Hu, vilken kall morgon! Termometern visade på -8.8 grader när vi gick upp! Vi kom iväg några minuter sent och kunde inte köra så fort som vanligt eftersom det fanns en viss risk för halka. Men vi kom ändå fram i tid, med ca. 10 minuter till godo. Martin fick ta hand om Kenzo och gå runt lite med honom medan jag gick in och anmälde och var med om lottningen. Jag har funderat lite efter förra helgen och kommit fram till att Kenzo nog inte ska ligga i bilen fram tills strax innan vi ska in, utan han ska ut och vara med så mycket som möjligt – då har han kollat av området när vi väl ska in och då har han lättare att koncentrera sig på mig. Alltså – dags att testa den teorin...
De hade beslutat att börja med klass 2 då en anmäld i 1:an hade aviserat sen ankomst. Det passade mig bra, ingen idé att vänta för länge, man blir bara mer nervös om man ska gå och dra i flera timmar. Vid lottningen drog jag startnr. 4 (av 6) och sen var det dags för platsliggning. Kenzo låg mellan en berner sennen-hane och en sheltie-tik. Tiden är LÅÅÅÅNG när man står bakom huset och väntar, men till slut fick vi komma tillbaka och jag ser att Kenzo ligger fint. Inte förrän vi fått kommando att sätta hundarna upp (Kenzo låg för övrigt bra ända till jag kommenderade sitt) så såg jag att sheltien var borta! Hon hade tydligen rest sig efter 2 minuter och sakta traskat och letat efter sin matte, men eftersom hon tog lite tid på sig och hälsade på domare och så, så såg vi henne aldrig dyka upp bakom huset och när jag kom tillbaka var jag helt fokuserad på Kenzo... Nåja, att hundar bredvid honom går upp klarar Kenzo, det vet jag och att han klarar det även när jag inte är synlig fick vi alltså bevisat idag! Skönt!
Jag såg lite av första startande och hela startnr. 2 och när trean gick in på plan gick jag och körde igång Kenzo lite. Han var mycket mer fokuserad än förra helgen, så det verkar som att metoden att ha honom med ute fungerar bra. Sen gick jag och tittade på slutet av tredje ekipagets program. Vad som vid det här laget började bli uppenbart var att någonting i ena änden på planen störde hundarna något enormt! Första hunden kommer jag inte ihåg vad hon gjorde där, men tvåan och trean (båda hanar) var totalt absorberade när det var dags för apportering - de bara lämnade apporten och gick och nosade.... och förarna lyckades inte bryta sina hundar utan nollade det momentet.
Så var det då vår tur. Fria följet gick bra, fast inte så bra som det brukar gå på träning, men bra nog. Förutom när vi kom förbi där det luktade "konstigt" - där "tappade" jag nästan Kenzo, men en låg morrning vid nästa halt fick honom att vakna till lite igen och vid språngmarschen som följde var han alert och "med" igen. Sen flöt det på bra (jag såg inte poängen men det kändes bra och jag hörde nån applåd) – det visade sig att vi hade gjort 9 på fria följet, 9 på läggande under gång, 10 på inkallning med ställande!!! och 8.5 på ställande under gång. Allt kändes jättebra.... tills vi kom till apporteringen...
Jag kastade ut apporten och kommendera apport, Kenzo for ut i full fart och skulle precis ta apportbocken när han plötsligt istället traskade iväg och nosade intensivt i marken! Jag blev vansinnig och röt till "apport" varpå han bröt och gick tillbaka och nästan tog apporten, men nej... iväg igen och nosade, nu visste jag inte vad jag skulle göra, men jag tänkte i alla fall att han SKULLE ta apporten om jag så skulle "dubbelkommendera" oss till en 0:a! Nåja, jag lyckades faktiskt bryta honom och han tog apporten och kom. Dock var han lite tveksam och ju närmare han kom desto långsammare gick det, så han var nere i trav efter halva sträckan. Då log jag glatt mot honom – tur att man tränat in DET – och han insåg att det var ok och då kom han snabbt in och lämnade av fint.... Vi fick faktiskt en 6:a vilket var mycket mer än jag väntat mig. Nåja, jag kunde ju faktiskt bryta honom och fick honom att apportera, vilket var jäkligt mycket mer än några av de tidigare ekipagen lyckats med...
Fjärrdirigeringen gick bra, jag fick ge ett dubbelkommando på första sittandet då han låg och nosade lite i början och missade mitt första kommando, men resten var kanon. Sen var det då hoppet... som tyvärr var nära det "luktande stället". Kenzo hoppade fint, men efter hindret så struntade han totalt i mitt "sitt" och bara gick iväg och skulle nosa!! Jag trodde knappt mina ögon! Dock fick jag till ett rejält dubbelkommando och då satte han sig, men då var han så snett utanför hindret att han gick runt hindret tillbaka......0:a
Jag kan inte påstå att jag var helt nöjd, men å andra sidan gick han bättre än flertalet. Martin och jag räknade intensivt – vi kom fram till att OM det var koeff. 2 på hoppet så skulle vi klara det... jag kom tyvärr inte ihåg de exakta koeffecienterna. Det blev en lååång väntan på att lydnadsklass 1 skulle bli klara. För övrigt så hade även ettorna problem med "det luktande området" – dock hade de "bara" linförighet och fritt följ genom det, men nån hund stannade faktiskt mitt i fria följet för att nosa....
Så äntligen, dags för prisutdelning. Den utfördes inomhus och jag fick låta Kenzo vara i bilen (hundar under 6 månader var välkomna i stugan, inga andra). De började bakifrån och jag blev mer och mer nervös för varje gång det inte var vi... när de så kom till 2:a plats och det inte heller var vi så insåg jag att vi hade vunnit! Men.... till vilken poäng? Tvåan hade 151.... så äntligen ropade de ut oss och det visade sig att vi klarade oss med ett nödrop - 162 poäng!!! Jisses, nog för att det är kul att vinna och att göra det andra helgen i rad är ännu roligare – men det får gärna vara med liiiite mer marginal nästa gång! :-)
Hur som helst, nu ska vi träna framför allt det där med att hoppa även om han sitter väldigt snett - det kan vara praktiskt att ha när vi sen kommer till tran där man har hopp-apport. Man kan ha otur och kasta snett eller så rullar apporten och kommer hunden väldigt snett så tror jag risken är stor att det inte blir ett återhopp utan att hunden går runt om. Likaså ska jag nog träna lite på att lägga godis på planen och sen kasta apporten i närheten och så se till att han fullföljer apporteringen – SEN kan han få gå ut och ta godiset. Man får väl testa allt. Kanske ska jag be Sandra att sätta Tilly i närheten så att Kenzo får lite störning från henne, han är ju helsåld på henne och om han kan apportera (eller hoppa) med henne i närheten så borde han klara det mesta annat... Vi får se. Problemlösning är trots allt både intressant, nyttigt och roligt (i alla fall om man löser problemen till slut...). ;-)
Tillbaka till Lydnadsklass 2-sidan