Dagbok om vardagslivet med och träningen av våra hundar

November

Fredag 30 nov.
Igår blev det apporteringsträning, det går framåt och numera bär Kenzo apportbocken på "rätt" sätt, innan bar han den gärna i ena änden, vilket gjorde att han lätt tappade den. Men nu ser det fint ut. Efter apporteringsträningen blev det "gömma rullen" dvs. jag gömmer läderrullen någonstans i huset och sen får han leta. Han älskar det, när han får kommandot "leta" så rusar han iväg, svansen bärs högt och han jobbar som sjutton med nosen. Han har lärt sig att man måste leta både högt, mittemellan och lågt. Nyttig nosträning, tror jag. Efter det körde vi lite fjärrdirigering, vilket funkar fint, förutom att han har lite svårt med "stå" från sitt, däremot inte från ligg. Han rör sig inte mycket framåt, utan blev oftast kvar där jag placerat honom från början. Jag belönar med en boll som jag antingen kastar över honom, så han lär sig att belöningen inte kommer framme hos mig, eller så lägger jag bollen en bit bakom honom så får han gå och ta den när momentet är slut. Till sist fick han leta upp bollen några gånger på sista kvällsrundan, då jag slängde iväg den ut på ett fält. Där var han verkligen tvungen att använda nosen eftersom det var mörkt. Man hörde på långt håll hur han jobbade, men som vanligt hittade han den utan problem.

Ikväll ska vi hämta hem Isse. Hoppas allting går bra. Han ska in igen på måndag, än är det inte klart, det blir en del kladdande med den här läkningen, men det ska förhoppningsvis göra susen. Ska bli kul att se vad Kenzo säger, han har saknat Isse verkar det som, första dagarna så rusade han upp till hundgården när vi kom hem från jobb, troligtvis trodde han att Isse skulle vara där. Jag ska rapportera mer om Isses tillstånd ikväll eller i morgon.

Torsdag 29 nov.
Det regnar! Vad är detta?!? Var är snön? Första advent på söndag och det regnar! Jag är djupt besviken. Dessutom talar prognosen om 4-5 plusgrader och nederbörd i helgen. Jaha, där försvann mycket av stämningen. Eländiga väder. Man borde bo i Norrland!

Vad gäller träning så har Kenzo och jag jobbat med apporteringen. Det som han har svårt för att förstå är att kommandot apport betyder att han ska springa ut och ta föremålet. Just nu har jag backat ett steg och vi kör övningarna inomhus (vilket passar utmärkt i det här eländiga vädret...) och det går bra. Ska jobba lite längre med detta innan vi börjar med "riktiga" apporteringar. Att få honom att bära och hålla fast är inga som helst problem, han bär jättefint, han tuggar inte. Med tanke på att jag låtit honom hålla fast: en penna i metall, husses PalmPilot, klotången, skohornet (lång modell), kuvert, papper, tidningar och sist men inte minst - en falukorv, så kan man ju säga som så att det där med gripa och hålla fast är inte något problem. :-) Om jag sätter honom med apporten i munnen och sen kallar in honom så kommer han i full fart, så han tycker inte att det är otäckt att springa med den i munnen. Så det är nog bara rutin och vana som ska till. Vi jobbar vidare med det.

Till helgen kanske jag skulle ta och lägga ett spår? Om det inte regnar för mycket ska jag nog göra det, om det blir kallt och snöigt sen så dröjer det innan vi får chansen att träna spår igen, så det gäller väl att utnyttja vädret. Isse kommer hem i morgon men han får allt ta det lugnt en tid framöver medan han är konvalescent. Det får bli lite nosövningar inomhus samt godisletande utomhus för att hålla honom lite sysselsatt.

Dagens lunchrastning blev längs Stångån. Vi fick även chansen att träna lite hundmöte, vilket gick ganska bra. Kenzo är väldigt nyfiken, men inte okontrollerbar på något sätt. Strax efter hundmötet försökte jag mig på lite lydnadsträning, det gick så där, han var relativt okoncentrerad vilket inte är så konstigt med tanke på hans ringa erfarenhet av att träna på okända platser samt att vi precis mött hund. Nåja, nyttig träning. Måste åka in till stan mer med honom och träna/rasta på helt nya platser.

Onsdag 28 nov.
Kenzo fick fira sin födelsedag genom att äta falukorv och träna apportering. ;-) Falukorven kunde han till och med sitta och hålla i munnen utan att ens försöka tugga på den! Han är ganska fantastisk, den hunden! I övrigt hände det inte så mycket. Jag hade utbildning på Proffice en stund efter jobb, så jag lämnade över bil och hund till Martin. Kenzo fick fira sin födelsedag med att följa med in på husses jobb - inte illa. Han skötte sig utmärkt, lugn och sansad, behövde bara några få tillsägelser om att han inte fick lämna husses kontorsrum, annars inget strul alls. Bra med miljöträning. Synd att jag inte kan ta honom med in på mitt jobb - det hade varit både mysigt och nyttigt.

Annars hände inte så mycket, vi var sent hemma pga. min utbildning, så maten åt vi klockan halv nio - inte helt nyttigt, men vad gör man? Veterinären ringde tidigare under dagen och berättade att Isse sköter sig bra, att han är väldigt snäll och mysig, men flängig... så förvånade vi inte blev av att höra det! ;-) På fredag får han nog komma hem, ser det ut som.

Tisdag 27 nov.
KENZO 1 ÅR IDAG!!! Tänk, lillpojken är stor... eller, tja, inte mycket större än igår, men i alla fall, 1 år! Vi har haft honom i 3.5 månad, vad tiden går fort!

Igår blev det bilmekande i mängder. Vi kom hem tidigt, efter att ha varit vid Biltemas parkering och hämtat upp 90 kg Fodax foder, 20 kg till Einstein, resten till våra hundar. Eftersom vädret blev sämre och sämre under eftermiddagen, med blötsnö som rasade ner i ganska stora mängder, bestämde sig Martin för att byta till vinterdäck. Jag städade upp lite i köket och sen anslöt Kenzo och jag oss till husse i garaget. Kenzo fick en fin liggplats på en hög gamla kuddar, jag satt en stund i en trädgårdsstol och tittade på, men när däckbytet var klart så beslöt vi att försöka fixa de tre anmärkningar som gav oss 2:or på Bilprovningen härom veckan. Det var en trasig sidoblinkers, dåliga strålkastarglas samt att handbromsen inte tog tillräckligt bra.

Dock började vi med att hissa upp bilen rejält högt, så att Martin kunde komma in under och fästa den "mojt" som hängde löst i bensinslangen. Fråga mig inte vad det var, det vet vi inte, men lös var den, trots att skruv och allt fanns kvar, så det var bara att skruva dit den. Vid detta moment upptäckte Martin att bensinslangen hade kommit lite väl nära oljeledningen till växellådan, vilket gjort att bensinslangen nästan smält. Det har inte gått hål än, men vi borde nog byta ut den så småningom.... När Martin skruvat åt den här "mojten" upptäckte jag att det saknades en sprint i en annan mojt - nej, jag kan INTE alla delar på en bil... ;-) Lite rejäl ståltråd fixade till detta problemet, som faktiskt upptäcktes av mig...*stolt*.

Sen fortsatte vi med den lilla sidoblinkersen, det var enkelt, bara en trasig lampa. Jag kollade i Haynes-manualen hur man tog loss glaset, sen var det superenkelt. Efter det - handbromsen. Här var faktiskt jag duktig och räknade ut dels hur man fick bort konsoldelen som täckte handbromsspännarmojten och dels sen även spände den åt rätt håll. Himla enkelt att fixa var det i alla fall, fånigt egentligen att få en tvåa på sånt. Tur ändå att vi fick tvåor på annat också, annars hade det känts riktigt dumt. Sen var det dags för sista punkten - strålkastarglasen. DET tog tid. Gissa om det var jobbigt att komma åt! Man fick plocka bort MASSOR för att komma åt. Att byta dessa glasen tog oss nog lika lång tid som allt det andra sammanlagt, inklusive däckbyte. Puh. Klockan halv elva var vi klara... och helt slut. Jag frös så jag skakade och Martin hade rejält ont i ryggen. En kort rastning med Kenzo, sen hoppade vi in i duschen och blev äntligen varma och därefter mer eller mindre stupade vi i säng och somnade nästan omgående med Kenzo mellan oss... ja, han ligger i sängen... ;-)

På tal om Kenzo förresten - vilken skillnad det är att bara ha honom, inte stressiga Isse. Kenzo är så väldigt lättstyrd, man behöver aldrig höja rösten, han lyssnar, funderar och rusar aldrig på som en galning utan tänker sig för. Under de dryga 4 timmarna vi höll på i garaget låg han lugnt på "sin" plats och tuggade ibland ben. Någon enstaka gång var han uppe och smög ett varv runt bilen för att kolla hur jobbet blev gjort. Jag har tagit lite bilder, men med tanke på hur trötta vi var igår så orkade jag inte ens flytta dem från kameran till datorn, det får bli en annan kväll, kanske ikväll. Otroligt duktig är han i alla fall, lillpojken. Han är med i bilen denna veckan, för att slippa vara ensam hemma, och att rasta honom i helt ny miljö är inte det minsta problem, han är nyfiken och glad, men fortfarande hörsam och duktig - helt underbart! Visst saknar vi Isse och vill inte vara av med honom, men samtidigt så reflekterar vi lite över hur enkelt det hade varit om vi hade haft två så lättstyrda och sansade hundar som Kenzo, istället för Isse, som hela tiden orsakar stök och stress. Nåja, Kenzo tycks klara av att vara balanserad trots Isses mindre lyckade inflytande. Isse är stökig, men trots det saknar vi honom - Martin kanske mer än jag - Kenzo är ju väldigt mycket "min" hund även om han är jätteglad för husse, medans Isse ända från början varit "husses hund". Hur som helst ska det ändå bli skönt att få hem honom på fredag, hoppas det inte blir komplikationer och strul med läkningen.

Måndag - ytterligare uppdatering!
Veterinären ringde nyss - Isse är opererad och allting gick bra. Fistelgången var 3 cm lång, så Isse har nu ett rejält hål i baken... En tjock och stor fistelgång var det, enligt vet. så den har säkert inte läkt ut helt trots all den medicinering vi gett Isse under vår och sommar. Nåja, skönt att allting gick bra, nu hoppas vi bara att läkning och eftervård går riktigt bra och att fistlarna håller sig borta sen.

Måndag 26 nov.
Söndagen bjöd inte på så fint väder som lördagen, men det gjorde inte så mycket. Vi gav os spå garaget och städade det, det blev riktigt bra. Nu kan vi utan problem köra in en bil där. Jag passade på att köra lite lydnad med Kenzo, vilket gick rättså bra tills vi kom till apporteringen. Där blev det lite konflikt - han bär den gärna, jag kan kalla in honom med den i munnen och han är jätteduktig, tuggar inte alls, han tar den ur handen på kommando "apport" MEN han tar inte upp den från marken om jag kastar ut den. Han springer ut till den, men sen tar han inte upp den, utan springer bara tillbaka igen. Förmodligen har jag inte befäst kommandot apport tillräckligt... det blir till att träna mer. Dock avslutade jag gårdagens träning efter att ha gjort nån enklare övning som han lyckades med, eftersom vi kom lite "på kant" med varandra vid apporteringen.

Vi fick upp en av de tre gardinerna i vardagsrummet, det blev riktigt bra! Nu ska vi bara sy och sätta upp de andra två också.

Idag är det dags för Isses operation. Nervöst... vi hoppas verkligen att allting går som det ska. Fast själva operationen BORDE inte vara själva problemet, utan det som blir jobbigt är läkningen efteråt samt att sen vänta och se om fistlarna kommer tillbaka eller inte. Mer info kommer så fort vi vet något mer.

Lördag 24 nov.
Ibland är det riktigt bra att bo på landet - tja, faktiskt är det nästan alltid bra, men ibland ännu bättre, om ni förstår... ;-) När vi kom hem igår så visade det sig att även om det inte hade snöat i stan så hade det snöat här! Bara lite, men i alla fall! Jättefint! I morse var det strålande sol och alldeles stilla och vi tog en lång morgonpromenad med hundarna, det var helt underbart! Vi tog lite bilder, de kan du se här.

Nu har vi inte bara kopplat av och haft det bra idag. Vi har även städat i garaget, hängt upp stegen, flyttat in prylar från uterummet till garaget, satt upp ett element i garaget, satt upp gardinstänger i vardagsrummet och klippt till och nålat, men ej sytt än, gardinerna som hör till stängerna. Så vi har faktiskt hunnit med en del.

Hundarna har faktiskt även fått lite träning, vi körde uppletande och det gick riktigt bra, Kenzo gjorde ett superfint arbete, Isse var som vanligt lite förvirrad och spårade mer än han letade. Nåja, jobba fick de i alla fall. När vi nu ändå är inne på djur så kan jag berätta att vi idag premiärmatat fåglarna. Vi hängde ut fågelbord, jordnötshållare och två hållare med talgbollar och jag hann bara precis hänga upp det, sen var där fåglar. Nötskrikor, en domherrehane, talgoxar, blåmesar, en eller två skator. De var nog hungriga... det börjar bli svårt för dem att hitta mat nu. Lite senare hämtade vi även det stora, fula fågelbordet som hängde i skogsbrynet bakom huset. Det fick nu en ny plats i björken vid hundhuset.

Fredag 23 nov.
Inte sjutton har det kommit nån snö än... fast det ser lovande mulet ut... jag hoppas fortfarande. Nu har vi dessutom ett garage som åtminstone delvis är uppvärmt. Igår gjorde Martin och John en insats och isolerade klart taket upp mot vinden på garaget. Nu behövs det i och för sig en lucka, just nu ligger det bara en pappskiva och den isolerar inte så där väldigt mycket... men det är trots allt ett framsteg. Martin har dessutom dragit igång VAXen. För er som inte vet hur en sån ser ut kan jag meddela att det är en STOOOOR - den väger 318 kg och är ca. 150 cm hög - dator som avger en hel del värme, så den fungerar lite som ett element. Till helgen ska vi sätta upp ett eller två element, samt även ytterligare ett element i hundhuset. Det går framåt. Inomhus har vi lyckats få upp en gardin!! 10 månader efter inflyttningen.... kan det vara nåt rekord? ;-) Till helgen kanske vi även får upp gardiner i vardagsrummet. I så fall får jag väl nästan fotografera och lägga upp på sidan för allmänt beskådande.

Jag jobbade över igår så det blev inte mycket gjort med hundarna, fast de fick ju sällskap i och med att Martin kom hem tidigare. Förresten, är det någon som är intresserad av eller vet någon bekant som är intresserad av en trevlig hund? En tervuerenhane, 14 månader, reg. i SKK, grundlydnad, godkänt karaktärsprov, mycket arbetsvillig, tyvärr inga testiklar. Finns just nu jourhem hos en kompis, därav att jag frågar. Är enligt henne en mycket trevlig hund, som hon gärna hade behållit om hon hade haft möjlighet.

Angelica, som äger Trulls, skulle egentligen kommit och hälsat på om några veckor, men i och med Isses operation så går det inte att lösa, vi kan inte ha Isse i hundgården då. Nåja, naturligtvis är det viktigast att Isse blir frisk, men lite synd var det allt.

Torsdag 22 nov.
Tänka sig, när jag räknade efter i morse insåg jag att det bara är fyra veckor kvar att jobba innan jul! Än så länge har jag inte börjat känna julstämning, vilket delvis har att göra med att det är alldeles för icke-juligt väder ute. Soligt, ett par plusgrader. Jaja, det är ingen panik, men jag vill väldigt gärna ha en vit jul. Dock har jag så smått börjat planera lite vad vi ska göra för mat till jul och vilka helger som tidsmässigt passar bra att göra olika saker på. Jo, jag vet - jag är hopplös när det gäller julen... många förväntningar, kanske därför jag fortfarande tycker att julen är ganska magisk? För att jag skapar så många förväntningar hos mig själv, jag "suger på karamellen" väldigt länge, vill aldrig köpa julmust, pepparkakor och dylikt för tidigt. Adventspyntar gärna, men själva julpyntet, med tomtar och sånt får vänta till ett par dagar innan julafton. Vill inte gärna ta ut något i förskott, jo - känslorna tar jag ut, men det är inte riktigt samma sak. Har även så smått börjat fundera på julklappar, har faktiskt kommit på en del bra saker, bland annat till Martin, det är helt klart lättast att hitta på saker till honom.

Igår blev det faktiskt lite lydnadsträning. Efter sista rastrundan tog jag mig i kragen och körde ett kort pass med Kenzo. Han gick bra, lite slarvig, vilket säkert beror på att jag varit slö nu några veckor. Körde med boll som belöning, fungerar jättebra, han är väldigt glad för bollen. Apporteringen fungerar inte riktigt, han bär gärna apportbocken och jag kan kalla in honom med den samt gå fritt följ med den, men han vill inte springa ut och hämta den. Han springer ut, men tar inte upp den. Förmodligen för att jag inte hade köttbullar, att byta mot bollen var inte tillräckligt attraktivt. Nåja, det kommer, han tycker än så länge att apportering är lite halvtråkigt, men det blir nog bra med tiden. Han tuggar i alla fall inte alls vilket är skönt att se.

Jag har lite funderingar på om jag borde ta med Kenzo till jobb nästa vecka och ha honom i bilen (har hundrädda människor på kontoret så jag får nog inte ta in honom) för att han ska slippa vara ensam hemma när Isse ligger inlagd. Vi får se. Här finns eluttag på parkeringen, så jag kan nog koppla kupévärmaren, om det är kyligt. Kanske bättre han är med i bilen och får komma ut 3 gånger under arbetsdagen, än att gå ensam hemma i hundgården? Jag är lite orolig för att han får så långtråkigt om han är ensam att han försöker ta sig ut ur hundgården. Nu har vi visserligen sett till att nätet är ordentligt fastsatt, men det finns ju en liten risk att han försöker hoppa eller klättra över, eller så passar han på att tugga sönder något i hundhuset. Det vore bättre att ta med honom. Då får han även lite miljöträning, att rastas i stan där det går/har gått mycket hundar är inte något han annars får så mycket träning på - det hade säkert varit nyttigt. Vi får se, jag har inte bestämt mig än...

Onsdag 21 nov.
Veterinärbesöket igår gick bra. Isse var, som vanligt, helvild, full fart framåt, ville hälsa på allt och alla (som tur var så var där inga andra kunder just då). Vi diskuterade med veterinären en stund och kom fram till att en operation är nu enda lösningen. Efter operationen, när han läkt, så ska vi ev. testa med en låg dos cortison, för att se om det lugnar hans klåda, magproblem och ev. nybildning av fistlar. Kanske funkar det.... vi kan bara hoppas.

Jag har upptäckt att Kenzo inte gillar trånga utrymmen, åtminstone inte när det gäller att passera igenom en trång passage. Igår blev han tvungen, tja, eller tvungen är nog inte rätt ord, men han ville in till mig i badrummet och för att komma in där var han tvungen att gå mellan tvättkorgen och pallen i grovköket, som är ganska trångt till att börja med, när dörren till badrummet dessutom stod bara halvöppen - DET var läskigt. Att ta sig in var inte SÅ illa, då lockade ju jag dessutom på honom och hjälpte till, värre var att ta sig ut igen. Första gången rusade han ut, varpå han naturligtvis halkade och kanade rätt in i skohyllan. Andra gången gick det lite långsammare och tredje gången gick det riktigt bra. Får han bara tid på sig så löser han det. Senare på kvällen kom jag på att vi kanske skulle lära honom att gå in i duschkabinen - inte för att jag tänker bada honom under vintern, men nästa vår vill man kanske bada honom och då är det ju inte så lyckat om han får panik. Ett litet "förslag" från vår sida att han skulle testa att gå in funkade inte alls - han vände och gick kvickt ut ur badrummet.. ;-)
Då hämtade jag köttbullar som jag delade i mindre bitar och la in i duschkabinen - några nära öppningen, några andra lite längre in, lite svårare att komma åt. Sen fick han själv fundera på hur han skulle lösa det. Efter en stund kom en tass in, sen nästa och när köttbullarna var uppätna så vågade han sig även på att nosa runt lite på duschslangen etc. Sen satte taskiga matte igång duschen så att den stod och rann lite svagt, med ljummet vatten och sen la jag in några köttbullsbitar till. Även denna gången lyckades Kenzo lösa det hela efter en stund. Duktig kille! Säkert nyttigt för honom att lära sig att saker och ting inte är så farliga, samt att han blev tvungen att själv tänka till, vi låtsades inte om att det var något speciellt i görningen utan borstade tänder, pratade som vanligt etc. och mer eller mindre lät honom lösa alltihop själv utan att göra någon stor affär av det. Kul att se hur Kenzo verkligen fick använda hjärnan och fundera på om det var farligt eller inte.

Tisdag 20 nov.
Idag ska vi till veterinären med Isse. Det blir en check för att se hur fistlarna ser ut, så att allting är okej inför operationen, som förmodligen blir på måndag nästa vecka. Nu kan vi inte göra mer än att hålla tummarna på att operationen fungerar... annars finns det inte mer att göra för Isse. Nåja, vi hoppas på det bästa.

Igår fick hundarna en promenad på några kilometer, mer blev det inte. Vi började röja i garaget, vi ska isolera klart det - den förra ägaren till huset lämnade det halvfärdigt - för nu börjar det bli så kallt att man vill ha lite värme där när man ska fixa med bilarna. Det behövs däckbyte på Volvon samt att vi (läs Martin....) måste fixa till de saker vi fick tvåor på vid besiktningen. Sen behöver Audin få en ny drivknut och damask, samt att hastighetsmätaren behöver fixas. Vinterdäck på den också, sen kan vi börja köra Audin till jobb istället för Volvon, vilket nog är bra. Dessutom skönt att ha två helt fungerande bilar.

Måndag 19 nov.
Så var helgen slut och man är tillbaka i vardagen igen. Helgerna går alltid för fort... Nåja, vi har haft en bra helg, med en del träning. I lördags körde vi uppletande med båda hundarna.

Vi körde det i en hage ett par hundra meter från huset. När vi var på väg ut märkte vi att Isse spårade mycket, vilket vi misstänkte berodde på att grannen och hans son hade gått där med sin hund. När vi kom fram till hagen där vi tänkte träna så gick jag en bit till längs grusvägen, för att kolla om jag kunde se dem, så att vi kunde undvika strul med att t.ex. Isse skulle försöka springa fram till dem om de dök upp oväntat. Men inga människor eller nån hund i sikte, så vi gick in i hagen, kopplade upp hundarna och vallade av en korridor samt la ut föremål.

Började med Kenzo, vilket väl var en himla tur, för när han var på väg in efter första skicket, med föremål i munnen, så kan ni nästan gissa vad som händer - jodå, grannes hund kommer farande, lös och ledig. Denna blandrashane är inte riktigt trevlig, han kan inte hundspråk och har lyckats ge Isse ett ärr i pannan när vi försökte släppa ihop dem. Isse är trots detta lika glad och vill leka med den här hunden... vissa lär sig aldrig. Hur som helst så lyckades jag stoppa Kenzo, tack och lov för att han är så lydig och lyssnar på mig - jag vill INTE ha honom skadad och misstänksam mot hundar - hittills har han gått bra ihop med alla hundar han har fått träffa och jag vill inte få en hund som tror att andra hundar måste bemötas med aggresivitet eftersom de kan vara farliga. Hunden gick på stela ben fram mot Isse, som glatt viftande på svansen stod och drog som en idiot (han var kopplad i en staketstolpe. De hann precis nosa på varandra, den andra hunden morrade och sen var Martin där och halade in Isse in i hagen samtidigt som han fick ta och hålla Kenzo i halsbandet. Jag plockade upp Kenzos koppel och röt på blandrasen att ge sig iväg och det illa kvickt. Sen gick jag mot honom och jagade bort honom, han var klok nog att inse att han inte skulle stanna kvar - tur för honom, annars hade han åkt på stryk av mig!

Strax därefter dyker ägarna upp och har då kopplat hunden. Man kan ju fråga sig varför i helsike de har hunden lös till att börja med, eftersom han inte kommer på inkallning och dessutom gärna jagar vilt. Dessutom kläcker grannen ur sig "Ja, jag tänkte nästan att ni var ute". Men om han nu trodde att vi var ute - varför inte kalla in hunden INNAN han sticker!!! Idioter! Jag blir vansinnigt trött på det. Typiskt - vi har EN granne och naturligtvis ska de ha en stökig hund som de inte har styr på.

Det jag funderade på sen var vad som hade hänt om vi hade varit igång med att valla av korridoren och hundarna hade varit kopplade, då hade vi varit 50 meter bort och kanske inte hade hunnit uppmärksammat att hunden kom farande förrän det hade varit för sent. Vad hade hänt då? Otrevlig att tänka på vad som kunde hänt - med våra hundar fastbundna och en hanhundsaggresiv hund lös.... usch.

Nåja, våra hundar skötte sig bra, Martin tog med sig Isse och gick en bit längre in i hagen, medan jag körde lite lydnad med Kenzo medans de andra passerade, bra träning för Kenzo. Han var lite splittrad men gick ändå ganska bra, med tanke på omständigheterna. När granne, son och hund försvunnit ur synhåll fortsatte vi köra uppletande, först med Kenzo, som i första skicket var vimsig, men som sen kom på vad det var vi höll på med och gjorde en bra insats. Det som förvånade oss mest var att det faktiskt gick att köra Isse sen, vi trodde inte han skulle kunna koncentrera sig, men det kunde han, riktigt bra till och med. Härligt! Känns bra att vi bestämt oss för att ge honom en chans till med en operation för att försöka få bukt med fistlarna.

För övrigt har helgen varit rätt lugn. Vi var på stor shoppingrunda igår, handlade gardinstänger, gardintyg till julgardin (nu ska Martin bara sy gardin av det också), två PC-spel på rea, ljusslingor att ha i trädgården till jul, en ljusslinga att ha inomhus, batterier, timer och lite annat smått och gott. Efter handlandet körde vi till klubben och jag tränade en stund med Kenzo. Martin tog ut Isse och stod i kanten på planen. Det var en svår störning för Kenzo - det behöver vi träna på! Sen körde jag några minuters lydnad med Isse också, vilket gick riktigt bra för att vara Isse. Sen var det mörkt så vi körde hem och kopplade av.

Fredag 16 nov.
Jaha, nu har jag pratat med veterinären ang. Isses fistlar. Det blir operation, då medicinen inte fungerat som vi hade hoppats. Om sen operationen kommer att göra honom bra, det vet vi inte, men vi måste försöka. Sorgligt, jag känner att jag nog aldrig mer kommer att våga skaffa en schäfer - circumanalfistlar är en jobbig och svårbehandlad sjukdom och jag vill inte ha en hund till som får det. Frågan är väl om detta kommer att hjälpa Isse, eller om fistlarna kommer tillbaka lika fort igen? Förmodligen blir det operation ganska omgående, vi ska fundera över helgen och prata med veterinären igen nästa vecka.

Igår blev det till att handla efter jobb. Det var dock ganska lugnt i affären så vi var hemma i hyfsat vettig tid. Martin rastade medan jag fixade mat. Lite senare fick hundarna lite träning - jag körde apporteringsträning med Kenzo. Han gjorde två "riktiga" apporteringar inomhus, dvs. satt vid sidan när jag kastade apporten (bra med lång hall...), på kommando "apport" hämtade han apporten och sen tillbaka till mig och in snyggt vid sidan. Duktig kille! Sen körde jag vidare med att låta honom hålla i lite andra föremål; min börs, Martins Palm Pilot (metall och läder), en kartongbit, klotången, min lilla Maglite-ficklampa i metall, en nyckelknippa. Ficklampan fick han även testa att hämta när jag rullade iväg den (kändes inte smart att kasta iväg den..) och han hämtade den utan tvekan! Då var metallapportering alltså påbörjad. Han är verkligen lättlärd och samarbetsvillig - mycket roligt att jobba med honom. De här övningarna tröttade faktiskt ut honom lite, han var ganska flåsig när vi var klara. Inte så mycket fysisk träning men rejält med tankeverksamhet - nyttigt!

Isse fick lite enkel lydnad samt lite apporteringsövningar, bl.a. med nyckelknippa, vilket han fixade ganska bra. Han ville inte lyfta upp den från golvet, men om jag höll fram den så tog han den utan tvekan. Även han var duktig. Efter avslutad träning fick hundarna vars en bit rå oxsvans vilket blev mycket uppskattat.

Fast i morse, strax innan klockradion drog igång, spydde Isse - undrar om han slarvade och inte tuggade sin bit riktigt ordentligt? Han har ofta mycket mer bråttom än vad Kenzo har. Kenzo tuggar allting ytterst omsorgsfullt, vilket gör att det är väldigt lätt att ge honom ben och dyl. Nåja, vi får se, Isse fick en halv portion mat till frukost, så får vi se hur han är ikväll. Han var i alla fall inte dålig så att han hade diarré eller så, utan bara den här kräkningen.

Torsdag 15 nov.
Gårdagskvällen blev hektisk, vi körde hem, rastade, åt, lastade in oss själva och hundarna i bilen, åkte till klubben. Där tränade jag i ca. 10 minuter med Kenzo. Där var ett gäng på ca. 3-4 personer som höll på att köra lite lydnad med kommenderingar, så jag höll mig till andra sidan planen. Kenzo var lite nyfiken på de andra, men på inget sätt var han låst, utan när vi körde igång och jobbade så var han nästan hela tiden koncentrerad på mig. Han gick jättebra, jag körde de moment som sitter bra; linförighet, fritt följ, inkallning, ställande och läggande under marsch och några stegförflyttningar och vändningar på stället. Han är så duktig - jag blir så stolt över honom!

Sen bar det iväg till Rejmes och där gjorde vi av med en del pengar... det blev dim/kurvljus att monteras i spoilern, ett silikonstift för dörrlisterna samt en radio/CD. Radion som sitter i Volvon är inte speciellt bra, man kan inte se vilken frekvens man är på samt att den ju inte har CD. Så nu blev det en ny. Visserligen är Martin inte helt förtjust i Philips, men den får duga. Den var nersatt från drygt 3.000 till 1.595, så det var väl en hyfsad affär. Dimljusen var det 20 % rabatt på, tyvärr fanns de inte hemma utan fick beställas, så vi får vänta till nästa vecka. Nåja, det går bra det med.

Efter dessa utsvävningar blev det hemfärd. Vi rastade när vi kom hem, klockan var runt halv nio och vi skulle upp tidigare än vanligt då jag hade utvecklingssamtal på morgonen, så det var skönt att komma i säng i vettig tid. Att gå upp klockan sex är inte kul, det är rejält mörkt vid den tiden. Dessutom blåser det halv storm här idag. Hoppas det lugnar sig innan helgen - jag vill spåra utan att nästan blåsa bort!

Onsdag 14 nov.
Jag har ytterst dåligt med energi just nu, undrar om det beror på mörkret? Förra veckan då det var snö var jag riktigt pigg, men nu är det seeeegt. Igår fick i alla fall hundarna en lite längre promenad då vi kom hem lite tidigare än vanligt, fast det var redan mörkt ändå, men det får man ju stå ut med. Lite senare körde jag apporteringsövningar med Kenzo, det gick bra, han är som vanligt duktig och sen körde jag lite lätt lydnad med Isse. Glädjande nog så tycker Isse numera att det är kul att träna lite med mig - DET är positivt.

Ikväll ska vi in till Volvobutiken, det är speciallkväll för 2- och 740-modellerna, med 20 % rabatt på det mesta. Ska se om vi hittar något kul och bra att handla. Tänkte ta med hundarna, så de inte behöver vara ensamma så himla länge. Så passar vi även på att köra om klubben på vägen in så att jag får tillfälle att träna ett pass med Kenzo. Ska bli roligt att se hur det går, det var längesen jag tränade på klubben.

Tisdag 13 nov.
Ur hundarnas synpunkt var det nog en riktigt tråkig dag igår. Inget roligt alls, förutom de vanliga promenaderna. Vi hämtade vår nya frysbox igår så Martin och hans far ägnade några timmar åt att bära upp den, tömma den gamla frysen, flytta den, få boxen på plats och sen fylla boxen med allt som var i den gamla frysen. Skönt - nu kan vi beställa rejält med hundfoder utan att få ont om plats.

Måndag 12 nov.
Helgen har vi delvis tillbringat ute i stugan i skärgården. Vi blev bjudna på gåsmiddag där av Martins föräldrar - det var verkligen jättegott! Det var första gången Kenzo var i stugan och han var inte helt glad över det hala Pergo-golvet, i början vägrade han nästan gå på golvet, han försökte desperat ta sig mellan mattan under soffbordet till klinkersen innanför ytterdörren. Efter ett tag lugnade han sig dock, framför allt när han varit ute och kom in och var våt om tassarna, då plötsligt halkade han ju inte längre.... efter det lugnade han sig lite. I övrigt har hundarna haft en skön helg, mycket bus på promenaderna, vi körde uppletande på söndag förmiddag, det gick hyfsat med båda och dessutom har de fått en hel massa god mat.

Vi upptäckte på vägen till stugan att Kenzo nog inte bör äta innan bilturer, åtminstone inte längre sådana, han kräkte nämligen upp maten strax efter att vi passerat Valdemarsvik. Verkar som om han plötsligt blir bilsjuk - underligt, med tanke på att han verkar ha mått bra tidigare. Nåja, vi får bara se till att om vi ska åka längre sträckor så får han svälta innan.

En tråkigare sak som vi upptäckte i fredags är att Isses fistlar kommit tillbaka igen. Inte oväntat men ytterst ledsamt. Nu blir det till att ringa veterinären i veckan och höra vad han tror om det hela. Verkar inte som om behandlingen räckt till, eller så fungerar det inte tillräckligt bra på Isse. Frågan är vad vi ska göra åt det. Han har redan problem av fistlarna, i morse satte han sig och bajsade 5-6 gånger, varav de flesta gångerna så kommer det ingenting, utan förmodligen är det fistlarna som irriterar honom. Det hela är sorgligt, det känns som om han aldrig kommer att bli bra.

Jag kan förresten berätta att de där muffinsen vi bakade, de med whisky och saffran, blev ytterst smakliga. Däremot var jag inte helt nöjd med vår nya muffinsplåt. Lite konsultation med Martins mor, som har sådana plåtar, gav oss beskedet att trots att plåten är av teflon så måste man smörja den, åtminstone i botten av varje "hålighet". Jaja, då har vi lärt oss det. Hur som helst så blev ju muffinsen goda, även om de gick sönder en del. Om någon vill ha receptet är det bara att höra av sig.

Fredag 9 nov.
Det kom inga mängder av snö igår, men lite till blev det i alla fall. Underbart vackra mornar blir det med snö och soluppgång! Ja, jag erkänner, jag är en vintergalning - vinter är underbart! Inte slask- och kladd-vinter men "riktig" vinter med snö och kallt! En av fördelarna med att bo här uppe i Östergötland, vintrarna ÄR bättre här uppe. Trots det klagar folk här och tycker att det är dåliga vintrar... Hah, de skulle testa att bo i Skåne några vintrar först och i upptsen se om de fortfarande tyckte samma sak... ;-)

Om jag orkar ikväll ska jag baka saffran- och whiskymuffins. Låter som en spännande kombination... där ska även vara lite hallon i. Med tanke på att vår (min) whisky går åt väldigt långsamt så är det nog ingen kris att ta den deciliter det skulle vara enligt receptet. Ska bli intressant att smaka muffinsen sen, för att inte tala om att det ska bli spännande att använda den där muffinsplåten vi köpte härom veckan! Förmodligen får jag väl julfnatt när det börjar lukta saffran...

Torsdag 8 nov.
Tack och lov så hade Kenzo inte lyckats ta sig ut ur hundgården idag. Man får vara glad för det lilla. Jag rastade hundarna vars en runda och sen blev det lite lydnadsträning, först med Isse och sen med Kenzo. Båda gick mycket bra, Isse verkar mer och mer inse att det kan vara trevligt att köra lydnad - köttbullarna han får som belöning hjälper säkert till. Under tiden jag rastade lagade Martin mat, skönt att hålla på med hundarna en stund och sen gå rätt in till dukat bord.

Det snöade lite smått hela kvällen. Det gör verkligen mycket med lite snö på marken, åtminstone ute på landet, plötsligt är det inte alls så mörkt längre! Dessutom får jag massor av jullängtan...

Onsdag 7 nov.
Jaha, så länge varade den glädjen! När vi kom hem idag var Kenzo naturligtvis lös igen! Denna gången pratade vi med grannen - han hade satt in Kenzo en gång, vid middagstid, men sen hade han tydligen tagit sig ut igen (så oväntat...). Alltså fick jag ta mig an rastningen av hundarna medan Martin gick på hundgården och najjade resten - han hade ju inte hunnit klart allt i söndags, men vi trodde att vi ändå hade gjort det Kenzo-säkert, men så var icke fallet.

Efter en dryg timme var det klart, hundgården alltså, och nu MÅSTE det hålla. Dessutom fick vi klarat upp lite med grannen ang. förra veckans olyckliga möte och nu blir det nog lättare i fortsättningen. Vi har även lämnat våra jobbtelefonnummer till grannen så att han kan ringa oss om han ser Kenzo ute igen - men vi håller tummarna att det inte händer igen!

Jag hade tänkt köra lydnad med åtminstone Kenzo, men tappade helt stinget efter allt strul, så det fick vara. Kenzo hade tydligen gett sig själv ganska bra med motion och verkade inte direkt kräva att få jobba mer. Jäkla hund, ren tur att han inte blivit påkörd, visserligen är det inte direkt högtrafikerat där, men tillräckligt om oturen är framme. Vi fick ju genom grannen veta att Kenzo både varit nere på "stora" vägen, fältet bredvid den vägen samt på grannens tomt. Just nu är Kenzo INTE min favorit.

Måndag 5 nov.
Jag ska erkänna att jag var ytterst tacksam över att hitta båda hundarna inne i hundgården när vi kom hem. Jag trodde nog att Martin lyckats fixa till nätet tillräckligt bra, men helt säker är jag inte med tanke på hur klurig Kenzo är.

Hundarna fick vars en rastrunda och sen körde jag lydnad i trädgården. Kenzo gick superbra, full koll, kanonkontakt, superfint tempo. Apporteringen sitter inte till 100 %, han tar gärna apportbocken i ena änden och bär den, eller så rusar han ut och väljer sen att inte ta apportbocken. Men han tuggar inte och det är bara att jobba vidare, han vet ju att det lönar sig att bära tillbaka den. Jag ska vara noga med att se till att ha extra gott godis när jag tränar apporteringen - helst köttbullar, korv eller nåt sånt. Vanligt torrfoder duger i andra fall, men när jag håller på med inlärning så vill jag gärna ha något lite mer lockande. Hur som helst så tycker jag att han är väldigt duktig, han är dock bara drygt 11 månader.

Funderade lite på vad han kan nu och kom fram till att vi åtminstone tränar alla moment som ingår i Lydnadsklass 1 samt att vi även testat på de moment som tillkommer för Appellklass jämfört med lydnadsklass. Framförgåendet har vi bara "nosat" på, men de få gånger jag har testat det har det gått jättefint. Budföringen har vi kört en gång på Martin och en gång på Agneta, funkar hur bra som helst, har dock bara kört till figge, ej till mig, eftersom jag inte tror att det blir något problem att skicka honom tillbaka till mig.

Isse gick också förvånansvärt bra. Jag får se till att berömma och ge godis hela tiden, men nu för tiden så uppfattar han inte det som ett straff att köra lydnad med mig. Visserligen så rusar han upp på altanen och till ytterdörren så fort jag säger "hopp-o-lek" men det beror ju säkert på att både Kenzo, husse och mat fanns i köket innanför. Han kom dock snällt och framför allt glatt tillbaka när jag kallade. Körde bara ett kort pass med Isse, det räcker, just nu måste jag bygga på det här att lydnad med matte är kul.

Söndag 4 nov.
Igår hade jag tänkt spåra, men det blåste så hårt att jag ändrade mig och körde uppletande istället. Den hårda vinden var bra för Isse, som var tvungen att söka mer än att spåra, äntligen. Körde ett par slag med båda hundarna - tre föremål på raken med Kenzo, vilket gick bra till slut, efter lite strul i sista skicket - det var första gången jag körde tre föremål med honom så jag är inte förvånad.

Inte var det bättre väder idag inte, det blåste minst lika hårt, men nu kände jag att vi måste spåra, det blir alldeles för sällan nu under höst/vinter om man inte utnyttjar varje helg. Jag la ett spår i hagen närmast huset, det blev väl närmare 300 m långt. En lång raksträcka i medvind, med läderrullen efter 2/3. Sen ytterligare en bit och därefter vinkel åt höger. Misstänkte att han skulle få problem där, vinklar har vi inte tränat mycket och denna skulle han alltså först gå över innan han hittade den eftersom vi hade medvind. Spåret fick ligga ca. 25 minuter, tyckte det räckte i den vinden och sen var det dags. Första sträckan var inget problem, inte heller läderrullen som han markerade genom att lite snabbt greppa den, sen släppte han den men stod kvar. Jättebra, det är en sån markering jag kan tänka mig att jag vill ha i fortsättningen, att han lyfter upp pinnen så att jag ser att han hittat den, att han sen släpper den gör inget, tvärtom slipper vi ju tugg på så sätt. Mycket beröm fick han, sen fortsatte vi. I vinkeln vimsade han mycket riktigt, men kom på "rätt spår" igen, bara för att sen börja snurra och strula... och sen äta harskit!! Då blev jag irriterad, ruskade om honom lite och sa till honom att skärpa sig. Han är underbar i de lägena, han tar korrigeringen, slutar med dumheterna, ruskar av sig obehaget och fortsätter jobba! Gullehund! Sista sträckan gick fint, han gick ganska långt till vänster utanför spårkärnan, men eftersom jag visste att vinden kom från höger så begrep jag ju varför. Så han hittade sin kong som låg som slut, helt utan strul. Tror att både hund och matte var lika nöjda.

Tillbaka i trädgården blev det lite lydnad, först med Kenzo, sen med Isse och sen ytterligare lite med Kenzo. Jag hade köttbullar som belöning till Isse och vilken kontakt eller snarare uppmärksamhet jag fick fram från honom! Öronen upp hela tiden, svansen gick - Martin sa att det såg riktigt trevligt ut. Skönt att se att Isse och jag äntligen kan träna lite utan att han ser ut som om det vore ett straff.

Fredag 2 nov.
Jag tror vi får döpa om Kenzo till Houdini... När vi kom hem efter jobb idag möttes vi nere vid garaget av en glad Kenzo som tyckte det var jättekul att vi kom hem. Martin rusade upp till hundgården för att kolla efter Isse - vi trodde att hundarna på något sätt öppnat hundgården, men varför dök då bara Kenzo upp? Men Isse visade sig vara inne i hundgården precis som han skulle. Nu började vi bli oroliga för att Kenzo lyckats hoppa/klättra ut - nätet är ca. 1.80 och en hund som verkligen VILL ut kan säkert ta sig ut... Men efter att ha hämtat en ficklampa och kontrollerat så såg vi att Kenzo hittat en svag punkt, invid en stolpe var nätet inte tillräckligt fastsatt, så han hade, på något sätt, fått upp ett hål och trängt sig ut.... jäkla bushund! Han hade skrapat upp sig lite på ena benet (pyttelitet sår) samt hade ett skrapsår i armbågsvecket, säkert efter plattorna. I övrigt var han helt OK. Man kan ju fråga sig var han varit - i och med att Isse var kvar i hundgården så verkar inte Kenzo ha velat gå så långt, men man vet ju aldrig. Grannen dök i alla fall inte upp hos oss under kvällen så det verkar inte som om Kenzo varit nere hos honom. Förmodligen har det faktum att Isse var kvar inne i hundgården gjort att Kenzo stannat i närheten. Tur för oss att de trivs så bra ihop och även tur att Isse inte kunde komma ut genom det lilla hålet.

Torsdag 1 nov.
När jag kom hem idag (Martin var kvar på jobb för ett konsultmöte) blev jag inte så glad över vad jag hittade i hundgården... Kenzo har fått gå med munkorg några dagar, för att vi hoppades på att om mattan i hundhuset fick ligga ifred några dagar så skulle den bli "inventarie" och inget intressant att leka med. Tyvärr hade han lyckats ta av sig munkorgen (hur nu DET gick till...) därefter slet han sönder munkorgen (fullt förståeligt - han gillade den inte!) och sen gav han sig på mattan. Hur han fick ut den 3.5 meter långa gångmattan ur hundhuset genom hundluckan - utan att luckan gick sönder - är mer än jag begriper. Hur som helst så kan jag inte påstå att jag blev glad. Problemet är ju att vi lagt in matta för hans skull, Isse har päls så det räcker och blir över. Nu har jag inte fler alternativ. Vi ska försöka täta luckan så mycket som möjligt för att få minsta möjliga golvdrag, men golvet är ju ändå svalt. Nåja, han får väl lägga sig på liggbordet, även om det är lite tråkigt eftersom det inte är någon mjuk matta på det heller, det såg ju Kenzo till även det.