Sigge heter Goosewood's Hoche i stamtavlan. Han blev fyra år i juni och han har bott hos oss i ungefär tre år nu. Sigge är kastrerad. Han är relativt slank och nätt, väger ca. 38-40 kg och är nog ungefär 68 cm hög. Han har kort päls (något kortare än en genomsnittlig beauceron) och mycket mörka ögon.
Anledningen till att vi behöver hitta nytt hem till honom är att han och en av våra andra hundar, Sigges bror Garibaldi, inte fungerar tillsammans. Det har säkert mycket att göra med att de är jämnåriga - båda två fungerar väldigt bra ihop med de två äldre beauceronhanarna vi har - men situationen börjar bli ohållbar och vi skulle för allas skull behöva lösa det.
Sigge har en del beteenden som man måste vara införstådd med och veta hur man hanterar. Han har ett dåligt hundspråk, är mycket impulsiv och är ganska försiktig/tveksam i första mötet med främmande människor. Han är dessutom ljudkänslig; skott och åska gör honom ganska rejält stressad, dock har detta blivit bättre och bättre ju mer jag jobbat med honom och idag klarar han enstaka skott på närmare håll utan större problem och när det gäller skott på längre håll är han ganska oberörd. Åska har tidigare år gått bättre och bättre, men i år var det väldigt jobbigt för honom och vi har provat att ge lugnande medicin med ganska stor framgång. Man ska dock vara medveten om att det är lämpligt att man alltid på något sätt kan ta sig hem till Sigge om det åskar för att lämna honom ensam när han blir så rädd är inte att rekommendera.
Han kan stå ut med cirkelsågens och kapsågens ljud men den tryckluftsdrivna spikpistolen avskyr han, likaså det pysande ljudet när man tömmer en kompressor. Dessa ljuden stressar honom rejält. Vanligt skrammel/oljud inomhus - t.ex att man tappar en kastrull - bekommer honom däremot inte alls. Intressant nog så klarar han ganska många ljud om han och jag är ute i trädgården och tränar medan husse kör maskiner; då verkar träningens positiva känsla ta överhand.
Han kan dra en del i kopplet, det har dock blivit mycket bättre och sker numera oftast när han är nödig eller när det händer något roligt. Om han måste gå kopplad en hel promenad har vi honom ofta i promenadsele och flexikoppel och då drar han bara lite i början.
Sigge gillar bilar, han tycker om att åka bil men de gör honom också ganska exalterad, så om en bil passerar nära (t.ex. om vi går längs en mindre grusväg hemmavid) så behöver man ha ett lite stadigt tag i Sigges koppel eller vara noga med att sätta honom och verkligen få honom att sitta kvar, annars försöker han gärna fara fram mot bilen - han gör inte utfall mot bilen utan vill snarare springa fram och kolla in den.
Sigge är inte en skällig hund men han kan vakta/varna om någon passerar relativt nära vår tomt när han är i hundgården. Det handlar nog mycket om att han gapar tillsammans med resten av flocken. Ett tillfälle som dock gör att han skäller är när vi kommer hem från jobbet på eftermiddagarna, då skäller han ett antal skall, förmodligen i ren glädje över att vi kommit hem. I övrigt är han inte speciellt gapig, skäller inte på grannen eller på passerande bilar på stora vägen. Något som Sigge däremot gör är att han piper/gnäller när han ligger högt i förväntan, t.ex. när det är matdags eller när vi ska gå ut.
Nu har dock Sigge inte bara mindre bra beteenden utan han har många goda egenskaper också. Han är en otroligt glad hund, han älskar sina människor och han är en kelhund av rang - helst ligger han på eller tätt intill en hela tiden och han kan kela nästan hur länge som helst. Han "kramas" också gärna - ställer sig på bakbenen med framtasarna på axlarna på människan han ska mysa med och sen står han där och bara njuter. Han tycker mycket om att man verkligen håller om honom, speciellt om han är rädd för något, t.ex. åska. Då får man gärna sitta väldigt nära och hålla om honom, då känner han sig trygg. Men även när han är helt trygg och avslappnad så älskar han närkontakt... vi brukar lite skämtsamt kalla honom för "fästingen" eller "plåstret"... En ny ägare måste alltså uppskatta kroppskontakt med sin hund.
Han är en aktiv och livlig hund, som lär sig snabbt - på gott och ont förstås men mestadels är det av godo; det gäller bara att se till att han inte lär sig fel saker.
Sigge kan vid en hastig blick uppfattas som tuff och lite stökig, men egentligen är han en ganska mjuk kille, dock med en stor portion nyfikenhet och massor med energi, så hans framfart kan bli rätt intensiv. Han har ett ganska stort behov av stöd från sin förare, har han det så är han en relativt trygg och stabil hund. Det här är INTE en hund som behöver hårda tag och tuffa korrigeringar - sådana gör honom bara stressad och då försöker han försvara sig genom att nafsa - utan bäst jobbar man med honom med hjälp av mjuka metoder. Han behöver dock ramar och regler i tillvaron men dessa behöver alltså inte befästas genom hårda tag utan istället med belöningsträning och en trygg och säker ägare. Eftersom Sigge är så livlig och lätt kan gå upp i stress skadar det inte om man är en lugn och trygg människa. Ju lugnare man själv är, desto lugnare blir Sigge.
Något som bidrar till det stökiga intrycket är att han är väldigt impulsiv. Det har dock blivit mycket bättre, men fortfarande kan han ibland glömma bort att tänka först och agera sen... I början när vi fick honom var han hopplös; minsta lilla förändring i miljön upptäcktes och skulle undersökas. Att försöka gå ut på en gräsmatta och köra lite lydnad om det stod en kon där gick bara om han först fick rusa fram och kolla konen. Han noterade att en vit pion hade slagit ut från ena dagen till nästa... att det låg en bräda på ett ställe där det inte låg någon förra gången han gick förbi... inget undgick hans koll. Hans stora nyfikenhet i kombination med den här impulsiva sidan gör att han ibland hamnar i situationer som han inte riktigt kan hantera... och det är i sådana lägen man kan se att han inte alltid är så självsäker som man först kan tro. Hans dådkraft är väl egentligen inte så hög men nyfikenheten hjälper på det hela och gör att han så gott som alltid tar sig fram och kollar av det som skrämmer honom.
Jag har jobbat mycket med hans förmåga att själv kontrollera sig - i mina ögon finns det två sätt att hantera en sådan här hund; antingen styr man livet för hunden så mycket att den aldrig hamnar i lägen där den inte kan kontrollera sig, eller så lär man hunden att klara av att kontrollera sig. Jag valde det senare, eftersom det mer passar ihop med hur jag är som hundägare och jag tycker att det har blivit en rätt stor skillnad på Sigge. Han har förvisso kvar sin impulsiva personlighet - det är inte något man förändrar direkt - men han kan idag kontrollera sig själv oerhört mycket bättre och jag tror att han kommer att fortsätta bli bättre och bättre på det ju äldre och klokare han blir.
Hans impulsiva sida i kombination med hans bristande sociala sida gentemot främlingar i första mötet gör att det här inte är den typen av hund som man bara kan öppna dörren och släppa in besökare till hur som helst. Folk han känner är inga problem men i mötet med främmande människor behöver Sigge några minuter på sig att kolla in personen i fråga och blir han satt i en situation där han inte kan få den tiden och kanske heller inte får styrning från sin ägare så misstänker jag att det finns riska att han tar till oönskade beteenden så som att nafsa efter folk. Vi har aldrig låtit honom hamna i en sådan situation så jag vet faktiskt inte hur han skulle bete sig men jag har erfarenhet av hur den här typen av hundar reagerar så min gissning är nog ganska nära verkligheten.
Det finns mycket jaktlust i Sigge, vilket förstås kan vara ett problem. När vi fick honom jobbade jag väldigt hårt första halvåret med att befästa inkallningen, samt att han fick gå i flexikoppel i de lägen där jag inte var säker på att jag hade full kontroll på omgivningen. När vi väl började släppa lös honom kändes han lydig och säker och jag fick fin bekräftelse på att inkallningen verkligen satt till 100 % den dag en hare for upp framför nosen på Sigge - bara 10-15 meter bort - och jag kallade och Sigge tvärvände och kom till mig. Han var väldigt uppvarvad av händelsen och tog inte emot godiset jag erbjöd, men han kom alltså ändå när jag kallade. Sedan dess har han blivit säkrare och säkrare, han har aldrig jagat något vilt sedan han kom till oss.
Däremot har han två gånger lyckats jaga våra katter. Han fungerar tyvärr inte alls bra ihop med katterna just pga sin stora jaktlust - vi får dela på dem och se till att alltid ha Sigge i koppel ute om katterna är ute. Han bör alltså inte bo med katt i sitt nya hem.
Han är tränad i lydnad, spår och uppletande och alltihop är aktiviteter han älskar. Han behöver arbeta med huvud och nos för att må bra, han blir också mycket mer harmonisk om han får utlopp för sin energi i form av nosarbete snarare än enbart fysisk motion. Vad gäller tävling så har jag inte gett mig ut på tävlingsplanen med honom, även om han egentligen borde vara otroligt väl lämpad till att tävla lydnad med - jag har varit alltför tveksam pga platsliggningen, inte för att jag tror att Sigge skulle gå upp och gå på någon annan hund men däremot för vad som skulle hända om en annan hund går fram till Sigge.
Hans bristande förmåga till bra hundspråk kombinerat med osäkerhet och mycket snabba reaktioner kan säkert ställa till det och jag är rädd för att om han råkar i bråk en gång så kommer platsliggningen snabbt att bli ett otryggt moment för honom. Men i övrigt tror jag att han har stor potential som lydnadshund. Vill man undvika platsliggningarna kan man träna och tävla i rallylydnad istället där ingen gemensam platsliggning förekommer. Bruksklasserna är tyvärr bara att glömma pga hans skottberördhet - även om han blivit bättre så tror jag inte att han skulle klara en platsliggning med skott.
Sigge är väldigt snäll mot och glad för sina tvåbenta flockmedlemmar. Vi har själv inga barn men jag tror han är lika snäll med barn som med vuxna, dock tror jag att det enklare om en ny ägare inte har några barn, eftersom barn brukar innebära mycket spring ut och in i form av kompisar till barnen och en sådan situation är inte så lyckad när man har en hund som är osäker på främmande människor.
Idealet för Sigge vore någon som är intresserad av att aktivera sin hund med t.ex. spår, leta godis, träna lydnad, viltspår eller liknande, någon som har kunskap och förståelse för en hund av Sigges typ, någon som älskar att ha sin hund nära och som inte har något emot att han ligger i soffan och kanske även sängen. Sigge kan vara ensam hemma och förstör inget, han är idag i hundgård/hundhus på dagarna när vi jobbar och det trivs han ganska bra med, men då har han ju även resten av hundflocken som sällskap så hur han reagerar på att vara helt ensam vet jag inte men det går förmodligen bra så länge det inte åskar...
Vad gäller hälsa så är Sigge frisk och kry. Han är höftleds- och armbågsröntgad med B på höfterna och ua på armbågarna och han kastrerades vid ungefär 1 års ålder. Han har skadat och fått dragit ut en tand i nederkäken (han skulle fånga en boll och lyckades hitta det enda stället på hela gräsmattan där det fanns sten under gräset).
I samband med att tanden drogs ut så hade han lite irritation i halsen, tonsillerna var inte helt fina, så då fick han äta en omgång antibiotika, men i övrigt har han varit helt frisk förutom någon enstaka mindre skada här och där; småsår som läkt snabbt och fint. Han har också till och från varit lite stel i sina muskler pga att han far fram som en virvelvind och har sträckt sig när han inte varit tillräckligt uppvärmd. Detta förebyggs enklast genom att han får röra sig kopplad en stund innan han får springa lös samt att vi masserat honom med en elektrisk massageapparat för människor, en OBH Nordica "Deep Muscle Massage" - något Sigge älskar, det räcker att man tar fram maskinen så kommer han och ber om att få bli masserad.
Han är överlag lätt att hantera; att titta igenom öronen, klippa klorna, borsta, massera eller tvätt sår - allting fungerar, han njuter i de flesta fall av att man håller på med honom. Passade på att filma honom vid senaste kloklippningen. Jag lägger alltid en bit godis som hundarna kan fokusera på, mest för att få dem att stå stadigt och hålla tassarna stilla.
Han är inte petig med maten utan äter glatt det man serverar. I dagsläget äter han färskfoder (av märket Nordic) samt att han ibland även får torrfoder när vi glömt tina upp färskfoder. Han är slank och fin, hans livliga temperament gör att han inte lägger på sig för många kilon trots att han är kastrerad. Han är lätt att belöna med godis, det räcker med torrfoder i vardagssituationer men han uppskattar förstås korv eller köttbullar ännu mer.
Sigge är väldigt glad för föremål, han älskar bollar men även andra leksaker uppskattas och han gillar att ha kamplek med en trasa. När vi fick honom vägrade han lämna ifrån sig föremålen - han försvarade inte dem men var han lös så fick vi bara inte tag i honom... Det här har jag jobbat mycket med och idag kommer Sigge gärna och lämnar av föremålen eftersom han vet att det på ett eller annat sätt lönar sig för honom.
Sigge med sin älskade boll:
När vi tog hand om Sigge hade vi egentligen för avsikt att vidare
omplacera honom redan då, dvs. när han var omkring 1 år. Men dels
insåg vi att han kanske inte skulle vara så lätt att omplacera - han
var då en ganska jobbig hund, betydligt jobbigare än han är idag - och
dels fäste vi oss så otroligt mycket vid honom att vi bara inte
klarade av att låta honom flytta.
Tyvärr är läget idag sådant att vi nu ändå måste ta det tråkiga
beslutet. Sigge kommer inte längre bra överens med sin bror Garibaldi;
något som väl tyvärr alltid är risk när man har två jämngamla hundar
av samma kön. Det är Sigge som, troligtvis pga osäkerhet i kombination
med sin impulsiva natur, överreagerar och flyger på Garibaldi. Det här
har hänt oftare och oftare och vi känner att det här inte är en
situation som vi vill leva med i kanske 5-10 år till. Det har tyvärr
satt sina spår hos Garibaldi som blivit osäker på andra hundar, Sigge
verkar däremot inte ha blivit varken sämre eller bättre pga bråken med
brorsan utan beter sig ungefär precis som vanligt.
Oftast går det bra med bröderna men de gånger som Sigge ger sig på Garibaldi har alltså blivit fler och hela situationen går naturligtvis ut över dels båda bröderna men även de andra två, gamlingarna i flocken, blir påverkade och det är också mycket stressande och jobbigt för oss som ägare. Hittills har det inte blivit några allvarliga skador; Sigge biter inte för att skada egentligen utan det är mer att hans försvar av t.ex. en pinne blir alldeles för hetsigt och överdrivet och sen hänger han fast i Garibaldis halsskinn och ruskar och släpper inte. Vi har kunnat "ta loss" Sigge varje gång men det tar hårt på Garibaldis sinnesstämning och han blir mer och mer osäker på sin bror. Garibaldi är väldigt snäll hund och han svarar inte upp mot sin bror ens i de här lägena men vi kan inte med gott samvete fortsätta ha det så här utan vi måste lösa situationen. Att som idag leva med galler här och var i huset för att hundarna inte ska råka i bråk är inte vettigt.
Sigge har inga problem att umgås fint med "gamlingarna" Kenzo (10.5 år) och Chili (9 år) så förmodligen är det pga åldern som han och Garibaldi inte fungerar ihop. Det kan kanske också påverka att Garibaldi är den enda okastrerade i hela flocken. Hur som helst så går alltså Sigge och de två äldre hundarna fint ihop, Sigge delar hundgård med Chili och de kan tugga ben nära varandra utan att det blir minsta bråk. Här respekterar Sigge morrningar från Chili och vice versa, Sigges hundspråk fungerar alltså utan större problem med hundar som han känner sig trygg med.
När jag tänker efter så är Sigge numera en ganska enkel hund att ha, om man bara kan tillgodose vissa behov samt ha förståelse för vissa beteenden. Han fyller snart 4 år och man brukar säga att beauceroner mognar först nånstans i den ålder och det märks faktiskt på båda bröderna att de börjar bli vuxna. Sigge skulle förmodligen bli ännu lugnare och stabilare i ett hem där han slipper känna stressen från konkurrensen med sin bror och där man har tid att ägna åt enbart honom, där han inte måste dela sin tid med tre andra hundar. Han är en hund som verkligen trivs med att man lägger allt fokus på honom. Martin, som inte har riktigt så mycket hunderfarenhet som jag, tycker att Sigge är en överlag enklare hund än Garibaldi - det som i dagsläget gör att det är jobbigt för oss att ha Sigge är att han inte fungerar med sin bror och heller inte med katterna. Vore det inte för dessa faktorer så skulle livet med Sigge vara väldigt okomplicerat.
Situationen vi har här hemma är inte bra men vi har haft det så här ett tag och kan fortsätta med det ytterligare en tid för att få chansen att hitta rätt hem till Sigge. Samtidigt påverkar det här hela balansen i flocken och har tagit hårt på Garibaldi, så vi måste ändå försöka lösa det här så snart som möjligt, för allas skull. Han är en underbar hund trots vissa nackdelar och det skär i hjärtat på mig när jag skriver den här annonsen men vi har insett att det inte går att fortsätta så här - oavsett hur mycket vi älskar Sigge så mår ingen av oss bra av nuvarande situation. Att hela tiden hålla på och dela på hundarna, leva med galler och grindar inomhus, är ingen rolig situation, sen har vi väl vant oss men det vore skönt att slippa och skönt för Sigge att få någon som kunde koncentrera sig lite mer helhjärtat på just honom.
Finaste bröderna - Sigge till höger
Idealet vore att hitta någon som kan komma och träffa Sigge några gånger i hans hemmiljö här och se hur han verkligen beter sig samt att man lär känna honom. En hund som byter hem kan ju få en del konstiga beteenden i början och vet man då att han inte varit sådan tidigare så är det kanske enklare att lugnt avvakta tills han stabiliserat sig och "hittat sig själv" i sitt nya hem.
Som ni förstår betyder Sigge väldigt mycket för oss och vi är ytterst måna om att han hamnar rätt i sitt fortsatta liv och kan förgylla livet för någon annan. Han har sina sämre sidor men han har oerhört mycket positivt också och jag hoppas att vi kan hitta någon som kan älska honom lika mycket som vi gör och som kan ge honom ett underbart liv där han slipper känna stressen av att bråka med brorsan.
Om du läst hela den här långa texten och fortfarande tycker att Sigge verkar vara en trevlig hund och om du tror att du kan ha rätt hem för Sigge - hör av dig! Maila mig på asa@kfib.org och berätta lite om dig/er och vad ni kan erbjuda vår fina kille.
Här kommer några fler filmer på Sigge:
Tillbaka till Sigges sida