Så blev det då valp i vårt hus! Söndagen den 28 juli 2002 hämtade vi hem Chili, som i stamtavlan heter Roseole's Ag Brochet En Blanquette. Chili är en harlekinfärgad beauceronpojke som kommer från samma kennel som Kenzo, dvs. kennel Roseole's utanför Uppsala.
Kenzo och Chili är dessutom kusiner - Kenzo pappa Immer och Chilis mamma Isa var kullsyskon (Immer är tyvärr inte i livet längre).
Chili är en clown. En väldigt glad och sprallig clown, med en svans som går nästan jämnt och ständigt. Vidare så är han enormt kelig - han vill gärna ligga tätt intill en, gärna med huvudet på en och han kan kela hur länge som helst. Han är fortfarande (vid drygt 4 års ålder) enormt valpig i sin stil, samtidigt som han vuxit till sig (lite väl mycket tyvärr...) och blivit en ståtlig pojke.
Han är dessutom trevlig, väldigt trevlig! Inte en enda konflikt har vi haft med honom under hans uppväxt, aldrig att han har vägrat att komma på inkallning, stuckit till nån annan hund eller liknande. Ändå är det massor av fart och fläkt i honom, det mesta han gör går i full fart. Men han är otroligt samarbetsvillig och en fröjd att arbeta med. När man går in på lydnadsplanen så lyser ögonen på honom och svansen den går och går - jättekul att se!
Chili är väldigt lik Kenzo i mångt och mycket men samtidigt väldigt olik i många situationer. Det märks utan tvekan att det är två beauceroner vi har, men sen skiljer de sig åt i personlighet. Chili har visat sig vara väldigt känslig - man får inte skälla på honom, då blir han otroligt tagen av det. Han är också mycket glad för andra hundar, men har samtidigt väldigt försiktig med dem, vilket ställt till en del problem vad gäller platsliggningen, då han blev påhoppad av en synnerligen otrevlig labradorhane på vår andra tävling i lydnadsklass ett. Sedan dess har vi haft stora problem med platsliggningen och därför har tävlingskarriären inte direkt varit nån framgång. Han är dock uppflyttad till lägre klass spår och har tagit två 1:a-pris i lydnadsklass 2, samt tävlat lydnadsklass 3 inofficiellt (på Beauceronklubbens KM) med hyfsat resultat (250 p med nollad ruta), så jag hoppas verkligen att vi får rätt på det här med platsliggningen, för jag tror att han kommer att göra väldigt bra ifrån sig sen.
Chili är för övrigt den snällaste hund jag vet. Kenzo är för all del inte elak på något sätt, men han kan ha lite "polis"-tendenser ibland. Chili är bara snäll, lika snäll som han är stor.
Det var längesedan jag var med om att ha valp och det var jättekul att följa Chili under uppväxten. Preciss om vi hoppades när han var valp så har han växt upp till en otroligt trevlig individ. Mjuk och lyhörd men med massor av energi och arbetsvilja. En pärla helt enkelt!
Till skillnad från Kenzo så är Chili inte så väldigt tillgänglig. Han är lite försiktig med främmande människor, men han är också den typen av hund som backar undan. Dessutom är han ganska obrydd om människor så länge de inte försöker ta i honom eller vara för påträngande. Att gå på stan med honom är ett nöje; han bryr sig inte alls om folket runt omkring utan kryssar smidigt fram, stryker tätt intill folk utan minsta tvekan. Det är stor skillnad mot att gå med Kenzo, som ska hälsa på allt och alla... ;-) Själv är jag ganska förtjust i något reserverade hundar, men jag vet att många anser att det är ett problem inom rasen. Jag tror att de stora åsiktskillnaderna grundar sig dels på att man lägger in olika betydelser i vad tillgänglighet är och dels att man trivs med olika typer av hundar.
I mars 2005 konstaterades det att Chili hade fått en prostatainflammation. Innan dess hade han börjat uppföra sig annorlunda; han och Kenzo rök ihop lite då och då och i januari bet han Kenzo ganska rejält i benet när de var i hundgården. Efter det fick vi bygga ut hundgården till två separata delar. Chili fick dock mer och mer ont och så småningom förstod vi ju att det varit smärta som fått honom att bete sig så annorlunda jämfört med hans vanliga snälla jag. Efter behandling blev han frisk och var sen frisk fram till sommaren 2007. Då hade vi under 4 veckor beaucerontiken Ulla och efter knappt 3 veckor började Chili visa tecken på att ha problem med prostatan igen. Veterinären kunde bara bekräfta det; prostatan var rejält svullen. Vi tog då beslutet att kastrera Chili för att slippa upprepningar av det här - prostataproblem tenderar ju annars att dyka upp på äldre hundar så risken för att detta skulle komma tillbaka var så pass stor att vi inte ville chansa. Den 7 augusti kastrerades Chili, i dagsläget har han fortfarande stygnen kvar och prostatan har säkert inte hunnit krympa speciellt mycket än, men vi hoppas att han snart mår helt bra. Jag ser fram emot att komma ut på tävlingsbanorna med min duktiga fläckis under hösten.
På sidan "Leva med en beauceron" har jag beskrivit Kenzo och nu fyller jag på med hur Chili är, dels som individuell beauceron och dels jämfört med Kenzo.
Tillbaka till Chilis sida