Motala brukshundklubb, lördagen den 24 april 2005

Så var vårens sista tävling med Kenzo avklarad... Igår kväll började jag bli nervös när jag insåg att detta var sista tävlingen som jag anmält till och i princip var vi TVUNGNA att ta ett 1:a-pris idag. Att tävla när det blir ännu varmare tror jag inte riktigt på när det gäller Kenzo, så det var idag det hängde på. Tyvärr gjorde ju det här att jag blev ganska mycket mer nervös än vad jag normalt nu för tiden blir.

Dessutom sov jag uselt i natt, fast jag tror inte det berodde på nervositet utan snarare på att vi åt alldeles för sent igår. Så jag vaknade med huvudvärk och var dessutom supernervös... bra början.

Vi kom iväg lite på gränsen till sent dessutom, men faktiskt kom vi fram ungefär som jag hade planerat; ca. 1/2 h innan samling. Jag ville gå en sväng med Kenzo så att han skulle gå och bajsa (det gjorde han naturligtvis inte på morgonrundan...) och dessutom ville jag hitta ett ställe att sätta upp en ruta och skicka honom på en gång - det verkar göra det lite lättare för honom att klara den när vi sen går in på tävlingsplanen.

Martin fick gå in och anmäla mig medan jag rastade och sen hittade jag ett lite lugnt ställe att sätta upp rutan på och körde det en gång. Kenzo gick förvisso in i rutan, men var inte det minsta intresserad av bollen utan skulle bara nosa överallt... *suck*

Vid lottningen drog jag startnr. 2 (av 5) och sen var det bara att gå och hämta Kenzo inför platsliggningen. En tollarhane låg som nr. 1 och när matte och hund skulle gå in på planen så såg jag att hunden var väldigt koncentrerad på en briardtik som också var med i klassen. Nå, matten fick med sin hund in och det var inte mer med det. Vi la hundarna och gick iväg bakom stugknuten. Efter ca. 2 minuter ropade de plötsligt tillbaka oss och när vi kom runt hörnet så såg vi att tollaren var uppe. Han var precis på väg mot hund nr. 3 och jag gissade att han redan hade stannat till hos Kenzo. När jag kom fram mot Kenzo så viftade han på svansen och såg ut som han tyckte att det var en väldigt rolig grej som hänt, vilket stärkte mig i min gissning att hunden stannat till och hälsat på Kenzo. Vi la i alla fall om och den här gången var det lugnt och sansat. Det enda som strulade för vår del var att jag fick ge tre sitt-kommando för att få upp Kenzo sen.... det var redan nu varmt och jag bävade för hur seg han skulle bli under programmet sen.

Jag satte Kenzo i bilen och sen fick jag kika på bilderna som Martin tagit och där ser man att tollarhanen står hos Kenzo. Tollaren har svansen rakt upp och lite ragg uppe, Kenzo ligger och viftar på svansen. Min älskade guldhund - han är så himla duktig! Han viftade alltså på svansen och var vänlig men han reste sig inte, så tollaren traskade ganska snart vidare till nästa hund. Så himla glad jag är att Kenzo är dels så vänlig och dels så stabil på sin platsliggning. =)

Medan vi står och pratar så inser jag att det inte går helt lysande för tollaren och hans matte och vid inkallningen får hon inte honom att lägga sig, så då bryter hon. Jisses, nu var det visst min tur lite hastigt... jag fick springa iväg ner till bilen och hämta Kenzo. Som tur är så är han ju nästan bättre att bara ta så här rakt ur bilen, speciellt nu när det är varmt och han inte är direkt överpigg.

Vi fick vår vittringspinne och startade sen fria följet. Det gick väl hyfsat; inget fantastiskt men inga katastrofala missar heller. Läggande under gång kändes bra och inkallningen gick ganska hyfsat, även om tempot var segare än vanligt och han satte sig lite snett.

Sen kom då vårt "hatmoment" rutan. Den låg nere i ett hörn på planen, med en stenmur på ena sidan och lite buskar och träd på andra. Inget direkt som störde alltså och Kenzo gick faktiskt helt perfekt rakt in, stannade och la sig jättefint på mitt kommando. Kom även bra på inkallningen, men slarvade lite vid avslutet. Nu började jag se på honom att värmen tog på honom; han blev segare och segare.

Hopp-apport gick dock riktigt bra och även om jag tyckte att han satte sig snett så såg tydligen inte domaren det för jag råkade se att poängen blev en 10:a! Metallapporten gick däremot mindre bra, fast inte lika illa som förra helgen. Han galopperade ut och tog apporten, men sen travade han tillbaka och kikade dessutom på husse, som stod utanför planen.

Vittringsapporteringen var faktiskt ett bottennapp - han travade långsamt ut, nosade runt på alla pinnarna, såg ut som att han tänkte ta sig en flirt med publiken istället (ibland är det INTE så bra att ha en väldigt social hund - inte när publiken är typ 5 meter från hunden) så jag kommenderade "leta apport" igen och då letade han igen och tog till slut upp en pinne, lullade sakta in till mig och släppte pinnen strax innan mig... *suck* Rätt pinne var det i alla fall, men betyget blev bara 6, vilket var helt rättvist.

Fjärren slutligen - när han är så här loj och trött så håller han i och för sig positionen väldigt bra, men det krävdes istället tre dk för att få honom att skifta position första gången. Därefter gick det ganska bra, förutom att han satte sig istället för att ställa sig en gång. Betyget blev 6.5 och sen såg jag även helhetsbetyget; 8.5.

När vi kom ut från planen kände jag att det nog banne mig var på gränsen; jag var inte alls säker på att vi hade klarat ett 1:a-pris. Det blev en nervös väntan tills Martin äntligen kom ut och kunde meddela att vi klarat oss, om än ganska mycket med ett nödrop.... 258 poäng! Nå, jag hade tidigare på morgonen sagt att för min del räckte det med att vi klarade 255 så jag var nöjd. Det slutade med att vi kom på 2:a plats, vann gjorde briardtiken med 270 poäng. Så det var dubbelt franskt i toppen, det tyckte jag verkligen var jätteroligt!

Äntligen så har alltså Kenzo titeln LPIII och vi kan nu börja jobba med elitmomenten. Något som känns bra nu är att rutan har fungerat bra de senaste gångerna; det bådar faktiskt gott inför träningen av elitrutan.

Therese och Zatoya tävlade eliten och idag var Zatoya verkligen inte inkopplad... tyvärr. Hon vimsade och slarvade; istället för att springa till rutan sprang hon till en helt annan kon (som användes till dirigeringsapporteringen) och sen tillbaka till konen där hon stått först, sen avslutade hon med att apportera konen till matte.... ;-)


Tillbaka till Lydnadsklass 3-sidan
Tillbaka till Kenzos sida