Så var det då dags för appellklassdebuten! Det var inte direkt gott om appelltävlingar i rapport, så jag valde att prova lyckan i Helsingborg, på min "gamla" klubb. Det är ju enkelt att tävla där pga. att vi kan bo hos min mamma.
Vi åkte ner redan på fredagen och det blev en ganska intensiv helg då vi var iväg och träffade en hel del folk och hundar. Detta skulle visa sig vara lite mindre lyckat inför tävlingen, vilket jag kanske borde ha insett.
Hur som helst så var det samling kl. 10 söndag morgon. Vi var på klubben strax efter halv tio och efter att ha anmält oss så tog vi Kenzo på en liten promenad. Sen var det dags att åka iväg ut till markerna. Det var tre sökekipage och bara vi i rapporten - det skulle varit ett rapportekipage till, men tyvärr hade den hunden skadat sig. De började med sökekipagen och det gick tydligen ganska bra för alla tre. Sen var det då äntligen vår tur. Vi förflyttade oss några hundra meter, tyvärr var det inte så fina marker där - uppkopplingsplatsen var ganska risig och tråkig och det var inte mer än 40-50 meter till vägen (en ganska stor, vältrafikerad 90-väg). Vi kopplade upp Kenzo och fick lite information, sen var det dags för mig att ta med mig Kenzo och följa med domare och tävlingsledare ut till B-stationen.
Underlaget på sträckan var ganska bra, lite risigt men annars fin mjuk mark. Men tänk så långt 500 meter är när man är nervös.... jag tyckte det kändes som mycket mer, samtidigt som jag insåg att det bara var för att jag var orolig för hur det skulle gå... Sista biten låg i fin bokskog, med en backe som avslutning ner mot uppkopplingsplatsen. Även denna uppkopplingsplatsen var tyvärr lite risig och snårig (björnbärssnår). Det var nära till skogskanten och precis utanför gick en stig där det gick en del och rastade sina hundar. Men det störde ju inte oss, Kenzo är inte speciellt överintresserad av andra hundar. Nyfiken, ja, men inte som t.ex. Isse var....
Jag kopplade upp Kenzo och gick tillbaka till domare/tävlingsledare. Precis då ser vi att det är folk ute i skogen, snett upp till vänster. Tävl. ledare börjar konversera med dem och det visar sig att de är ute och går ett blodspår! Spåret går tydligen rakt över vår rapportsträcka..... Tävl.led. blir INTE glad (inte jag heller, kan jag ju säga...) och påpekar att vi har ett officiellt prov på gång. Spårfolket svarar att de håller också på med prov. Nu kontrar tävl.led. med att det faktiskt är så att den ansvariga ska i så fall ha kontaktat honom, eftersom det är sagt att så ska göras så fort de vill vara på denna biten mark under lördagar och söndagar. Tonen från spårfolket blir lite mindre irriterad av detta konstaterande och till slut så väljer de att avbryta och dra sig tillbaka ut åt vänster.
Tävl.led. bad nu om ursäkt och menade på att de tyvärr inte kan dra om sträckan pga. störningen. Jag förstod naturligtvis det och hoppas på att allting ska gå bra. Jag är ju ganska säker på Kenzo, men man vet ju aldrig – så kraftiga störningar har vi INTE tränat med.
Så var det då dags att sända. De ropade ut "2 minuter" och jag började koppla loss Kenzo och dra mig mot framföringssträckans start. När det var 1 minut kvar väntade jag ytterligare några sekunder och sen gick jag fram. Precis när vi passerade snitseln som markerade var framföringen började så kom jag ihåg att det är linförighet som gäller.... ett snabbt fot-kommando och vi räddade situationen! Puh... Bra början! ;-) Vi kom fram ganska tidigt, men det är ju lugnt med Kenzo - han har förmågan att bara sitta lugnt och vänta på startkommando. När TL räknat ner och kommenderat "sänd hunden" så knäppte jag av halsbandet och krängde på rapporthalsbandet, sen gav jag kommando "marsch" och Kenzo for iväg som en pil... åt rätt håll, med bara en snabb blick åt vänster där störningen varit! Gissa om både TL, domare och jag drog en lättnadens suck.
Vi fick ganska snart besked om att Kenzo utan problem var framme på A-stationen! Härligt - första biten avklarad! Och tydligen med en bra tid också - 1.05. Så småningom var det min tur att ta emot när Kenzo kom farande in på B-stationen. Eftersom startområdet låg i en backe så såg man inte snitslarna som markerade 50 meter (den gräns på var man får kalla på hunden) men det gjorde inte mig något så jag påpekade det inte. Jag visste att antingen så skulle Kenzo gå hela sträckan eller så skulle strulet komma redan tidigt, så mycket var jag säker på. Mycket riktigt gick det hur bra som helst och jag kallade när han hade kanske 10-15 meter kvar. Han for rakt fram till mig och tvästannade - för en gångs skull var han faktiskt lite flåsig - han brukar sällan bli det annars. Men så har han heller aldrig gått 500 meter tidigare.
Vi bröt stationen och gick tillbaka till A, där vi fick reda på att vi fåttt 10-10 på rapporten!! Jippie - kändes verkligen underbart skönt!
Väl tillbaka på klubben blev det platsliggning. Kenzo skulle ligga längst ut på högerkanten, med en schäferhane till vänster om sig. Innan vi ställde upp så frågade jag schäferns matte om han brukade ligga. "Nej" svarar hon, varpå jag blev kallsvettig. Men efter lite konversation så visade det sig att hennes hund inte heller gick fram till henne eller till någon annan hund, utan han brukade resa sig och sen så småningom sätta eller lägga sig igen. Mycket riktigt gjorde han så även denna gången. Kenzo brydde sig inte utan låg fint. Rottistiken, som låg till vänser om schäfern, låg och åt kaninskit och till slut reste hon sig upp och vandrade omkring bakom de andra hundarna och åt allt vad hon kunde.... Inte heller detta störde Kenzo utan han låg kanonfint och vi fick även här 10-10!
På budföringen såg jag att några andra hundar stannade upp bakom sin förare och nosade. Kenzo gick utan tvekan till mottagaren och sen gick han fint tillbaka till mig igen. Jag valde att säga "fot" strax innan han var framme hos mig, bara för att inte riskera att även han fastnade i nån fläck bakom mig - jag visste inte om det låg godis där, eller om det var en kissfläck eller nåt sånt. Vi fick 10-9.5, där avdraget var för mitt "fot"-kommando, men det hade jag ju räknat med så det var helt ok. Hade han stannat och nosat hade vi förmodligen hamnat på 9-9, så det var en kalkylerad chans jag tog.
Sen blev det en timmes väntan innan det var vår tur att gå lydnaden. När rottistiken var inne så gick jag ner på andra planen och värmde upp lite och Kenzo gick riktigt bra. Jag tittade lite på när schäfern och hans matte gick sin lydnad och sen var det vår tur. Tyvärr verkade det också som att uppvärmningen tog det sista av Kenzos mentala energi – plötsligt hade jag en hund som var seg som sirap!! Vi genomförde lydnaden men det gick INTE bra. Han gick segt och slött och oengagerat. Apporten tappade han vid mina fötter - första gången det har hänt! På hoppet så vägrade han - också första gången som det har hänt! Ja jisses, det kändes verkligen inte så kul. Han som kan gå en sån superfin lydnad?!?
Jag kände mig allt annat än nöjd, men jag hoppades att vi hade gjort tillräckligt bra ifrån oss för att klara uppflyttningen. Det blev en lätt nervös väntan på resultatet, men sen kom det äntligen upp och det visade sig att vi hade lyckats få ihop 234.75 poäng (gränsen är 224)!! Det kändes jätteskönt, trots att jag fortfarande inte var nöjd med lydnaden.
Lite mer funderingar under kvällen och dagen efter fick mig att mer och mer känna att vi trots allt gjort en bra insats. Kenzo hade ju haft en ganska aktiv helg med mycket nytt och vi har inte varit ute och tävlat sedan november, så att han blev mentalt trött av denna långa dagen var väl inte så konstigt. Nu ska vi jobba vidare med rapporten och konditionsträningen, så får vi se om det blir start i lägre klass till hösten.
Tillbaka till Kenzos tävlingssida