, just nu bryr jag mig inte så mycket om vädret. =) Sammanlagt gick jag nog närmare en halvmil; först tog Martin och jag en sväng med Kenzo och Chili, vi gick längs stora vägen och gick väl 2-2.5 km, sen tog jag Sarabi en sväng längs stora vägen (enda stället som är gångbart nu, lilla vägen är alldeles för hal för att man ska kunna gå på den utan att ramla) och gick ungefär lika långt. Skönt med lite rejäla promenader i dagsljus!

Telefonen kom igång under eftermiddagen, men tyvärr har något hänt med ADSL-linan; vi får usla hastigeheter och har även packet loss vilket gör att det faktiskt knappt går att använda nätet. =( Alltid är det något som ska strula.

Resten av dagen ägnades åt lite avslutande städning, paketinslagning och julpyntning. Granen visade sig vara riktigt fin, om än lite väl kal på ett ställe. Jaja. Sista som gjordes var att baka ytterligare ett bröd, det blev klart 22.30 och sen la vi av för dagen. Nu hoppas jag bara att paketet kommer fram som de lovade, annars vet jag inte vad jag gör...

Det är ju aldrig roligt när paket kommer på drift, men i det här fallet var det extra krisigt; min mamma fyller 70 på juldagen och eftersom vi inte ska åka ner så kändes det rätt viktigt att presenterna kom fram... Att julklapparna blev försenade kändes inte lika illa, jul är det ju liksom varje år men fyller 70 gör man ju liksom bara en gång. Jag ringde Postens kundtjänst men de kunde tyvärr inte göra något. Senare på eftermiddagen kunde de se att paketet gått vidare och de trodde att det möjligtvis kunde vara på rätt väg nu.

Systemet de använder är tydligen helt idiotiskt - de kan inte ändra det i efterhand; har det blivit en siffra fel så får paketet åka runt tills det hamnar i den manuella sorteringen och därifrån skickas rätt. Grrrr... mindre lycklig var jag. Nå, vi får helt enkelt kolla i morgon igen och se hur det ligger till.

Idag var i alla fall sista dagen som jag jobbade innan julen - i morgon ska jag vara ledig, härligt!

Intressant att notera är att det var betydligt bättre plogat ute på landet än inne i stan... där hade man mer kört ner snön och det var en massa vallar samt förstås det vanliga slasket som kommer när man saltar... Ute hos oss på landet så saltar de ju inte utan grusar istället - mycket bättre! Desstuom så är det väl inte så himla svårt att lära sig köra på ett välplogat och grusat underlag? Det här saltet är ett otyg!

Tyvärr var väderleksrapporten inte någon uppmuntrande syn idag; det verkar som att det ska bli regn innan jul så all den fina snön kommer att försvinna. Så himla typiskt... Nåja, jag håller tummarna för att SMHI har fel... ;-)

Desto mer fixande inför julen blir det. I helgen har det varit full fart; i lördags började vi med att åka och handla, skönt nog så var det inte mycket folk på CityGross utan vi klarade av handlandet på rekordtid trots att vagnen var ganska full. Sen hem och packa in alla varorna samt fixa lite i köket, därefter blev det paus med fika och skinkmackor och sen tog vi itu med godisgörande, bakning och julkortsfixande. Jag gjorde knäck och ischoklad och en marsipanlimpa, medan Martin bakade 4 vörtbröd och så hjälptes vi åt att fixa med julkorten.

Igår gjorde jag mer godis, Martin bakade fler pepparkakor, jag gjorde leverpastej och Martin stekte köttbullar. Nu börjar det faktiskt bli ganska mycket som är klart, i alla fall vad gäller maten.

Idag var jag ute och handlade de sista julklapparna och fick faktiskt tag i allting jag skulle ha. Det var inte extremt mycket folk på stan, däremot var det ganska hopplöst ont om parkeringsplatser. Jag kom ner vid 10.30 och då fanns plats på plan 4 (längst upp) i det parkeringshus jag valde. När jag ca. 45 minuter senare kom tillbaka fanns det inte längre några lediga platser ens där uppe... Tur att jag var ute i hyfsat god tid!

Lite snö har det faktiskt kommit i helgen, jag tror det var natten mellan lördag och söndag. Tillräckligt för att få till ett lite "halv-juligt" foto på dogsen i alla fall... ;-)

Just ja - vår bil (Chryslern) är hos "doktorn" - den började ryka och lukta riktigt illa från motorn idag när Martin var ute och körde. Han åkte iväg och hämtade 100 kg fryst hundfoder, körde hem det och åkte tillbaka till stan igen, väl i stan började bilen ryka... tur i oturen att han fick hem fodret utan problem! Som tur var så åkte vi två bilar just idag, så Chryslern fick parkera hos bilverkstaden och så hoppas vi på att det inte är ett alltför besvärligt fel. Nån "spännrulle" eller något sådant, trodde meken som M pratade med. Skulle i så fall gå hyfsat fort att laga (typ inom de närmaste 1-2 dagarna!) och inte bli alltför dyrt (säkert några tusen men det är förmodligen att räkna som "inte så dyrt"...). Häpnadsväckande men mycket trevligt var ju att det gick så snabbt att få tid - när vi anlitat Volvo-verkstaden här i stan har det låtit typ "Tja... du kan få en tid om 3 veckor, innan dess har vi inget." Nu är det bara att hålla tumme för att det är enkelt att åtgärda. Tur i oturen igen var ju att det händer nu när Martin har jobb igen... då behöver vi inte få panik vid tanken på att betala eländet. Det blir ju fortfarande inte "roligt" att betala men livet blir onekligen lite lättare när man vet att man inte måste välja mellan att betala en bilreparation eller handla mat typ...

Framåt kvällen kom det faktiskt mer snö, ska bli roligt att se i morgon hur mycket det egentligen kommer. Förmodligen får det inte ligga kvar till julafton, men man kan ju inte låta bli att hoppas ändå.

Sen tog jag ut Chili men han var totalt förvirrad idag och vimsade mest omkring... ;-) Jag skulle börja med rutan, men han drog bara ut mot skogen hela tiden och vädrade ditåt, förmodligen fick han vittring på de som körde uppletande där ute. Jag avbröt och körde istället lite fritt följ, inkallning, apportering och skall. Där var han lite mer med, men inte helt inkopplad ändå. Återgick till rutan och nu funkade det bättre, dock inte bra, så det blev till att ta fram musmattan som hjälp och då gick det bättre. Avslutade Chilis träning med att Therese fick köra hopp-apport med honom medan jag försökte få till några bra foton. De blev i alla fall hyfsade. =)

Tog sen ut Kenzo och körde lite fritt följ och därefter tänkte jag försöka börja om med rutan, tänkte att jag skulle klicka om han självmant gick in i rutan utan att jag sa något, han var under "hopp och lek" så att säga. Men ibland är det inte helt lätt att träna med honom - han har mer tålamod än jag och dessutom är han inte så utpräglad "klicker-hund" vilket gör att han kan vänta hur länge som helst på ett kommando från mig... ;-) Till slut valde jag att kommendera "rutan" och då gick det faktiskt bra, han gick rakt in i rutan, inte till någon kon! Däremot drog han iväg mot skogen flera gånger och till slut kom jag på att han inte hade bajsat på morgonrundan, så vi tog en snabb sväng ut i skogen och efter bara några meter satte han sig.... efter det blev det lite mer fart på honom. Inte så konstigt att han var lite seg först, inte så roligt att träna när man är nödig... ;-)

Eftersom vi skulle vara borta på kvällen så slutade jag tidigt på jobbet, åkte hem redan vid 13-tiden och gick en långpromenad med först Kenzo och Chili och sen med Sarabi. Upptäckte att någon kissat i stora bia-bädden i vardagsrummet - galen blev jag men jag kunde inte räkna ut hur Sarabi kunde ha lyckats kissa där - det hade varit galler för in till vardagsrummet hela dagen... att det inte var någon av pojkarna var ju ganska enkelt att räkna ut eftersom det var en pöl - hade de pinkat inne (vilket faktiskt aldrig har hänt) så hade det snarare varit duschat över bia-bädd, vägg, bokhylla och soffa, typ.... Nå, bädden åkte in i duschen och blev spolad med varmvatten och tvättad med Ajax, sen åkte den ut på altanen på kvällen när vi kom hem, men då upptäckte vi att det faktiskt luktade kattkiss... alltså var det någon av katterna som kissat i den! Jäkla odjur! Fast det har faktiskt aldrig hänt förut, så det har nog varit ett misstag. Jag kommer inte ihåg ifall det råkat vara stängt in till kattlådan, det skulle ju kunna förklara det - en bia-bädd är ju trots allt till viss del lik en låda... på nån skala. ;-)

Tack och lov hade vi Febrèze hemma, så bädden blev sprayad med det och sen får den stå ute och lukta av sig lite - Febrèze brukar vara ytterst effektivt, fast förmodligen mer på tyg än på galon eller vad det nu är i en bia-bädd. Jaja.

På tal om katter så är Måns-Oskar äntligen frisk igen, han har så gott som helt slutat nysa och han är pigg.... alldeles för pigg. Så nu kommer han att få börja gå ut igen. Fredag verkar inte ha blivit smittad så jag tror att det snarare var en förkylning än kattsnuva, dessutom stämmer inte symptomen riktigt med kattsnuva, utan jag tror mer på en rejäl förkylning. Skönt om Fredag klarar sig från det, han är ju förmodligen mycket känsligare pga. sin antagligen ganska höga ålder (vi vet ju inte hur gammal han är, men gissar på mellan 10 och 15 år).

Måns-Oskar är bättre men dock fortfarande inte helt bra. Jag undrar om det kanske är kattsnuva han drabbats av och inte en förkylning? Nå, han mår ju som sagt bättre och snörvlar och nyser inte lika mycket, dessutom är han mycket piggare och vill till och med gå ut... det kan han dock glömma. Han var piggare förra veckan, sen släppte vi ut honom på fredagkvällen, eftersom han så gärna ville ut, och sen på lördagen var han ju riktigt dålig, så nu får han vackert stå ut med att hålla sig inne tills han är helt bra. Hoppas Fredag slipper bli smittad, han är ju så mycket äldre och förmodligen klarar han inte en infektion lika bra som en ung katt...

Vi började med att äta tapas på en restaurang här i stan, sen åkte vi en buss till Norrköping och såg "Stjärnklart". Deltagande artister i år var bl.a. Jerry Williams, Anders Ekborg, Lill Lindfors mfl. Det var en bra föreställning, tyvärr var ljudet alldeles för högt - så pass att det gjorde ont i öronen under första halvan. I pausen frågade Martin efter öronproppar men det fanns inte, då bad han dem säga till ljudteknikern att sänka lite och jag tror att de faktiskt gjorde det för det var betydligt mer uthärdligt i andra delen, dessutom hördes sången bättre. Men nog är det jäkligt konstigt att de ska behöva spela så att man får ont i öronen??

I pausen var det mat och dryck och det var inte alls illa, sen blev det en drink efter och sen var det dags att sätta sig i bussen och åka hemåt. Det var en väldigt trevlig kväll och jag tror att alla var nöjda. Riktigt trevligt var att vi blev hemskjutsade, även Marti och jag, vilket innebar att vi kunde ställa en bil i stan och dricka vin båda två. Inte ofta det händer - att åka taxi ut till oss kostar nog mer än vad vi vill betala, så vi brukar helt enkelt turas om att köra de få gånger vi är ute och roar oss. Lite lustigt var det att vi på hemvägen hade en fullstor buss för de åtta personer som vi var och till sist var det ju bara Martin och jag kvar - ingen dålig "taxi" vi åkte hem i. ;-)

Det började med att vi skulle åka till stan och handla lite kläder till Martin. Måns-Oskar var riktigt hängig i går kväll och innan vi åkte till stan idag så ville jag kolla var han var - jag var ganska orolig och funderade på om vi skulle behöva åka in akut med honom; han var otroligt snuvig och ville inte göra någonting mer än att vila. Fast han åt fortfarande även om han snörvlade rejält under tiden, så helt borta var han ju inte. Nå, jag for alltså omkring och letade efter Måns-O men hittade inte honom och blev så klart orolig. Kom gående från vardagsrummet ut i hallen och lyckades, på något sätt, trampa snett och ramla... Det låg 6-7 märgben i hallen men inte snubblade jag på något av dem inte, nej jag bara trampade snett på "ingenting" liksom.

Lyckades tyvärr stuka/vricka ena ankeln (naturligtvis på den fot som är hel - den "trasiga" foten har jag så gott som alltid fotstöd på och då kan jag inte vricka den lika rejält, så det var ju typisk otur att det var den friska foten som fick ta smällen nu. Jaja, jag kunde gå, fast inte så bra, så det blev till att leta fram ett fotstöd till och ta det på den tillfälligt skadade vristen. *suck igen*

Sen gjorde jag det enkla och ropade på Måns-Oskar och som den snälla kisse han är så kom han ju - han är mer som en hund än en katt i det fallet. Det visade sig att han hade klämt in sig någonstans i röran i gästrummet (som för tillfället fungerar som förvaringsrum för en del prylar som ska ner i förrådet så snart vi städat där....). Han verkade hyfsat pigg så vi kunde med gott samvete åka till stan.

Väl i stan så gick klädletandet däremot hur smidigt som helst och vi hittade allt som Martin behövde och dessutom till riktigt vettiga priser! Tur att något gick som det skulle. När vi sen kom hem så fick Martin rasta, jag ville inte utsätta min fot för allt för mycket belastning, vägarna var dessutom såphala då det var vatten på is... =(

Så M gick ut och rastade hundarna och sen fixade han lite med hundhuset, medan jag började greja i köket - jag gjorde en lammrulle och bakade två matbröd inför julen. Naturligtvis kokade rågkrosset över och kladdade ner hela spisen och sen tappade jag en liter mjök så 2-3 dl rann ut - det såg mer ut som 2-3 liter, men det var faktiskt inte mer än några deciliter. Typiskt... ska det strula så ska det tydligen strula rejält. Jaja.

Den fina blå slingan ser ut så här i dagsljus

Solen går upp över skogen

På jobbet insåg jag att det där med att fotografera akvarium inte är helt lätt - det blir mycket speglingar. Sen ska vi bara inte tala om hur svårt det är att fota fiskar... de är ju inte stilla en sekund! ;-) Nå, så här ser i alla fall akvariet ut:

På vägen hem åkte vi förbi DHL och hämtade ut våra växthusprylar - bubbelplast, fönsteröppnare, fästmojtar så man kan fästa bubbelplast och annat, samt en värmefläkt. I helgen ska vi bubbelplasta ca. 1/3 av växthuset och sen ska resterande växter flytta in där. Blir nog kanonbra.

När vi sen kom hem tog jag Sarabi på en sån där rask promenad längs stora vägen, som var förvånansvärt hyfsad att gå på, jag hade varit orolig för att den skulle vara såphal men den var faktiskt helt okej.

Inga direkta hundaktiviteter idag, däremot lite "kringaktiviteter" orsakade av hundarna - jag dammsög och Martin lödde nya kablar i ett Blinki-halsband (för vilken gång i ordningen vet jag inte - de har verkligen inte varit bra).

I övrigt är allting ganska lugnt med djuren. Måns-Oskar är förkyld och nyser och vill mest sova, väldigt olikt honom. Stackare, men han kryar nog på sig på några dagar. Han äter i alla fall, så helt utslagen är han ju inte.

Chili är för övrigt otroligt matte-sjuk just nu; ikväll ville han inte äta upp sin mat när jag gick iväg, utan rantade efter mig. Jag fick följa med ut i köket och sätta mig på huk bredvid hans skål, då åt han utan tvekan! Lite lustigt egentligen, han som varit så "husse-sjuk" innan. Inte så att han inte gillat mig, tvärtom, men husse har alltid varit snäppet bättre/viktigare, även om Chili faktiskt lyssnat bättre på mig. Men nu är det tydligen jag som är viktigast - han är helt sanslöst "mammig" och ska vara nära mig hela tiden. Överlag är han ovanligt pipig och så, men han verkar inte må dåligt - jag blev naturligtvis orolig och undrade om det var prostatan igen, men han rör sig hur fint som helst, hoppar och skuttar och visar inga tecken alls på att ha problem. Det kan vara det här att vi båda jobbar nu som gör att han tycker att världen är lite upp-och-ner, han har ju under nästan ett halvår vant sig vid att husse varit hemma hela dagarna.