Augusti 2005
Istället fick jag för mig att lägga spår till alla tre hundarna. Eftersom Martin hade bilen (vi har bara en fungerande bil just nu - de andra är under reparation samt att en är utlånad) och jag inte orkade traska 1 km till den ganska hyfsade skogen, så blev det istället ett kort spår (ca 60 m) till Sarabi i ett litet skogsparti nedanför huset, ett ca.250-300 metersspår till Kenzo på en äng i träda och ett ungefär lika långt till Chili på en stubbåker.
Sarabis spår fick ligga ca. 30 minuter. Jag hade två föremål - en spårpinne (slutpinne) efter halva spåret och en snörboll i slutet. Båda väl markerade med snitslar för att jag skulle ha chans att berömma henne för minsta lilla markering - hon har tidigare totalt ignorerat föremål i spåret, sen har vi jobbat mycket med det här med att plocka upp föremål utanför spåret men däremot inte spårat något på ganska länge.
Hon spårade fint och markerade spårpinnen, inte mycket till markering men jag tjoade och då plockade hon upp pinnen och sen kampade vi med den - det var därför jag hade valt en lång pinne, för att få lite bättre grepp. ;-)
Sen spårade hon vidare och tog sig utan större problem till slutet. Sansat och bra spårarbete och även bollen markerade hon, något bättre än pinnen dessutom (inte så oväntat). Jag tjoade och berömde massor och vi kampade med bollen en stund och sen fick hon bära den hem, vilket hon stolt gjorde.
Jag är väldigt nöjd med hennes arbete idag. =)
Nästa spår var Kenzos och han jobbade på ganska bra, lite vimsigt i början och en del utflykter åt sidorna för "att kolla", typiskt honom. Han hittade 2 av de 4 pinnarna samt slutet (en lite burk hundmat) och jag är inte direkt missnöjd med hans spårinsats även om jag inte heller jublade - vi har inte spårat på jättelänge och det är ju mitt fel. Dessutom var marken ganska torr och Kenzo är ju inte någon driven spårhund, så allt som allt var det väl en rätt ok insats.
Sist ut var Chili och jag undrar om han taggade upp sig för mycket... Nu har han ju varit sjukskriven hela våren och inte spårat sedan appellen i oktober, förutom det misslyckade spåret för en dryg månad sedan, det som regnade bort i världens störtskur, så jag hade inte så där överdrivet stora förväntningar, men Chili är ju ändå en bra spårhund så jag trodde nog han skulle klara det även om han skulle få kämpa lite.
Och kämpa fick han men inte gick det något vidare... De första 5-10 metrarna var han rätt på det, sen drog han iväg ut åt vänster, fast att jag är 100 säker på att jag gått helt rakt ut från vägen... till slut gav jag upp och så sökte vi oss in på spåret längre fram där jag hade vinklat tillbaka och följt vägen (fast nere på stubbåkern). Där hittade vi spåret och han spårade riktigt bra och hittade lätt den pinne som låg på den sträckan. Pinne nr 1 och 2 hade vi missat eftersom vi fick vimsa omkring så pinnen han hittade var nr. 3 av 4. Sen spårade han vidare och spårade ganska bra tills han kom till vinkeln - jag hade vinkat exakt vid slutet av en lång rad med rullbalar så jag vet precis var vinkeln var men den hittade inte Chili. Mer vims och till slut så gjorde jag så att jag tog honom med mig och gick snett ut åt höger så att vi skulle komma bort till sista sträckan. Till slut markerade han något och spårade lite osäkert, jag var ju lite irriterad vid det här laget (nackdelen med att ha lite humör...) men jag misstänkte att han var rätt, för jag hade haft siktet inställt mot en stor sten som låg utanför fältet och han spårade rakt mot den. Så han fick jobba på och jag berömde och han såg lite säkrare ut efter en bit. Men så ca. 10 meter från slutet så började han dra ut åt vänster. Nu var jag dock stensäker på att jag gått rakt fram så jag envisades med att stå kvar och hålla emot och så småningom doppade han ner nosen och spårade åt det håll jag tyckte det borde vara. Mycket riktigt - han hann gå typ 8-10 meter, sen markerade han och där var spårslutet (hundmatsburk). Han var sugen på maten men samtidigt inte helt nöjd med situationen, förmodligen pga. att jag inte var helt nöjd. Men jag kunde ju inte annat än att berömma honom; inte hans fel att vi inte spårat på så himla länge, det får matte minsann ta på sig, ja inte att han varit sjuk men han har ju faktiskt varit frisk i några månader nu....
Just ja, det höll jag på att glömma - jag hittade faktiskt de två saknade pinnarna när jag traskade tillbaka rakt över spåret. Sen på vägen tillbaka passerade vi Kenzos spår och då gick vi runt det, Chili fick gå lös, jag tänkte se om jag kunde hitta de saknade pinnarna. Här spårade Chili mycket bättre - trots att han var lös - förmodligen var det underlaget mycket lättare, så jag inser att stubbåkern var svår för honom, speciellt som vi inte tränat på länge.
Nackdelen med bruksbiten - jag är lat och att lägga en massa långa spår är lite tråkigt tycker jag, även om jag tycker att det är kul att gå spåren sen.... jaja. Jag får helt enkelt skärpa mig. Dessutom måste jag ju ha andra spårläggare så småningom, då kanske Martin kan få lägga några spår och då slipper jag ju den biten. ;-)
Nu är hundarna väldigt lugna och nöjda och ligger utspridda lite varstans i huset och sover. Jag höll dessutom på att glömma ge dem mat... när spåren var klara så gick jag och småfixade i köket och fattade inte varför hundarna var så rantiga - tills jag insåg att jag glömt utfodra dem... *skäms* Sen fick de mat och nu är de alltså helt utslagna.
Nu ska jag surfa lite och kolla om det hänt något roligt i "hundvärlden".
Idag blev det lite träning på klubben. Det var bara Therese och jag, då Lisa hade en magsjuk hund. Therese fick börja med en höglöpande och mycket taggad Zatoya, som skötte sig bra, förutom på fjärren där hon var alldeles för uppe i varv och flyttade sig framåt hela tiden.
Sen flyttade vi upp på den vanliga planen (löptikar får bara träna på C-planen) och då började jag köra Kenzo. Först lite fritt följ, sen rutan, där ställde jag honom vid konen och backade bara ca. 1 meter innan jag skickade honom. Hade en tennisboll i rutan och han hade ju inga problem med att gå till rutan då. Gjorde om det igen, denna gången utan någon boll i rutan och han gick jättefint in, enda strulet var att han la sig när jag ropade "stanna"... Det problemet har vi tidigare inte haft, men det är väl sånt som kommer förr eller senare i detta momentet. Ett enkelt problem; går han bara till rutan kan vi alltid putsa till såna här saker sen.
Han fick också en dirigeringsapportering fast med godisskålar. Första gången försökte han dra till rutan, inte direkt vad jag hade tänkt mig men jag ser det som positivt att han har så mycket drag till rutan. Efter att jag stoppat honom och Therese låtsats lägga ut något i skålen igen så gick det bra, testade även en åt andra hållet och det gick också bra.
Eftersom Kenzo kändes väldigt taggad så fick han springa till rutan en gång till, även denna gången gick det bra och nu hjälpte jag honom med ett handtecken så att han inte la sig utan ställde sig. Därefter fick han ligga uppkopplad medan jag gick och hämtade Chili.
Här var en till som var taggad som sjutton! Ett litet pip kom det när vi kom ner på planen och han såg en hund, men tack och lov verkar det ha minskat ganska mycket numera och han fokuserar helt på mig när vi jobbar. Körde igenom linförighet, framförgående, fritt följ, inkallning med ställande och läggande, skall, lite kryp, rutan och apportering. Allting gick bra och det mesta gick med en sjujäkla fart. ;-) Jättebra, förutom vid krypet... där får han gärna dra ner tempot lite. Något enstaka skall för mycket kom där också, men det momentet är inte helt klart heller så det är bara att jobba vidare. Jag växlar mellan att belöna skall och tyst, förhoppningsvis lär han sig att det gäller att lyssna.
Kenzo låg under tiden bredvid och såg mer och mer sugen ut på att jobba mer. Så efter en stund fick Chili ligga ner och så fick Kenzo springa till rutan samt apportera både trä och metall. Du milda tider, han har väl aldrig haft så bra fart in med metallen... det var full fart och det är ovanligt eftersom han inte gillar att springa med den.
Ganska bra det där med konkurrens; i och med att grabbarna är så goda vänner så blir det inget gruff för att den ena får jobba och den andra får vänta, däremot blir den som får vänta vid sidan väldigt taggad. ;-)
Sen fick Chili apportera metallen, vilket gick kanonbra, därefter tränade vi lite mer på rutan - jag hade försökt lite tidigare men då utan musmatta och då hade han problem. Upptäckte att om jag säger kommandot "trampa" så sticker han iväg; tydligen har det blivit mer befäst än kommandot "rutan". Får fundera på hur jag ska lägga ihop de två kommandona, eller så får jag helt enkelt använda "trampa" för rutan istället.... det är ju en variant.
Kenzo fick även göra en inkallning med ställande och läggande, som vanligt är han lite långsammare första sträckan, men det brukar gå att fixa till och det brukar faktiskt vara mindre märkbart på tävling än på träning, så jag är inte så orolig för det. Avslutade med att lägga dem en platsliggning tillsammans och Chili ligger stilla och fint och lägger ner huvudet lite då och då. Fast han har ju aldrig varit pipig när han legat med Kenzo, så det säger kanske inte så himla mycket. Ska försöka lägga en plats nästa vecka men hade ingen lust att lägga ihop med en höglöpande Zatoya för har han inte pipit innan så kommer han ju definitivt att göra det då.... ;-)
Efter det här fick pojkarna gå och lägga sig i bilen och så tränade jag en stund med Sarabi. Hon var pigg och skötte sig bra, men helt "normal" är hon fortfarande inte; hon var betydligt lugnare än vanligt, även om någon som inte känner henne säkert inte skulle märka skillnaden. För min del märks det ganska mycket; när hon är så här är hon ganska lagom enligt min smak - i vanliga fall är det lite väl mycket krut och energi, även om jag inte har problem att styra henne så tycker jag ändå att beauceronerna är lite mer "lagom" för min del. ;-)
Det blev ettans moment samt rutan, enkel fjärrdirigering (jag står precis framför henne), "håll fast"-träning samt platsliggning. Hon gick bra och kan vi få platsen att bli stabil så kan hon nog snart starta i en lydnadsetta. =)
När jag var klar med Sarabis träning var klockan nästan halv nio och det började mörkna. Tråkigt att det blir mörkt så fort nu, fast å andra sidan hade det inte varit så mörkt om det inte hade varit så mulet. Det kom några regnstänk mot slutet av träningen men mer blev det inte just då.
Sarabi har för övigt blivit lite mer "normal" de senaste dagarna, hon har börjat äta igen och är lite mer aktiv ute, men fortfarande är hon lugnare än normalt och hon har haft en del underliga reaktioner; härom dagen gick vi längs "stora" grusvägen och så skulle jag ta en sväng inom skogen för att kolla efter svamp på ett ställe. Eftersom jag hade Sarabi i koppel så tog jag henne med mig in i skogen, kanske 10 meter in i en skogsdunge som ligger strax bortanför vårt hus. Hennes reaktion var verkligen inte lik henne... hon blev jättelåg och verkade tycka att det var helläskigt att gå in i skogen!?! Må vara att hon har en del brister, men miljöstark har hon alltid varit, men inte nu inte.... skitfeg var hon och när en gren hakade tag i min jacka och sen snärtade loss och for in mot en buske bakom mig så kastade hon sig iväg från det... jag stod bara och stirrade, för så här har jag aldrig sett henne innan. Hon hade en liten spökperiod precis efter att hon kommit hem till oss, men den gick över på några dagar. Men nu verkar hon ha kommit in i nån spökålder, kanske inte helt oväntat med tanke på hennes ålder. Typisk otur att det kom nu, eller snarare att vi inte uppmärksammade det innan vi bokade in testet på FHTE. Nåja, inte mycket att göra. Hon får stabilisera sig och så ska vi ta och göra ett MH senare i höst så får vi se hur det går. Just nu vill jag inte boka in ett MH, jag vill först se att hon blir "normal" igen...
Förresten, något helt annat, o-hundigt... Vi har numera trådlöst nätverk här hemma, vilket är synnerligen bekvämt! Just nu ligger jag på sängen och uppdaterar dagboken och hemsidan och surfar lite allmänt. Mycket smidigt. =)
Kennelträffen var kombinerad med ett skyddsläger med Glenn Andersson som instruktör. Det hela var mycket trevligt och vi träffade en massa nya trevliga människor och en hel hög med fina hundar. Att lyssna och se på Glenn när han instruerade och figgade var en upplevelse; där kan man tala om en som verkligen är skicklig på det han gör! Imponerande!
Angelica och Tacco i korgarbetet
Vädret var otroligt - 25-30 grader i skuggan, strålande sol och en svag vind gjorde att många brände sig när vi satt och tittade på skyddsträningen. Att hundarna orkar jobba är rätt otroligt, fast nu är det ju förstås mallar (och några schäfrar) och dessutom gör de något som de tycker är så himla roligt, men ändå... jag är helt klart imponerad.
På lördag eftermiddag åkte skyddsgruppen ut i skogen medan de som hade valpar från Vixax' senaste mallekull, samt vi med Sarabi, stannade kvar på klubben. Valparna och även Sarabi fick testa att bita i trasa och skyddsärm och även om valparna hade det lite jobbigt pga. att de precis håller på att byta tänder så var alla duktiga och engagerade. Även Sarabi skötte sig fint, Anglica fick vara förare för henne eftersom hon har lite erfarenhet av det där med bitövningar. =)
Sarabi "in action"
Lite senare körde jag ett lydnadspass med alla tre hundarna och förvånansvärt nog så var till och med Kenzo pigg, trots värmen! Det stod en ruta utställd på planen och jag var ju bara tvungen att testa att skicka honom, och första gången sprang han rakt in i rutan, rundade en kon och sprang tillbaka till mig. Jaja, jag skyller på mig själv, jag var inte snabb nog med att kommendera stanna. Nästan skick blev helt perfekt, så tydligen sitter ändå det här med rutan. Jag tror att det är biten med sändandet till konen som strulat till det för honom; jag får backa i träningen och köra konen helt separat ett tag samt börja sända honom till rutan ungefär som man gör i trean fast jag ska testa att backa ut från honom nån meter och när det funkar perfekt så flyttar jag ut mig nån meter till, så får vi helt enkelt skynda sakta.
Ett stort tack till Marie och Magnus för en trevlig och intressant helg med kanonbra service och jättegod mat! =)
På söndagen åkte vi från Veberöd vid 14-tiden eftersom vi skulle en sväng inom några kompisar. Efter fika och en stunds snack åkte vi sen därifrån vid strax efter 16. Nu gick vagnen rejält tungt igen men vi hoppades att det skulle släppa med tiden, så som det gjort på nervägen.
Tyvärr gjorde det inte det utan det gick segare och segare och bilen jobbade och slet. I Markaryd fick vi stanna och fixa lite med bromsarna och med hjälp av några bagagestroppar, sådana där i resår med krokar i båda ändarna, fick Martin bromsarna att uppföra sig någorlunda vettigt.
Bilen började dock låta mer och mer ansträngd.... eller snarare ska jag väl säga att den började låta mer och mer... Till slut kom vi dock hem, då var klockan runt midnatt. Vi ställde bara bil och husvagn på uppfarten, packade upp det viktigaste, rastade hundarna och gick en och la oss.
En närmare inspektion dagen efter visade att det inte var så konstigt att bilen lät illa - avgasröret var sprucket på två ställen! Typiskt nog så hade vi faktiskt varit noga när vi skulle köpa bilen; Martin kröp in under (ganska enkelt med en bil med så bra markfrigång) och kollade och allting såg hyfsat ut, dessutom hade den gått igenom besiktningen utan anmärkning på avgasröret. Dock visade det sig att båda ställena som gått sönder var skarvar som spruckit, vilket gjorde det svårt att se innan det så att säga väl hade spruckit. Jaja. Så i måndags åkte vi till stan och köpte ett nytt avgasrör och sen ägnade Martin kvällen åt att sätta dit det.
Anledningen till brådskan var att vi igår skulle upp till Försvarsmaktens Hundtjänstenhet utanför Stockholm för att tetsa Sarabi. Som tur var så blev bilen klar och jisses så tyst den blev! Vi har trott att lite ska väl en V6:a mullra men det ska den tydligen inte... ;-) Dessutom gick bilen som den skulle igen; på vägen hem i söndags gick den sämre och sämre och det måste ha haft med avgasröret att göra, för med nytt avgasrör gick den helt perfekt igen.
Nå, tillbaka till testet. Strax innan FHTE mötte vi upp med Jenny som skulle följa med och titta. När vi kom fram till FHTE fick jag gå och rasta Sarabi lite kort, sen skulle vi börja testet. Men det började inget vidare; de skulle läsa av hennes chip och hon panikade... mycket underligt, tyckte jag, då vi är vana vid att hon snarare försöker bita i saker som man viftar omkring framför henne än att skygga undan. Underligare skulle det dock bli... Killen som höll läsaren lät istället mig prova att hitta chippet, men Sarabi var lika stressad, det var alltså inte killen som hon blev rädd för utan läsaren?! Martin kom och hjälpte mig men Sabbi fortsatte stressa och försökte krypa ur halsbandet för att komma undan... jag har aldrig sett henne bete sig så här. =(
Vi hittade i alla fall chippet, jag visste sen röntgen förra veckan att det satt en bit upp på halsen, det var bara det att jag hade letat på fel sida. Sen var det då dags att starta testet. Testledaren (samma kille som försökt läsa av chippet) tog fram en boll och så fick jag ta bollen, koppla loss Sarabi och hålla henne i halsbandet och sen kasta bollen till testledaren, som sen smög ut ca. 5 meter i skogen (väldigt öppen terräng med lite sly) och gömde bollen, sen låtsades han gömma den på ytterligare några ställen. Redan här var Sarabi ovanligt ofokuserad; i vanliga fall skulle en kastad boll få henne väldigt intresserad men hon verkade mest förvirrad. När jag sen fick släppa henne stod hon bara vid min sida, sen vände hon och travade iväg bakom mig, rakt igenom gruppen på 6-7 personer som stod där. Jag fick kalla på henne och vi gick några steg ut i skogen medan testledaren och beskrivaren hämtade fram bollen. Sen flippade Sarabi helt plötsligt ur och började stormskälla på beskrivaren! Jag har aldrig sett ett sådant beteende hos henne. Nog för att hon inte är direkt överdrivet tillgänglig, men det här var inte en otillgänglig hunds beteende, det här var hur en jätterädd hund agerar. =( Jag stod som ett frågetecken och till och med när beskrivaren kastade iväg bollen så fick det bara Sarabi att hämta bollen och sen kasta sig undan för att han inte skulle komma nära... Naturligtvis bröt de testet redan här, vilket förstås var helt rätt. Martin och jag fattade verkligen ingenting och jag fösökte förklara för dem att om jag någonsin sett några sådana här tendenser hos Sabbi så hade jag aldrig plockat upp henne på ett test. Vi pratade lite och sen var det inte mycket mer att göra än att packa in hunden i bilen och åka... =(
Eftersom vi var bara några mil från Uppsala skulle vi passa på att hälsa på Kenzos och Chilis uppfödare Lilian, så vi ställde kosan ditåt. På vägen dit satt Martin och jag och pratade och bara funderade på vad sjutton som hade hänt. Den här reaktionen från Sarabi var totalt oväntad - nog för att vi hade räknat med att det kunde vara så att hon inte skulle hålla måttet - det vet man ju inte säkert förrän man testar en hund - men att falla så här direkt var inget vi ens hade kunnat föreställa oss skulle hända. Sarabi må vara mindre tillgänglig men hon är inte rädd för saker och ting, inte i vanliga fall åtminstone.... Den hunden vi sett idag var inte den hund vi levt med i 7 månader...
Nu började vi dock inse att en del småsaker som hänt de senaste veckorna kanske har ett samband. Sarabi har ätit dålig i några veckor, varken färskfoder eller torrfoder har gått ner. Vi har trugat med henne och fått henne att äta lite då och då, men det har varit stor skillnad mot det matvrak till hund som hon varit tidigare. Hon har även varit lugnare än vanligt men det hela har nog smugit sig på så vi har inte riktigt reagerat, bara konstaterat att "så skönt att hon börjar bli lite "vuxen". Hon morrade även åt våra kompisar som vi var och fikade hos i söndags innan vi åkte från Skåne, hon låg i buren i bilen och de kom fram och tittade och hon morrade! Inte alls Sarabis sätt, hon brukar helt enkelt ignorera folk om hon inte är intresserad, till skillnad mot Chili som mycket väl kan morra, men han är också mycket fegare än Sabbi.
Nå, vi kom inte fram till så mycket mer just då. Naturligtvis var vi besvikna men faktiskt mest häpna; det kändes nästan som att vi hade fått med oss en annan hund idag än vad vi är vana vid. Sarabi själv somnade i bilen och sen sov hon som en stock... också lite ovanligt, hon har blivit väldigt lugn i bilen de senaste veckorna, vilket vi trott har berott på att vi åkt så mycket bil under semestern, men nu började vi ju undra. Hon sover ju mer än vad Kenzo och Chili gör...?
Väl framme hos Lilian blev det fika i trädgården då köket är under renovering. Vi stannade några timmar och hade en jättetrevlig pratstund samt visade upp hundarna. Sen åkte vi hemåt men på vägen blev det ytterligare en fikastund, denna gången hos Jenny. Hon bor i en jättetrevlig lägenhet på nedre plan och vi satt ute på altanen och fikade till klockan var närmare halv sju, vilket gjorde att vi slapp värsta rusningen genom Stockholm sen, skönt!
Resan hem gick utan problem, bilen går helt perfekt och så tyst! =)
Väl hemma blev det kräftor och en stunds tittande på det inspelade sista avsnittet av "Morden i Midsomer".
Idag har vi insett att något verklgien är fel med Sarabi. Hon satt helt lugnt och väntade när vi skulle ut och rasta; det har nog inte hänt tidigare utan hon brukar vara väldigt ivrig och även om hon sitter ner så brukar hon inte kunna vara helt tyst och dessutom brukar hon darra av iver. Idag satt hon ungefär som Kenzo, dvs. helt coolt. Väl ute på promenaden så galopperade hon lite i början men resten av rundan travade hon lugnt i samma takt som pojkarna... det brukar verkligen inte hon göra. Dessutom äter hon inte; hon åt inte varken i går morse eller på kvällen, inte heller i morse fick hon i sig speciellt mycket; några bitar torrfoder gick ner men sen ville hon inte ha mer. Även färskfodret ratades...
Vi har tempat henne och hon har 38,5 vilket väl inte får ses som någon feber, så då är ju frågan vad som är fel. Man börjar ju osökt tänka på nån fästingburen sjukdom, men de har ju haft fästingmedel på sig från tidigt i våras... å andra sidan är ju inte skyddet 100 %-igt och det räcker ju naturligtvis med en smittad fästing för att de ska bli sjuka.
Vi får helt enkelt ta och kontakta veterinären och få en tid så att de kan blodprov, kolla tonsiller (jag ska försöka kika henne i halsen under dagen men det är ju inte alltid man ser något) och se om de kan hitta vad som är fel, för något är helt klart fel, så mycket kan vi konstatera. Tyvärr har det smugit sig på under senaste tiden och det var först när hon hade dessa mycket underliga reaktioner igår på testet som vi började lägga ihop det med hennes ovanliga lugn den senaste tiden. Så himla typiskt att vi inte insåg det här för en vecka sedan, då kunde vi ju tagit prover när vi ändå var inne och röntgade henne och så kunde vi avbokat testet.
Nå, lätt att vara efterklok men nu får vi inrikta oss på att hitta vad som är fel - så här lugn tror jag inte hon blivit bara för att hon passerat 1 års ålder och att en kastrerad tik, som tidigare varit ett matvrak, plötsligt inte äter är ju inte helt normalt... hade hon inte varit kastrerad hade jag börjat undra om löp, skendräktighet eller livmoderinflammation men sådant kan vi ju nu räkna bort, vilket väl egentligen inte direkt gör det lättare.
Jaja. Semester i några dagar till, i morgon bygger Martin och hans pappa vidare på hundgården, förhoppningsvis även på fredag, kanske kan den snart vara klar. Jag funderar på att lägga spår till hundarna, ja inte till Sarabi då utan hon får ju naturligtvis vila, men till pojkarna. Men det är rätt varmt ute så det får i så fall vänta lite tills senare i eftermiddag/kväll. Nu ska jag gå ut i trädgården och göra lite nytta.
Vi hade en jättetrevlig kväll med god mat och gott vin och framför allt en massa snack, mest om hund förstås och av naturliga skäl mycket om just beauceroner. Hundarna fick turas om lite att vara med och jag blev lite överraskad av Chili; visst var han uppvarvad och glad och gick omkring och småpep i början, när Mauri och Pike var instängda bakom kompostgaller i ett annat rum, men förvånansvärt fort kopplade han av och somnade faktiskt i soffan till slut! Så här lugn hade han inte varit för ett år sedan men det märks verkligen att han blivit lite äldre, han känns mer "vuxen" nu och mycket mer balanserad, utan att ha tappat sin livlighet när han jobbar eller leker. Mycket trevligt att se. Jenny konstaterade att ungefär samma sak hänt med Pike och det verkar som att de behövde bli runt 3 år innan allting föll på plats.
Idag började vi med frukost på altanen i det strålande fina semestervädret, sen åkte jag och Jenny till klubben för att träna lite. Jenny och Pike ska tävla ikväll så de ville ine träna så mycket och Chili var lite seg pga. värmen - jag funderade inte ens på att ta ut och köra Kenzo, för om det är så varmt att Chili blir lite loj, ja då vill Kenzo inte göra något alls. Sarabi däremot for på som vanligt, dock något okoncentrerad. Rutan börjar bli riktigt bra nu, idag kunde jag lägga henne efter att hon trampat på musmattan. Snyggt!
Chili och jag tränade lite fritt följ, skall, rutan, apportering med trä och metall, kryp samt en inkallning med stå och ligg. Det mesta gick bra, men jag saknade lite av hans vanliga energi; han flåsade och flämtade och drack vatten flera gånger och det var ju ganska varmt så jag är inte förvånad. Han slutar inte jobba men han blir helt klart lite segare i så här varmt väder. Dessutom är hans kondis usel efter vårens konvalescens men nu är det dags att ta tag i det.
Jenny och Pike tränade på fritt följ, läggande under gång, fjärrdirigering, skall, apportering och hopp-sitt. Det mesta gick bra; han tappar lite i svängarna i ff men annars ser det trevligt ut.
Jenny och Pike under fritt följ
Pike apporterar
Mauri fick lite lydnad på lek också, mest för att han skulle få göra något lite.
Jenny och Mauri
Mauri under inkallning
När vi avslutade träningen fick Chili leka med Sabbi några minuter, sen släppte vi Mauri med henne en stund men först ville hon bli jagad och då hann inte Mauri med, när hon sen skulle brottas så tyckte han att hon var jobbig... Inte direkt lättflirtad tjej det där... ;-)
Sen när vi gick upp till parkeringen så gick Mauri lös och då släppte jag även lös Chili. Intressant att se är att han definitivt ärvt sin pappas coola inställning till andra hundar - de två brydde sig inte överdrivet mycket om varandra, Chili gick bakom Mauri och försökte nosa på honom och sen ställde de sig att lukta på samma fläck, hela tiden helt lugna och med en del lugnande och vänliga signaler mot varandra.
Vi hade tagit en del foton på först Chili och Pike och sen Chili och Mauri här hemma innan vi åkte till klubben, nu tog jag några till på Chili och hans pappa och nu kunde de stå och sitta lite närmare varandra även om de fortfarande hade en hel del dämpande signaler mot varandra. =) De är ganska lika, även om Mauri har rödare färg i sina tecken och Chili är högre...
Chili och Pike, nog är bröderna ganska lika ändå
Chili och pappa Mauri
Chili och Mauri på klubben
Efter träningen var Jenny tvungen att börja dra sig hemåt och jag åkte hem för att koppla av lite - det blev lite sent i natt och sen vaknade vi ändå relativt tidigt. Vi har mest slappat på altanen och hundarna har varit väldigt lugna och avkopplade. ;-)
Förhoppningsvis fortsätter det här fina vädret resten av veckan, det ser ut så på prognoserna så det ser i alla fall lovande ut. Härligt med lagom varmt semesterväder. =)
Idag har vi nämligen varit hos veterinären och röntgat Chili och Sarabi. Som alltid lite nervöst men bilderna såg bra ut så vi hoppas på ett positivt resultat för båda hundarna. Har vi tur så hinner de läsa av plåtarna redan denna veckan, i så fall kanske resultatet kommer upp på Hunddata i slutet av veckan. Vi får väl se.
Vi vägde hundarna inför sederingen och Chili vägde 52,5 kg! När jag var inne med honom i mitten av juni för att kolla prostatan så vägde han nästan exakt 50, nu har han alltså gått upp lite - förmodligen en del muskler eftersom han börjat röra sig mer nu när han inte har ont längre. Undrar hur det ska sluta.... Trots sin vikt så är han otroligt vig och smidig vilket jag är tacksam för och nu när han börjat få lite mer massa i kroppen så ser han inte så förtvivlat högbent ut som han gjort tidigare, hans ben passar liksom ihop med kroppen nu. ;-) Han är riktigt snygg, synd att han är lite väl hög bara, i övrigt är han väldigt bra exteriört.
Jaha, då ska vi se om jag kommer ihåg vad som hänt senaste tiden. Vi har varit nere i Skåne och hälsat på min mamma och hjälpt henne med en massa saker i huset. Det blev första långturen för vår nya hundbil och nu är den jättefint utrustad med galler och grindar som Martin svetsat. Han stod och svetsade fram till halv två på natten innan vi skulle åka, så det var ju lite tight, men klart blev det och så himla fint dessutom! Och så bra plats för hundarna - Chili kan äntligen sitta upp utan att behöva huka sig. =)
Kvar att göra nu är att byta ut den gamla solfilmen eftersom den börjar bli väldigt dålig. Jag hann bara byta en ruta innan vi åkte men det märktes stor skillnad där och på de andra rutorna så vi ska definitivt byta ut även de andra.
Bilen gick för övrigt jättebra och intressant att notera är att den inte drar mer än Volvon, trots en V6:a på 3.3 liter. Trevligt!
Nere i Skåne har vi alltså fixat en massa med min mammas hus. Min bror var också nere, han hade redan varit där i en vecka när vi kom ner och vi hade några gemensamma dagar. Vi har fixat med slipning och målning av vindskenor, temporärt reparerat ett staket samt gjort en del andra småsaker. Bland annat så klippte jag ner buskarna i rabatten på baksidan - det var så uppväxt att man inte såg att det fanns en husvägg bakom! Taket på huset liksom "stack upp" ur växtligheten, såg det ut som. Jag "friserade" buskarna ganska hårt - allihopa är tack och lov sådana som tål att klippas ner; idegran, rododendron och syrenhortensia - och det blev så himla bra! Ljust och fint blev det inomhus också - det gjorde verkligen stor skillnad!
Före:
Efter:
Annan vinkel:
Annat som vi hann med var att åka ner till Brantevik och gå på konstutställning - Martins far, tillsammans med en god vän, hade utställning av sina verk - och fest, där en stor del av Martins släkt var med. En mycket trevlig sammankomst, där vi fick en rundtur i Brantevik med lite information om förfäder, Branteviks historia etc. och därefter middag i galleriet.
Hundarna skötte sig inte fullt så bra just den dagen - plötsligt satt de och tokgapade på varandra i bilen. Efter lite huvudbry insåg vi vad som utlöste det hela - det var Kenzo som började morra när han hade ett oxöra, när han morrat en stund tyckte Chili det var jobbigt och började svara, då började Kenzo skälla och Chili skällde tillbaka. Tog man ut dem ur bilen var de hur såta vänner som helst... Lite mer funderande och vi kom fram till att det här kommit sedan vi låtit Kenzo "vakta" sin mat - när han äter dåligt får han morra och skälla och "jaga" undan mig från maten vilket får honom att bli jättestolt och sen äter han faktiskt. Tyvärr har han alltså tagit med sig det här beteendet till bilen och när vi plockade bort oxörat så var det lugnt igen. Puh... ibland blir man ju lite trött... ;-)
Vi hade ute hundarna vars en sväng lite senare på kvällen och Kenzo och Sarabi fick hälsa på lite folk - Chili är ju inte intresserad av att hälsa på främlingar så han slapp. Kenzo älskar ju människor och när en hel skock ungar stod och klappade på honom då mös han. Sarabi förvånade mig; jag vet att hon är ganska tillgänglig men jag hade inte väntat mig att hon skulle vara så glad och öppen; flera barn och vuxna som stod och klappade på henne samtidigt och hon bara trivdes hela tiden. Jättetrevligt att se.
Mer då.... jo, en kväll var vi på middag hos en kompis som jag nästan, men bara nästan, tappat kontakten med. Jättekul att återuppliva den kontakten och vi hade en mycket trevlig kväll. Tyvärr jobbade hennes pojkvän så honom fick vi inte träffa men det blir väl fler tillfällen. Tack Liselott för en jättetrevlig kväll!
Dessutom hann vi med ett besök på Sofiero, det ligger bara några hundra meter från min mammas hus och jag har ju varit där varje sommar sedan jag var liten så det är alltid roligt att ta en sväng in där och se hur parken ser ut. I år kom vi även ihåg kameran... det glömde vi förra året.
En bild från Sofiero slottspark med en liten glimt av slottet i bakgrunden.
På väg hem till Linköping stannade vi på Bauhaus i Hyllinge. De hade en massa roliga lampor och vi passade på att köpa nya lampor till köket eftersom vi var jättetrötta på de gamla. Så här blev det:
Före:
Efter:
Puh... det här blev långt. Nåja, det var lite om vad som hänt sista tiden. Vi har semester i två veckor till så uppdateringen av dagboken kan nog bli ganska sporadisk under den tiden, men något ska jag väl hinna plita ner. =)